Bundesliga-fotbollsklubben Borussia Dortmund har annonserat ett treårigt sponsoravtal med den tyska vapentillverkaren Rheinmetall

Bild: Federico Gambarini/dpa

AV: DW.com, onsdag 29 maj, 2024

Den tyska fotbollsklubben Borussia Dortmund har skrivit på ett treårigt sponsringsavtal med den ledande tyska vapentillverkaren Rheinmetall.

Det Düsseldorf-baserade företaget, den femte största vapentillverkaren i Europa, har blivit en "Champion Partner" till Bundesliga-klubben i en affär värd mellan €7 och €9 miljoner (80-103 miljoner kr) per år.

Rheinmetalls logotyp kommer att synas på reklamskyltar och inne på BVB:s Westfalenstadion, som har en kapacitet på 83 000 åskådare, på deras träningsanläggning Brackel och  på andra marknadsföringsevenemang. Det hela kommer att börja med klubbens förberedelser inför den prestigefyllda Champions League-finalen på lördag (1/6). 

Men den kommer inte att återfinnas på spelarnas matchställ eller träningskläder.

"Säkerhet och försvar är grundläggande pelare i vår demokrati, så vi tycker att det är rätt beslut att se hur vi kan skydda dessa pelare", säger BVB:s vd Hans-Joachim Watzke i ett klubbuttalande med titeln "att ta ansvar".

Rheinmetalls styrelseordförande Armin Papperger sa att hans företag och Borussia Dortmund är "väl matchade på grund av deras ambitioner, attityd och arv."

Han sa att "BVB är en klubb från hjärtat av Nordrhein-Westfalen som mer än någon annan strävar efter topprestationer och internationell framgång", och att Rheinmetall är "djupt rotad i Rhen-Ruhr-regionen."

BVB och Rheinmetall: ett kontroversiellt partnerskap

Rheinmetalls identitet som en ledande aktör inom vapentillverkningsindustrin ses som kontroversiell bland delar av Borussia Dortmunds 200,000 medlemmar och deras bredare fanskara. 

I november 2022 utarbetade och publicerade klubben en etisk kod där den åtog sig att jobba för "ett samhälle utan rasism, antisemitism, homofobi, sexism, våld och diskriminering."

Särskilt den näst sista punkten ledde till kritik från vissa håll med tanke på Rheinmetalls framträdande roll i tysk vapenexport, inte bara i modern tid utan också historiskt under andra världskriget.

“Ett sådant företag vill inte bara nämnas i samband med vapen som skadar och dödar människor, utan också med mer positiva saker, säger Mathias John, Amnesty Tysklands vapenindustriexpert, till DW. "Fotboll och sport är positiva ämnen. Folk förknippar dem med glädje och rättvis konkurrens, och Rheinmetall vill ha en del av det."

Dortmunds mest framstående tyskspråkiga fanblogg, schwartzgelb.de, kritiserade klubben för både dess resonemang bakom affären och tidpunkten för dess tillkännagivande.

"Var bara ärlig. Säg att Rheinmetall vill förbättra sin image och BVB vill ha pengarna, och att ni har bestämt er för att företaget motsvarar klubbens värderingar", skrev hemsidan. "Men bespara oss det statsmannalika pladderet."

“En farlig, mer hotfull värld”

Enligt den tyska fotbollstidningen Kicker rådfrågade klubben personer från tysk politik, ekonomi och civilsamhället samt representanter för sin egen fanbas innan de kom överens om affären.

"Särskilt i dag, när vi varje dag upplever hur frihet måste försvaras i Europa, måste vi hantera denna nya verklighet", säger BVB:s vd Watzke. "Vi ser fram emot partnerskapet med Rheinmetall och är öppna för diskussioner."

Det finns dock brister i klubbens argument enligt Mathias John, eftersom Rheinmetall inte bara levererar vapen för tyska försvarsändamål, utan också genom sina dotterbolag baserade i andra länder, vilket gör att man ofta kan undvika den tyska regeringens ganska strikta vapenexportpolitik.

"Det är där de mer riskfyllda kunderna kommer in", förklarar John. "Kunder som inte nödvändigtvis skulle kunna importera vapen direkt från Tyskland. Det är också där risken kommer in - att dessa vapen kan bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter och bryta mot internationell humanitär rätt."

2016 ledde innehavet av vapen som användes av en saudiskledd koalition i Jemen till att sex medlemmar av familjen Husni dödades i en attack som kallas "olaglig" av European Centre for Constitutional and Human Rights (ECCHR). Enligt organisationen bekräftade bombrester som hittades på platsen för attacken att de hade tillverkats av Rheinmetalls dotterbolag RWM Italia.

Den tyska regeringen godkände också nyligen en leverans av Rheinmetall-ammunition till Israel i landets krig i Gaza, ett faktum som många Dortmund-fans pekade på i sin kritik av affären.

Tysklands ekonomiminister och vice förbundskansler Robert Habeck sa till reportrar i Berlin att "Rheinmetalls sponsring av en fotbollsklubb är verkligen ovanlig", men han sa också att det speglar det aktuella läget.

"Vi är i permanent kontakt med företag som Rheinmetall, [uppmuntrar dem] att producera mer ammunition för att stödja Ukraina", sa han. "Tyvärr måste vi acceptera att vi lever i en annan, mer hotfull värld."

mf/ft/msh (dpa, Reuters, DW)

Det läckande Old Trafford-taket var nästan ett alltför perfekt tecken på försummelsen av ägarna som älskar pengarna men som inte verkar gilla klubben.

