Igår (måndag 20/3) dök det upp en artikel i Chicago Tribune om att Bastian Schweinsteiger är klar för stadens MLS-klubb, Chicago Fire:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/21/11428199-fire-varvar-tyska-stjarnan-bastian-schweinsteiger-fran-manchester-united/

Och det har visat sig stämma, för idag (tisdag 21/3) gick även Uniteds officiella hemsida ut med det:

   

Personligen är jag glad att det händer nu direkt. Han finns inte med i José Mourinhos planer, han håller inte nödvändig klass och jag är säker på att ekonomiavdelningen jublar. Enligt rapporter från flera seriösa medier satt tysken på en veckolön på £200,000 (2,19m kr)!

Jag ska ärligt erkänna att jag blev både glad och uppspelt när United annonserade att tysken var klar för de Röda den 13:e juli 2015. Det fick mig att på pigga ben besöka Lidl och Systemet för att inhandla lite tyska delikatesser att fira det hela med:

 

 

 

Men sedan blev det inte så mycket mer att glädjas åt av tysken. Bayern München hade helt enkelt gjort en riktigt bra affär. De lyckades få några miljoner för en spelare som hade passerat toppen och inte skulle kunna hjälpa dem längre. Missförstå mig inte, han har varit en fantastisk fotbollsspelare. Men han är det inte längre och tyvärr var han det inte heller när han skrev på för oss.

Han gjorde såklart en del nytta och sa kanske en del bra saker till våra yngre spelare i omklädningsrummet och ute på träningsplanen. Men med tanke på att dagens ungdomar tror att de har etablerat sig som världsstjärnor om de får träna med seniorlaget, så vet jag inte hur mycket de lyssnade.

Många beundrar honom för hans professionalitet. Men jag håller inte med där, visst, han har inte kritiserat Mourinho eller klubben eller "skakat om skutan" på något annat sätt efter det stod klart att han inte ingick i portugisens planer. Men snacket om att han har skött sig utomordentligt, hållit tyst och bara tränat för att vara redo för match köper jag inte. Man kan inte kalla honom vältränad bland den yttersta eliten av fotbollsspelare, han ser ut att bära på några kilon för mycket och det är inte direkt så att han fått vända på pengarna i slutet av varje månad för att få lönen att räcka till. Jag trodde att han hade mer att erbjuda, det hade han inte, så jag kommer inte sakna honom.

Men jag tror i alla fall att jag har identifierat den riktigt stora vinnaren i den här affären:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/21/11428195-korvstaden-ett-smakprov-av-paulina-kottmarknadens-bratwurst/

Som vanligt uttrycker ordsmederna på Red Issue det hela mycket bättre än vad jag är kapabel till:

 

(Från Chicago Tribune-artikeln): The Fire värvade i måndags Schweinsteiger från Manchester United då de slutförde en aktion som injicerar trovärdighet och internationell stjärnkraft i en klubb under återuppbyggnad som har slutat sist i tabellen de två senaste säsongerna.

R.I: Det är exakt vad du behöver när du ligger sist i ligan; en tjock, korv-mumsande kraut, på en extremt välbetald förlängd semester.

 

(Medarbetare på R.I): Jose klagar på antalet matcher, vi har två mittfältare borta för tillfället och han låter en annan gå nu. Antar att vi ska börja vänja oss vid 6 försvarare på planen samtidigt.

R.I: Har du sett Schweinsteigers jävla tillstånd? Han har samma storlek som en liten måne för i helvete, en fullständigt värdelös, svettig röra. Har du stannat upp och funderat på varför inte en enda jävel kom in och ville köpa honom när Mourinho offentligt sade att han inte skulle komma i närheten av United-truppen? Den här flytten är till USA:s motsvarighet till Sunderland för fan. Det är den lata fittans nivå nu, inte att spela för United, oavsett vilka skador eller avstängningar vi har.

Det är ännu en klockren poäng från dem. Bayern har gnällt över vår behandling av Bastian, varför köpte de inte tillbaka honom då? Och varför har inget hyfsat europeiskt lag visat något konkret intresse för tysken? Svar på ett vykort tack.

 

Den nya Chicago Fire-mittfältaren är en av Tysklands största fotbollsspelare, en ledare som hjälpte till att ge landet VM-guld i turneringen 2014.

 

 

 

AV: Rich Campbell, Chicago Tribune, måndag 20 mars, 2017:

Mer än fyra månader efter det att Fire's uppvaktning av Bastian Schweinsteiger hettade till under en lunch på en italiensk restaurang i England kommer den dekorerade tyska mittfältaren nu officiellt att flytta till MLS.

The Fire värvade i måndags Schweinsteiger från Manchester United då de slutförde en aktion som injicerar trovärdighet och internationell stjärnkraft i en klubb under återuppbyggnad som har slutat sist i tabellen de två senaste säsongerna.

Schweinsteiger, 32, kommer till Chicago som endast den andra regerande världsmästaren till MLS. Han kan komma att sluta upp till tränaren Veljko Paunovics lag i mitten av nästa vecka, beroende på hans P1-visumansökan och ett fystest.

"Vi adderar någon som har vunnit på alla nivåer, inklusive de allra högsta nivåerna och han har gjort det på ett sätt som är förenligt med våra värderingar," sade Fire's general manager Nelson Rodriguez. "Vi som klubb kommer nu tvingas att hålla oss själva till en högre standard, en ansvarsnivå. Tidigare tycker jag vi kunde tillfredsställa oss med vad som är känt inom landet. Nu måste vi lyfta till en standard som är satt mer internationellt."

Schweinsteiger skrev på ett ettårskontrakt som designerad spelare som garanterar honom $4,5 miljoner (42,04m kr) under 2017, detta enligt en källa nära laget. Avtalet gör honom till en av de 10 bäst betalda spelarna i MLS och inkluderar ett ömsesidigt alternativ för åtminstone ett år till.

Han är den senaste europeiska tungviktaren att förlänga sin klubbkarriär i USA, och han tar med sig ett CV som matchar samtliga de största stjärnorna i MLS.

