Den holländsk-italienska affärsmannen om familjens pizzaaffärsverksamhet, konsten att förhandla och vilken fotbollsspelare han tittar på härnäst

Mino Raiola i Haarlem förra månaden. © Raimond Wouda

AV: Simon Kuper, Financial Times, fredag 28 oktober, 2016:

Om du var tvungen att gissa Mino Raiolas jobb från hans utseende och kläder skulle du säga: servitör på en pizzeria i en liten stad under sin lediga dag. Faktum är att Raiola växte upp med att arbeta i sin familjs restaurang, och hans service har förblivit oklanderlig. Från ögonblicket då vi träffas i hans pied-à-terre under hans föräldrars lägenhet, på en tråkig aveny i den holländska lilla staden Haarlem, försöker han förutse alla mina behov. Exakt vart vill jag sitta? Kan han hämta en energidryck åt mig? Är jag förvarm med min jacka på?

Den här knubbiga, glasögonförsedda lilla holländska italienaren är troligtvis världens mest inflytelserika fotbollsagent. Det är ingen tillfällighet att Manchester United i somras värvade tre av hans klienter: Paul Pogba (för världsrekordavgiften £89,3m - 1,04 miljarder kr), Zlatan Ibrahimovic och Henrich Mchitarjan. Raiolas stall inkluderar även Mario Balotelli, den spelaren, i sin generation, som ses som den stora talangen som inte nått upp till sin fulla potential. Gilla Raiola eller hata honom (som Sir Alex Ferguson gör), men han hjälper till att forma transfermarknaden. Han är en av de stora krafterna som fastställer vilka spelare som hamnar i vilken klubb.

För att hjälpa mig att förstå hur han lärde sig sitt affärsområde promenerar Raiola med mig några hundra meter från hans pied-à-terre till platsen där allt började - Haarlems vackra, gamla Grote Markt eller "Stormarknadens" torg. Familjen flyttade till Haarlem från södra Italien 1968, när Raiola var ett spädbarn. Det var flera som flyttade tillsammans; han säger att ungefär 35 av dem bodde i tre angränsande hus. Familjen Raiola öppnade en pizzarestaurang, Napoli, på Grote Markt.

Vi sjunker ner i utomhusstolarna på den italienska restaurangen som nu innehar stället. Ägaren ger mig en gratis espresso, medan Raiola kollar in sina gamla domäner. En förbipasserande vinkar och Raiola ropar, "Hej, hur är det?" - innan han vänder sig till mig och tillägger, "Inte en aning om vet det var."

Han minns tillbaka, "Min pappa jobbade 18, ibland 20 timmar om dagen här. På jobbet är han extrem. När jag var 11 eller 12 började jag jobba med min pappa för att lära känna honom. Han var i köket, så vad kunde jag göra? Jag kunde diska. Jag gillar fortfarande att diska. Det ger mig en sorts ro att tvätta saker, att se det omedelbara resultatet av ditt arbete."

Snart var lilla Mino klädd i en kostym och var ute bland borden och serverade. Jobbet slipade hans gåva att prata med folk (vanligtvis dubbelt så fort som en normal person). Han frågade kunder vad de ville äta, sedan kom han på en personlig meny. Om en stamgäst skulle skilja sig satte pojken honom ner och lät dem lätta sitt hjärta. Affärsmodellen fungerade: Raiola räknar och kommer fram till att familjen kom upp i 11 restauranger.

Raiola pratade bättre holländska än sin pappa och som tonåring förhandlade han redan med banker åt honom eller tog en sväng förbi Haarlems borgmästare. Han talade även flytande italienska, eller åtminstone neapolitanska. När en restaurangkund klagade på problem med hans italienska leverantörer fixade Raiola saker och ting. Han grundade ett företag, Intermezzo, som hjälpte holländska företag att göra affärer i Italien.

