Roberto Firmino firar efter att ha gjort Liverpools andra mål under en Europa League match när de var alltför bra för Louis van Gaals mesiga Manchester United-lag.

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, fredag 11 mars, 2016:

Det enda som Liverpool möjligtvis kan ångra är att de inte gjorde detta till en ännu mer tuktande erfarenhet för laget som, t.o.m på tillbakagång, knappast har bjudit på en sådan slätstruken insats. Liverpool var så obevekligt överlägsna, brände så många chanser och stoppades fler gånger än de ens vill tänka på av David de Gea och den bistra verkligheten för Manchester United är att de helt klart kunde ha förlorat med ett betydligt mer bestraffande resultat.

Det var tillräckligt hemskt på arenan som tillhör deras svurna fiende, men kanske måste några av Louis van Gaals spelare påminnas om historien av idrottsfientlighet emellan dessa klubbar. Det fanns bara ett lag som verkade förstå vad som förväntades av dem. De har en liverbird på sina tröjor och de kommer ta stor glädje från sättet på vilket de spelade ut laget som de älskar att besegra mest.

Det har definitivt varit länge sedan You'll Never Walk Alone sjöngs med den här volymen och innerliga kontinuiteten, med sista versen på repeat, som versionen som välkomnade lagen in på planen. En banner på the Kop bar orden: "Europeisk kunglighet." Andra visade Liverpools samling av fem Europacuper och tre Uefa-cuper. Det här är ögonblicken när Anfield känns som en speciell plats och, under större delen, kan ingen någonsin anklaga laget för att misslyckas med att förstå viktigheten i den här matchen. Förutom ett ögonblick tidigt i matchen, när Jürgen Klopp for upp från sin plats på bänken och skällde ut Alberto Moreno för att han inte stängde ner spelet tillräckligt snabbt, fanns det en pulserande vibration hos spelarna i rött som stundtals gjorde det svårt för deras motståndare att komma in i matchen.

Men volymen kunde ha sänkts rejäl inom de första 15 sekunderna om Marcus Rashford hade läst banan på Memphis Depays inlägg lite bättre då han fick en chans att inleda målgörandet innan de flesta spelarna ens hade rört vid bollen. Rashford, talangfull men fortfarande ett råämne, såg förvånad ut över att bollen gick förbi ett par försvarare och fick inte alls till sitt skott. Chansen gick utanför och United, som under långa perioder spelade utan något tryck eller någon sammanhållning, lär reflektera över hur ett mål så tidigt i matchen kanske hade ändrat kvällen helt.

Istället kom Liverpool ut med energin och kraften som Klopp anser vara grundläggande från sina lag, och helt avgörande så hade de även spelarna som kunde addera lite kvicktänkthet och elegans i deras anfall. Roberto Firminos utsökta lilla passning i uppbyggnaden till straffen, då han smekte fram bollen till Nathaniel Clyne med utsidan av sin högerfot var ett typexempel. Firmino avvägde passningen på ett underbart sätt och Depays vana att begå kostsamma misstag har varit en ständig följeslagare under hans första säsong i engelsk fotboll. Den spanske domaren, Carlos Carballo, vägleddes av en av sina assistenter och Daniel Sturridge lyckades slå straffen förbi David de Gea trots att Uniteds målvakt fick fingertopparna på bollen.

När pausen kom borde Liverpool egentligen ha ahft en större ledning och United fick tacka De Gea för att han hindrat kvällen från att förvandlas till en fullständig överkörning. De Gea fick arbeta med en frekvens som måste ha alarmerat Van Gaal och spanjoren räddade sitt lag tre gånger till innan pausvilan, detta efter avslut från Philippe Coutinho, Sturridge och Adam Lallana. Särskilt räddningen på avslutet från Couthino var helt outstanding då han sträckte ut sig i full längd och fick bort brasilianarens skott när ett mål såg oundvikligt ut. Coutinho kunde ha gett målvakten ingen chans alls om han hade mött Sturridges inlägg med vänsterfoten, istället för att improvisera med högern, och det fanns definitivt ett argument för att Liverpool var generösa med sina avslut ibland.

United spelade med så lite kontroll under den perioden att Van Gaal övergav sitt 4-1-4-1 system och plockade av Rashford i halvtid. Michael Carrick, en naturlig central mittfältare, kom in och fick spela i ett nytt tremannaförsvar. Daley Blind och Guillermo Varela fick rollerna som wing-backs medan Depay flyttade in i anfallet i en snabbt ihopsatt 3-4-1-2-formation. Taktiskt sett kändes det som ett erkännande från Van Gaal att det hade varit fullständigt fel i den första halvleken. Men han behövde även få se sina spelare börja ta mer ansvar med bollen. Det här är stunderna när ett lag behöver handfasta karaktärer och den obekväma sanningen för United är att under långa delar av matchen var de betydligt sämre än sina motståndare.

Van Gaal hade vunnit sina fyra tidigare möten mot Liverpool men hans spelare störde aldrig Simon Mignolet, Liverpools målvakt, under den inledande timmen. Deras användning av bollen var dålig och berättelsen om deras kväll omfattade även den sortens sånger från bortasektionen som United upprepade gånger har bett sina fans att kasta bort från sin repertoar.

Liverpool gjorde allt deras supportrar kunde ha önskat och om det inte hade varit för De Geas målvaktsspel hade de garanterat vunnit ännu mer övertygande. Som det är nu har de satt sig själva i en befälsställning. Anfield har inte låtit så bra vid något annat tillfälle den här säsongen och, efter att ha sett de här bevisen, måste de vara starka favoriter till att avsluta jobbet på Old Trafford.

Men det var ett uselt misstag från Carrick innan det andra målet kom. Hans felplacerade passning gick rakt till Lallana och Firmino satte dit skottet från nära håll. 

   

Bilden: Vad in i alla pissdränka idioters hela helvete är nu detta? Fortsätt läsa dagens intro så förstår ni.

