Troels Bager Thøgersen är bestämt upprörd över Neymars flytt till Al Hilal. Fotbollen är på väg åt en helt galen riktning, säger Tipsbladets chefredaktör.

 

 

 

AV: Ole Hoffskov, www.tipsbladet.dk, måndag 14 augusti, kl 13:02, 2023

Under måndagen kunde transferjournalisten Fabrizio Romano avslöja att nästa i raden av megastjärnor som fallit för de löst hängande miljarderna i Saudiarabien är ingen mindre än den brasilianske fotbollsikonen Neymar.

Senare i veckan kommer Neymar att presenteras som ny spelare hos Al Hilal och flytten kommer att ge brasilianaren över en miljard kronor som han kan stoppa i fickan för två års arbete i diktaturstaten.

Neymar följer därmed med i strömmen av storstjärnor som Roberto Firmino, Sadio Mané, Steven Gerrard och förstås inte minst Karim Benzema och Cristiano Ronaldo.

Det som pågår i Saudiarabien just nu är ganska uppseendeväckande, men framför allt är det bara skamligt. Det slår Tipsbladets chefredaktör Troels Bager Thøgersen fast.

– Neymar säljer sitt namn till en yxmördare. Jag vet att det låter extremt hårt, men det är vad den här handeln i grunden handlar om, konstaterar han.

Tipsbladets chefredaktör framhåller att affären till stor del måste tolkas som ett hold kæft bolsje* direkt från Saudiarabien till landets kritiker. Neymar måste indirekt hjälpa till att täcka över regimens grymheter.

*Hold kæft bolsje - uttrycket kommer från en hård dansk godissort som  är så stor att man inte kan prata med den i munnen. Termen används också i bildlig mening, t.ex i politiska sammanhang för att ge människor något annat än vad de vill ha och som man inte kan eller vill tillmötesgå, i ett försök att sätta stopp för deras krav eller missnöje.

– Det handlar inte om fotboll. Vi ska titta på Neymar, bli upphetsade över hans enorma transfer och hans fantastiska spel, och sedan glömma att Saudiarabien är en av världens mest brutala diktaturer, ansvarig för dödandet av tusentals civila i Jemen och att statschefen, Mohammed Bin Salman, personligen är ansvarig för det hela, inklusive mordet på och styckningen av journalisten Jamal Khashoggi 2018, säger Troels Bager Thøgersen och fortsätter:

– Jag är ett stort fan av fotbollsspelaren Neymar och har försvarat honom otaliga gånger. För mig är han kanske världens bästa dribbler de senaste 12 åren, och det är något gammaldags med hans tendens att alltid dribbla som jag har varit helt besatt av under de här åren, när allt handlat om effektivitet och ska mätas och vägas.

– Men redan 2018 blev han galjonsfigur för diktaturen Qatar och deras uppdrag att tvätta sin image när han bytte till den qatariska klubben Paris Saint-Germain. Och nu blir han en levande TikTok-ambassadör för en av de mest brutala regimerna på planeten, för det är vad det här klubbytet handlar om, oavsett vilka lögner du får höra de kommande dagarna och veckorna om att den här övergången inte alls har någonting att göra med staten Saudiarabien.

Tipsbladets chefredaktör sitter kvar med en sorglig känsla inför en övergång som enligt hans mening tar fotbollen som gisslan.

– Det är en sorgens dag för fotbollen, för glädjen, spänningen och för det faktum att fotboll är till för alla. Nu tjänar den bästa dribblern en av de mest brutala diktatorerna på planeten och en samhällsmodell där man måste förtrycka och kontrollera alla som inte ingår i en extremt smal elit av miljonärer och miljardärer.

– Enligt min mening är det inte alls så fotbollen ska vara och inte heller så vår värld ska utvecklas i vid bemärkelse. Det är därför den här förändringen upprör mig så mycket, både som fan, redaktör på en tidning för oberoende media och som medborgare i ett demokratiskt land, avslutar Troels Bager Thøgersen.

Neymar blir bland annat lagkamrat med Kalidou Koulibaly och Rúben Neves i Al Hilal, som leds av portugisen Jorge Jesus.

 

The crown estate tillhör monarken lika lite som 10 Downing street tillhör Rishi Sunak. Så varför denna enorma utdelning?

 

Kung Charles och drottning Camilla på slottet Windsor, juni 2023. Fotograf: Francis Dias/Dias Images/Newspix International

 

 

 

AV: Graham Smith, the Guardians åsiktsdel, lördag 22 juli, 2023

Under de senaste månaderna har man hört alltfler röster som säger att det är dags att avsluta den kungliga sekretessen, detta då historiker, kampanjarbetare och journalister kräver större tillträde till de officiella handlingarna gällande Storbritanniens statschef. Den sekretessen har jämförts ofördelaktigt med MI5, det beror på att de kungliga har ett absolut undantag från offentlighetslagen samtidigt som de, likt ekorrar, gömmer undan officiella handlingar i deras arkiv i Windsor.

Det finns en anledning till varför monarkin är mer hemlig än vår säkerhetstjänst: den har en hel del att gömma. Det är inte orimligt att dra slutsatsen att institutionen är korrupt, om korruption är ett missbruk av offentliga ämbeten för personlig vinning. Oavsett om det handlar om att använda tiotals miljoner pund (£1 = 13,66 kr) varje år för att täcka kostnaderna för t ex resor eller palatsliknande hem, eller att bedriva lobbyverksamhet hos regeringen på jakt efter saker som gynnar deras privata intressen eller politiska agendor, så vet man att de kungliga utnyttjar deras status och position vecka in, och vecka ut.

Till listan med anklagelser kan vi även addera en hisnande oärlighet. I maskopi med palatset (Buckingham Palace, alltså de kungliga) annonserade regeringen i torsdags att det kommer ske en förändring av beräkningen för hur man fastslår storleken på apanaget, den officiella finansieringen av kungahuset. Med en spinning som skulle Malcolm Tucker att skämmas släppte de ett uttalande som gav ett väldigt starkt intryck av att själva apanaget skulle skäras ner, trots att sanningen är den att det förmodligen kommer stiga med 45%, eller närmare £40m (546,3 miljoner kr), under 2025.

Uttalandet sa att apanaget skulle “vara 12% av the crown estates nettovinster nästa år, en sänkning från 25%,” och “som ett resultat av detta kommer de kungligas hushållsbudget bli £24m (327,6 miljoner kr) lägre nästa år och £130m (1,77 miljarder kr) lägre under både 2025 och 2026, än om nivån hade legat kvar på 25%”. Den påhittade nedskärningen, som inte alls stämde, blev storyns initiala rubrik. Längre ner i uttalandet förklarade regeringen att “det totala apanaget för 2024/25 kommer att förbli platt på £86,3m (1,18 miljarder kr)”. Så ingen nedskärning alls. Ingenstans i regeringens uttalande förklarade de det faktum att, satt till motsvarigheten av 12% av crown estates vinster, kommer apanaget hoppa från £86m (1,17 miljarder kr) nästa år till £126m (1,72 miljarder kr) 2026.

Denna oblyga oärlighet från palatset och regeringen är ingenting nytt. De fortsätter att antyda att apanaget är något slags utbyte för intäkterna från the crown estate, vilket ger intrycket att the estates vinster är kungens att ge till nationen. Under förberedelserna inför kröningen släppte palatset ett uttalande som sa att kung Charles ville försäkra sig om att vinsterna från the crown estate skulle användas till “allmännyttan”. Det var ännu ett försök att ge intrycket av att dessa vinster generöst ges till ett land som borde vara tacksamt för hans generositet, inte oroad över hans missbruk av offentliga medel. Och den här oärligheten från palatset gör vattnet grumligt när det handlar om diskussioner gällande monarkin och, särskilt, finansieringen av den.

