Bilden: Dansken Mads Timm har skrivit en självbiografi, "Röd Djävul", som innehåller en del intressanta grejor faktiskt.

Hallo på er alla igen, jag vet inte om ni har läst Michael Cricks biografi om Fergie, The Boss. Om inte så kan jag starkt rekommendera den. Här i veckan har vi kunnat läsa om en annan fotbollsbok som har släppts. Det är dansken Mads Timm som författat en bok om sin karriär. Minns att han omtalades som en riktigt stor talang under sin tid i United, men det blev inget och man minns honom mest som en idiot bakom ratten.

På tal om Timms bok så bestyrker han tidigare nämnde Cricks påståenden om Fergies son, agenten Jason Ferguson i sin bok. Jag vet heller inte om ni känner till varför Bacontrynet så länge bojkottade BBC. Det var för att de under ledning av Alex Millar gjorde en dokumentär om Fergie och hans agentson, där kom de med en del kontroversiella påståenden och uppgifter, vilket fick skotten med lila snok att avbryta allt samarbete med BBC. I och med Timms bok verkar det som att det hela är på väg upp till ytan igen, så det kan vara värt att håll ett öga på:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/15/11375379-premier-league-fd-man-united-akademistjarna-pastar-att-sir-alex-ferguson-favoriserade-ungdomar-som-skrev-pa-for-hans-sons-agentur/

Jag är ganska säker på att de flesta av er som läser detta minns det här:

Jag tycker absolut att han kunde ha fått rött kort, men än idag gör det ont i mig att se Nanis uppträdande. Först åker han på en hyfsad smäll, sen är han uppe och protesterar och studsar runt, för att sedan slänga sig på marken och gråta! På Anfield, i en match mellan Liverpool och Man United. Jag blir tokig bara jag tänker på det. Låt oss därför lämna det och istället rikta uppmärksamheten till dessa älskvärda scousers. Hur ofta har man inte hört att den enda anledningen till att United har flest ligatitlar i Ingurland, ja, fler än dessa självutnämnda giganter också, är domarna. De har sedan början av 90-talet köpts av Fergie, alltid gett de Röda fördelar och dömt bort Liverpool. Utan detta hade förmodligen Liverpool vunnit varenda titel från 1991 och framåt. Domarna och sen har United haft tur också. Ja, jag tror inte vi behöver tjivas alltför mycket om håligheterna och bristerna i dessa idioters argument. Men jag kan lite lätt road konstatera att det har varit oerhört tyst från dessa "högljudda skojare" efter att en av deras egna kommit med en något kontrasterande bild av deras "verklighet":

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/15/11375381-liverpools-jamie-carragher-gjorde-en-affar-med-en-domare-for-att-slippa-rott-kort-mot-man-united/

Skönt dock att se att de redan nu har förberett ursäkterna om de skulle förlora på måndag. Domaren, Anthony Taylor, är ju nämligen född i Manchester och kommer därför att kunna läggas till den enorma lista domare som dömt bort Liverpool och gett United otaliga vinster. Det är helt underbart underhållande. Förstå om han ger United en tveksam straff eller viftar "spela vidare" efter att Bailly gett fittan Coutinho en alltför proletär behandling. Wow, då kommer jag helt ärligt att frukta för vissa scousers mentala och fysiska hälsa. Helt briljant!

 

Jamie Carragher säger att han pratade med domaren Phil Dowd "som ett erfaret proffs."

 

 

 

AV: Glenn Price, Liverpoolkorrespondent, ESPN Soccernet, fredag 14 oktober, 2016:

F.d Liverpool-försvararen Jamie Carragher minns att han pratade bort sig själv från att bli utvisad i en eldig match mot Manchester United i mars 2011.

Incidenten, som inträffade i en 3-1 vinst för Merseyside-laget på Anfield, ledde till att United-yttern Nani fick bäras av på bår efter en hänsynslös tackling av Carragher.

Och då han pratade med Sky Sports inför måndagens möte mellan de två lagen sade den f.d engelska landslagsmannen att han lyckades övertyga domaren Phil Dowd om att inte visa ut honom.

"Jag låg bra till hos Phil Dowd," sade Carragher. "Jag gick iväg med honom ensam och sade: 'Han tog sig förbi mig med skicklighet.' Alla kämpade och jag tog honom åt sidan som ett erfaret proffs.

"Tyckte jag att det var ett rött kort då? Oh ja. Jag har sett reaktionen hos alla spelarna men som jag sa, jag fick Phil Dowd, snackade lite med honom och vi kom fram till någon sorts affär."

United-legendaren Gary Neville minns incidenten från sitt lags ståndpunkt och sade: "Jag gick direkt till domaren för en av de stora sakerna i de här matcherna är att om du kan få någon utvisad, då gör du det direkt.

"Han [Carragher] visste vad jag gjorde och han hade gjort samma sak, förresten. På den tiden gick man till domaren, pratade med honom och sade: 'Kommer du att fatta ett beslut?'

"En del av de stora matcherna är att influera domaren. Man var tvungen. Arsenal gjorde det, Liverpool gjorde det, vi gjorde det. Andra klubbar som Chelsea gjorde det och jag tror genuint att man kunde influera dem.

"Inte på ett sätt som gör dem till fuskare eller oärliga, nej, men bara den pressen av att vara på Anfield eller Old Trafford med den tyngden, det är inte lätt.

"Det var ingen massiv del av spelet, men det var en del som fanns där, och den här incidenten överinfluerade domaren."

Glenn är ESPN:s Liverpoolkorrespondent. Du kan följa honom på Twitter: @GlennPrice94 https://twitter.com/GlennPrice94

 

 

 

AV: Jamie Spencer, Yahoo Sport, tisdag 11 oktober, 2016:

F.d Manchester United-ungdomslagsspelaren Mads Timm har påstått att Sir Alex Ferguson gav fördelaktig behandling och chanser till ungdomar som var kontrakterade med hans agentson, Jason.

I en ny självbiografi med titeln "Röd Djävul", som danska tidningen BT fått utdrag ur, pratar Timm om ett tillfälle då han kände att han fick en möjlighet till spel i förstalaget borttagen till fördel för en spelare som förtjänade det mindre, helt enkelt för att den individen just hade tagit Jason Ferguson som agent.

Timm hade kommit till Uniteds akademi 2000 och gjorde sin debut i Champions League mot Maccabi Haifa två år senare.

Men han minns hur han på en fredag blev tillsagd att han inte skulle spela för U19-laget eller reserverna den helgen för att han var med i förstalagstruppen till en match i Europa mot Basel följande tisdag.

"Det var ett stort meddelande att få efter en vinter där jag ännu inte hade spelat för förstalaget förutom under den höstens match mot Maccabi Haifa," sade spelaren, som då var 18 år gammal.

Men när han inställde sig för tjänstgöring efter helgen blev Timm helt enkelt informerad om att åka hem och återvända till träning med U19-laget på nytt dagen efter, då ungdomslagets tränare Brian McClair förklarade hur "orättvisa saker händer i fotbollen som man inte kan förklara".

"Det var något av ett antiklimax," minns Timm, som idag är 31 år gammal.

"Vad var det som hände? Brian McClair kunde inte riktigt svara. Men några dagar senare fick jag reda på att min konkurrent i anfallet i reservlaget, Danny Webber, hade skrivit på ett kontrakt med Alex Fergusons son, Jason, som hade börjat jobba som fotbollsagent.

 

Danny Webber

 

"Samtidigt fick Webber [sitt kontrakt] förlängt av United. Det var en öppen hemlighet på träningarna att både Alex Ferguson och hans son hade gjort en bra affär, och att Webber var tvungen att belönas med en plats på bänken i en Champions League-match.

"Webber hade inte spelat särskilt bra under en lång tid, och jag låg långt före honom i den interna kampen om platser."

Timm kände att han visste vad som pågick och menar t.o.m att hans egen karriär, som dramatiskt sjönk djupare och djupare efter det att han släpptes 2006 utan en enda Premier League match under sitt namn, kunde ha blivit annorlunda om han själv hade besvarat uppmaningarna att skriva på för Jason.

 

"Tydligen spelade inte [form] någon roll. Det var viktigt att pappan lyfte fram sin sons intressen. Ferguson hade upprepade gånger påmint mig om att hans son var en fotbollsagent och att han ville ha in nya klienter, men jag vägrade. Men det var först den dagen det gick upp för mig hur mycket inverkan det hade på min karriär."

 

 

Ett år senare, 2004, kom faktiskt en BBC-undersökning med flera påståenden om Jason Fergusons förehavanden som agent, vilket ledde till att Sir Alex bojkottade nätverket fram till 2011.

Läs mer från danska BT här, bl. a om den gången Fergie kallade dansken en "fucking idiot":

http://www.bt.dk/fodbold/dansk-talent-fik-alex-fergusons-vrede-at-maerke-din-fucking-idiot

 

Bilden: Här ser vi några typiska scouse-kvinnor under en blöt (i dubbel bemärkelse) utekväll i skithålet. Efter ett extremt långt landslagsuppehåll kan vi äntligen känna doften/stanken av bortamatchen mot scouserna, den där fräna pisslukten. Härligt, på måndag kväll är det dags, på med gummistövlarna gott folk!