Hallo på er alla igen, ja imorgon (torsdag) blir den här skitsäsongen lite intressant i alla fall. Första gången någonsin som vi möter de smutsiga i en europeisk tävlingsmatch. Ok, det är åttondelsfinal i Europa League, men en chans att spöa dem ska vi alltid ta emot med öppna händer. Här kan ni läsa en längre artikel från tidigare idag om den här matchen och historien kring den, nerplitad av el maestro själv, Danny Taylor på the Guardian:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/09/11280021-liverpool-v-manchester-united-en-djupt-rotad-stamliknande-rivalitet-ska-till-sist-bli-av-i-europa/

Tidigare idag hade Louis van Gaal (= han som ofredar blommor, på nederländska) presskonferens och den gode Taylor var där för att lyssna på den deprimerande holländaren som, sakta men säkert, suger livslusten ur Man Uniteds fans. Och precis som man kunde förutspå var det mest skit som lämnade hans vinindränkta läppar och brännskadade tryne, här följer en kort rapport:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/09/11280018-louis-van-gaal-manchester-united-och-liverpool-borde-omfamna-europa-league/

Ni har säkert redan läst skiten om att klubben Man United vill skapa en "vägg av vitt" på Anfield imorgon. Sånt här gör verkligen ont i mig och får mig att nervöst fladdra med blicken bort mot dvd-hyllan och Jägermeister-flaskorna som står där. Det innebär inte att Giggs ska leda någon form av hejarklack och tömma sina håriga kulor över våra gubbar på bortasektionen. Nej, de vill, eftersom United ofta spelar i vitt på Anfield, att bortafansen ska utsmycka sig själva i vår vita andratröja. Och för att visa hur mycket de bryr sig om klubbens livsblod så har alla med biljetter till morgondagens match fått fylla i sin tröjstorlek, varpå klubben sedan skickar ut en vit matchtröja till biljettinnehavaren, med tanken att de ska bära den imorgon kväll på Anfield.

Det här visar bara att klubben lever i en annan värld än supportrarna, förmodligen i ett annat solsystem också. Är mest förvånad över att de inte lyckats implementera regler om att de United fans som inte bär den vita imorgon får inte komma in. Det ska bli intressant att se hur många som följer dessa urkorkade instruktioner. En bra idé som dök upp på Red Issue's forum var att beställa en tröja i en liten storlek och sedan lämna över den till någon skola i något socialt utsatt område i Manchester. Högst upp i dagens inlägg ser ni en bild på annonseringen från klubben gällande "den vita väggen" och paketet med tröjan, som landat hos någon biljettinnehavare. Och självklart är det klubbsponsorn DHL som levererar tröjorna. Så med tanke på det blir jag inte förvånad om många får tröjan för sent, eller inte alls, vilket såklart är en lysande grej!

Imorgon stämplar jag ut från kneget klockan 15:00, har sedan lite kort efterarbete och en bit att gå till vagnen, så jag borde vara hemma i orten till 16:15, då har jag fyra timmar och 50 minuter på mig att lugna nerverna inför ännu en "Louie show", borde vara tillräckligt för att sedan kunna se matchen utan alltför många flashbacks till vårt senaste framträdande i söndags!

Det har funnits ögonblick av respekt, och t.o.m vänlighet, under denna 150-åriga konflikt men det här är i det stora hela två klubbar som avskyr varandra. På torsdag, på Anfield, möts de i Europa för första gången

   

Gary Neville, en spelare som fick symbolisera rivaliteten mellan Manchester United och Liverpool under modern tid, gör sitt bästa för att ignorera Anfield publiken 2002.

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, onsdag 9 mars, 2016:

 

 

Det finns en gammal berättelse om Tony Wilson som förmodligen summerar exakt hur långt några av personerna som är låsta i Manchester-Liverpool fientligheten är beredda att gå i tävlingen mot andra och, mer än något annat, viktigheten som finns i att få sista ordet.

 

 

Wilson hade definitivt ett sätt för att varva upp det hela när mannen bakom Factory Records och nattklubben Hacienda - musikmogul, programledare, konsertfixare och professionell Salfordian - tjänade sitt levebröd på att presentera Granada Reports genom att stirra in i kamerorna med en nivå av självbeundran som inte ofta bevittnas i regionala nyhetsprogram och helt klart älskade han det faktum att hans åsikter gick rakt in i folks tv-rum.

 

 

För varje story om Liverpool fanns det ett torrt litet sidonummer, kanske ett himalande med ögonen för extra effekt, eller en suck om det var hans plikt, vilket det ofta var, att rapportera goda nyheter från Anfield. Wilson kunde helt enkelt inte dölja sina band till Manchester United. "Han måste ha alienerat halva publiken," sa hans medpresentatör, Bob Greaves, vid ett tillfälle. "Många tyckte han var bra. Men alla i Liverpool hatade honom. Han förringade Liverpool med varje ord ... varje gest han kunde. Favoritfrasen jag brukade få varje gång jag åkte till Liverpool - så fort jag klev av tåget eller ur min bil - var: 'Hey Bob, säg åt den där Tony Wilson att han är ett arsle.' Jag måste ha fått det levererat till mig tusen gånger. Hur han kom undan med det så länge innan han blev utskälld av hierarkin kommer jag aldrig få veta."

 

 

Wilson presenterade ett program samma kväll som Liverpools Europacupfinal 1978 iklädd en Club Brügge rosett. Det gav inte belgarna någon tur och nästa dag var han tvungen att leverera nyheten att Bob Paisleys lag var Europas kungar, igen. Men det är den efterföljande storyn, från 1983, som förmodligen summerar sättet på vilket de två städerna gör det till sin plikt att ta poäng av varandra.

 

 

Liverpool fans hånar Manchester United supportrar i januari 2006 genom att påpeka att Anfield klubben har vunnit fem Europacuptitlar.

 

 

 

Greaves brukade berätta det bäst, inleder med telefonsamtalet han fick inne i Granadas nyhetsrum från en polis på Merseyside som informerade honom om att Wilsons splitternya Jaguar hade hittats, stulen, i Liverpool. "Tony kom in och jag sa: 'Jag hade polisen på telefonen - din bil är i Liverpool.' Så han tog tåget över till Liverpool, hittade sin bil, och tre timmar senare var bilen tillbaka utanför Granada. Sen, senare den eftermiddagen, fick jag ett annat telefonsamtal. 'Polisman Carruthers här igen. Kan du säga till Mr Wilson att han bil fortfarande står här på Eccersley Avenue?' Ett ungdomsgäng hade sett honom hämta den, följt efter honom, tagit den igen, kört den tillbaka till Liverpool och parkerat den på exakt samma ställe. De skadade den aldrig, de spelade bara spelet. De gjorde det obekvämt för honom. Han hade självklart kritiserat Liverpool en gång för mycket. De följde efter honom, de tog tillbaka den och han var tvungen att hämta den två gånger på en dag. Han gav dem motsträvig respekt: 'Måste säga det, mannen, bra lurendrejeri.'"

