Kvarteren som ligger runt Biblioteksgatan har på senare år fått än lyxigare butiker. Foto: Bibliotekstan

AV: www.alltomstockholm.se, tisdag 11 oktober, 2016:

 

 

Sugen på att sätta guldkant på höstgarderoben?

 

 

Allt fler lyxbutiker har valt att etablera i Stockholm. Här är guiden till stans affärer där ett par skor kan gå loss på femsiffrigt och en väska kostar en månadslön.

 

 

– Det har visat sig gång på gång att det finns underlag för den här typen av butiker i Stockholm, säger Emanuel Westin, på fastighetsbolaget Hufvudstaden.

Paris, New York och London – för de som var sugna på riktigt lyxig shopping krävdes en hel del resande.

Men inte nu längre. Stockholms utbud har vuxit stadigt och numera behöver de som är på jakt efter ett par Prada-skor eller en Chanel 2.55 bege sig till utlandet.

– Tidigare saknade Stockholm många av de internationella varumärken som man kan hitta i London, Paris och New York och skulle de etablera sig i Norden valde de Köpenhamn. I dag kan vi med glädje se att många av dem valt att etablera sig i Bibliotekstan och att det går bra för dem, säger Emanuel Westin, affärsutvecklingschef butik Stockholm på Hufvudstaden.

 

Lyx lockar lyx

De flesta lyxbutikerna har valt att etablera sig i den lilla fyrkanten som begränsas av Birger Jarlsgatan, Smålandsgatan, Jakobsgatan och Norrlandsgatan. Kvarter som numera kallas för ”Bibliotekstan”.

– Vi upplever ett stort intresse från butiker att etablera sig i Bibliotekstan, vilket känns väldigt roligt – och är ett kvitto på att vi erbjuder de förutsättningar som krävs för att en handelsplats skall lyckas. Självklart är det också många som vill vara granne med lyxvarumärkena – de skapar en naturlig efterfrågan och bidrar med en viss känsla i området, säger Louise Severin.

 

Lyxshopping växer

I närområdet runt Biblioteksgatan ligger nu, håll i er: Chanel, Louis Vuitton, Church’s, Burberry, Stella McCartney, Ralph Lauren, Michael Kors, Hugo Boss, Prada, Gucci, Bottega Veneta, Mrs H, Rodebjer, Maruschka de Margó, Skindeep och Nathalie Schuterman. Därtill är Céline på ingång.

Men finns det verkligen tillräckligt med lyxkunder i Stockholm?

– Stockholm har under de senaste åren blivit en allt större turistdestination och det är många turister som åker hit och shoppar. Dessutom har stockholmarna fortfarande en stark ekonomi och shoppingmönstret har förflyttats så att allt fler väljer att shoppa hemma i Stockholm istället för på resor. Redan inom en snar framtid hoppas vi kunna berätta om flera nya koncept för den svenska marknaden. Vilka kan vi dock inte avslöja än...

 

 

 

 

Är du på jakt efter riktig lyx – här hittar du butikerna

Gucci

Birger Jarlsgatan 1

I början av Birger Jarlsgatan ligger det italienska modehusets konceptbutik. Liten men naggande god.

 

Chanel

Birger Jarlsgatan 7

Chanel sägs vara en av de mest kopierade märkena i världen. Nu behöver Stockholmare inte oroa sig för butiksplagiat och second hand –det franska modehuset har nu en flaggskeppsbutik i stan.

 

Louis Vuitton

Birger Jarlsgatan 5

Mode-giganten Luis Vuitton har i över 150 år försett världen med väskor.

 

 

Bottega Veneta

Birger Jarlsgatan 8

Är du på jakt efter högkvalitativt skinn och läder är Bottega Veneta väl värt ett besök. Det numera Gucci-ägda märket är känt för sina handvävda bälten, skor och handskar.

 

ABCD

Jakobsbergstagan 3

ABCD öppnade vid millennieskiftet och har enligt egen utsago hjälpt till i att locka lyxmärken till Stockholm. Här finns en blandning av många flotta märken, från Lanvin, till Monclear, Loewe och Dolce&Gabbana.

 

Hugo Boss

Biblioteksgatan 1

Tycker du att NK ligger för långt borta så har Hugo Boss en egen flaggskeppsbutik i Bibliotekstan. Dock är utbudet lite annorlunda, så är du på jakt efter Boss Orange – blir det till att traska upp till butiken i det stora varuhuset.

 

Burberry

Biblioteksgatan 6

Det klassiska rutmönstret Nova avslöjar och trenchcoaten är tydliga signum för Burberry. Lika enkelt stilfullt som klassiskt. Valet av de som vill ha en lite ”kunglig” touche – detta då märket är hovleverantör till brittiska drottningen Elizabeth och Prins Charles.

 

Rodebjer

Smålandsgatan 12

Den nya flaggskeppsbutiken öppnade i våras och visar upp allt från det svenska märket. Därtill så säljer butiken vissa unika produkter som det inte går att få tag i någon annanstans.

 

Stella McCartney

Mäster Samuelsgatan 3

Modernt och brett utbud. Hos Stella McCartney hittar man allt från tenniskjolar till barnkläder och chica väskor.

 

 

Prada

Birger Jarlsgatan 9-11

Det är nu tre år sedan det italienska slog sig ner norr om Östersjön. Flaggskeppsbutiken går med sina 650 kvadratmeter inte att missa och den som vill hitta ett par lyxiga klövar kan bara välja och vraka. 

 

Nathalie Schuterman

Birger Jarlsgatan 5

Är du på jakt efter en mer märkesblandad shopping. Nathalie Shuterman erbjuder en välbalanserad mix av plagg från flertalet modehus.

Vi behöver svar från kandidaterna gällande hur de skulle hantera en dödlig konflikt i ett av Mellanösterns fattigaste länder. Vi får dem inte

  

 

AV: Moustafa Bayoumi, the Guardian, lördag 15 oktober, 2016:

 

 

Vad skulle hända om USA gick ut i krig och ingen ens noterade det? Frågan är absurd, eller hur? Men ändå så är det nästan en perfekt beskrivning av vad som faktiskt hände den gångna veckan.

 

 

Medan många amerikaner, jag själv inkluderad, var hypnotiserade av det bisarra spektaklet från Republikanerna som försöker bli president, avfyrade en US-amerikansk jagare en störtflod av kryssningsmissiler mot tre radarstationer kontrollerade av den rebelliska Huthi-rörelsen i Jemen. Den här attacken var första gången USA direkt har bekämpat rebeller i Jemens förödande inbördeskrig.

 

 

Kryssningsmissilsalvan ökar kraftigt på den redan signifikativa involveringen av US-amerikanska militärer i det djupt delade och desperat fattiga Jemen. Det är sant att USA har slagit till med drönarattacker mot al-Qaida-mål i Jemen under flera år, ibland har dessa anfall dödat civila och t.o.m US-amerikanska medborgare, men just den här militära sammandrabbningen har potential att dra in USA i en utdragen och eskalerande konflikt. Och, vilket alla vet, så har Amerika en kuslig förmåga att gå in i utdragna och eskalerande militärkonflikter.

 

 

Ändå har vi inte hört ett enda ord om detta från våra presidentkandidater.

 

 

Om vi gjorde en utredning skulle vi få reda på att Pentagon rättfärdigade den här attacken som hämnd. Förra veckan avfyrades missiler vid två separata tillfällen mot en annan jagare utanför Jemens södra kust. Dessa missiler föll ofarligt ner i vattnet, men det var tillräckligt som provokation för att marinen skulle svara med ett eget bombardemang.

 

 

Men vi skulle också få reda på att omedelbart innan dessa incidenter, lördagen den 8 oktober, släpptes en 500lb (= 226,7 kg) laserstyrd USA-tillverkad bomb över en begravningsprocession av den USA-sponsrade Saudi-ledda koalitionen som krigar mot rebellerna som, säger saudierna, stöttas av Iran. Den här bomben dödade fler än 140 människor, de flesta civila, och sårade fler än 525 människor. Human Rights Watch kallade incidenten "en uppenbar krigsförbrytelse".