"Under hela min karriär har jag alltid sökt möjligheter där jag hoppats kunna ha en positiv inverkan och hjälpa till att göra något fantastiskt," sade Schweinsteiger i ett uttalande via klubben. "Min flytt till Chicago Fire är inget annorlunda. Genom mina konversationer med Nelson och Pauno är jag övertygad av klubbens vision och filosofi och jag vill hjälpa dem med det här projektet."

Schweinsteiger har gjort 24 mål på 121 framträdanden i sin karriär för det tyska landslaget, vilket även inkluderar en start i deras vinst mot Argentina i VM-finalen 2014. Hans 13 säsonger för Bayern München inkluderade Champions League-titeln 2013 och åtta ligatitlar i Tysklands högsta division. Han vann även utmärkelsen Årets spelare i Bundesliga 2013.

"I omklädningsrummet kommer han vara en enorm förebild som mästare," sade Paunovic. "Han är fortfarande någon som kan visa det på planen och (demonstrera) hur våra killar måste arbeta, förbereda sig, uppträda, tänka och arbeta tillsammans för att nå den nivån."

Att hålla kontraktet på ett år hjälpte till att knuffa överenskommelsen över mållinjen, sade Rodriguez. Då MLS-säsongen har börjat och the Fire har fått en 1-1-1 (en vinst, en oavgjord och en förlust) start ville ledningen få honom ombord så fort som möjligt. The Fire hade hoppats kunna värva honom innan säsongen, men Manchester United var motvilliga att släppa en kvalitetsreserv, trots att hans speltid var knapp.

Schweinsteiger hamnade utanför Uniteds planer när Jose Mourinho tog över i maj 2016. Sent förra sommaren gav den omtalade engelska klubben the Fire tillstånd att börja utforska en flytt, sade Rodriguez.

När Schweinsteiger - som är gift med den pensionerade tennisspelaren Ana Ivanovic - och Paunovic i november fotograferades på restaurangen Piccolino i utkanten av Manchester började fotbolsvärlden spekulera om att Schweinsteiger var på väg bort från Premier League. Det visade sig att det mötet byggde bron.

Paunovic och Schweinsteiger pratade i flera timmar den dagen gällande vad the Fire hoppas kunna bygga upp, Paunovics korta spelarkarriär i MLS och vad Schweinsteiger fortfarande hoppas kunna uppnå som spelare. Deras lunch slutade först när Schweinsteiger uttryckte en oro för att Paunovic skulle missa sitt flyg den kvällen.

"Konversationen var så spontan, så naturlig och så inspirerande för båda sidor," minns Paunovic. "Vid ett tillfälle blev det en väldigt personlig konversation. Jag tror även att det hjälpte båda sidor att förstå hur vi kan hjälpa varandra och hur mycket värde vi kan få från detta för båda sidor."

Det finns en nyfikenhet utifrån gällande Schweinsteigers form p.g.a hans långa frånvaro från Uniteds startelva. Men för Paunovic och Rodriguez lättade den tveksamheten den 29:e januari när Schweinsteiger gjorde ett mål och ett assist i Uniteds 4-0 seger mot Wigan i FA Cupen.

Han har spelat som inhoppare i endast en match sedan dess och han har inte figurerat i någon Premier League-match under hela säsongen, men Paunovic är bekväm med att Schweinsteiger har tränat för att vara redo för matchspel.

"Vi vet att det kommer ta lite tid och omställning för honom att komma till den nya ligan, med nya tränare och allt," sade Paunovic. "Vi vet också att vi kan lita på hans kapacitet att anpassa sig och att göra det snabbt."

Om inte alltför länge förväntar sig Paunovic att Schweinsteigers skickliga första touch och passningskreativitet ska hjälpa the Fire's anfall.

"Han kan producera saker som få spelare i världen kan göra," sade Paunovic. "Han ser (saker) som ingen annan ser. Han öppnar ögonen på fansen, där du kan höra folket säga, 'Wow!'"

T.o.m innan Schweinsteiger under de kommande veckorna kommer att dra på sig sin berömda tröja nummer 31 kan fotbollsvärlden komma att titta på the Fire's dyra nyförvärv och säga samma sak.

AV: Blake Royer, chicago.seriouseats.com, april, 2014:

 

 

[Fotografier: Blake Royer]

 

 

 

 

Paulina Köttmarknad (ofta refererad till endast som "Paulina") är en av Chicagos mest berömda slakteributiker, och möjligtvis en av stadens bästa. Paulina är känt bland principfasta kockar, korv-fantaster och i princip alla som haft en grillfest i staden Chicago. Deras stora urval av högkvalitativa produkter till resonabla priser matchas endast av deras stiliga service och stora team av kompetenta och vänliga slaktare.

 

 

Vid sidan av ett fullt urval av färskt kött har Paulina massiva lådor med hemlagad korv, för att inte nämna alla rader av kylskåp och frysar i hela affären som är fyllda med andra matgrejor - en del vanliga, andra ovanliga (de har t.o.m grisfjälster till försäljning om du är sugen på att göra egen korv).

 

 

 

 

 

För att uttrycka det enkelt är det överväldigande att skriva det enorma utbudet bland Paulinas korvar i en enda kolumn. Faktum är att jag inte hade en aning om vad jag skulle göra förrän jag kom dit och noterade en chans att skriva om det som de gör mycket av, och som de gör väldigt bra. Den saken är bratwurst. Paulina har förmodligen det största urvalet jag någonsin har sett (någon som är sugen på currybratwurst?), båda traditionella sorter och uppfinningsrika variationer.

 

 

 

 

 

Till att börja med, vad är en bratwurst? Grundläggande research gällande den korven avslöjar två huvudkategorier: det finns den traditionella tyska bratwursten, en emulgerad korv med fin textur som ofta görs av kalvkött; och sedan finns det en korv som härstammar från Wisconsin, nämligen Sheboygan (stad i Wisconsin) bratwursten som har en grövre malning, gjord av griskött, säljs färsk och är den vanligaste sorten du hittar i USA.

