Uniteds Fellaini, t.v, kämpar mot Jordan Henderson under den ensidiga Europa League matchen mot Liverpool på Anfield i torsdags som åter har placerat Van Gaal i en mycket riskabel position.

 

 

AV: Oliver Kay chefsfotbollskorrespondent, The Times, lördag 12 mars, 2016:

Agenter påstår att om klubben slutar fyra kommer Louis van Gaal sitta kvar som manager på Old Trafford. Oliver Kay säger att det kommer vara ett misstag.

"Jag vill att mina lag ska kommas ihåg," skrev Louis van Gaal i sin episka Biographie & Vision över två volymer. "Jag vill att folk ska säga, 'De här lagen spelade bra, de var underbara lag, p.g.a deras fotbollsstil.'"

Van Gaals Manchester United, är det säkert att säga, kommer inte att leva kvar länge i folks minnen - såvida det inte är av fel anledningar såklart. Folk kommer att minnas de mediokra resultaten och fattiga, glädjelösa naturen i prestationerna, men framförallt kommer de minnas hur otroligt besvärligt det har varit, oavsett om det betyder det mödosamma sättet hans lag cirkulerar bollen på, som om varje passning är produkten av en komplex uträkning, eller sättet på vilket hans regeringstid har lösts upp så sakta, stygn för stygn, nästan från allra första början.

Det har känts som en slags långsam tortyr, döden från ett tusen sidledspassningar, varenda en behandlad som om den var resultatet av en komplex matematisk uträkning. Det har varit antitesen mot den "otroliga, offensiva fotbollen" som Ed Woodward, den exekutiva vice-ordföranden, självsäkert deklarerade att den f.d Ajax, Barcelona och Bayern München tränaren skulle ta med sig sommaren 2014. Men ändå är det enda som är långsammare än att se Van Gaals United spela styrelsens overksamhet då de har stått bakom holländaren medan Liverpool har anställt den sjudande, galvaniserande personen Jürgen Klopp och Manchester City har säkrat den briljanta Pep Guardiolas tjänster till nästa säsong. Detta medan Chelsea är nära att slutföra en affär där de kommer att anställa Antonio Conte, Italiens tränare.

Overksamhet är ingen valmöjlighet för United. De kan mycket väl komma att slå West Ham United i FA Cupens kvartsfinal på Old Trafford imorgon, kanske t.o.m gå fram och vinna pokalen på Wembley i maj, men varken detta eller en föga trolig vändning mot Liverpool i Europa League kan göra Uniteds styrelse blind för behovet av förändring. Mer än en agent har påstått, efter att ha pratat med United gällande potentiella nyförvärv, att klubbens plan är att hålla kvar vid Van Gaal om det otroliga inträffar och de säkrar en topp fyra placering i Premier League. Det skulle vara förvånande. Det måste ju, efter två säsonger, nu finnas tillräckligt med bevis för att komma med en förnuftig, balansera värdering utan att det ska handla om "fjärde plats bra, femte plats dåligt".

José Mourinho smyger i bakgrunden, desperat att få ersätta mannen som var hans mentor i Barcelona under det sena 1990-talet. Mediebriefingarna från hans läger reflekterade ett självförtroende i januari, när styrelsens ångest gällande Van Gaal stod som högst, men under de senaste veckorna har det skett en förändring av tonen. Oro har krupit in, som om Mourinho och Jorge Mendes, hans agent, är oroliga för att de kanske lockas med medan United överväger andra kandidater, som Ryan Giggs, den assisterande managern idag, och Mauricio Pochettino, i Tottenham Hotspur, eller t.o.m möjligheten att hålla fast vid Van Gaal.

Vissa av oss har sedan länge uttryckt skepsis gällande Mourinhos lämplighet för United, en klubb vars stolta arv är baserat runt ungdom, fart och äventyrlig fotboll. Hans andra period i Chelsea underströk faktiskt denna oro istället för att stryka den. Men å andra sidan, existerar dessa värden fortfarande under det 11:e året av Glazer familjens parasitära ägarskap, nu när Sir Alex Ferguson har lämnat byggnaden - säker i sin till stora delar ceremoniella roll i den marginaliserade fotbollsklubbsstyrelsen - och tyngden och expertisen nu är så starkt länkad mot kommersiell expandering och värdetillväxt, istället för att förbättra sin lycka ute på planen.

Mourinho är kanske inte så många personers val när man pratar om den perfekta United managern, särskilt inte då så många av klagomålen de två eller tre senaste åren har centrerats kring en funktionell spelstil under David Moyes och nu Van Gaal, men klubben har inte lämnat sig själv med många alternativ. Barcelonas tränare Luis Enrique, eller, mer realistiskt, Thomas Tuchel, Borussia Dortmund tränaren, kanske? Giggs har länge lyfts fram som en hemmaproducerad utmanare till att göra för United vad Guardiola gjorde i Barcelona, men det lär visa sig bli ett önsketänkande. Från en pragmatisk synvinkel kan Mourinho vara svara, även om det kan tyckas vara standardsvaret.