Vid sidan om blev han, 19 år gammal, miljonär genom att köpa ett lokalt McDonalds's och sedan sälja det till en byggherre. Efter det säger han att han slutade att drivas av pengar. Hans passion under hans knapphändiga fritid var fotboll. Han var en hyfsad ungdomslagsspelare och tidigt i tjugoårsåldern, efter att ha hoppat av sin juristutbildning, blev han teknisk director för den lokala professionella klubben, FC Haarlem (finns inte längre). Han utvecklade en fräck plan att plocka in den briljanta tonåringen Dennis Bergkamp från Ajax Amsterdam men blev snart osams med Haarlems andra directors - stela gamla konservativa, tyckte Raiola.

RAIOLAS XI:a:

En uppställning av Raiolas nuvarande spelare, med ett gästinhopp av Pavel Nedved, hans favoritspelare från tidigare.

1992 hjälpte Intermezzo till med transfern av holländska yttern Bryan Roy från Ajax till Foggia i Italien. Raiolas personliga service inkluderade att han spenderade sju månader med Roy i Foggia, och hjälpte till att måla spelarens hus. Under tiden i Foggia träffade Raiola sin framtida fru. Han lärde även känna den professionella fotbollens egendomliga värld.

Som en utböling som fysiskt sett påminde om den rotunda engelska fiktiva karaktären Billy Bunter blev Raiola ibland nonchalerad av de på insidan. Han fick ofta följande fråga: "Vem är du?" Men föraktet var ömsesidigt. Han minns: "Jag var verkligen inte imponerad." Många av fotbollens ledande exekutiva direktörer anställdes mest för att de var omtyckta f.d spelare. "Incest gör den världen svag," säger han. "Den är dum för att de vill behålla den dum. Det är en stängd värld, med gigantisk potential, och en enorm omsättning av pengar, men ofta ledd av folk om vilka jag tänker, 'Vad i h******?'"

En sällsynt smart exekutiv direktör, enligt Raiola, var Luciano Moggi. Första gången Raiola åkte för att träffa honom, på tidigt 90-tal, när Moggi var teknisk director för den italienska klubben Torino, var mötet bokat klockan 11:00. Raiola, tvångsmässigt punktlig, dök upp 10:45. "Jag togs in på ett rum och det var som att gå till tandläkaren: det var runt 25 personer där, alla rökte och tittade på saker och pratade. Klockan 11:15 hade ingen kommit till mig, så jag går till sekreteraren och säger, 'Snälla kan du säga till Mr Moggi att jag väntar, och kan du berätta hur länge det kommer dröja för honom?' Hon tittade på mig och sade, 'Alla de här personerna väntar på Mr Moggi.'"

Raiola, en kille i tjugoårsåldern med knappt några kontakter inom fotbollen, informerade henne artigt om att han skulle dra.

"Två timmar senare såg jag Moggi på en restaurang. Med honom var ett entourage med de där 25 personerna, som hade gått ut för lunch." Enligt Raiola gick han fram till honom och hade följande konversation:

Raiola: Är du Mr Moggi? Moggi: Ja. Raiola: Jag finner det väldigt oförskämt att du lät mig vänta. Moggi: Vem är du? Raiola: Jag är Raiola. Moggi: Ah, du är Raiola. Om du är såhär otrevlig mot mig, kommer du aldrig att sälja en spelare i Italien.

Men snart sålde Raiola spelare i Italien. I Foggia hade han lärt känna klubbens tränare, en arbetsnarkoman från Tjeckoslovakien vid namn Zdenek Zeman. De hade pratat fotboll som besatta. En dag sade Raiola till honom, "Fotbollsspelaren du vill ha existerar inte. Det är den perfekta fotbollsspelaren: en som springer 17 km per match, dribblar som Maradona och kan träna hårdare än du kan föreställa dig."