AV: Jonathan Liew, The Irish Examiner, torsdag 16 maj 2024

I februari genomförde NFL:s spelarförbund sin andra årliga undersökning av Tampa Bay Buccaneers, och låt oss bara säga att det inte var någon trevlig läsning. Tampa Bay-spelarna rapporterade att omklädningsrummet var “ostädat, konstant stinkande och har ihållande insektsproblem”. Bastun beskrevs som “smutsig och/eller möglig”. Detta knappt ett årtionde efter att ett MRSA-utbrott infekterade tre Buccaneers-spelare, varav två aldrig mer kunde spela någon match.

I tillägg till detta klagade spelare på att de tvingas betala $90 (949 KR) för barnomsorg på matchdagarna (de flesta klubbarna erbjuder detta gratis), att de får hosta upp $1,750 (18,462 kr) för privilegiet att få ha sitt egna hotellrum på bortamatcherna och för att de får sitta långt bak på flygplanen medan klubbpersonalen reser första klass. Större delen av skulden för detta lades enbart på lagets ägare, som undersökningen rankade som 29:a av de 32 NFL-franchiseägarna, ägare som vi känner som familjen Glazer.

Ha i åtanke att det är såhär Glazer-familjen - några av de rikaste personerna på hela planeten - behandlar deras mest värdefulla anställda, de som riskerar sina kroppar och skapar hela spektaklet, människor som de känner och träffar. Hur tror du att de ser på Manchester Uniteds fans, en samling vanliga människor på andra sidan ett världshav som de aldrig i sina liv kommer träffa? Kanske vi fick vi en stark indikation på det i söndags eftermiddag, då himlen öppnade sig, vilket även stora delar av Old Traffords tak gjorde.

Som ett stycke patetisk villfarelse var det nästan alltför perfekt, alltför klyschigt, alltför uppenbart. Men ändå fokuserade en stor del av de efterföljande kommentarerna på Erik ten Hags genomblöta förnedring, där han kröp ihop i sin bruna kostym. Eller det pinsamma läget för Jim Ratcliffe på samma dag som han var värd för Greater Manchesters borgmästare, Andy Burnham, och Labour-ledaren, Keir Starmer, i ett försök att argumentera för en offentligt finansierad ombyggnad av området Old Trafford.

Fullt förståeligt har Ratcliffe attraherat större delen av uppmärksamheten sedan han säkrade en minoritetsandel i klubben sent förra året. Sen har det skett stjärnanställningar av folk som Omar Berrada och Jason Wilcox, samt att de jagar Dan Ashworth. Det har skickats barska interna e-mejl om att jobba hemifrån och renligheten på klubbens kontor. Det har pratats om måltavlor på transfermarknanden och nya tränare, en uttrycklig medianärvaro, flera vänliga intervjuer och briefingar.

Ratcliffes andel på 27,7% - på väg att öka till 28,9% vid slutet av året - ger honom vissa hävstänger gällande fotbollsfrågor, samt ett par platser i styrelsen. Men syndafloden på Old Trafford var en läglig påminnelse om var makten över United fortfarande vilar, på samma ställe som den har vilat under de två senaste årtiondena och där den mycket väl kan komma att vila även under de två kommande årtiondena. Trots allt prat om revolution och återuppfinning så är det här fortfarande en klubb som sliter hårt under familjen Glazers döda hand.

På ett sätt har affären med Ineos förankrat dem ännu djupare: gett dem en praktisk form av skydd, en åskledare mot klubbens många misslyckanden och en enorm kapitalinjektion som annars kanske hade behövt komma från deras egna fickor. De har ingen som helst skyldighet att sälja ytterligare några aktier och om de i framtiden skulle vilja lasta över klubben till en ny köpare är det Ratcliffe som skulle få förverka sin andel för att underlätta detta.

Varför är familjen Glazer så inställda på att behålla kontrollen över en klubb som de verkar så ovilliga att investera sina pengar eller sin tid i, samtidigt som så många föraktar dem? Det finns ett populärt ord inom makroekonomin som heter “tillgångsekonomin”, vilket i grunden menar att i anglokapitalistiska samhällen är den primära avgörande faktorn för social klass och livschanser inte längre ditt jobb, utan vad du redan äger. Med löner som stagnerar medan tillgångspriserna fortsätter att stiga, har en växande samhällelig och politisk klyfta utvecklats mellan de som arbetar för att överleva och de som helt enkelt kan leva på de inflationsdrivande intäkterna från sina befintliga tillgångar.

“Ingenting hade förändrats sedan jag lämnade,” observerade Cristiano Ronaldo när han återvände till Manchester United 2021. “Poolen, jacuzzin, inte ens gymmet. Jag trodde att jag skulle få se ny teknologi, ny infrastruktur. Jag såg saker som jag såg när jag var 20.” Den f d vd:n David Gill minns att taket på Old Trafford läckte för ett årtionde sedan, men för att klubben då var mästare var det ingen som noterade det.

Enligt fotbollsfinansbloggen Swiss Ramble har United det senaste årtiondet spenderat mindre än Fulham och Leicester och knappt mer än Brighton på förbättringar av infrastrukturen. Samtidigt, mot en bakgrund av kroniska underinvesteringar och en nettoskuld på ungefär £773m (10,38 miljarder kr), har familjen Glazer dragit in ungefär £1,3 miljarder (17,4 miljarder kr) på aktieförsäljningar och utdelningar sedan de tog över United. Det är så tillgångsekonomin fungerar: själva tillgången blir din lönecheck och alla som behöver den arbetar i princip för dig.

Det är lätt att se varför Ratcliffes icke övertagande övertagande har genererat en sådan febrig optimism hos United. Det erbjuder illusionen av kontroll i ett okontrollerbart landskap, illusionen av enkelhet i en förvirrande komplex situation, illusionen av förnyelse när väldigt lite i verkligheten har förändrats. Du kan inte få bort familjen Glazer. Du kan inte träffa eller kontakta dem. Du har inte råd att köpa deras aktier, och även om du hade det så kan du inte tvinga dem att sälja. Och du kan inte störta kulturen av parasitisk rentierkapitalism som tillåter dem att driva eller detonera de reglerande strukturer som gör den laglig.

