Ännu en intressant intervju med Mourinho

The Times har verkligen kavlat upp ärmarna när det gäller att få exklusiva intervjuer med José Mourinho. I förra veckan fick Oliver Kay snacka med portugisen då han tog lite bilder på sin Hublot-klocka:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/06/11475548-intervju-med-jos-mourinho-romelu-lukaku-skulle-nu-vara-vard-150m-1-64-miljarder-kr-neymar-andrade-allt/

 

 

Och igår var det mannen som kanske har bäst koll på Mourinho i den brittiska presskåren, Duncan Castles, på Sunday Times tur (denna intervju genomförd på Carrington):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/11/11477200-intervju-med-jose-mourinho-united-hade-stannat-i-tiden-det-skedde-ingen-evolution/

 

 

Stoke borta

Jag tyckte vi spelade helt ok och förtjänade att vinna. Räddningen De Gea gjorde när vi ledde med 2-1 förtjänade ett bättre öde på den efterföljande hörnan. När Choupo-Moting skallade in bollen såg vi något vi har sett förr, Phil Jones halka och därmed missa sin markering, som i sin tur nickade dit bollen. Sen tyckte jag inte man kände igen Bailly riktigt, men han är, för en försvarare, fortfarande ung och kan förlåtas att han ibland tjurrusar och går bort sig. Ofta reder han ut det tack vare sin snabbhet, men mot betydligt bättre motstånd kan han få det tufft. Även om vi inte belägrade deras mål så kändes vi som det hetare laget efter den sista kvitteringen och vi kunde mycket väl ha fått in ett 3-2-mål, inte minst på Store Röde Romelus styrning, eller när Kurt Zouma nickade mot eget mål på övertid. Även om jag inte är alltför missnöjd med kryss på Bet365 Stadium så var det skönt att höra Mourinho säga att "det här var inte resultatet vi kom hit för" och Matić ge eko åt det då han pratade om att mycket var positivt, men att vi måste vinna sådana här matcher. Lite annan inställning än under mardrömsåren med Moyes och Van Gaalen. Vidare så tror jag att vi inte kommer få se många lag, inte bland topplagen heller, som bara åker till Stoke och plöjer ner dem i gräsmattan. Nu ser man fram emot morgondagen!

 

 

Får väl bara avslutningsvis konstatera att Martials behandling av Diouf var... brutal!

 

 

Van Gaalen är upprörd (och "glömsk")

Så kom det då. Van Gaalens första offentliga kommentarer om avslutet med United. Att Eddy Woodward kunde ha skött det snyggare, det finns det väl ingen som tvivlar på? Men den gode Louis "glömmer" väldigt passande några saker i det hela. Här har ni pannlockens egna ord i the Mirror:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/09/11/11477199-exklusivt-manchester-united-satte-mitt-huvud-i-en-snara-louis-van-gaal-sagar-sin-gamla-klubb-for-att-de-sparkade-honom/

 

 

Apropå den gamla haschtomten med sin filosofi noterar jag att LVG:s riktiga namn är det ödesdigra Aloysius Paulus van Gaal. "Aloysius" betyder "berömmelse i krig" på gammal tyska. Och "Paulus" var ju den tyska generalen (Friedrich Wilhelm Ernst) Paulus (bilden här under), som fann berömmelse i krig genom att förlora vid Stalingrad (och således andra världskriget).

 

 

 

Dessutom var general Paulus en man som gillade kartor och statistik, ofta kritiserad efter kriget för att inte ha agerat utan tänkt för mycket på planer och haft för många möten gällande dessa planer..... hmmm, låter bekant!

 

 

I Mirror-artikeln säger LvG: "Plötsligt var Mourinho arbetslös efter ett och ett halvt år av mitt kontrakt och jag visste att United ville ha honom en dag." Så, Louie, kan du inte påminna oss om hur ditt United-lag presterade då? Du placerade ditt eget huvud i snaran genom att vara pisskass och lyckas med konststycket att ta oss BAKÅT framgångsmässigt.