 

 

Mer än 30 år senare är dynamiken sådan att det inte är helt lätt att veta hur mycket respekt som kommer visas när de två klubbarna, sexa och sjua i Premier League, går ut i strid i Europa League på torsdag och kommer minnas de bättre tiderna och drivas mer av rädsla för misslyckande, kanske, än riktig tillgivenhet för turneringen.

 

 

Antipatin finns alltid där. Det är orubbligt, stamliknande och så djupt rotat att det måste kännas som ett hjärntrick för äldre generationer att det fanns en tid då några United spelare åkte och såg Liverpool spela om de inte själva hade match. "Vi stod på the Kop," minns Paddy Crerand. "Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag har sett Liverpool bakom det målet. Scouserna hade en del att säga till oss men det var med bra humor."

 

 

Manchester Uniteds försvarare Patrice Evra får höra både det ena och det andra från ett Liverpool fan i matchen i fjärden rundan av FA Cupen 2012.

 

 

Crerand stod Bill Shankly så nära att han ofta kom sent till mässan för att Liverpool managern brukade ringa, utan undantag, klockan 9:00 varje söndag, på ett sätt som aldrig skulle hända mellan anställda från de två klubbarna idag. Crerand spelade i det United lag som vann Europacupen 1968 och the Liverpool Echo firade händelsen med en entusiasm som aldrig skulle kunna tryckas på dagens sportsidor. "Brittisk fotboll kan vara stolt över United laget som gav sitt yttersta för att ge Matt Busby cupen han värderar högre än alla andra," skrek tidningen ut. "Det har varit en lång, lång körning för United att nå toppen i Europa, ingen kommer missunna dem att de blivit den första engelska klubben att göra det."

 

 

T.o.m då finns det påminnelser om hur, inom fotbollen, nostalgi är filen som slipar bort de taggiga kanterna från de fina gamla dagarna. Nobby Stiles, Crerands lagkamrat, berättar en historia i sin självbiografi om när han träffades av en dartpil. "Jag gick ut till långsidan och fick den bortplockad och i halvtid fick jag en spruta. Jag kan bara spekulera hur illa det hade varit om pilen hade landat i mitt öga och inte i armen." Han namnger inte arenan där det hände, han förklarar att Busby inte ville dra uppmärksamhet till det, men när man vänder till Liverpool i indexet avslöjar det platsen. Första meningen säger: "dartpil kastad på NS".

 

 

Crerand kommer ihåg att Paisley erbjöd sig att ta Liverpool till Old Trafford för hans testimonial 1975, gratis. Polisen satte stopp för det - men Crerand pratar om en era som yngre fans förmodligen finner främmande. "När Liverpool mötte Leeds i 1965 års FA Cupfinal såg jag den med Noel Cantwell, Denis Law och Maurice Setters och efteråt skickade vi ett telegram till Bill Shankly där vi gratulerade honom. Det skulle aldrig kunna hända idag." Liverpools spelare var regelbundna besökare på Manchesters nattscen. "Vi brukade gå ut allihop tillsammans," säger Crerand. "Jag kommer inte ihåg hur många gånger Ian St John och hans fru bodde över i mitt hus."

 

 

Liverpools Ian St John gjorde vinstmålet mot Leeds på övertid i 1965 års FA Cupfinal. Manchester Uniteds spelare skickade ett grattistelegram till Bill Shankly.

 

 

Det skulle heller aldrig hända idag. Ron Atkinson beskrev en tripp till Anfield som att åka in i Vietnamkriget och om et låter melodramatiskt efter alla dessa år så hade hans lag precis blivit attackerade med tårgas då. Året var 1954 när Phil Chisnall blev den senaste spelare att transfereras emllan de två klubbarna och ingen kan vara säker på när, eller om, den trafiklinjen kommer öppnas igen.

 

 

Men det har funnits samarbete tidigare. Visste du att engelsk fotbolls två mest framgångsrika lag en gång konspirerade för att fixa en match så att United inte skulle åka ur? Fyra spelare från Liverpool, och tre från Manchester, blev avstängda p.g.a skandalen, på Långfredagen 1915, då en 2-0 seger för United fick the Manchester Football Chronicle korrespondenten "överraskad och äcklad" p.g.a det misstänksamma sättet på vilket ett lag som hade en poäng ner till botten hade vunnit på.

 

 

Matchfixningskommissionen fick reda på att spelare från båda lagen hade satt rejäla summor på resultatet. Chelsea åkte ur som en direkt konsekvens (men senare släpptes de upp igen, efter ett överklagande, i en utökad liga) och, helt otroligt, tilläts United behålla de två poängen vilket betydde att de hängde kvar.

 

 

Liverpool och United var även tillräckligt nära, under sina tidiga år, för att sammanställa en delad motion om att alla lag skulle bära ett rött hemmaställ och ett vitt på bortaplan och, om vi hoppar fram till 1971, brukar det glömmas bort att Frank O'Farrells första "hemmamatch" som Busbys efterträdare ägde rum på Anfield. United hade portats från Old Trafford i två matcher p.g.a huliganism och när de behövde en alternativ hemmaarena hette de två klubbarna som erbjöd hjälp Liverpool och Stoke City.

 

 

Historien kan vara förvirrande för alla som har svalt berättelsen om att de två klubbarna har avskytt varandra sedan första början, men samtidigt är det lockande att fundera på hur många av dagens spelare som förstår viktigheten i den här matchen på samma sätt som några av deras företrädare har gjort.

 

 

Totalt sett var det bara en Liverpudlian (Jon Flanagan) och en Mancunian (Marcus Rashford) i deras senaste startelvor. Steven Gerrards involvering i de här matcherna haltade till ett slut när han bäddade in sina dobbar i Ander Herreras vrist i mars förra året. Gary Neville finns inte där längre för att växla upp fientlighetens nivåer ytterligare några grader. Båda lagen har genomgått rejäla förändringar sedan Luis Suárez rasistiska hån mot Patrice Evra införde en ny våg av giftigt hat och illvilja. Och identiteten på männen som leder lagen utgör också en skillnad.

 

 

Gerrard utvisad efter att ha stampat dobbarna på Herreras vrist, här illustrerat av the Guardians legobitsavdelning.