 

 

Den avskyvärda attacken ledde till en stark tillrättavisning från USA, som har sålt vapen för $110 miljarder (1,044 miljarder kr) till saudierna sedan president Obama tog makten, och nyligen godkändes en försäljning för ytterligare $1,15 miljarder (10,92 miljarder kr). USA tillhandahåller även saudierna med nödvändiga underrättelser och logistik för att de ska kunna bedriva sitt krig. Enligt Reuters är USA:s regering även djupt bekymrad över att de kan bli inblandade i framtida krigsbrottsåtal som ett resultat av deras stöd till den Saudi-ledda koalitionen.

 

 

Den oron förklarar kanske varför National Security Council-talesmannen Ned Price sade att "i ljuset av detta och andra incidenter på senare, är... vi beredda att ändra vårt stöd så det [den Saudi-ledda koalitionen] bättre går i linje med US-amerikanska principer, värderingar och intressen, vilket inkluderar att uppnå ett omedelbart och varaktigt slut på Jemens tragiska konflikt". Låter bra. Men ändå bombade USA Huthi-positioner några dagar senare.

 

 

Situationen i Jemen är redan katastrofal och till stor del utom synhåll. Sedan konflikten började för 18 månader sedan har fler än 6,800 människor dödats. Både rebellerna och regimen har utfört illdåd, men de flesta av de dödade är civila och de flesta har dödats av Saudi-ledda luftangrepp. Nästan 14,4 miljoner människor "saknar möjligheten att äta sig mätta", enligt FN:s världsmatsprogram, och 2,8 miljoner människor har trängts undan. 2015 skedde 101 attacker mot skolor och sjukhus. Efter att två Läkare utan gränser-sjukhus bombades och resulterade i 20 dödsfall - ett i Taiz den 2 december 2015 och det andra i Abs den 15 augusti i år - tvingades den humanitära gruppen att dra sig tillbaka från deras sex sjukhus i norra Jemen. Och de senaste nyheterna pratar om ett kolerautbrott.

 

 

Trumps show har lyckats med att knuffa undan alla seriösa och nödvändiga politiska debatter, inte bara av bordet, utan ut genom rummet. Kandidaternas diskussioner om utrikespolitiken, till exempel, begränsas nu i princip till att handla om vem som hatar Isis mest, vem som sade vad för 13 år sedan och vem som tror att Vladimir Putin är boss över ett helt rum fullt av datahackers.

 

 

Det duger inte. Alla dagens mätningar pekar på att Hillary Clinton kommer vinna presidentvalet, och det finns ett desperat behov av verkliga svar gällande hennes politik. Kommer hon bara att fortsätta Obamas Jemen-strategi, som inte bara har misslyckats med att avsluta kriget, utan även kan komma att eskalera det? Den rådande visdomen bland många Demokrater har varit att först fokusera på att besegra Donald Trump innan de går vidare till nästa grej, men det är inte längre rättvist mot väljarna, eller folket i Jemen. Vi måste få veta mer än vad vi röstar emot, för det är viktigt att veta vad röstar på. Precis som de senaste dagarna har visat så slutar inte världen att snurra medan USA har sitt presidentval.

 

Rooney sågs lämna Carrington i förmiddags.

Häromdagen läste jag att Rooney skulle missa Ingurlands träningsmatch mot Spanien ikväll p.g.a skada. Första reaktionen var glädje. Eftersom Ibrahimović är avstängd mot Arse på lördag, hade jag nämligen börjat förbereda mig på att få se scousern rulta runt med en cigg i käften på topp. Men den här rapporten om en lättare skada fick mig att hoppas att han inte kan vara med alls på lördag och kanske, kanske att vi skulle få se Martial, Rashford, Mchitarjan och Mata tillsammans. Men så dök dagens (tisdag 15 november) tidningsframsidor upp och halva the Suns framsida täcktes av just Rooney:

   

Det verkar som att han åkt på skadan och därmed blivit struken till kvällens match mot Spanien och då passade han på att ta den lediga kvällen och visa vilket sanslöst proffs han är. Bara att hoppas att skadan inte är fejkad och att han inte kan vara med alls på lördag och att detta bara är ännu en sten på plankan Rooney gällande hans framtid i United. Enligt initierade källor ska både bilder och videoklipp från hans besök på bröllopsfesten ligga i pipeline. Här under kan ni läsa hela artikeln:  

 

 

 

 

"HAN VAR HELT DYNGRAK": WAYNE ROONEY CHOCKADE GÄSTER DÅ HAN KRASCHADE ETT BRÖLLOP EFTER EN ALKOHOLFYLLD SESSION I HOTELLBAREN EFTER VINSTEN MOT SKOTTLAND

 

 

Bröllopsgästerna sade att Rooney "inte var någon vacker syn" då han sluddrade ur sig orden efter att ha firat med öl och vin

   

Englands-esset Rooney sågs sluddra och hade röda ögon då han firade vinsten mot Skottland i helgen.

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Nick Parker och Jake Ryan, the Sun, måndag 14 november, 2016:

 

BRÖLLOPSGÄSTER på ett lyxhotell blev chockade då de såg Wayne Rooney hälla i sig alkohol i baren - och de berättade att han "inte var någon vacker syn".

Det rödögda Tre Lejon-esset, 31, sluddrade ur sig orden under ett firande dränkt av öl och vin kvällen efter Englands vinst mot Skottland.

Rooney, som igår ströks från kvällens match mot Spanien p.g.a en skada, stannade på det femstjärniga komplexet efter det att de flesta av hans lagkamrater hade lämnat.

Men han sågs snart av gäster vid en privat bröllopsfest som inte kunde tro sina ögon under lördagskvällen.

Ett ögonvittne på The Grove-hotellet i Watford sade: "Wayne satt i en bar med medlemmar från FA och drack öl och rödvin.

"Han verkade vilja bli sedd, i sin Englandströja.

"Han var så vänlig först att vi trodde att det kanske var en lookalike och att någon drev med oss.

"Han ser äldre ut på nära håll.

"Hans tal var sluddrigt, hans läppar var röda av vin och hans ögon var röda.

"Vid midnatt frågade någon om han kunde komma och säga hej till gästerna på en privat bröllopsfest.

"Han poserade för bilder, pratade med bruden och drack ännu mer.

"Jag kan bara dra slutsatsen att han firade vinsten mot Skottland.

"Han var verkligen helt dyngrak.

"Han var ingen vacker syn då han gick därifrån runt klockan 1:00."

 

Roo sågs av bröllopsgäster på the Grove-hotellet i Watford.

 

 

Wayne gjorde det bekvämt för sig på det lyxiga Herts-hotellet efter segern mot Skottland.

 

 

Vittnen säger att hans läppar var "röda av vin" då han hällde i sig alkohol med FA-medlemmar i baren.

Rooney hade tidigare druckit med andra Englandsstjärnor, inklusive Man Citys Raheem Sterling, 21, och John Stones, 22, samt Evertons Phil Jagielka, 34.

Spelarna hade fått ledigt efter att ha besegrat Skottland med 3-0 innan de återvände till hotellet.

Men den formsvaga Rooney missade träningen igår p.g.a en knäskada och har uteslutits av Englands tillfällige boss Gareth Southgate.

En källa sade: "Hans krafter har sviktat under de senaste två åren.

"Han har spelat mycket fotboll men att inte se efter sig själv hjälper inte."

Igår kväll ska Englands spelare ha återvänt till hotellet för att förbereda sig för kvällens träningsmatch på Wembley.

En taleskvinna för FA sade: "De fick ledigt under helgen och kom inte tillbaka förrän i söndags eftermiddag."

 

Bilden: I måndags var Bastian Schweinsteiger tillbaka i träning med förstalaget hos United. Förmodligen inte så konstigt som vissa påstått, men vi får väl se om han får någon plats i matchtruppen på söndag.

 

 

 

Truppen till Turkiet

United har landat i Istanbul inför matchen imorgon. Klockan 17:00 (svensk tid) möte Mourinho media och sedan ska laget träna på arenan. Kul att se om Henrich Mchitarjan äntligen får plats i matchtruppen, han var i alla fall med bland de 21 spelarna som reste till Turkiet idag. Även Anthony Martial fanns med, dessutom var Phil Jones i så pass bra skick att han fick följa med, men det hinner säkert ändras.

 

Truppen som reste till Istanbul:

De Gea, Romero, Johnstone; Blind, Jones, Darmian, Fosu-Mensah, Rojo, Shaw; Fellaini, Herrera, Mkhitaryan, Lingard, Mata, Pogba, Schneiderlin, Young; Ibrahimovic, Martial, Rashford, Rooney.

