Premiärministern beslutade att släppa tillbaka 25,000 människor till vårdhem utan att testa dem för coronaviruset. Men inte enligt hans redogörelse

Boris Johnson på en byggarbetsplats i Goole, East Yorkshire, den 6 juli 2020. Fotograf: WPA/Getty Images

AV: Marina Hyde, the Guardians åsiktsdel, tisdag 7 juli, 2020:

Kan det verkligen vara tre månader sedan Matt Hancock svarade på regeringens misslyckande med att tillhandahålla vårdarbetare med adekvat personlig skyddsutrustning genom att annonsera vad han kallade "ett nytt varumärke"? Detta var, kanske du vagt minns, ett litet märke att sätta på slaget för vårdarbetarna. Dess profylaktiska egenskaper var inte helt tydliga, men intentionen var definitivt att slå en stålring runt Hancock, som åtminstone lyckades lägga händerna på ett. Men tyvärr, p g a ett andra anskaffningsproblem, fick regeringen ordentliga problem med att ens få fram märkena till personalen. Trots allt detta avfärdade många dem som kritiserade den här märkesresponsen som gnällspikar.

Vi måste hoppas att vi får höra från dem igen nu när regeringen officiellt skyller på vårdhemsarbetare och menar att det är deras fel att människor dött på vårdhemmen - antagligen skyller de även på vårdhemsarbetarna för att vårdhemsarbetare har dött. Enligt Boris Johnson, en Cobra-undvikande handskakningsgalning som oklanderligt själv blev "rånad" av viruset, var det "för många vårdhem som inte följde procedurerna på det sätt de kunde ha gjort". Oof. Det är en hyfsad beskyllning från en regering som opererade med en formell procedur där de återförde fler än 25,000 personer från sjukhus till vårdhem utan att testa dem för coronaviruset. Man skulle kunna säga att de vårdboende fortfarande lever med konsekvenserna av det beslutet, om det inte vore för det faktum att så många av dem dog p g a det.

Hur som helst, premiärministerns skithusuppträdande ledde till en veritabel explosion från Mark Adams, vd för ledande välgörenhetssocialtjänsten Community Integrated Care, som sade följande i morse: "Vi äntrar nästan en... alternativ verklighet där regeringen bestämmer reglerna, vi följer dem och de gillar inte resultaten och förnekar då att de bestämde reglerna och skyller på människorna som försökte göra deras bästa."

Ett uttalande där min enda anmärkning är: äntRAR? Jag är rädd för att vi har kastats in i den här alternativa verkligheten ganska länge nu. Om du letar efter "ett nytt varumärke", kalla det the Mattrix. Regeringens senaste fall där de bedrägligt kravlat sig ur deras ansvar handlar alltså om att säga att Johnson inte menade det folk säger att han menade, trots att det var det han ordagrant sa. Kanske kommer de komma undan med det. Om vi ska vara rättvisa så leder premiärministerns oratoriska stil alltmer till olika frågor. Nämligen: kan du känna din arm? Känns din syn påverkad? Kan du namnge dagens premiärminister? (Jag kommer här att chocka oss alla: det är faktiskt du.)

Så ja: vi är där vi är. Och ändå: hade vi behövt vara det? Är det för mycket begärt att vilja leva i ett land där regeringen inte beskriver deras egen pandemirespons som whack-a-mole (tivolispelet Slå mullvadar)? Jag menar allvarligt grabbar... Gå till nöjesfältet. Ingen vinner i whack-a-mole. Bara människor som har druckit 12 pints (1 brittisk pint = 56,8 cl) scrumpy (cider från västra England) tror att de kan genomföra en exakt och riktad strategi mot en framväxande skock mullvadar. Det är så cirkusfolket har arrangerat det: du kommer aldrig vinna den jättestora teddybjörnen, ok? Du kommer vara nära, vinna en teddybjörn i miniformat, skaka på huvudet, fundera på att be föreståndaren om pengarna tillbaka, komma på bättre tankar och sedan göra om samma misstag gång efter annan, fast den här gången genom att skjuta på några ankor genom en gevärspipa med en 20-gradig böjning inuti sig. Whack-a-mole? Du skulle lika gärna kunna beskriva din kontaktspårningsstrategi som Find the Lady (Hitta damen, gatutrick som går ut på att man ska välja rätt spelkort av tre som ligger med ryggen upp. En medhjälpare visar hur lätt det är att vinna, men bedragaren använder sin fingerfärdighet så att det är helt omöjligt för en nybörjare att vinna, om inte bedragaren låter offret vinna för att han eller hon ska satsa mer pengar. På engelska heter det här tricket Find the Lady eller three card monte.)

På tal om det så har pubarna knappt hunnit öppna innan de första tvingats stänga igen, detta efter att besökare testats positivt för coronaviruset. Ett antal pubar inleder nu processen med att kontakta folk som spenderade "Independence Day" med dem. Vänligen ta ett ögonblick och njut av detta antiklimax. För några månader sedan tutade regeringsministrar dagligen om att vi skulle uppfinna vår egna världsbesegrande test- och spårningsapp, en toppmodern folkhälsostrategi som nu har delegerats till chefen för the Fox and Hounds i Batley.

Men det var ändå intressant att se hur entusiastiskt den brittiska regeringen promotade förra lördagen som "Independence Day", särskilt med tanke på att vad som traditionellt firas på Independence Day är nöjet att inte längre styras av den brittiska regeringen. Om bara den brittiska härskarklassen 1776 hade tänkt på det, då hade de kunnat blidka de 13 amerikanska kolonierna med en frisyr och några Jägerbomber.

I sista hand kommer det stå som en varaktig hyllning till Johnsons prioriteringar att han öppnade pubarna innan skolorna. Kanske är det regeringens hopp att om du stänger ner utbildningen tillräckligt länge, så driver du ner det i underjorden och gör det till någon annans problem att administrera. Kanske kommer vi t o m nu få se pubar som börjar operera illegala utbildningsbrännerier. För att få komma in på de gamla lönnkrogarna lämnade ofta utbildade kunder in en bok över en lockande butiksdisk. Vårt bästa hopp nu är att barn går in på puben och beställer en pint snakebite (en alkoholhaltig dryck bestående av en del öl och en del cider, ibland tillsammans med koncentrerad svartvinbärssaft), vilket är signalen för barpersonalen att i smyg dra bort sprithyllorna och visa en dörr till ett gömt källarklassrum där olaglig undervisning pågår. Den alternativa verkligheten är den att en framtid för en alltmer förlorad generation skolbarn fortfarande befinner sig i händerna på Gavin Williamson och Boris Johnson. Vilken intensivt nykter tanke. Man kan förstå varför det här är en administration som reflexmässigt förstår att deras styrande stil bäst avnjuts väldigt full.

• Marina Hyde är en Guardian-kolumnist

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...