Han fyller inte 31 förrän nästa månad men Wayne Rooney gjorde sin Premier League debut 16 år gammal och spelare som börjar tidigt får ofta betala ett pris

Wayne Rooney skadade högerfoten borta mot Bayern München 2010, förväntades bli borta i tre veckor, men spelade returen en vecka senare. Fotograf: Michael Regan/Getty Images

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, lördag 17 september, 2016:

De ändrade formatet på presskonferenserna hos Manchester United för en tid sedan. Under se senaste 10 åren eller så har allting skett framför kamerorna och managerna, därför brukar de alltid sätta på sig en mask för tv, komma ihåg att tänka på sitt språk och ofta dölja, eller spä ut, vad de egentligen tycker. Det är en PR-värld mer än någonsin tidigare, men det brukade vara mycket roligare förr i tiden när Sir Alex Ferguson höll separata briefingar, med kamerorna avstängda, där han kunde köra off-record, visa lite mer av sin riktiga personlighet och ibland flyga in i den sortens utbrott som måste ses för att man ska tro på det.

Han smög definitivt inte som en kattunge runt ämnet när det handlade om Wayne Rooney och frågorna som ibland dök upp gällande anfallarens febrila temperament (ingen ifrågasatte Rooneys insatser då, bara de enstaka kontroverserna). Som ett exempel kan nämnas den gången då Rooney utreddes av the Football Association för att ha dragit sin hans i ansiktet på Tal Ben Haim, då i Bolton Wanderers. Ferguson var så rasande på att det togs upp den dagen att han maskingevärssköt 22 F-ord mot oss på ungefär 45 sekunder. Den presskonferensen slutade med att han svingade sin arm mot bandspelarna på hans bord som landade mot en vägg 10 feet (3,04 meter) iväg. "Ni har fått mig att tappa mitt humör, underbart," var hans avskedsord då han pekade mot dörren för att få bort oss, medan flammorna brann bakom hans ögon.

Det skulle vara fantastisk tv men José Mourinhos svar måste uttryckas med mer återhållsamhet nu när det är hans tur på stolen och Rooney befinner sig vid den punkten i sitt professionella liv där han på det tuffa sättet får se, som de flesta idrottsmän vid ett eller annat tillfälle få uppleva, att åldern ofta kan vara den tuffaste motståndaren.

Historien kommer minnas Rooney som mannen som tog Sir Bobby Charltons målrekord på 249 fullträffar som den bästa målskytten i klubbens historia (han ligger för närvarande tre mål bakom). Han har redan gått om Charlton som Englands bästa målskytt och har bara nio landskamper upp till Peter Shiltons rekord på 125, detta i kombination med fem Premier League titlar, en Champions League, en FA Cup och två Ligacuper. Oavsett vad du tycker om den moderna Rooney, oavsett hur mycket tid som har passerat sedan publiken hos United längtade efter att bollen skulle hamna på hans fötter, så har statyer rests över spelare som presterat mindre - inklusive på Old Trafford.

Samtidigt finns det ingen poäng med att låtsas som att allt är rätt när spelaren i fråga har blivit en nationell debatt och det slår mig att Mourinho kan vara mer orolig än vad han ger uttryck för.

Rooney fyller 31 nästa månad och i hans profession är det inte exceptionellt gammalt på något sätt. Han är yngre, åtta månader, än Cristiano Ronaldo. Teddy Sheringham var 33 när han skarvade bollen i nät för United i Champions League finalen 1999 och Rooneys frånvaro i torsdagens förlust mot Feyenoord, där Mourinho sade att hans kapten behövde lite vila, skavde lite med tanke på att Zlatan Ibrahimovic var med på resan, endast ett par veckor innan hans 35-årsdag.

Men inom fotbollen är det inte alltid så enkelt att man kan jämföra en mans ålder med en annans. Rooney var 16 när han gjorde sin Premier League debut 2002 och har aldrig spelat en säsong utan att nå upp till åtminstone 42 spelade matcher. Det har varit en lång och mödosam vandring och bara de himmelska makterna vet hur många maraton han har sprungit under den tiden. Man har alltid vetat att arbetsinsatserna till sist skulle hinna ifatt honom. Dick Allen, den gamle baseballspelaren, hade ett bra sätt att summera det på. "Din kropp är som en tvål," sade han. "Desto mer du använder den, desto mer slits den ner."

Det betyder inte att Rooney är redo för styckningsanläggningen riktigt än men det gör frågan legitim gällande huruvida han längre är kapabel att vinna matcher på den högsta höjden. Och om Mourinho inte är orolig, så borde han förmodligen vara det. Den gamle Rooney kunde stjälpa de allra bästa. Den moderna versionen gör numera sitt bästa jobb på en lägre nivå och, djupt inne i bröstet, misstänker jag att Englands nya manager vet om det, också. "De flesta spelarna presterar sitt bästa under endast ett årtionde," skriver Sam Allardyce i sin självbiografi. "Om du är i ett lag vid 17 års ålder, brukar du börja gå utför efter 27 års ålder. Det finns undantag, men inte många. En spelares kropp lider under dessa 10 år, särskilt om du är en landslagsman. Kroppen måste börja falla sönder när du tänker på ekvationen, 60 matcher gånger 10 år, med endast tre eller fyra veckors ledigt varje sommar."

Allardyce använder Joe Cole som ett exempel för att föra fram sin poäng. "Kanske hann förslitningarna ifatt honom," konkluderar han. "Han var endast 17 år när han gjorde sin Premier League debut och hade spelat 150 matcher för West Ham när han var 21." Men det är ändå betydligt mindre än vad Rooney hade svarat för i samma ålder. När han var 21 hade Rooney spelat långt över 200 matcher för klubb och landslag. Idag står siffran på 718. Och Rooney är inte Ryan Giggs. Han är byggd annorlunda, han har levt annorlunda och under hans år på den absoluta toppen har han sprungit över och runt sina motståndare med ovanliga nivåer av rå fysisk övertygelse.