Men senare, i mitten av 1990-talet, genom kontakter i Tjeckien, hittade Raiola Zemans perfekta fotbollsspelare - en annan tjeck, Pavel Nedved. Idag säger Raiola: "Pavel Nedved är en extremist. Det enda han tänker om sig själv är att ha inte kan spela fotboll. Men han kan träna hårdare än de andra." Nedved tränade med sin klubb som en slags förrätt, för att sedan gå hem och träna mycket hårdare i sin trädgård. 1996 sålde Raiola Nedved till Zemans nya klubb, Lazio i Rom.

De två tjeckerna förstärkte läxan som Raiola hade lärt sig från sin pappa: "extremister" lyckas. Raiola blev en själv. I mer än 20 år nu har han rest runt i Europa med en liten resväska och jobbat. "Det har kostat mig saker," erkänner han. "Jag har inte sett mina barn växa upp." Han och hans familj bor i Monaco, endast delvis p.g.a skatterna, säger han.

Om Raiola någonsin skriver en självbiografi (som han ibland hotar att göra), borde han kalla den The Art of the Deal. Kontraktsförhandlingar, säger han, är "mina matcher". Det finns en talande vinjett i "Thank You, Mino", en redogörelse av den f.d holländska fotbollsspelaren Rody Turpijn om hans transfer från Ajax till lilla De Graafschap 1998. Raiola och Turpijn åkte för att träffa De Graafschaps ordförande på ett gräsligt motorvägshotell. Efter Raiolas inledande fantastiska lovord om Nedved, som både var innerliga och en uträknad statusuppvisning, skrev ordföranden ner lönen han erbjöd Turpijn. "Ser inte illa ut," tyckte Turpijn. Det var mer än vad han tjänade i Ajax. Sedan var De Graafschap den enda klubben som ville ha honom.

Men Raiola utropade, "Vet du vad han tjänar i Ajax? Det här är inget seriöst erbjudande. Kom Rody, vi ska inte slösa bort vår tid här." Han reste sig för att gå, så Turpijn reste sig plikttroget han också. Ordföranden bad de att stanna. Under de följande 20 minuterna förhandlade Raiola fram ett kontrakt (inklusive allt extra som man kan föreställa sig) som, skriver Turpijn, "i stort säkrade min framtid. Inte bara för de fyra åren jag skulle spela för De Graafschap, utan för resten av mitt liv."

Berättelsen illustrerar ett av Raiolas maxim: även den minsta transfern kan förändra någons liv.

Raiola uppmanade regelbundet Turpijn att vara mer som Nedved. Det hände aldrig: efter en tid som var en besvikelse i De Graafschap slutade Turpijn med fotbollen 25 år gammal, och började glatt på universitet istället. Men Raiolas arbetssätt fungerade med en mer ambitiös ung fotbollsspelare i Ajax som han träffade runt 2001 - en svensk anfallare med jugoslaviskt ursprung vid namn Zlatan Ibrahimovic.

Raiola är en central karaktär i Jag Är Zlatan, Ibrahimovics självbiografi. Inte konstigt, för kanske är nyckelinfluensen i den moderna fotbollsspelarens karriär hans agent. Den relationen är ofta närmare än den omdiskuterade men typiskt övergående relationen mellan tränaren och spelaren. Det är särskilt sant när det gäller Raiola, som håller sitt spelarstall litet så att han kan erbjuda dem alla en personlig service.

De två invandrargrabbarna träffades på Amsterdams eleganta japanska restaurang Yamazoto. Ibrahimovic hade tagit på sig en kostym. "Men vem i helvete dök upp? En kille i jeans och en Nike t-shirt - och den där magen, well, som en av killarna i The Sopranos," skriver han i sin bok. (Raiola anser att det är en fördel att inte bära en kostym, detta då det får folk att underskatta honom.)