 

 

Jürgen Klopp lämnar redan ett fast intryck att han skulle kunna ha You'll Never Walk Alone som ringsignal och det var ett prydligt avklippt svar från tysken när han fick frågan hur han skulle förbereda sig för den här matchen. "Jag kommer inte att prata om taktik här," sa Liverpool managern. "T.o.m. i Manchester har de tv-apparater."

 

 

Men potentialen för konflikt har reducerats rejält nu sedan Sir Alex Ferguson är ute ur ekvationen, med hans förmåga att röra ihop en lättantänd blandning, och detta alldeles oavsett det faktum att han skickade ett brev till supportrarna innan en tripp till Anfield eller medlidandet han visade efter Hillsborough tragedin. Ferguson missade sällan en chans att hugga ner den gamla fienden, inte ens nu när han är pensionerad har det minskat, i alla fall inte om man utgår från en av rundor på the Lowry i Salford. "Vad som är fantastiskt," annonserade han, "är att våra unga fans växer upp utan att ens komma ihåg när Liverpool var framgångsrika."

 

 

Ferguson studerade den geografiska och historiska antagonismen och brukade tro väldigt hårt på att hatet och avskyn hade sin grund i att Manchester byggde skeppskanalen som hotade Liverpools oceangående handel. Men det är inte riktigt lika lätt när det gäller fotbollsbiten. Inte många människor inser att Liverpool, då i Andradivisionen, erbjöd två av sina spelare för att hjälpa United efter München katastrofen 1958. Helt otroligt så sjöng även Uniteds fans "lycka till Liverpool", till tonerna av Nice One Cyril, i slutet av 1977 års FA Cupfinal, då de visade sin uppskattning för det förlorande laget, med en Europacupfinal inbokad fyra dagar senare, när det gick runt planen i sitt ärovarv.

 

 

Och det finns även bevis för att spänningarna mellan de två städerna går tillbaka ännu längre än 150 år. Ett tidningsutklipp hittat av fotbollshistorikern och författaren Gary James kommer från the Ashton and Stalybridge Reporter, daterad till 7 april 1860. Folket i Liverpool, säger den, "lever under smärta p.g.a en känsla av Manchesters överlägsenhet, de vrider sig under föreställningen att Manchester ligger före dem", Liverpool beskrivs i feminin form, utan någon större tillgivenhet. "Hon älskar ingen och ingen älskar henne," lyder en mening.

 

 

En sak som är säker är att Ferguson aldrig glömde bort ropen som sa "fuck you" från hemmalagets omklädningsrum efter en särskilt plågsam förlust på Anfield i april 1992. Förlusten den dagen sträckte ut Uniteds hemska svit utan en titel till ett kvartssekel och en ung Liverpool supporter gick fram till Ryan Giggs utanför arenan och bad om hans autograf. Giggs skrev sitt namn på papperslappen - bara för att sedan få se supportern slita sönder den i hans ansikte.

 

 

Manchester United fans svarar 2009 på Liverpools hån från 1993 som sa "kom tillbaka och sjung 'Ooh-Aah Cantona' när ni har vunnit 18."

 

 

Säsongen efter nålade Ferguson upp ett fotografi - Dantes inferno, kallade han det - på väggen i omklädningsrummet, det föreställde de förkrossade ansiktena på bänken, sen sa han till sina spelare att det satt det för "att se till så att det aldrig händer igen". United vann till sist ligan, men Liverpool ledde med 18-7 i titlar och en banner på the Kop bjöd in till en utmaning: "Kom tillbaka och sjung 'Ooh-Aah Cantona' när ni har vunnit 18." 2009 återvände United med deras egen banner: "Ni sa åt oss att komma tillbaka när vi vunnit 18 - vi är tillbaka." Den här tävligen, vilket man får lära sig, är ett schadenfreude krig, det var därför Robbie Fowler och Gerrard höll upp fem fingrar för att illustrera Liverpools 5-3 ledning när det gäller antalet vunna Europacuper, och det finns även en skev tro bland vissa om att det tillhör kulturen att håna den andras tragedier.

 

 

"Det spelar ingen roll om vi spelar loppa," sa Ferguson vid ett tillfälle, "när vi ställs emot varandra förväntar man sig att det kommer flyga gnistor." Men ingen kunde nog ha föreställt sig att det första europeiska mötet mellan dessa två gamla stormakter skulle äga rum i en oälskad turnering på torsdag-kväll-söndag-eftermiddag cykeln. Det, om inget annat, ger dessa mäktiga rivaler några gemensamma nämnare.

• Fansen borde inte älta tidigare framgångar eller avfärda Europa League säger managern

 

• Matchen "är väldigt viktig för båda lagen" säger Louis van Gaal

   

Louis van Gaal ska försöka ta en femte raka vinst mot Liverpool som Manchester United manager.

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, onsdag 9 mars, 2016:

Louis van Gaal anser att Manchester Uniteds och Liverpools supportrar inte bör "leva i det förflutna" efter att han fått frågor om deras Europa League möte är en reflektion av de två klubbarnas förminskade status.

Van Gaal insisterade på att han är "lycklig" över att de 20-faldiga Premier League mästarna är involverade i den nya, avancerade versionen av Uefa Cupen och han accepterade inte att det skulle vara otillfredsställande för två klubbar som tillsammans har vunnit Europacupen åtta gånger att vara involverade i en turnering som sällan har omfamnats av de engelska toppklubbarna. De möts i den första matchen i deras åttondelsfinal på Anfield imorgon torsdag.

Då han pekade på sportens cyniska natur medgav United managern att Europa League inte är enormt populär i England, men han klargjorde också att han inte gillar frekvensen med vilken folk refererar tillbaka till bättre tider för landet två mest framgångsrika lag.

"I fotbollen är det normalt," sa Van Gaal på frågan gällande vad det säger om statusen hos de två klubbarna. "Det är inte normalt att ett lag dominerar i 20 år i sträck som mästare. Hur många titlar har Liverpool och hur många titlar har Manchester United? Det var en annan tid. Ni lever i det förflutna. Ni lever i det förflutna och ni måste leva i nuet."

Nuet har inte betytt särskilt mycket glädje för Uniteds supportrar sedan Sir Alex Ferguson lämnade och det påpekades för Van Gaal att det finns en negativ uppfattning om Europa League.