Men vi kan arbeta upp fradga i mungiporna över Wilcox och Graham Potters ankomster och fixera på nivåerna för den interna e-mejl-trafiken, som om något av detta spelade någon roll. Kanske, med tanke på störtfloden av negativ publicitet den här veckan, kommer vi att bjudas på en ceremoniell fixning av Old Traffords tak. Jag tänker fotomöjligheter, jag tänker North West Tonight, jag tänker Quinton Fortune i neongul reflexväst med en gyllene hammare i näven.

Under tiden fortsätter vändkorsen att klicka och tillgångarna bara växer, medan kostnaderna hålls på minimala nivåer. För i en klubb så lukrativ och populär som United behöver du aldrig laga taket för att solen alltid skiner.

19 maj 2024

Under samma eftermiddag som ett hörn av Old Trafford under en kort tid konkurrerade med Cautley Spout som ett av Englands högsta vattenfall - och än en gång avslöjade försummelsen under den parasitära Glazer-regimen - vann fotbollsklubben som 2005 grundades i protest mot det fientliga övertagandet av Manchester United, FC United of Manchester, The Fenix Trophy för andra gången på tre säsonger i Desenzano del Garda i norra Italien. Och efter att ha gjort det blev FC den enda engelska fotbollsklubben att vinna en europeisk pokal den här säsongen. Det blir något för de tävlande i pub-quizen att fundera på om några år.

Under en praktfull tidig sommareftermiddag vid stranden tillhörande Italiens största sjö vann FC med 4-0 mot Prag Raptors i en ensidig final. De två klubbarna är de enda som varit med i alla tre upplagorna av The Fenix Trophy och de möttes även i den första Fenix-finalen i Rimini 2022, den matchen var betydligt jämnare. Det tjeckiska laget har nu besegrats i alla tre finalerna, detta efter att ha förlorat mot det danska laget BK Skjold i förra årets final på San Siro.

Man kunde inte riktigt se sjön från den takbeklädda huvudläktaren på Stadio Francesco Ghizzi, men långt bort i fjärran badade Alperna dåsigt i ett värmedis som fick scenen att se ut som något en penselkonstnär hade gjort. Det utgjorde en enastående bakgrund som t o m konkurrerade med utsikten bakom målet hos Matlock Town. Och lokalbefolkningen hade t o m adderat en lyftkran i förgrunden för att få besökarna från Manchester att känna sig mer som hemma.

Och själva staden såg strålande ut då den förbereddes för att stå som värd för en del av Giro d’Italia helgen efter. Staden är kanske mer van vid morgonpigga lycra-klädda människor som beger sig upp i bergen för att “köra lite sport” innan de tankar med en trippelbärssmoothie än att vara värd för en fotbollsturnering, men det är ingen överraskning att många fans har beskrivit resan till Desenzano som den bästa Fenix-finalhelgen hittills och de berömde organisatörerna för deras platsval.

FC-fansen skapade som alltid en bra atmosfär, men som tävling betraktat kändes finalen lite platt då FC dominerade matchen från allra första början. Den enda överraskningen var att det dröjde till mitten av den första halvleken innan de tog ledningen då Curtis Jones nickade in ett inlägg från högerkanten. En genomskärare av Jordan Buckley gav Aaron Bennett chansen att runda målvakten och ge FC en 2-0-ledning precis innan pausen, då kändes en FC-seger oundviklig. Dontai Gabidon och Lewis Gilboy adderade ytterligare mål i den andra halvleken och det var det. Raptors kom aldrig i närheten av att göra något mål.

“We’ve got our trophy back” sjöng de tillresta Röda men långt inombords hoppas man för turneringens långsiktiga hälsa att FC inte kommer dominera The Fenix Trophy som Real Madrid gjorde under Europacupens tidiga år. I år expanderade turneringen till 12 deltagande lag och totalt sett har den känts mer konkurrenskraftig, men den här finalen var den hittills mest ensidiga.

Men de två semifinalerna, spelade på samma arena mindre än 48 timmar tidigare, visade turneringen från sin bästa sida i och med FC:s lite oväntade 1-0-vinst mot en annan engelsk fan-ägd klubb, Lewes. Den matchen stod för årets turnerings höjdpunkt för mig. En riktig cupmatch mellan två jämbördiga lag som avgjordes av ett fint skott avlossat från utanför straffområdet. Den som avlossade det var FC:s intensiva högerback Joe Ferguson tidigt i den andra halvleken - ett mål som verkligen förtjänade att vinna en semifinal i jakten på en europeisk pokal. Dessutom ledde det till ett av de bästa målfirandena under hela den gångna säsongen för de hundratals tillresta Röda som hade samlats på huvudläktaren.

The Rooks kämpade hårt för en kvittering under den sista halvtimmen men FC försvarade sig bra - det handlade stundtals om täckande kroppar på mållinjen - och när domaren till sist blåste av matchen kunde man se hur mycket segern betydde för den jätteglada Neil Reynolds och hans spelare. De var inte här för att supa i solen, det var väldigt tydligt.

Lewes supporterklubbs X-konto var inte fullt lika förälskade i FC:s seger då de postade att “FC United har varit fullständiga skithus på deras väg till segern här” och de anklagade även FC för “att inte vara rädda att gå in med sulan först”. I mitten av den första halvleken fick Lewes-spelaren Paul Rooney bäras av på bår efter en närkamp med Guy Hall som såg ofarlig ut. På Lewes FC:s inofficiella forum beklagade sig ett fan över att “det till stora delar var samma sak som under övriga delar av säsongen. Massor av bollinnehav… men inte tillräckligt med skapade chanser och en ovilja att skjuta” och “långsamt uppbyggnadsspel”. Det låter kusligt likt ett kopiera-och-klistra-in-jobb från FC Uniteds inofficiella forum The Soul Is One efter flera av den gångna säsongens matcher.