 

 

Dessutom har det kommit fram att den dumma fan i princip var framme vid ett fullständigt sammanbrott efter att Stoke besegrade oss med 2-0 på Annandagen 2015. Ledningen var i princip tvungen att tvinga honom att fortsätta efter det. Och den "uppvisningen" glömmer jag aldrig, vet inte om jag någonsin tidigare varit så tacksam för att Jägermeister finns.

 

 

Förutom detta så gnäller han om att United rörde sig mot hans efterträdare medan han fortfarande hade jobbet och stod under ett kontrakt. Mmm, Louis: precis som Stackars David gjorde, när du i hemlighet träffade Uniteds representanter under våren 2014!

 

 

Det här med antal dagar...

I onsdags var det 10,000 dagar sedan Liverpool senast vann ligan. Det borde ge lite perspektiv även till de mest störda varelserna som stöttar den klubben. Men just idag har de kanske lite annat att fundera på. Ser att många av dem bara nöjer sig med att slå fast att det var kört efter utvisningen på Mané. Vet inte om jag håller med riktigt om det, så länge man bara ligger under med 1-0 så är man alltid med. Jag kan väl bara slå fast att jag inte hade varit stolt över mitt lag om vi hade kapitulerat som den kameramjölkande tyskens gäng gjorde. Jadå, jag minns när City slaktade oss med 6-1, efter att Jonny Evans blivit utvisad och ja, jag skämdes då. Detsamma gäller såklart inte när det är tidningarnas gullpojkar vi pratar om, då ser man till att skapa en debatt om huruvida det var rött kort eller inte på Mané och oj vad upprörda scouserna var på sociala medier igår, efter Newcastle-yttern Matt Ritchies höga spark, passar dem helt perfekt!

 

 

Samtidigt såg jag någonstans att det på fredag (15/9) är 100 dagar kvar till julafton (nästan så man känner lite stress redan, ska de inte börja med julskyltningarna snart?).

 

 

Och imorgon (12/9) ska United äntligen spela Champions League-fotboll igen. Även om det inte är alltför länge sedan vi var med där så känns det så, mycket p.g.a att vi tidigare i princip alltid var kvalificerade till den turneringen, medan det blivit mer sparsamt med det under de senaste åren.

 

 

När United, med Victor Lindelöf och Chris Smalling som mittbackspar, kliver ut på Old Trafford imorgon kväll för att ta sig an FC Basel, är det faktiskt 644 dagar sedan vi sist spelade i CL.

 

 

Det var den 8:e december, 2015, på Volkswagen Arena, mot VfL Wolfsburg. Ett Wolfsburg som innehöll spelare som Dante, Schürrle och Draxler. Förutsättningarna var att vi skulle gå vidare till slutspelet om vi besegrade tyskarna, eller matchade PSV Eindhovens resultat mot CSKA Moksva. Vi vet alla hur det slutade.

 

 

Två gånger under de sista 15 minuterna trodde United att vi var vidare på holländarnas bekostnad. CSKA ledde med 1-0 i Eindhoven medan United låg under, innan både PSV och United kvitterade i sina respektive matcher. Men sena mål för Wolfsburg och PSV, som vann med 2-1, slog ut Van Gaalens lag till Europa League-slutspelet.

 

 

Jag vet inte om ni orkar se det igen, men såhär gick det till:

 

 

I Europa League slog vi i alla fall ut danska Midtjylland (Rashford!) med totalt 6-3, innan vi skämde ut oss mot scouserna och haltade ut ur Europa helt med totalt 1-3 i arslet.

 

 

På tal om Jürgens jubelidioter så har det faktiskt gått ännu längre sedan de förärade CL med sin närvaro. Med tanke på hur många av deras s.k fans resonerar så skulle man ju kunna tro att de var givna varje säsong och mer eller mindre prenumererade på semifinaler och finaler, riktigt så är det inte. När de tar sig an Sevilla (fina minnen från deras senaste möte) på onsdag har det nämligen gått 1,009 dagar sedan deras senaste match i turneringen.