"Ja, jag har noterat att ni har en negativ syn," sa han. "Men ni har noterat att mot Midtjylland [i den förra rundan] var det 58,000 fans på Old Trafford, så Manchester Uniteds fans uppskattar det. Hur många fans tror ni det kommer vara mot Liverpool [i returmatchen]? Jag tror 75,000. Och jag tror också att Liverpool kommer ha fullsatt. Det är vad jag har att säga - den [turneringen] är väldigt viktig för båda lagen."

Han insisterar på att det är en positiv reflektion av engelsk fotboll och fortsatte: "Andra lag spelar i Champions League. Man pratar om Manchester United och Liverpool och jag kan säga att vi är lyckliga att spela i Europa League. Men Manchester City, Chelsea och Arsenal är fortfarande i Champions League så sex klubbar representerar Premier League i Europa. Ni måste vara stolta över det för det finns inte många andra länder där de har så många klubbar med på den nivån."

Van Gaal, som rapporterade att Bastian Schweinsteiger och Antonio Valencia har återvänt till träning med förstalaget, har lett laget till fyra raka vinster ot Liverpool trots hans turbulenta tid som chef på Old Trafford och han kan nu bli den förste United managern att besegra dem fem gånger i rad.

"Då ska jag vara i böckerna med ett positivt rekord," sa han. "Det är egendomligt att United har besegrat Liverpool så många gånger under min period för jag har förlorat mot andra motståndare. Det är bra för mig för när jag besegrar lag som Liverpool är uppskattningen högre från fansen så jag hoppas att vi ska besegra dem för femte gången och för sjätte gången, men mer för fansen än för mig själv. Många personer tror att de är fienden. Jag tänker inte så. Jag tänker att de är en motståndare och vi vill besegra motståndaren."

Det var igår kväll som det började mumlas om Simon Mullocks kommande artikel i dagens Sunday Mirror. Ni kan nu läsa den i sin helhet här:

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/06/11278374-jose-mourinho-har-motvilligt-accepterat-att-manchester-united-tagit-fram-ryan-giggs-som-manager-efter-louis-van-gaal/

 

 

När jag läste den första gången blev jag riktigt kallsvettig. Mullock har nämligen en del bra ingångar i klubben och en del tunga försänkningar kring tulpanpåsättaren i Nederländerna. Men sen började jag fundera lite kring det han hade skrivit och vad vi, efter Red Issue's briljanta genomgång av politiken bakom scenen (http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277371-red-issues-guide-till-det-politiska-spelet-pa-ot/), vem om. Jag vet att nästa år kan Donald Trump ha tillgång till USA:s avfyrningskoder för kärnvapen, men det är tanken på att se Van Gaal vara kvar i United i augusti som verkligen oroar mig. Men hela den här artikeln stinker av Fergie och Gill som läckt vad de vill ska hända till herr Mullock. Spelare och annan personal berättar ju helt öppet för folk att de längtar efter förändring i sommar, som jag ser det finns det inte en chans att han får kvar ännu en säsong. Men samtidigt vet jag vilken patetisk jävla clown det är som driver det hela, med Dick'Ed Woodward vid spakarna ska vi inte utesluta något. Den tunga anledningen som anges till att fanskapet inte har agerat än är ju att det skulle se illa ut på hans CV, att han har fått sparka båda de två managerna han har tillsatt!

 

 

Om man dessutom tittar på när artikeln dyker upp så är det ju lite intressant. Van Gaalen har ju hoppat från ett lågvattenmärke till ett annat, men så snubblar han på en lyckad laguppställning, vi vinner några matcher och fansen känner lite uppmuntran när de ser unge Mancunian gossen Marcus Rashford göra på två matcher vad jättekuken Falcao mäktade med på en hel säsong. Men ponera att vi förlorar idag, vilket är fullt möjligt och sedan följer upp det med ett tungt nederlag på Anfield på torsdag, ja då är vi plötsligt tillbaka i negativiteten och holländaren sitter löst. Därför var Fergie, Gill och co tvungna att få ut det här nu, när det inte är fullständig orkan runt holländaren, utan bara ett starkt ogillande.

 

 

Men säg att vi lyckas vinna båda matcherna, eller åtminstone idag och sedan ta med ett bra resultat från soptippen på torsdag, ja då kommer ju Fergies läger att fortsätta hålla upp träskoknullaren som vår frälsare och därmed även sätta press på Ed "det var hela tiden planen" Woodward.

 

 

Som det känns för mig så har LvG snubblat in i ännu en feelgood-period och då är det givet att Giggs lägret, med Fergie och co, kommer försöka använda det till sin fördel. Men det är bara en fräsning i stekpannan som kommer ändras till normaltillståndet när han plockar tillbaka Fellaini, Rooney, Jones etc.

 

 

Dessutom sitter ju Red Issue på den kanske bästa källan av alla när det gäller portugisiska spelare, agenter och managers och hans reaktion på Sunday Mirror artikeln var: Han har inte hört något nytt, vilket betyder att José fortfarande anser att han sitter i förarsätet. Men han tror inte att något är "klart" eller "slutfört".

 

 

Själv har jag svårt att föreställa mig något värre scenario, en säsong till med han som ofredar blommor, följt av Giggs som manager. Då kommer jag ta steget fullt ut och bli fullblodigt beroende av alkohol för att klara av att bevittna våra försök att representera United där ute på fotbollsplanerna.

De Rödas chefer gillar inte det faktum att the Special One inte plockar upp hemmafostrade ungdomar - och nu är de på väg att hålla fast vid den nuvarande bossen nästa säsong

   

Vem är boss: Många United fans vill ha Mourinho men klubbcheferna lutar åt Giggs.

 

 

 

 

AV: Simon Mullock, Sunday Mirror, söndag 6 mars, 2016:

 

Jose Mourinhos misslyckande med att plocka fram unga spelare är huvudanledningen till varför Manchester United inte ser portugisen som en potentiell efterträdare till Louis van Gaal.

 

 

Mäktig inverkan i Old Traffords ledningsrum känner att the Special One inte går att lita på när det gäller klubbens långlivade filosofi att lyfta fram egenproducerade talanger från akademin.

 

 

Och Sunday Mirror Sport förstår att den f.d Porto, Chelsea, Inter Milan och Real Madrid bossen Mourinho motvilligt har accepterat det faktum att United tänker hålla sig till en efterträdarplan som kommer leda till att Ryan Giggs senare tar över efter Van Gaal.