Att hålla fast vid Van Gaal skulle såklart vara en möjlighet, men det kan inte finnas någon inne på Old Trafford som fortfarande lever under villfarelsen, som Woodward definitivt gjorde för några månader sedan, att resans riktning är uppmuntrande. T.o.m under de två perioderna av Van Gaals regeringstid när resultaten var bra (19 vinster på 28 matcher runt mitten av förra säsongen, 13 vinster på de första 21 matcherna den här säsongen), var insatserna så ryckiga att de attraherade funderingar på om de bara fyllde igen sprickorna. Alla dessa funderingar, som Van Gaal snäste åt, oavsett om de kom från fans, journalister, eller f.d spelare, har visat sig stämma.

Sedan en knastrande 2-1 vinst borta mot Watford under en kort tid tog de till tabelltoppen den 21 november har United vunnit nio av 24 matcher i alla turneringar. De har snubblat ut ur Champions League, från en grupp som såg enkel ut på förhand, och i nuläget ser de inte ut att ha vad som krävs för att återvända till turneringen nästa säsong. Inte konstigt att United återfinns bland de som vågat borda bandvagnen i favör för speciella Champions League wildcards för de stora "varumärken" som misslyckas med att kvalificera sig via de vanliga vägarna. Känslan av girighet och egna rättigheter bland dessa klubbar vet inga som helst gränser.

United har fortfarande en stor lockelse, vilket är anledningen till att morgondagens möte med West Ham är deras 51:a raka match i FA Cupen som visas live i tv. De lockar alltid den största tv-publiken, men folk börjar alltmer, som i torsdags kväll, att fundera på vad tusan som hänt med Manchester United. Nej, det var inte alltid otroliga saker under Ferguson-eran, men det fanns alltid en förväntan om excellens i någon del av matchen, om det så kom från mittfältets kämpaglöd, sanslöst ytterspel eller, som under de senare åren, taktisk disciplin.

Det är känslan av äventyrligt spel och framåtanda som har försvunnit under Moyes och det har, om något, på ett mycket underligt sätt försvunnit ännu mer under Van Gaal. Managern erkände i torsdags kväll att det inte var tillräckligt bra att åka till Anfield och få iväg ett enda skott på mål. Men det var långt ifrån någon anomali. En statistik plöjning igår avslöjade att United har mäktat med ett eller noll skott på mål i inte mindre än åtta av deras 30 senaste Premier League matcher och i sex av de senaste 21. För en klubb med Uniteds resurser är det lika extraordinärt som det är pinsamt. För att sätta det i ett sammanhang så innehöll Fergusons sista tio säsonger som manager 380 Premier League matcher, under dessa hände samma sak endast 15 gånger, vilket tveklöst var 15 gånger för mycket för skottens gillande.

Det har funnits en och annan spets, som 3-2 vinsten mot Arsenal för två veckor sedan, men Marcus Rashford, deras unga inspiration den dagen, såg redan i torsdags ut att ha fått snabbheten och kreativiteten dragen ur sig. Det är ett välbekant mönster. Memphis Depay och Anthony Martial visade mer improvisationsförmåga och elegans under sina första veckor i United än under månaderna som har följt.

Under Van Gaal, i United, är det evig vinter. Om de förlorar mot West Ham kommer det kalla greppet att bli ännu hårdare. Men även om de går vidare är det svårt att se United undvika ropen på förändring. Under Van Gaal fungerar det helt enkelt inte.

• "Vi är med i tre olika turneringar och många andra kan inte säga det"

 

• Manchester United förbereder sig för cupmatch hemma mot West Ham efter förlusten mot Liverpool

   

Louis van Gaal säger att Manchester Uniteds inkonsekventa insatser beror på att han "inte kunnat spela samma uppställning i många matcher p.g.a skador eller trötta spelare".

 

 

 

 

AV: Paul Wilson, the Guardian, lördag 12 mars, 2016:

 

Om Louis van Gaal kämpar för sin Manchester United framtid efter den förödmjukande förlusten borta mot Liverpool i Europa League var hans trotsiga respons att påpeka att hans lag fortfarande krigar på tre fronter och påstå att hans treårsplan fungerar.

 

"Vi är med i tre olika turneringar, och vid den här tidpunkten på säsongen finns det många andra lag och managers som inte kan säga det," argumenterade han för. "Vi har fortfarande chansen att vinna något."

 

Det är ett sätt att se på det, och kanske ska man inte kritisera en belägrad manager för att han försöker hålla sig positiv. Det är bara det att en annan lika korrekt sammanfattning av Manchester Uniteds situation kan vara att de hänger kvar i Europa i en sytråd efter Anfield, de har sjunkit tillbaka till sjätte plats i ligan och har mer eller mindre övergett hoppet om en toppfyra avslutning, och på söndag kväll kan de vara utslagna ur FA Cupen om de inte hittar nya reserver med energi och idéer mot ett formstarkt och utvilat West Ham.

