Direktlänk till inlägg 25 mars 2016
Man Utd 1
Anthony Martial 32 straff
Liverpool 1
Phillippe Coutinho 45
Liverpools Philippe Coutinho skjuter in bollen förbi David de Gea i Manchester United och gjorde därmed det avgörande bortamålet.
AV: Daniel Taylor, the Guardian, fredag 18 mars, 2016:
Som ett mått på hur Liverpool besegrade sina gamla fiender summerade ingenting det hela bättre än spelsekvensen, med en kvart fortfarande kvar att spela, när de första Manchester United supportrarna bestämde att de hade sett tillräckligt och köer började formeras vid utgångarna. Det här var klubben som en gång i tiden var stolta över sina sena uppvisningar - Barcelona 1999, "Fergie Time" och allt det andra - men dessa dagar är förbi och Liverpools supportrar njöt verkligen av att vinka de adjö innan jubelexplosionen vid slutsignalen.
Det fanns ingen tvekan om att det bättre laget gick vidare och Liverpool, efter att ha överväldigat sina rivaler på Anfield en vecka tidigare, hade en relativt stressfri kväll så fort Philippe Coutinho hade levererat bortamålet som träffade United med samma kraft som en slägga. Under Sir Alex Fergusons dagar hade man fortfarande trott att laget skulle trycka på och försöka rädda sig själva.
Dagens lag har inte det drivet, kvickheten eller den framåtandan och Liverpool tog plats i kvartsfinalen med en sammanlagd vinst på 3-1 som de kommer glädjas åt i många år framöver.
Det enda som Jürgen Klopp möjligtvis kan ångra är att David de Gea höll siffrorna nere i de två matcherna när Liverpool fullt möjligt hade kunnat göra fler mål i båda mötena. Klopp lär vara tacksam att Marcos Rojo inte kunde sätta dit sin chans från nära håll som skulle ha betytt 2-2 men Coutinhos mål kom fyra minuter senare, under en kväll när brasilianaren helt briljant dekorerade planen, och Liverpool hade satt sig själva i en position där endast ett mål troligen skulle bli avgörande. Från den positionen var det ingen som trodde att ett sådant dåligt United lag skulle vända på matchen.
Den här gången kunde man åtminstone inte anklaga United för att inte förstå vad den här matchen betyder. De inledde som om de var förolämpade av minnet av deras anemiska insats i första matchen, satsade hårt i tacklingarna på ett sätt som helt enkelt inte hände på Anfield och de spelade med ett tempo som under ett kort tag erbjöd hopp då Anthony Martial nätade på straff i den 31:a minuten. Men Liverpool hade sett hotfulla ut även innan det avgörande ögonblicket, som kom precis i slutet av den första halvleken när Coutinho spann iväg från Guillermo Varela, skuttade in från vänster och lobbade skottet över De Gea.
Då hade Coutinho redan avlossat ett kraftfullt skott som var på väg mot nedre hörnet tills De Gea producerade den första av ett antal utmärkta räddningar. Daniel Sturridge sköt en frispark i ribban och Klopp såg ut att vara nära punkten för spontan förbränning när Jordan Henderson spelade sig fram med Coutinho bara för att sedan skjuta över när det såg ut att vara givet att han skulle näta.
Van Gaal var definitivt generös när han påstod att hans lag hade "spelat som Liverpool gjorde i den första matchen". Det var sant att de hade inlett friskt och tidigt i matchen såg Liverpool ut att vara i två tankar gällande huruvida de skulle försvara sin ledning eller köra på för fler mål. Men huvudsaken var, trots allt, att Liverpool var det betydligt mer slipade laget. Det finns en distinkt brist på kvalitet i Van Gaals lag, där Marouane Fellaini alltmer har blivit publikens syndabock och deras råhet exponerades brutalt i matchens nyckelögonblick.
Varela är en lovande högerback men Coutinho tog sig förbi honom alldeles för enkelt. De Gea hade redan visat att det förmodligen skulle krävas något speciellt för att överlista honom och, trots den svåra vinkeln, svarade Coutinho plikttroget för det med ett fräckt och perfekt avvägt lobbavslut.
Det var det sista bidraget från Varela, ersatt i halvtid av den nu på nytt friska Antonio Valencia. Van Gaal ändrade även på vänsterbacksplatsen i den andra halvleken, detta då han plockade in Matteo Darmian istället för Rojo, och hans sista byte var Bastian Schweinsteiger istället för Michael Carrick. För ett lag som behöver mål var detta förbryllande byten. Marcus Rashford ser ut att behöva vila lite och det kändes konstigt att Van Gaal spelade Juan Mata på kanten mot James Milner, som fick hoppa in som vänsterback i Liverpool. Jesse Lingard, en snabbare men mindre kreativ spelare, fick nummer 10-rollen och även om Memphis Depay har haft en ojämn säsong fanns det definitivt ett argument för att holländaren borde ha varit involverad vid något tillfälle.
Som det var opererade Martial till vänster och spelade med snabbheten och rättframheten som oroade Nathaniel Clyne så mycket att han fällde honom och fick straff.
Martial fick uppdraget att slå straffen p.g.a Matas oförmåga att sätta sin mot FC Midtjylland i rundan innan och när bollen gick förbi Simon Mignolet måste hemmapubliken ha vågat tro att vändningen var möjlig.
Coutinhos mål ändrade allt och betydde att United behövde göra tre mål i den andra halvleken, och det stora trycket som man kanske hade förväntat sig kom aldrig. Istället var det Liverpool som hotade mer under slutskedet. Coutinho tog sig förbi tre spelare i en löpning genom mitten och De Gea fick än en gång påminna alla om hans målvaktskvaliteter.
Mignolet, i stark kontrast, stördes knappt överhuvudtaget i den andra halvleken.
Liverpool hade reducerat sina rivaler så pass mycket att ett stort antal fans inte klarade av att stanna och för de som lämnade tidigt kommer det kanske dröja ett bra tag innan de skakat ur sig den senaste besvikelsen ur sina system.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 | ||||||
|