AV: www.josimar.no, 9:e april, 2018:

Statsägda Qatar Airways är en FIFA-partner och sponsor för VM i Ryssland och Bayern München. Migrantarbetare vid internationella flygplatsen Hamad, som ägs av flygbolaget, utsätts för grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

Babu från Bangladesh har arbetat på flygplatsen varje dag sedan han anlände till Qatar i oktober. Vid flera tillfällen har han tvingats arbeta dubbla skift. Ibland blir han så trött att han försöker få några minuters sömn i vilorummen eller under de fyrhjulsdrivna bilarna på flygplatsens parkering.

Text: Håvard Melnæs

Foto: Faiz Abu Rmeleh

Den 5:e juli 2017, lite mer än tre år efter att det byggts färdigt, fick den internationella flygplatsen Hamad meddelandet de hade strävat efter: Flygplatsen blev blott den sjätte i världen att få fem stjärnor från konsultföretaget Skytrax. Hans excellens Akbar al Baker, vd för Qatar Airways-gruppen, var mycket nöjd: "Hamads internationella flygplats mer än överträffar passagerarnas förväntningar genom att tillhandahålla vad passagerarna vill ha i en miljö som är underbar, omtänksam och välkomnande", sade han och tillade att resenärerna kan shoppa i tax-free-affärer i världsklass, koppla av i en av flygplatsens tolv lounger eller använda några av de många faciliteterna på spaavdelningen, som inkluderar flera squashbanor och en swimmingpool.

Oavsett om de är anställda av Qatar Airways själva eller en av de många underleverantörerna så finns det flera tusen människor som jobbar på Hamads internationella flygplats; nästan samtliga är migrantarbetare. På senare år, mest p.g.a det faktum att den lilla gulfstaten ska vara värd för 2022 års fotbolls-VM, har Qatars behandling av deras utländska arbetsstyrka blivit ämne för en stor internationell granskning. När VM sparkar igång kommer flygplatsen att vara den stora porten in till Qatar: De deltagande ländernas trupper, världens media och tusentals resande supportrar kommer bilda sin första uppfattning av landet här. Huvudstaden, Doha, är för tillfället en enorm byggarbetsplats där det arbetas dygnet runt. Då enorma, nya byggnadsprojekt regelbundet inleds importeras hela tiden fler och fler migrantarbetare. Varje år sedan 2010, när Qatar tilldelades rättigheterna till VM 2022, har antalet utländska arbetare i landet ökat. Idag finns det i Qatar mer än 2 miljoner utländska arbetare som, enligt internationella organisationer för mänskliga rättigheter, behandlas med slavliknande metoder. Det är inte bara det att flera av dem behandlas illa, varje år mister dessutom hundratals utländska arbetare sina liv; i de flesta fallen finns ingen officiell dödsorsak angiven.

2010 dog 520 arbetare från tre olika länder (Bangladesh, Nepal och Indien) i Qatar; 375 av dessa dödsfall förklarades inte. Enligt Human Rights Watch finns det ingen anledning att tro att dessa siffror är något lägre idag. Det är mer troligt att dödssiffrorna stiger i takt med det ökade antalet utländska arbetare. Men fortfarande är det så att för de flesta anhöriga till de som återvänder hem i en kista, förblir dödsorsaken okänd.

I oktober annonserade Qatars regering ännu en lagstiftningsreform för arbetare. Tidigare har sådana proklamationer inte förvandlats till praktik. Men den här gången menade de allvar, det lovade myndigheterna, och de fick stöd av FN:s Internationella Arbetsorganisation (ILO) och Internationella fackliga samorganisationen (ITUC), det största fackförbundet i hela världen. ITUC:s generalsekreterare, Sharan Burrow, som i åratal har refererat till Qatar som en apartheidstat och en slavstat, deklarerade att "Qatar har satt en ny standard för gulfstaterna, och detta måste följas av Saudiarabien och FAE där miljoner migrantarbetare sitter fast i ett modernt slaveri".