 

Van Gaal verkar lika chockad som alla andra gällande bristerna i hans lags uppvisning mot Liverpool, även om Jürgen Klopps lag förtjänade beröm för att de till sist delade ut ett dråpslag mot en motståndare som de på senare mest stått tillbaka inför och beundrat. Uniteds säsong har hittills handlat om en upprörande inkonsekvens. Inte dåligt hela tiden - men de har definitivt varit dåliga ibland - men inte kapabla att sätta ihop en serie bra resultat under mer än tre eller fyra matcher. Så fort de hade besegrat Arsenal och Watford och gått upp på samma poäng som fjärdeplacerade Manchester City, förlorade de efter en anonym uppvisning borta mot West Bromwich för att sedan drumla in i fällan som Klopp och hans högt pressande system utgjorde för dem i Europa.

 

"Jag måste hela tiden ändra laget," erbjöd Van Gaal som förklaring för Uniteds humörsvängningar. "Jag har inte kunnat spela samma uppställning i många matcher p.g.a skador eller trötta spelare. När man är i tre turneringar och man inte har alltför många spelare är det svårt.

 

"Jag håller med om att Liverpool matchen inte var en av våra bästa insatser men vi har inte spelat så hela säsongen. Det finns matcher där vi har spelat bättre. Efter förlusten mot Midtjylland fick jag sparken enligt media, men vi stod upp igen i nästa match och satte ihop en svit av vinster. Kanske kan det fortfarande hända i den andra matchen mot Liverpool, och det är också möjligt att vi kan besegra West Ham i FA Cupen."

 

När det gäller United av idag kan i princip vad som helst hända, men även om Van Gaal är den sortens tränare som är kapabel att tro på sex omöjliga saker innan frukost borde han förmodligen inte tillåtas komma undan med att skylla den senaste djupdykningen på spelarbrist.

 

För endast ett par veckor sedan introducerade han Marcus Rashford och Timothy Fosu-Mensah inför hänsynsfyll uppmärksamhet; Anthony Martial, Marcos Rojo och Marouane Fellaini har återhämtat sig efter skador; och t.o.m Bastian Schweinsteiger kunde komma in på planen på Anfield, även om det ska erkännas att han såg lite matchotränad ut. Det är sant att Wayne Rooney fortfarande inte är tillgänglig men United spenderade mer än £100m (1,28 miljarder kr) förra sommaren för att samla ihop en trupp anpassad för Champions League, inte för Europa League.

 

Van Gaal pratar mycket om sin treårsplan så vid den här kritiska tidpunkten i processen, med United i tre turneringar för närvarande men där de misslyckats med att övertyga i någon av dem, hur tycker han att reparationen går? "Jag tycker det fungerar, men omständigheterna är ibland svåra och vi får inte alltid de bästa resultaten," säger han.

 

"Vi spelar inte tillräckligt bra för att bli mästare, men det är fortfarande möjligt att vinna Europa League eller FA Cupen. Vi har mycket att fortfarande kriga om. Om vi åker ur en av cuperna är det en svår situation för alla, men vi har fortfarande chansen att vinna något och vi måste fortsätta tro att vi kan."

 

Wayne Rooney avslöjade en siffra, baserad på ett treårskontrakt där han åker till Kina för att spela för Shanghai, så förbluffande och enormt gigantisk att det faktiskt fick mig att omedelbart känna mig äcklad.

 

 

AV: Piers Morgan, Mail on Sunday, söndag 6 mars, 2016:

 

LÖRDAG, 20 FEBRUARI

Min telefon ringde klockan 23:00 ikväll. Det var Englands fotbollskapten Wayne Rooney.

Han ville diskutera planerna för sin kommande Manchester United testimonial i sommar.

Men vi pratade även om rapporterna i tidningarna den här veckan om att han erbjudits löjliga summor pengar för att åka och spela i Kina för Shanghai, ett lag som leds av Sven-Göran Eriksson.

"Det är sant," sa han.

"Hur stor lön pratar vi om?"

Rooney skrockade.

"Kom igen," drev jag på, "få mig att må illa."

Han avslöjade då en siffra, baserad på ett treårskontrakt,, så förbluffande och enormt gigantisk att det faktiskt fick mig att omedelbart känna mig äcklad. (Utan att avslöja för mycket, låt oss bara säga att det inkluderar åtta nollor..). Jag flämtade bokstavligt till i skräk, vilket fick honom att lägga till dödsstöten: "Efter skatt!"

"Det finns en annan fördel jag kan se," sa jag.

"Vadå?"

"De kinesiska fansen kommer inte inse hur långsam du har blivit."