 

 

Polsk fotboll

Ikväll möter Legia Warszawa Real Madrid hemma på Polska arméns stadion, men den kommer vara tom på åskådare som ett straff från UEFA för polackernas uppvisning mot Borussia Dortmund tidigare i gruppen, då det användes pepparsprej mot publikvärdarna för att komma åt tyskarna.

 

Och i söndags var det derby i den polska högstaligan Ekstraklasa mellan Arka Gdynia och Lechia Gdańsk på Stadion GOSiR. Lechia toppar ligan, medan Arka ligger sjua, matchen slutade 1-1 men av bilderna från "publikmatchen" tror jag vi får utgå från att de inte älskar varandra. Det här är helt fantastiskt galet:

 

 

Bastian tillbaka i träning med A-laget

Det var en och annan som höjde på ögonbrynen i måndags då det publicerades bilder från Uniteds träning (se bilden högst upp) och bland spelarna som tränade återfanns den gamle tyska svinaherden Bastian. Det var inte igår. Han såg glad ut, och det gjorde Rooney också (kanske tycker scousern det är skönt att inte vara ensam föredetting där ute). Det är väl egentligen inte så konstigt, med tanke på att Herrera är avstängd på söndag så behövs det väl en mittfältare till. Sen kan jag kanske tycka att tysken är bättre än Toaborsten, men vi ska heller inte glömma att svinaherden ofta var bedrövlig förra säsongen. Ska bli intressant att se om han får en plats i 18-mannatruppen på söndag.

 

 

 

Nytt United-nyförvärv annonserat!

Ok, mina damer och herrar. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit detta, men förut var det alltså en ynnest att få sponsra United och det var inte så många som fick den möjligheten, så är det inte längre. Jag har tappat räkningen på hur många officiella partners vi har runt om i världen. Det enda med den här skiten som får mig att le lite, är att det visar vilket inkompetent arsle David Gill var. När det var han och bacontrynet som drog i trådarna på Old Trafford sa han att det inte längre fanns några inkomstkällor att öppna, allt var hittat och utnyttjat till max. Det visade sig inte stämma riktigt. Precis som hans snack om att Glazers övertagande var negativt för klubben inte heller riktigt stämde överens med vad han tyckte (efter det att han fått lite deg av jänkarna). Hursomhelst så annonserade klubben i måndags ännu en partner, det handlar om en madrass- och kuddpartner! Här finns det många skämt att sätta ihop, men jag orkar inte riktigt just nu. Här kan ni läsa annonseringen själva, om ni orkar:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/02/11381810-united-och-mlily-annonserar-partnerskap/

 

 

 

Hur länge till är Old Trafford Uniteds hemmaarena?

På tal om detta så är det lika bra att fortsätta när vi ändå är inne på något vidrigt. United har sedan tidigare köpt på sig en hel del mark i området runt Old Trafford och det mumlas nu från seriöst håll om att det smått har börjat diskuterats en eventuell ny plats för en ny arena i Manchester, som då ska bli Uniteds nya hem. I så fall kommer en stor del av den kostnaden att betalas med pengar från en försäljning av arenans namn. Alltså, typ the Glazer-Adidas Dome, Pepsi Center eller varför inte Coca-Cola Arena sponsrad av McDonald's?! Egentligen är det inte ett dugg konstigt, det är bara en fortsättning på utvecklingen vi har sett sedan 2005, och även innan det. Frågan är väl om min gräns går precis där, hittills har man ju svalt en hel del skit och mer därtill. Sen säger jag inte att det på långa vägar kommer bli så, förhoppningsvis inte under min levnadstid, men det känns ju som en ganska naturlig följd av all skit som pågår inom den moderna fotbollen och runt United.

 

 

 

Minns ni Phil Mulryne?

Jag vet inte om ni minns Phil Mulryne. Han tillhörde de Röda 1996-1999 men gjorde aldrig något större väsen av sig. Men här om dagen dök han upp i nyheterna på BBC Nordirland. Det sammanföll dessutom med påvens besök i Sverige. Jag tittade en stund på hans uppvisning nere på arenan i Malmö och folk måste förstå att man kan ha lite svårt att ta det här på allvar. Det var pinsamt, komiskt och lite sorgligt. Men det ska vi inte prata högt om, då kan ju den stackars "sanningssägaren" Marcus "Pennsatucky" Birro    bli kränkt och ge sig på att skriva en ny bok om hur fruktansvärt svårt det är att vara katolik (och Sverigevän) i Sverige 2016. Hursomhelst, nu ska jag inte skrämma bort er med mer snack om Birro, nej, vad jag ville säga var att Mr Mulryne nu har gått vidare till högre saker i livet. I helgen blev han nämligen vigd som diakon i Dublin. Man kan ju tro att en fotbollsspelare kanske inte har levt upp till katolska kyrkans krav på sina undersåtar, men det var omåttligheten och smutsen dag efter dag i omklädningsrummet som gjorde det omöjligt för honom att stanna kvar på Old Trafford. Han ringde sin agent och sade: "I'm celebate, ge me out of here!"

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/02/11381813-fd-man-utd-fotbollsspelaren-philip-mulryne-vigd-som-diakon/

 

 

 

Broder Philip Mulryne lade sig själv på golvet framför altaret vid lördagens vigningsgudstjänst i Dublin.

 

 

AV: Ross McKee, BBC News, Nordirland, måndag 31 oktober, 2016:

 

En f.d Manchester United-fotbollsspelare från västra Belfast har vigts in som diakon i den katolska kyrkan.

Philip Mulryne spelade 27 landskamper för Nordirland i en karriär som inkluderade spel med Norwich City och Leyton Orient.

Den f.d mittfältaren vigdes in av ärkebiskopen av Dublin, Diarmuid Martin, i lördags.

38-åringen är medlem i Dominikanorden och förväntas vigas in som präst nästa år.

Familj och vänner fanns på plats vid lördagens tillställning i Dublins Saint Saviour's-kyrka.

Mulryne gjorde sin debut för Manchester United 1997 efter att ha utvecklats i ungdomslaget.

Han lyckades inte karva fram någon lång karriär med de så kallade Röda Djävlarna och flyttade vidare till Norwich City 1999, men hans tid på Carrow Road plågades av skador.

 

Philip Mulryne är medlem av Dominikanorden.

 

 

Mulryne (trea från vänster) vigdes in av ärkebiskopen av Dublin, Diarmuid Martin.

 

 

Mannen från västra Belfast spelade 27 landskamper för Nordirland och gjorde tre mål.

 

   

Mulryne spelade för ett antal lag inklusive Manchester United och Norwich City.

 

31 oktober 2016, 13:00, Rapport av Kommunikationsavdelningen:

 

• Femårigt globalt partnerskap

• Mlily-madrasser ska installeras på Aon Training Complex

 

 

Manchester United (NYSE.MANU) annonserar idag ett globalt partnerskap med Mlily (SH.603313). Överenskommelsen gäller Uniteds första officiella madrass- och kuddpartner någonsin.

 

I och med femårskontraktet kommer Mlily stödja United med hjälp när det gäller att sova och återhämta sig för spelarna.

Då sömnkvalitet och vila är nycklar för en spelares förberedelser kommer Mlily att jobba med personalen på the Aon Training Complex, där Mlily-madrasser också kommer användas i komplexets existerande sovutrymmen.

Mlily har stor erfarenhet av att producera och distribuera madrasser och kuddar, de har tjänat detaljhandelspartners över hela världen under många år. Företaget är världsledande när det gäller att producera polyuretanskum och andra sorters specialskum, som sedan madrasserna tillverkas av.

Företaget tror att partnerskapet kommer stärka varumärket och ytterligare stärka deras erkännanden. Mlilys varumärke går även att skåda på matchdagar i ligan på Old Trafford, där de finns med på Uniteds digitala reklamsarger.

Manchester Uniteds group managing director Richard Arnold kommenterar det hela såhär: "Mlily har ett etablerat facit av att producera en högkvalitativ produkt. Vi vill använda den senaste tekniken och expertisen som kan hjälpa vårt lag så bra som möjligt, vilket i det här fallet handlar om spelarnas sömn och återhämtning.

