Våldsamheter vid ett dubbelmöte i Cupvinnarcupen 1977 mellan St-Étienne och United ledde till en order om att returmötet skulle spelas åtminstone 200 km från Old Trafford

Stuart Pearson, fyra från vänster, nätar för Manchester United mot St-Étienne på Plymouth Argyles Home Park i september 1977. Fotograf: PA Archive/PA Images

AV: Paul Doyle, torsdag 16 februari, 2017:

Senast St-Étienne skulle spela på Old Trafford hamnade de i Plymouth men det först efter att vägarna till London, Skottland och Nordirland stängdes. United hade portats från att spela hemma men inte från att spela på Home Park, där matchen deklarerades som en triumf inte för att United vann med 2-0 utan för att matchen spelades utan några blodiga kravaller, till skillnad mot det första mötet i Frankrike tre veckor innan.

Vi pratar här om september 1977, en tid då St-Étienne var på väg att glida ur deras gyllene år och engelsk fotboll befann sig i plågorna av en era med framgångar och skönhet på planen och glöd och kaos på läktarna. Våldsamheter närvarade regelbundet vid matcher som involverade engelska klubbar - samma kväll som United-fans drog på sig vanära i St-Étienne, bevittnades slagsmål vid en UEFA Cup-match mellan Manchester City och Widzew Lodz, detta samtidigt som bråket mellan Newcastle United och Bohemians i Dublin sjönk till sådana nivåer att Newcaslte-målvakten Mick Mahoney fälldes av en tegelsten. Men händelserna i St-Étienne ansågs vara så exceptionellt ondskefulla och drog även på sig ett straff utan tidigare motstycke.

Matchen, för vad det nu är värt, var ett lockande möte i Cupvinnarcupens första runda dit Dave Sextons lag hade kvalificerat sig genom att besegra Liverpool i FA Cupfinalen i maj. St-Étienne hade vunnit den franska motsvarigheten men den framgången maskerade inte utförsbacken som laget befann sig i, trots att de tidigare varit ett av Europas mest spännande lag att följa. De blev franska mästare tre säsonger i rad t.o.m 1976, kom tvåa bakom Bayern München i det årets Europacupfinal och var tappra motståndare mot Liverpool i Europacupens kvartsfinaler 1977, ett möte som än idag ingår i turneringens legendariska berättelser. Trots att de var på tillbakagång när United kom till staden för det första mötet den 14 september, så var det två ärofulla klubbar som intog planen. Men när fotbollen började spelas på Stade Geoffroy Guichard hade anarki förpassat spelet till en sidoshow.

"Kvällen innan matchen slog en liten grupp Manchester-supportrar, några med kniv, sönder butiksfönster, anföll en hotellentré och plundrade en affär i staden," sade en rapport i the Times. "Fem personer arresterades och kommer hamna i domstol."

Trots den varningen och trots plundringen av Paris av Leeds United-fans efter 1975 års Europacupfinal, var de franska myndigheterna dåligt förberedda för det som hände på matchdagen.

Ungefär en timme innan avspark, på en arena utan segregering, utbröt masslagsmål. Det finns olika redogörelser för vad som satte igång det - många United-fans sade att lokalbefolkningen bombade dem med flaskor och croissanter, en version som stöddes av Sexton som sade: "För mig såg det ut som att det pågick en hel del provokationer," medan klubbens sekreterare, Les Olive, citerades i the Guardian med att säga: "Problemen verkade starta när St-Étienne-fansen började knuffa vårt folk bort från den centrala sektionen bakom målet." Men den största skulden lades på gästerna.

"Runt 100 britter startade ett slagsmål bakom ett av målen," rapporterade the Times. "Beväpnade med flaskor, käppar och knivar siktade de in sig på det franska lagets supportrar. Panikfyllda supportrar sprang mot stålnätet runt planen och de sprang in i varandra. Folk som kom senare hoppade över kropparna och ut till säkerheten på planen. Resten av publiken skrek 'Les flics, les flics [Snuten, snuten!]' för kravallpoliserna som fanns på plats var långsamma att reagera. Det krävdes tre stormningar av batongviftande poliser för att få ordning på slagfältet, där de flesta Manchester-supportrarna exkluderades från arenan."

The Guardians David Lacey skrev att mitt i slagsmålen "kollapsade en barriär och fler än 100 St-Étienne-fans klättrade över det 10ft (= 3,04 meter) höga staketet som omger planen för att undkomma... Uniteds supportrar slogs i fler minuter och leddes sedan bort av den franska polisen som föste dem till ståplatsläktaren och i vissa fall ut ur arenan."

När lugnet till sist lade sig spelades det en bra match där Gordon Hill gav United ett bortamål innan Christian Synaeghel kvitterade två minuter senare. Men ingen pratade om det efter slutsignalen, när representanter, journalister och politiker kastade runt anklagelser lika eldigt som fansen hade kastat knytnävar och missiler tidigare. St-Étienne-ordföranden, Roger Roche, sade följande om United-fansen: "De var de värsta huliganer jag någonsin har sett. Den här arenan var helt fläckfri innan dessa gangsters kom hit och började supa."