"**** off!"

Min gissning är att Rooney inte kommer lämna United förrän om ett år eller två. Men en sak är säker, kineserna har siktet inställt på världsfotbollen och precis som med allt annat de gör affärer med verkar de ha i princip gränslösa summor pengar att dominera med.

 

SÖNDAG, 28 FEBRUARI

Manchester United besegrar Arsenal med 3-2 och Wayne Rooney twittrade följande meddelande till mig bara några sekunder efter slutsignalen: "Hi." Fantastiskt att se att han redan håller på att lära sig mandarin.

Relevent Sports ordföranden Charlie Stillitano säger att 'det finns goda argument' för en European Super League

   

En European Super League är på agendan för kontinentens största klubbar, säger Charlie Stillitano.

 

 

 

AV: Ben Rumsby, Daily Telegraph, fredag 4 mars, 2016:

 

Mannen som arrangerade ett hemligt möte den här veckan med Englands "stora fem" klubbar deklarerade igår att en European Super League är på agendan och menade att Manchester United var mer värdiga Champions League fotboll än Leicester City.

 

I sin första intervju sedan han höll diskussioner med seniora exekutiva från United, Arsenal, Liverpool, Chelsea och Manchester City på Dorchester hotellet i London i tisdags, påstod Charlie Stillitano också att om man stänger de europeiska turneringarna för en elitkabal av klubbar skulle de bli betydligt rikare.

 

 

(Från vänster) Ed Woodward, Ferran Soriano, Ivan Gazidis, Ian Ayre och Bruce Buck var samtliga involverade i de hemliga diskussionerna.

 

Medgrundaren och ordföranden för Relevent Sports, som ägs av den amerikanska miljardären Stephen Ross, bekräftade att han diskuterade en "omstrukturering av the Champions League" med Uniteds exekutive vice ordförande Ed Woodward, Arsenals vd Ivan Gazidis, Liverpools vd Ian Ayre, Chelseas ordförande Bruce Buck och Manchester Citys vd Ferran Soriano.

 

Stillitano, som sa att Relevent tidigare hade fört diskussioner med Uefa, påstod att det finns "flera olika grupper bland Europas toppklubbar som vill ha en rättvisare andel" från Uefa turneringarna.

 

På frågan om huruvida en Superliga fanns på agendan sa han följande till den amerikanska radiostationen SiriusXM: "Jag tror det. De pratar om det över hela Europa. Åtminstone en förändring av formatet." Ett annat förslag har gått ut på att vissa klubbar ska vara garanterade Champions League platser baserat på deras tidigare prestationer eller deras intäktsgenererande förmåga.

 

Det skulle kunna betyda att klubbar som United inte behöver kvala in i framtiden, medan en klubb som Premier League ledarna Leicester måste kriga om färre platser.

 

 

 

 

STEPHEN ROSS: VEM ÄR DEN AMERIKANSKA MILJARDÄREN BAKOM EN EUROPEISK SUPERLIGA?

   

 

* Han är en fastighetsutvecklare, filantrop och idrottlagsägare - han är huvudägare för NFL-laget Miami Dolphins.

 

* I januari 2009 tog han sin andel i Dolphins till 95 procent. Det totala värdet på affären var $1,1 miljarder (9,89 miljarder kr).

 

* Det är ägarskapet av Dolphins samt hans storskaliga fastighetsutvecklingsprojekt som har tagit miljardären till sin framträdande position i USA och bidragit till hans förmögenhet på £3 miljarder (38,2 miljarder kr).

 

 * Han har gått vidare och expanderat sitt intresse för sport genom the International Champions Cup, en vänskapsfotbollsturnering med europeiska lag som möts i städer runt om i världen.

 

* 2015 ledde han ett konsortium med amerikanska och qatariska intressen för att köpa Formel 1 i en affär som skulle ha värderat företaget till $8,5 miljarder (108,4 miljarder kr).

 

* Ett riskkapitalbolag som Ross grundade, RSE Ventures, investerade $1 miljon (8,99m kr) i the Drone Racing League, som siktar på att kopiera framgångarna för live tv-spelsturneringar där spelarna styr drönare i 70mph (112,6 km/h) runt gamla fabriker och outnyttjade utrymmen.

 

* Han är 75 år gammal men att gå i pension verkar helt klart inte stå på agendan för Mr Ross.

 

Stillitano sa: "Vad skulle Manchester United argumentera för: Skapade vi soccer eller skapade Leicester (det)? Låt oss kalla det pengapotten skapad av soccer och supporterskapet runtom i världen. Vilka har haft en mer väsentlig roll, Manchester United eller Leicester? Det är en underbar, underbar berättelse. Men man kan se det från Manchester Uniteds synvinkel också."

   

 

 

Om Premier League säsongen slutade nu skulle Leicester och Tottenham Hotspur kvalificera sig för Champions League tillsammans med Arsenal och Manchester City.