"Ett globalt partnerskap med oss kommer säkerligen hjälpa Mlily att uppnå deras globala ambitioner och ta en högkvalitativ produkt till vår världsomspännande familj av fans. Vi ser fram emot att få arbeta tillsammans."

James Ni, Mlilys grundare, kommenterade det hela såhär: "Vi har varit aktiva i multipla kanaler inom sängindustrin i flera år. Vår erfarenhet tillsammans med vårt engagemang att producera högkvalitativa madrasser och kuddar har resulterat i stressfri sömn och hälsosammare liv för kunder. Dessa resultat är nu tillgängliga för Manchester Uniteds spelare och kommer hitta en bredare publik p.g.a vårt globala partnerskap." 

 

 

 

United har slagit ut City ur Ligacupen

Första halvleken var verkligen ingenting att hänga i julgranen, men starten på den andra gillade jag. Då attackerade vi dem och satte dessa bittra skapelser under press. Trots att vi bara ledde med 1-0 så kom det heller ingen anstormning från deras "superstjärnor". Och det spelar ingen roll vilka omständigheter som råder, det är ALLTID skönt att slå ut de bittra blå ur någon av cuperna. För våra trofasta fans som reser land och rike runt för att stötta de Röda hade jag hoppats på Leeds borta i nästa omgång, men det blev West Ham hemma och då är vi redan framme i kvartsfinal, bara att gasa på!

Tyckte att i andra halvlek så var Valencia, Shaw, Herrera, Mata och, förutom hans avslut, Ibrahimovic alla riktigt bra. Pogba var disciplinerad och effektiv till vänster - han och Shaw neutraliserade Navas fullständigt. Carrick var superb. Ni som läste mina rader efter förlusten mot City i ligan i september vet att jag störde mig väldigt mycket på Nolito, men undrar om inte Otamendi har gått om honom. Vilket jävla skämt. Ska framstå som stor, stark och tuff och hård, men vilken pungmassör han är. Rullar och vrider sig i smärtor vid minsta beröring, ett totalt kukhuvud direkt från Pepes skithusskola.

Helt underbart att se och höra hela Scoreboard End ge bortalaget ett unisont "FUCK OFF CITY" då de blåa primadonnorna lämnade planen efter matchen, det värmde mitt bultande Röda hjärta.

Vi vet alla att det finns vissa regler inom media. Jag tjatar ofta om nötterna på Viasat som vägrar säga något positivt om Uniteds fans på bortamatcherna, ofta hyllar bortalagets fans på OT varje gång de lyckas sjunga någon sång som hörs. Vidare så ska man som kommentator prata om "magin" på Anfield när lagen är på väg in o.s.v, o.s.v En annan grej är att Pep Guardiola är helig och ska inte utsättas för kritik i någon form. Och allt han säger är så smart, hippt och klokt att det inte ens är någon idé att fundera på om han har någon poäng eller inte, för han är ju den störste.

Så när han väljer att inte starta alla sina bästa spelare i en åttondelsfinal i Ligacupen mot stadsrivalen United så är det ju för att han har så många andra, mer högflygande planer och annan skit. Att nedvärdera Ligacupen har vi mycket erfarenhet av, men jag har svårt att se någon United-manager göra det i en åttondelsfinal mot City.

Tidningarna sluter såklart upp i Peps toner också. Det var ju bara ett reservlag City ställde upp med och bla, bla, bla.

Fast hmmm, jag vet inte om man kan kalla det ett reservlag. Det var ju inte juniorer strösslat med någon spelare på gränsen till A-laget direkt. Förutom Maffeo och Garcia var det spelare som alla spelar hyfsat regelbundet. Tittar man på hur mycket det kostade att sätta ihop deras "reservelva" så gick det lös på £137,4m (1,59 miljarder kr). Sedan skickade de in spelare från avbytarbänken för £99m (1,15 miljarder kr) i den andra halvleken, så snacket om att United körde sitt bästa lag mot Citys U8-lag håller inte riktigt. Dessutom hade jag förväntat mig att de skulle ge oss betydligt fler problem, särskilt då både Smalling och Bailly saknades, men det klarade de inte av (trots magikern på bänken). I tillägg till detta så räknas väl Iheanacho och Sané till två av Citys unga superstjärnor som ska gå vidare och bli Ballon d'Or-vinnare? Åt helvete med dem, jävla blåa pungpåsar! Till sist och syvende hade båda lagen dåliga sviter inför matchen och båda var i desperat behov av en vinst, vi tog den, inte dem, det känns bara bra.

 

Burnley hemma

Vet inte hur många gånger jag ska orka skriva om allt jag tycker är skit inom dagens moderna fotboll. Tyvärr så räknas en hel del av den moderna supporterns uppträdande in där också. Vi har alltså spelat 10 ligamatcher och en handfull cupmatcher med Mourinho som manager, och redan har folk kastat ut leksakerna ur barnvagnen och vill ha förändringar. Inte alltför många som vill byta ut honom än, men det är bara en tidsfråga. Ibland undrar man om det inte skulle delas ut "körkort" för att få kalla sig fotbollssupporter och ha en åsikt. Först ett teoretiskt prov och sedan ett praktiskt och sen får man se. Jag fattar att det inte funkar, lugna ner er, men jävlar anamma vad osams jag skulle bli med vissa om vi hade en diskussion om United på någon pub.

Matchen mot Burnley var en av de bästa jag har sett den här säsongen. Och skillnaden mot skiten vi serverades under Van Gaalen och Moyes var gigantisk. Jag vet också att fotboll går ut på att göra fler mål än motståndaren, men det här var ju underhållande. Man levde med och vi körde bokstavligt talat över dem. Frustrerande resultat, självklart, men ändå så mycket bättre än de tre senaste skitåren. Det känns som utveckling, som att vi faktiskt tar kliv framåt, till skillnad mot holländaren och Moyes, som lyckades med konststycket att ta oss bakåt.

Enda kritiken jag har mot Mourinho var bytena. Visst, han hade inte så mycket offensiva muskler att laborera med, men att kasta in Fellaini, Rooney och Depay, samtidigt som han tar av Rashford och Mata, det vet jag inte riktigt hur man ska förklara. Skrev han slarvigt i sina instruktioner till bänken eller? Och hur länge ska det dröja innan Rooney får sitt Gary Neville-ögonblick och håller upp händerna och erkänner, jag håller inte på den här nivån längre, låt oss avsluta den här farsen NU, tack för mig? Kolla in hans höjdpunkter under de 17 minuterna han spelade i lördags:

Han betalas alltså runt £300,000 (3,49m kr) i veckan för att spela fotboll för Manchester United! Jag saknar ord...

Sen har vi ju svensken på topp. Han har missat en jävla massa klara chanser i väldigt många matcher nu, men det kan ändå inte finnas en chans att Rooney ska komma in istället för honom. Ibrahimović gör såklart en del bra grejor med bollen i offensiven, men han måste börja sätta dit chanserna snart. Såklart positivt att vi skapar, men han är med för att avsluta lägena, inte bränna det ena gyllene läget efter det andra med en klart oroande frekvens. Nu är det inte bara han som bränt lägen, men på just det området har han en tung börda att bära. För er masochister kan ni se lördagens missade chanser här under, Ibrahimovićs vid bortre stolpen på slutet blir bara värre och värre för varje gång jag ser den:

https://twitter.com/utdnd/status/792430976504922113

Jag vet inte, men jag antar att de stenkorkade scouserna misstänker att även Clattenburg är ett United-fan. Jag tyckte han var hyfsad i lördags och jag får nog säga att alla "straffbesluten" faktiskt var rätt, men utvisningen på Herrera var ett jävla skämt, ingenting annat. Någon slags spelförståelse och blick måste man ändå ha som domare på den här nivån. Nu var det glädjande att se att vi bara fortsatte köra över dem och gå framåt i våg efter våg, men självklart underlättade det för Burnley att spela/försvara de sista 21 minuterna med en man mer.

Hade faktiskt inte koll på att den inavlade scousern Flanagan var utlånad till Burnley. Han är ju ganska unik, sist Liverpool vann ligan var ju hans föräldrar fortfarande bara bror och syster.

 

På tal om scouserna...

Ni känner säkert till ryktet som scousers har. Förutom en hel del andra otrevliga attribut så har även många av dem ett enormt behov av att visa upp sorg och få världen att förstå att deras sorg är lite sorgligare än alla andras sorg. "Self-Pity City" (självömkansstaden) kallas staden ibland i Manchester. Jag ska inte gå in på det alltför djupt, men jag ville bara ge läsare som eventuellt inte är bekanta med detta en bakgrund till den här storyn.

