Sven-Göran Eriksson reflekterar över bråken med Sir Alex, sitt privatliv och varför England misslyckades i VM 2006

Sven-Göran Eriksson med sin hund Ame i hemmet vid sjön Fryken.

MIKAEL SILKEBERG

AV: Jonathan Northcroft, fotbollskorrespondent, The Sunday Times, söndag 13 oktober, 2019:

Över en middag pratade han ömt om Torbjörn Nilsson, hans gamla anfallare i Göteborg; den bästa han tränade, men "för snäll" för att bli en manager.

Nästa morgon minns han kollisionerna med Sir Alex Ferguson, ett halvt leende syns i hans ansikte och det är talande vad Sven-Göran Eriksson menar. Sven är ett vänligt sällskap. Den nedtonade, intresserade värden. För alltid svenskt lugn. Men missta er inte. "Man kan inte vara svag," säger han. När Fergies lava sprutade, var det inte med vänlighet han mötte det.

Sven tog, såklart, ut Wayne Rooney till VM 2006 medan han rehabiliterade en fraktur på ett mellanfotsben, och Ferguson exploderade. Vid ett möte uppstod en kraftmätning mellan Englands och Manchester Uniteds doktorer. "Varför ljuger du?" utmanade Svens man, Leif Swärd, sin motpart med och Ferguson gick ut (senare sparkade han sin doktor) när det stod klart vem som skulle vinna argumentationen.

Sedan ringde han. Ett av dessa Fergie-samtal. "Med Alex var den stora grejen att klockan var sju på morgonen, eller ännu tidigare. Alltid. När han var arg," säger Sven. "Och det var aldrig 'Hallå Sven, hur är det?' Det var whuurssshhhh' [raka vägen in med gap och skrik]. Jag trodde han skulle döda mig. Han sade, 'jag kommer döda dig. Du är slut.' Men jag representerade England och man måste stå upp.

"Det som är rätt är rätt och det som är fel är fel och när man säger 'Ta inte ut Rooney för jag kommer döda dig'... jag sade, 'F*** off, vad är det med dig?'

"Och han skrek. När han var sådan... det har ingen betydelse. Det var därför jag sade, 'Alex, jag kommer ta ut Rooney. Du får ha en fin semester. Ciao, hejdå.'" Sedan gör han en gest som visar att han lade på.

Vi är i Svens hus vid sjön Frykens strand i västra Sverige, det är en herrgård från 1800-talet där Selma Lagerlöf, en

Nobelprisvinnare, skrev en berömd roman (Gösta Berlings saga). Skrivrummet som hon arbetade i är numera Svens marmorerade badrum.

På hans mark finns en stuga till hans bror och ett sommarhus där det bor en afghansk flyktingfamilj som han tog in efter en vädjan från den lokala kyrkan.

Det kvinnliga sällskapet består av Ame, en väldigt förtjusande golden labradoodle. Tillsammans kommer de senare att gå ner och springa efter sjökanten. Han är i löjligt bra form för en man som närmar sig 72 år.

Han är fortfarande "galen" i fotboll, han tittar på matcherna och träningspassen för lagen i närheten, Sunne och Torsby - där hans pappa, 91, fixar kaffe till spelarna. Han slukar Premier League-matcher på storbildsskärmar i hans smakfulla lounge, gym eller vid swimmingpoolen. Inget dåligt liv, men han saknar jobbet, detta efter att ha fått lämna sin senaste post - manager för Filippinerna - i januari.

Hans karriär är, anser jag, underskattad. "Tack," säger han och håller med om att framgångarna han nådde som ung manager, då han bl. a vann Uefa-cupen med deltidarna i Göteborg, har hamnat lite i skymundan. Precis som Europacupfinalen och den portugisiska pokalstädningen med Benfica, och sex pokaler under tre säsonger med Lazio, inklusive en scudetto.

Detta har hamnat i skymundan - åtminstone i Storbritannien - p.g.a bevakningen han attraherade som manager för England, något som involverade ett fokus på hans kärleksliv och flickvänner från Nancy Dell'Olio och Ulrika Jonsson, som han aldrig förstod.

Är han förbisedd fotbollsmässigt? "Ja, självklart," säger han. "Jag menar, det kanske är dumt att gå ut med ett par kvinnor men jag var inte gift, jag gjorde det i Italien. Och jag tycker att jag är väldigt normal. Så det är synd att jag är känd för det."