 

"Kanske är det helt spektakulärt såvida du inte är ett Manchester United fan, Liverpool fan ... eller ett Chelsea fan," sa Stillitano. "Jag antar att de inte har en rättighet att vara med varje år. Men det är det gamla argumentet: Amerikanska sport franchiser versus vad de har i Europa.

 

"Det finns underbara, underbara element i nedflyttning och uppflyttning. Och det finns goda argument för ett stängt system."

 

Relevent organiserar försäsongsturneringen International Champions Cup (ICC) i USA, Kina och Australien och Stillitano insisterade på att tisdagens möte var organiserat primärt för att diskutera den turneringen.

 

Men han påstod också att Europas största klubbar förtjänar att tjäna mer pengar från Champions League, med tanke på deras bidrag till att göra det till en sådan ekonomisk succé.

 

Han sa att det är troligare att fans tittar på de nuvarande åttondelsfinalerna mellan Juventus och Bayern München och Arsenal och Barcelona än matcher som involverar PSV Eindhoven och Gent.

 

 

 

 

"Det här kommer att låta arrogant, och det är så långt ifrån det man kan komma, men plötsligt när du ser lagen vi har i sommarens ICC kommer du att skaka på huvudet och säga, 'Är inte det the Champions League?'" sa Stillitano. "Nej, Champions League är PSV och Gent."

 

Då han uttryckte klagomålen som han har hört från klubbarna sa Stillitano: "Jag skulle kunna tjäna mycket mer pengar, jag kan vara mycket mer synlig, jag kan hjälpa mina sponsorer men just nu är jag låst vid att göra saker som verkligen är historiska."

 

United och Arsenal förnekade i onsdags att de drivit på för förändringar av formatet i Champions League och Uefa är beredda att överväga små förändringar men ingen form av stängd turnering.

 

 

 

En historia om fotbollens omorganiseringar

 

Hur engelsk och europeisk fotboll har förändrats de senaste 25 åren

 

 

1990

De 'Stora fem' då - Manchester United, Liverpool, Arsenal, Everton och Tottenham - träffade den dåvarande ITV bossen Greg Dyke för att diskutera ett utträde ur the Football League.

 

 

1992

Ett betydelsefullt år i engelsk fotbollshistoria - alla First Division klubbar, med fullt stöd av FA, avgick från the Football League och formade the FA Premier League. Det här betydde en uppbrytning av den 104 år gamla Football League som hade opererat tills då med fyra divisioner.

 

 

1995

 

P.g.a att Fifa insisterade på att inhemska ligor skulle reducera antalet matcher som klubbarna skulle spela reducerades 1995 antalet lag i Premier League från 22 till 20. Fyra lag flyttades ner från ligan och endast två flyttades upp.

 

 

1998

Det första tecknet på en europeisk utbrytning. Italienska företaget Media Partners, som hade länkar till Silvio Berlusconi, undersökte idén gällande en europeisk Superliga. Uefa lyckades avstyra hotet, men detta till priset av att öka antalet Champions League platser för varje liga till två.

 

 

2009

 

Real Madrid presidenten Florentino Pérez

Men idén om en europeisk Superliga dog inte och i juli 2009 kämpade Real Madrids Florentino Pérez för konceptet igen. Samma år förutspådde Arsenals manager Arsène Wenger att en superliga skulle vara verklighet inom 10 år.

 

 

2010

 

Uefa avstyrde än en gång utbrytningshotet genom att ge de tre största europeiska ligorna - England, Spanien och Italien - upp till fyra platser i Champions League.

 

 

2013

Revolutionen låg på nytt i luften då Galatasaray chefen Unal Aysal och Juventus presidenten Andrea Agnelli både tog upp idén att skrota Champions League och ersätta den med en turnering bestående av kontinentens 20 topplag, där "tre till fem lag byts ut varje år".

 

 

2015-2016

 

The European Club Association, som representerar de största klubbarna i Europa, diskuterade idén med garanterade Champions League platser för klubbarna som har störst tv-attraktion och drar in mest intäkter.

 

2016

 

Premier Leagues fem så kallade största klubbar - Man United, Chelsea, Man City, Arsenal och Liverpool - för hemliga diskussioner med den amerikanska miljardären Stephen Ross på hotell Dorchester i London om att skapa en europeisk Superliga.

 

 

 

 

AV: Grant Wahl, Sports Illustrated, torsdag 3 september, 2015:

Hur går du från att ha varit ett fiasko som en MLS general manager till att vara den bäst anslutna amerikanen i europeisk fotboll?

Det är en fråga värd att fundera på när man tittar på tv en lördag morgon, och kameran visar Sir Alex Ferguson på en Manchester United match, och killen som sitter bredvid honom är ... vänta ... är det Charlie Stillitano?!? Killen från New Jersey? Den gamle general managern för MetroStars?