Hallo på er alla igen, nu är det nästan så att man kan känna lukten av matchen mot scouserna borta på måndag. Ni vet den där fräna pisslukten i kombination med ljummen, avslagen öl. Ja, lukten/stanken av scousers helt enkelt. Det här landslagsuppehållet var för långt, likt de flesta andra landslagsuppehåll. Glädjande att höra Mourinho säga att vi inte ådragit oss några skador när trupperna varit iväg på internationella uppdrag. Dessutom ska algeriern och lilla lurviga Luke vara tillbaka och tillgängliga för uttagning igen. Ni som läser här ofta vet att jag blev uppspelt när vi köpte albanen, gillade starkt vad jag såg av honom både i Sjachtar Donetsk och Borussia Dortmund. Hittills har vi inte fått se mycket av honom. Mot Hull älskade jag vad jag såg de minuterna han fick, men mot City var han riktigt dålig. Nu tillhör jag inte de som dömer någon efter en halvlek, långt därifrån. Vi vet att han är en klasspelare och har kvaliteter vi saknar, så han kommer få en rejäl chans. Men går han bara runt och runkar och inte presterar något efter två säsonger för oss, då kommer jag dra igång motorsågen, men dit är det långt kvar. Har även läst initierade rapporter om att Mourinho är imponerad av angolanen och bara väntar på att få honom helt frisk för att sedan släppa lös honom mot motståndarnas försvar.

Många "experter" babblar om att vi bara har mött tufft motstånd en gång den här säsongen, förlusten hemma mot City, men att vi nu står framför helvetets portar, typ. Och ja, det är en tuff samling matcher på ingång, men trots lite svajiga resultat så ser jag fram emot skiten. Det är mer än vad jag kan säga om liknande matcher under Moyes eller den senile holländaren. Slutet av oktober kan bli kryddstarkt: Liverpool (b), Fenerbache (h, Europa League), Chelsea (b), City (h, Ligacupen) och sedan Burnely (h). Det ska bli väldigt intressant att ta sig en titt på hur vi ligger till runt klockan 18:00 den 29:e oktober.

På måndag inleds alltså det hela då vi reser västerut för match mot scouse-svinen. Inför matchen ligger de fyra (16 poäng) och vi sexa (13 poäng), samt att de har +8 och vi har +5 i målkolumnen, så en vinst med 2-0 och vi går om dem på bättre målskillnad. Jag ser oss absolut som det bättre laget, men skillnaden är väl att den demente tysken har fått ihop sina styrkor bättre och kommit längre i sitt lagbygge. Detta medan Mourinho fortfarande försöker skaka av oss skiten från de tre senaste åren. Vore ju underbart lägligt om Pogba klev upp ytterligare en nivå och fullständigt slet Henderson i småbitar, för det är smärtsamt uppenbart att han är riktigt överskattad och där för att köras över. Den enda riktiga oron gäller väl deras snabba offensiva spelare och att de ska springa rakt förbi Blind, men det är ju samma sak i varenda jävla match så det är ingen idé att oroa sig om det. Och punghuvudet lär sitta kvar på bänken, eller ännu hellre på läktaren.

På tal om Rooney så har han alltså nu lyckats bli petad för Ingurland också. Till sist, ska man väl säga. Verkar som att maestro Danny Taylor är inne på samma spår:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/14/11375104-att-england-petar-wayne-rooney-ar-inte-modigt-det-skulle-ha-gjorts-for-lange-sedan/

Men i första matchen, mot Malta, fick han chansen att av det där extraordinära praktarslet Southgate att visa vad han kan. Det gick sådär, milt uttryckt. Såhär kan man se ut efter en stenhård match mot fotbollsjätten Malta:

   

Han hann även markera sin närvaro med den här lite "tveksamma" tacklingen:

 

Och det här är endast underhållande, ja, det är fortfarande mot Malta:

https://twitter.com/footballpools/status/784797707353350144

Men en snabb titt på statistiken för scousern talar inte direkt till hans fördel. 25 gånger gav han bort bollen! Jag tar det en gång till: 25 gånger gav han bort bollen! Mot Malta! Han var alltså lagkapten då för Ingurland, i en match mot Malta. Jag hade helt ärligt bytt ut mig själv och avslutat hela farsen där och då.

Men efter matchen kom pungpåsen Southgate med några helt förbluffande kommentarer. Rooney förtjänar tydligen mer respekt för att han har en massa landskamper och för att han fortsätter komma dit och spelar när han blir uttagen. Det är det hela. Han ansträngde sig inte ens med att försöka försvara hur han faktiskt spelade, för t.o.m det kukhuvudet vet att det skulle vara slöseri med tid. Men kom ihåg det, många landskamper = ingen kritik tack. När tar vi ut Bobby Charlton för spel med Ingurland? I dagsläget tror jag nästan att gamle Bobby skulle göra ett bättre jobb än scousern där ute.

Om scouse-arslet hade någon form av taktkänsla i sig skulle han avsluta den här farsen och bara lägga av med landslagsfotbollen, men han tycker förmodligen att då kukhuvuden som Fat Sam och Southgate får jobbet finns det ingen poäng med det. Han skulle kunna dyka upp med en fällstol och slå upp den i mittcirkeln och sitta där i 90 minuter och de skulle förmodligen ändå säga till oss att han "kontrollerade matchen" efteråt. När han inte ens kan dominera mot Maltas "stjärnor", hur mycket hopp ska vi egentligen känna då?

Men tydligen kontrollerade han inte matchen tillräckligt för att få starta mot giganten Slovenien. Och där ska väl Southgate ha någon form av beröm, den stora frågan är väl hur Rooney och Stretford går vidare efter det här.

På tal om scousers så vet alla att de var inblandade i Hillsborough-katastrofen. Det var precis det, en katastrof. Vi vet också att de gärna upplyser folk om detta och att de gärna ser sig som speciella p.g.a det. De pekar även på kampanjerna för att få "justice for the 96" osv. Det är helt logiskt och ännu ett bevis för hur hemsk Thatcher och hennes poliskår var. Dessutom finns det något slags inneboende behov hos många scousers att lyfta fram sorg och prata om att de minsann vet hur det känns att förlora en närstående. Däremot är det inte så ofta man hör något Bradford-fan gråta ut om deras tragedi 1985. Man hör heller inte särskilt mycket om Ibrox-katastrofen i Glasgow 1971. Sammanlagt 122 människor miste livet i dessa tragedier, men de ser lite mer värdigt på det hela och behöver inte basunera ut det för allt och alla. Sen ska vi heller inte glömma att scouserna var inblandade i en annan tragedi, nämligen på Heyselstadion 1985, då 39 människor miste livet. Att scouserna hade mer eller mindre skuld i det är ganska rejält fastslaget, men det hörs aldrig något om någon "rättvisekampanj för de 39" eller liknande. 2005 ställdes klubbarna som möttes på Heysel mot varandra i CL: Juventus och Liverpool. Då, 20 år efter tragedin, kom de med ett ganska vidrigt försök att säga förlåt. Konstigt nog valde många av de tillresta Juvve-fansen att vända dem ryggen och hålla upp sina långfinger som svar på det försöket. Lite sent kanske? Och lite vidrigt dessutom, vänta 20 år och sedan, inför all världens tv-kameror, spela offer, ljuvligt.

Mycket möjligt att ni blir smått illamående av mitt resonemang, men jag tycker helt ärligt att Hillsborough var fruktansvärt, precis som alla andra katastrofer runt fotbollen. Men jag tycker inte att den var mer fruktansvärd än någon annan tragedi. Och att dessutom så hårt berätta för världen om hur tufft det var med Hillsborough, samtidigt som man sopar Heysel under mattan, det är hyckleri på allra högsta nivån. Det säger jag utan att på något vis nedvärdera offren i Sheffield.

Hursomhelst så var det efter tragedin i Sheffield som Taylor-rapporten ledde till att alla arenor i Englands två högsta divisioner bara fick ha sittplatser. Alla ståplatsläktare i toppligorna skulle bort. Där någonstans börjar även det riktiga kriget mot arbetarklassens fans. Med endast sittplatser kunde direktörerna bli av med "störande inslag" som de ofta såg ståplatspubliken som, samt börja höja priserna på sittplatserna för att locka till sig en elegantare och mer köpstark publik. Det hände såklart inte över en natt, men vi kan ju bara titta på hur dagens fotbollspublik i England ser ut, och hur den såg ut runt 1984.

Efter detta har flera länder infört ståplats igen och många fans kastar avundsjuka blickar mot Tyskland och deras publiksituation. Men en kombination av många, inte alla, men många, scousers vägran att ens diskutera ett säkert sätt att återinföra ståplats på och klubbarnas direktörers girighet har satt stopp för minsta lilla pip om att ens få diskutera ståplats i Premier League. Direktörerna förstår såklart att de inte kan ta lika mycket betalt för ståplatsbiljetterna och inser att det kanske kommer locka in "jobbiga element" som de tidigare sluppit bland alla selfiesticks-viftande turister och andra dårar som befolkar Old Trafford och andra arenor nuförtiden.

Men nu får vi som förespråkar ståplatsläktare, eller åtminstone delar av en läktare där man får stå, fira en liten seger. För nu diskuteras det åtminstone runtom i England och alla klubbar, utom en, i Premier League är beredda att i alla fall starta en debatt om ämnet. Det kan tyckas som ett litet steg i kampen, men då vet ni inte hur envist motståndet, från både scousers och klubbdirektörer, har varit. Här kan ni läsa mer om det, artikeln är signerad den briljante Danny Taylor:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/14/11375105-sakert-staende-skulle-inte-innebara-en-tillbakagang-till-engelsk-fotbolls-morka-tidsalder/

Då jag vet vilka tider vi lever i, där folk blir kränkta oerhört lätt, så finns det kanske någon där ute som tycker att jag är helt känslokall i förhållande till scousernas motstånd mot ståplats. Så är det inte, men jag stör mig på deras oförmåga att se att det är två olika världar vi pratar om. Det går inte att jämföra de ståplatsläktarna som fanns då med dem vi pratar om idag. Men på nytt känns det som att de gräver ner hälarna för att visa hur speciell deras tragedi var. Dessutom finns det många fans i deras klubb som insett detta och faktiskt är för en öppen debatt, så nog finns det ett visst hopp även för dem.

Måste även bara peka er uppmärksamhet mot the Guardians briljanta skribent Marina Hyde. Här skriver hon om en arbetare från Bangladesh som ska ta sig an FIFA!