Nyligen så åkte Liverpools U15-lag ut på en liten turné i Polen och Tyskland. Under resan passade de även på att göra ett besök i Auschwitz i sydöstra Polen. Det känns ju som en bra idé och det är ju nyttigt för tonåringar att med egna ögon få se stället där några av nazisternas vidrigheter ägde rum. Men det är inte för inte som det är scousers vi talar om här. De hade inte plockat med sig Tommy Smith för att dra rasistiska "skämt" inne på området, men de lyckades ändå sticka ut, på ett ganska obehagligt sätt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det hela med ord, så jag låter bilden tala för sig själv. Alltså vem fan tar med sig klubbens officiella sorgeljus till Auschwitz?! Finns bara en klubb som kan göra det. Det är en uppvisning i deras behov av att synas i samband med sorgestunder, fullständigt utan all form av värdighet. Och den cyniska skulle ju kunna misstänka att någon på försäljningsavdelningen på Anfield hörde talas om resan och såg en ännu inte exploaterad marknad i Auschwitz, jag utesluter det inte...

   

Sen har vi Mr Henry Winter, eller "Eleganten" som Peter Wennman kallar honom, på the Daily Telegraph. Det var han som twittrade ut bilden först i England. Då var det någon som frågade om han hade varit där, varpå han svarar: "Jag har varit där vid fem tillfällen nu, ska åka igen nästa sommar." Ursäkta? Är det lite så att om man åker dit fem gånger och stämplar sitt lojalitetskort blir det sjätte besöket gratis och man får en minnesmagnet att sätta på kylskåpet? Vart fan är världen på väg? Red Issue myntade det helt briljanta uttrycket "grief junkie" (typ "sorgeknarkare"). För inte så länge sedan var det vanligt att man för sig själv, eller med sina nära och kära, sörjde någon älskad som gått bort. Så är det inte längre. Nu ska det basuneras ut till hela världen. Jag undrar hur länge det dröjer innan vi ser någon stolle ligga med en selfiestick på någons kista och gråta krokodiltårar medan hen livesänder ut det till alla följare där ute. Den här sjukan hör lite ihop med västvärldens syn på vad som är sorgligt också. Terrordåd i Frankrike = då ska vi gråta, sätta franska flaggan på profilbilden och uttrycka vår sorg i så många forum det bara går. Terrordåd mot ryskt flygplan = tråkigt, såklart, men det var ju ryssar som strök med, det är så långt bort och de är ju så otrevliga. Då behövs det ingen dikterad sorgeritual i väst. Är de inte dessutom kommunister? Ett 100-tal oskyldiga fåraherdar bombade till köttslamsor i Jemen av en amerikansk drönare = vilken tid börjar Idol?

Man får väl ändå lov att säga att det går sådär för David Moyes i Sunderland. Kolla in geniet här i intervjun efter förlusten i cupen:

https://twitter.com/RobbieW1892/status/791396217280495616

 

Några intressanta artiklar

Jag vet inte hur många f.d spelare som fortfarande hyllar Rooney, men här dök några överraskande kloka ord upp från dåren Jason McAter på ämnet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/01/11381399-mcateer-med-nagra-sanningens-ord-om-rooney/

Briljant av the Beast om "paniken" kring Mourinho:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/01/11381404-var-inte-for-snabb-med-att-begrava-jos-mourinho-monstret-kan-fortfarande-komma-att-vakna-till/

Intressant möte med grisen Raiola, agenten som drog in bra med deg från United i somras efter att ha förhandlat fram transfers för tre av sina klienter dit: Mchitarjan, Ibrahimović och Pogba:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/01/11381411-mino-raiola-traffa-superagenten-bakom-pogba-och-ibrahimovic/

Sagt & Gjort är tillbaka:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/01/11381406-sagt-gjort-fifa-20-sprider-migrantlogner-och-veckans-filmning/

Det har inte blivit många rader om FC United den här säsongen. Jag är fortfarande arg på vår tidigare ledning och skiten de gjorde mot klubben. Självklart så kollar jag deras resultat och följer klubben, men inte lika intensivt som förut. Så för några dagar sedan dök det upp en artikel om läget i FC som var bra. Ni kan läsa den här under. Det är självklart tråkigt med idioter till "fans", men tyvärr så finns de överallt. Rapporterna om att det även finns rasister i våra led är vidrigt att höra och jag hoppas skiten rensas ut. Men väldigt kul att höra att den nya ledningen hittills har gjort ett bra jobb, men mycket slit återstår för att återupprätta vår en gång i tiden så stolta klubb.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/01/11381401-drar-ner-oss/

På tal om rasistiska idioter så sammanlänkade den rasistiska blaskan Daily Express oss i lördags med rasisten med råttansikte:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/01/11381403-jose-mourinho-beredd-att-spendera-135m-1-58-miljarder-kr-for-att-kopa-luis-suarez-till-manchester-united/

Har svårt att se det hända, men inte omöjligt att han hamnar i Manchester i framtiden, fast i den bittra blå hörnan. Guardiolas bror är hans agent. Och redan 2015 pratades det om att Citys slipsar förberedde en affär som en del av Operation Pep. Så antagligen har artikeln här ovanför kommit till som ett resultat av att någon vill sätta press på City för att de ska snabba på/höja budet e.t.c Förstå att behöva se den där fuskande, idiotiska rasisten i PL igen, yippiee!

Den holländsk-italienska affärsmannen om familjens pizzaaffärsverksamhet, konsten att förhandla och vilken fotbollsspelare han tittar på härnäst

   

Mino Raiola i Haarlem förra månaden. © Raimond Wouda

 

 

 

AV: Simon Kuper, Financial Times, fredag 28 oktober, 2016:

 

 

Om du var tvungen att gissa Mino Raiolas jobb från hans utseende och kläder skulle du säga: servitör på en pizzeria i en liten stad under sin lediga dag. Faktum är att Raiola växte upp med att arbeta i sin familjs restaurang, och hans service har förblivit oklanderlig. Från ögonblicket då vi träffas i hans pied-à-terre under hans föräldrars lägenhet, på en tråkig aveny i den holländska lilla staden Haarlem, försöker han förutse alla mina behov. Exakt vart vill jag sitta? Kan han hämta en energidryck åt mig? Är jag förvarm med min jacka på?

 

 

Den här knubbiga, glasögonförsedda lilla holländska italienaren är troligtvis världens mest inflytelserika fotbollsagent. Det är ingen tillfällighet att Manchester United i somras värvade tre av hans klienter: Paul Pogba (för världsrekordavgiften £89,3m - 1,04 miljarder kr), Zlatan Ibrahimovic och Henrich Mchitarjan. Raiolas stall inkluderar även Mario Balotelli, den spelaren, i sin generation, som ses som den stora talangen som inte nått upp till sin fulla potential. Gilla Raiola eller hata honom (som Sir Alex Ferguson gör), men han hjälper till att forma transfermarknaden. Han är en av de stora krafterna som fastställer vilka spelare som hamnar i vilken klubb.

 

 

För att hjälpa mig att förstå hur han lärde sig sitt affärsområde promenerar Raiola med mig några hundra meter från hans pied-à-terre till platsen där allt började - Haarlems vackra, gamla Grote Markt eller "Stormarknadens" torg. Familjen flyttade till Haarlem från södra Italien 1968, när Raiola var ett spädbarn. Det var flera som flyttade tillsammans; han säger att ungefär 35 av dem bodde i tre angränsande hus. Familjen Raiola öppnade en pizzarestaurang, Napoli, på Grote Markt.

 

 

Vi sjunker ner i utomhusstolarna på den italienska restaurangen som nu innehar stället. Ägaren ger mig en gratis espresso, medan Raiola kollar in sina gamla domäner. En förbipasserande vinkar och Raiola ropar, "Hej, hur är det?" - innan han vänder sig till mig och tillägger, "Inte en aning om vet det var."

 

 

Han minns tillbaka, "Min pappa jobbade 18, ibland 20 timmar om dagen här. På jobbet är han extrem. När jag var 11 eller 12 började jag jobba med min pappa för att lära känna honom. Han var i köket, så vad kunde jag göra? Jag kunde diska. Jag gillar fortfarande att diska. Det ger mig en sorts ro att tvätta saker, att se det omedelbara resultatet av ditt arbete."