Med tanke på ligasäsongen som vi just har uthärdat var det inte många FC-fans som var optimistiska gällande att nå finalen - särskilt inte efter det att Lewes hade slutat högre upp i tabellen i deras liga och hade presterat bra mot tuffare motstånd än FC hade mött i gruppspelsfasen. Men om det var oväntat att FC besegrade Lewes så var Prag Raptors vinst mot Enfield Town på straffar i den andra semifinalen, efter att matchen slutat 0-0 efter nittio minuter, förmodligen den största chocken i årets turnering. Laget från London var heta efter att ha säkrat uppflyttning till engelsk fotbolls sjätte nivå några dagar tidigare och de var stora favoriter till att nå finalen efter att två gånger ha besegrat förra årets vinnare BK Skjold under gruppspelet.

Kanske hade de firat lite i överkant efter att ha säkrat uppflyttningen, något man inte kan ha några invändningar emot. Raptors fick ta emot stöd av de FC-fansen som stannade kvar och såg den andra semifinalen - “we’re extinct but we’re louder than you” sjöng de - och efter en lång straffläggning, som inte avgjordes förrän efter klockan 23:00, stod Raptors som vinnare med 13-12. Jublet när den sista Enfield-straffen räddades kunde höras en mile (1,6 km) bort då några av oss gick uppför kullen till järnvägsstationen från baren Pit Stop, där FC-fans hade samlats runt någras telefoner för att se straffläggningen.

Innan söndagens pokalutdelning adresserade Neil Reynolds folksamlingen och berättade hur glad han var att vinna pokalen igen och han tackade fansen för att så många hade rest dit efter en säsong som får beskrivas som en besvikelse. Neil påpekade även att det här var ett fantastiskt sätt att fira Elliot Wilkinsons 18-årsdag på. Elliot kom in sent i matchen från avbytarbänken och är en av fyra akademispelare som har gjort sina debuter i A-laget den här säsongen. “Vi har varit skit den här säsongen,” sa Aaron Bennett då han tog emot priset som turneringens spelare men han hoppades att den här vinsten skulle fungera som lite plåster på såren.

Det aperetif-fyllda firandet pågick långt in på småtimmarna i staden vid sjön. Efter en till stora delar dålig säsong har vart och ett av FC Uniteds lag för män, kvinnor och akademispelare vunnit pokaler den här säsongen, vilket är något värt att fira.

Senare postade FC United deras tack till Leo Aleotti och The Fenix Trophy-teamet för organiserandet av årets turnering och tillade att “något väldigt speciellt har skapats och vi är stolta över att vara en del av det”. Och tacksamhet ska även gå till FC:s Fenix-fixare Adrian Seddon som, än en gång, har jobbat hårt med att samverka med andra klubbar och även hållit FC:s ökänt tålmodiga fans uppdaterade om allt som har med Fenix att göra.

Styrelsen kom vid förra månadens styrelsemöte överens om att FC kommer att delta i nästa säsongs Fenix Trophy – efter en detaljerad granskning, utarbetad av Adrian, av de ekonomiska, fotbollsmässiga och andra aspekterna av klubbens deltagande i den här säsongens turnering – men det var verkligen inte ett enkelt beslut. Det finns nämligen en oro över att FC-fans förutom att resa utomlands i stort antal också måste stödja hemmamatcherna som är avgörande för att generera intäkter som säkerställer att klubben kan täcka kostnaderna för att delta i turneringen. 

Båda säsongens hemmamatcher i gruppspelet hade låga publiksiffror och även om det inte finns någon officiell siffra för antalet FC-fans i Desenzano är det mycket troligt att fler besökte Gardasjön för finalhelgen än de 406 som var på Broadhurst Park inför matchen mot Vinsky i februari. Det går bra att ta sig till soldränkta italienska orter, men kan du göra det en kall, fuktig tisdag kväll i Moston?

Och det finns blandade åsikter om fördelarna med Fenix Trophy bland supportrarna. Även om vissa ser det som det närmaste fotbollsklubbar utanför ligan kommer att komma Champions League och i linje med Manchester Uniteds, och nu FC Uniteds, långvariga tradition av att spela i Europa, ser andra det som inget mer än en samling glorifierade vänskapsmatcher som riskerar att störa våra ligasäsonger.

Den långa ölkön på fredagskvällen ledde också till vissa klagomål bland de resande fansen, särskilt eftersom vi till en början inte kunde ta med våra drycker in på stadion förrän sunt förnuft så småningom segrade. Och närvaron av poliser från tre olika polisstyrkor gjorde att vissa ögonbryn höjdes, men det fanns inte en antydan till problem. Det här är en UEFA-ackrediterad turnering så det är oundvikligt att det kommer att finnas några regler som kan kännas alltför överdrivet nitiska jämfört med Northern Premier League. Men alla besvär var, för att vara rättvis, försumbara i jämförelse med polisens batongframryckningar och tårgas som ofta hälsade United-fans på sina vanliga europeiska resor välkomna förr i tiden.

Ingen av oss har den blekaste aning om vart denna tävling för samhällsfokuserade klubbar över hela Europa kommer att leda, men låt oss för närvarande njuta av åkturen och möjligheten att besöka nya platser och få nya vänner. Av dessa kan vi lära oss ett och annat om hur andra klubbar tacklar problem för likasinnade som är fast beslutna att visa att det finns ett bättre sätt att driva fotbollsklubbar. Forza FC United!