 

 

Och holländaren, som har fått utstå intensiv kritik flera gånger den här säsongen då hans United har haft det svårt, hintade i lördags om att han redan har informerats om att han KOMMER ATT få slutföra sitt sista år på kontraktet nästa säsong.

 

 

Van Gaal sade: "Det är många spelare som kommer till Manchester United nästa säsong för de vet att jag ger dem en chans."

 

 

United har en stolt tradition att utveckla sina egna stjärnor - det har funnits med hemmaproducerade spelare i varenda matchtrupp sedan oktober 1937.

 

 

Giggs kom själv fram den vägen och blev den mest dekorerade spelaren i klubbens framgångsrika historia.

 

 

Och legendarer som Sir Bobby Charlton, George Best och Duncan Edwards vördas fortfarande av Old Trafford fansen.

 

 

Manchester-födde Marcus Rashford är den senaste unga stjärnan att slå sig fram genom systemet och han gjorde sedan två mål i båda hans första två seniormatcher förra veckan.

 

 

Som kontrast till detta har Mourinho ingen stamtavla när det handlar om att lyfta fram ungdomar.

 

 

Det faktum att han inte har stannat längre än tre år på någon av hans tidigare manager tjänster är en annan anledning till varför han inte ses som lämplig av de som stryker runt i maktens korridorer.

 

 

Rädslan ligger i att ungdomar som Rashford, Jesse Lingard, Cameron Borthwick-Jackson och Paddy McNair kommer få sina vägar in i förstalaget blockerade om United väljer att anställa Mourinho för att lugna ner några missnöjda fans.

 

 

Inte så bråttom! Den här supporterhalsduken kommer kanske trots allt visa sig vara helt fel snart.

 

 

Van Gaal avslöjade att hans facit med att ge unga spelare chansen var en nyckelfaktor till att han landade United jobbet från första början 2014.

 

 

Han sade: "Vi diskuterade unga spelare i min intervju.

 

 

"Vi hade två konversationer, först med Ed Woodward och senare med ägarna.

 

 

"De sa hur kulturen för Manchester United är och varför de ville ha mig. En av anledningarna var att jag ger unga spelare en chans, vilket vi kan se.

 

 

"När du har mig som manager, får du många chanser."

 

Bilden: Idag bjuder jag på riktig läsfest men en hel del intressant skit på dagordningen. Hugg in, gott folk!

Hallo på er alla igen, imorgon är det alltså dags att ta sig an West Bromwich Albion, klubben som gav oss Big Fat Ron, Robbo och Remi Moses. Även samma klubb som så vänligt senare tog Darren Fletcher och Jonny Evans som motprestation. På tal om Evans måste jag här visa hans mest briljanta ögonblick i Uniteds tröja: då Fergie avfyrade både eld och helmantlade kulor mot honom på San Siro:

Inför söndagens möte på The Hawthorns, som ligger på 168 meters höjd och därmed är den högst belägna fotbollsarenan bland samtliga 92 Premier och Football League klubbar, ligger United på femte plats i tabellen, efter Leicester, Tottenham, Arsenal och Manchester City. På våra 28 spelade matcher har vi +11 i målkolumnen och 47 inspelade poäng. West Brom parkerar för närvarande på 13:e plats och på lika många spelade matcher som United kan de visa upp 36 poäng och -7 i raden för gjorda kontra insläppta mål.

Man kan säga vad man vill om Juan Mata, men han ligger definitivt steget före. Medan Platini sitter av sin avstängning och Rugby Union folk funderar på att förbjuda tacklingar för skolpojkar och flickor, har Mata ensidigt beslutat att ta bort det från sitt eget spel. WBA-hårdingen, Graham Williams, George Bests offer då nordirländaren gjorde sin debut, skulle tveklöst vända sig i sin grav om han visste detta.

Jag vet inte huruvida de fortfarande kör den där applåden i den 9:e minuten för den avlidne Jeff Astle. Likväl så undviker Mata, utan tvekan i sympati med Jeff Astle's huvudskador, att sätta sitt huvud mot dessa höga målvaktsrensningar uppe på mittfältet, åtminstone tills bollen har studsat två gånger och först då riskbedömer han situationen och krigar, på ett så mjukt sätt som möjligt, om bollen. Förutom detta är han helt jävla fantastisk.

Efter några matcher där det faktiskt varit lite underhållande att skåda United och vi tack vare många fördelaktiga resultat i andra matcher plötsligt är med i kampen om en topp 4 plats så utgår jag från att det är back till basic och en ny tung förlust imorgon, men vi får väl se.

Vi ska inte låta oss bli lurade av den senaste tidens prestationer. Watford hemma var inte bra, men tack och lov så räckte det med att vi satte foten på gaspedalen och ökade trycket lite så kom målet till sist, fantastiskt inprickat av den kramgoa spanjoren. Men när vi gjorde det målet hade vi kunnat lega under med både 1, 2 och 3 mål. Men oavsett det så känns det för tillfället lite positivare runt klubben och man har inte fullt lika mycket mörk ångest inför avspark längre. Nu är inte det någon hyllning till träskoknullaren, för jävlar i min låda vilken skit vi har serverats och stått ut med den här säsongen!

Efter vår oväntade men otroligt sköna seger mot den skrynklige schäfertikens primadonnor så undrar jag om det var nådastöten vi satte in. De har ju följt upp det med förlust hemma mot Swansea (!) och 2-2 i derbyt mot Spurs. Detta kommer sedan troligen följas av deras uttåg mot Barcelona i CL. Visst, det är många matcher kvar i ligan och den här säsongen måste vara en av de galnaste på länge, men vinner de inte den här säsongen, när så många andra topplag svikit har jag svårt att se att den skinntorre fan kan vara kvar så mycket längre. När vi hade våra duster på 00-talet om titeln var det ofta de spelade en vackrare fotboll än oss, men jävlar anamma vad hårda vi var. Vi hade en kärna som inte gick att penetrera, medan deras eleganter hade det riktigt tufft mentalt sett. Några hårda överkörare tidigt i matchen och vi hade skaffat oss ett övertag tidigt. Behöver ni några exempel?

 

Finns otaliga och en gång vann ju t.o.m Keane matchen i spelartunneln INNAN avspark. Och det där tycker jag är något som kännetecknar den skrynkliges lag. De kan spela en underbar fotboll och när den funkar så är de riktigt vassa, men när det går emot, när det är kallt, när tacklingarna viner in och de hamnar i underläge, då är det väldigt sällan som de har vad som krävs för att komma tillbaka. Därför tror jag att matchen mot oss, som de egentligen bara skulle gå ut och vinna, kommer fortsätta spöka i deras ynkliga huvuden och jag kan inte se de som titelvinnare i maj.