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/14/11375100-infantinos-jetsetting-kontrasterar-bistert-med-migrantarbetarnas-fifa-fall/

Säker på att jag hinner ta någon paus i drickandet och flytta ur spritångorna och hacka ner ytterligare några rader innan avspark på måndag kväll. Trevlig helg på er, kamrater, och alla usla renegater där ute.

Problemen involverade är fortfarande känsliga, 27 år efter Hillsborough, men det är dags för en debatt gällande introduktionen av den sortens rail seating som finns i Bundesliga och hos Celtic

   

"Jag har ännu inte sett någon avigsida med det området som har 2,975 personer i ett hörn på Celtic Park." Fotograf: Craig Brough/Reuters

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, söndag 9 oktober, 2016:

 

 

Det är inget enkelt ämne. Men det är ett viktigt ämne, och det kanske bästa stället att börja på när det gäller säkert stående är att titta på antalet länder som redan har haft debatten och dragit slutsatsen att om det kan ändra fotbollen till det bättre så finns det inget att vara rädd för.

 

 

Det är skapandet av en säkert stående sektion som hjälper till att förklara varför tittandet på fotboll på Celtic Park kan ha samma effekt som att stå bredvid högtalarna på en Iron Maiden-konsert. Tyskland har lett vägen och, en efter en, följer de andra ligorna efter. Österrike, Schweiz, Ungern, Belgien, Norge, Sverige, Danmark och Nederländerna opererar nu samtliga säkert stående. Australien ska införa det. Olika arenor i USA har infört det. T.o.m Ryssland, en fotbollsmiljö som ibland känns som ett steg tillbaka till 1980-talet, har valt det moderna alternativet. CSKA Moskva har säkert stående områden, med rail seats, bakom båda målen på deras nya stadion, Arena CSKA.

 

 

Det är även tydligt att majoriteten av Premier League klubbarna gillar idén. Tottenham Hotspur, Crystal Palace, Sunderland, Swansea City, Burnley, Hull City och Watford pushar alla aktivt för säkert stående, och det är allmänt känt att många andra tycker att det är dags för ligans vd, Richard Scudamore, att inleda utforskande diskussioner med regeringen. Faktum är att en av personerna som är involverad i processen tror att om det skulle gå till omröstning under den kommande veckan skulle samtliga 20 klubbar, förutom Liverpool, stödja en konsulteringsprocess.

 

 

Andra misstänker att Everton skulle välja att avstå men säkert stående rörelsen börjar definitivt få dragkraft. The Chelsea Supporters Trust har bett klubben att utforska möjligheterna på ett omkonstruerat Stamford Bridge. Spurs har redan designat delar av deras nya arena med det här i tankarna, vilket indikerar att de tror att lagstiftningen till sist kommer ändras. David Gold, West Hams gemensamme ordförande, har stöttat säkert stående och önskar kanske att det redan fanns, med tanke på en del av inflyttningsproblemen på deras nya stadion. Arsenal är entusiastiska och även om det är något som de två Manchester-klubbarna inte känner att de aktivt bör pusha för, så säger min information att båda kommer vara stöttande, när tiden är rätt. Det är bara ett ömtåligt ämne när det finns så många känsliga punkter att ta med i beräkningarna. Ingen vill framstå som att de har brist på taktkänsla, eller att de inte förstår hur känslomässigt det hela är på Merseyside.

 

 

Men det känns i alla fall som att fler och fler inser att det är dags att ha debatten och börjar förstå tanken på att säkert stående betyder exakt vad det säger, och att det förmodligen är säkrare än det vi ser praktiseras nuförtiden, med supportrar som står framför sina sittplatser.

 

 

Vad det inte betyder - och det är viktigt att vara tydlig här - är en återgång till de stora ståplatsläktarna där folk mosades var vanligt, skador togs för givet och en känsla av fara var aldrig särskilt långt borta. En säkerhetsbarriär skulle stå på varje rad, vilket tar bort hotet om för mycket folk på små ytor eller de gamla ståplatsläktarfallen, där en plötslig rörelse kunde transportera dig 20 ft (6,09 meter) åt vilket håll som helst. Rail seatsen är upprätt fastbultade. De kan fällas ner för europeiska matcher, när Uefa insisterar på arenor med bara sittplatser, men annars ges varje åskådare en plats att stå på där deras sittplats vanligtvis skulle vara.

 

 

Liverpools inställning, i linje med the Hillsborough Family Support Groups, stödjer arenor med bara sittplatser och för att gå tillbaka till min tidigare poäng så kommer det här alltid att vara ett oerhört känsligt ämne. Trevor Hicks, vars tonårsdöttrar, Sarah och Victoria, dog i tragedin, har förklarat gruppens tänk för mig och nu pratar vi om någon vars värdighet, mod och ihärdighet lyfte fram honom som en man med sällsynt substans under den där långa, nästan otänkbara kampen för att bevisa att Hillsborough inte bara var en nationell katastrof utan en nationell skandal.

 

 

Hans åsikt är att arenor med endast sittplatser har tagit fler familjer och unga människor till fotbollen och att sporten inte bör böja sig för en "skränig minoritet som lever i det förflutna". Vi pratade i fredags och han var fullt ut övertygad om att ståplatser på fotbollsarenorna aldrig ska återvända. "Vi är emot alla försök att gå bakåt. Med väldigt enkla termer tror vi att det skulle bli ett bakåtsträvande steg. Det är en principsak och vi tycker att arenor med bara sittplatser är mycket säkrare."

 

 

Är det möjligt att respektera den åsikten, och högakta honom, samtidigt som man inte håller med? Jag hoppas verkligen det för min åsikt är att stående aldrig riktigt har försvunnit. Taylor-rapporten gällande händelserna på Hillsborough, vars rekommendationer ledde till förbudet mot ståplats i de två högsta divisionerna, menade att de som går på matcherna skulle vänja sig vid att sitta ner. Istället ser vi varje vecka tusentals supportrar på fötterna framför sina sittplatser. Det bryter mot säkerhetsföreskrifterna och blockerar sikten. Det orsakar gräl mellan fans, dispyter med publikvärdar och ibland även skador (ett exempel på senare är en Manchester United-supporter som bröt benet när massor av fans firade ett sent mål borta mot Hull och han ramlade över stolen framför sig).

 

 

I många fall leder det också till att biljettilldelningen till bortafansen reduceras, medan jag ännu inte har sett någon möjlig avigsida med ett område som det som har 2,975 personer i ett hörn på Celtic Park. Ett citat från Celtics vd, Peter Lawwell, känns väldigt relevant. "Introduceringen av rail seating är en investering i åskådarsäkerhet," sade han.

 

 

En debatt av den här naturen kommer alltid att dela upp åsikterna men det slår mig att varje klubb borde tillåtas få välja själva och det är ett misstag, så enkelt är det, att anta att alla som påverkades av Hillsborough är emot stående i fotboll.

 

 

Stephen Wright, vars bror, Graham, 17, var en av de 96 människorna som dog vid FA Cupsemifinalen mot Nottingham Forest i april 1989, fick mikrofonen under det nyligen genomförda årsmötet för Spirit of Shankly, en av Liverpools mer inflytelserika supportergrupper, och han ställde sig upp och talade för en debatt gällande säkert stående, precis som alla andra talare på golvet.

 

 

Lou Brooks, vars bror, Andrew, dog på Hillsborough, 26 år gammal, är en annan förespråkare: "Jag vet att min bror hade hatat att sitta ner. Att stå upp dödade inte min bror, det var andra faktorer som gjorde det." The Hillsborough Justice Campaign stöttar en "fullskalig och objektiv debatt" och det kom en notabel ordväxling på BBC Radio Merseyside nyligen när Peter Daykin från the Football Supporters' Federation bjöds in för att framföra argument för säkert stående.

 

 

Barry Devonside, vars son, Christopher, dog på Hillsborough, 18 år gammal, var också med i programmet, efter att tidigare ha argumenterat i the Liverpool Echo för att fotbollen borde hålla sig till Taylor-rapporten och att det inte skulle vara säkert att göra på något annat sätt. Allt var upplagt för det klassiska radioformatet: en gäst lägger fram ena sidans argument, en annan svarar med en annan åsikt. Men Barry, som talade med värdighet och elegans, annonserade att han hade ändrat sig. Han hade tagit på sig att ta reda på mer om vad som involveras i det hela och tycker nu att det finns legitima argument som förtjänar en bredare debatt.

 

 

Det finns definitivt en aptit att följa Bundesliga, särskilt med tanke på att the FSF:s storskaliga undersökningar visade att 92% av fansen i England och Wales vill ha möjlighet att välja mellan att sitta eller stå, och du har kanske sett nyheterna under de senaste dagarna om att Spirit of Shankly bestämt sig för att inta en ställning gällande säkert stående, de har nu inlett en process med konsultation för att fastslå exakt hur den ställningen ska se ut.

 

 

Det mest överraskande är kanske att the Premier League aldrig formellt har tagit upp saken, men bakom scenen är de relevanta personerna fullt medvetna om styrkan bakom stödet och idrottsministern, Tracey Crouch, har sagt att förbudet mot att stå på matcherna kommer omprövas "så fort bevis från den skotska erfarenheten är tillgängliga", det är första gången någon regering har lovat att se över lagstiftningen.

 

 

När the Football League bad sina klubbar att rösta för tre år sedan var 77% för en prövning av säkert stående. Ingen bör bli överraskad om den siffran är ännu högre nu med tanke på den ändrade attityden. Den ändrade inställningen har bl. a lett till att Brighton, som en gång var emot säkert stående, för några dagar sedan annonserade att de hade besökt Borussia Dortmund och Celtic, sett hur det fungerade och nu vill få in ett sådant område på the Amex Stadium. Ingen kan vara säker på när det här kan hända. Men det har i alla fall nått punkten där de relevanta myndigheterna måste inse att det är dags att de själva börjar se seriöst på det hela.