Översatt efter vänligt tillstånd av Jonathan Allsopp

AV: Chris Dunlavy, The Non-League Paper, söndag 19 maj, 2024 

NEIL Reynolds hyllade Aaron Bennett som “omöjlig att stoppa” efter att 20-åringen hade inspirerat FC United till deras andra Fenix Trophy-vinst på tre år.

Den offensive mittfältaren blev turneringens bäste målskytt med sina sex fullträffar och han hamnade i målprotokollet även i finalen då de Röda Rebellerna körde över det tjeckiska laget Prag Raptors med 4-0 precis vid Gardasjöns ena strand.

Bennett, som släpptes av Championship-laget Preston förra sommaren, utsågs efter finalen till turneringens spelare och Reynolds tror att den walesiska U19-landslagsmannen snart kommer vara tillbaka på den stora scenen igen.

“När du har varit en del av en akademi och involverad i professionell fotboll så länge och du blir släppt, då känns det som att världen har nått sitt slut,” sa Reynolds.

“Han tappade på ett sätt lite av sitt spel, åkte runt till ett par Non-League-klubbar, sen skrev han på för oss runt jul och han har varit en uppenbarelse. Han har älskat det och det såg man i finalen.

Stöd

“Han var delad bäste målskytt i turneringen, men han var omöjlig att stoppa i den matchen. Han var som en tjur, fullständigt omöjlig att stoppa. De kunde inte komma i närheten av honom och han vann välförtjänt priset som turneringens spelare.

“Jag har ingen tvekan om att han kommer återvända till det professionella spelet. Ingen tvekan. Vi har hjälpt 41 eller 42 spelare tillbaka till den professionella fotbollen nu, och vi ville inte att någon av dem skulle gå.

“Men när man ser Benno göra saker som han gjorde den här helgen, så finns det inte många EFL-lag som kan mäta sig med det. Han kommer inte vara med oss för alltid, men han har skrivit på ett kontrakt för nästa säsong, han är på en speciell plats och han har skapat några speciella minnen.”

The Fenix Cup, skapad av Brera Calcio-ägaren Alessandro Aleotti 2021, hade initialt sju fansägda lag från hela kontinenten som möttes i ett gruppspel innan finalhelgen i den italienska staden Rimini.

Men turneringen har blivit så populär att den senaste versionen innehöll 16 lag och Ryman Premier play-off-vinnarna Enfield Town och divisionsrivalen Lewes var också med och nådde semifinalerna.

“Det var en riktigt bra turnering, den överlägset bästa hittills,” sa Reynolds, vars lag vann den första turneringen innan de förlorade i semifinalen förra säsongen. “Organisationen och kvaliteten var topp-, toppklass.”

Samma sak gällde stödet från läktarna. Horder av Mancunians vällde in i den kristna staden Desenzano del Garda till fredagens 1-0 vinst i semifinalen mot Lewes, för att sedan länge och väl njuta av solen fram till söndagens final, som sen firades ordentligt.

En enhet

“Stödet var helt otroligt, fullständigt galet,” sa Reynolds. “Det var fler än många EFL-klubbar skulle ha fått med sig, och allt det är beröm till klubben och fansen.

"Atmosfären var overklig. De hade flaggor och bengaliska eldar. De sjöng så mycket de orkade. De kom i stora antal på fredagen och ytterligare runt 150 fixade sista-minuten-flyg på lördagen.

“Vid tiden för finalen måste det ha varit sex- eller sjuhundra där. Det var fullständigt galet.

“Jag tror inte att någon av spelarna eller teamet runt laget köpte en enda drink på söndagskvällen. Det ställdes fram shots och öl och allt möjligt. Champagneflaskorna flödade.

“Vi fick ett område där alla fansen var och alla var tillsammans. Det satt grabbar på folks axlar, en riktig partyatmosfär. Alla fick ta en bild med pokalen.

“Det är fotbollsklubbens hela essens, eller hur? Vi lämnade miljonärerna och kommersialiseringen där du inte kan komma nära och bli personlig med spelarna och de runt laget.

“Det är det som är unikt med fansägda fotbollslag. Man är en enhet och det är fantastiskt att vi vann cupen för dem.”

Guardiola tog ut ett lag som såg konstigt ut och anfallaren personifierade en bakfull insats från mästarna

AV: Barney Ronay på Wembley, The Guardians sportblogg, lördag 25 maj, 20:35 (svensk tid), 2024

Innan avspark vände Manchester Citys fans under en fantastiskt solig dag på Wembley ryggarna mot planen och inledde en cupfinals-Poznan. Vid slutsignalen kunde man se ett konstigt optiskt eko av det ögonblicket. Vi fick se en anti-Poznan, uttågens Poznan, då de blåa tröjornas ryggar än en gång var vända mot planen, men den här gången var de på väg nerför trapporna och ut längs med Wembleys dystra grå väggar.

Fans stannar aldrig kvar till slutet av en förlorad final. Många gjorde ändå det och stannade kvar tillräckligt länge för att applådera City-spelarna efter vad som fortfarande är en mästarsäsong. Det här var hela tiden en märklig FA-cupfinal, den kändes som att man hade placerats utanför något abnormt och tittade in. Den slutade med att underhundarna med ett läckande tak och en miljard dollar på kontot besegrade det anmärkningsvärt effektiva statliga projektet. Det är inte riktigt kulturklubben mot det galna gänget (Liverpool v Wimbledon 1988), men vi får arbeta med vad vi har här.

På vägen framåt gav det oss Erik ten Hags sista uppvisning, eller kanske inte hans sista uppvisning. Efter slutsignalen kunde man se honom lyckligt dansa i en mörk kostym, utan strumpor och iklädd tennisskor, en utstyrsel som sa: “Jag har precis haft idrott och det här är sista terminen, kan någon vara snäll och ge mig fyrverkeritårta.”