Det kontroversiella kafala-systemet, där arbetaren görs beroende av sin arbetsgivare under regler som, i praktiken, är slaveri, skulle avskaffas. Qatars nästan två miljoner utländska arbetare skulle inte längre få sina pass konfiskerade; inte längre skulle de behöva deras arbetsgivares tillstånd för att kunna resa hem; de skulle få rättigheten att byta arbetsgivare enligt deras egen önskan; och en minimilön skulle introduceras. Men, efter det att myndigheterna annonserade dessa reformåtgärder för ett halvår sedan, har det verkligen skett några genuina förändringar för den utländska arbetsstyrkan i Qatar - det rikaste landet på jorden?

Sådant är livet

Utanför den internationella flygplatsen Hamad plockar orangeklädda arbetare skräp, skär ner grenar och samlar ihop löv. De sju männen är från Bangladesh och arbetar för Nakheel Landscapes, en underleverantör till flygplatsen. På företagets hemsida kan man läsa att de har fler än 3,600 anställda - varav fler än 2,200 är outbildade arbetare - och har en årlig omsättning på nästan precis en miljard dollar (9,7 miljarder kr). Företaget hävdar att de tar sina anställdas rättigheter, värdighet, välmående och säkerhet på allvar. Arbetarna berättar för Josimar att det är ett hårt jobb, särskilt på sommaren när temperaturen kan bli så hög som 44-45°C och en relativ luftfuktighet på mer än 80% är inte ovanlig.

"Det är bättre att jobba på vintern. På sommaren är det alldeles för varmt. Även om vi får ledigt från lunch till klockan 15:00 under sommarmånaderna så måste vi ändå vara kvar utomhus. Så då försöker vi hitta lite skugga där vi kan vila. På vintern får vi inte ta någon rast överhuvudtaget, men det gör vi ändå ibland, när bossen inte ser," säger Mahir, den enda av de sju som pratar engelska.

Han informerar oss om att arbetsdagen börjar klockan 4:00 för dem och slutar klockan 16:00 sex dagar i veckan. På arbetsdagarna plockas de upp av en buss klockan 3:00 och återvänder inte till deras arbetsläger i ett industriområde utanför Doha förrän femton timmar senare.

"Bussresan hem tar dubbelt så lång tid p.g.a den stora eftermiddagstrafiken," förklara Mahir.

Förra hösten introducerade Qatar en minimilön på 900 riyals (ungefär 1,941 kr) i månaden. Mahir säger att han och hans kollegor inte har informerats om detta.

"Vi tjänar 650 riyals (1,398 kr) i månaden. Det har varit vår lön sedan vi kom hit. Innan vi åkte fick vi löften om en lön på 2,000 riyals (4,300 kr), men det var en lögn. Alla jag känner här har lurats av rekryteringsagenturer som lovade de högre löner."

650 riyals (1,398 kr) motsvarar en daglig inkomst på sju dollar (68 kr), eller 60 cent (6 kr) i timmen. Precis som de allra flesta arbetarna från Bangladesh i Qatar var Mahir och hans kollegor tvungna att betala en rejäl summa pengar till deras rekryteringsagentur för att få ett jobb i landet.

"Det mesta av pengarna går till våra familjer. Det som blir kvar går till att betala våra skulder till rekryteringsagenturen," förklarar han.

För närvarande finns det nästan 300,000 bangladeshiska arbetare i Qatar - nästan en lika stor procent av landets befolkning som qatarierna själva. Mahir berättar för oss att några i hans grupp har varit i Qatar i flera år. Men han anlände med sin bror för ungefär tre år sedan.

"Vi kan inte tänka på huruvida vi trivs här eller inte. Vi kan inte tänka på det faktum att vi känner att vi behandlas som djur. Våra familjer där hemma är beroende av oss för att överleva. Sådant är livet," säger Mahir.

I höst kommer han, för första gången sedan han kom till Qatar, att resa hem på semester. Han har inte sett sin fru eller sina två döttrar, fem och sex år gamla, sedan han lämnade Bangladesh våren 2015.

Samma jobb, annan lön

Anthony från Uganda kom till Qatar för två år och fyra månader sedan. Han arbetar för det multinationella säkerhetsföretaget GS4, som med 585,000 anställda över hela världen är den tredje största privata arbetsgivaren i hela världen. Anthony fick också löften om en högre lön än den han till sist fick i Qatar. Han var också tvungen att låna pengar för att betala en stor summa till hans rekryteringsagentur för att komma hit. Och även han, precis som Mahir, har fru och barn hemma.