Så man börjar titta på att köra en story och plötsligt börjar oväntade saker att hända. Som en blixt från klar himmel ringer Sir Alex upp dig på telefonen en dag för att prata om Charlie. ("Holy cow," säger du, och rusar efter ditt anteckningsblock.)

"Man får tillit genom ditt uppträdande med folk," säger Sir Alex. "Vi träffades först genom Manchester United och han gjorde turerna. Jag har en miljon Charlie berättelser. Han bjuder in dig på middag när han är hemma, och det blir en lång dag av humor, roligheter och bra mat. När Charlie går in i ett rum utstrålar han den personligheten och man säger till sig själv, 'Herregud, den grabben, han kan prata!' En underbar kille."

Några dagar senare är det Chelseas manager José Mourinho i andra änden av luren. "Jag kallar Charlie 'Mr. Noll Misstag,'" säger han, "för allt som han gjorde för mig: Noll misstag. Klubbarna jag tar till USA med Charlie, när jag lämnar behåller klubbarna relationen. De vill inte förlora den fantastiska förbindelsen till USA genom Charlie."

"Nu är han min vän, han är inte bara en kille som arbetar med mig med förberedelserna för försäsongen," fortsätter Mourinho. "Men vänskapen är konsekvensen av Mr. Noll Misstag. Det är inte omvänt."

Man skulle kunna ha dessa konversationer med ett antal A-listade europeiska fotbollspersoner. Managers som Mourinho och Carlo Ancelotti. Superagenter som Jorge Mendes. Och exekutiva som Florentino Pérez i Real Madrid, Nasser Al-Khelaifi i PSG och Karl-Heinz Rummenigge i Bayern München.

Hur hände detta? Den enkla förklaringen är att Stillitano byggde en business som organiserade den amerikanska sommarturnéerna för världens toppklubbar under deras försäsonger, först under namnet Champions World och nuförtiden the Guinness International Champions Cup.

Men det finns en längre berättelse här, och den handlar om en kille som kan vara den största personligheten i ett rum som inkluderar Sir Alex Ferguson. En kille som är ett American Soccer original.

 

**********

 

 

"När jag var en liten kille i New Jersey såg jag kraften i internationell fotboll," säger Stillitano en dag över en lunch som har dragit ut över tre timmar. "Min pappa och hans kompisar startade the Italian-American Soccer League. Jag spelade för Elizabeth Sport Club. Det var en västtysk klubb. Blev senare Union Lancers. Min pappa hade en relation med Santos från Brasilien. Det här var tidigt 70-tal, så jag kommer ihåg Santos mot West Ham med Pelé och Bobby Moore på Roosevelt Stadium i Jersey City!"

 

 

"En annan gång kom Lazio över för att möta Santos där. Det var 1973. Santos hade sju landslagsspelare från 1970 års VM, möjligtvis det bästa laget någonsin. Jag var ett Italien fan, fortfarande förkrossad över förlusten i VM-finalen. De erbjöd mig Pelés tröja, och jag sa nej. Han krossade mitt hjärta när jag var 10 och de besegrade Italien."

 

 

"Så Lazio möter Santos i Jersey City. Så fort Pelé skulle lämna planen på den tiden var han tvungen att göra det oväntat och tidigt. Annars sprang folk in på planen. Santos ledde med 3-0. Det är 30,000 personer på arenan. Jag är bollkalle. Så Lazio fik en straff, och då sprang Pelé av planen! Vi pratar om Pelé på tidigt 70-tal. Folk sliter kläderna av honom. Jag kommer ihåg honom i en suspensoar då han kastar ut sina strumpor till folk."

 

 

"Så poliser kommer ut på hästryggar i Jersey City. Det är kaos. Och en polis säger till mig: 'Ställ dig i målet.' Det finns ingen målvakt till straffen. Så jag ställer mig i mål, jag ser hästar och poliser, och vem står vid straffpunkten? Giorgio Chinaglia! Så hjälp mig gud. Och han sparkar bollen i mål."

 

 

"Flera år senare är jag i radio med Giorgio [de hade ett regelbundet program på SiriusXM innan Chinaglia dog 2012] och berättar historien om hur jag mötte Pelé i 3-0 matchen mot Lazio. Och Giorgio säger, 'Det blev 3-1. Jag gjorde mål.' Och jag säger: 'Du gjorde inte mål mot Santos! Jag var målvakt!'"
 

 

"Men t.o.m då kunde jag se kraften i internationell fotboll, framförallt i den etniska värld jag kom från."

   

 

Stillitano blev inte den bäst anslutna amerikanen i europeisk fotboll över en natt. Efter att ha tagit examen vid Princeton, där han spelade för fotbollslaget med Bob Bradley, gick Stillitano vidare och fick en juristexamen och utsågs till sist till arenadirector för Giants Stadium vid 1994 års fotbolls-VM.