United, vars redogörelse till stor del stöttades av idrottsministern, Denis Howell, klagade på värdklubbens usla organisering och vidhöll att de 1,200 personerna som hade rest ner med Uniteds supportersällskap hade uppträtt oklanderligt och att problemen orsakats av sådana som aldrig har några bra intentioner som på egen hand rest till Frankrike och lyckats köpa biljetter på svarta marknaden och förstöra en annars så god atmosfär.

Problem flammar upp i det första mötet i Cupvinnarcupen mellan St-Étienne och Manchester United i Frankrike. Fotograf: Pictures USA/Rex/Shutterstock

Det var inte riktigt tillräckligt bra i många politikers och medias ögon, de ropade nämligen på exemplifierande bestraffning för United, som hade många följare med en vana att dyka upp på kaosartade scener. St-Étienne annonserade sin intention att stämma United på kompensation, men samtidigt lade de inte till sin röst till alla de som ville att klubben skulle portas helt från spel i Europa. "Att vinna dubbelmötet i ett styrelserum intresserar mig inte," sade det franska lagets manager, Robby Herbin. "Och Uniteds spelare förtjänar inte det." Men Uefa brydde sig inte och sparkade ut United.

Det innebar att det blev en ganska hyfsad nyhetsdag, med tanke på att inom 24 sammanhängande timmar förbjöd the Football Association Don Revie att avgå som Englands manager, detta samtidigt som engelska klubbar vann rätten att ha reklam på sina tröjor (förutom när deras matcher visades i tv) och en spelarstrejk avblåstes efter det att de fick avtalsfrihet.

United befann sig i en skandal. Deras målvakt Alex Stepney sade, med en uppriktighet som hade gett honom en lynchning på Twitter idag, följande till BBC: "Det är för urlöjligt för ord. Vad mig beträffar som spelare för United, har Uniteds fans ingenting alls med mig att göra. Vi åkte över dit och gjorde reklam för fotboll, båda lagen gjorde det. Jag menar, vi fördöms för något som vi inte har gjort."

United inledde omedelbart en överklagan och skickade en delegation ledd av Sir Matt Busby för att argumentera för deras sak vid Uefa:s högkvarter. Tydligen var de övertygande, för några dagar senare backade Uefa och släppte tillbaka dem men endast med villkoret att de skulle betala böter och spela returmatchen 200 km från Old Trafford. "Rättvisa har skipats, särskilt med tanke på spelarna," deklarerade Busby. Men många inom media fördömde Uefa för att vara för mjuka sett till brottet. Daily Mail vräkte på: "Det är ett fegt beslut som i princip är en motsvarighet till att slå Jack the Ripper över knogarna med en linjal och be honom att vara en duktig liten pojke."

Uniteds uppdrag var nu att hitta en arena till returmatchen. Det självklara förstavalet var huvudstaden. Arsenal sade att de skulle vara villiga att hyra ut Highbury, och Wembley föreslogs också. Men Alan Hardaker, chefen för the Football League, torpederade dessa planer av rädsla för mer våldsamheter, något han förklarade såhär: "United har många fans i London och de är värre än några andra."

Aberdeen erbjöd sig sedan att arrangera matchen och United var sugna på att acceptera deras erbjudande men det föll på att en match i skotska ligacupen mot Rangers inte kunde flyttas. Glentoran hörde av sig och sade att de kunde fixa en problemfri match i Belfast; United tackade dem och fortsatte att leta vidare. Hardaker nämnde Newcastle och Plymouth. United valde det sistnämnda.

Plymouth, ett lag i Division tre som plötsligt lyftes upp som värd för europeisk kunglighet, började snabbt jobba på hur de skulle kunna se till så att deras stora dag inte skulle befläckas av den sortens scener som förstörde det första mötet. Deras ansträngningar hjälptes av det faktum att inga biljetter tilläts säljas i Manchester, där fansen kunde följa matchen på en storbildsskärm på Old Trafford istället (vilket runt 38,000 fans valde att göra).

På lördagen innan den europeiska matchen distribuerade Plymouth 10,000 kuponger till fansen vid deras match mot Gillingham, varje kupong lät innehavaren köpa två biljetter till United-St-Étienne-matchen. "Vi hoppas att vi kan fylla arenan med West Country-fotbollssupportrar och undvika alla eventuella problem med Manchester United-fans," förklarade Plymouth-ordföranden, Robert Daniel. En publik på 32,000 personer dök upp på Home Park, övervakade av den lokala poliskåren och 100 poliser från Cornwall och Devon. Inga arresteringar gjordes.

"Ingenting annat än rutinmässig fotbollshögljuddhet som störde Drake i sin hängmatta... atmosfären var avväpnande lugn," skrev David Lacey.

Efter att ha jobbat så hårt för att få vara kvar i turneringen drog United full nytta av deras benådning och vann tack vare mål av Stuart Pearson och Steve Coppell. Men i rundan efter åkte de ut mot Porto.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...