 

 

 

 

 

Självklart har de båda varianterna på Paulina. Men jag stannade inte där. Jag lämnade inte butiken enbart med färskt griskött i korven, jag fick även med mig en lammgyrosbratwurst, en chorizobratwurst, en traditionell tysk bratwurst, en cheddarbratwurst, en Sheboyganbratwurst och en "turducken" bratwurst gjord av tre sorters fåglar.

 

 

Jag tillagade dem alla och efter ett smakprov dök några vinnare upp.

 

 

 

 

 

Den grundläggande färska bratwursten gjord på griskött hade rätt touch av kryddor och var perfekt i sitt utförande; det var förmodligen min favorit. Jag gillade även den traditionella tyska stilen, som var ytterst mjuk och saftig och subtilt smaksatt. Men korvarna med chorizo och cheddar kommer inte långt efter på andra plats, och min fru älskade turducken, som hade en ren smak med en kryddstark kick. Cheddarn var helt inblandad och jag hade inte kunnat identifiera den om jag inte visste att den fanns där, men den gav korven en särskilt mjuk och lös textur med en saltig smak, vilket kanske inte låter så aptitretande, men den smakade underbart.

 

 

Det är inte helt klart varför Paulina kallar några av dessa korvar "bratwurst" då, t. ex, chorizon bara smakade chorizo (om än väldigt gott). Men det spelar verkligen inte någon stor roll. Vad du kan räkna med hos Paulina är vällagade korvar, oavsett vad de väljer att kalla dem.

 

 

 

 

PAULINA MARKET

3501 North Lincoln Avenue, Chicago, IL 60657.

Karta: https://www.google.com/maps/place/Paulina+Market/@41.945319,-87.672315,15z/data=!4m5!3m4!1s0x880fd25b513d4365:0x7be4befc93893519!8m2!3d41.9452602!4d-87.6723029?hl=en

773-248-6272

 

 

https://www.paulinamarket.com/

 

Hermann Göring flankerad av Prins Gustaf Adolf och Gustav V.

Då var det så dags att ta sig an Rostov på bortaplan. Endast 238 Röda kommer befinna sig på läktarna vid kvällens match, detta till stor del p.g.a den korta tiden mellan lottningen och matchen och det tidskrävande jobbet med att fixa visum till Ryssland. Just nu är klockan 14:44 och det återstår fyra timmar och 16 minuter till avspark, men ännu har jag i alla fall inte behövt läsa om något överfall från Rostovs huliganer på några tillresta United-fans.

 Ni som läser här regelbundet vet ju att jag efter lottningen skrev några rader om Rostovs firma och "den nya tidens huliganer", annars hittar ni texten här:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420601-en-liten-titt-pa-rostov-och-nagra-av-dem-som-foljer-klubben/

Men igår gick det att läsa att en av ambassadörerna för fotbolls-VM 2018 i Ryssland har gått ut på Instagram och försökt lugna de engelska fansen, detta genom att försäkra dem om att ryssarna har upprättat en het linje om de stöter på problem! Hur den linjen skulle hjälpa om de springer in i ett eventuellt bakhåll är fortfarande lite oklart, men det ska i alla fall finnas juridisk hjälp att få EFTERÅT, om man stöter på några problem:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/09/11424479-call-me-maybe-rysk-skonhet-har-satt-upp-en-hjalplinje-for-de-238-manchester-united-fansen-som-akt-till-ryssland-for-att-se-europa-league-matchen/

 

Här ovanför ser ni en bild på Rostovs plan på deras Olimp-2 stadion. Mourinho har redan uttryckt sitt missnöje med den och skulle helst ha velat spela kvällens match någon annanstans. Det finns självklart en skaderisk när man spelar på vinterfrusna och slitna planer, men med tanke på att vi har en del snöflingor i vår trupp, så hoppas jag att portugisens ord inte ses som en ursäkt för att inte ge sitt yttersta bland vissa av spelarna i dagens matchtrupp.

Dessa mångmiljonärer är såklart vana vid att spela på planer som mer påminner om golfgreener, men som professionell fotbollsspelare tycker jag att man måste kunna anpassa sig, inte lägga en massa onödigt fokus på hur planen ser ut, utan gå ut och göra jobbet som krävs. Föreställ er vad vissa av dessa mjukvaror hade sagt om planen i Belgrad 1958. Ser man på det från den vinkeln blir det rent komiskt. På den tiden var en vintrig flygresa ut i Europa verkligen något av en svår prövning, men de var ändå desperata att få flyga hem och ta sig an ligaledarna Wolves. Föreställ er Bill Foulkes gnälla på den långa resan och vara för "trött" för att spela följande lördag, eller i det här fallet måndag kväll. Jag menar Duncan Edwards vaknade för fan upp på intensivvårdavdelningen och ville inget annat än att få spela matchen!

 

Det är två helt olika världar jag jämför, det är jag fullt medveten om, men det visar också vad alla miljoner och allt gulligullande med dagens fotbollsspelare gör. "Usch, det regnar lite idag och blåser småsnålt, jag tycker det drar lite i baksidan av låret, tror jag går in och kör 20 minuter på testcykeln istället och sedan duschar varmt."

Jag ska villigt erkänna att jag har noll koll på Rostov inför kvällens match. Tydligen rankas de lägst av alla klubbarna som är kvar i Europa League, men vi ska inte glömma att de har slagit Bayern München (3-2) och Ajax (4-1) hemma den här säsongen i Champions League.

Självklart finns det även historiska infallsvinklar på staden Rostov. Det var t. ex där som Hitler och hans nazistarméer åkte på sitt första rejäla bakslag i andra världskriget.

Det kan inte ses som någon statshemlighet att jag avskyr kungahuset. Det finns många anledningar till det och en av dessa är deras tassande kring nazismen. Att det finns många kopplingar mellan dessa ändtarmar och "Tysklandsvännerna" (för att använda ett Sverigevänligt språk om nazisterna) är ett faktum, men hittills har de klarat sig undan utan att behöva gå ut och kraftfullt fördöma dessa kopplingar. Man ska självklart inte straffas för vad ens släktingar har gjort, men som offentlig person och mottagare av enorma skattepengar kan det ju någonstans kanske ligga i deras eget intresse att fullständigt ta avstånd från detta, om det nu inte är så att...