Rooney har även riskerat sin kropp, med tanke på en del nya detaljer som jag nyligen hörde gällande kvällen i april 2010 när United mötte Bayern München i Champions League, underläge med 2-1 från det första mötet i Bayern, och den rena desperationen för att han skulle spela, trots att han hade skadade vristligament.

Du minns kanske chocken när Rooney fanns med i startelvan (den medicinska prognosen var att han skulle bli borta i upp till tre veckor). På planen var han begränsad till att springa i raka linjer. Han var tvungen att bli utbytt 10 minuter in i den andra halvleken och missade den efterföljande ligamatchen mot Blackburn. Men vad du kanske inte vet var att Rooney, en otroligt osjälvisk fotbollsspelare ibland, gick med på att testa trots att han fortfarande gick på kryckor, med en stödsko på foten, på vägen till Old Trafford. Jämför det med misstanken i Uniteds omklädningsrum från förra säsongen om att en spelare sagt nej till en match för att han "inte kände för det" bara för att sedan träna helt normalt dagen efter.

Rooney har lindat den där högra vristen enda sedan den dagen och det här är detaljer som ibland försvinner när åsikterna vänds emot honom. Kanske har han därför, ur det hänseendet, otur att hans 14 år i Premier League har innefattat sociala medier åldern. Få saker på Twitter bjuder in till så mycket fördömelsefradga som mot den som vågar skriva några berömmande ord å hans vägnar.

Sammanställningsvideor dyker upp på internet efter varje match för att understryka hans misstag. En visade Englands kapten förlora bollen tre gånger i rad mot Hull City och ja, det var bistert att se - men det fanns inga bilder på hans löpning som ledde fram till Marcus Rashfords sena vinstmål.

Rooneys bidrag i förra säsongens FA Cupfinal verkar också ha airbrushats ut ur historien av hans mer hängivna kritiker, många av dem hejar på hans egen klubb. "Varför fortsätter han att vara så oälskad och impopulär bland så många MUFC fans?" frågade Sam Pilger, en skribent och författare med en stor portfolio med United-relaterat arbete, häromdagen.

Det finns inget enkelt svar men om man tittar bakåt är det svårt att föreställa sig att Manchester City är alltför upprörda för att Rooney stannade på Old Trafford efter den där korta flörten, i oktober 2010, när han bad United om en transfer. Skulle City ha köpt Sergio Agüero om de, nio månader tidigare, hade lockat Rooney till den östra sidan av Manchester? Eller hade - och detta är kanske hypotetiskt - kanske Agüero dykt upp på Uniteds radar om de då hade behövt någon som kunde fylla hålet efter Rooney?

Allt som verkligen kan sägas är att Rooney hellre spelar på mittfältet nuförtiden och Mourinho kan till sist tvingas att tänka om hela situationen. "Hans dagar som en centerforward är förbi," observerade Jamie Carragher nyligen. "Ibrahimovic, Marcus Rashford och Anthony Martial är bättre val för United; [Harry] Kane och Daniel Sturridge är bättre val för England."

Men Mourinho har redan klargjort att han inte vill att Rooney ska försöka bli nästa Ray Wilkins. Något måste kanske offras och tills det händer kommer det komma fler av de frågorna som brukade sticka hål på Fergusons temperament, även om det är gråa insatser, istället för tillfällig röd dimma, som är problemet nuförtiden.

Förlåt är det svåraste ordet för Barton

På den ansenliga listan över Joey Bartons historia slår det mig att hans förvisning från Rangers efter ett gräl med hans lagkamrat Andy Halliday kanske inte hör hemma i den högre änden av skalan.

Tidigare hade Barton kanske försökt avsluta grälet med sina knytnävar, så om ingenting annat så behövde vi åtminstone inte gå den vägen igen.

Ändå är Bartons omdöme tveksamt, minst sagt, om han verkligen tycker att det var en bra idé att släppa ett uttalande där han deklarerar att han ville "be om ursäkt helt utan förbehåll" samt acceptera att "en del av sakerna jag sade var olämpliga" för att sedan följa upp det nästan omedelbart med ett separat meddelande där han klargjorde, efter lite eftertanke, att han kanske inte var ledsen på ett gammaldags sätt.

"Att be om ursäkt betyder inte alltid att du har fel och att den andra personen har rätt," påpekade Barton hjälpsamt. "Det betyder att du värderar din relation mer än ditt ego."

På samma sätt kan man undra om det verkligen var smidigt av Barton, tydligen angelägen om att få återvända till jobbet, att bryta sig loss från vad som skulle vara en avkylningsperiod och erbjuda sin version av händelserna för TalkSport och offentligt ifrågasätta sättet på vilket managern, Mark Warburton, hade hanterat det hela?

Barton beskrev sin uteslutning som "konstig" och morgonen efter att han förbehållslöst hade bett om ursäkt sade han i radio att det trots allt inte fanns något för honom att be om ursäkt för. "Kanske skulle jag kunna kommunicera bättre," sade Barton. Den delen är definitivt sann.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...

Amerikanska tjänstemän har bekräftat att Israel har utfört en militär operation mot Iran, medan statlig media rapporterar att luftvärnet är aktiverat nära staden Isfahan   AV: Jonathan Yerushalmy, The Guardian live, fredag 19 april, 2024, 06:04 (...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, tisdag 12 september, 2023     Under sin första dag med husletande förstod Kevin Keegan att det inte var någon vanlig by då mäklaren föreslog att de skulle käka lunch för att diskutera va...