Raiola kan vara både good cop eller bad cop, och han visste vilken av dem Ibrahimovic skulle respektera. Som Ibrahimovic berättar det föraktade Raiola de japanska maträtterna och medan han tryckte i sig pasta för ungefär sex personer skällde han ut anfallaren för att ha underpresterat. Han frågade Ibrahimovic sin standardfråga för fotbollsspelare: "Vill du bli den bästa i världen? Eller spelaren som tjänar mest och kan visa upp flesta saker?" Självklart svarade Ibrahimovic att han ville bli bäst.

Svensken var imponerad. Han minns att han ringde Raiola efteråt för att be honom bli hans agent:

Raiola: [Långa paus] Ok. Men om du ska jobba med mig, måste du göra det jag säger åt dig. Ibrahimovic: Visst, absolut. Raiola: Sälj dina bilar, dina klockor och börja träna tre gånger så hårt. För din statistik är skräp.

Snart jobbade Ibrahimovic som Nedved.

Zlatan Ibrahimovics fotbollstransfers

Värdet på den svenska stjärnans flyttar med Raiola som agent

Vid den här tiden hade Raiolas gamla fiende Moggi flyttat till italienska klubben Juventus. En dag ringde han Raiola för att fråga om att köpa loss Nedved från Lazio. Raiola återberättar konversationen:

Raiola: Har du en klocka? Moggi: Var inte otrevlig. Ja det har jag. Raiola: Vilken tid träffas vi? Moggi: Klockan 12, i Florens. Raiola: Jag är där 11:50. Men jag drar 12:10, och sedan fördubblas priset.

Klockan 12:10 hade Moggi inte dykt upp, så Raiola stack. Nedved gick till sist till Juventus och 2003 vann han Guldbollen som Europas bästa fotbollsspelare. Nu har han slutat spela, men han har fortfarande kontakt med Raiola. Sån är Raiola: nära sina spelare, fientlig mot klubbar och auktoriteter. (Fotbollens styrande organ Fifa bötfällde honom en gång för att han kallat deras president Sepp Blatter "en senil diktator", efter det försökte Raiola en kort tid att ställa upp i Fifa:s presidentval.)

Många av Raiolas spelare behandlar honom som en medhjälpare till alla ändamål. Mario Balotelli ringde honom en gång och sade att hans hus brann; Raiola gav honom rådet att testa med brandkåren. Nuförtiden pratar Raiolas yngre spelare på FaceTime med honom. Han imiterar dem då de håller upp sina telefoner för att visa honom saker de vill köpa: "'Jag går igenom huset. Vad tycker du om det'" skrockar han ömsint.

Ser han sina spelare som vänner? "Nittionio procent av dem, ja," svarar han.

Så han ser inte Pogba som en klient? "Jag ser honom inte som en klient överhuvudtaget. Faktum är att jag vågar säga familj."

Jag säger att Raiola har förvandlat modellen för en familjepizzeria som serverar ett regelbundet klientel till en fotbollsagentur. Hans ögon lyser upp. "Omedvetet, ja. När du säger det får jag lite gåshud. Och det är sant - vi såg inte oss själva som en pizzeria."

Vad var ni då? "Ett hem. Man kom för att äta i vårt hem."

Hans affärsmodell visar sig även i inredningen på hans arbetsytor i Haarlem: fotbollsspelare brukar känna sig obekväma på kontor, så stället är i princip strukturerat som ett kök, med en tv-skärm i hörnet som visar matcher. På en kökshylla finns en tallrik med inskriptionen, "Ristorante Napoli, Haarlem".

Det är vanligt att tro att klubbar och tränare bestämmer vilka spelare som ska köpas. Men ofta är det agenten som är den drivande kraften. Raiola förklarar, "Jag försöker alltid formulera ett mål med en spelare: 'Det är vad vi vill. Vi ska inte sitta och vänta och se vart vinden blåser.'" 2004 bestämde han att Ibrahimovic borde gå till Italiens mest "extrema" klubb: Juventus. Klädd i strandshorts och fuktig av svett efter en oplanerad sprint genom Turin, förhandlade han fram affären med Moggi för en transferavgift på €16m (168,9m kr).