På tal om vinsten mot Arsenal så nås jag i bunkern av nyheten om att någon seniorspelare innan matchen sa till Rashford att "ignorera Van Gaal, han kommer bara försöka ta sig in i ditt huvud och hjärntvätta dig, så gå bara ut och ha roligt." Och det funkade ju ganska bra, Rashford ska ha vetat att han skulle starta redan kvällen innan, så förmodligen kom tipset på hotellet the Lowry under lördags kvällen. Dessutom målas det upp en bild av att måga seniorspelare ignorerar van Gaal för de vet att han är en odugling, samt att de tycker att han är ett kukhuvud. Däremot beskrivs Giggs som väldigt populär bland spelarna och hans tal får alla motiverade (har jag mycket svårt att föreställa mig).

 

Den här senaste veckans uppvisningar tjänar även som ännu mer bevis på hur jävla tappad bakom vagnen van Gaalen är. Ingenting av det vi har sett har han planerat. Till exempel: Om inte Rooney hade varit skadad hade vi aldrig hört talas om Rashford till att börja med. Han har helt enkelt tvingats kasta in de unga och överge de tråkiga Rooney-centrerade bollinnehavsplanerna. Han får skicka ut det han har och hoppas på det bästa - och se vad vi har fått bevittna: något spontant, instinktivt och fjärdedelsunderhållande! Hela grejen adderar bara till hur jävla fel han har haft under sina 20 månader i klubben.

Lottningen till nästa runda i Europa League fick ju plötsligt igång pulsen lite. Scouserna i ett dubbelmöte i en europeisk turnering. Låt vara att det är den kontinentala Kalle Anka-cupen, andrahandssorteringen, skadat gods, det spelar ingen roll, chansen att slå ut dem och gå ytterligare ett steg närmare en pokal är en underbar morot. Och det är ju som de brukar säga med Europa League, det tar en till obskyra platser i tredje världen med en lokalbefolkning som du inte förstår ett ord av vad de säger.

Då vi känner till vår tur med skador den här säsongen kommer the FSC (Fat Scouse Cunt) förmodligen att vara tillbaka precis i tid för returmatchen. Om den värdelösa fittan kan hålla sig skadad till april och vi får tillbaka några andra innan den tuffa sviten med matcher anser jag att vi kommer vara helt ok. Oavsett hur skitdåliga vi än är så är de ännu sämre. Sätt Martial mot den där korkade fittan Sakho och vi är i rullning.

Just nu cirkulerar ett rykte på Merseyside bland sopdykarnas fans. Det är alltså inte något som Uniteds fans har hittat på, utan det diskuteras vitt och brett på deras forum och pubar. Ni känner ju till att det ska finnas några spelare i PL som är bögar och som funderar på att komma ut. När detta uppdagades blev det ju massa spekulationer i media och ryktet borta på soptippen gör gällande att en av dessa spelare är Daniel Sturridge och att han störs något enormt av alla spekulationer. Jag vet inte om det är sant, kan inte påstå att jag bryr mig heller. Det här är mer ett fall av att tillhandahålla vad de korkade där borta snackar om för tillfället.

Man får ju lov att undra vad fan Van Gaalen hade rökt till sina vinflaskor inför Midtjylland matchen: "Lust är ett bra ord. Jag använder ofta ordet 'kåt' med mina spelare". Antar att åtminstone Giggs spetsar öronen när den dumme fan använder det ordet inför spelarna.

Matchen i Danmark var ännu ett lågvattenmärke för säsongen. Man undrar ju hur många sådana en manager kan ha under en säsong egentligen. Danny Taylor konstaterade svart på vitt på Twitter lite jobbig fakta efter 2-1 förlusten där:

Daniel Taylor ‏@DTguardian  tor 18 feb, 20:53

FC Midtjylland - ingen tävlingsmatch på två månader, en vinst på tio matcher innan dess, och förlorade med totalt 9-1 mot Napoli i gruppspelet.

Men sen gick det ju bra till slut ändå. Sist vi vände ett 1-2 underläge i Europa såg det ut så här:

Men hemmamatchen mot danskarna är också väl värd att beskåda igen. Verkar ju som att dunderklumpsfittan med nummer 7 på ryggen har hittat sin nivå. Glänser mot lag som Brügge och FC Midtjylland. Vore ju underbart om han kunde visa mer av samma sak mot bättre lag också. Men det är ju i alla fall ett fall framåt jämfört med hans tidigare pinsamheter den här säsongen.

På tal om Daniel Taylor så var han borta några veckor. Vet inte om han gjorde reklamjobb för sin bok om Nottingham Forest eller om det var välförtjänt semester. Men han vilar i alla fall inte på hanen. Det första han gjorde när han kom tillbaka var att först annonsera nyheten om Uniteds nye akademichef:

Daniel Taylor ‏@DTguardian, mån 15 feb, 23:22

Tillbaka på jobbet idag. Förväntar mig en annonsering gällande detta väldigt snart - Nicky Butt ny MUFC-chef för ungdomsakademin.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277363-manchester-united-kommer-att-presentera-nicky-butt-som-ny-chef-for-akademin/

Vårt U21-lag är ju bra, men under dem har vi ramlat katastrofalt långt bakom framförallt city och the rent boys. Detta ar väl Dick'Ed till sist fattat och utlovat en rejäl genomgång av ungdomssystemet. Innan Butt tillträdde skötte alltså vår sekreterare och en tränare det övergripande ansvaret! Och att fixa fram nya bollar och västar kunde ta upp till tre månader! Dessutom var det länge sen Brian McClair lämnade jobbet och tog en ny tjänst hos det skotska fotbollsförbundet, och sen ersätter United honom med en kille som redan fanns i klubben! Be mig inte ens att försöka ha någon vettig förklaring på det.