 

 

Då, den 9:e december 2014, spelade de 1-1 hemma mot Basel och tog sig inte vidare från en grupp bestående av schweizarna, Real Madrid och Ludogorets.

 

 

Chelseas fans förnekar sig inte

Chelseas fans har en historia som är ganska full av rasism. På 70- och 80-talet försökte nazisterna (eller för att använda en mer Sverigevänlig vokabulär: invandringskritisk) i Combat 18 infiltrera fotbollsläktarna i England. Visst fan fanns det dårar som tillhörde den skiten på Stretford End också, men de flesta åkte ut med några resoluta knytnävar på snoken. Men klubbens uppträdande när supersuggan John Terry rasistiskt hånade Anton Ferdinand är väl inte heller något att vara stolt över.

 

 

Och nu är det dags igen.

 

 

 

Ni känner säkert till historien runt Tottenham och deras supportrar. Klubben kommer från ett område i London där det historiskt sett bott många judar och många av klubbens fans är också judar. Därför har en hel del grottmänniskor som hejar på andra lag sjungit antisemitiskt om detta då deras lag mött Spurs. Arsenals fans, som ofta målas upp som sofistikerade och intelligenta, fråga mig inte varför, har t. ex ofta gjort pysljud i derbyna, som en referens till gasduscharna som nazisterna slängde in judarna i under andra världskriget.

 

 

Som ett svar på detta började Tottenhams fans att kalla sig "Yid Army" och sjunger öppet om det. Då har det inte varit lika roligt att "håna" dem för det.

 

 

Och nu har Chelski-supportrarna kommit på en första läktarsång till nyförvärvet Álvaro Morata. Jag kan bara tänka mig att "Yids" här syftar på stadsrivalen Tottenham, men Chelsea och spelaren själv är inte nöjda med tilltaget.

 

 

Efter Moratas mål mot Leicester sjöng bortafansen: "Morata, whoa, Morata whoa. He came from Real Madrid, he hates the fucking Yids."

 

 

Chelseas kommunikationschef, Steve Atkins, sade: "Jag tror inte Antonio [Conte] är medveten om sången. Klubben och spelarna uppskattar fansens passionerade stöd på bortaplan. Men språket i den sången är inte acceptabelt överhuvudtaget. Vi har pratat med Álvaro efter matchen och han vill inte bli ihopkopplad med den sången på något sätt och både klubben och spelaren ber supportrarna att sluta sjunga den sången med omedelbar verkan."

 

 

Senare postade Morata detta på Twitter:

 

Jose Mourinho har gett sig själv tre år att förvandla en klubb som hade fastnat i det förflutna

   

The happy one: Mourinho säger att han älskar att jobba med sin "speciella spelargrupp" på Old Trafford.

PAUL COOPER

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Duncan Castles, The Sunday Times, söndag 10 september, 2017:

"Jag leder stora klubbar, men jag finner de alltid i väldigt liknande situationer... Jag får jättarna, men jättarna är svåra när de har problem."

Jose Mourinho har en förmåga att få till uppfattningsförändrande uttalanden. För två veckor sedan, just efter det att hans nuvarande jätte förlängde deras imponerande Premier League-premiär, kom några ord som fick dig att ompröva utmaningarna från hans tre senaste anställningar: Real Madrid, Chelsea, Manchester United. Ett stort ombyggnadsarbete efter ett annat.

När vi sitter ner för att prata fotboll på Carrington, väljer den första frågan ut sig själv. "Exakt hur stora problem befann sig Manchester United i när du anlände hit?"