Major League Soccer startade 1996 och där blev Stillitano general manager för New York/New Jersey MetroStars. Och när ligan bestämde sig för att skjuta up sin start till just 1996 organiserade Stillitano en klubbturnering på Giants Stadium 1995, den fick namnet Parmalat Cup och lagen som var med var Parma, Boca Juniors, Benfica och det amerikanska herrlandslaget.

Parmalat Cup sågs som en succé och var en föraning av vad Stillitano skulle komma att göra flera år senare. Och MetroStars? Well, låt oss bara säga att de hade ingen som gjorde jämförelser med det gamla New York Cosmos - inte fördelaktiga i alla fall. Metros första fyra år var inte bra, två gånger slutade de sist.

Det året tog Sports Illustrated magasinet in en ung skribent för att producera en story om hur dåliga MetroStars egentligen var. Det krävs en särskild form av skamlös fräckhet att be ett lag om intervjuer för att skriva en sådan artikel, men det är exakt vad jag gjorde.

Den hårt ansatta GM:n Stillitano ska dock ha beröm, för han satte sig ner för en intervju.

Den resulterande storyn fick titeln "Hånet av Metros: Det Bedrövliga Spelet av Dess Flaggskeppsfranchise Ställer Allvarliga Frågor Gällande MLS." Den första meningen inleddes såhär: "Hejar på det sämsta professionella laget i Amerika...." En annan mening: "På Metrofan.com, vars öppningssida skriker ut VI SUGER, har fler än 650 supportrar skrivit på en e-mejl-insamling för att kasta Stillitano över bord." Nyligen anställde MLS-kommissionären Don Garber citerades säga, ganska illavarslande: "En del modiga aktioner är definitivt nödvändiga nu."

Några veckor senare var Stillitano borta från GM-jobbet. "Du fick mig sparkad, och jag är fortfarande snäll mot dig!" säger han över en lunch 16 år senare. Det är sant. Men det gav också Stillitano chansen att använda kontakterna han hade skaffat sig i Europa för att arrangera vänskapsmatcher i USA på en mer regelbunden basis. Han grundade ChampionsWorld 2000, och han byggde snabbt upp relationer med några av världens största klubbar - och männen som driver dem.

Det är en affärsidé byggd på relationer. Och precis som Stillitano lärde sig för länge sedan så behåller man dessa relationer genom att vara Mr Noll Misstag. Han gillar att berätta en historia om dagen då Fabio Capellos Roma-trupp vägrade kliva av bussen en dag 2002 för att deras hotell låg i New Jerseys Meadowlands och inte i New York City.

 

**********

 

 

"De säger, 'Boss, vi kliver inte av bussen.' De säger att deras överenskommelse var att de tog med alla: Cafú, Totti och Batistuta är med i laget. Men vi var tvungna att sätta dem i New York City. Killar vill inte bo i New Jersey. Så vi hade en dispyt. Det såg verkligen ut som en gisslansituation."

 

 

"Jag är i min telefon och Capello är utanför bussen. Han säger på italienska: 'Låt mig vara väldigt tydklig. Jag tog med allihop till er. Och laget kliver inte av bussen förrän du sätter alla i New York City.' Nu är jag konfronterad av den här killen, Capello, som är känd för att vara en av de hårdaste i världen. Jag börjar prata: 'Fabio, jag ber om ursäkt, jag vet att detta inte är vad du hoppades på. Men det är ett bra hotell. Vi är nära arenan....'"

 

 

"Han tittade på mig som för att säga: 'Behöver du min hjälp här?' Jag sa ja. Han sa, 'Jag kommer skrika på dig inför allihop här utanför bussen för att visa mina spelare att jag försöker få det gjort, men vi kommer bo här, ok? Om du försöker att få in oss i New York City skulle det vara till riktig hjälp imorgon och dagen efter.'"

 

 

"Så han blir helt galen på mig utanför bussen, och samtidigt säger han, 'Vi är ok, eller hur?' Nästa sak som händer är att Totti, Cafú och Panucci alla kliver av bussen och går in på Sheraton Meadowlands. Och nästa dag fixade jag in dem i New York City."

   

 

Men att göra vinster på dessa sommarvänskapsmatcher har inte alltid varit enkelt. Det amerikanska fotbollsförbundet får en andel från varje match som Stillitano organiserar, så pass mycket att han säger att amerikansk fotboll har tjänat "minst $10 miljoner (90,1m kr)" på matcherna som han har fixat genom åren.

Det är sant att inte alla i den amerikanska fotbollen alltid har uppskattat de dyra sommarvänskapsmatcherna, vilka vissa ser som meningslösa pengaindragare. Men Stillitano håller inte med.