The crown estate är inte en personlig egendom som tillhör Charles Mountbatten-Windsor. The crown estate säger att det är monarkins egendom “i kraft av kronan”, men det här struntpratet betyder helt enkelt att det tillhör kronan, en statlig institution, inte Charles, en privatperson. Det kommenteras ofta att vid starten på deras regeringstid ger den nya monarken upp the crown estate-intäkterna i utbyte mot statlig finansiering, vilket Charles gjorde vid anslutningsrådet efter hans mors död i september förra året. Men det är bara ren teater. Han har inte mer rätt att äga the crown estate än vad Rishi Sunak har på att äga lägenheten på övervåningen på 10 Downing street.

Samma sak gäller hertigdömena Lancaster och Cornwall. Palatset påstår att dessa är “privata egendomar”, trots att de är crown-egendom som härstammar från samma crown-ägor som the crown estate. Den här punkten gällande statusen på crown-ägorna har varit väldokumenterade under de senaste 200 åren, inte minst i parlamentsdebatter under Edward VII:s och Victorias tid. Så sent som 1972 ställdes frågor i parlamentet huruvida dessa portföljer av egendomar skulle fortsätta att tillhandahålla en inkomst för monarken och arvtagaren. Spencer Walpole, en 1800-talshistoriker och politiker, argumenterade väldigt tydligt för att proceduren där man “ger upp” the crown estate var oåterkallelig, medan professorn Edward Freeman, som under Victorias regeringstid skrev att det var “en sedvänja lika stark som lagen”.

Sanningen är att monarkin lurar allmänheten gällande deras inkomst, finansiering och rikedom. The crown estate tillhör inte kungafamiljen och det tillhandahåller inte finansieringen för monarkin. Det har bara skett sen 2011 att storleken på apanaget är bundet till the estates vinster. Men oavsett hur konstigt det än låter så skulle man lika gärna kunna binda apanaget till vinsterna för McDonald’s eller easyJet. Finansieringen kommer ändå att komma från regeringen - en regering som insisterar på att den inte kan tillhandahålla löneökningar för höjda levnadskostnader för sjuksköterskor eller avgörande stöd för familjer med fler än två barn. Apanaget täcker inte den fulla kostnaden för monarkin. Enligt beräkningar av Republic hamnar den totala notan på mer än £345m (4,72 miljarder kr). Men den siffran kommer att fortsätta att höjas så länge sekretessen och oärligheten kvarstår. Och det borde vara en källa för djup skam hos alla de involverade, inte minst hos kung Charles.

 

Graham Smith är VD för Republic och författare till boken Abolish the Monarchy: Why We Should and How We Will

 

AV: Mohammad Fares, syrisk journalist, Daraj, måndag 7 augusti, 2023

 

 

 

I en av de största rättegångarna i Belgiens historia har den belgiska domstolen gått igenom fallen med sex personer anklagade för terrorism, mord och försök till mord efter deras inblandning i ett antal terroristbombningar i den belgiska huvudstaden 2016. Domar kommer att utfärdas i september och förväntas komma att inkludera livstids fängelsestraff. 

 

 

Terrordåden i Bryssel som ägde rum den 22 mars 2016 dödade 32 människor och skadade ca 340 andra, det resulterade även i att tre av gärningsmännen dog. Två bombattentat siktade in sig på Bryssels internationella flygplats och en annan hade tunnelbanestationen Maelbeek i Bryssel som måltavla.

 

 

Bland de sex som dömdes var det en person, svensken Osama Krayem, också känd som Naim al-Hamed, som stod ut. Krayem föddes i augusti 1992 i stadsdelen Rosengård i Malmö i södra Sverige. Hans föräldrar är palestinska invandrare från Syrien. Förra året inledde det svenska rättsväsendet utredningar gällande krigsförbrytelser som begåtts i Syrien och då naglades Krayem fast som en av deltagarna i terrordåden i Paris 2015, något som Islamiska staten (IS) tagit på sig ansvaret för. 

 

 

I tillägg till hans inblandning i utförandet av bombdåden i Bryssel 2016 är Krayem även anklagad för att ha deltagit i mordet på Muath al-Kasasbeh, piloten från det kungliga jordanska flygvapnet som brändes ihjäl av IS i den syriska staden Raqqa i januari 2015. Fram till datumet då han greps i Bryssel i april 2016 befann sig Krayem i toppen av listan över efterlysta i Europa, han ansågs vara en av de mest extremistiska medlemmarna av IS.

 

 

En “väldigt tillbakadragen” fotbollsspelare

Gripandet av Krayem chockade vänner och bekanta till hans familj, särskilt de som kände honom under hans uppväxt i Malmö. Familjens närstående bekräftade att hans pappa, Fadi, var orolig för hans barns förmåga att integrera sig i det svenska samhället. Krayems pappa ville väldigt gärna komma bort från Rosengård för att säkra en högkvalitativ utbildning för sina barn.

 

 

I september 2003 var Krayem och hans familj med i en svensk dokumentär, “Utan gränser, en film om idrott och integration”, som fokuserade på olika sätt att framgångsrikt integrera invandrare i det svenska samhället.

 

 

I dokumentären pratade Krayems pappa om hans familjs liv och hur lycklig han var över att hans barn spelade fotboll istället för att drunkna i datorspelens värld. Han indikerade även att när de höll på med sport utanför huset så var det en möjlighet för hans barn att träffa andra människor.

 

 

Svensk media beskrev Krayem och hans yngre bror, Anas, som “två fotbollstokiga söner i Malmö FF och IFK Malmö,” de två största fotbollsklubbarna i Malmö. Malmö kommun deltog i produktionen av filmen, som fick en bred mediauppmärksamhet och gjordes tillgänglig på arabiska, farsi, somaliska och turkiska. Christer Girke, marknadsansvarig i IFK Malmö, som även ledde filmprojektet, minns att Krayem var en tillbakadragen pojke.

 

 

Ingenting pekade mot extremism

Efter att ha spenderat sin barndom i stadsdelen Rosengård flyttade Krayem som tonåring med sin familj till förorten Oxie sydöst om Malmö. Där började han spela fotboll i ett lokalt lag. Enligt det lokala lagets tränare var Krayem en duktig spelare som gjorde bra ifrån sig på olika backpositioner och han var även en lugn individ som aldrig ställde till några problem.

 

 

Alla som kände Krayem när han var i åldrarna tio till sent i tonåren bekräftade att han var tystlåten och introvert. Enligt några av hans klasskamrater på gymnasiet var Krayem artig och höll en låg profil. Han var religiös, var inte med på fester och höll sig borta från alkohol. Trots dessa drag fanns det ingen anledning för hans f d kollegor att stämpla honom som en extremist.

 

 

Den enda förändringen under gymnasieåren var att Krayem, trots att han fortfarande var en lugn individ, började hänga med fel folk och de skolkade frekvent från skolan tillsammans. Innan flytten till Syrien blev Krayems namn känt hos den svenska polisen p g a hans nära kopplingar till folk med ett kriminellt leverne i Malmö.