Engelsk fotboll älskade bäbisen med lönnmördaransiktet men vad vi har kvar nu är ett vissnande proffs, som närmar sig sin 31:a födelsedag

   

Englands tillfällige manager Gareth Southgate (t.h.) och Wayne Rooney går på planen i Ljubljana. Fotograf: Carl Recine/Reuters

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, i Ljubljana, the Guardians sportblogg, måndag 10 oktober, 2016:

 

 

Allt kändes så glädjelöst ibland, med så många långa, svåra perioder när det har känts som om ett svart draperi skulle kunna placeras över hela laget, så det kan komma att förvåna dig att höra att när Gareth Southgate intog sin plats på Stadion Stozice för att förklara sina anledningar till petningen av Wayne Rooney var det på dagen sju år sedan England förlorade en kvalmatch.

 

 

Det kan nästan kännas som att hjärnan spelar dig ett spratt när man påminner sig om att England är obesegrade i samtliga kvalmatcher sedan 2009, då Ukraina vann med 1-0 efter att Rob Green blivit utvisad och Fabio Capello kastade in Carlton Cole för att få fram en sen kvittering.

 

 

Av 31 spelade matcher har 24 vunnits och England har en målskillnad på plus 73. De som inte känner till Englands tragikomik lär titta på detta facit och aldrig kunna föreställa sig att det här är ett lag som verkar vara låst i en permanent kamp om trovärdighet.

 

 

Sanningen är den att det har varit ett grått lag som befunnit sig på en grå plats längre än vad de flesta vill komma ihåg, och särskilt under åren sedan Rooneys kropp började svika honom, bollbehandlingen slutade vara så definitiv och en fotbollsspelare som alltid trodde på sig själv, i alla situationer, slutade utmana motståndare. Den unga Rooney var som en ren naturkraft. "Han är helt otrolig," sade Sven-Göran Eriksson i EM 2004. "Jag kommer inte ihåg någon som gjorde ett sådant intryck i en turnering sedan Pelé 1958."

 

 

Engelsk fotboll älskade bäbisen med lönnmördaransiktet men dagarna är förbi då han fick oss att skynda på stegen till vart han nu spelade. Vad vi har kvar nu är ett vissnande gammalt proffs, han närmar sig sin 31:a födelsedag, efter att ha börjat vid 16 års ålder och aldrig gått igenom en säsong utan att spela minst 42 matcher.

 

 

Det är därför Southgate har gjort det förnuftiga, petat Rooney, och vi ska förmodligen undvika att kalla det modigt, eller något annat ord som har använts hittills. Det här borde helt enkelt ha skett tidigare. Det kan inte ha varit lätt för Southgate att leverera nyheten men Rooneys förfall har inte bara accelererat sedan starten på den här säsongen. Det finns flera av oss som under det senaste året har påstått att det var dags att skära loss honom, och det enda problemet som kan debatteras är egentligen varför Sam Allardyce, och särskilt Roy Hodgson, alltid verkade så förslavade av Manchester United-spelaren.

 

 

Tankarna går tillbaka till en sittning med Hodgson precis innan EM 2016, vi satt runt ett bord på L'Escargot i Soho, när Englands manager utmanade fotbollsskribenterna i hans sällskap att skriva ner sina startelvor till turneringen. Sex valde Rooney, nio utelämnade honom. Det ska erkännas att det inte var någon exakt vetenskap, men det var ändå förmodligen en resonabel reflektion av allmänhetens åsikt. Hodgson log tunt, vek upp papperslapparna, gav dem till en pressansvarig och sade att vi skulle titta tillbaka på dem efter turneringen för att se vilka som hade rätt.

 

 

Han vägrade att vika ner sig och klagade inte ens, varken offentligt eller privat, när Rooney självständigt bestämde sig för att ta bort Harry Kane som Englands utvalda hörnläggare i sommarens EM, utan att besvära sig med att säga till sin manager först. Rooney var knappast ensam om att undra varför lagets längsta anfallare slog hörnorna istället för att försöka nicka in dem.

 

 

Samtidigt var det hisnande att se en av spelarna ignorera managerns taktik så fräckt och en indikation på makten han hade tills nyligen.

 

 

För att vara rättvis så startade Rooney EM 2016 med att se hyfsat kompetent ut i sin nya mittfältsroll. Men när han beskrev sig själv på en presskonferens som en bättre spelare än tidigare i sin karriär fick det dig att rygga tillbaka när man hörde en spelare som en gång i tiden var mäktig, utan framgång, försöka manipulera rubrikerna. Nästa match var mot Island och hans bidrag under den ökända kvällen i Nice kan förmodligen summeras av L'Equipes betygsättning morgonen efter. Englands kapten, rekordmålgörare och automatiska förstaval fick fyra av 10.

 

 

Sanningen är den att väldigt få personer kommer argumentera emot Southgates val. När det gäller Englands forwards var det länge sedan Rooney hotade försvar på samma sätt som Kane, Jamie Vardy, Daniel Sturridge eller numera Marcus Rashford. Kanske är det därför sant att han är bättre ämnad för en djupare position, men det är också svårt att minnas senast en centerforward flyttade bak till mittfältet och excellerade. Dwight Yorke var typ ok. Alan Smith försökte. Det är ingen lång lista, inte på något sätt.

 

 

David Moyes trodde hela tiden att det här var den naturliga vägen för en Rooney i 30-årsåldern men den f.d United-managern hade sina egna tvivel för han var inte säker på att spelaren som han tog fram i Everton var ämnad för att spela de små ge-och-gå passningarna som hjälpte Paul Scholes och Michael Carrick att bli sådana eleganta spelare. Rooneys specialitet blev att spreja långa passningar ut på kanterna. Han slog några underbara sådana passningar ibland och varje gång ledde det till applåder. Men det var ett bedrägeri.

 

 

John Robertson brukade älska de passningarna innan Brian Clough konverterade honom från en medioker central mittfältare till en dubbel Europacupvinnare på Nottinghams vänsterkant. "Jag kände ett stort nöje av att vissla iväg bollen från vänstersidan till yttersta högerkanten och från högersidan till yttersta vänsterkanten," minns Robertson i sin självbiografi. "Om jag slog bollen 40 till 50 yards (= 36,5 meter - 45,7 meter) på fötterna brukade jag känna stor personlig tillfredsställelse, men Cloughie summerade sådana passningar med ett avvisande ord - 'dekoration'."

 

 

José Mourinho verkar inte heller vara alltför entusiastisk. "Med mig kommer han aldrig vara en nummer 6, spela 50 meter från målet," sade han om Rooney på sin första presskonferens som United-manager. "Ja, hans passningsspel är otroligt men mitt är också otroligt utan press." Mourinho kunde knappast ha varit tydligare med att han aldrig kommer använda Rooney som mittfältare. Vilket är ett problem eftersom Rooney är övertygad om att det är hans bästa position och han har använt media för att klargöra att han vill att managern ska tänka om. Något måste ge med sig och det här är första gången i Rooneys karriär som hans insatser har försvagat, istället för förstärkt, hans förhandlingsposition.

 

 

Några kommer argumentera för att han borde ha följt rådet från Alan Shearer, Peter Shilton och många andra och annonserat efter EM 2016 att han skulle sluta i England och ägna sig åt att förlänga sin klubbkarriär. Men Rooney har alltid värdesatt landslaget och ur det hänseendet har Southgate rätt när han säger att spelaren inte förtjänade all schadenfreude på social medier eller de små buropen som hördes under matchen mot Malta i lördags.

 

 

Rooney har aldrig varit typen som hittat på skador för att slippa sina landslagsplikter. Han kommer fortsätta dyka upp, säger han, även om han inte är garanterad en startplats. Hans förfrågan om att få närvara vid en presskonferens, efter att just ha blivit petad, är ett tecken på vilken man han är, och ibland går det förlorat exakt hur inflytelserik han är inom Englands läger och hur mycket respekt han har bland de yngre spelarna. Hans landslagskarriär har sträckt ut sig över 13 år och vid 21 tillfällen har han burit kaptensbindeln. Rooneys 117 landskamper placerar honom åtta bakom Shiltons rekord och det finns fortfarande en chans att han etablerar sig själv som Englands mesta landslagsman genom tiderna.

 

 

"Jag har spelat i 13 år för England, non-stop, och gett allt," sade han. Men här satt han nu, ombedd att kommentera Jordan Hendersons ledarskapskvaliteter i hans roll som ersättarkapten. Han såg ytterst olycklig ut.

En $5,000 (46,993 kr) rättslig prövning gällande utnyttjandet av arbetarna som bygger för VM 2022 i Qatar bleknar bredvid värdet på privatflygningarna som Fifa:s president accepterat

   

Nadim Sharaful Alam kommer att stämma Fifa gällande den dåliga behandlingen av migrantarbetare i Qatar under förberdelserna för 2022 års VM. Fotograf: EPA

 

 

 

 

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, onsdag 12 oktober, 2016:

 

 

I de bistra tingens ordning är det anspråkslösheten i summan som verkligen träffar dig. Med formellt stöd av Nederländernas Fackliga Centralorganisation ska en man från Bangladesh, vid namn Nadim Sharaful Alam, stämma Fifa för deras påstådda medhjälp i den dåliga behandlingen av de migrantarbetare i Qatar som bygger landets VM-arenor och infrastruktur. (Föreslagen turneringsslogan: “Believe The Mirage™”.)

 

 

I vad som utgör ett testfall hotar Alam att stämma världsfotbollens styrande organ via de schweiziska domstolarna såvida Fifa inte kan komma överens med honom om en lösning. Enligt den juridiska argumentationen i stämningsansökan till Fifa "har det styrande organet kränkt gällande rättsliga normer under schweizisk lag som skyddar migrantarbetare från tvångsarbete och andra former av exploatering". För "svårigheterna han har genomlidit" medan han Building The Dream™ vill Alam ha motsvarande $5,000 (46,993 kr). För ersättning av materiella skador vill han ha precis under samma summa igen.