Den gav oss Steve McClarens Wembley-upprättelse, där ute i den gassande majsolen blev hans ansikte lätt lila och han framstod inte som korkad. Den gav oss ett bekant United-ljud och en hetta under dagarna innan matchen, manager-kalabaliken som överskuggade Citys jakt på en aldrig tidigare vunnen dubbel-Dubbel.

Men detta har varit Uniteds enda prestation under de Himmelsblåa framgångsåren, att på något sätt bli en större, mer ändlöst återanvänd berättelse än alla dessa framgångar. Bevittna istället den djupt konstiga självbrännande showen på planeten.

Till sist känns förlusten för City nästan som en större City-berättlese. Var lämnar en förlust i en cupfinal, matad av en långsamt förbränd bakfylleinsats, dessa flerfaldiga mästare? Vilken är läxan från Manchester City: ett icke förväntat mollackords anatomi? Citys spelare såg genuint förkrossade ut efter slutsignalen.

Pep Guardiola stod länge på sidan, förlorad i sina egna tankar. Han kommer väldigt påtagligt känna att det här var en missad chans att göra någonting väldigt märkvärdigt, om än mindre märkvärdigt än grundläggande siffror skulle indikera.

Det skulle ha varit helt sanslöst att ha vunnit en dubbel-Dubbel 1974. 2024 är det helt trovärdigt, t o m logiskt att det bör hända, så stor är kraften i den absoluta toppen. Viktigare ändå är det att Guardiola kommer vara medveten om att detta även var det mest sällsynta av saker och ting, en dålig match för honom, och en match som adderar en ton av lätt oro gällande det här lagets bana. Har de blivit bättre? Är de så bra som de borde vara? Har Erling Haaland faktiskt adderat något, förutom hans egna glorifiering via den personliga målstatistiken för Erling Haaland?

Guardiola tog ut en konstig XI:a här. John Stones var tillbaka som en blixt från klar himmel, och han såg mycket riktigt rostig ut. Pep spelade Mateo Kovacic på mittfältet, plockade av honom och såg Jérémy Doku omedelbart förbättra hans lag. Det var en haltande City-insats men också ett väldigt vardagligt City-lag, kött-och-potatis-versionen. Guardiola har äntrat sin egen undertänkande period på senare, där satsar han på kraft och pålitliga försvarare. Var det här ett undertänkande för mycket? Kevin De Bruyne hade en hemsk match. Det finns helt klart ett problem här. Hur ska det lösa sig själv?

Efter en första halvlek som var som en baksmälla, och redan i ett 2-0-underläge, blev City bättre med tre inhoppare på planen. Doku stod för en sen reducering. De kunde lätt ha ryckt till sig en kvittering. Men Guardiola kommer att känna det här. Här har vi en manager som en gång i tiden helt handlade om process, skönhet, ljus, ett sätt att göra saker på, åtminstone offentligt. Han har nu blivit en sifferkille. Det var egendomligt att höra honom skryta efter titelvinsten om hur ingen annan har gjort detta förut. Om du bygger upp dig själv på det viset och sen förlorar en final med 2-1 mot landets åttonde bästa lag, som är på väg att sparka deras manager, då ser det ut som ett lågvattenmärke.

Att motivera den här gruppen har varit en del av Guardiolas briljans. De enträgna uppmaningarna att fortsätta framåt, aldrig sluta, fortsätta vinna. Det är hans mantra. Det hjälper, såklart, när du har bättre spelare. Men det finns en vag känsla av att City har börjat njuta av den personan litegrann. Rodri har pratat en hel del om sin egen mästarmentalitet under de senaste veckorna. I den slutgiltiga analysen har den här tidens mest kraftfulla fotbollsenhet förlorat mot ett lag med Sofyan Amrabat på mittfältet efter att ha släppt in mål gjorda av ett par tonåringar, och på något sätt såg de aldrig ut att kunna göra någonting annat.

Är detta ett problem? Är Haaland ett problem? Han var rutinmässigt dålig här, rutinmässigt för att han ofta är dålig mot välorganiserade lag i stora matcher. Har han gjort det här laget mer effektivt när de vinner? Absolut. Har han gjort dem bättre när de krigar hårt? Absolut inte. Det är ett sådant konstigt mellanspel, 63 ligamål på 67 matcher, en rad av medaljer och cuper, men inget riktigt bidrag i utslagsmatcher och finaler och det finns heller ingen riktig känsla av att han påverkar sina lagkamrater, att han gör dem bättre. Han punktmarkerades bort från de sista 15 minuterna av den här finalen av Jonny Evans, som i grunden är en olyckshändelse.

Oaktat förlusten kommer City fortfarande att trovärdigt kunna argumentera för att vara det bästa laget som någonsin har sparkat på en boll i England, även om sådana saker betyder mindre och mindre då spelet förändras. Men Guardiola kommer att grubbla på allt detta. Förlust är vanligtvis en hävstång för någon slags förändring, och han kommer att känna av den här.

Exklusivt: Telegraph Sport förstår att United har träffat folk från danskens och argentinarens läger då klubben funderar på nästa steg

AV: James Ducker, fotbollskorrespondent i norra England, The Daily Telegraph, söndag 26 maj, 2024

Manchester United har fört diskussioner med Thomas Franks och Mauricio Pochettinos representanter då de försöker att utforska deras möjligheter inför det avgörande beslutet gällande Erik ten Hags framtid.

Ten Hag - som reste iväg på semester under söndagen - löper en stor risk att få sparken trots att han har lett till United till en andra pokal på lika många säsonger i och med lördagens FA-cuptriumf mot Manchester City på Wembley.

De som fattar de viktiga besluten i United kommer genomföra en grundlig säsongsgenomgång kommande vecka och efter den kommer Ten Hags öde att avgöras.