Mourinho startar sitt svar långsamt, väljer avsiktligt sina ord. Sedan slutar han inte prata under de efterföljande 10 minuterna. "Well," säger han. "Berättelsen var väldigt rik. Och den berättelsen hade - ett slut. Sedan följde början på en period som gör ont mer p.g.a det förflutna. Det var tyngden av det förflutna på allas axlar. Spelare, managers, alla i klubben. T.o.m styrelsen, förmodligen även ägarna, för när du är van vid att vinna och vinna och vinna, och plötsligt slutar du med det, är det som en tung börda. Men det finns alltid en anledning bakom det. Och för mig är det lättaste sättet att se på det att bara säga att den bästa managern i Premier Leagues historia är borta. Det är det enklaste sättet att analysera det på, och det är mycket djupare än det."

Av dagens managers analys förlorade Manchester United Sir Alex Ferguson, de förlorade vanan att vinna och de förlorade infrastrukturen som stöttar ett vinnande lag. "Det skedde en evolution i de andra klubbarna; det skedde ingen evolution i den här klubben. På alla områden som gör ett lag framgångsrikt tycker jag vi stannade i tiden. När jag säger 'klubben', säger jag fotbollslaget och vad som omger fotbollslaget hade problem, stora problem. Inte klubben överhuvudtaget. För klubben är mycket mer än resultat - det är supporterbasen, det är passionen runtom i världen, det är affärsverksamheten, det är det kommersiella, det är handelsvarorna. Och en klubb som Manchester United kan som klubb gå ett, två, tre, fyra, fem, 10 år utan att vinna, Manchester United kommer alltid vara Manchester United och som klubb kommer de aldrig ha problem.

"När det gäller fotbollslaget tycker jag helt klart att det skedde en evolution i andra klubbar, och det var en ganska tom period i den här klubben utan någon evolution på områden som är viktiga för fotbollslaget, och det var det första steget mot att försöka ta fotbollslaget i rätt riktning.

"Självklart försökte jag under den första säsongen att förbättra [detta], men jag kände också att klubben måste fylla på - åtminstone känslomässigt - fansen, självförtroendet hos spelarna, folkets motivation. Och man kan inte göra det utan lite framgång. Det är därför jag kämpade hårt för pokaler. Och det är därför jag föredrar en Europa League-seger framför en tredje- eller fjärdeplats i mästerskapet. För det bästa sättet att accelerera processen på är att göra processen vinnande. För vinster ger dig leenden, man får bättre atmosfär, man skapar bättre empati med folket, man kan övertyga folket om att ge mer. Och det var ett väldigt framgångsrikt arbetssätt under förra säsongen, för förra säsongen var viktig, inte bara för att ta klubben tillbaka till Champions League, inte bara för att vinna något som ett väldigt viktigt mål, utan att göra det under tiden du förbättrar strukturerna.

"Idag har vi bättre arbetsvillkor, en bättre medicinsk avdelning, en bättre analysavdelning, en bättre scoutavdelning, en bättre mediaavdelning och i många fall gjorde vi det utan att byta ut folket, vilket är ganska viktigt. För man kan anlända till en klubb och ändra allt, och en annan sak är att försöka förbättra den, men inte på något enkelt sätt. Men vi försöker göra det, jag gillar inte ens att säga förbättra, det handlar om att ställa om dem till mitt sätt att tänka på. Så de måste lära sig med mig hur man jobbar på det sättet jag vill jobba på. Det var en stor utmaning; det är en stor utmaning. Vi accelererar processen exakt p.g.a det leendet som kommer med de bra resultaten, men det är fortfarande en process som är pågående."

Mourinho erbjöds United-jobbet i maj 2015, sex månader efter det att Chelsea sparkade Premier Leagues mästarmanager. Han skrev på för tre säsonger, ett år kortare än hans kontrakt i ett flertal tidigare klubbar, men en varaktighet han anser ha "korrekt timing för att sätta fotbollslaget på rätt spår". Tre år, räknade Mourinho ut, skulle krävas för att bygga om Uniteds trupp till en som är kapabel att utmana på den högsta nivån i det europeiska spelet. Han är en manager i Ferguson-betydelsen av ordet; inte bara en elittränare, utan även en individ som frodas av att sköta fotbollssidan av en klubb från toppen till botten. Det är ingen tillfällighet att Mourinhos facit på transfermarknaden från Inter Milan och vidare till Real Madrid och Chelsea är överlägset hans kollegor. Hans förklaring till United-ombyggnaden ger en känsla om varför det är så.