Hursomhelst så skickade i oktober 1941, fyra månader efter att Nazityskland invaderat Sovjetunionen, kukens farfars far, Gustaf V, ett privat brev till Adolf Hitler där han tackade honom för att han beslutat att slå ned den "bolsjevikiska pesthärden" och gratulera honom till "den redan uppnådda framgången" på östfronten.

Snacka om att det rojalistiska benranglet var livrädd för den "Röda faran", vilket i sig inte är så konstigt. Med ett Rött styre hade ju hans tid som inflytelserik person varit över.

Och analtrynet den femte hade ju faktiskt rätt i sin beskrivning. För till en början rullade ju nazisterna över allt motstånd och deras prognoser om att få fira en tysk jul i Moskva julen 1941 såg ut att stämma ganska väl överens med utvecklingen österut.

Men tack och lov så vändes ju det här oerhört allvarliga läget och den ryska björnen kunde senare jaga ut nazisterna och fullständigt förnedra Hitler. Och det första steget mot den segern togs just i Rostov, i ett slag som inleddes den 21:a november 1941, mellan den anfallande tyska 11:e armén från Armégrupp Süd (förstärkt av den 3:e rumänska armén) och den försvarande sovjetiska 56:e armén.

Till att börja med intogs Rostov av tyskarna, men drygt en vecka senare påbörjade de Röda en motoffensiv som fick den 1:a tyska pansargruppen att retirera 70 km västerut och det innebar Tysklands första riktiga nederlag i kriget, ett nederlag som resulterade i att fältmarskalk Gerd von Rundstedt avsattes av Hitler då han motsatte sig führerns order om att inte retirera, trots att det i praktiken var omöjligt att hålla staden. Efter den Röda segern började Georgij Konstantinovitj Zjukov och hans mannar att känna av segervittringen och trots att Tyskland och dess allierade kom tillbaka och erövrade Rostov 1942, som en del av Operation Blå, och sedan höll staden fram till 1943, då Röda armén befriade staden, så vet ju de allra flesta hur kriget på östfronten slutade.

Förhoppningsvis kan de Röda skörda ännu en tung seger i Rostov ikväll.

Victoria Lopireva är en ambassadör för VM 2018 och hon hoppas kunna lugna United-fansens bekymmer

   

Victoria Lopireva är en rysk ambassadör för VM 2018. Rostov brud 4

 

 

 

 

AV: Richard Forrester, the Sun, onsdag 8 mars, 2017:

 

 

JOSE MOURINHO må ha en del allvarliga funderingar gällande Manchester Uniteds Europa League-match men fansen behöver inte oroa sig.

 

 

De Röda Djävlarna ska på torsdag möta Rostov i Ryssland och det finns en risk för skador p.g.a deras stenhårda plan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Och medan spelarna ska försöka skydda sig själva kan de tillresta 238 United-fansen komma att få möta några av Rysslands ökända huliganer.

 

 

Men inte utan hjälp av den ryska PR-skönheten Victoria Lopireva som erbjuder en stöttande het linje för fans som råkar ut för konflikter.

 

 

Den blonda modellen, som är ambassadör för VM nästa år och föddes i Rostov, gick igår ut på Instagram och postade en lång text där hon bad fotbollsfansen att vara vänliga och toleranta.

 

 

Tillsammans med en bild på sig själv skrev hon: "Innan matchen bad jag den ryska fotbollens Premier League att fixa ett stöd för Manchester Uniteds fans som anländer till vår underbara stad till UEFA Europa League-matchen mot FC Rostov.

 

 

Den ryska modellen har satt upp en het linje för Manchester Uniteds och Rostovs fans.

 

 

Jose Mourinho är orolig gällande planens skick... men Victoria Lopireva vill lugna fansens bekymmer.

   

Victoria Lopireva har inga problem med att underhålla sina Instagram-följare.

   

Englands fans fick utstå en hel del trubbel mot ryska huliganer i Frankrike 2016. 

   

Enorma bekymmer kvarstår gällande planens skick i Ryssland.

 

 

"Om någon konflikt eller några tveksamheter uppstår kan alla fans kontakta vår heta linje och få professionell juridisk hjälp på både ryska och engelska.

 

 

"Heta linjen: För Manchester United-fans +7 (499) 215 20 14."

 

 

Englands fans stötte på enorma problem från de ryska huliganerna under EM 2016-turneringen i Frankrike.

 

 

Och då VM arrangeras i Ryssland nästa år finns det fortfarande stora bekymmer för att landets "ultras" kommer orsaka kaos över hela landet.

 

LIGACUPEN, "PIZZAPOJKEN" OCH JESSE LINGARD v IBRAHIMOVIĆ

Jag är fullt medveten om hur rankningen för engelska topplag ser ut i de inhemska tävlingarna: 1) Premier League, 2) FA Cupen och 3) Ligacupen. Men vinsten i söndags gjorde mig glad. När Herrera serverade bollen på silverfat och Ibrahimović till väders och skallade in bollen i nät skrek jag så att grannarna dunkade i väggen med uppmaningar om att hålla truten. Det här är perfekt för unga och nya spelare, att få börja vinna saker. Att känna känslan av att lyfta en pokal, det föder förhoppningsvis en vilja om att göra det igen, igen och igen. Där tror jag helt uppriktigt att båda Ibrahimović och Pogba har en viktig roll, kanske mest svensken. De har båda vunnit en hel del och det de ställer upp i vill de vinna, sånt smittar av sig.

 

Moyes och Van Gaalen gjorde sitt bästa för att plocka ut den mentaliteten ur spelarna och klubben, men här har Mourinho verkligen inneburit en viktig skillnad. Hoppas det fortsätter så länge till.