 

 

Snart var lilla Mino klädd i en kostym och var ute bland borden och serverade. Jobbet slipade hans gåva att prata med folk (vanligtvis dubbelt så fort som en normal person). Han frågade kunder vad de ville äta, sedan kom han på en personlig meny. Om en stamgäst skulle skilja sig satte pojken honom ner och lät dem lätta sitt hjärta. Affärsmodellen fungerade: Raiola räknar och kommer fram till att familjen kom upp i 11 restauranger.

 

 

Raiola pratade bättre holländska än sin pappa och som tonåring förhandlade han redan med banker åt honom eller tog en sväng förbi Haarlems borgmästare. Han talade även flytande italienska, eller åtminstone neapolitanska. När en restaurangkund klagade på problem med hans italienska leverantörer fixade Raiola saker och ting. Han grundade ett företag, Intermezzo, som hjälpte holländska företag att göra affärer i Italien.

 

 

Vid sidan om blev han, 19 år gammal, miljonär genom att köpa ett lokalt McDonalds's och sedan sälja det till en byggherre. Efter det säger han att han slutade att drivas av pengar. Hans passion under hans knapphändiga fritid var fotboll. Han var en hyfsad ungdomslagsspelare och tidigt i tjugoårsåldern, efter att ha hoppat av sin juristutbildning, blev han teknisk director för den lokala professionella klubben, FC Haarlem (finns inte längre). Han utvecklade en fräck plan att plocka in den briljanta tonåringen Dennis Bergkamp från Ajax Amsterdam men blev snart osams med Haarlems andra directors - stela gamla konservativa, tyckte Raiola.

 

 

RAIOLAS XI:a:

En uppställning av Raiolas nuvarande spelare, med ett gästinhopp av Pavel Nedved, hans favoritspelare från tidigare.

     

 

 

1992 hjälpte Intermezzo till med transfern av holländska yttern Bryan Roy från Ajax till Foggia i Italien. Raiolas personliga service inkluderade att han spenderade sju månader med Roy i Foggia, och hjälpte till att måla spelarens hus. Under tiden i Foggia träffade Raiola sin framtida fru. Han lärde även känna den professionella fotbollens egendomliga värld.

 

 

Som en utböling som fysiskt sett påminde om den rotunda engelska fiktiva karaktären Billy Bunter blev Raiola ibland nonchalerad av de på insidan. Han fick ofta följande fråga: "Vem är du?" Men föraktet var ömsesidigt. Han minns: "Jag var verkligen inte imponerad." Många av fotbollens ledande exekutiva direktörer anställdes mest för att de var omtyckta f.d spelare. "Incest gör den världen svag," säger han. "Den är dum för att de vill behålla den dum. Det är en stängd värld, med gigantisk potential, och en enorm omsättning av pengar, men ofta ledd av folk om vilka jag tänker, 'Vad i h******?'"

 

 

En sällsynt smart exekutiv direktör, enligt Raiola, var Luciano Moggi. Första gången Raiola åkte för att träffa honom, på tidigt 90-tal, när Moggi var teknisk director för den italienska klubben Torino, var mötet bokat klockan 11:00. Raiola, tvångsmässigt punktlig, dök upp 10:45. "Jag togs in på ett rum och det var som att gå till tandläkaren: det var runt 25 personer där, alla rökte och tittade på saker och pratade. Klockan 11:15 hade ingen kommit till mig, så jag går till sekreteraren och säger, 'Snälla kan du säga till Mr Moggi att jag väntar, och kan du berätta hur länge det kommer dröja för honom?' Hon tittade på mig och sade, 'Alla de här personerna väntar på Mr Moggi.'"

 

 

Raiola, en kille i tjugoårsåldern med knappt några kontakter inom fotbollen, informerade henne artigt om att han skulle dra.

 

 

"Två timmar senare såg jag Moggi på en restaurang. Med honom var ett entourage med de där 25 personerna, som hade gått ut för lunch." Enligt Raiola gick han fram till honom och hade följande konversation:

 

 

Raiola: Är du Mr Moggi? Moggi: Ja. Raiola: Jag finner det väldigt oförskämt att du lät mig vänta. Moggi: Vem är du? Raiola: Jag är Raiola. Moggi: Ah, du är Raiola. Om du är såhär otrevlig mot mig, kommer du aldrig att sälja en spelare i Italien.

 

 

Men snart sålde Raiola spelare i Italien. I Foggia hade han lärt känna klubbens tränare, en arbetsnarkoman från Tjeckoslovakien vid namn Zdenek Zeman. De hade pratat fotboll som besatta. En dag sade Raiola till honom, "Fotbollsspelaren du vill ha existerar inte. Det är den perfekta fotbollsspelaren: en som springer 17 km per match, dribblar som Maradona och kan träna hårdare än du kan föreställa dig."

 

 

Men senare, i mitten av 1990-talet, genom kontakter i Tjeckien, hittade Raiola Zemans perfekta fotbollsspelare - en annan tjeck, Pavel Nedved. Idag säger Raiola: "Pavel Nedved är en extremist. Det enda han tänker om sig själv är att ha inte kan spela fotboll. Men han kan träna hårdare än de andra." Nedved tränade med sin klubb som en slags förrätt, för att sedan gå hem och träna mycket hårdare i sin trädgård. 1996 sålde Raiola Nedved till Zemans nya klubb, Lazio i Rom.

 

 

De två tjeckerna förstärkte läxan som Raiola hade lärt sig från sin pappa: "extremister" lyckas. Raiola blev en själv. I mer än 20 år nu har han rest runt i Europa med en liten resväska och jobbat. "Det har kostat mig saker," erkänner han. "Jag har inte sett mina barn växa upp." Han och hans familj bor i Monaco, endast delvis p.g.a skatterna, säger han.

 

 

Om Raiola någonsin skriver en självbiografi (som han ibland hotar att göra), borde han kalla den The Art of the Deal. Kontraktsförhandlingar, säger han, är "mina matcher". Det finns en talande vinjett i "Thank You, Mino", en redogörelse av den f.d holländska fotbollsspelaren Rody Turpijn om hans transfer från Ajax till lilla De Graafschap 1998. Raiola och Turpijn åkte för att träffa De Graafschaps ordförande på ett gräsligt motorvägshotell. Efter Raiolas inledande fantastiska lovord om Nedved, som både var innerliga och en uträknad statusuppvisning, skrev ordföranden ner lönen han erbjöd Turpijn. "Ser inte illa ut," tyckte Turpijn. Det var mer än vad han tjänade i Ajax. Sedan var De Graafschap den enda klubben som ville ha honom.

 

 

Men Raiola utropade, "Vet du vad han tjänar i Ajax? Det här är inget seriöst erbjudande. Kom Rody, vi ska inte slösa bort vår tid här." Han reste sig för att gå, så Turpijn reste sig plikttroget han också. Ordföranden bad de att stanna. Under de följande 20 minuterna förhandlade Raiola fram ett kontrakt (inklusive allt extra som man kan föreställa sig) som, skriver Turpijn, "i stort säkrade min framtid. Inte bara för de fyra åren jag skulle spela för De Graafschap, utan för resten av mitt liv."

 

 

Berättelsen illustrerar ett av Raiolas maxim: även den minsta transfern kan förändra någons liv.

 

 

Raiola uppmanade regelbundet Turpijn att vara mer som Nedved. Det hände aldrig: efter en tid som var en besvikelse i De Graafschap slutade Turpijn med fotbollen 25 år gammal, och började glatt på universitet istället. Men Raiolas arbetssätt fungerade med en mer ambitiös ung fotbollsspelare i Ajax som han träffade runt 2001 - en svensk anfallare med jugoslaviskt ursprung vid namn Zlatan Ibrahimovic.

 

 

Raiola är en central karaktär i Jag Är Zlatan, Ibrahimovics självbiografi. Inte konstigt, för kanske är nyckelinfluensen i den moderna fotbollsspelarens karriär hans agent. Den relationen är ofta närmare än den omdiskuterade men typiskt övergående relationen mellan tränaren och spelaren. Det är särskilt sant när det gäller Raiola, som håller sitt spelarstall litet så att han kan erbjuda dem alla en personlig service.