"Tre somrar är perioden för det är under sommaren du formar framtiden för din trupp. I januari får du en specifik spelare som är i slutet av sitt kontrakt, man kan få honom i bättre förhållanden, eller så är det ett nödköp. Men utformningen, arkitekturen för framtiden för ditt lag skapas under sommaren. Så tre somrar är det idealiska för att ta laget tillbaka på spåret, men också för att göra hela strukturen solid och fungera som en perfekt maskin, att ge till fotbollslaget de bästa villkoren - inte bara för nuet, utan för framtiden.

"Det finns spelare som kan ändra ett lags öde, spelare som kan vara avgörande i utvecklingen av ett lag. Det finns andra som är väldigt viktiga för kvaliteten och stabiliteten i truppen. Och det finns andra spelare som du inte behöver ta in för att man redan har dem. När jag anlände behövde vi lite personlighet och kvalitet som kunde ge oss en känsla av en personlighet som klubben förlorade under de senaste åren. Klubben höll fullständigt med om den [Paul] Pogba-dimensionen, som var en spelare som kunde vara fantastisk på varje nivå under de kommande 10 åren. Vi gick för Zlatan [Ibrahimovic] i vetskap om att han inte var en spelare för de kommande fem eller sex åren, men vi tyckte att vi behövde den spelaren som anländer och känner, 'Klubben är stor, men jag är också stor'. En spelare som inte skulle behöva någon sekund för att ställa om till dimensionen och pressen i klubben.

"Mikhi [Henrich Mchitarjan] och [Eric] Bailly hade kvaliteter som jag tyckte att laget inte hade. Mikhi tog lite tid men laget saknade en spelare med hans multifunktionalitet på alla offensiva områden. Och en snabb, stark mittback. På nytt ska vi inte jämföra med Rio eller Vidic eller dessa monster vi hade, men en spelare som också har bra personlighet och ställde om sig till Premier League.

"Under den andra säsongen vet vi att laget från en mänsklig synpunkt är en väldigt speciell spelargrupp. Och det gör det svårare för man kan inte ta in en väldigt bra spelare som inte är en väldigt bra man. Man kan inte chansa. Jag såg något program på Sky med [Thierry] Henry, Roy Keane, Kenny Dalglish, och Kenny Dalglish sade, 'Vi vann alla tre många pokaler och garanterat kan vi inte komma ihåg en stor pokal i ett lag som inte var en otrolig familj med ett fantastiskt omklädningsrum'. Han har helt rätt. I min karriär skedde de största prestationerna när gruppen var en speciell grupp.

"[Romelu] Lukaku var min spelare som grabb. Han lämnade klubben för då tyckte han att han förtjänade fler chanser från mig, men han är en sådan bra kille att under dessa år hade vi nära kontakt med en väldigt bra relation för han förstod förmodligen att jag inte kunde accelerera honom då. Så jag visste att han var en intelligent kille med en väldigt positiv attityd. Väldigt nära Paul, och för att vara nära Paul måste du vara som Paul. Du måste vara rolig, du måste vara öppen, du måste njuta av livet, men vara ett bra proffs. Jag visste att mannen var där.

"[Nemanja] Matic, jag kan inte säga att jag haft bättre killar än honom i min karriär. Och han har med mig något som lämnar spår för evigt, det var en match när han satt på bänken, jag spelar honom i minut 45 och jag tog av honom i minut 70, 75. Pressen vill ha en story, pressen vill ha blod. Mitt blod, eller hans blod, eller bådas. Han var verkligen ledsen. Jag var också ledsen för det är inget trevligt och det är något jag gjort endast två gånger i min karriär. Men dagen efter kommer han till mig och han säger, 'Jag är inte glad, men det är mitt fel. Jag är inte glad över vad du gjorde med mig, men det är mitt fel, p.g.a sättet jag spelade på så kan jag förstå bytet. Så låt oss köra vidare.'