 

 

I maj 2013 fick Krayem i uppdrag att utföra ett byggnadsarbete för Al-Risalah skandinaviska stiftelse i Örebro i centrala Sverige, ca 190 km väster om Stockholm. Al-Risalah hade planerat att öppna en förskola i den danska huvudstaden Köpenhamn. Osama arbetade i månader under den perioden för att förbereda för projektet.

 

 

En månad senare anställdes han av Malmö kommun för ett projekt relaterat till arbetsmarknaden. Genom kommunen utbildades han i tjänstehantering och sen jobbade han i ett år med att distribuera möbler till flera företag i staden. I juni 2014 blev han uppsagd från sitt jobb för att han “försvann och inte längre kom till jobbet, och alla började undra var han befann sig,” säger chefen för enheten där han jobbade.

 

 

En av hans bekanta pratade om hur Krayem började ändra sitt utseende vid den tiden. “Man skulle kunna säga att han blev mer traditionell. Han började odla skägg. Varje gång vi pratade sa han att allt var bra.”

 

 

Sen reste Krayem till Syrien i början av september 2014 och med sig hade han alla pengar som han hade tjänat.

 

 

Framför IS-flaggan i Syrien

Krayems förkärlek för religiös extremism dök upp tidigt i tjugoårsåldern då han såg videoklipp av Anwar al-Awlaki, en prominent amerikansk-jemenitisk ledare i al-Qaida. Enligt media försökte Krayem rekrytera unga araber från Sverige för att kriga i Syrien. Han var en av de första svenska muslimerna som lämnade det skandinaviska kungadömet 2014 för att gå med i IS i Syrien och kriga mot Assad-regimen.

 

 

I januari 2015 identifierade svensk press honom i ett inlägg på Facebook. Han hade skickat bilder till sin bror, som var i Sverige, på sig själv i den syriska staden Deir ez-Zor där han står iklädd militäruniform med ett gevär i handen framför en IS-flagga.

 

 

Två veckor tidigare hade Krayems pappa berättat att hans son inte längre bodde på samma adress som övriga familjen i Malmö och att han inte visste var hans son befann sig. Då svenska Skatteverket inte kunde lokalisera honom registrerades han under kategorin “okänd bostad” i mitten av april 2015.

 

 

Enligt svensk media kom Krayems beslut att resa till Syrien på uppmaning av en man som var medlem av samma islamiska förening i vilken Krayem var en nyckelperson. Någon som hade känt Krayem nära under många år sa: “Det verkar som att [han] var den som rekryterade [Krayem]. Alla såg att de konstant gick ut tillsammans. Strax efter det att han åkte [till Syrien] kunde man se bilder på en beväpnad Osama vid en IS-flagga.”

 

 

Personen som hade känt Krayem väl beskrev honom som en vanlig ung man som gick till moskén som alla andra, men yttre påverkan spelade en stor roll i hur hans liv formades. I mars 2015 lade Krayem upp en video på sin Facebook-sida som visade en person som blev avrättad. Videon vann beundran från många i Malmö, inklusive Krayems bror och hans vänner, tillsammans med andra individer i Syrien. 2018 fick belgiska utredare reda på att Krayem befann sig på platsen där den jordanske piloten al-Kasasbeh mördades.

 

 

Tillbaka till Europa

Senare i september 2015 återvände Krayem till Europa och använde då vägen som flyktingar använder, från Syrien till Turkiet och sen till den grekiska ön Leros. Där använde han ett förfalskat pass med namnet Naim al-Hamed och påstod att han var en syrisk medborgare född i staden Hamah i januari 1988.

 

 

Han gick sen vidare och bodde i Belgien. I början av oktober 2015, i den tyska staden Ulm, träffade Krayem Salah Abdel Salam, som är av belgisk och marockansk härkomst och de diskuterade möjligheten till samarbete gällande att utföra terroristattacker.

 

 

Abdel Salam, som dömdes av det belgiska rättsväsendet tillsammans med Krayam och andra, var inblandad i terrordåden i Paris i november 2015, något som IS tog på sig ansvaret för. Efter att ha flytt från brottsplatsen gömde sig Abdel Salam i distriktet Molenbeek i Bryssel, där han senare greps i mars 2016.

 

 

Krayem dök upp på övervakningskameror i ett köpcentrum i Bryssel, där han köpte ryggsäckarna som senare användes i terroristattackerna vid Bryssels flygplats. Hans DNA hittades även i en lägenhet i Bryssel som hade använts av flygplatsterroristerna.

 

 

Krayem dök även upp bredvid Khalid el-Bakraoui (1989-2016) - även känd som Abu Walid al-Baljiki - en belgisk medborgare med marockanskt ursprung och en av förövarna bakom de två bombdåden mot tunnelbanan i Bryssel i mars 2016. Under förhör med honom erkände Krayem att han låg bakom bombdådet mot en av de två stationerna. Han påstod att han i sista minuten hade ångrat sig och därefter försökte han att inte detonera sin bomb.

 

 

I april 2016 sammanlänkade den belgiska åklagarmyndigheten Krayem till terrordåden i Paris i november 2015 efter att ha bekräftat att hans DNA fanns i lägenheterna som användes av terroristerna. I juni 2018 blev han utlämnad till Frankrike för förhör och i juni 2022 dömdes han till 30 års fängelse för att ha hjälpt till att planera attackerna i Paris i november 2015, samt säkrat vapen åt terroristerna.

 

 

Terroristattackerna mot Bataclan 2015 anses vara de dödligaste attackerna i Frankrike sedan andra världskriget och de dödligaste i EU sedan bombdåden i Madrid 2004. De dödade 130 människor och sju förövare dog också under attackerna.

 

 

Till sist citerade media en person nära Krayem som sa: “Vad han gjorde var en  dödssynd och vi vill förstå varför han gjorde det. På något sätt träffade han fel folk, och det måste vara anledningen. Det finns många unga människor som inte vet vad de ska göra i livet. De kan påverkas av vissa människor eller grupper. Och det gäller inte enbart Osama.”

 

Mordiska gäng och en integrationskris sliter nationen i stycken och fällde dess regering förra året

 

Sveriges polis har svårt att hantera ökningen av skjutvapenrelaterat våld.  Statsministern, Ulf Kristersson, har kallat brottslingarna “inhemska terrorister”.

 

 

 

AV: Louise Callaghan, The Sunday Times, söndag 6 augusti, 2023

Reine Berglund skulle precis ta en tugga av sin hamburgare när larmet kom: ännu ett mord. Under hans 20 år i Stockholmspolisen har han sett hur de södra förorterna, där han växte upp och där han patrullerar varje dag, har gripits av våld med skjutvapen. Dödsskjutningar har skjutit i höjden då gängmedlemmar attackerat varandra; magra tonåringar som sprejat kulor in i folkmassor med Kalasjnikov som de knappt kunde hålla ordentligt.

Klockan 18:00 en fredagkväll i januari hände det igen. Berglund och hans partner gasade ut från polisstationen och körde till en sushirestaurang vid ett välbesökt shoppingtorg. Där inne såg de en 15-årig pojke ligga på golvet. Han hade blivit skjuten mellan ögonen, en ren avrättning, inför ett rum fullt av matgäster.

En annan 15-åring greps senare misstänkt för mordet på den jämnårige pojken.

“Den här spiralen tar aldrig slut,” säger Berglund, 51, då han står vid brottsplatsen i sommarsolen. “Det är öga för öga, tand för tand. Ibland väntar vi bara på att nästa mord ska ske.” 

