The crown estate tillhör monarken lika lite som 10 Downing street tillhör Rishi Sunak. Så varför denna enorma utdelning?

Kung Charles och drottning Camilla på slottet Windsor, juni 2023. Fotograf: Francis Dias/Dias Images/Newspix International

AV: Graham Smith, the Guardians åsiktsdel, lördag 22 juli, 2023

Under de senaste månaderna har man hört alltfler röster som säger att det är dags att avsluta den kungliga sekretessen, detta då historiker, kampanjarbetare och journalister kräver större tillträde till de officiella handlingarna gällande Storbritanniens statschef. Den sekretessen har jämförts ofördelaktigt med MI5, det beror på att de kungliga har ett absolut undantag från offentlighetslagen samtidigt som de, likt ekorrar, gömmer undan officiella handlingar i deras arkiv i Windsor.

Det finns en anledning till varför monarkin är mer hemlig än vår säkerhetstjänst: den har en hel del att gömma. Det är inte orimligt att dra slutsatsen att institutionen är korrupt, om korruption är ett missbruk av offentliga ämbeten för personlig vinning. Oavsett om det handlar om att använda tiotals miljoner pund (£1 = 13,66 kr) varje år för att täcka kostnaderna för t ex resor eller palatsliknande hem, eller att bedriva lobbyverksamhet hos regeringen på jakt efter saker som gynnar deras privata intressen eller politiska agendor, så vet man att de kungliga utnyttjar deras status och position vecka in, och vecka ut.

Till listan med anklagelser kan vi även addera en hisnande oärlighet. I maskopi med palatset (Buckingham Palace, alltså de kungliga) annonserade regeringen i torsdags att det kommer ske en förändring av beräkningen för hur man fastslår storleken på apanaget, den officiella finansieringen av kungahuset. Med en spinning som skulle Malcolm Tucker att skämmas släppte de ett uttalande som gav ett väldigt starkt intryck av att själva apanaget skulle skäras ner, trots att sanningen är den att det förmodligen kommer stiga med 45%, eller närmare £40m (546,3 miljoner kr), under 2025.

Uttalandet sa att apanaget skulle “vara 12% av the crown estates nettovinster nästa år, en sänkning från 25%,” och “som ett resultat av detta kommer de kungligas hushållsbudget bli £24m (327,6 miljoner kr) lägre nästa år och £130m (1,77 miljarder kr) lägre under både 2025 och 2026, än om nivån hade legat kvar på 25%”. Den påhittade nedskärningen, som inte alls stämde, blev storyns initiala rubrik. Längre ner i uttalandet förklarade regeringen att “det totala apanaget för 2024/25 kommer att förbli platt på £86,3m (1,18 miljarder kr)”. Så ingen nedskärning alls. Ingenstans i regeringens uttalande förklarade de det faktum att, satt till motsvarigheten av 12% av crown estates vinster, kommer apanaget hoppa från £86m (1,17 miljarder kr) nästa år till £126m (1,72 miljarder kr) 2026.

Denna oblyga oärlighet från palatset och regeringen är ingenting nytt. De fortsätter att antyda att apanaget är något slags utbyte för intäkterna från the crown estate, vilket ger intrycket att the estates vinster är kungens att ge till nationen. Under förberedelserna inför kröningen släppte palatset ett uttalande som sa att kung Charles ville försäkra sig om att vinsterna från the crown estate skulle användas till “allmännyttan”. Det var ännu ett försök att ge intrycket av att dessa vinster generöst ges till ett land som borde vara tacksamt för hans generositet, inte oroad över hans missbruk av offentliga medel. Och den här oärligheten från palatset gör vattnet grumligt när det handlar om diskussioner gällande monarkin och, särskilt, finansieringen av den.

The crown estate är inte en personlig egendom som tillhör Charles Mountbatten-Windsor. The crown estate säger att det är monarkins egendom “i kraft av kronan”, men det här struntpratet betyder helt enkelt att det tillhör kronan, en statlig institution, inte Charles, en privatperson. Det kommenteras ofta att vid starten på deras regeringstid ger den nya monarken upp the crown estate-intäkterna i utbyte mot statlig finansiering, vilket Charles gjorde vid anslutningsrådet efter hans mors död i september förra året. Men det är bara ren teater. Han har inte mer rätt att äga the crown estate än vad Rishi Sunak har på att äga lägenheten på övervåningen på 10 Downing street.

Samma sak gäller hertigdömena Lancaster och Cornwall. Palatset påstår att dessa är “privata egendomar”, trots att de är crown-egendom som härstammar från samma crown-ägor som the crown estate. Den här punkten gällande statusen på crown-ägorna har varit väldokumenterade under de senaste 200 åren, inte minst i parlamentsdebatter under Edward VII:s och Victorias tid. Så sent som 1972 ställdes frågor i parlamentet huruvida dessa portföljer av egendomar skulle fortsätta att tillhandahålla en inkomst för monarken och arvtagaren. Spencer Walpole, en 1800-talshistoriker och politiker, argumenterade väldigt tydligt för att proceduren där man “ger upp” the crown estate var oåterkallelig, medan professorn Edward Freeman, som under Victorias regeringstid skrev att det var “en sedvänja lika stark som lagen”.

Sanningen är att monarkin lurar allmänheten gällande deras inkomst, finansiering och rikedom. The crown estate tillhör inte kungafamiljen och det tillhandahåller inte finansieringen för monarkin. Det har bara skett sen 2011 att storleken på apanaget är bundet till the estates vinster. Men oavsett hur konstigt det än låter så skulle man lika gärna kunna binda apanaget till vinsterna för McDonald’s eller easyJet. Finansieringen kommer ändå att komma från regeringen - en regering som insisterar på att den inte kan tillhandahålla löneökningar för höjda levnadskostnader för sjuksköterskor eller avgörande stöd för familjer med fler än två barn. Apanaget täcker inte den fulla kostnaden för monarkin. Enligt beräkningar av Republic hamnar den totala notan på mer än £345m (4,72 miljarder kr). Men den siffran kommer att fortsätta att höjas så länge sekretessen och oärligheten kvarstår. Och det borde vara en källa för djup skam hos alla de involverade, inte minst hos kung Charles.

Graham Smith är VD för Republic och författare till boken Abolish the Monarchy: Why We Should and How We Will

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...