 

 

De två invandrargrabbarna träffades på Amsterdams eleganta japanska restaurang Yamazoto. Ibrahimovic hade tagit på sig en kostym. "Men vem i helvete dök upp? En kille i jeans och en Nike t-shirt - och den där magen, well, som en av killarna i The Sopranos," skriver han i sin bok. (Raiola anser att det är en fördel att inte bära en kostym, detta då det får folk att underskatta honom.)

 

 

Raiola kan vara både good cop eller bad cop, och han visste vilken av dem Ibrahimovic skulle respektera. Som Ibrahimovic berättar det föraktade Raiola de japanska maträtterna och medan han tryckte i sig pasta för ungefär sex personer skällde han ut anfallaren för att ha underpresterat. Han frågade Ibrahimovic sin standardfråga för fotbollsspelare: "Vill du bli den bästa i världen? Eller spelaren som tjänar mest och kan visa upp flesta saker?" Självklart svarade Ibrahimovic att han ville bli bäst.

 

 

Svensken var imponerad. Han minns att han ringde Raiola efteråt för att be honom bli hans agent:

 

 

Raiola: [Långa paus] Ok. Men om du ska jobba med mig, måste du göra det jag säger åt dig. Ibrahimovic: Visst, absolut. Raiola: Sälj dina bilar, dina klockor och börja träna tre gånger så hårt. För din statistik är skräp.

 

 

Snart jobbade Ibrahimovic som Nedved.

 

Zlatan Ibrahimovics fotbollstransfers

Värdet på den svenska stjärnans flyttar med Raiola som agent

 

 

 

Vid den här tiden hade Raiolas gamla fiende Moggi flyttat till italienska klubben Juventus. En dag ringde han Raiola för att fråga om att köpa loss Nedved från Lazio. Raiola återberättar konversationen:

 

 

Raiola: Har du en klocka? Moggi: Var inte otrevlig. Ja det har jag. Raiola: Vilken tid träffas vi? Moggi: Klockan 12, i Florens. Raiola: Jag är där 11:50. Men jag drar 12:10, och sedan fördubblas priset.

 

 

Klockan 12:10 hade Moggi inte dykt upp, så Raiola stack. Nedved gick till sist till Juventus och 2003 vann han Guldbollen som Europas bästa fotbollsspelare. Nu har han slutat spela, men han har fortfarande kontakt med Raiola. Sån är Raiola: nära sina spelare, fientlig mot klubbar och auktoriteter. (Fotbollens styrande organ Fifa bötfällde honom en gång för att han kallat deras president Sepp Blatter "en senil diktator", efter det försökte Raiola en kort tid att ställa upp i Fifa:s presidentval.)

 

 

Många av Raiolas spelare behandlar honom som en medhjälpare till alla ändamål. Mario Balotelli ringde honom en gång och sade att hans hus brann; Raiola gav honom rådet att testa med brandkåren. Nuförtiden pratar Raiolas yngre spelare på FaceTime med honom. Han imiterar dem då de håller upp sina telefoner för att visa honom saker de vill köpa: "'Jag går igenom huset. Vad tycker du om det'" skrockar han ömsint.

 

 

Ser han sina spelare som vänner? "Nittionio procent av dem, ja," svarar han.

 

 

Så han ser inte Pogba som en klient? "Jag ser honom inte som en klient överhuvudtaget. Faktum är att jag vågar säga familj."

 

 

Jag säger att Raiola har förvandlat modellen för en familjepizzeria som serverar ett regelbundet klientel till en fotbollsagentur. Hans ögon lyser upp. "Omedvetet, ja. När du säger det får jag lite gåshud. Och det är sant - vi såg inte oss själva som en pizzeria."

 

 

Vad var ni då? "Ett hem. Man kom för att äta i vårt hem."

 

 

Hans affärsmodell visar sig även i inredningen på hans arbetsytor i Haarlem: fotbollsspelare brukar känna sig obekväma på kontor, så stället är i princip strukturerat som ett kök, med en tv-skärm i hörnet som visar matcher. På en kökshylla finns en tallrik med inskriptionen, "Ristorante Napoli, Haarlem".

 

 

Det är vanligt att tro att klubbar och tränare bestämmer vilka spelare som ska köpas. Men ofta är det agenten som är den drivande kraften. Raiola förklarar, "Jag försöker alltid formulera ett mål med en spelare: 'Det är vad vi vill. Vi ska inte sitta och vänta och se vart vinden blåser.'" 2004 bestämde han att Ibrahimovic borde gå till Italiens mest "extrema" klubb: Juventus. Klädd i strandshorts och fuktig av svett efter en oplanerad sprint genom Turin, förhandlade han fram affären med Moggi för en transferavgift på €16m (168,9m kr).

 

 

I Juve fick Ibrahimovic med egna ögon se hur hårt Nedved tränade. "Jag trodde att du överdrev, men det är sant," sade han till Raiola. Nedved sade till den unga anafallaren, "Du vet inte vad du har." Ibrahimovic sammanfogade tjeckens arbetsmoral med sin egna överlägsna talang.

 

 

Anfallarens 15-åriga resa genom Europa avslöjar en av Raiolas gåvor: att förutse förändringar på transfermarknaden. Raiola säger, "Det låter arrogant. Jag såg alla förändringar i fotbollsvärlden innan de hände." 2006 kom det fram att Moggi ständigt ringde domare som skulle döma Juve-matcher innan matchen. Raiola insåg att Juve skulle få lida för det. Några månader innan klubben bestraffades genom nedflyttning till Italiens andradivision, fixade han Ibrahomvics transfer till Inter Milan. 2009 flyttade han honom till Barcelona - en transfer som gick fel när tränaren Pep Guardiola petade spelaren. Alla eventuella omnämningar av Guardiolas namn skakar fortfarande om Raiola att brista ut i instinktiva tirader ("en fegis", "inga kulor" etc) men han skickade snabbt Ibrahimovic till AC Milan.

 

 

Sedan, 2012, knuffade Raiola ut spelaren från Italien. "Han ville inte alls flytta. Men jag hade sagt till Milan i flera år, 'Ni har inte råd med de här lönerna längre.'" Italiens fotbollsekonomi var på väg utför, medan rika personer från Qatar hade köpt Paris Saint-Germain. Ibrahimovic flyttade motvilligt till Paris - där han tjänade €14m (147,8m kr) om året i ett topplag medan Milan sjönk.

 

 

Ibrahimovic är nu, efter 15 år som en Raiola-klient, den kumulativt näst dyraste fotbollsspelaren i historien, efter Angel Di María. Under den tiden har klubbar betalat en beräknad summa på €131m (1,38 miljarder kr) i transferavgifter för svensken, vars karriär på egen hand skulle ha varit tillräcklig för att göra Raiola rik. När jag frågar om han tar 10 procent av en spelares lön, svarar han: "Eller mer, eller mindre. Men det är överenskommet och väldigt transparent." Men han insisterar på att han ser pengar endast som en biprodukt av bra arbete.

 

 

Att vägleda spelares karriärer går ibland fel. Raiolas största misslyckande kan vara den italienska anfallaren Mario Balotelli, som nu spelar för blygsamma Nice, och hans enorma talang har inte uppfyllts. Raiola säger att Balotelli ofta har distraherats från prestationer genom att bli kär: "Balotelli har valt, omedvetet eller medvetet, att inte sätta fotbollen mitt i sitt liv. Så det var alltid marginella fenomen som influerade hans insatser. Zlatan har inte det, inte Pogba, inte Nedved. Men Ouasim Bouy [en ouppfylld holländsk talang i Raiolas stall] har det inte heller."

 

 

Delar Raiola någon del av skulden för Balotellis misslyckande?

 

 

"Ja. Ett stort misstag jag begick i hans karriär var att låta honom gå från Manchester City till Milan, mot mitt råd. Jag borde ha sagt, 'Du lyckas med City, så är det, punkt slut.' Om jag hade gjort det, hårt, hade han gjort det."

 

 

Jag pratar om att många fotbollsspelare, möjligtvis inkluderar det Balotelli, inte är särskilt sugna på att nå toppen. Varför skulle de? De kan tjäna miljoner utan att köra slut på sig.

 

 

"Well, det stämmer," svarar Raiola. "Det är därför jag i mina senaste konversationer har en viktig fråga till spelarna: 'Varför spelar du fotboll? Vad är ditt driv?'"