 

Southampton skakade verkligen om oss. När Lingard gjorde 2-0 var jag ganska säker på att det skulle bli en enkel resa fram till pokalen, det blev det inte. Hoppas Mourinho lärt sig nu att Rojo inte ska spela vänsterback. Som mittback är han hyfsad, men på kanten är han livsfarlig, för motståndarna! Oj vilka hål det fanns där och mot ett bättre lag hade det kunnat sluta illa.

 

Här kan ni läsa the Guardians rapporter från matchen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421870-ibrahimovi-262-tog-manchester-united-till-finalvinst-i-efl-cup-mot-southampton/

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421869-jos-mourinho-prisar-zlatan-ibrahimovi-262-s-uppvisning-och-berommer-southampton/

 

Man förstår verkligen hur långt in i frysboxen "Pizzapojken" befinner sig. Han är alltså frisk och tränar för fullt, men ändå spelar Mourinho Darmian, Young, Blind eller Rojo före honom. Han var i alla fall med på resan ner till London och efter matchen, när laget firade i omklädningsrummet, gjorde han det han gör allra bäst:

 

Från omklädningsrummet dök det även upp fler bevis (som om det behövdes) på vilken jävla ollonsniffare Jesse Lingard är:

https://www.facebook.com/SPORTbible/videos/2235738899904963

 

Laget firar en pokalvinst och det första han vill göra är att agera ett kukhuvud på Snapchat. Han är ett tvättäkta, tusenårigt kukhuvud i sådana här situationer! Ibland tänker jag på honom som en pojkspoling, men han är 23 nu och måste börja växa upp. Det finns tillfällen när jag helt allvarligt skulle vilja klappa till honom på hans massiva kran.

 

Men om man lägger allt detta nonsens åt sidan så är det helt galet att en spelare med hans begränsade talang nu har gjort tre briljanta mål på Wembley. Jag vet att Mourinho ser något i honom, men jag hoppas att han inte är kvar på OT nästa säsong, men han har onekligen några fantastiska mål att blicka tillbaka på när han landar i en klubb som är lite mer på hans nivå, säg Sunderland eller West Ham.

 

Han kommer aldrig bli världsklass men man funderar ibland på hur mycket bättre han skulle kunna vara om han ansträngde sig fullt ut på träningarna varje dag och fokuserade på fotbollen istället för att runka runt på sociala medier och korkade offentliga framträdanden. Jag oroar mig dessutom för att han har en inte alltför bra inverkan på de yngre spelarna i omklädningsrummet. Om de ser att man kan glida runt, dabba lite, dansa lite och agera som ett kukhuvud, men ändå få spela i Uniteds förstalag, ja då kan det gå riktigt illa för våra lovande ungtuppar. Kan du föreställa dig att han skulle komma undan med den här skiten om Robson, Bruce, Keane eller t.o.m CO92 fanns i truppen? Det visar bara vilket desperat behov vi har av en riktig ledare bland spelarna. För mig personligen var han rökt samma dag som han bjöd på den där skitföreställningen på bussen på väg till West Ham, den pinsamma lilla mellangården. Det finns tyvärr ingen väg tillbaka efter det, för mig.

 

Då kan man ju jämföra med en man som också gillar att snacka om sig själv, men som faktiskt levererat och under en längre tid gjort något på den stora fotbollsscenen (från the Telegraph efter finalen):

Svensken gjorde två mål i 3-2 segern, bl. a det avgörande målet i den 87:e minuten då han nickade in sitt 26:e mål för säsongen, som är hans debutsäsong i England. Anfallarens ålder ledde i somras till att några ifrågasatte hur effektiv han skulle kunna vara, men 35-åringen sade: "Jag är ett djur. Jag känner mig som ett lejon. Jag vill inte vara ett lejon, jag är ett lejon."

 

På frågan om han menade att han har ett lejons hunger sade Ibrahimovic: "Lejonet är fött till ett lejon - det betyder att jag är ett lejon. Jag känner mig i bra form. Jag tränar hårt. Folk som känner mig från omklädningsrummet vet att jag tränar väldigt hårt. Jag har ett mål varje säsong som jag går in i. Och för att nå det målet måste jag träna hårt och jag måste lida när jag tränar. Det är så jag uppnår det jag uppnår.

 

"Jag kommer från den gamla skolan där de jobbar hårt och får vad de får från det hårda jobbet, inte som den nya skolan där det är enkelt att få vad du vill ha."

 

En klockren summering av Mr Ibrhimović skulle jag vilja säga, och en fin passning till många ungtuppar som tror de är världsspelare när de börjar träna med förstalaget.

 

 

SAINT-ÉTIENNE 1977 OCH 2017

Ni hörde säkerligen kommentatorerna prata om att vi har mött St-Étienne tidigare, nämligen 1977 och att returmatchen då inte spelades på Old Trafford, utan i Plymouth, 200 km bort. Varför då? Kan man ju undra. Jo, det här var nämligen under Red Army's glansdagar och det visade sig bli lite kryddstarkt nere i Frankrike, så först blev United utkastade ur turneringen, men sedan lyckades en delegation, ledd av Sir Matt Busby, övertyga Uefa om att vi skulle få vara kvar. På ett villkor blev det så, att matchen spelades 200 km från Old Trafford och att inga biljetter såldes i Manchester, något du kan läsa mer om här:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420578-hur-manchester-united-fick-mota-st-tienne-i-plymouth-pga-kravaller/

 

Såhär rapporterade engelsk media gällande detta 1977:

 

Jag har sett många imponeras över fransmännens stöd, både på Old Trafford och nere på deras stadion. Det är inte så konstigt alls, det är en klassisk arbetarklassklubb med humana biljettpriser och som låter de högljudda stå tillsammans och allt det där som en gång i tiden gjorde engelsk fotboll magisk. Innan fansen förvandlades till kunder som det gäller att pressa ur så mycket deg som det bara är möjligt. Kan de sedan sitta hyfsat tysta och klappa med i någon förproducerad, svordomsbefriad skit, ja då är det helt ultimat. D.v.s innan kapitalismen tog över denna sport som grundades av arbetare, spelades av arbetare, för arbetare.