 

 

Så vad kan 10 grand (93,985 kr) ge dig i Alams värld? Hans fall går ut på att 2014 betalade den då 29-åriga mannen motsvarande $4,000 (37,594 kr) "på kredit" till en rekryterare som fick honom att tro att en byggnadsfirma hade sponsrat honom och att han skulle anställas som en okvalificerad arbetare. Under den mindre rosendoftande verkligheten av landets kafala-system, tvångsarbete, tog man Alams pass och han tvingades arbeta 18 timmar om dagen i nästan ett och ett halvt år. Under det som vi sarkastiskt skulle kalla hans fritid var han instängd i ett VM-arbetarläger, där han naturligtvis var tvungen att betala för sin mat. I ett gulligt och tveklöst helt tillfälligt infall av timing fick han sparken innan han hade "betalat tillbaka" sin rekryteringsavgift, varpå han deporterades utan några pengar tjänade tillbaka till Bangladesh. Han hade intecknat sin landplätt där hemma för den initiala avbetalningen till rekryteraren, och nu kan han inte betala skulden.

 

 

Som jag säger, den lilla trevliga utflykten förbrukade 17 mycket slitsamma och brutalt fruktlösa månader av Alams existens. Som kontrast till detta kan vi istället ta oss en titt på siffrorna involverade vid blott fyra dagar - fyra dagar! - i Gianni Infantinos liv. Infantino är en Solomon Grundy-liknande Fifa-president som anställdes på en måndag och var indragen i en etisk utredning på tisdagen, innan han friades från misstankar på onsdagen. Man kan fråga sig vad 10 grand (93,985 kr) ger dig i världen som tillhör den här mannen, som tveklöst kommer vifta bort Alams kompensationskrav, pour encourager les autres?*

* För att uppmuntra de andra - sagt ironiskt om en handling (t. ex en avrättning) utförd för att få andra att lyda eller ge efter.

 

 

Låt oss undersöka ett specifikt dokument i det nu avgjorda etikfallet mot Fifa-presidenten, gällande hans användande av privatflyg. Enligt det här brevet till den etiska kommittén avböjde Infantino att flyga med vanligt flyg mellan Genève, Moskva, Doha och Zürich under fyra dagar i april, flyg som Fifa hade bokat åt honom, för att istället acceptera privatflyg betalat av Ryssland och Qatar. "Det totala värdet på privatflygsinbjudningarna sträcker sig åtminstone mellan ungefär $115,000 till $150,000 (1,08m kr - 1,4m kr)," säger brevet, "beroende på flygplan och ferry-flights kan det bli ännu dyrare." Man behöver egentligen inte ens säga det, men detta inkluderas inte i Fifa:s standardutlägg som hotellrum, bilar, middagar och andra småutgifter. Till skillnad mot Alam, till exempel, så föreställer jag mig att Fifa-presidenten vill ha sitt Doha-vatten buteljerat, istället för ifrån ett stigrör ute i öknen.

 

 

Ah well. Det finns alltid två olika VM-turneringar. När Fifa-höjdarna tjatar vidare om någon turnering kan man alltid förutspå exakt vilken version av den som kommer dyka upp. Antingen har VM i princip kraften att hela planeten och det är en sanslöst förvandlande grej - vilket är anledningen till att man oftare måste ge det till icke-demokratier. Eller så är det bara ett spel och kan inte hållas ansvarigt för vad det nu är man har hittat som görs i dess namn, även om det gör dig obscent rikt. Jag vill inte avsluta med något riskabelt nu, men vilken version tror vi att Infantino faller tillbaka på när han ber Alam och hans blygsamma krav att dra åt helvete?

 

Ja då var dags för tredje delen av "Hörnan" och oavsett hur mycket skit ni än tycker att jag producerar så är det ingenting mot Uniteds hörnor. Tränar vi inte på det överhuvudtaget? Jag ska erkänna att Daley Blind har hyfsade leveranser utifrån nittiogradersvinkeln, men i övrigt är det skrämmande. Särskilt när scousern orkar stånka sig dit ut, eller för den delen Depay. Först känner man lite hopp, kom igen nu United, en hörna och chans att utnyttja vår ofta överlägsna fysik inne i boxen. Så ser man nummer 7 eller 10 jogga ut och allt hopp dör. Några sekunder senare har de slagit hörnan rakt på första försvararen och vi måste dra hemåt för att försvara en kontring - briljant. Får mig att tänka på genidraget då Phil Jones plötsligt var vår hörnläggare. Nu tittar jag nådigt bort mot Jägermeister-hyllan och känner ångesten explodera inombords.

 

 

ROONEY

Jag antar att ni har läst Rooneys ord från presskonferensen med Ingurland. Den där han ber om att "få chansen" som mittfältare istället. Det säger en del om hur vilseledd den dumma fan är. Han tror att han kan diktera matcherna från en djupare position. I Rooneys och hans idiotiska agent Paul Stretfords värld förnekas han sin gudomliga rätt att sjunka ner och ta sin plats som nästa Pirlo. Det finns liksom ingen ände på hans inbillningar.

Samtidigt gjorde det mig lite glad att läsa artikeln (ni hittar en länk till den längre ner). Det känns nämligen som att Mourinho har spelat sina kort väl här. Han ses vara stöttande för the FSC samtidigt som han klargjort att han inte är någon mittfältare. Rooney erkänner själv att han inte är någon anfallare och pratar nu om att behöva ta ett beslut om han inte får spela. Låt oss bara hoppas att han tar det beslutet innan han slår rekordet.

Sen funderar jag på huruvida allt det här från scousern har diskuterats och sanktionerats med och av hans agent, för normalt sett får vi inte höra sådan här skit från honom, hoppas verkligen att det exploderar i nyllet på honom. Det känns onekligen som att i och med detta skyndar han bara på sin flytt ut ur Old Trafford-utgången. Låt honom gnälla och tjura hela dagen, det är ljuvlig musik i mina förbannade öron.

Jag ska villigt erkänna att jag börjar bli lite upphetsad av det här. Jag vet att det inte krävs så mycket nu när det är landslagsuppehåll och inte match förrän nästa måndag igen, men det här kittlar verkligen. Jag har nu gått från att vara säker på att vi sitter fast med galten under de kommande tre åren, till att börja tro att han kan vara borta till sommaren. Trots allt skitprat han hasplar ur sig för tillfället så är han kanske, trots allt, medveten om att slutet i United är nära och kanske är allt det här ett försök att rädda ansiktet?  Jag påstår mig inte veta hur det ligger till, men under de kommande månaderna förväntar jag mig mer och mer av de här kommentarerna från Rooney/Stretford, så att när han packar sina väskor i sommar kommer det se ut som att det har skett på hans villkor och för att han inte var nöjd med hur managern spelade honom. Det var bara några veckor sedan han nämnde att han ville skriva på ett nytt kontrakt för United om klubben fortfarande ville ha honom. Så jag undrar om han inte har fått den responsen han förväntade sig och nu funderar på en framtid i någon annan klubb?

Och kanske har den här ändrade strategin kommit som ett resultat av att han inte kände till allmänhetens åsikt om honom (definitivt inte United-fansens åsikt), med tanke på RI-omröstningen och att fler och fler tidningar börjar se igenom skiten hos scousern.

Här kan ni läsa Danny Taylors briljanta rapport från scouserns presskonferens med Ingurland:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/05/11371759-englands-kapten-wayne-rooney-lovar-att-bevisa-de-som-tvivlar-pa-honom-att-de-har-fel/

På tal om att fler och fler engelska "journalister" har fattat hur det ligger till med Rooney, så är det glädjande att se att t.o.m dumskallen Duncan Wright på the Sun har fattat:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/06/11372136-de-roda-kan-inte-vanta-pa-roo-manchester-united-lamnar-wayne-rooney-bakom-och-har-inte-tid-att-lata-honom-lara-sig-en-ny-position/

Här har ni även en artikel som Danny Taylor skrev för några veckor sedan om Rooney:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/24/11368016-wayne-rooneys-ar-pa-toppen-har-tagit-pa-manchester-united-kaptenen/

 

 

TRÖTTSAMT GNÄLL OCH T.O.M EN SCOUSER LYCKAS FÅ TILL DET

Nu är det ett tag sen, men jag kan ändå inte riktigt släppa gnället mot Mourinho för hans "behandling" av Luke Shaw då han gav honom en tillsägelse på avbytarbänken mot Watford.

Ska villigt erkänna att jag blev chockad, men när det gäller det här ämnet så fick faktiskt en scouser till det helt klockrent (stoppa pressarna)!

Jamie Carragher i Daily Mail:

 

"Mourinho hade rätt i sin värdering av målet som ledde Manchester United till förlust borta mot Watford.

 

 

"Jag har inte överseende med att detta händer varje vecka men det är inget fel om en manager offentligt kritiserar någon då och då för att få en reaktion.

 

 

"Managers får inte säga något dåligt om spelarna nuförtiden, inte ens om deras kritik är välgrundad, utifall de blir upprörda.

 

 

"Jag kunde inte förstå det att någon valde att informera en tidning å Shaws vägnar om att Englands vänsterback var missnöjd med hur Mourinho pratade om honom.

 

 

"Jag blev lika förvånad när jag läste en rapport om att andra spelare var 'chockade' av några av hans ord bakom stängda dörrar.

 

 

"De här spelarna representerar Manchester United, en klubb där du måste vinna. De har inte vunnit mycket de tre senaste åren men de har blivit bra på att gnälla. Kanske säger det mer om dem än om Mourinho? Och låt oss inte tro att han är den första United managern att använda en sådan taktik.