"Jag arbetar tolv timmar om dagen. Fjorton timmar om man räknar med bussresan från lägret till jobbet och tillbaka igen. Jämfört med andra ugandier jag känner här, som har andra arbetsgivare, lever jag ganska bekvämt. Vi är bara fyra personer som delar på ett rum. Jag har ledigt en dag i månaden och tjänar 1,500 riyals (3,225 kr). Jag skickar 700 (1,505kr) till min fru, 300 (645 kr) till rekryteringsagenturen som jag är skyldig pengar, resten spenderar jag på mat. Min mat betalas inte av min arbetsgivare. Min boss har lovat att jag kan åka hem på semester i höst. Här i Qatar lever jag inte, jag existerar bara," säger han.

En av Anthonys kollegor kommer fram och presenterar sig själv.

"Charlie," säger han och räcker fram handen.

Jag berättar för honom att jag är en journalist från Norge som undersöker arbetsförhållandena på flygplatsen.

"Gissa när jag senast var ledig," ler Charlie.

"Förra fredagen," chansar jag.

Fredagar är detsamma som söndagar i Europa.

"Fel. Den 21:a oktober, 2017."

"Det är mer än 100 dagar sedan," svarar jag.

"Ja sir. Du kan berätta för Norge att det enda jag upplever i Qatar är tid som passerar," säger Charlie. Någon ringer upp honom på hans walkie-talkie och han försvinner in i flygplatsens labyrinter.

Utanför moskén bredvid den internationella flygplatsen Hamad slappnar Chris från Filippinerna och Indra från Nepal av på en strand. Båda jobbar med underhåll, har samma arbetsgivare, utför identiska uppgifter och arbetar lika många timmar. Men medan Chris tjänar 2,200 riyals (4,730 kr) i månaden, får Indra nöja sig med mindre än hälften av den summan. Qatar delar nämligen, tillsammans med de andra gulfstaterna, en kontroversiell policy: arbetare värderas efter styrkan på valutan i deras hemländer.

"Den här nationalitetsbaserade lönediskrimineringen är rasism," säger Vani Sarashwati från organisationen Migrant-Rights-org.

Hon kommer från Indien, men har bott i Qatar i 18 år och känner till villkoren utländska arbetare måste genomlida bättre än de flesta.

"Det gör mig illamående, men arbetarna behandlas olika baserat på vilket land de kommer ifrån. Arbetarna från Nepal och Bangladesh har det värst. Många av dem behandlas som maskiner eller djur. Det är samma sak med afrikanerna. De har kommit i stora antal under de senaste åren, och de behandlas också fruktansvärt. De från Nepal får mindre betalt än de från Filippinerna, de från Filippinerna får mindre betalt än de från Indien och de från Indien får mindre betalt än vita från Europa och Nordamerika," säger Billy, en av ledarna för de filippinska arbetarna i Doha.

Chris och Indra har många saker gemensamt: Båda är gifta och har barn och var tvungna att betala stora summor pengar till rekryteringsagenturer i deras respektive hemländer för att få ett jobb i Qatar. Medan Chris säger att en förutbestämd summa dras från hans månadslön för att återbetala agenturen så skickar Indra hem pengar till en lokal lånehaj. Båda är anställda av Facilities Management & Maintenance Company (FMM), ett dotterbolag till Qatar Airways.

Att tala innebär en stor risk

Babu från Bangladesh jobbar också för FMM. Han ler tjänstvilligt, men han ser trött ut då han polerar bagagevagnarna på parkeringen. När Skytrax belönade Hamads internationella flygplats med fem stjärnor var renligheten på de sanitära anläggningarna två av kriterierna. Toaletterna fick fyra och en halv av fem möjliga stjärnor, de offentliga utrymmena fick full pott. Babu har varit i Qatar sedan oktober förra året. Vissa dagar städar han toaletterna, andra dagar städar han de offentliga utrymmena. Han är gift och har fyra barn hemma. Han berättar för oss att han har arbetat varenda dag sedan han började på jobbet, och han säger att han är trött, särskilt eftersom han ofta blir tillsagd att arbeta dubbla skift.