 

Och även i Saint-Étiennes led finns det korkade hängpungar som av någon anledning försökte reta upp de tillresta Röda med denna scouse/Leeds/City/Bolton-klassiker:

 

Det var skönt att slå ut dem så komfortabelt. De gav oss absolut en del skrämselhicka och var pigga i offensiven, men när Mchitarjan tidigt styrde in 4-0 där nere kändes det i princip klart. Och även om läktarna fortsatte att stötta hemmalaget, så kändes det som att deras inställning från tidigare dog ganska mycket. Tydligen ska deras högerback, Kévin Malcuit, ha imponerat en hel del på José också, så United kommer förmodligen skicka dit scouter under återstoden av säsongen för att få en bättre bild av honom.

 

Det känns skönt att Pogba inte har kört sina emojis på reklamsargerna något mer efter skiten vi fick skåda mot scouserna. Men i och med att hans bror Florentin spelar för Saint-Étienne så visste man att det skulle bli fokus på det. När sedan mamma Yeo och den tredje brorsan, Mathias, satt på OT med half-n-half -tröjor (!!) så visste man vart kamerorna skulle zooma in varje gång bollen gick ut över sidlinjen:

 

 

 

Att jag saknar Roy Keane är knappast någon statshemlighet och det var uppfriskande och skönt att höra hans utläggning om Pogba-brödernas cirkus i förra omgången:

 

Jag skrev tidigare lite kort om Uniteds Röda armé på 70-talet. I många länder i östra Europa är de och andra engelska firmor idag förebilder för huliganerna där. Skillnaden är att många firmor i öst har ändrat lite på hela grejen. Där handlar det inte så mycket om att dricka en massa alkohol och sedan gå ut och slåss. Där tränar de istället stenhårt, sköter om sina kroppar och lägger upp seriösa strategier för hur de ska åsamka motståndaren mest skada. Man ska heller inte sluta slå/sparka när någon ligger ner, utan när han inte rör sig längre. En sådan firma finns i ryska Rostov, som vi lottades emot i nästa runda av Europa League. Här kan stifta er lite mer bekantskap med dem och några av de som följer klubben:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420601-en-liten-titt-pa-rostov-och-nagra-av-dem-som-foljer-klubben/

 

I en annan match i Europa League-sexondelsfinalerna blev en nattklubb och ett hostel med Ajax-fans attackerat av Legia Warszawa-fans:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421850-ajax-fans-maltavlan-i-warszawa/

 

Och rörliga bilder här:

 

Det känns inte som någon tillfällighet. Legias fans har ett rykte om sig att vara bråkmakare och bestraffades tidigare den här säsongen i Champions League då de fick spela hemmamatchen mot Real Madrid inför tomma läktare, detta efter trubbel vid deras match mot Borussia Dortmund. Och att de attackerade Ajax-fans känns på det hela taget, oavsett hur bisarrt det än må låta, ganska naturligt. Ajax är ju en välkänd judisk klubb och Legias fans har ofta gett uttryck för rasism och nazism på läktarna. Skönt därför att Ajax gjorde jobbet på planen och slog ut dessa kötthuvuden.

 

På tal om fans med tveksamma åsikter och som drivs av ett starkt hat går det ju inte att förbise den klubb i England vars fans kanske hatar Man United allra, allra mest. Det är en tuff tävling, för jävlar anamma tro mig, United är hatade av många på de brittiska öarna. Men p.g.a deras anonymitet och irrelevanta tillvaro under senare år har man nästan glömt bort får-påsättarna hos Leeds United. Men nu är de plötsligt med i toppen av the Championship och utan att utropa mig till någon slags expert på varken den ligan eller den klubben så finns ändå chansen att de får-gillande avskummen från Yorkshire nästa säsong spelar i PL. Det skulle innebära en rejäl temperaturhöjning, inte minst bland fansen (och hos de stackars fåren i PL-städerna). För tillfället så krigar de mot en annan rival, från samma county, nämligen Huddersfield. Och det skickas nog inte överdrivet många julkort mellan de städerna, misstänker jag.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420559-leeds-united-fans-upprorda-da-en-turkisk-flagga-visades-upp-under-matchen-mot-huddersfield-town/

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420560-huddersfield-portar-man-pa-obestamd-tid-gallande-incidenten-med-en-turkiet-flagga-mot-leeds/

 

 

 

LÄSER HENKE STRÖMBLAD BLOGGEN? OCH EN TITT PÅ SNÖFLINGORNA I LEICESTER

Ni som regelbundet läser min skit vet att jag ofta klagar på Viasats "experter" och deras förmåga att aldrig nämna Uniteds ofta helt briljanta bortafans. Därför satte jag svampmackan i halsen när vi för några veckor sedan mötte Leicester på bortaplan och Henrik Strömblad tidigt i matchen sade: "Riktigt röststark United-klack, de har alltid bättre stöd på bortaplan och är mer engagerade där." Det roliga var att jag funderar på om han hörde vad vi sjöng just då (Malcolm Glazer is gonna die, how we kill him I don't know, cut him up from head to toe, all I know is Glazer's gonna die), men det spelar mindre roll, för äntligen tycks han ha förstått hur det ligger till och han vågar dessutom berätta det för tittarna. Där får Henke en lite guldstjärna i kanten.

 

Ni vet också att jag avskyr mycket med den moderna fotbollen och där spelar Leicester en roll. Vad fan är det för slapptaskar som sitter och klappar med dessa "fans-klappor" gjorda av kartongpapp?

 

Det hörs ofta när publiken är nöjd med något i Leicester. Nog är det ett av många svarta hål på kartan över England, men nog fan har de lärt sig att applådera med händerna där år 2017?