Idag är Sverige Europas huvudstad för mord med skjutvapen. Enligt svenska Brottsförebyggande rådet sköts 63 människor ihjäl förra året: det är mer än dubbelt så många som det europeiska genomsnittet och per capita betydligt många fler än London eller Paris.

Samtidigt som nivån av våldsbrott har hållit sig relativt stabil i Sverige under de senaste årtiondena, det har t o m minskat något, så har andelen dödligt skjutvapenvåld och attacker med sprängämnen skjutit i höjden. Effekten på det svenska samhället har varit slående. I tillägg till alla förlorade liv har våldet även fällt en regering, ändrat lagar, den förda politiken och blivit det största samtalsämnet i ett land som en gång i tiden var stolt över sitt rykte som en fredlig välfärdsstat.

Det har även sparkat till bålgetingboet* känt som integration. Idag är en femtedel av alla människor som bor i Sverige födda utanför landet. Den överväldigande majoriteten av personerna som är involverade i gängkriminaliteten är unga svenska män som fötts utomlands eller vars föräldrar eller mor/farföräldrar emigrerat till landet.

*Kick the hornet’s nest, engelskt uttryck som betyder att man gör något som skapar mycket kontrovers eller producerar en situation som är extremt svår att hantera.

 

Den svenska polisen måste brottas med en rad olika vapen på gatorna i deras städer. Tonåriga gängmedlemmar kan knappt hålla i en del av vapnen som de äger. JONATHAN NACKSTRAND/AFP/GETTY IMAGES

 

Många har argumenterat för att myndigheterna för länge har ignorerat det växande problemet med gängvåld för att de ville undvika att ses som rasister, eller för att det helt enkelt kändes som att det bara hände i de mycket segregerade förorterna, långt borta från de politiska beslutsfattarnas bekväma liv.

“Vi vaknade för sent,” sa Berglund. “Vid något tillfälle började vi ställa för få krav på folk. Jag är den första att välkomna människor från andra länder men det måste finnas några krav för att vara en del av samhället.”

T o m innan det konservativa partiet Moderaterna, i allians med det populistiska högerpartiet Sverigedemokraterna, besegrade Socialdemokraterna i valet i september hade alla andra politiker och myndighetspersoner gjort allt för att visa sig tuffa mot kriminaliteten.

Några har följt exemplet från grannlandet Danmark, som har haft vissa framgångar i kampen mot gängvåldet. Under det senaste årtiondet har, enligt myndigheterna, antalet gängmedlemmar där sjunkit med en tredjedel. Svenska politiker har argumenterat för att Danmark, som har en mycket mer öppen hårdför attityd mot invandring och integration, besegrar gängen tack vare hårdare straff och introduceringen av visitationszoner.

 

Polisen undersöker platsen för ännu en skjutning i juni i Farsta, södra Stockholm.

NYHETSBYRÅN TT/REUTERS

Men David Sausdal, en dansk kriminolog vid universitetet i Lund, säger att det inte finns några bevis för att de hårda åtgärderna var ansvariga för reduceringen av gängkriminalitet. Faktorer som förbättrade levnadsvillkor och sociala tjänster i utsatta områden, samt en växande erfarenhet och skicklighet inom poliskåren, har sannolikt haft ett stort inflytande.

“Sättet vi hanterar brott- och riskfrågor på i Danmark, vi gör det även väldigt mycket genom välfärds- och bostadspolitik, utbildningspolitik,” sa Sausdal. “För att hålla brotten borta eller för att minimera risken för att ungdomar går med i gäng behöver man ett slags välfungerande välfärdssamhälle.” 

Det har inte dämpat Sveriges entusiasm för den “danska modellen”. Straffsänkningar för vissa unga brottslingar har skrotats, det är en av ett antal förändringar i lagstiftningen som har visat sig populära hos väljarna.

Experter på brottslighet i Sverige säger att det fortfarande är oklart exakt vad som fungerar. I Malmö, staden som en gång hölls upp av Donald Trump som bevis på att mjukt polisarbete och invandring leder till ohämmat kaos, har situationen lugnat ner sig.

Vissa berömmer Sluta Skjut-programmet, implementerat 2018 och baserat på en modell som användes i Boston på 1990-talet. Det fokuserade på dialog mellan polisen, myndigheterna och gängledarna - siktet var inställt direkt på de mest våldsamma brottslingarna för att tygla antalet dödsfall.

Men det finns inte många bevis för att Sluta Skjut förklarar reduceringen av gängrelaterade mord och attacker med sprängämnen i Malmö. Vissa kriminologer säger att problemet helt enkelt flyttade till Stockholm istället. I förorterna med hyreslägenheter strax utanför huvudstaden, kallade “utsatta områden” av polisen, står unga människor idag i princip i kö för att gå med i olika gäng.

Kovan Alshawish, reporter på SVT, den svenska public service-kanalen, som fokuserar på gängkriminalitet sa att vissa grupper är mycket organiserade, med ledare, ställföreträdare och närmsta män, hela vägen ner till de yngsta pojkarna som springer ärenden och håller utkik, de kan vara så unga som nio år.

Andra är mer löst organiserade: grupper av vänner som växte upp tillsammans och hamnade i gäng. De delas inte upp efter etnicitet men är till störst del en blandning av unga svenska män vars föräldrar eller mor/farföräldrar kom till landet från så skilda platser som Östeuropa, Afrika, Latinamerika och Mellanöstern. De får in sina pengar genom försäljning av droger och vapen samt utpressning och bedrägerier. I deras hypermacho, statusfokuserade värld kan man hämnas den lättaste förseelsen med mord.

Trots att många av de “utsatta områdena” ser idylliska ut, med rena gator, parker och trädgårdar så har de höga nivåerna av segregation tillsammans med en brist på sociala tjänster och statlig infrastruktur skapat en djup klyfta mellan dem och det vanliga svenska samhället.

“Statliga tjänster har försvunnit och skolresultaten har sjunkit under de senaste 20 åren,” sa Alshawish. “De är parallellsamhällen.”

Unga människor som inte känner sig som en del av samhället - vissa talar inte språket flytande, trots att de är svenska medborgare som är födda och uppvuxna i landet - är enkla byten för gängen.

Berglund, polismannen, sa att ledarna kan köpa lojalitet av barn i deras hyreshusområde med så lite som en pizza. “Sen säger de, ‘Öj, kan du hålla utkik, säg till oss om polisen kommer’,” sa han. “Om du säger ja en gång kan du inte säga nej, för då kommer de säga att du har en skuld till dem.” 

Ofta betalas unga gängmedlemmar i kläder, inklusive t-shirts och kepsar värda hundratals pund (1 pund = 13,53 kr), istället för pengar. På Kronofogdens hemsida, där varor som har beslagtagits av myndigheten visas upp, finns jackor från designermärken som Canada Goose till försäljning, ofta i den minsta möjliga storleken för män.

Berglund avfärdade tanken på att gängvåld skulle kunna lösas av att staten utvidgar de sociala tjänsterna. “Problemet är inte att de inte har någon fritidsgård,” sa han då vi promenerade genom Huddinge, den förort i södra Stockholm som han arbetar i. “I Vårby [en annan förort] hade vi folk som kom in på fritidsgården iklädda skottsäkra västar. Det gör man inte om man inte tror att det finns en risk att du kommer bli skjuten.”

Han säger att istället behöver de ökade polisresurser och utbildning, samt ett större engagemang med familjerna till gängmedlemmar, skolor och socialtjänsten.