"Vi körde inte vidare så länge till för några veckor senare fick jag sparken. Men igen var han en av 'mina killar', var en av killarna vi höll nära oss under dessa år då vi inte ens jobbade ihop. Så jag vet att den stora mannen finns där, med ännu mer mognad.

"[Victor] Lindelöf var den enda jag inte jobbade med. Men i Portugal kontrollerar jag. Jag kontrollerar information från insidan. Jag vet folkets kvaliteter, jag vet många saker om det sociala livet, om privatlivet, jag vet för trots att jag inte jobbar där, så anländer informationen."

Den trion anlände till en träningsanläggning avsiktligt inredd med "nya bilder på väggarna på mina spelare med Europa League, med Capital One, på Wembley, mot Amsterdam". Två stora pokaler plus en Community Shield avslöjade sanningen om en säsong där Mourinho skulle ha överträffats av en 'ny generation' tränare - Antonio Conte, Pep Guardiola, Jurgen Klopp, Mauricio Pochettino. Adderad till den klichéartade kritiken om att han skulle använda en överdrivet defensiv taktik och vägra att lyfta fram ungdomar kom en ny teori om att Mourinho var dålig på att lära ut offensivt spel. Hans taktiska planer och metoder på det området avskrevs som "elementära" och "en hel värld ifrån den moderna 'automatiken' från Conte".

Kritiken roar Mourinho. "Kanske fungerar drönarna för våra träningspass är bakom stängda dörrar," ler han. "Förmodligen säger de inte det den här säsongen för vi spelar väldigt bra. Förmodligen säger de den här säsongen att vi spenderar mycket tid på att arbeta defensivt för att vi höll några nollor. Jag vet inte. Jag bryr mig inte.

"Vår metod är global på varje nivå, och man kan inte utveckla ett lag om du inte utvecklar olika faser av spelet. De två senaste mästarna i Premier League var superdefensiva lag, med ett mördande kontringsanfall. Så att vara defensiv och ha ett mördande kontringsspel var sättet för att vinna de två senaste Premier League-titlarna.

"Jag vet att ibland blir det ganska trendigt för framgångar får folk att försöka upprepa det, men vi försöker gå i en annan riktning, spela den fotboll vi tycker är anpassad efter våra kvaliteter i våra spelare. Och vi kommer inte försvara oss med sju man bakom bollen. Att spela fem försvarare och två defensiva mittfältsspelare, sju i ett lågt block, ska vi försöka att inte göra. Ibland är motståndarna så kraftfulla och så starka på en viss dag att om du måste göra det i ett isolerat fall så måste du göra det. Jag har inga problem med det. Men vi kommer försöka att inte spela på det sättet, trots det faktum att vi vet att i Premier League under de två senaste säsongerna var det sättet att nå framgång på."

Framgång har alltid varit den bästa punkten genom vilken man kan analysera Mourinhos metoder och aktioner på. Vi diskuterar en story Patrice Evra berättade om att vinna Champions League, fira på planen, och sedan nästan omedelbart känna känslan uppspeltheten från segern gav ersättas av viljan att vinna igen. "Det är vår natur," säger Mourinho. "Och ibland när vi inte är i det bästa ögonblicket, eller om vi är i ett svårt ögonblick, eller ett par förluster, lite ledsamhet, ibland är vi fullt upptagna med att ta bort en del av de dåliga känslorna, då minns man, 'Hej, vi vann 20 titlar. Hej, kom igen, vi är fortfarande bäst. Kom igen. Vi vann precis en titel för fyra månader sedan. Kom igen.' Men till sist och syvende tittar vi på varandra och vi säger, 'Det här är inte vi'. Vi är olyckliga och ingenting kommer ändras. Så försök inte maskera, för det här är inte vi.