"Under lugna perioder, på nätterna, försöker jag få lite sömn."

Var sover du då?

"Antingen på toaletterna, under de fyrhjulsdrivna bilarna på parkeringen, eller annars i moskén. Ibland är jag så utmattad att jag inte är säker på om jag sover eller är vaken."

Två gånger har han blivit upptäckt sovande på toaletten av flygplatsens säkerhetsvakter.

"Den första säkerhetsvakten var snäll, men den andra berättade för min boss om det. Jag informerades då om att om det hände igen, skulle jag sitta på nästa plan tillbaka hem till Bangladesh."

Ingen av migrantarbetarna som intervjuas i den här artikeln presenteras med deras riktiga namn. Att öppet tala med journalister innebär en stor risk. Fabien Goa, specialrådgivare på Amnesty International, har migrantarbetare och stora sporthändelser som sitt expertområde.

"Vi måste ta till flera specifika säkerhetsåtgärder när vi jobbar med att intervjua migrantarbetare i gulfstaterna, för arbetsgivarna kan kontrollera och övervaka praktiskt taget allt som arbetarna gör. Vi måste vara extra försiktiga när vi pratar med arbetarna, så att vi inte utsätter de för fara. Bara genom att prata med oss, eller med dig som journalist, kan en arbetare råka ut för allvarliga konsekvenser. Det är därför vi nästan aldrig använder deras riktiga namn. Om de identifieras genom text eller fotografier är det högst troligt att de blir av med sina jobb, riskerar att hamna i fängelse eller deporteras," säger Goa.

"Faktiskt väldigt dåliga"

I tio dagar besökte Josimar Hamads internationella flygplats för att lyssna på arbetarnas berättelser. Det vi fick höra från Babu, Anthony och Mahir var på inget sätt unikt. Utan undantag berättade arbetarna för oss att de var tvungna att betala rekryteringsagenturer i deras hemländer, ett faktum som i princip gör dem till ekonomisk gisslan: De har inget annat val än att stanna i Qatar. Lokala arbetslagar säger att det högsta antalet timmar i veckan man får jobba är 44. Varje arbetare vi pratade med arbetade betydligt mer, flera sade att de jobbar mer än dubbelt så mycket under en vecka. Samma arbetslagar säger också att arbetarna har rätt till en resa hem varje år, men ingen av dem vi pratade med kände till detta. De flesta berättade att de bara fick resa hem efter tre år. Många av de vi pratade med hade fått behålla sina pass, men det förbättrar knappast deras situation då de fortfarande behöver deras arbetsgivares välsignelse för att få ett utresevisum. Då hon konfronteras med Josimars upptäckter på Hamads internationella flygplats medger Sharan Burrow, ITUC:s generalsekreterare, att "villkoren faktiskt är väldigt dåliga", men sedan tillägger hon snabbt:

"Avtalet vi nu har tagit fram kommer snabbt ändra på detta!"

Andrew Gardner, professor i socialantropologi vid universitetet i Puget Sound i USA, och expert på gulfstaterna, är inte lika säker:

"Problemen och utmaningarna migrantarbetarna stötte på för tio år sedan ser likadana ut idag. Det är fascinerande att under de senaste tjugo åren har det kommit nästan en konstant ström av annonseringar från regeringarna i gulfstaterna om att de ska avsluta kafala-systemet och att de ska införa signifikativa förbättringar för migrantarbetarna. Så sådana annonseringar är inget nytt, och om du frågar mig ska man vara väldigt försiktig med att tro på dem. Vi måste mäta sådana annonseringar mot de konkreta konsekvenserna de har för migrantarbetarna. Jag blir inte alltför uppspelt gällande det här, för vi har hört det förut. Men ändå finns det potential i dessa annonserade arbetsreformer, och det är en bra sak att Qatar uppmuntras till att göra sådana förändringar. Vad som återstår att se är huruvida de faktiskt kommer implementera reformerna," säger Gardner.