Högt uppsatta personer på Old Trafford förde under den gångna veckan diskussioner med representanter för Kieran McKenna, som tidigare var tränare för A-laget under Ole Gunnar Solskjaer och som nyligen har lett Ipswich Town till Premier League efter två raka uppflyttningar.

Telegraph Sport förstår att United efter det har träffat folk från Franks och Pochettinos läger då klubben funderar på nästa steg.

Frank, den 50-årige dansken, har gjort ett imponerande jobb med en tajt budget under de senaste sex åren som manager för Brentford.

F d Spurs- och Paris Saint-Germain-managern Pochettino, som lämnade Chelsea efter samtycke förra tisdagen, fanns med på kandidatlistan för jobbet på Old Trafford för två år sen när Ten Hag fick jobbet.

Chelsea är också beundrare av McKenna och Frank och båda två återfinns på klubben från västra Londons kandidatlista då de letar efter en ersättare åt Pochettino.

McKenna har dessutom en stor beundrare i Brighton som letar efter en ersättare åt Roberto De Zerbi. När det gäller De Zerbi sägs han sitta lugnt och vänta på att få se vad som händer i United innan han bestämmer sig för sitt nästa steg. Att landa ett toppjobb i United eller Chelsea skulle innebära en anmärkningsvärd karriäruppgång för den 28-årige nordirländaren.

United har tidigare pratat med representanter för Thomas Tuchel, som nu lämnar Bayern München och har det mest imponerande CV:et av samtliga kandidater. Men det sägs att det finns vissa reservationer inne på Old Trafford gällande huruvida den f d Chelsea-managern är rätt val för dem just nu.

Frank, Pochettino och Englands manager Gareth Southgate - en annan kandidat - återfanns alla som gäster på Sir David Brailsfords stjärnspäckade 60-årsfest tidigare i år. 

Brailsford är Ineos director of sport och en inflytelserik person bakom scenen på Old Trafford sen Sir Jim Ratcliffe tog över en minoritetsandel av klubben och i och med det fick han också kontroll över klubbens fotbollsoperationer.

Southgate, som är helt fokuserad på att leda England i EM i sommar och vill inte att någonting ska distrahera honom från turneringen i Tyskland, skulle inte vara tillgänglig förrän någonstans från mitten till slutet av juli.

Ten Hag visade upp en modig sida i svallvågorna av Uniteds imponerande 2-1-vinst mot City och varnade klubben om att han kommer “gå någon annanstans och vinna pokaler” om de väljer att sparka honom. Uniteds chefer kommer att träffas kommande vecka och närgånget analysera den gångna säsongen och bestämma om de anser att ett byte av manager är nödvändigt.

Ten Hag sa i lördags att han “vet inte” om han får stanna men han insisterade på att han fortfarande är rätt man för rollen. Uniteds cupvinst kom med den adderade fördelen att den också säkrar kvalificering till Europa League efter att klubben riskerat att inte ha någon fotboll ute i Europa på Old Trafford nästa säsong efter att ha slutat åtta i Premier League. Situationen kommer ge United lite mer manövreringsutrymme finansiellt, men det kommer fortfarande att finnas en stark betoning på att sälja spelare för att dra in pengar till nyförvärv. Gummisnoddarna runt plånboken sitter tajt p g a Premier Leagues regler för lönsamhet och hållbarhet efter att ha spenderat £555 miljoner (7,55 miljarder kr) under de tre föregående åren.

United prioriterar rekryteringar av en mittback, en defensiv mittfältare och en anfallare i sommar. Raphael Varane och Anthony Martial kommer att lämna som free agents men United hoppas hitta köpare till ett antal spelare, inklusive den brasilianske mittfältaren Casemiro, och de är beredda att lyssna på erbjudanden för majoriteten av deras trupp förutom unga talanger som Kobbie Mainoo, Alejandro Garnacho och Rasmus Hojlund.

Samtidigt har Uniteds cupvinnande trupp skrivit ett öppet brev till fansen där de tackar dem för deras orubbliga stöd under en svår säsong som de erkände att den “totalt sett inte har varit tillräckligt bra”.

“Ni kan vara säkra på att vi känner en enorm stolthet över att representera vår fotbollsklubb,” skrev de. “Denna delade passion kommer driva oss framåt tillsammans, tillbaka till platsen där den här klubben hör hemma. Vi vet hur mycket den här klubben betyder för så många människor - i Manchester och runtom i världen.

“Stödet som ni har gett oss, även under tider då vi hamnade under standarden som vi sätter för oss själva, har varit helt otroligt.

“Vi förstår uppoffringarna som ni måste göra för att visa den här nivån av stöd. Det passerar inte obemärkt eller ouppskattat. Vi vet att den här säsongen totalt sett inte har varit tillräckligt bra och vi kommer inte med några ursäkter.

“Men vi avslutade den på bästa möjliga sätt där vi alla firade en pokal tillsammans. Vi vill ha fler dagar som den igår. Vi ser en spännande framtid här.

“Det finns så mycket som vi måste uppnå tillsammans. Vi kommer att kriga för att ge Manchester United framgångarna som den här speciella klubben förtjänar. Tack för ert oöverträffade stöd.”

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ateba:

Simon Ateba @simonateba, 2 maj, 14:49, 2024

I morse vaknade folk i Amerika och frågade: 'Du menar att det snart kommer att vara ett brott att kritisera Israel i Amerikas förenta stater, och att det nu finns ett lagförslag för det?’ Ja, tyvärr, och många är vansinniga. Du menar att du kan säga 'fuck Joe Biden', men du får inte säga 'fuck Benjamin Netanyahu,’ en korrupt premiärminister för Israel? Ja, tyvärr. Vad hände med the First Amendment (första tillägget)? Skyddar det fortfarande amerikaner? Ja, men inte hatretorik. Men vem definierar hatretorik? Hatretorik är antisemitism och antisemitism, enligt lagförslaget, är kritik mot Israel. Är vi nu en diktatur? Inte än, men det är väldigt nära. Det är den nivån av galenskap som ofta leder till bakslag. En korrupt och extremt inkompetent premiärminister som borde ha avgått efter attacken den 7 oktober låtsas fortfarande vara en stor ledare. Folk köper hans nonsens, och kritiken av hans svar på attacken beskrivs nu som antisemitism.