I Juve fick Ibrahimovic med egna ögon se hur hårt Nedved tränade. "Jag trodde att du överdrev, men det är sant," sade han till Raiola. Nedved sade till den unga anafallaren, "Du vet inte vad du har." Ibrahimovic sammanfogade tjeckens arbetsmoral med sin egna överlägsna talang.

Anfallarens 15-åriga resa genom Europa avslöjar en av Raiolas gåvor: att förutse förändringar på transfermarknaden. Raiola säger, "Det låter arrogant. Jag såg alla förändringar i fotbollsvärlden innan de hände." 2006 kom det fram att Moggi ständigt ringde domare som skulle döma Juve-matcher innan matchen. Raiola insåg att Juve skulle få lida för det. Några månader innan klubben bestraffades genom nedflyttning till Italiens andradivision, fixade han Ibrahomvics transfer till Inter Milan. 2009 flyttade han honom till Barcelona - en transfer som gick fel när tränaren Pep Guardiola petade spelaren. Alla eventuella omnämningar av Guardiolas namn skakar fortfarande om Raiola att brista ut i instinktiva tirader ("en fegis", "inga kulor" etc) men han skickade snabbt Ibrahimovic till AC Milan.

Sedan, 2012, knuffade Raiola ut spelaren från Italien. "Han ville inte alls flytta. Men jag hade sagt till Milan i flera år, 'Ni har inte råd med de här lönerna längre.'" Italiens fotbollsekonomi var på väg utför, medan rika personer från Qatar hade köpt Paris Saint-Germain. Ibrahimovic flyttade motvilligt till Paris - där han tjänade €14m (147,8m kr) om året i ett topplag medan Milan sjönk.

Ibrahimovic är nu, efter 15 år som en Raiola-klient, den kumulativt näst dyraste fotbollsspelaren i historien, efter Angel Di María. Under den tiden har klubbar betalat en beräknad summa på €131m (1,38 miljarder kr) i transferavgifter för svensken, vars karriär på egen hand skulle ha varit tillräcklig för att göra Raiola rik. När jag frågar om han tar 10 procent av en spelares lön, svarar han: "Eller mer, eller mindre. Men det är överenskommet och väldigt transparent." Men han insisterar på att han ser pengar endast som en biprodukt av bra arbete.

Att vägleda spelares karriärer går ibland fel. Raiolas största misslyckande kan vara den italienska anfallaren Mario Balotelli, som nu spelar för blygsamma Nice, och hans enorma talang har inte uppfyllts. Raiola säger att Balotelli ofta har distraherats från prestationer genom att bli kär: "Balotelli har valt, omedvetet eller medvetet, att inte sätta fotbollen mitt i sitt liv. Så det var alltid marginella fenomen som influerade hans insatser. Zlatan har inte det, inte Pogba, inte Nedved. Men Ouasim Bouy [en ouppfylld holländsk talang i Raiolas stall] har det inte heller."

Delar Raiola någon del av skulden för Balotellis misslyckande?

"Ja. Ett stort misstag jag begick i hans karriär var att låta honom gå från Manchester City till Milan, mot mitt råd. Jag borde ha sagt, 'Du lyckas med City, så är det, punkt slut.' Om jag hade gjort det, hårt, hade han gjort det."

Jag pratar om att många fotbollsspelare, möjligtvis inkluderar det Balotelli, inte är särskilt sugna på att nå toppen. Varför skulle de? De kan tjäna miljoner utan att köra slut på sig.

"Well, det stämmer," svarar Raiola. "Det är därför jag i mina senaste konversationer har en viktig fråga till spelarna: 'Varför spelar du fotboll? Vad är ditt driv?'"

Vad svarar de?

"Well, de flesta har inte tänkt på det än. Jag skickar hem dem och säger, 'Gå hem och tänk på det.'"