Bayern och Merkel

Mot slutet av 2016 tog Human Rights Watch emot en skrivelse från en av Angela Merkels närmaste medarbetare. Kanslerns administration bad om en rapport gällande de mänskliga rättigheterna i Qatar. Bayern München hade gått in i förhandlingar med Qatar Airways-gruppen och bad kanslerns rådgivare om, well, råd. Den tyska jätten tar inga potentiellt kontroversiella kommersiella beslut utan att först konsultera landets politiska ledare. Merkels grupp kontaktade HRW och bad om deras råd och vilka steg de skulle ta om de gick in i ett samarbete med regeringsägda företag i Qatar. I PM:et som HRW skickade tillbaka till Bayern, som Josimar har kommit över, kan man läsa:

Gällande ett möjligt avtal mellan Bayern München och en qatarisk statlig enhet:

Den första och viktigaste saken att notera är att vilken relation som Bayern München än ingår med de qatariska myndigheterna innebär en allvarlig risk för klubbens rykte. Qatar har fortfarande ett djupt repressivt arbetarsystem som de har vägrat reformera trots exempellösa nivåer av kritisk bevakning i internationell media. Alla fall av avtal som involverar användandet av Bayern Münchens varumärke och globala kraft för att antingen direkt eller indirekt lyfta fram Qatars image kommer oundvikligen att leda till anklagelser från supportrar, journalister och NGO:s om involvering i en ryktestvätt.

Om Bayern München vill undvika dessa anklagelser kan de ta steg för att se till så att deras relation med de qatariska myndigheterna ger fördelar till arbetare i Qatar. De kan göra det på två sätt.

Först, genom att uttrycka sitt stöd för grundläggande och välbehövliga arbetsreformer i Qatar och väldigt specifikt klargöra sina förväntningar på att de qatariska myndigheterna kommer överge det väldigt oförskämda systemet med utresevisum som innebär att alla utländska arbetare måste få tillstånd från hans/hennes arbetsgivare för att kunna lämna landet genom ett utresevisum.

För det andra kan Bayern München ta steg för att se till så att arbetarna involverade i alla klubbens aktiviteter i Qatar, oavsett om det är arbetarna på hotellen eller träningsfaciliteterna, skyddas ordentligt.

Human Rights Watch bifogade även ett förslag till uttalande från Bayern Münchens sida om de skulle bestämma sig för att gå in i ett partnerskap med den regeringsägda Qatar Airways-gruppen.

I full överensstämmelse med etablerad internationell lag vill Bayern München uttrycka sitt stöd för välbehövliga grundläggande reformer för arbetares rättigheter i Qatar, och väldigt specifikt vill vi framföra våra förväntningar på att de qatariska myndigheterna kommer ta genuina steg för att avveckla systemet med utresevisum som innebär att alla utländska arbetare måste få hans/hennes arbetsgivares tillstånd för att lämna landet.

Supporterprotester

Rapporten skickades till Bayern München via kanslern Merkels kontor. Som ett av Tysklands internationellt sett kändaste varumärken har det varit en tydlig strategi för klubben att samarbeta med andra välkända tyska varumärken för att lyfta fram varandra på den globala marknaden. Bland Bayerns viktigaste sponsorer finns andra tyska jättar som Audi, Allianz, T-Mobile och Adidas. I 16 år var Lufthansa en Bayern-sponsor och klubbens officiella flygplanspartner. Men från och med juli i år kommer Qatar Airways att ta över som Bayerns så kallade platinapartner. Lufthansa var väldigt intresserade av att fortsätta som sponsor av klubben, men till sist fick de se sig besegrade.

"Vi har inte samma medel till vårt förfogande som nationellt flygbolag och därför måste vi göra ingående utvärderingar innan vi går in i ett partnerskap. Vi har ett ansvar mot våra aktieägare och våra partners," förklarade flygbolaget för Frankfurter Allgemeine Zeitung när avtalet mellan Bayern och Qatar Airways offentliggjordes. Andreas Jung, Bayerns marknadsdirector, var väldigt nöjd när avtalet, som sträcker sig fram till 2023, annonserades:

"Qatar Airways expanderar sitt nätverk av rutter och öppnar nya möjligheter på den asiatiska och amerikanska marknaden. Det passar vår internationella orientering, och vi kan utveckla gemensamma och ömsesidigt fördelaktiga strategier."