"I somras åkte jag till mitt hus i Portugal, jag var på mitt kontor, jag tittade på väggarna. Några cuper, medaljer, tröjor, lite historia och jag tänkte 'F***, vi gjorde en hel del'. Men det är bara ett ögonblick. Säsongen börjar och man kör igen på samma sätt. Man vet att det är den sortens jobb där du kan bli kvar för evigt om du vill. Och jag vill. När du är nöjd med vad du gjort, när du inte drömmer igen, när du inte vill vinna en fjärde Premier League-titel, när du inte vill vinna en femte Capital Cup-pokal, när du inte vill vinna en tredje Champions League. När du inte vill, då är det dags att njuta av livet och bo i Los Angeles. Kom inte tillbaka efter försäsongen och få solen.

"Det är inte vi."

Van Gaal jämförde bortplockningen av honom med en förnedrande offentlig avrättning

   

Louis van Gaal vann FA Cupen med Manchester United. (Bild: Man Utd/Getty)

 

 

 

 

AV: Simon Mullock, Daily Mirror, lördag 9 september, 2017:

 

 

Louis van Gaal har anklagat Manchester United för att hänga ut honom och torka i och med den kontroversiella sparkningen av honom efter att han lett klubben till vinst i FA Cupen.

 

 

Holländaren har till sist brutit tystnaden gällande hans hänsynslösa uttåg från Old Trafford mindre än 24 timmar efter 2-1 segern på Wembley mot Crystal Palace i maj 2016.

 

 

Van Gaal jämförde bortplockningen av honom med en förnedrande offentlig avrättning efter att ha insisterat på att vd:n Ed Woodward gått bakom ryggen på honom för att locka Jose Mourinho till Manchester efter portugisens uttåg från Chelsea.

 

 

Van Gaal, som tidigare har vägrat att kommentera sitt avsked, sade: "United satte mitt huvud i en snara och jag placerades offentligt vid galgen.

 

 

"Pressen var enorm med mitt huvud i snaran och de gick verkligen bakom min rygg.

 

 

"Jag tycker att allt var iscensattes som en film och det gjordes i princip helt bakom min rygg hela vägen från januari.

 

 

"Min fru, Truus, sade till mig att attityden hos ledningen hade ändrats. Kvinnor har den intuitionen. De känner det.

 

 

"Jag förnekade det, t.o.m för min fru, för mellan mig som manager och vd:n Ed Woodward, sköttes allt som vanligt."

 

 

Van Gaal började känna sig underminerad när United-legendarer som Gary Neville och Paul Scholes kritiserade hans fotbollsstil.

 

 

Men holländaren kände sig säker för att Woodward hade gett honom ett treårskontrakt när han lämnade posten som Hollands manager för att inleda Uniteds erbjudande om att ersätta David Moyes för han hade bara velat ha ett 24 månaders avtal.

 

 

Han beskriver sättet på vilket United inledde deras charmoffensiv för att landa Mourinho som den största förnedringen i hans karriär.

 

 

Van Gaal sade: "Plötsligt började f.d spelare att gläfsa i media om att vi spelade tråkig fotboll och sparkningen av Mourinho gjorde det väldigt attraktivt för alla att fortsätta slå mot mig.

 

 

"Jag förstår det valet av United att ta Mourinho.

 

 

"Jag ville ändå aldrig ha mer än två år. Man United ville ha tre år.

 

 

"Plötsligt var Mourinho arbetslös efter ett och ett halvt år av mitt kontrakt och jag visste att United ville ha honom en dag.

 

 

"De berättade för mig först efter att det hade läckt ut och det var den största besvikelsen i mitt liv.

 

 

"United diskuterade inte detta med mig. Om de hade kommit till mig med Mourinho-planen då hade jag kunnat säga 'ok, låt oss ge allt under de sista sex månaderna, fullständigt engagemang till varandra och laget och sen kan Jose Mourinho ta över.'

 

 

"De kunde ha räddat det sista året av min lön genom att göra så men efter vad som hände såg jag till att de fick betala varenda penny."