Att bevaka Man United är obevekligt och spelare lovordas och kritiseras. Men vissa spelare noterar bara kritiken från journalisterna

Solskjaer håller en presskonferens på Carrington.

AV: Samuel Luckhurst, chefsskribent om Manchester United, Manchester Evening News, lördag 31 juli, 2021

På den tiden då Manchester Evening News-reportrar surrade runt i nyhetsrummet ringde fotbollsavdelningens telefon och jag hade det tvivelaktiga privilegiet att sitta på en armlängds avstånd från den.

Den som ringde ville prata med Samuel Luckhurst. Jag hade aldrig pratat med personen i andra änden förut. En Manchester United-spelares föga smickrande betyg från en 0-0-match nämndes och personen som ringde ville ha en förklaring. Initialt antog jag att det bara var en missnöjd läsare, men det visade sig vara en PR-rådgivare till en av spelarna.

Nästan två år senare nämnde den förolämpade spelarens bror min Instagram-handle i en Story på hans offentliga profil, där refererade han till betyget. Det upphör aldrig att förvåna mig hur fixerade fans blir av spelarbetygen men det blir något av en chock när det stör en spelare eller någon i deras entourage.

En kollega till familjen (en sökning online bekräftade snabbt det) hotade mig med våld över vad som tydligen var dålig press - på Twitter, naturligtvis. "En Manchester United-fotbollsspelares bror och vän trollade journalist och kollegan hotade med våld gällande spelarbetyg" skulle ha varit en intressant rubrik men det förtjänade inget omnämnande på morgonkonferensen.

Att behålla en arbetsrelation med en fotbollsklubb samtidigt som man bevakar dem objektivt är en finkänslig balansakt. Någon på the MEN beskrev en gång tidningen som en "kritisk vän" till United och det är det kloka gamla rådet till alla blivande reportrar som vill jobba med fotboll under en tid där vissa stödjer fan-med-ett-tangetbord-rapportering.

Tillgången till United-spelarna är knapphändig men när det tillhandahålls slutar det undantagslöst med ett mer positivt intryck om spelaren och förhoppningsvis finner spelaren oss mer personliga och trevliga än glimtarna de får på Twitter.

Andreas Pereira var lättillgänglig i Los Angeles, skakade hand med alla reportrarna som närvarade vid the UCLA, den charmerande Axel Tuanzebe refererade till mig som "sir" och Diogo Dalot spenderade den första dagen på sin sommarsemester 2019 med att se oss mediamedlemmar skrapa ihop en seger mot Uniteds media-team på Old Trafford.

Ole Gunnar Solskjaer är ännu mer personlig och trevlig i verkligheten än genom en kameralins och förhoppningsvis är vi också det Pandemin har varit problematisk på så vis att fotbollsspelarna och reportrarna aldrig varit mer distanserade och det kändes som en nymodighet att prata med Solskjaer bredvid planen vid bortamatchen mot Derby förra månaden. Det var mer engagerande än någon konversation utförd på WiFi.

Axel Tuanzebe och Ole Gunnar Solskjaer vid en Europa League-presskonferens.

Med en längre distans mellan spelare och media ökar ofta paranoian. En f d spelares fru blev upprörd på mig efter att jag nämnt hennes makes insats i en ökänd överkörningsförlust i kvartsfinalen i Ligacupen.

En spelare i dagens United-lag har ett hängivet media-team med uppdraget att bedöma varje mening som skrivs om honom, vilket i sig självt är ett problem.

Jag är blockerad av en United-spelare på Twitter och av syskonrepresentanten för en annan på samma plattform. En annan spelare har blockerat mig på Instagram, men det verkar vara hans släkting som har gjort det. Båda spelarna har kritiserats och berömts rättvist i olika artiklar, precis som alla andra United-spelare har.

Diogo Dalot pratar i den mixade zonen.

Spelaren som blockerade mig på Twitter brukade söka på sitt namn på sidan för att läsa negativa inlägg för att sen kanalisera dem till positiva insatser. Det verkade aldrig troligt att han skulle fixa det i United, men det har han gjort.

Vissa familjerepresentanter, som Raphael Varanes bror, har skapat ett högt rykte inom branschen och Anthony Varane har ett väldigt positivt anseende hos de franska landslagsmännen.

Det är häpnadsväckande att se hur många fotbollsspelare det finns som predikar maximen "omge dig själv med de som ser storhet inom dig", eller insistera på "endast goda vibbar". Varken de eller deras entourage tolererar någon form av konstruktiv kritik, så när det kommer från en tvär manager eller en rättfram kolumnist saknar de hanteringsmekanismer.

Sam Johnstone gav en gång en intervju med Uniteds hemsida samtidigt om han var irriterad på mig efter att jag twittrat att han "i princip blivit en målvaktstränare". En kollega på the MEN hade också skrivit en artikel som ifrågasatte Johnstones ambition.

Johnstone var då 23 år och en tredjemålvakt som redan hade varit ute på åtta utlåningar men han var mer intresserad av att klaga på kritiken mot honom. Han bevisade senare poängen ganska tydligt då han gick med på ett nytt kontrakt, vilket försenade en permanent transfer med ytterligare 18 månader.

Luke Shaw, Diogo Dalot, David de Gea och Mason Greenwood vid en sponsortillställning i Singapore.

Luke Shaw har fått mer hård kritik än någon annan United-spelare under det senaste årtiondet men ändå har han inte en enda gång klagat på dålig press. Chris Smalling, en annan spelare som tillfälligtvis fått smaka på piskan, var aldrig otrevlig mot någon journalist under sitt årtionde i klubben. Båda är vanligtvis lättillgängliga och har inga problem att träffa media.

Negativitet rinner ofta lätt av de utländska spelarna. David de Gea var tvungen att utveckla en noshörnings hud under sina första sex månader i United och är lika orubbligt lugn som han ser ut. Paul Pogba är möjligtvis den mest granskade fotbollsspelaren i den mest granskade fotbollsklubben på planeten men han skräms inte av Manchesters presskår. Den mest spelarspecifika korrespondensen jag får kommer från svenska eller skandinaviska läsare förfärade av mina bedömningar av Victor Lindelöf, men Lindelöf själv skulle inte känna igen mig ens om jag dök upp på hans tröskel.

En försvarare i dagens United-lag blev så arg på mina bedömningar av hans försvarsspel att han klagade till en anställd och sökte sympati från en kollega.

Det är aldrig personligt och i motsats till den paranoida delen på Twitter finns det aldrig någon agenda. Den tidigare nämnda spelaren som orsakade grämelse för mig har betygsatts och blivit omskriven på ett rättvist sätt hela tiden.

När det gäller spelaren på Instagram så har jag senare talat med honom genom en av hans sponsorer. Han verkade totalt omedveten om telefonsamtalet gällande "betygsättningen".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...