"Tack vare fotbollen har villkoren för arbetarna i Qatar förbättrats," berättade klubbdirectorn Karl-Heinz Rummenigge för München-tidningen TZ i januari, detta när Bayern-truppen var på väg att resa till Qatar för ett träningsläger. När laget återvände och välkomnade Werder Bremen till Allianz Arena den 21 januari för deras första match efter vinteruppehållet i Bundesliga, satte ultrasgruppen Münchens Röda Stolthet upp en banderoll där Rummenigges ord hade satts mellan citattecken och en annan där directorns ögon hade ersatts av två enorma tomater. Att ha tomater framför ögonen är ett tyskt uttryck för att misslyckas med att se det självklara. Supportergruppen berättar för Josimar att de förbättringar som må ha skett gällande arbetarnas villkor i Qatar, knappast har något med FIFA eller Bayern Münchens exekutiva direktörer att göra. Istället är det ett resultat av hårda ansträngningar av organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter. Supportrarna finner klubbens partnerskap med Qatar moraliskt tvivelaktigt och de är även emot bristen på transparens i relation till klubbens medlemmar.

Efter Josimars upptäckter på Hamads internationella flygplats ville vi ställa några frågor till Bayern München. Det visade sig bli svårt. Vi ringde klubbens presschef, Christopher Keil, flera gånger, men fick inget svar. Vi skickade honom flera sms, men på nytt fick vi inget svar. Vi skickade honom våra frågor med e-mejl, men fick inget svar. Vi skickade följande frågor till Bayern Münchens mediaavdelning:

Innan ni ingick avtalet med Hamads internationella flygplats/Qatar Airways rapporterades det att Bayern München hade frågat Human Rights Watch om riskerna involverade i att ingå ett närmare partnerskap med företag i Qatar. Vilka råd fick ni och följde ni dem?

Försökte ni få insikt i huruvida Hamads internationella flygplats/Qatar Airways var fria från brott mot mänskliga rättigheter innan ni ingick partnerskapet?

Hade Bayern München vid något tillfälle kontakt med Angela Merkels grupp innan ni ingick partnerskapet med Qatar?

Har Bayerns rykte/image smutsats ner efter det att ni ingick partnerskap med Hamads internationella flygplats/Qatar Airways?

När Bayern annonserade avtalet med Hamads internationella flygplats/Qatar Airways beskrev marknadsdirectorn Andreas Jung avtalet som bra för båda parter. Tycker ni fortfarande så gällande det här partnerskapet?

Flera dagar gick utan något svar. Till sist fick vi följande e-mejl från klubbens mediaavdelning:

"Vänligen se det bifogade uttalandet från vår ordförande Karl-Heinz Rummenigge gällande vårt partnerskap med Hamads internationella flygplats, där han även uttrycker oro gällande arbetarnas rättigheter.

Generellt sett kan vi säga att FC Bayern München tävlar på en global marknad med några av de främsta klubbarna i Europa. Vi ser efter våra ekonomiska intressen, i tillägg till vissa sociala aspekter till fördel för vår klubb och vårt lag. När FC Bayern München ingick partnerskapet med Dohas flygplats beskrev Herr Frank Walter Steinmeyer, Tysklands f.d utrikesminister, affären som ett regelrätt affärspartnerskap mellan tyska och qatariska företag. Qatar är en stor internationell investerare, även i Tyskland (Volkswagen, Deutsche Bank, Siemens etc). När förhandlingarna påbörjades kände våra partners i Doha redan till att vi representerar värderingarna i vår kultur, värderingarna inom sport i allmänhet och vår klubb i synnerhet. Vi har pushat för dialog gällande dessa värderingar hela tiden. Våra partners stöttar oss. För att uppmuntra damidrott och damfotboll i Qatar bjöds Bayern Münchens damlag in för att hålla ett träningsläger vid the Aspire Academy i januari. Bayerns lag stöttade ett program för damfotboll inom Idrottsförbundet för qatariska kvinnor genom att spela träningsmatcher med blandade lag. Sedan fotbollen har börjat spela en roll i Qatar (VM, FIFA, internationella turneringar) kan vi se att situationen för arbetare har förbättrats, vilket bekräftas av ILO, FN:s arbetarorganisation. Artiklar om detta är lätta att hitta, för de har publicerats.