"Jag har kallats pirat, inte pionjär, men jag tycker verkligen att jag har hjälpt fotbollen att växa i det här landet," säger han. "Jag har en känsla av ansvar, men jag ber inte om ursäkt längre. Folket som gillar det har dragit nytta av det. Och jag skulle vilja ha något erkännande om att jag inte är en idiot."

Andelarna till amerikansk fotboll hjälpte till att leda fram till att ChampionsWorld deklarerade sig i konkurs 2005 och Stillitanos partners lämnade in en stämningsansökan mot förbundet (amerikansk fotboll vann efter en sammanfattad bedömning, och en förlikning togs fram efter det att en överklagan lämnats in). Men Stillitano har visat upp en vana att hitta investerare för att få spelet att fortsätta. 2007 gick han med tungviktaren Creative Artists Agency, som promotade sommarmatcherna i fem år som the World Football Challenge, och sedan år 2012 sålde CAA rättigheterna till Relevent Sports and Entertainment, grundat av Miami Dolphins ägaren Steve Ross och Matt Higgins.

Stillitano gick med RSE, som nu arrangerar the Guinness International Champions Cup, en turnering som i år expanderade till att inkludera matcher i Australien och Kina i tillägg till USA. RSE promotar andra matcher som involverar Brasiliens, Argentinas och Portugals landslag i USA, och Stillitano spenderar stora delar av året med att resa till de stora europeiska klubbarna för att organisera följande sommars tillställningar.

Det är därför han så ofta ses i VIP-sektionerna vid stora europeiska klubbmatcher. Och det har låtit honom komma ännu närmare personer som Ferguson, som är en regelbunden gäst vid middagsbordet i Stillitanos hus i New Jersey.

"Man åker dit och det blir en stek och lasagne och alla möjliga sorters tårtor och glass," säger Sir Alex. "Han ger väldigt mycket av sig själv."

 

 

"Jag tror verkligen att det är sann vänskap," säger Stillitano om Sir Alex och Mourinho och de andra. "När en manager kommer till mitt hus på middag tänker de inte två gånger innan de säger, 'Jag vill ha lasagne Bolognese och kalvkött Milanese!' Jag bara: 'Båda?!? Klockan är ett på eftermiddagen! Vi måste gå till affären och laga maten!' Kolla, det är mycket enklare att beställa hem mat eller käka lite inne i stan, men nu har de kommit till mitt hem, och det görs genuint med endast vänskap."

 

"Det är inte så att sedan Sir Alex slutade så vill jag inte träffa honom längre. Det är genuint. Om jag får sparken idag så är jag fortfarande vän med de här grabbarna."

 

 

 

AV: Sunday World, söndag 28 februari, 2016:

 

Ariel Winter genomgick en bröstförminskning för att hennes stora tuttar gjorde henne "olycklig".

Modern Family stjärnan - som fyllde 18 förra månaden - genomgick en operation för att förminska hennes enorma tuttar med bh-storleken F-kupa p.g.a effekten hennes enorma byst hade på hennes mentala hälsa.

Ariel insisterar på att hon aldrig störde sig på de negativa kommentarerna hon fick gällande sin figur online och hennes beslut togs endast för att göra henne själv nöjd.

Då hon skrev en essä för Motto - en ny hemsida från redaktörerna på Time - avslöjade hon att: "Folk har kanske svårt att tro det, men när jag gjorde min bröstförminskningsoperation förra året var det inte p.g.a de elaka kommentarerna online.

"Det var inte för att jag inte gillade hur jag såg ut. Att ha så mycket vikt på min kropp påverkade mig psykiskt. Jag var obekväm och olycklig. Jag valde operation p.g.a hur jag kände mig, inte p.g.a vad någon annan tyckte."

"Efteråt kände jag mig automatiskt så mycket gladare och bättre fysiskt sett. Min rygg och mina axlar gjorde inte ont längre!"

Ariel visste att hennes tuttar skulle bli mycket större än genomsnittet för hon gick in i puberteten i en ganska tidig ålder och hennes bröst växte snabbt, vilket skiftade uppmärksamheten från hennes skådespeleri till hennes kropp.

Hon tillade: "Kvinnor är redan översexualiserade, och jag växte i min kropp så ung. Jag var 13, 14 år gammal och jag såg ut som 19. Plötsligt ville folk inte prata om mitt jobb - de ville bara prata om min klyfta. Jag gick på prisutdelningar och nästa dag ser jag alla på internet berätta för mig att jag borde inte se ut så och jag borde inte klä mig så. Konversationen handlade om mitt utseende istället för min talang och mitt jobb - allt som jag inte ville."

Efter att ha genomgått operationen har Ariel nu en nyfunnen kärlek för shoppingterapi och hon njuter av att köpa nya kläder till sina nya bröst.

Hon förklarade: "Det första jag ville göra var att handla kläder för jag var så uppspelt över att kunna hitta saker som passar ordentligt istället för att gömma mig i en för stor tröja. Det betydde allt för mig."