Han var 31 när han tog över Göteborg, något han gjorde med idéer som skiljde sig från andra svenska bossar. De följde en tysk spelmodell: liberosystem, tålmodig speluppbyggnad. Sven inspirerades av engelsmännen som revolutionerade skandinavisk fotboll - Malmös Bob Houghton och Halmstads Roy Hodgson.

Bob och Roy körde 4-4-2, långa bollar, hög press. Sven förfinade deras stil och vann sin första pokal för exakt 40 år sedan: Svenska cupen där Göteborg vann finalen med 6-1. Ligan kom efter och sedan den där Uefa-cupen. Göteborgs målskytt i hemmamatchen i den finalen var en rörmokare, Tord Holmgren, som innan matchen hade arbetat sitt skift från klockan 7:00 den morgonen.

Glenn Hysén minns en manager som arbetade noggrant ute på planen men pratade så lite som möjligt i omklädningsrummet. "Ja," säger Sven. "Du vet i Sverige, t.o.m i skolan är det väldigt demokratiskt. På svenska kan du säga 'you' på två sätt. Om du är äldre, berömd, är det 'ni' inte 'du', men de tog bort det i skolan när jag var ung.

"Om min stil är typisk svensk, det vet jag inte. Men jag har aldrig i mitt liv skrikit på spelare och jag gjorde det aldrig till mina barn. Med England, varje gång vi förlorade var det 'ingen passion'. Men jag försökte säga att vi vann många matcher när jag gjorde samma sak."

Erfarenheter i Portugal och Italien ändrade hans inställning. Där ledde han stjärnor som Ruud Gullit, Roberto Baggio och Falcao. "I Göteborg handlade det om systemet men när jag kom ut insåg jag att om du har extremt duktiga fotbollsspelare, då bygger man systemet runt dem."

Han gick med på att ta över Englands landslag vid ett möte i David Deins dotters lägenhet i Rom. Var ska man sedan börja?

Lampard och Gerrard? "Ibland frågade jag dem, 'Kan ni spela tillsammans?' Men de sade alltid att det var ok." Lägsta ögonblicket? "Förlusten mot Nordirland. Beckham på mitten, aldrig igen." Michael Owen? "Jag älskade honom som person men han kunde aldrig träna regelbundet." Wayne Rooney? "17 år gammal var han helt otrolig. Sedan tappade han sin snabbhet lite. Men varje gång jag hör kritikerna tänker jag, 'Bloody hell.'"

Eller en bredare fråga. Lagen han tog till turneringarnas kvartsfinaler 2002, 2004 och 2006: vilket var det bästa? "2006. Jag kunde inte - kan fortfarande inte - se något bättre lag än England i det VM:et. Vi hade otur med Rooney [som blev utvisad mot Portugal] men under min tid var pressen för hög. Förväntningarna när du åkte till dessa turneringar - man vinner och om man inte vinner är det s***. Och för mycket prat om the Golden Generation. De var bra men andra lag hade också bra spelare.

"Det, och straffar, var Englands problem. Det jag ångrar mest är att jag inte tog med en mental coach [till Tyskland] men jag var väldigt självsäker och övertygad [om att England skulle vinna]. Jag minns att Roberto Mancini ringde mig, han sade, 'Sven, jag sätter mina pengar på England' och jag sade till honom, 'Du har rätt.'

"Vi spelade inte bra under hela turneringen. Det var som om att vi väntade på något. Jag trodde att om vi mötte ett bättre lag, kommer vi spela bättre - och det gjorde vi. Vår bästa match var Portugal, 10 v 11."

En konstant utmaning var uttråkningen. "En av de största överraskningarna var att engelska spelare måste bli underhållna. Italienska fotbollsspelare kan alltid ta en kaffe och sitta i två timmar och prata, skratta. Engelska spelare, nej.

"Jag minns en av de första matcherna, Beckham kom och sade, 'Imorgon eftermiddag har vi ingen träning. Kan vi gå ut och shoppa?' Jag sade 'Shoppa? Fotbollsspelare - shoppa?!' Han sade, 'Ja, vi åker till shoppingcentret.'