För vissa familjer är det redan för sent. Omer Sarihan, 66, flyttade till Sverige på 1970-talet från sin hemstad Konya, Turkiet. Under flera årtionden byggde han upp ett bra liv i Stockholm, uppfostrade sina fyra barn och alla gick vidare till egna, framgångsrika karriärer. Hans äldsta, Serdar, var en väl respekterad fastighetsmäklare. När Omer slutade på sitt jobb där han drev ett taxiföretag började han jobba med honom. 

Men familjen hade konstant problem med Serdars son, Adem, som sent i tonåren hamnade fel. Efter år av gräl avbröt han kontakten med sin far och farfar.

I mars visade ett svenskt tv-program Adems namn och en bild på honom. De berättade att han var efterlyst i samband med en skjutning i Uppsala, en stad norr om Stockholm, där det verkade som att måltavlan var en välkänd kriminell ledares familj.

Adems släktingar säger att de inte varnades om att detta hade målat en måltavla på deras ryggar - gäng är kända för att attackera familjemedlemmar till rivaliserande brottslingar med hämndmord. Några timmar senare mördade beväpnade män Serdar vid ytterdörren till hans hem. Hans unga döttrar låg och sov på övervåningen. Adem anmälde sig till polisen och släpptes senare.

“De har förstört våra liv,” sa Omer. “Det här är inte gängvåld. Det här är terrorism … jag dör varje dag av den här smärtan.”

 

Ilskan sprider sig genom landet efter 22-åriga Mahsa Aminis död i “moralpolisens” häkte

AV: Joyce Sohyun Lee, Stefanie Le, Atthar Mirza, Babak Dehghanpisheh och Kareem Fahim, The Washington Post. 

Uppdaterad: 22 september, 2022 klockan 21:46 (svensk tid). Publicerad: 21 september, 2022 klockan 18:13 (svensk tid)

 

 

Protesterna inleddes småskaligt, utanför sjukhuset i Teheran där en 22-årig iransk kvinna vid namn Mahsa Amini dog förra veckan efter att ha blivit häktad av “moralpolisen” för ett brott mot landets hårda begränsningar gällande kvinnors klädsel. I tisdags rusade protesterna fram över landet, i ett utbrott av sorg, ilska och trots. Många leddes av kvinnor, som brände deras slöjor, klippte deras hår och skanderade: “Död åt diktatorn.”

Vildheten i protesterna eldas på av upprördheten över flera saker på en och samma gång: anklagelserna om att Amini blev slagen i häktet innan hon kollapsade och föll i koma; prioriteringarna hos Irans regering, ledd av den ultrakonservativa presidenten Ebrahim Raisi, som strikt har upprätthållit klädkoder och bemyndigat den avskydda moralpolisen under en tid av utspritt ekonomiskt lidande; och smärtan i Aminis familj, etniska kurder från ett landsbygdsområde i Iran, vars uttryck för smärta och chock har gett genklang över hela landet.

 

En tidning i Teheran med en bild på Mahsa Amini, som dog då hon var häktad av Irans “moralpolis.”(Majid Asgaripour/WANA/Reuters)

Amini hade inga hälsoproblem som skulle kunna förklara hennes död, sa hennes familj, som inte kan begripa hur hon kunde attrahera polisens intresse. “Inte ens en 60-årig kvinna var lika täckt som Mahsa,” sa hennes pappa, Amjad Amini, i en intervju med en iransk nyhetsbyrå.

Rättighetsgrupper säger att åtminstone sju människor har dödats i demonstrationerna, de största i Iran sedan protester bröt ut 2019 gällande nedskärningen av bränslesubventionerna. Under dessa protester, precis som vid de som nu skakar om landet, svarade myndigheterna genom att stänga ner delar av internetuppkopplingen och i vissa fall tillgrep de dödligt våld, inklusive användande av skarp ammunition.

I torsdags påtvingade USA sanktioner mot seniora representanter för Irans underrättelsetjänst och rättsväsende och fördömde vad utrikesministern Antony Blinken kallade Aminis “tragiska och brutala död.”

Videor delade på sociala medier 21 september visar demonstranter som ger sig på säkerhetsfordon i de norra städerna Amol och Nowshahr. (Video: Twitter)

Demonstranterna har blivit djärvare och riktar sin vrede mot landets säkerhetsstyrkor. I den norra staden Amol kan man i videor se demonstranter jaga ett retirerande polisfordon. I väst, i Nowshahr, välter demonstranter en polisbil medan åskådare jublar åt dem. “Moralpolisen”, eller “vägledningspatrullerna”, som patrullerar gatorna i utmärkande vita fordon med ett grönt streck på, har funnits i många år, men de har blivit mer aggressiva under Raisi. T o m innan Aminis död hade videor som dokumenterade deras brutalitet provocerat fram utspridd ilska, inklusive en video från i augusti som såg ut att visa en häktad kvinna som kastades ut från en fortkörande skåpbil.

Den kurdiska regionen

 

Två videor från de kurdiska städerna Abdanan och Kamyaran visar ögonblick från protesterna som utbröt i Iran den 17 september.

Videor visar demonstranter, en del talar kurdiska, som gått ut på gatorna i Kamyaran och Abdanan, nära Irans gräns mot Irak. Många av protesterna har koncentrerats till den västliga, fattiga, övervägande kurdiska regionen som Aminis familj kommer från. Kurderna - som talar deras eget språk, har en distinkt kulturell identitet och är främst sunnimuslimer i ett land där majoriteten är shia - har i årtionden klagat på centralregeringens försummelse av dem.

De konservativa områdena

 

Protesterna, en del våldsamma, har spridit sig till den religiösa iranska staden Mashhad. 

(Video: Twitter)

Stora demonstrationer blossade även upp i två iranska städer som anses vara heliga av shiamuslimer och lockar till sig tiotals miljoner pilgrimer varje år. “Kanoner, pansarvagnar och raketer, prästerna måste bort,” skanderade demonstranterna i Mashhad, Irans näst största stad och platsen för den vördade Imam Rezas heliga grav. De samlades på Ahmadabad-vägen, en större genomfartsled, där man långt bort kunde se en brand. I en annan video från Qom, ett centrum för religionsvetenskap, marscherar demonstranter på en gata och visslar, några kastar även stenar. “Kasta på honom,” skriker någon, samtidigt som folkmassan forsar framåt.

Huvudstaden

 

Stora protester i huvudstaden Teheran. (Video: DW News)

Demonstrationerna nådde snabbt huvudstaden och i en video ser man demonstranter samlas på Vali-e Asr, ett stort torg i centrala Teheran. “Ohederliga, ohederliga,” skriker folket samtidigt som de blir måltavlor för vattenkanoner monterade på taket på ett bepansrat polisfordon. En annan video från centrala Teheran visar studenter vid tekniska universitetet Amirkabir som skanderar “Död åt diktatorn” - en referens till Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei. Ilskan har vuxit på universiteten under de senaste månaderna p g a regeringens allt strängare upprätthållning av hijab-reglerna. Studenter som protesterar riskerar att bli gripna eller placerade på en svart lista som hotar deras akademiska framsteg.

Norr och söder

 

Video postad online visar protester i den iranska staden Kerman i söder. (Video: Twitter)

Protesterna har spridit sig långt utanför huvudstaden till Irans traditionellt sett bångstyriga områden. I en video från Kerman, i sydöstra Iran, ser man en ung kvinna sitta på en låda, omgiven av en jublande folkmassa, och sen tar hon av sig sin slöja och klipper av sitt eget hår. “En iranier kommer att dö men förtryck kommer inte att accepteras," skanderar folkmassan. I Sari, nära Kaspiska havet, dansar en kvinna runt ett litet bål och kastar sen sin slöja in i flammorna.