Vänliga hälsningar

FC Bayern München, avdelningen för media och digital kommunikation"

De tre bifogade uttalandena hade gjorts av klubbens ordförande Karl-Heinz Rummenigge. Det äldsta var från 2015, det senaste från januari i år.

Tragiskt och oansvarigt

Sedan 2004 har Nicholas McGeehan arbetat med ämnet arbetares rättigheter i Qatar, och från 2012-17 var han gulfexpert på Human Rights Watch. Han reagerar starkt på svaren från Bayern:

"Det är faktiskt ganska tragiskt. De kommer ut med en annonsering som inte adresserar de väldigt allvarliga upptäckterna de nu har konfronterats med. Det visar att Bayern inte har något intresse av att göra det rätta och när det kommer till kritan är de enbart intresserade av pengar. Värderingarna på vilka de påstår att klubben är byggd, kommer avslöjande nog på andra plats. Jag tror att de kommer göra deras supportrar, av vilka många är socialt engagerade, ganska arga. Klubben sviker värderingarna de påstår sig stötta. Men det här är tyvärr normen bland fotbollsklubbar som opererar i etiska gråzoner. De visar inget medlidande eller sympati för unga arbetare; istället attackerar de budbäraren. De borde istället vara arga på deras egen regering som gav dem dessa uppenbarligen felaktiga försäkringar."

Kan vi lita på fotbollsklubbar som påstår att deras viktigaste värdering är fair play?

"Nej, självklart inte. 'Fair play' och 'kick racism out' o.s.v., det är bara vackra ord som fotbollen hostar ur sig för att attrahera sponsorer och supportrar."

Hur kan fotbollen förändras till ett mer humant spel? Är supportrarna det sista hoppet?

"Inte bara det sista hoppet, de är det enda hoppet. Allt handlar om att hitta sätt att ta tillbaka fotbollen på. Vad som måste hända är att supportrar står upp för något. Det kan leda till en nedgång när det gäller idrottsliga resultat, så folk måste vara förberedda på att klubben de älskar alltmer kommer misslyckas på planen. Och självklart är det svårt. Samtidigt kommer de mest uppmuntrande reaktionerna från Bayern-supportrar. De förtjänar en hel del beröm. Inte många supportrar hade gjort samma sak. Bayern München är ett exempel på allt som är fel med spelet, men deras fans är ett fantastiskt exempel på sakerna som är bra med det."

Med flera års erfarenhet som researcher för Human Rights Watch var det Nicholas McGeehan som plockades in för uppdraget att skriva rapporten som beställts av kanslern Angela Merkels grupp:

"Jag skulle skriva en rapport som beskrev de potentiella riskerna för Bayern München om de ingick ett närmare partnerskap med kommersiella intressen i Qatar. Vårt råd till Bayern var kristallklart: Var öppna med vilka förväntningar ni har gällande arbetarreformer. Se till att ni är helt säkra på att det inte sker någon exploatering eller misshandel av arbetare i något projekt ni är inblandade i. Utför en grundlig utvärdering av företaget ni väljer att samarbeta med. Försäkra er om att ni verkligen vet att de opererar på ett ansvarsfullt sätt ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv. Anledningen till att vi underströk dessa faktorer var för att om du pratar om arbetarreformer, då kan du argumentera för att du bryr dig och vill se förändringar. Att du kan ha ett positivt inflytande. För det andra, om du försöker fixa problemen i projektet som du är involverad i har du ett direkt inflytande som kommer hjälpa ett stort antal arbetare. Och det är viktigt. Om alla gjorde så skulle det innebära en enorm skillnad."

Följde Bayern München råden från rapporten?

"Nej, det har de inte gjort."

Har de pratat offentligt om behovet av arbetarreformer?