"VM i Japan... när jag åkte dit för att se [hotellet] förklarade de, 'Det här är spelrummet.' Jag sade, 'Vad menar du, spelrummet? Spelar vi inte utomhus?' De sade nej. Spelrummet. Och det var helt otroligt vad FA hade gjort. Det var som att åka till Las Vegas. Jag sade, 'Men det här är för barn.' De sade, 'Men de [spelarna] är barn.' Helt otroligt."

Han var "stolt varje dag, glad varje dag" över att få leda England - men ändå förde han diskussioner med Manchester United och Chelsea medan han hade jobbet. Han förnekar att han är en legosoldat: han avböjde, trots allt, Chelsea och United var helt enkelt den där möjligheten man bara får en gång i livet. Från dem bad han inte om mer pengar - bara samma villkor som han hade med England.

"Det var klart," säger han. Peter Kenyon och Maurice Watkins förhandlade fram affären. Pini Zahavi, agenten, påstår att han fortfarande har kontraktet. Men det blev inget med det när Ferguson bestämde sig för att inte gå i pension. "Min relation med Alex var väldigt bra, på ett sätt." Sven ler. "Privat åt vi middag, vi gick på tillställningar, pratade om allt. Men när du kom till jobbet, t. ex. träningsmatcher, England... han var fullständigt vansinnig.

"Minns du Rio Ferdinand-fallet? [FA stängde av Ferdinand p.g.a ett missat dopningstest]. Alex sade, 'Om du inte tar ut Rio kommer du aldrig någonsin att få någon mer Manchester United-spelare igen.' Men jag har enorm respekt. P.g.a vad han har gjort - och för att Alex är en trevlig man.

"Men vet du om en grej? Jag mötte honom tre gånger som tränare och måste vara den enda i världen, tre möten och tre vinster. Lazio i Supercupen och Manchester City två gånger. Första gången, i Monaco, 'Grattis Sven.' Andra gången, 'Meeeh.' Tredje gången, Carlos Queiroz [Fergusons dåvarande assisterande manager] dyker upp. 'Ledsen, Alex har ett möte.'"

Efter 2006, "Jag känner mig inte fullgjord. Jag gjorde några dåliga val, antar jag." Mexiko, att jag litade på Thaksin Shinawatra i Manchester City, att jag blev lurad av fantasiägare i Notts County... han borde ha förstått något när de inte betalade honom med pengar, utan med obligationer.

"Jag vill jobba igen," säger han. "Det handlar inte om pengarna, inte om huruvida det är United eller City. Det handlar om rätt grej men i Europa vill de ha yngre tränare. Asien - grått hår eller inget hår är fortfarande väldigt populärt. Så kanske där igen."

Men om det inte kommer något nästa jobb är det ok - mer än ok - här vid Frykens stilla, glasliknande vatten. "Jag håller på att sälja mitt hus på Barbados, jag har en lägenhet i Las Palmas, min flickvän bor i Panama," säger han. "Så jag är ok."

Det han lämnar efter sig? "Göteborg vet jag. Benfica, Roma, Lazio - vet jag. England? Det vet jag inte. Men jag vet inte om [det han lämnar efter sig] intresserar mig. Ärligt. Bra arbetare. Vinna då och då. Det är tillräckligt."

Vad skulle en ung tränare kunna lära sig från hans karriär? Då Ame knuffar lätt på Svens skor ler han. "Well, jag tror att om du ska bli framgångsrik på vad det nu är i livet, då måste du ge allt du har i det. Och det gjorde jag.

"Det var inte ens en diskussion vad frun ville. Flytta hit, flytta dit. Det är en av anledningarna till att jag är skild. Det kostade mig förmodligen familjen. Mitt bröllop, för många år sedan, var ett datum i juli. Det var förberett månader i förväg: kyrkan, prästen, gästerna. Två veckor innan fick jag ett brev från det svenska förbundet som sade att jag blivit antagen till den sista tränarkursen. De tog in 10 varje år. Jag var 28, 29.

"Så jag åkte hem. Jag sade, problem. Och hon [Anki] blev extremt upprörd. Grät, skrek. Ringde sin pappa och mamma. Jag sade att om jag inte tar den här chansen måste jag vänta två eller tre år.

"Hon sade att jag borde ställa frågan, den förbannade kursen eller mig, men det kommer jag inte göra.

"Och sen gifte vi oss - senare."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...