En video postad online visar protester i den iranska staden Rasht, nordväst om Teheran. (Video: Twitter)

En annan video från Rasht, som också ligger nära Kaspiska havet, visar en folksamling med unga män runt en polis som viftar med vad som ser ut att vara en elpistol. Inom några sekunder attackerar folkmassan, knuffar polisen till marken och misshandlar honom. Då skott hörs flyr demonstranterna.

Karen DeYoung bidrog till den här rapporten.

 

Soldaternas användande av tygmärken med nazistemblem på riskerar att underblåsa den ryska propagandan och sprider bilder som väst har spenderat ett halvt sekel på att försöka eliminera

 

En bild på en ukrainsk soldat med ett tygmärke med symbolen Totenkopf på, ett exempel på nazistisk ikonografi, som postades på Ukrainas försvarsministeriums Twitter-konto, innan det raderades. Credit:... Vlad Novak, via Ukrainas försvarsministeriums Twitter-konto.

 

 

 

AV: Thomas Gibbons-Neff, The New York Times, publicerad måndag 5 juni 2023, uppdaterad 7 juni 2023

KIEV, Ukraina - Sedan Ryssland inledde sin invasion av Ukraina förra året har den ukrainska regeringen och NATO-allierade postat tre till synes ofarliga fotografier, för att sedan tystlåtet radera dem från deras social medier: en soldat som står i en grupp, en annan som vilar i en skyttegrav och en beredskapsarbetare som poserar framför en lastbil.

På varje fotografi bar ukrainare i uniform tygmärken med symboler som gjordes ökända av Nazityskland och som sedan dess har blivit en del av ikonografin hos olika hatgrupper på den extrema högerkanten. 

Fotografierna och borttagningarna av dem understryker den ukrainska militärens komplicerade relation med nazistiska bilder, en relation formad under både sovjetisk och tysk ockupation under andra världskriget.

Den relationen har blivit extra känslig p g a att Rysslands president Vladimir V. Putin falskt har deklarerat Ukraina som en naziststat, ett påstående som han har använt för att rättfärdiga hans illegala invasion.

Ukraina har genom lagstiftning och militär omstrukturering i flera år arbetat med att få kontroll på en perifer högerextrem rörelse vars medlemmar stolt bär symboler stöpta i nazismens historia och omfamnar åsikter fientliga mot den politiska vänstern, LGBTQ-rörelser och etniska minoriteter. Men en del medlemmar av dessa grupper har krigat mot Ryssland sedan Kreml illegalt annekterade en del av Krimregionen i Ukraina 2014 och nu är de en del av den bredare militära strukturen. En del ses som nationalhjältar, trots att extremhögern fortfarande är politiskt marginaliserad.

Ikonografin från dessa grupper, som inkluderar tygmärken med en dödskalle med korslagda knotor under, en symbol som bars av vakterna i koncentrationslägren och en annan symbol känd som Svarta solen, dyker nu upp med viss regelbundenhet på uniformerna hos soldaterna som krigar vid frontlinjen, inklusive soldater som säger att bilderna symboliserar ukrainsk suveränitet och stolthet, inte nazism.

Kortsiktigt riskerar det att förstärka herr Putins propaganda och ge bränsle till hans falska påstående om att Ukraina måste “avnazifieras” - en position som ignorerar det faktum att Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj, är jude. Ur ett bredare perspektiv riskerar Ukrainas ambivalens gällande dessa symboler, och ibland t o m acceptans för dem, att ge nytt liv till ikoner som väst har spenderat mer än ett halvt århundrade på att försöka eliminera.

“Vad som oroar mig, i den ukrainska kontexten, är att folk i Ukraina som befinner sig på chefspositioner antingen inte förstår eller så vill de inte förstå och erkänna hur man ser på dessa symboler utanför Ukraina,” sa Michael Colborne, en forskare för undersökningsgruppen Bellingcat som studerar den internationella extremhögern. “Jag tror att ukrainare alltmer måste inse att dessa bilder underminerar stödet för landet.”

I ett uttalande sa det ukrainska försvarsministeriet att som ett land som fick lida enormt mycket under tysk ockupation “Betonar vi att Ukraina kategoriskt fördömer alla former av manifesteringar av nazism.”

Hittills har bilderna inte undergrävt det internationella stödet för kriget. Men det har lämnat diplomater, västerländska journalister och påverkansgrupper i en svår position: Att ropa på uppmärksamhet mot ikonografin riskerar att spela med i den ryska propagandan. Att inte säga någonting alls tillåter en spridning av det.

T o m judiska grupper och organisationer som jobbar mot hat som traditionellt sett har påpekat hatfyllda symboler har till största delen hållit tyst. Enskilt har vissa ledare oroat sig för att bli sedda som personer som omfamnar den ryska propagandan.

Frågor gällande hur man ska tolka dessa symboler är lika splittrande som de är ihållande, och inte bara i Ukraina. I den amerikanska södern har vissa idag insisterat på att sydstatsflaggan symboliserar stolthet, inte dess historia med rasism och utbrytning. Svastikan var en viktig hinduistisk symbol innan den togs över av nazisterna.

I april postade Ukrainas försvarsministerium ett fotografi på deras Twitter-konto föreställande en soldat med ett tygmärke på sig med ett kranium och korsade knotor under känd som Totenkopf, eller Dödskalle. Den specifika symbolen på den bilden gjordes ökänd av en nazistisk enhet som begick krigsbrott och vaktade koncentrationsläger under andra världskriget.

På tygmärket på fotografiet ser man Totenkopf-symbolen på en ukrainsk flagga och en liten sexa under. Det är officiell merch för Death in June, ett brittiskt neofolkband som the Southern Poverty Law Center har sagt producerar “hatretorik” som “utnyttjar teman och bilder från fascismen och nazismen.”

The Anti-Defamation League ser Totenkopf som “en vanlig hatsymbol.” Men Jake Hyman, en talesman för gruppen, sa att det var omöjligt att “dra en slutsats gällande personen som bär den eller den ukrainska armén” baserat på tygmärket.

“Bilden, även om den är anstötlig, tillhör ett musikband,” sa herr Hyman.

Bandet använder nu fotografiet postat av den ukrainska militären för att marknadsföra Totenkopf-tygmärket.

The New York Times frågade det ukrainska försvarsministeriet den 27 april om tweeten. Flera timmar senare var uppladdningen raderad. “Efter att ha studerat det här fallet kom vi fram till slutsatsen att den här logotypen kan tolkas tvetydigt,” sa ministeriet i ett uttalande.

Soldaten på fotografiet var en del av en volontärenhet kallad Da Vincis vargar, som började som en del av den paramilitära grenen av Ukrainas Högra sektorn, en koalition av högerextrema organisationer och politiska partier som militariserades efter Rysslands illegala annektering av Krim.

Åtminstone fem andra fotografier på Vargarnas Instagram- och Facebook-sidor visar deras soldater med tygmärken av nazistisk stil på sig, inklusive Totenkopf.

NATO-militärer, en allians som Ukraina hoppas få gå med i, tolererar inte sådana tygmärken. När sådana symboler har dykt upp har grupper som the Anti-Defamation League uttalat sig och de militära ledarna har reagerat snabbt.