Här kan ni följa Simon Ateba på X: @simonateba

Och här kan ni läsa mer om saken i en förklarande artikel från Al Jazeera:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/05/03/11817759-usa-s-representanthus-har-antagit-ett-kontroversiellt-lagforslag-som-expanderar-definitionen-av-antisemitism/

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.

Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024

USA:s representanthus har med en överväldigande majoritet godkänt ett lagförslag som skulle komma att expandera den federala definitionen av antisemitism, trots motstånd från grupper som kämpar för medborgerliga friheter.

Lagförslaget godkändes under onsdagen med röstsiffrorna 320-91 och det ses till stor del som en reaktion på de pågående protesterna mot kriget som utspelar sig på amerikanska universitetsområden. Förslaget går nu vidare till senaten för behandling.

Om lagförslaget skulle bli lag skulle det kodifiera en definition av antisemitism skapad av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) i Avdelning VI i Medborgarrättslagen från 1964.

Det är en federal antidiskrimineringslag som förbjuder diskriminering baserad på delad härkomst, etniska särdrag eller nationellt ursprung. Om man adderar IHRA:s definition av lagen skulle det tillåta USA:s federala utbildningsdepartement att begränsa finansieringen och andra resurser till universitet som uppfattas tolerera antisemitism.

Men kritiker varnar för att IHRA:s definition skulle kunna användas för att kväva universitetsprotesterna mot Israels krig i Gaza, som hittills har kostat 34 568 palestinier livet.

Vad är definitionen?

IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism är "en viss uppfattning om judar, som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska manifestationer av antisemitism riktade mot judiska eller icke-judiska individer och/eller deras egendom, mot judiska samfundsinstitutioner och religiösa anläggningar”.

Enligt IHRA omfattar den definitionen också "staten Israel som en måltavla, tänkt som en judisk kollektivitet".

Gruppen inkluderar också vissa exempel i sin definition för att illustrera antisemitism. Att till exempel säga att "existensen av staten Israel är en rasistisk strävan" skulle anses vara antisemitiskt enligt deras villkor. Definitionen hindrar också varje jämförelse mellan "samtidens israeliska politik" och "nazisternas".

IHRA specificerar dock att "kritik mot Israel liknande den som riktas mot något annat land inte kan betraktas som antisemitisk".

Kritik från flera håll

Rättighetsgrupper har emellertid uttryckt oro över att definitionen ändå sammanblandar kritik av staten Israel och sionism med antisemitism.

I ett brev som skickades till lagstiftare på fredagen uppmanade American Civil Liberties Union (ACLU) parlamentsledamöterna att rösta emot lagstiftningen och sa att federal lag redan förbjuder antisemitisk diskriminering och trakasserier.

Lagförslaget är "därför inte nödvändigt för att skydda mot antisemitisk diskriminering", stod det i brevet.

"Istället skulle det sannolikt kväva det fria ordet för studenter på universitetsområdena genom att felaktigt likställa kritik av den israeliska regeringen med antisemitism."

Dessa farhågor upprepades även inne i själva representanthuset. Under en utfrågning på tisdagen sa representanten Jerry Nadler, demokrat, att definitionens räckvidd var för bred.

"Genom att omfatta rent politiska tal om Israel i Avdelning VI:s räckvidd, sveper lagförslaget för brett", sa han.

Representanten Thomas Massie, republikan, kritiserade också lagförslaget i ett inlägg på den sociala medieplattformen X, och noterade att det bara hänvisade till IHRA-definitionen, utan att tillhandahålla det exakta språket eller tydligt ange vilka delar som skulle skrivas in i lagen.

"För att hitta den juridiskt antagna definitionen av antisemitism måste man gå till [IHRA:s hemsida]", skrev han.

"Inte bara definitionen är listad där, utan man hittar också specifika exempel på antisemitiskt tal. Är de här exemplen också en del av lagen?”

Oro på universiteten

IHRA antog sin nuvarande definition av antisemitism 2016, och dess utformning har anammats av det amerikanska utrikesdepartementet under president Joe Biden och hans två föregångare.

Omröstningen på onsdagen kommer när förnyade protester har svept över universitetsområdena i opposition mot Israels krig i Gaza. Under april har det skett en spridning av läger på universitetets gräsmattor, då studenter uppmanar universitetsledare att ta avstånd från Israel och för regeringstjänstemän att uppmana till vapenvila.

Biden-administrationen och andra topptjänstemän i Washington har lovat ståndaktigt stöd för Israel, trots en ökad humanitär oro över deras militära agerande.

Amerikanska lagstiftare har också ökat trycket på universitetsadministratörer att stoppa protesterna, som de har framställt som i sig antisemitiska.

Protestledare över hela landet har dock avvisat den karaktäriseringen. Istället anklagar de administratörer och lokala tjänstemän för att blanda ihop stöd till palestinier med antisemitism.

De har också sagt att deras rättigheter trampas ned av administratörer som försöker blidka lagstiftare, vilket ibland föranleder våldsamma polistillslag mot lägren.

På tisdagen meddelade representanthusets talman Mike Johnson att flera representantskommittéer kommer få i uppdrag att undersöka påstådd antisemitism på universitetsområdena. Men kritiker fruktar att utredningen i slutändan kan hota att undanhålla federala forskningsanslag och annat statligt stöd till universiteten där protesterna äger rum.