För några år sedan hittade Raiola en fransk talang med ett odiskutabelt driv. Paul Pogba var då en tonåring som hoppades få chansen i Manchester United. Han hade inte slagit sig in i förstalaget och Raiola sade till honom att han var underbetald, men tillade att han kanske borde stanna ändå, särskilt eftersom United hade en "fantastisk manager", Alex Ferguson. Men 2012 bad Raiola United om ett bättre kontrakt. Han går över till engelska då han återberättar förhandlingarna:

Ferguson till Raiola: Jag pratar inte med dig om spelaren inte är här. Raiola: Hämta spelaren från omklädningsrummet och sätt honom här. Pogba kommer in. Ferguson till Pogba: Du vill inte skriva på det här kontraktet? Pogba: Vi kommer inte skriva på det här kontraktet under de här villkoren. Ferguson till Raiola: Du är en fitta.

Raiola var oberörd, delvis p.g.a att han inte visste vad ordet betydde.

Raiola: Det här är ett erbjudande som mina chihuahuas - jag har två chihuahuas - inte skriver på. Ferguson: Vad

tycker du att han behöver tjäna? Raiola: Inte det. Ferguson: Du är en fitta.

Fergusons publicerade dom om Raiola: "Jag misstrodde honom från samma ögonblick som jag träffade honom."

VÄRDET PÅ DE 10 STÖRSTA FOTBOLLSAGENTURERNA

Raiola bearbetade Europas ledande klubbar för att bestämma vilken Pogba skulle gå till. "Juventus sade, 'Vi vill ha honom till vilken kostnad som helst. Det här är den bästa spelaren vi har sett i världen.' Men historiskt sett hade Juve inte mycket tålamod med ungdomar. Raiola sade till Pogba: "Det här är kanske inget bra steg för dig." Men Pogba var inställd på att gå till den italienska klubben.

Raiola säger att han förhandlade fram en lön som lyfte fram Pogba som en värderad förstalagsspelare. Efteråt frågade han honom: "Varför ville du gå dit?" Pogba svarade, "För att i mitt liv har jag alltid valt den hårdaste vägen. Det här var den hårdaste vägen." Han presterade briljant i Juve, vann fyra raka italienska titlar.

I somras tog Raiola Ibrahimovic och Pogba till United. Varför gå till en klubb som inte kvalificerat sig till Champions League och som underpresterat i tre år? Raiola förklarar, "För att jag tycker: du måste gå till klubben som behöver dig. Den här klubben behövde dem."

Han hade förutsett Uniteds behov så tidigt som sommaren 2015, när klubben köpte de unga anfallarna Anthony Martial och Memphis Depay. Raiola påstår sig ha vetat att de inte skulle lyckas. "Inte om du måste prestera nu," säger han och slår en fet knytnäve i en fet hand. "Martial och Depay kommer in och säger, 'Vi måste bära Manchester United, ett gigantiskt institut?' Så redan förra året sade jag åt folket i United, 'Ni måste sätta in en kille som Zlatan för att återställa balansen.' Sedan går uppmärksamheten till Zlatan. Han har erfarenheten, och vågar ta ansvaret."

Och United behövde, säger Raiola, Pogba också. "Kolla, Pogba kunde ha gått till alla toppklubbarna. Men Real Madrid hade just vunnit Champions League. Han hade blivit en troféspelare där. Barcelona - deras tre troféer är Messi, Neymar och Suarez. Vad ni ser är slutresultatet av år av skulpterande. Jag spenderade två år med att jobba på Manchester Uniteds affär med Paul."

Det är tydligt att Uniteds beslutsfattare litar på Raiola. Tränaren, José Mourinho, har historiskt sett föredragit att köpa spelare från sin egen agent, Jorge Mendes, men verkar nu vara helt ok med att jobba med holländaren. Raiola säger: "Jag kände Mourinho från Inter, och där hade vi en dålig relation. Jag sade saker i tidningen. Men jag tror Mourinho är tillräckligt intelligent för att förstå vad jag gör. I klubbar som förstår mig, har jag tre eller fyra spelare. Nu i United, och tidigare i Juventus, Milan, Paris Saint-Germain." I dess fall, säger Raiola, blir han en klubbs "konsult inom klubben". Logiskt sett bör han ju därför dela en del av skulden för Uniteds för tillfället dystra insatser.