Förra månaden postade Ukrainas statliga räddningstjänst ett fotografi på Instagram föreställande en soldat med en Svart sol-symbol på sig, den är också känd som en Sonnenrad och den kunde ses på slottet som tillhörde Heinrich Himmler, nazistgeneralen och SS-chefen. Den Svarta solen är populär bland nynazister och folk som tror på vit överhöghet.

I mars 2022 postade NATO:s Twitter-konto ett fotografi på en ukrainsk soldat som bar ett liknande tygmärke.

 

En ukrainsk soldat bär vad som ser ut att vara en Svart sol på bröstet på hennes uniform på det här fotografiet publicerat av Ukrainas väpnade styrkors generalstab den 14 februari och på NATO:s Twitter-konto innan det raderades. Credit… Ukrainas väpnade styrkors generalstab.

 

Båda fotografierna plockades snabbt bort.

I november, under ett möte med Times-reportrar nära frontlinjen, bar en ukrainsk presschef en variant av Totenkopf gjord av ett företag som kallar sig R3ICH (uttalas “Reich”). Han sa att han inte trodde att tygmärket var kopplat till nazisterna. En annan presschef som var närvarande sa att andra journalister hade bett soldaterna att plocka bort tygmärket innan de tog bilder.

Ihor Kozlovskyj, en ukrainsk historiker och religionsvetare, sa att symbolerna har betydelser som är unika för Ukraina och bör tolkas efter hur ukrainare ser på dem, inte efter hur de har använts på annat håll.

“Symbolen kan leva i vilket samhälle eller vilken historia som helst, oberoende av hur det används i andra delar av världen,” sa herr Kozlovskyj. 

Ryska soldater i Ukraina har också setts bära nazistinfluerade tygmärken, det understryker bara hur komplicerat det är att tolka dessa symboler i en region stöpt i sovjetisk och tysk historia.

Sovjetunionen skrev under en nonaggressionspakt med Tyskland 1939, så de blev tagna med överraskning två år senare när nazisterna invaderade Ukraina, som då var en del av Sovjetunionen. Ukraina hade då lidit rejält under en sovjetisk regering som skapade en hungersnöd som dödade miljontals. Många ukrainare såg initialt nazisterna som befriare.

Fraktioner från Organisationen för ukrainska nationalister och dess upprorsarmé kämpade sida vid sida med nazisterna i vad de såg som en kamp för ukrainsk självständighet. Medlemmar av den gruppen deltog även i grymheterna mot judar och civila polacker. Men senare i kriget började några av dem kämpa mot nazisterna.

En del ukrainare gick med i nazistiska militärenheter som Waffen-SS Galizien. Gruppen, som leddes av tyska officerare, hade ett emblem som var himmelsblått med ett lejon och tre kungakronor på. Enheten deltog i en massaker mot hundratals civila polacker 1944. I december, efter en ett år lång juridisk kamp, bestämde högsta domstolen i Ukraina att ett statligt finansierat forskningsinstitut kunde fortsätta att lista enhetens märke som exkluderat från nazistsymbolerna som förbjöds i och med en lag från 2015.

Idag, då en ny generation kämpar mot rysk ockupation, ser många ukrainare kriget som en fortsättning på kampen för självständighet under och direkt efter andra världskriget. Symboler som flaggan associerad med Ukrainska upprorsarmén och det Galiziska märket har blivit symboler för antiryskt motstånd och nationell stolthet.

 

En rysk frivillig i ukrainska armén, i mitten, bär ett Galiziskt märke och ett annat föreställer en Totenkopf i södra Ukraina 2022. Credit… Ivor Prickett för The New York Times.

 

Det gör det svårt att, enbart baserat på symbolerna, enkelt separera ukrainare som är arga på den ryska invasionen från de som stödjer landets högerextrema grupper. 

Enheter som Da Vincis Vargar, den mer välkända Azovbataljonen och andra som började med högerextrema medlemmar har plockats in i den ukrainska militären och har varit starkt bidragande i försvaret av Ukraina mot de ryska trupperna.

Azovbataljonen hyllades efter att ha hållit ut under belägringen av den södra staden Mariupol förra året. Efter att befälhavaren för Da Vincis Vargar dödades i mars fick han en hjältebegravning, som herr Zelenskyj närvarade vid.

“Jag tror att några av dessa högerextrema enheter blandar in ganska mycket av deras egna mytbildning i det offentliga samtalet,” sa herr Colborne, forskaren. “Men jag tycker att det minsta som kan och borde göras överallt, inte bara i Ukraina, är att inte tillåta de högerextremas symboler, retorik och idéer att sippra in i det offentliga samtalet.”

Kitty Bennett och Susan C. Beachy bidrog med research.

Thomas Gibbons-Neff är en korrespondent i Ukraina och en f d marin infanterist. @tmgneff https://twitter.com/tmgneff

AV: Jamie Ashcroft, www.proactiveinvestors.co.uk, torsdag 23 februari, 2023 

 

 

Jim Ratcliffes försök att ta över Manchester United Plc (NYSE:MANU) är långt ifrån garanterat att lyckas.

 

 

Men oavsett utgången kommer han finnas med runt klubben eftersom den brittiske miljardären redan äger rättigheterna till att leta efter skiffergas under Premier League-klubbens träningskomplex i Carrington och så nära som en halv mile (800 meter) från Old Trafford.

 

 

Ratcliffes företag INEOS, som förväntas bli verktyget som kommer äga klubben om sir Jims försök till övertagning blir framgångsrikt, äger en 60% andel i PEDL193 (en onshorelicens för olja och gas) som ger företaget rätten att komma åt kolväten under delar av Manchester som Trafford Park, Stretford, Eccles, Urmston, Irlam och Sale.

 

 

INEOS betalade 2015 £30 miljoner (404,3 miljoner kr) för att förvärva en 50% andel i PEDL193 i en affär med Londonregistrerade Igas Energy tillsammans med intressen i andra delar av nordväst, East Midlands och Skottland.

 

 

Då åtog de sig även att i framtiden investera £138 miljoner (1,86 miljarder kr) i prospekteringsprogram med intentionen att undersöka och främja skiffergasprojekt inom dessa licenser.

 

 

Målet med investeringarna var att föra fram projekt till kommersiell produktion (vilket skulle betyda frackingbrunnar).

 

 

Ratcliffe har anklagats för att använda budet på Manchester United som sin senaste aktion på gröntvättningsfronten. Han har redan hällt in pengar i sportvarumärken som det brittiska seglarlaget, samtidigt som företagets kärnverksamhet, petrokemi, avger miljontals ton koldioxid samt att de köper och importerar gas och olja som råmaterial.

 

 

“INEOS tror att en inhemsk skiffergasindustri kommer förvandla den brittiska tillverkningsindustrin och att vi kan utvinna gasen säkert och ansvarsfullt,” sa företaget 2015. 

 

 

Den här veckan köpte INEOS även en del av USA:s tillgångar av skiffergas och skifferolja för $1,4 miljarder (14,5 miljarder kr) som tillsammans med en affär för att äntra marknaden för flytande naturgas skulle kunna peka på att de har förlorat hoppet om fracking i Storbritannien.

 

 

Trots det så är PEDL193 fortfarande en aktiv licens och dess nuvarande utforskningsperiod går ut i slutet av 2024.

 

 

Om Ratcliffe blir framgångsrik med det eventuella köpet av Manchester United skulle INEOS också förvärva klubbens betydande markinnehav i närområdena inklusive delar av PEDL193.

