De häftiga protesterna mot behandlingen av Manchester Citys fans i Bournemouth är en påminnelse - hårdhänta poliser och publikvärdar borde få rött kort

Manchester Citys Sergio Aguero försöker stå upp för ett fan som sprang ut på planen i Bournemouth. Fotograf: Mercury Press/Rex/Shutterstock

AV: Nick Glynn, the Guardian, torsdag 31 augusti, 2017:

Det är fantastiskt. Ditt fotbollslag nätar, i första minuten, sista minuten, sista minuten av övertiden, när som helst. Det uppstår 30 sekunder av ren extas, sprudlande glädje, man hoppar omkring, kramar folk man aldrig skulle krama någon annanstans. Det ackompanjeras av leenden, skratt, sång.

För 99,99% av fotbollsfansen kunde inte våld vara längre bort från deras tankar. Mål är sällsynta i fotbollen - jag är ett livslångt Birmingham City-fan, jag vet detta. Det här är inte rugby, eller cricket, eller tennis, där spelare tar poäng med tråkig upprepning. Det här är fotboll, där man kan se en briljant match i 90 minuter utan ett enda mål.

Jag minns att jag skakade hand med ett Millwall-fan när de besegrade Leicester borta efter ett mål i den 87:e minuten och att jag sade till honom att "det är den bästa känslan i världen". Han var chockad, han förväntade sig att som polisansvarig på matchen skulle jag på något sätt agera emot honom. Årtionden tidigare minns jag att jag räddade en av mina kollegor från Coventry-fållan på the Spion Kop i Leicester, då de försökte stoppa fans från att sjunga George and John's Sky Blue Army, som om att sjunga var något sorts farligt tidsfördriv.

Det har kommit kraftiga reaktioner gällande behandlingen nyligen av Manchester City-fans (och Sergio Agüero) i Bournemouth förra helgen - efter det att Raheem Sterling gjorde vinstmålet i den 97:e minuten. För att vara helt tydlig så är fotbollsplansinvasioner fel, men det finns en skillnad mellan en sådan invasion och glädjefyllt firande som en kort stund spiller in över den vita linjen och ut på planen - och det är där som lite sunt förnuft behövs.

Det är alltid intressant att se reaktionerna från publikvärdar och poliser när ett mål görs. Jag ser rädsla, ilska, aggression och ibland panik. För många verkar det som att den överlägsna viljan är att stoppa en helt normal och naturlig mänsklig reaktion på en sällsynt händelse, istället för att ta några steg tillbaka, dra några djupa andetag, hålla sig lugn och observera det hela och ge det en halv minut att lugna ner sig.

Och folkmassan kommer nästan alltid att lugna ner sig, särskilt när situationen inte förvärras av publikvärdar och poliser som kastar sig in och helt i onödan lägger sig i. När spelare går till sina egna fans för att fira så oroa er inte - det finns ingenting att oroa sig för. Fansen kommer vara tillbaka i säkerhet på sina platser på en minut, och spelarna kommer fortsätta med matchen.

Reaktionen hos publikvärdar och poliser på målfirande är symptomatiskt för ett större problem med regler och förordningar som reglerar fotbollsfansen, och sättet på vilket myndigheterna behandlar dem som en grupp. Många förordningar gäller bara fotbollsfans och snälla, försök inte påstå att vi alla förtjänar det. Det gör vi inte.

The Football (Offences) Act 1991 skrevs i de bristfälliga och partiska tiderna efter Hillsborough-katastrofen, när allmänheten lurades av en tabloids lögnaktiga rubriker och uppfattningen som stöttades av dåtidens politiker att alla fotbollsfans var "avskum", kapabla att urinera på döende fans.

Dessa lögner bevaras i the Football (Offences) Act och den underliggande känslan av ogillande och misstänkliggörande finns kvar i deras användning av polisen och publikvärdar över hela landet. Vi är alla huliganer, långt där inne, tänker man.

En del av lagarna som styr fotbollen är skrattretande. Reglerna för planintrång är för breda. Vi vill förhindra planinvasioner, inte kriminalisera och strypa någon som kliver över en linje några cm medan han eller hon firar.

Att kasta mynt kan göra någon annan blind eller orsaka andra allvarliga skador. Om individerna som kastar mynt kan identifieras välkomnar jag att lagens fulla kraft används. Tekniskt sett, inom lagbestämmelserna för "missilkastande", kan det vara ett brott att kasta tillbaka matchbollen in på planen. Samma sak gäller om man kastar bollen till ungen som desperat vill vara den som kastar tillbaka bollen in på planen. Att bara dricka alkohol så man kan se det från planen är ett brott. Reglerna är föråldrade och skrattretande.

Nu när Hillsborough-offren och deras familjer till sist är på väg att få se riktig rättvisa och försök till säkert stående till sist är på agendan - äntligen - känns det som att det också är hög tid att se över the Football (Offences) Act och andra relevanta regler och förordningar som gäller fotbollen. Inkonsekvensen gällande hur fotbollen arbetar med poliser och publikvärdar kan inte fortsätta. Det är dags för en oberoende, nationell genomgång.

När det gäller huvudlåsningar - som supportern på planen i Bournemouth, som Agüero verkade så inställd på att hjälpa, fick genomlida förra helgen - behövs det ingen genomgång eller nya lagar. Paragraf 3 i the Criminal Law Act 1967 klargör att fysiskt ingripande som används av polisen, och alla andra, inklusive publikvärdar på fotbollsmatcher, måste vara rimligt under omständigheterna. Fysiska aktioner måste stå i proportion till hotet man hanterar.

Huvudlåsningar är inte förbjudna (allt fysiskt agerande kan vara rimligt under rätt omständigheter), men den enda omständigheten som skulle kunna rättfärdiga ett huvudlås är när våldet eller risken som avvärjs är så allvarligt att det skulle rättfärdigas att döda eller orsaka väldigt allvarliga skador på "angriparen".

Tro inget annat, huvudlåsningar kan döda. Därför är rättfärdigandet av användandet av dem sällsynt. En enkel påminnelse av det faktumet till poliser och fotbollens publikvärdar kan vara tillräckligt för att förhindra en lättundviklig tragedi.

• Nick Glynn är en pensionerad senior polis. Han är ett expertvittne till polisens användning av våld, och var rådgivare och polisansvarig vid fotbollsmatcher under nästan två årtionden. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...