En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron

Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr”.

JAMES COWEN. ORIGINAL IMAGES: PHIL NOBLE, CARLOS R ALVAREZ, GETTY IMAGES

AV: David Sexton, The Sunday Times, söndag 16 januari, 2022

Michel Houellebecq - oroa dig inte, det uttalas Welbeck, precis som fotbollsspelaren Danny - är garanterat den viktigaste romanförfattaren som har publicerat en bok, inte bara i Frankrike utan i hela Europa under de tre senaste årtiondena. Hans verk har blivit kända för att vara förlamande pricksäkra i dess insikt in i den omedelbara framtiden, vilket får honom att framstå som en sorts romanistisk Cassandra.

Houellebecq är även Frankrikes mest kontroversielle litteräre person, sedan länge föraktad av media där han ses som en uppkomling och vulgär person. Hans verk har alltid varit alarmerande explicita och kända för en hel del fellatio. Bortom hans böcker har Houellebecq tagits till domstol för uppvigling till rashat (innan han till sist friades på samtliga punkter), han har intervjuats full och frågat kvinnliga journalister om de velat ha sex med honom. Houellebecq har inte bara inte brytt sig om att verka illa beryktad, han har aktivt omfamnat det, odlat en estetik av oordning och upprepade gånger sagt det som för de flesta är otänkbart att säga.

Kontroversiell: Michel Houellebecq

ALAMY

Men det han säger verkar bli sant. I Plattform, publicerad 2001, förutsåg han islamistiska terrorattacker i semesterstäder långt innan Balidådet 2002 och de andra som har följt.

Den 7 januari 2015 publicerade han Underkastelse, där han målade upp en bild av hur ett muslimskt parti vann det franska presidentvalet 2022. Samma dag attackerades satirtidningen Charlie Hebdo, med Houellebecq på framsidan. Tolv människor dog.

T o m hans näst senaste och svagaste roman, Serotonin från 2019, sonderade smärtsamt missnöjet på Frankrikes landsbygd som fann sig uttryck i gilets jaunes-rörelsen.

Men den verkliga styrkan i hans verk ligger inte i sådana specifika aktioner av blickar in i framtiden, utan i hans skoningslöst klarsynta analys av det västerländska samhället som helhet. Han skrev om livets brutalitet i vilket ungdom och önskvärdhet är något man handlar med på en fri marknad i hans brännande andra roman, Elementarpartiklarna från 1998, som handlar om två halvbröder som har det tufft i en kärlekslös värld. Den inbringade enorma försäljningssiffror och gav honom internationell berömdhet. Och trots att han är agnostiker har han alltid stått fast vid att ett samhälle utan tro inte kan överleva - och att i en sådan värld, där åldrandet och döden tar allt ifrån individen, där står kärleken ensam mot förintelse.

Det är kombinationen av denna förtvinande klarhet om det moderna livets övergripande villkor och hans specifika engagemang i dagens utveckling och händelser som ger hans fiktion sådan kraft och och sådant fäste. Det finns inget motsvarande i det här landet.

Naturligtvis är Houellebecqs senaste verk efterlängtat i Frankrike, och Anéantir (ungefär Tillintetgöra, förstöra), hans åttonde roman, har just publicerats där i en upplaga på 300 000, i form av en lyxig inbunden bok, som en kommande samlarupplaga. Den är precist tajmad för att läsas före det kommande presidentvalet, eftersom den utspelar sig runt det kommande valet 2027. Så stor var spänningen att texten piratkopierades digitalt innan den släpptes.

Ändå har det kritiska mottagandet av boken i Frankrike hittills varit återhållsamt och den har avfärdats som att det återigen handlar om gamla vita män. Kanske har åren av kontroverser tagit ut sin rätt: Houellebecq, nu 65, är fortfarande utfryst, trots sin extraordinära meritlista med insikter och profetior, och trots officiellt erkännande. Han vann, till sist, Goncourt-priset, 2010 och 2019 valde Emmanuel Macron in honom i Légion d'Honneur.

Houellebecq har inte varit någon stor beundrare av Macron. "Han är bisarr, han är något av en mutant", säger han. I Anéantir antar han taktfullt att presidenten, som aldrig namnges men är tydligt baserad på Macron, har blivit omvald i år, men fem år senare, enligt den franska konstitutionen, står han inför att behöva avgå efter två mandatperioder. Hans Putin-liknande plan är att provisoriskt installera en marionettpresident, så att han kan göra comeback och reformera konstitutionen för att göra sig själv ännu mäktigare. Presidentens enda verkliga övertygelse är att han gjordes för att vara president, sägs det.

Oroligheter: demonstranter i gilets jaunes-rörelsen.

MUSTAFA YALCIN/GETTY IMAGES

Vid sidan av den här tråden finns en knäpp, nästan Dan Brown-värdig intrig om ockulta terrorister. Till en början är attackerna virtuella simuleringar, mystiskt släppta på internet, inklusive den ultrarealistiska giljotineringen av finansministern Bruno Juge, en karaktär baserad på en vän till Houellebecq, den verklige finansministern Bruno Le Maire

Sen blir dessa attacker verkliga. Ett fartyg sänks, ett spermadonatorföretag bränns ner. Underrättelsetjänsterna är förbryllade. Det verkar vara ett verk av oidentifierade djupekologer, kanske hedningar, som ritar ett gigantiskt pentagram över hela Europa. . .

Men den verkliga historien här, en som gradvis tar över hela romanen, är den om Bruno Juges ministerförtrogna Paul Raison, en man som närmar sig 50 och är ett annat Houellebecqskt alter ego.

Paul och hans fru, Prudence, en annan högt uppsatt tjänsteman, bor tillsammans i en fin lägenhet i ministerdistriktet Bercy - men deras äktenskap har dött. De har inga barn, har inte haft sex på tio år och träffas knappt längre.

Och sedan möter båda dödligheten. Pauls far, själv en pensionerad underrättelsetjänsteman - kanske mannen för att spåra upp terroristerna? — drabbas av en svår stroke, vilket gör honom stum och paraplegisk. Hans vård, på en specialistenhet och sedan hemma, med kärleksfulla besök av hans partner och familj, beskrivs i detalj - sådan äldreomsorg och avslag på dödshjälp är ett av Houellebecqs brännande ämnen.

Under tiden omkommer Prudences mamma i en bilolycka och hennes pappa lämnas stum, deprimerad och ensam. Paret kommer långsamt, med oändlig mildhet, samman igen för att möta dessa verkligheter.

Men inte långt efter att de återfunnit deras kärlek får Paul diagnosen muncancer. Det sista avsnittet på mer än 100 sidor är djupt rörande: en slags samtida motsvarighet till Tolstojs kortroman Ivan Iljitjs död. Houellebecq har alltid ställt kärleken mot döden så starkt som möjligt, men aldrig mer talande än här (och ja, det finns extrem fellatio, inklusive en session som sägs pågå i tre timmar).

Anéantir är också lång - den berättar utförligt om 14 av Pauls drömmar - och verkar ändra riktning under skrivandets gång. Den vänder sig bort från politik och profetior till en enkel mänsklig berättelse. Men den är oemotståndlig, en bok som bara han kunde ha skrivit, en bok som förtjänar att bli tillgänglig på engelska så snart som möjligt.

Houellebecqs sista ord i en slutnot är överraskande att han har bestämt sig för att nu sluta som romanförfattare. Låt oss hoppas att så inte är fallet.

Anéantir av Michel Houellebecq på svenska:

https://www.adlibris.com/se/bok/forinta-9789100803735

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...