 

 

"Nu porträtteras [Mourinho] som en tyrann. Var Mourinhos kritik mot Shaw verkligen så elak? Nej. Allt detta bevisar är att vi har nått en punkt där en manager inte kan säga någonting överhuvudtaget offentligt.

 

 

"Vad hände egentligen med spelare som tar ansvar? Vad hände med att erkänna att, då och då, så spelar du inte bra och du begår misstag? Vad hände med att ha respekt för managern och hans beslut? Det här driver mig till vansinne."

Samtidigt så nås jag av rapporter i min bunker om att vissa seniora skribenter säger sig vara väldigt förvånade av en del av skiten som skrivs om Mourinho och spelarna. Tydligen har någon gått lite för långt i sitt briefande till media och det kan komma tillbaka som en hård näve i ansiktet på honom. Det ska med andra ord vara riktigt överdrivet och inte ha så stark förankring i sanningen.

Å andra sidan så har vi syltryggar inom klubben som gärna läcker skit till tidningarna för att sätta sig själva i bättre dager och stryka skit på någon de inte gillar. Och den här skiten har pågått ett tag nu och på allvar underminerat de två senaste managerna (som verkligen inte behövde någon hjälp med att vara värdelösa). Därför kändes det extra imponerande att se den omedelbara nedhuggningen i City, det skulle jag gärna se mer av hos oss. Titta bara på vad Pepe gjorde med Touré och Hart, ordentlig utrensning av skit från dag ett. Men när Mourinho låter en svordom glida ur munnen i stridens hetta mot stackars lilla Luke, den ack så känsliga ytterbacken, då är det tydligen uppe på krigsbrottsnivå. Portugisen behöver veva ut sin köttyxa pronto! (Och den ska, enligt pungpåsen Redknapp vara massiv: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/12/11363315-the-special-schlong-jose-mourinho-har-ett-stort-redskap-i-sina-byxor-sager-jamie-redknapp-om-manchester-united-managern/)

Sen kom även skitsnacket om att Fergie minsann aldrig kritiserade spelare offentligt, allt sånt sköttes bakom stängda dörrar! Oh ja. Hans sågning av Giggs i offentlighetens ljus efter Galatasaray '93, orden om Smallings utvisning i derbyt, eller hur Nani förstörde för oss då vi föll med 5-4 i Ligacupen mot Chelsea 2012, det är såklart bara påhitt. Och Fergie skulle aldrig förnedra en spelare för att stärka sin egen position, det måste vi komma ihåg *host* *host*!

   

 

Vill även minnas att Evans fick höra det från båda gevärspiporna under en bortamatch i CL, medan han fortfarande var på planen!

Det handlar bara om ett lätt och skönt sätt för känsliga egon att övertyga sig själva om att de egentligen inte har gjort något fel och att allt är någon annans fel. Hur många i dagens trupp skulle genuint kunna säga hur "det var under Ferguson" (med tanke på att han mjuknade rejält under sina sista år)? Carrick, Rooney och Valencia?

 

 

JESSE LINGARD - KIERAN "LORD SNOOTY" RICHARDSON II

Jag har haft svårt att ta till mig Jesse Lingard på riktigt. Jag kan delvis förstå att Mourinho tar ut honom, eftersom han jobbar ganska hårt defensivt och är snabb. Han har även gjort en del snygga mål, som absolut är skickligt utförda. Men oftast, i alla fall för mig, så är han dålig och är en av spelarna som jag hoppas ska bli utbytt när man ser avbytarna börja värma upp på sidlinjen.

Dessutom är det något med honom som får mig att känna starka vibbar av en annan herre som tyckte lite väl bra om sig själv på OT: herr Kieran Richardson. Mannen som inte drog sig för att köra klassikern i krogkön till vakten: "Känner du inte igen mig?" när han inte släpptes in tillräckligt fort. Han tjatade även om att han ville ha lugn och ro när han gick ut och inte skapa uppståndelse. Då kan man undra varför han valde att anlända till någon nattklubb i en limousine och iklädd en blå onepice, keps bak-och-fram, solglasögon och ett "gangsta-halsband" bestående av en tjock kedja med en silvertallrik i Andersons storlek hängades från ändarna. Och ute på planen var han såklart en total katastrof och inte i närheten av United-kompatibel. Lingard påminner lite om den där killen i skolan som var väldigt snabb, så alla antog att han skulle vara bra på fotboll, men det visade sig snart att han var skit

Tydligen så snackas det även en del bland tabloiderna om att hans uppträdande vid sidan av planen inte är bra. Det handlar tydligen inte om droger, men någon skit håller han uppenbarligen på med.

Förra helgen dök den här artikeln upp om herr Lingard och den är lite konstig:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/05/11371742-65279-jag-trodde-att-han-var-den-ratta-jesse-lingards-ex-pastar-att-man-utd-esset-dumpade-henne-nar-han-slog-igenom-pa-den-stora-scenen/

Nu påstår jag inte att Lingard har slagit tjejen, eller att det är det han ägnar sig åt mellan matcherna och träningarna. Men ta en titt på bild nummer 11 i artikeln. Den föreställer den aktuella tjejen, med ett tydligt blåöga, men det står ingenting om det i texten, nu i alla fall. När artikeln först kom upp online så var bilden med, precis som i min översättning, men då fanns det tydligen även en text (jag har inte läst den själv) som förklarade blåögat. Men efter några timmar plockades bilden bort helt. Och en senior och väl insatt journalist kommenterade artikeln enligt följande: "Massor av grejor togs bort av jurister igår kväll. Tidningarna har inga pungkulor längre." En detalj som de bestämde sig för att ta bort från den här storyn är vad Lingard spenderar mycket av sina pengar på nuförtiden (inte droger, åtminstone). Men de fick med en fin eufemism i alla fall: "Hon har hört rykten om att han festar med andra tjejer." Jag har som sagt var inga bevis och tydligen är det mycket svårare för tidningarna, ja, även de engelska tabloiderna, att trycka saker av "känslig natur" nuförtiden. I och med bilden på blåögat och att det tydligen förekom text om orsaken också, så kan det bli så att tidningen ändå blir stämd. Men till sist kan de ha samlat ihop tillräckligt med material för att trycka, och vi vet alla att en skandal kring en United-spelare säljer lösnummer, och då brukar de kunna lägga i en extra växel.

Förhoppningsvis är Lingard inte en United-spelare så värst länge till. Förutom några hyfsade mål, en del snygga framspelningar och "hårt jobb, som ofta slutar med att någon starkare motståndare flyttar på honom och tar tillbaka bollen, så anser jag inte att han håller United-klass. Kan se honom i Hull, eller Bournemouth i framtiden. Men vad vet jag? Bara för det här så blommar han kanske ut till en världsklasspelare under den här säsongen, tror inte det men man vet ju aldrig. Kommer i alla fall fortsätta hålla koll på honom och rapporterna om hans livsstil vid sidan av planen.

 

BIG SAM

Vad ska man säga om Sam Allardyce egentligen? Jag har aldrig gillat honom och jag kan inte påstå att jag lider av att hans arrogans och dumskallighet till sist har hunnit ifatt honom. 67 dagar fick han vara Ingurlands manager, sen var det kört. Det är liksom bortom all parodi. Minns fortfarande hur han pratade om att han var ämnad för en riktig europeisk storklubb. Han kunde, på fullaste allvar, se sig själv som manager för Real Madrid eller någon likvärdig europeisk bjässe. Undrar om någon klubb som folk i allmänhet känner till någonsin kommer vilja ta med honom i tång efter det här? Här har ni två bra artiklar av maestro Danny Taylor, ganska roligt när han i den sista ser tillbaka på tiden då Ingurland anställde Sven-Göran Eriksson som manager för landslaget, oj vad rasisterna på Kent Ekeroths engelska favorittidning, Daily Mail, mådde illa då:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/05/11371756-absolut-en-arrogant-klantskalle-men-kravdes-det-verkligen-en-sparkning-av-allardyce/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/05/11371755-fa-bor-titta-pa-referenserna-och-inte-passen-nar-det-galler-englands-nya-manager/

 

BASTIAN

Verkar i alla fall som att Bastian Schweinsteiger inte håller på att bryta ihop helt under sin tid i Manchester. Man hoppas ju verkligen att lönen han får för att träna med reserverna räcker till tre mål mat om dagen. Här ses han i alla fall komma ut lite i Cheshire med sin Ana och spela lite golf innan Uniteds bortamatch mot Feyenoord. Skönt att se:

 

 

 

VADDÅ, PÅGÅR DET ETT KRIG MOT ARBETARKLASSUPPORTRAR FRÅN FOTBOLLENS LEDARE? HADE JAG INTE EN ANING OM

Den här "plötsliga" insikten gällande vad vi har vetat i många år är nästan, men bara nästan, underhållande. Den moderna fotbollen idag har mer gemensamt med Disneyland än den arbetarsport för arbetare som den en gång i tiden var.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/24/11368013-hur-fotbollens-arbetarklassfans-saldes-ut-for-en-nave-popcorn/

 

 

TONY V OCH SOPHIE VÅGSÆTER

Ni minns säkert detta, the Suns rapporter om att Tony Valencia i hemlighet arrangerat ett möte med en norsk sjuksyrra på ett hotell i Manchester för lite köttsligt sällskap efter förlusten mot de bittra:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/24/11368008-knullderby-gifta-man-united-stjarnan-antonio-valencia-arrangerar-ett-hemligt-avtalat-mote-pa-hotell-med-storbystad-sjukskoterska-han-uppvaktade-pa-instagram-endast-timmar-efter-att-hans-lag-forlorade-660m-7-85-miljarder-kr-matchen/