 

På tal om Leicester kan man ju onekligen konstatera att deras spelare till stor del är en extraordinär samling mjuka snöflingor och rövhål! Ingen hade väl förväntat sig att de skulle kriga för att på allvar försvara ligatiteln den här säsongen. Men jag hoppas att de skäms över sig själva och vad de har gjort den här säsongen. De personifierar verkligen det mesta jag hatar med en passion gällande den moderna fotbollsspelaren. Tro mig, jag är jätteglad att de till sist hittade någon slags stolthet och besegrade den pisstinkande tysken och hans ändtarmar i måndags, men jävlar i min låda vilka bedragare de är alltså. Jag hyser ingen större kärlek till Claudio Ranieri, men behandlingen av honom, både från spelarna och ledningen, är nästan svår att greppa. Danny Taylor uttrycker det bättre än mig i de här två kolumnerna:

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421864-leicester-visar-alla-symptom-pa-cityitis/

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421867-claudio-ranieris-leicester-uttag-ar-en-berattelse-om-bedrageri-och-ohovlighet/

 

 

SCOUSERNA...

På tal om en avskydd klubb som hatar United så är ju steget inte alls långt till scouserna, det måste i princip räknas som obetydligt. Vi känner alla till deras inte alltför charmiga hycklande gällande deras tragedier. Har någon någonsin sett eller hört talas om en scouse-driven kampanj för "rättvisa till de 39" Juventus-fansen som skövlades på Heysel? Nej, precis. Och faktum är att många tidningsredaktörer i England än idag drar sig för att skriva negativt om staden och laget Liverpool, eller om deras fans. För de vet vad som väntar efter det. Men ibland dyker det faktiskt upp små pärlor, som denna:

 

Från Daily Mails Diary den 24:e februari i år:

 

The Spectators dåvarande redaktör, Boris Johnson, tvingades be om ursäkt till folket i Liverpool 2004 efter att magasinet - då de refererade till katastrofen på fotbollsarenan Hillsborough 1989 - sade att staden var "fäst vid sorg". Nu skriver en annan f.d redaktör, Charles Moore, lite skämtaktigt, att "alla valadresser och andra politiska produkter automatiskt bör innehålla en kort rad på varje sida som säger, 'Vi ber om ursäkt till Liverpool'." Kommer magasinets nuvarande redaktör, Fraser Nelson, bli tvungen att be om ursäkt igen?

 

Och medan United varit uppe i ringen flera gånger har tysken med det brandbombade staketet i käften och hans kukflöten varit nere i Spanien och förberett sig inför deras gigantiska spelschema. Jag vet inte om Leicester lyfte långa bollar framåt, vilket är förbjudet i Plopps värld, eller om det blåste extremt hårt, men dessa fotbollens konstnärer förlorade hursomhelst med 3-1. Och reaktionerna bland deras fans lät inte vänta på sig:

 

 

Från Daily Mirror igår:

 

Fansen uttryckte sig väldigt klart och tydligt:

 

 

- @LFC Klopp out, 27 februari, 2017:

Inga idéer. Fruktansvärda laguttagningar. Endiminsionell. #kloppout

 

 

- Matt Smith @MattSmith_76, 27 februari, 2017

#KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut

 

 

- Amit Roy @AmitRoy_ynwa, 27 februari, 2017

Mourinho fick sparken och Chelsea började vinna. Claudio Ranieri fick sparken och Leicester vann allt jag säger är #kloppout #LFC

 

 

- Deadshot @ash0YNWA, 27 februari, 2017:

Klopp har haft tre fönster på sig att lösa det här och folk säger att han inte borde ifrågasättas. Alla problem var tydliga förra sommaren också.

 

 

- f @IndieKopite, 27 februari, 2017:

#KloppOut! Jag är ledsen

 

 

- Fanatic kopites @Fanatic_LFC, 27 februari, 2017:

Klopp är en flopp! Värre än Brendan! #KloppOut

 

 

- Fariz. @iMirulFariz, 27 februari, 2017:

Förödelse. Endast... Förödelse. #KloppOut

 

 

- #KloppOUT @FloppOut, 27 februari, 2017

 

 

Det har gått så illa att en t.o.m ville ha tillbaka Brendan Rodgers: 

 

— ●Paul Morgan● @Morgan60319495, 27 februari, 2017:

#kloppout #brendanback han har gjort helt fel med laguttagningen igen

 

Och ett särskilt fan sitter verkligen inte på staketet...

 

Brendan Rodgers är på väg att vinna ligan obesegrad medan Klopp förstör vår klubb. FSG borde aldrig ha sparkat honom #KloppOUT

 

 

- #KloppOUT @KloppMustGo, 27 februari, 2017:

@LFC #KLOPPOUT "KLOPPOUT #KLOPPOUT #KLOPPOUT VAD VÄNTAR NI PÅ SPARKA HONOM NU DIREKT

 

 

- #KloppOUT @KloppMustGo, 27 februari, 2017

 

Och nog kan man se en korrelation mellan Liverpools "formdipp" och anställningen av mannen som gett vinnarinställningen ett ansikte (hahahaha), Mr Stevie Me!

 

20/1: Stevie plockas in som ungdomstränare hos scouserna.

 

21/1 PL: Liverpool v Swansea 2-3

25/1 LC: Southampton v Liverpool 1-0

28/1 FA: Liverpool v Wolverhampton 1-2

31/1 PL: Liverpool v Chelsea 1-1

4/2 PL: Hull v Liverpool 2-0

11/2 PL: Liverpool v Tottenham 2-0

27/2 PL: Leicester v Liverpool 3-1

 

Snacka om omedelbar Stevie Me-effekt!

EFL Cup, Wembley

 

 

Man Utd 3

Zlatan Ibrahimović 19

Jesse Lingard 38

Zlatan Ibrahimović 87

 

 

Southampton 2

Manolo Gabbiadini 45+0:29

Manolo Gabbiadini 48

   

Zlatan Ibrahimović gör sitt andra mål till 3-2 för Manchester United mot Southampton på Wembley. Fotograf: Tom Jenkins för the Guardian.

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor på Wembley, the Guardian, måndag 27 februari, 2017:

 

 

Till sist och syvende var det kanske oundvikligt att Zlatan Ibrahimović skulle insistera på att få sista ordet. Southampton hade gett allt för att dra sig själva tillbaka till en kvittering och under långa perioder kändes det som att Manchester United skulle kunna falla inför en av de mer osannolika vändningarna som skådats i någon final på Wembley. Det skulle krävas ett hjärta av flinta för att inte känna sympati med förlorarna men det här är anledningen till varför José Mourinho var så övertygad om att plocka in Ibrahimović i somras: de avgörande tillfällena som verkligen räknas.