 

Detaljer publicerade av Treasury (Storbritanniens finansministerium) visar att apanaget till kungafamiljen förväntas öka från £86m till £125m (1,14 miljarder kr till 1,67 miljarder kr) under 2025 

 

The Treasurys annonsering gällande finansieringen för Charles och resten av kungafamiljen beskrevs som “grovt missvisande”. Fotograf: WPA/Getty Images

 

 

 

AV: David Pegg, Rob Evans och Severin Carrell, the Guardian, fredag 21 juli, 2023

Kung Charles III kommer att få en enorm löneförhöjning av de brittiska skattebetalarna, detta enligt regeringsplaner på att öka den offentliga finansieringen av monarkin med 45% från 2025.

Detaljerna gällande ökningen, som kommer mot en bakgrund av en levnadskostnadskris, fanns med i en genomgång av den kungliga finansieringen publicerad av the Treasury (Storbritanniens finansministerium) under torsdagen. Den avslöjade att tilldelningen till kungafamiljen ska öka från £86m till £125m (1,14 miljarder kr till 1,67 miljarder kr). 

Monarkins årliga budget, känd som the sovereign grant, sätts mot vinsterna från ett nationellt fastighetsbestånd som kallas the crown estate. 

Genomgången av den kungliga finansieringsuppgörelsen har spunnits rejält av the Treasury för att ge intrycket av att kungen skulle ta en lönesänkning så att pengarna från the crown estate istället skulle kunna användas till offentliga tjänster.

Men faktum är att rapporten avslöjar att monarkin ska få en enorm löneförhöjning, även om själva höjningen inte kommer börja gälla förrän om ytterligare två år.

Nästa år kommer apanaget att förbli oförändrat och därmed ligga kvar på £86,3m (1,15 miljarder kr). Men 2025 kommer den offentliga finansieringen till kungen öka med en beräknad summa på £38,5m (514,1 miljoner kr), vilket kommer ge monarkin ett årligt stipendium på £124,8m (1,66 miljarder kr). 2026 kommer summan vara £126m (1,68 miljarder kr).

Då de kontaktades av the Guardian bestred varken Buckingham Palace eller the Treasury att the sovereign grant förväntas komma att höjas signifikativt under de kommande åren.

Lord Turnbull, en f d kabinettssekreterare, Whitehalls* mest seniora statstjänsteman, som var involverad i de officiella diskussionerna gällande den kungliga finansieringen, anklagade the Treasury för att försöka fördunkla hur monarkin finansierades.

*Whitehall - en gata och ett distrikt i stadsdelen Westminster i centrala London. Här ligger de flesta regerings- och departementsbyggnaderna, vilket är orsaken till att "Whitehall" används i folkmun och nyhetssammanhang som en metonym för den brittiska regeringen.

Han sa att det var “dumt” att länka de kungliga finanserna till vinsterna från the crown estate och att det motiverades av en vilja att lyfta fram tanken på att kungen betalade för sig själv och reducerade skattebetalarnas börda.

“Man ser folk skriva in och säga: ‘Är det inte en bra sak att kungen lyssnar så noga på allmänhetens åsikt och att han sedan avstår från en del av pengarna han skulle ha kunnat få?’ Jag tycker det är skitsnack. Det är avsiktligt - det är det som verkligen gör mig så arg gällande det hela. Det är ett avsiktligt försök att fördunkla hur grejen fungerar.” 

Den komplicerade formeln som används för att fastslå the sovereign grant introducerades 2011 av den dåvarande premiärministern, David Cameron, och hans kansler, George Osborne. De tog bort parlamentets flera århundraden gamla kontroll över den kungliga finansieringen, de skapade en ny formel som knöt monarkens finansiering till en procentsats av the crown estates profit.

I det arrangemanget bestäms procentsatsen av de s k kungliga förvaltarna: premiärministern, kanslern och kungens finansrådgivare. Sedan 2017 har de satt procentsatsen till en nivå av 25% av the estates nettointäkter, vilket har resulterat i en stadig ökning av finansieringen till monarkin eftersom deras profiter har ökat.

Men Buckingham Palace och the Treasury har i flera månader brottats med dilemmat gällande hur man ska hantera beräkningar av en enorm ökning av crown estate-vinsterna, som ett resultat av försäljningen av hyresavtal för vindkraftsparker till havs av the estate.

De förutspådda vinstprognoserna säger att summan kommer att mer än fördubblas från £443m (5,97 miljarder kr) i år till mer än £1 miljard (13,5 miljarder kr) nästa år.

Förvaltarnas beslut annonserades i torsdags. The Treasury betonade att det skett en reducering av procentsatsen av the crown estates vinster som kungen har rätt till, från 25% till 12%.

Regeringen deklarerade att den kungliga hushållsbudgeten skulle bli “£130m (1,75 miljarder kr) lägre både 2025 och 2026, än om nivån hade legat kvar på 25%.” De tillade: “Genom att skära ner nivån till 12% förväntas en reducering av the sovereign grant med £24m (323,9 miljoner kr) under 2024-2025 … Dessa pengar kommer istället användas till att finansiera viktiga offentliga tjänster, till förmån för nationen.”

Vad som saknades helt från the Treasurys pressmeddelande var någon form av omnämnande om hur, genom att ta emot en mindre del av en mycket större paj, kungen ändå är på väg mot en enorm löneförhöjning.

Graham Smith, vd för gruppen Republic, som är emot monarkin, blev arresterad då han försökte att fredligt protestera vid kröningen av Charles, beskriver the Treasurys annonsering som “grovt missvisande”.

En annan prominent republikan, Norman Baker, en f d Liberal Democrat-minister, fördömde den massiva nettoökningen i finansieringen som går till kungen.

“Det här är en tid då folk har svårt att ställa mat på borden,” sa han. “Vi tillhandahåller faktiskt mer frikostighet till

kungafamiljen, som är riktigt uppsvällda när det gäller deras pengar.”

Baker observerade att Storbritanniens kungafamilj är rejält mycket dyrare än andra europeiska monarkier. “De kungliga pläderar alltid för fattigdom,” tillade han. “De säger alltid att alla förändringar i arrangemanget är till fördel för skattebetalaren. Det är de aldrig. Arrangemangen som görs är till fördel för kungafamiljen. Så har det alltid varit.”

Ombedd om en kommentar gällande huruvida det var lämpligt att kungens ersättning kommer öka så signifikativt mitt i den pågående levnadskostnadskrisen påpekade en talesperson från Buckingham Palace att the sovereign grant har legat still på £86m (1,16 miljarder kr) i flera år, vilket hon sa var en reell nedskärning ställd mot inflationen.

Talespersonen argumenterade inte emot att the sovereign grant kommer vara £124,8m (1,68 miljarder kr) från 2025. Men hon sa att ökningen kommer vara “tillfällig, endast för räkenskapsåren 2025-26 och 2026-27” och att det kommer användas för att slutföra renoveringsarbetet på Buckingham Palace.

Moderniseringen av det kungliga palatset har sedan länge använts för att rättfärdiga ökningar av the sovereign grant, som bara var £31m (418,3 miljoner kr) när det först introducerades 2012-13. Under en “gyllene spärr”-klausul i the Sovereign Grant-lagen kan pengarna som ges till monarken aldrig minska, inte ens om the crown estates vinster sjunker.

En talesperson för the Treasury sa: “The grant har i stort sett varit oförändrad sedan 2020 och den här tillfälliga ökningen täcker det som återstår av renoveringen av Buckingham Palace. Vi kommer att granska the grant 2026 och förväntar oss att ta ner den igen 2027.”