Men efter de rapporterna kände sig ecuadorianen tvingad att gå ut på nätet och reda upp saker och ting. Tydligen är han inte ihop med sin fru längre och är därmed singel. Varför han då behöver träffa norskan på ett hotell framgår inte, men kanske kommer vi snart se en duo i United som båda talar spanska och som båda har skandinaviska flickvänner. Tänker på Mata, som tydligen är ihop med en svensk tjej, och så Valencia då, om han nu går och blir ihop med fröken Vågsæter. Kan inte riktigt påstå att jag bryr mig alltför mycket, men tyckte artikeln var ett bra svar på alla som klagar på att Tony inte kan penetrera, eller komma in bakifrån. Här kan ni läsa om hans utspel i sociala medier:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/05/11371751-jag-ar-singel-manchester-united-stjarnan-antonio-valencia-tvingad-att-deklarera-att-han-ar-singel-pa-twitter-efter-hotellflorten-med-norska-skonheten-sophie-vagster-efter-forlusten-mot-city/

 

 

HOWARD GAYLE, TOMMY SMITH OCH VINNIES JONES FILM

Det här har jag lagt ut tidigare, men det kan vara värt en upprepning. Tycker det är lite fascinerande att läsa om den första svarta spelaren i Liverpool FC. Han spelade där under slutet av 70-talet och början av 80-talet, då rasismen i Storbritannien var ett gigantiskt problem, och staden Liverpool och deras lite udda invånare har aldrig varit kända för att välkomna "främmande element". Om de inte kommer från Uruguay och är rasister mot svarta United-spelare, såklart, men det är ju en annan berättelse. Med tanke på just den så är det heller inte så konstigt att den "urtrevliga" scousern Tommy Smith ses som en legendar på Anfield:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/04/11371539-den-urtrevliga-scousern-tommy-smith-och-vinnie-jones-klassiska-fotbollsfilm/

 

 

TRÖJFÖRSÄLJNING BETALAR INTE TRANSFERS!

Den här artikeln dök upp i somras och jag upptäckte nyligen att jag har glömt ge den uppmärksamhet. Den är väldigt bra och intressant. Jag minns tidigare att jag slöläste på MUSS hemsida om hur folk där på allvar trodde att tröjförsäljningen av tröja nummer 9 med "Ibrahimovic" på ryggen i princip på egen hand betalade köpet av Paul Pogba. Man blir mörkrädd av sådan idioti, men tyvärr inte särskilt förvånad. Man hoppas att några av de som tror att tröjförsäljning med en spelares namn och nummer på under några veckor finansierar spelarköp för ca en miljard kronor ska orka läsa det här. Jag hyser inget hopp, men jag försöker i alla fall (haha).

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/08/26/11356673-transferfonstret-de-stort-spridda-myterna-om-hur-klubbar-koper-spelare-avslojade/

 

 

IDIOTEN KLOPP

Jürgen Klopp har verkligen kommit in bra hos scouserna. Den snedtandande tysken som älskar att få folks blickar på sig har även pressat ur sig en del skit som får scouserna att mer eller mindre vara beredda att ta honom i sina munnar. Nu är det ett tag sen, men det kan vara värt att uppmärksamma ändå, med tanke på att hans lag är våra nästa motståndare efter landslagsuppehållet.

Tysken har förstått att kritik mot United trollbinder hans klubbs fans, så redan i somras var han ute och kritiserade de Rödas köp av Pogba:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/08/26/11356620-skott-avlossade-jurgen-klopp-kritiserar-manchester-uniteds-transferpolicy/

Mourinhos svar på detta var briljant. Han sa bara att för att kunna göra sådana storköp måste man ha råd och vara en storklubb. Jag vet att vi inte ens spelar i CL och på senare inte kan skryta med att vara någon pokalmaskin, men det måste ju finnas något som lockar Pogba att välja United. Ni känner säkert till min politiska hemvist och jag anser att pengarna inom den moderna fotbollen är bortom sjuka, de framkallar ett illamående. Men det är inte lönerna eller transferpriserna jag hejar på, det är Manchester United och spelarna ute på planen. Hade jag fått välja hade lönerna och i princip allt inom fotbollen sett annorlunda ut, men så är det inte. Idag är det inte många som klagar på kapitalismen, så det känns konstigt varför dess lagar inte skulle gälla fotbollen. Men när United, som tillhör de klubbarna i världen som tjänar allra mest pengar, väljer att spendera dem på klasspelare, då blir det livat. Det bottnar såklart i det inneboende hatet och avundsjukan mot fotbollsklubben United, så det gör ju det hela väldigt roande. Man ska bli chockad över att United använder sina pengar till att göra laget bättre? Pengar som till stor del finns för att vi är en av världens största klubbar.

Hursomhelst, Klopp menar i artikeln att han hellre köper spelare för en ostbit och en korg kantareller och romantiserar om hur han bygger lag, medan United förstör fotbollen. Intressant då att han väljer att peka på Barcelona och påstår att de har gjort något liknande som tysken. Hmm... jag utgår då från att det är samma Barcelona Klopp menar som 2013 köpte Neymar för mer än €100m (1,01 miljarder kr) och 2014 rasisten med råttansiktet, Luis Suárez, för £65m (789,4m kr). Och det var ju från just Klopps råtthål till klubb som överstegrisen från Uruguay köptes till Barcelona. Luktar det här en säljande klubb mer än den där "storklubben" som deras vilseledda fans så ofta pratar om?

Han predikar helt enkelt för den fradgande idiotkören. Och deras ollon till supportrar kommer svälja det skitsnacket också; Mancs försöker köpa titeln, medan Liverpool Football Club sköter sina affärer med lite mer klass. De hade gjort precis samma sak om de hade haft degen och varit i närheten av att räknas som ett storlag, men det har de inte och är de inte, det kommer även den hjärnskadade tysken en vacker dag att inse. Han som just har spenderat i princip inga pengar alls, £67,9m (824,6m kr), på Mane, Klavan, Wijnaldum och Karius.

Deras fans kommer även att ignorera miljonerna som de har sprutat ur sig genom åren i sina försök att göra exakt samma sak som de anklagar oss för att göra. Klopp fick mig även att skratta när han sa att han föredrar att skapa en "grupp" (det är en trupp, ingen grupp, din jävla pungpåse som ser ut som en luffare) - är inte det vad vi håller på med? Vi köpte fyra förstalagsspelare i somras, oavsett vilka pengar som spenderades, medan han har plockat in sex. Han låter bara som en bitter gris för han vet att han inte kan attrahera toppspelarna. Han försöker bara rättfärdiga nivån på nyförvärven han gör och använder, helt misslyckat, Barcelona som ett exempel på hur han vill göra det.

 

 

SCOUSERNA HAR REDAN VUNNIT EN TITEL

Tidigare den här säsongen vann scouserna och Dortmund ett UEFA-pris för att ha skapat en "unik arenaatmosfär" (ungefär där tappade jag min tidigare respekt för Borussias fans) karaktäriserad av respekt och solidaritet under deras EL-kvartsfinal förra säsongen.

   

 

Nu väntar jag bara på argumentet från dem att de borde få en automatisk kvalificering till den här säsongens slutspel, så att de kan försvara sin titel. Och för att vara rättvis mot dem så har de ju en historia av att skapa en "unik arenaatmosfär".

RB LEIPZIG

På tala om avskydda klubbar så kan ni här läsa om anomalin i tyska Bundesliga, RB Leipzig:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/30/11370125-hur-rb-leipzig-blev-den-mest-hatade-klubben-i-tysk-fotboll/

 

 

DEN MODERNA FOTBOLLEN, DEL 387,972

Ni tycker säkert att jag är tjatig i mitt snack om allt jag avskyr med den moderna fotbollen, men tro mig, listan är lång och det känns som att den blir längre för varje dag. I det vardagliga livet för vanliga människor så får vi ju ofta höra att det är rätt att satsa på sig själv, man ska bygga sitt eget varumärke och alla kan lyckas, bara man jobbar hårt. Det här är nyliberalt skitsnack som i princip upphöjts till helig skrift. Satsa på dig själv! Bygg ditt varumärke! Jag blir rumlig i buken bara jag tänker på det. Briljanta satirtecknaren Liv Strömquist kom på bokmässan med en briljant reflektering på ämnet: "Jag hörde Malou von Sivers säga att Zlatan är en sådan bra förebild för alla ungar i förorterna: Jobba hårt, så blir du framgångsrik och kan bli vad du vill. Vidare så läste jag någonstans att Zlatans mamma jobbade som städerska under många år, vart kom hennes framgång?" Men inför sådana argument fnyser bara praktgaltar som Fredrik Segerfeldt och Aron Modig och avfärdar det som kommunism.

Men nu ska jag inte komma ifrån ämnet. Även inom fotbollen gäller det att bygga varumärken, gärna med en modellflickvän, tatueringar, dyra bilar, dyra hus och kanske en musikkarriär. Eller varför inte ett utsvävande liv på sociala medier? Allt kan ju i princip göras om till cirkus. Bilden här under känns verkligen som en helt annan värld, ögonblicket då Bryan Robson skrev på för Manchester United. Man ställde ut ett bord och några stolar på Old Traffords gräsmatta innan hemmamatchen mot Wolverhampton Wanderers. Ut klev Robson, managern Atkinson och slipsen Edwards, sen var det klart.

   

När PSG i somras köpte Real Madrid spelaren Jesé skulle han också presenteras på innerplan, men inte inför någon match, utan för tomma läktare. Men gissa om klubben blev förvånad och t.o.m lite irriterad när spelaren hade med sig flickvännen Aurah Ruiz in på planen. Som fotomodell, iklädd ett väldigt tajt nummer och med en Michael Kors-väska på armen stal hon såklart hela showen. Det enda positiva med cirkusen var väl att PSG:s ordförande, Nasser Al-Khelaifi, blev väldigt störd och uppjagad av detta PR-nummer. Hans "stolta" klubb hamnade i skuggan av ett storbystat bombnedslag. Presentationen är inte lika vidrig som när Real Madrid eller Barcelona ska presentera någon ny storstjärna, men det är inte långt ifrån. Här kan ni läsa mer om spektaklet och Jesé, mannen som satsar allt på sin fotboll:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/02/11359196-jese-har-vunnit-tva-champions-league-titlar-gjort-en-rapmusikvideo-och-har-en-glamouros-tv-stjarna-som-flickvan-vi-halsar-pa-inne-i-den-nya-psg-anfallarens-varld/

Det här får mig alltid att tänka på den hjärnslöa Phil Jones. Då klubben mindes de omkomna i München-katastrofen 1958 tyckte han det var en bra idé att slänga upp en minnesbild på hjältarna från det laget, ackompanjerat av reklam för hans sidor på social medier. Jag orkar inte ens kommentera det.