 

 

Vad svarar de?

 

 

"Well, de flesta har inte tänkt på det än. Jag skickar hem dem och säger, 'Gå hem och tänk på det.'"

 

 

För några år sedan hittade Raiola en fransk talang med ett odiskutabelt driv. Paul Pogba var då en tonåring som hoppades få chansen i Manchester United. Han hade inte slagit sig in i förstalaget och Raiola sade till honom att han var underbetald, men tillade att han kanske borde stanna ändå, särskilt eftersom United hade en "fantastisk manager", Alex Ferguson. Men 2012 bad Raiola United om ett bättre kontrakt. Han går över till engelska då han återberättar förhandlingarna:

 

 

Ferguson till Raiola: Jag pratar inte med dig om spelaren inte är här. Raiola: Hämta spelaren från omklädningsrummet och sätt honom här. Pogba kommer in. Ferguson till Pogba: Du vill inte skriva på det här kontraktet? Pogba: Vi kommer inte skriva på det här kontraktet under de här villkoren. Ferguson till Raiola: Du är en fitta.

 

 

Raiola var oberörd, delvis p.g.a att han inte visste vad ordet betydde.

 

 

Raiola: Det här är ett erbjudande som mina chihuahuas - jag har två chihuahuas - inte skriver på. Ferguson: Vad

tycker du att han behöver tjäna? Raiola: Inte det. Ferguson: Du är en fitta.

 

 

Fergusons publicerade dom om Raiola: "Jag misstrodde honom från samma ögonblick som jag träffade honom."

 

VÄRDET PÅ DE 10 STÖRSTA FOTBOLLSAGENTURERNA

   

 

 

Raiola bearbetade Europas ledande klubbar för att bestämma vilken Pogba skulle gå till. "Juventus sade, 'Vi vill ha honom till vilken kostnad som helst. Det här är den bästa spelaren vi har sett i världen.' Men historiskt sett hade Juve inte mycket tålamod med ungdomar. Raiola sade till Pogba: "Det här är kanske inget bra steg för dig." Men Pogba var inställd på att gå till den italienska klubben.

 

 

Raiola säger att han förhandlade fram en lön som lyfte fram Pogba som en värderad förstalagsspelare. Efteråt frågade han honom: "Varför ville du gå dit?" Pogba svarade, "För att i mitt liv har jag alltid valt den hårdaste vägen. Det här var den hårdaste vägen." Han presterade briljant i Juve, vann fyra raka italienska titlar.

 

 

I somras tog Raiola Ibrahimovic och Pogba till United. Varför gå till en klubb som inte kvalificerat sig till Champions League och som underpresterat i tre år? Raiola förklarar, "För att jag tycker: du måste gå till klubben som behöver dig. Den här klubben behövde dem."

 

 

Han hade förutsett Uniteds behov så tidigt som sommaren 2015, när klubben köpte de unga anfallarna Anthony Martial och Memphis Depay. Raiola påstår sig ha vetat att de inte skulle lyckas. "Inte om du måste prestera nu," säger han och slår en fet knytnäve i en fet hand. "Martial och Depay kommer in och säger, 'Vi måste bära Manchester United, ett gigantiskt institut?' Så redan förra året sade jag åt folket i United, 'Ni måste sätta in en kille som Zlatan för att återställa balansen.' Sedan går uppmärksamheten till Zlatan. Han har erfarenheten, och vågar ta ansvaret."

 

 

Och United behövde, säger Raiola, Pogba också. "Kolla, Pogba kunde ha gått till alla toppklubbarna. Men Real Madrid hade just vunnit Champions League. Han hade blivit en troféspelare där. Barcelona - deras tre troféer är Messi, Neymar och Suarez. Vad ni ser är slutresultatet av år av skulpterande. Jag spenderade två år med att jobba på Manchester Uniteds affär med Paul."

 

 

Det är tydligt att Uniteds beslutsfattare litar på Raiola. Tränaren, José Mourinho, har historiskt sett föredragit att köpa spelare från sin egen agent, Jorge Mendes, men verkar nu vara helt ok med att jobba med holländaren. Raiola säger: "Jag kände Mourinho från Inter, och där hade vi en dålig relation. Jag sade saker i tidningen. Men jag tror Mourinho är tillräckligt intelligent för att förstå vad jag gör. I klubbar som förstår mig, har jag tre eller fyra spelare. Nu i United, och tidigare i Juventus, Milan, Paris Saint-Germain." I dess fall, säger Raiola, blir han en klubbs "konsult inom klubben". Logiskt sett bör han ju därför dela en del av skulden för Uniteds för tillfället dystra insatser.

 

 

United betalade en världsrekordavgift på €105m (1,04 miljarder kr) för Pogba i augusti. Raiola har sagt att han bara tar en del av hans spelares löner - men vad säger han om medierapporterna som gör gällande att klubbarna betalade honom €20m (211,1m kr), som en procentandel av transferavgiften? "Jag kan inte prata om kontraktet, men i en affär som Pogbas är det inte bara klubbarna som tjänar på det," säger han.

 

 

Fick du en avgift av Juventus?

 

 

"Nej - inte på det sättet som du säger det."

 

 

Så du fick pengar från Juventus?

 

 

"Jag måste se hur jag kan uttrycka det här på ett sätt så att Juventus inte kan tackla mig genom lagen, låt oss säga. Hmm. Hur kan jag säga det? [Långa paus] Ja: i den här affären var Juventus inte den enda ägaren av spelarens rättigheter."

 

 

Men ägarskap av spelare genom en tredje part [TPO] har förbjudits?

 

 

"Inte då. Endast efteråt [av Fifa 2015]."

 

 

Så tills TPO kom ägde du ofta andelar i spelare?

 

 

"Inte ofta. Men ibland."

 

 

Och Pogba var en av dem?

 

 

"Det är inte TPO. Var försiktig med den juridiska definitionen av TPO. Men låt oss säga att i det fallet fanns det en bra aspekt för vår sida. Och med vår sida menar jag spelarens sida."

 

 

Vilket inte längre är tillåtet?

 

 

"Det är inte längre tillåtet."

 

 

Juventus säger, "Ingen tredje part hade något ägarskap av spelarens rättigheter."

 

 

Raiola skryter om att han har haft stora spelare i varje era, och han är fullt upptagen med att planera för framtiden. "Det finns åtta, nio spelare i det brasilianska [ungdomslaget], alla är bättre än den nästa. Jag har [Gianluigi] Donnarumma i AC Milan, som är 17 år och redan är deras målvakt. Jag har en toppanfallare i Juventus, Moise Kean, 16 år gammal, som kan komma att debutera i år." Raiola låter inte som en man som planerar att börja spela golf.

 

 

Många fotbollsspelare förlorar alla sina pengar efter dem slutar. Englands Professional Footballers Association har beräknat att 10 till 20 procent av av ex-spelarna går i konkurs. Det är något som Raiola tänker mycket på. "Kolla, man har nu spelare som kan tjäna €50m till €200m (527,9m kr - 2,11 miljarder kr) [under hela karriären]. Hur investerar du det - eller inte? Spelare får alltid erbjudanden från folk." Han lägger sig till med en överdrivet uppspelt ung röst: "'Mino, en vän till mig har ett fastighetsföretag, och de ska göra det här, och jag kommer få 14 procent, garanterat!'

 

 

"Men man måste även se upp för banker. Banker vill också sälja dig produkter. Jag har nu en [investerings] portfölj åt olika spelare, som om du räknar samman allt är värd ungefär €900m (9,5 miljarder kr). Och vi är mer försiktiga än de försiktigaste. Jag säger alltid till spelare, 'Vi investerar inte.' Vi vill bara att spelaren ska avsluta sin karriär med pengarna han tjänade, och mer - men inte mindre. Vad jag föreslår är, 'Köp ditt eget hus snabbt, köp byggklossar, förutom det har du pengarna på banken, även om det är låg ränta. Man behöver inte leva på räntan. Sätt inte in pengarna i affärsverksamheter som du inte vet någonting om.

 

 

"Alla mina spelare vill, i början, ha en restaurang, ett hotell eller ett kafé. Jag kommer från restaurangvärlden och jag säger, 'Kom inte till mig med det, noll. För jag vet vad det är.'"

 

 

 

Simon Kuper är en FT-kolumnist