För ett tag sedan publicerade Red Issue's helt briljanta Twitter-konto en genomgång om spelet bakom scenen på OT, det är oerhört initierat och intressant, här kan ni läsa det (i Twitter format):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277371-red-issues-guide-till-det-politiska-spelet-pa-ot/

Danny Taylor hade inte varit tillbaka länge på jobbet innan han spottade ur sig ännu en helt briljant artikel, särskilt läsvärd för alla som menar att Mourinho enbart går ut och parkerar bussen. Raderna om Phil Jones får mitt piss att koka av ilska:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277369-manchester-united-borde-skara-loss-van-gaal-medan-mourinho-fortfarande-ar-tillganglig/

Här har ni dessutom de tre senaste veckornas Sagt & gjort kolumner, mycket fokus på de ärliga fotbollskämparna i Fifa:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277361-gor-fifa-fantastiskt-igen-hur-gianni-infantinos-nya-gryning-levererades/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277359-sagt-gjort-jag-ar-klanderfri-jag-kanner-mig-definitivt-inte-skyldig/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277358-sagt-gjort-claudio-lotito-batman-och-montpelliers-daliga-idiot/

I tider som dessa då nationalismens fula tryne på nytt är uppe och bökar i skiten får vi aldrig glömma vad den anomalin så ofta leder till. Efter andra världskriget skulle det vara slut med att peka ut en folkgrupp och tillskriva de negativa egenskaper. Men det glöms gång efter annan, inte minst 1995 i det forna Jugoslavien:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277356-vi-far-aldrig-glomma-sarskilt-inte-i-tider-som-dessa/

Några korta rader om en tripp till Djursholm som er käre bloggare gjorde förra sommaren:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277346-hoppas-den-fattige-stackaren-bjorne-ulvaues-overlever-den-har-kommunistregeringen-och-far-behalla-sin-lilla-eka/

Att det dyker upp mycket dynga i flödena på social medier, det är ett etablerat faktum. Men att så mycket rasism sprids utan att folk ens funderar på om det kan stämma, det får mig att ibland fundera på vad som rör sig i dessa "Sverigevänners" hjärnor. Påpekar man sedan orimligheten i det som står på dessa av Sd hyllade sidor, ja då är man kulturmarxist, Sverigefientlig och det borde, i deras ögon, vara fullt legitimt med en kula mellan ögonen, eller en snara runt halsen. Här har vi ett exempel:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/04/11277330-men-det-ar-ju-sa-viktigt-att-svenskarna-far-reda-pa-sanningen-sa-vad-gor-det-om-det-blir-lite-fel-i-kallkritiken-ibland/

AV: Bernstein, söndag 21 februari, 17:06:

 

 

Uniteds inre maktkamper förklarade (så gott det går med 140 tecken). MUFC har 2 styrelser, fotbollsklubben och det övergripande företaget.

 

 

 

* Woodward och Richard Arnold i en kommersiellt-är-kung allians i företagsstyrelsen vs. Fergie, Gill och Charlton i fotbollsstyrelsen:

http://ir.manutd.com/corporate-governance/board-of-directors.aspx

 

 

* Makten ligger hos företagsstyrelsen (till störst del Woodward och Glazers) men Fergie-alliansen behåller enorma influenser på marken på OT och Carrington.

 

 

* Charlton är anti-Mourinho; Fergie också (var falsk mot honom 2012/13: ignorera den offentliga 'kompisbilden'). Gill var för honom 2013, men totalt sett mer anti nu.

 

 

* Fergie ser José som "en valp", inte på hans nivå. Hatade att förlora honom så ofta och var tvungen att använda en annan inställning till honom jämfört med Wnger och Benitez.

 

 

* Fergie visste att Mourinho ville ha United jobbet så han spelade på det. Hans sista "seger" var att blåsa honom på jobbet som sin efterträdare 2013: makt och kontroll.

 

 

* Fergie är vansinnig på det tappade inflytandet. Hatar Woodward och hans kommersiella avdelning, har sagt till kompisat att United "bara handlar om pengar nu" (trots att de betalar honom £2m (25,9m kr) om året).

 

 

*Gills roll inkräktad på av Woodward sedan 2005, så där finns det också ett ogillande. Gill är (helt otroligt) populär bland personalen på OT. Fergie sidosteppad av Glazers sedan 2013.

 

 

* Co92 är ett sätt för Fergie att återvinna förlorat inflytande, därför lyfter han fram Giggs som manager. Fergie vill ha bort LVG men inte om det betyder att Mourinho kommer in.

 

 

* Woodward okejade 'Fergie tipset' gällande Moyes 2013, därför måste han hålla fast vid LVG för att undvika 2 misslyckanden på sitt cv. Behöver få LVG att avsluta säsongen för att sedan få till ett "ärofyllt" uttåg.

 

 

* Woodward vill ha Co92 'legenden' för marknadsföringssyfte men han hatar konkurrensen från Co92 'varumärket': MUFC-anställda portade från Co92-hotellet förra året.

 

 

* Woodward anställer Giggs, ger Fergie inflytande tillbaka; anställer José, Fergie flyttas åt sidan men Giggs kanske lämnar kubben. Samt att det ser illa ut att sparka LVG = DÖDLÄGE.

 

 

* Woodward har inte en aning om fotbollsrelaterade saker och är livrädd för att fatta fel beslut. Måste fortsätta spela spel med Mourinho (kontakt i december och förra veckan) under tiden.

 

 

* Mourinho DESPERAT att få komma till United under flera år; nu är han redo att vänta men vet att Woodward inte är pålitlig och han har inga garantier; försöker sätta press på United gällande "andra jobb".

 

 

* En adderad faktor till att LVG visat sig vara ett misslyckande är att Woodward hamnat under press i Florida: Glazers har pratat med en potentiell ny vd som är Ferige-allierad.

 

 

* Andra stora probemet för Woodward är att en sparkning av LVG och missat CL-spel nästa säsong är väldigt dyrt. Även Mourinho är väldigt dyr. Giggs är en Glazer-tastisk budgetersättare.

 

 

* Andra trådar: Mourinhos agent Mendes är 'vän' med Woodward; har även gjort många affärer med Fergie och Gill och nu med Co92 genom fotbollsklubben Valencia och Peter Lim.

 

 

* Rooney är också en faktor: fortfarande största dragningen för sponsorer - att vara på rätt köl med honom hjälper relationen med Woodward, därav Co92's beröm för hans "insatser".

 

 

* Fergie okejade Co92 att attackera LVG i media tills december: sedan gavs stöd till LVG när Mourinho blev tillgänglig. Pro-Giggs mediabudskap nu mer desperat.

 

 

* Alla spillrorna = Glazers skördar vad de har sått sedan 2005: de är motvilliga att ens investera i ungdomssystemet då det "inte är kostnadseffektivt".