"Nej, de ignorerade fullständigt våra råd. De har gett vilseledande uttalanden baserade på vad jag skulle karaktärisera som felaktiga bedömningar av tyska myndigheter, nämligen att allt går bra i Qatar, och att fotbollen har förbättrat villkoren för migrantarbetare."

Vilka tyska myndigheter påstår dessa saker?

"Dessa uttalanden kommer från Sigmar Gabriel, Tysklands utrikesminister. Problemet med dessa uttalanden är att de inte är sanna. De innehåller element av sanningen, men det är till stor del en förenklad berättelse. Och de bidrog till att Bayern fullständigt ignorerade våra råd."

Med tanke på att det är en flygplats, med stor risk för att bli exponerad och avslöjad, anser du inte att Qatar Airways borde se efter sina arbetare bättre?

"Det kräver att man bryr dig om sina arbetare. Det kräver att du upptäcker något extraordinärt. Men de bryr sig inte. Dessa arbetarvillkor är helt normala i Qatar. Det ni har hittat är, sorgligt nog, vardagen för den stora majoriteten av migrantarbetarna i Qatar. Allt Qatar har gjort är att titta på projekt direkt länkade till VM, som arenaarbetare, de skyddar dem lite bättre än de andra. För det är mot dessa byggarbetsplatser de flesta riktar sin uppmärksamhet. Men arenaarbetarna utgör endast ungefär 2% av de utländska arbetarna i Qatar. Det är inget försök att förbättra systemet, det är ett försök att dra bort uppmärksamheten från de större problemen."

Varför borde Bayern München bry sig om mänskliga rättigheter?

"Man behöver inte säga ett ord, man kan helt enkelt bara åka till Qatar och ta pengarna. Men då har du ingen trovärdighet när du presenterar dig själv som en värderingsbaserad fotbollsklubb. Det här hyckleriet är ett stort problem. Vad som irriterar mig lite är att allt ni behövde göra var att ställa frågor. Ni åkte till flygplatsen, pratade med arbetarna, frågade om de fick behålla sina pass, om de tjänade mer än minimilönen. Varför kunde ingen från Bayern göra samma sak? De har åkt till Doha på träningsläger i flera år; varför har ingen pratat med arbetarna på flygplatsen? Ställt några frågor gällande löner, levnadsvillkor och hur många timmar i veckan de jobbar? Är det svårt? Det var inte svårt för er. Så hur kommer det sig att de inte gjorde det?"

FIFA kommer undersöka flygplatsen

Josimar skickade flera frågor till Qatar Airways, som äger och driver Hamads internationella flygplats. En talesperson svarade att våra upptäckter kan komma att få konsekvenser för några av underleverantörerna på flygplatsen.

"Vi ser på alla rapporter gällande felaktig behandling av våra arbetare med största allvar. Vi kommer fortsätta arbeta med myndigheterna för att svartlista alla arbetsgivare som bryter mot de qatariska arbetslagarna. Alla arbetsgivare som behandlar sina arbetare dåligt kommer förbjudas att operera i Qatar under överskådlig framtid," skrev talespersonen i ett e-mejl till Josimar. På frågan om varför de ingick ett partnerskap med Bayern München svarade samma person:

"Bayern München är en klubb som vi vill samarbeta med för att den symboliserar excellens och passion som korresponderar med våra mål för Qatar Airways. Att vår distinkta logo nu kommer ses på kragarna på klubbens ikoniska tröjor är något som gör oss väldigt stolta."

Qatar Airways är en av de stora sponsorerna till sommarens VM i Ryssland och en av sju officiella FIFA-partners. Konfronterade med Josimars upptäckter på Hamads internationella flygplats svarade FIFA:

"I överensstämmelse med våra principer för mänskliga rättigheter tar FIFA sitt ansvar gällande mänskliga rättigheter väldigt allvarligt. Brott mot arbetares rätt stämmer inte överens med våra värderingar. FIFA är proaktivt och utför grundliga utvärderingar innan vi ingår kommersiella avtal, detta för att minimera risken för brott mot de mänskliga rättigheterna. Det här är första gången vi har konfronterats med specifika uttalanden gällande Hamads internationella flygplats, och vi kommer kontakta våra lokala och internationella partners för att kolla sanningshalten i dessa påståenden."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...