United betalade en världsrekordavgift på €105m (1,04 miljarder kr) för Pogba i augusti. Raiola har sagt att han bara tar en del av hans spelares löner - men vad säger han om medierapporterna som gör gällande att klubbarna betalade honom €20m (211,1m kr), som en procentandel av transferavgiften? "Jag kan inte prata om kontraktet, men i en affär som Pogbas är det inte bara klubbarna som tjänar på det," säger han.

Fick du en avgift av Juventus?

"Nej - inte på det sättet som du säger det."

Så du fick pengar från Juventus?

"Jag måste se hur jag kan uttrycka det här på ett sätt så att Juventus inte kan tackla mig genom lagen, låt oss säga. Hmm. Hur kan jag säga det? [Långa paus] Ja: i den här affären var Juventus inte den enda ägaren av spelarens rättigheter."

Men ägarskap av spelare genom en tredje part [TPO] har förbjudits?

"Inte då. Endast efteråt [av Fifa 2015]."

Så tills TPO kom ägde du ofta andelar i spelare?

"Inte ofta. Men ibland."

Och Pogba var en av dem?

"Det är inte TPO. Var försiktig med den juridiska definitionen av TPO. Men låt oss säga att i det fallet fanns det en bra aspekt för vår sida. Och med vår sida menar jag spelarens sida."

Vilket inte längre är tillåtet?

"Det är inte längre tillåtet."

Juventus säger, "Ingen tredje part hade något ägarskap av spelarens rättigheter."

Raiola skryter om att han har haft stora spelare i varje era, och han är fullt upptagen med att planera för framtiden. "Det finns åtta, nio spelare i det brasilianska [ungdomslaget], alla är bättre än den nästa. Jag har [Gianluigi] Donnarumma i AC Milan, som är 17 år och redan är deras målvakt. Jag har en toppanfallare i Juventus, Moise Kean, 16 år gammal, som kan komma att debutera i år." Raiola låter inte som en man som planerar att börja spela golf.

Många fotbollsspelare förlorar alla sina pengar efter dem slutar. Englands Professional Footballers Association har beräknat att 10 till 20 procent av av ex-spelarna går i konkurs. Det är något som Raiola tänker mycket på. "Kolla, man har nu spelare som kan tjäna €50m till €200m (527,9m kr - 2,11 miljarder kr) [under hela karriären]. Hur investerar du det - eller inte? Spelare får alltid erbjudanden från folk." Han lägger sig till med en överdrivet uppspelt ung röst: "'Mino, en vän till mig har ett fastighetsföretag, och de ska göra det här, och jag kommer få 14 procent, garanterat!'

"Men man måste även se upp för banker. Banker vill också sälja dig produkter. Jag har nu en [investerings] portfölj åt olika spelare, som om du räknar samman allt är värd ungefär €900m (9,5 miljarder kr). Och vi är mer försiktiga än de försiktigaste. Jag säger alltid till spelare, 'Vi investerar inte.' Vi vill bara att spelaren ska avsluta sin karriär med pengarna han tjänade, och mer - men inte mindre. Vad jag föreslår är, 'Köp ditt eget hus snabbt, köp byggklossar, förutom det har du pengarna på banken, även om det är låg ränta. Man behöver inte leva på räntan. Sätt inte in pengarna i affärsverksamheter som du inte vet någonting om.

"Alla mina spelare vill, i början, ha en restaurang, ett hotell eller ett kafé. Jag kommer från restaurangvärlden och jag säger, 'Kom inte till mig med det, noll. För jag vet vad det är.'"

Simon Kuper är en FT-kolumnist

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...