 

En svensk fotbollsjournalist som jag gillar och ofta läser är Johanna Frändén och faktum är att i samband med Jesé-presentationen twittrade hon följande:

   

 

 

 

GYMBILDER FACEBOOK

Det finns en del bra saker med Facebook och jag kanske framstår som en hycklare som kritiserar det, men ändå glatt använder det. Men det lockar verkligen fram väldigt konstiga saker hos folk. Tror inte att jag har kunnat logga in en enda gång där och bara kännt att fan, vad vettigt det här, vilka kloka och bra saker folk skriver eller länkar till. Folk man trodde var helt ok visar sig vara rasister och ibland helt sjuka i huvudet. Andra postar skit i en sådan strid ström att man nästan blir orolig för deras mentala hälsa. Annars är det mycket "bästa", "finaste", "gulligaste", "mysigaste" osv, osv. Betnér summerar det bra här:

Sen har vi de som rent tvångsmässigt bara måste visa världen att de jobbar mycket (typ det finaste du kan göra i Sverige 2016), eller tränar mycket. Viktigt är att det är tidigt på morgonen, eller sent på kvällen, så att dena "följare" verkligen förstår hur duktig du är. Du ställer alltså klockan en och en halv timme innan du behöver, för att gå och träna. Det måste jag ju informera omvärlden om. Jag menar vad gör man inte för några "likes" eller kommentarer i stil med: "Du är grym!" "Fan vad duktig du är, jag önskar att jag hade samma inställning som dig" "Du är verkligen den bästaste!" Osv.

Så på tal om Johanna Frändén och folk som lägger upp gymbilder och statusuppdateringar om sina träningsvanor ger jag er den här briljanta spaningen från Frändén, från Aftonbladet 16/9 i år:

 

Wow!

En studie från Brunel University i London bekräftar att människor som statusuppdaterar om sina träningsvanor på sociala medier har en stark överrepresentation av narcissister. Studien visar också att bilder från gymmet tillhör de mest gillade, trots att de uppfattas som provocerande. Länge leve Facebook - där personlighetsstörningarna får härja fritt.

 

 

CITYS ROBOTAR

Det här är verkligen fantastiskt! Ni förstår inte hur mycket jag önskar att Red Issue fortfarande fanns kvar i pappersform, förstå hur de skulle kunna ta sig an det här:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/24/11368000-manchester-city-presenterar-robotar-som-ska-underhalla-fansen-pa-matchdagarna/

De har verkligen blivit allt de hatade oss för och inte ett enda City-fan kan faktiskt se att det är otroligt hur ombytliga och bittra de ljugande kukarna faktiskt är, de lever upp till alla rykten vi någonsin har gett dem. Snacka om att helt ha tappat fattningen och kontakten med verkligheten, det här är bortom all parodi!

Kanske är det bara ett listigt sätt att försöka fylla upp några av alla tomma stolar som ofta kan bevittnas på deras ljusblåa rymdskepp? Skulle vara intressant att se en Robot Wars derbymatch mellan deras androider och våra förutsägelsemaskiner från Toshiba. Jag menar vad väntar härnäst? En City Terminator-robot som reser tillbaka till 1941 på jakt efter Fergies mamma? Helt obetalbart!

 

 

SERENA PISSAR HEM TITLAR - MEN PUBLIKEN STÖR SIG PÅ HENNES BRÖSTVÅRTOR!

I juli i år slog Serena Williams Angelique Kerber i Wimbledon-finalen och kammade hem sin 22:a Grand Slam-titel. Därmed blev hon tillsammans med Steffi Graf den tennisspelare med flest grand slam-vinster i modern tid. Australiensiskan Margaret Court Smith vann 24 singeltitlar under åren 1960-75.

 

Topp 5: Flest grand slam-segrar:

1. Margaret C Smith 24 (mellan 1960-75)

2. Steffi Graf: 22

Serena Williams: 22

3. Chris Evert: 18

4. Martina Navratilova: 18

5. Monica Seles: 9

Man kan ju inte annat än bli lite imponerad av Serena. Att hon dessutom är svart och gör detta i den så kallade "vita sporten" är ju extra skönt. I en dokumentär om henne berättar hon att hon fortfarande stöter på rasism inom sporten. Men det är inte bara det som stör den "tuffa" tennispubliken...

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/08/26/11356627-match-points-chockade-wimbledon-fans-kritiserar-bbc-efter-att-de-visade-serena-williams-distraherande-brostvartor/

Jag orkar inte ens kommentera det. Men det skulle vara intressant att träffa en person som orkar klaga på detta. Är det lika upprörande när hen ser en manlig fotbollsspelare med stora bröstvårtor i en tajt matchtröja? Skulle inte tro det...

 

 

BRA JOBBAT!

Ni vet redan vad jag tycker om selfies och hela kulturen runt det. Att man dessutom är beredd att köpa en selfiestick för att producera den perfekta selfien, ja det är liksom bortom all sans och allt vett. När man dessutom ser idioter stå och vifta med de på fotbollsmatcher blir man mörkrädd, därför applåderar jag det här initiativet:

https://www.youtube.com/watch?v=alBDpNFflWw

 

 

KIM KARDASHIAN

Det går att säga mycket om det här fenomenet. Någon som så bra och vidrigt fångar tidsandan för vår tid går väl knappast att hitta. Såhär är vi ju alltmer vana att "ta del av henne" i medierna nuförtiden:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/30/11370119-ager-hon-nagon-bh-kim-kardashian-exponerar-sina-brostvartor-i-en-genomskinlig-topp-da-hon-an-en-gang-gar-ut-utan-bh/

Men tack och lov så finns det fortfarande journalister som orkar se igenom skiten och alla falska hyllningar. Inte förvånad att det är just Marina Hyde som skrivit den här briljanta artikeln om Kimmy:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/08/26/11356618-etiketten-som-ar-for-het-for-kim-kardashian-att-bara-feminist/

 

 

BANGLES SUSANNA HOFF

Under min uppväxt lyssnade jag en del på The Bangles. Det är ett sådant där band vars musik håller än idag men som man inte tänker på så ofta. Jag gillade sångerskan och gitarristen Susanna Hoffs röst och riff. Jag var inte ett gigantiskt fan, men jag gillade deras musik och kommer ihåg det än idag. Med många band och artister som man gillade då har det ju tyvärr gått utför. De visade sig inte vara odödliga och kunde inte dra i sig ändlösa volymer knark eller alkohol. Därför är ju många av de idag väldigt, väldigt slitna. Kombinationen åldrande och ett hårt leverne tär även på den bästa, därför var det så kul när jag för en tid sedan snubblade över den här artikeln om just fröken Hoffs:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/30/11370115-evig-flamma-kommer-ni-ihag-bangles-stjarnan-susanna-hoffs-trettio-ar-efter-bandets-storhetstid-ar-hon-en-av-de-hetaste-57-aringarna-som-finns/

 

 

DANIELA CRUDU

Ok gott folk, vad anser ni om Rumänien? Om man frågar ett tiotal personer är jag ganska säker på att man skulle få höra en del prov på rasism och antiziganism. Här har ni landets placering i Europa och lite annat smått och gott:

 

Tittar man på engelska tabloider så är det hat som gäller. Det är fattiga, medeltida, efterblivna, illaluktande människor som kommer likt kackerlackor och väller in på de brittiska öarna. Där tar de syre och resurser från det hederliga brittiska folket, tigger, lever konstigt och är i största allmänhet bara i vägen. Ja, det är människor vi pratar om fortfarande, men såhär målas rumäner ofta upp, både i Sverige och i England och på många andra platser också.

Men när det gäller Englands förhållande till rumäner finns det ett tydligt undantag. Handlar det om rumänska tjejer som presenterar väder i tajta och/eller väl urringade kläder så är allt det andra glömt. Då handlar det bara om "supersnygga" och "jättesexiga" kvinnor som gör sin plikt, underhåller männen med sina kroppar. Ni kan ju "googla" eller "youtubea" på "Roxana Vancea" så får ni se. Och nu har britterna fått en ny rumänsk gudinna, fröken Daniela Crudu:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/30/11370112-molnigt-med-chans-att-fa-se-brostvartor-otroligt-vackra-vadertjejen-rakar-ut-for-overraskande-kladesfel-da-bysten-trillar-ur-dressen-live/

Synd att tongångarna inte riktigt är desamma när det gäller människor från samma land som befinner sig allra längst ner på samhällsstegen och som har fräckheten att ta sig till ett annat land, i ett desperat försök att få mat på bordet, eller gatan.

 

 

MARIKA FRUSCIO

Om du tänker efter på alla fotbollsprogram du har sett så är det inte ofta man får se äldre kvinnor med ölmage sitta och bre ut sig i "expertsofforna" med sina analyser om olika matcher. Den rollen tillhör mannen. Ska en kvinna släppas in i en fotbollsstudio där herrfotboll diskuteras, då ska hon vara ung och snygg. Så är även fallet i det katolska och så av Marcus Birro hyllade Italien:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/30/11370110-hon-ar-tillbaka-storbystade-nyhetsstjarnan-marika-fruscio-spiller-ut-tuttarna-igen-infor-kamerorna/