 

 

Klockan hade tickat upp till den 87:e minuten när Uniteds nya talisman satte dit nicken som besparade de risken att förlora en match där de hade haft en 2-0 ledning. Samma spelare inledde målskyttet med ytterligare en påminnelse om hans öga för det spektakulära och hans vinstmål gav en känsla av lättnad och firande, med tanke på övertygelsen hos Southampton i deras krigande för att komma tillbaka och ge sina motståndare en rejäl skrämselhicka.

 

 

Mitt i allt fyrverkeri och konfetti har Mourinho absolut rätt att fundera på varför hans lag gjorde livet så svårt för sig när Jesse Lingard hade fördubblat deras ledning sju minuter innan halvtidspausen. Southampton förtjänar väldigt mycket beröm för paradoxen i den här matchen är att United, vilket Mourinho erkände, var det underlägsna laget. Det är möjligt att förlora samtidigt som man spelar bra och det är exakt vad Southampton gjorde under en dag när Manolo Gabbiadini, deras £14m (166,2m kr) nyförvärv från Napoli, hade en egen uppvisning som förtjänade att ses som matchens outstanding spelare.

 

 

Gabbiadinis första mål kom på övertid i den första halvleken, följt av ytterligare ett tre minuter in i den andra halvleken, och det var helt möjligt att han kunde ha reflekterat över ett hattrick och en helt annan utgång om det inte hade varit för en skjutglad linjeman som höjde sin flagga och dömde bort ett tidigt mål, då ställningen fortfarande var 0-0. Uniteds supportrar av en viss ålder har spenderat många år med att grina illa över Bobby Stokes vinstmål i FA Cupfinalen 1976 - ett mål en gång i tiden beskrivet som så långt offside att Stokes nästan var i Hendon - men den här gick till deras fördel och det kommer inte vara till någon stor tröst för Southampton att fotbollens regelmakare samlas på Wembley på fredag för att diskutera fördelarna med videorepriser.

 

 

Ingen kommer någonsin att veta vad som hade hänt om det målet hade godkänts men Southampton lämnade planen med en pyrande känsla av orättvisa. Åtta minuter senare mejade Oriol Romeu ner Ander Herrera 30 yards (= 27,4 meter) från mål och Ibrahimovićs spjutliknande frispark ställde Fraser Forster och gav United ledningen i en match som de, rättmätigen, borde ha befunnit sig i ett underläge i.

 

 

Till sist och syvende fanns det en annan anledning till varför Southamptons spelare avslutade matchen med endast förtvivlan. De flyttade självsäkert runt bollen, det fanns inga tecken på scenskräck i deras första final sedan 1979, och Nathan Redmond och James Ward-Prowse var svåra, gäckande motståndare på varsin sida om Gabbiadini. Men defensivt sett kunde de inte demonstrera varför de blivit endast det andra laget i historien - Tottenham 1981-82 är det andra - att nå den här finalen utan att släppa in ett enda mål.

 

 

Forster valde en dålig dag att göra ett misstag på vid det första målet. Ibrahimović gavs alldeles för mycket utrymme vid vinstmålet och Lingards mål var bara ännu ett bevis på den här poängen. Southampton hade flera spelare i försvaret då Juan Mata, Anthony Martial och Marco Rojo passade sig fram till målchansen. Lingards precisa avslut gick mellan benen på Maya Yoshida och vid det ögonblicket var det svårt att se något annat än en enkel seger gör United.

 

 

Istället skakade Claude Puels spelare av sig det och kom tillbaka med en nivå av övertygelse och skicklighet som såg ut att överraska deras motståndare. Gabbiadinis första mål kom från nära håll då han styrde bollen mellan David De Geas ben där United-målvakten kanske skulle ha gjort bättre ifrån sig om han hade satsat på att ta Ward-Prowses inlägg med händerna, istället för fötterna. Puel hade stått inför det otrevliga scenariot att hålla sitt halvtidssnack i ett 2-0 underläge, men det målet ändrade dramatiskt matchens komplexitet och när Southampton kom ut till den andra halvleken var de snabba att börja anfalla.

 

 

I tillägg till Gabbiadinis andra mål kunde Southampton även reflektera över nicken som Romeu, efter att ha tagit sig förbi Paul Pogba, satte i stolpen på en av Ward-Prowses hörnor vid ställningen 2-2. Gabbiadinis rörelse och anticipering gjorde honom till ett regelbundet hot och hans kvittering var superb, han väntade på att en nick skulle droppa ner i ett överbefolkat straffområde innan han avfyrade en volley förbi De Gea, trots att två United-försvarare var nära honom. Mourinho beskrev det som "fenomenalt". Det var Gabbiadinis femte mål på tre matcher för sin nya klubb och därifrån fanns det ingen tvekan om att Southampton verkligen trodde på att de kunde slutföra vändningen.

 

 

United såg desorienterade ut och precis innan timmen var spelad kunde man se Martial och Pogba lämna ett inlägg till varandra när båda spelarna hade chansen att näta. Mourinho har aldrig förlorat en inhemsk final men den punkten på hans cv var här under allvarligt hot och det dröjde ända till de sista 20 minuterna innan hans lag började hota framåt igen.

 

 

T.o.m då fanns det stunder när Chris Smalling och Eric Bailly såg ömtåliga ut i mitten av Uniteds försvar. Pogba hade en svår eftermiddag och et var lockande att se om Mourinho skulle bära Puels initialer på sin tröja när han inledde sin presskonferens efter matchen med att uttrycka sympati för Southamptons manager. De var, sade han, det bättre laget och förtjänade en förlängning.

 

 

Men vad Southampton inte hade var någon som markerade spelaren som senare kan komma att vinna den här säsongens individuella prisutdelning. Ibrahimović var ensam, sex yards (5,4 meter) från målet, när Herreras inlägg hittade honom och han nickade in sitt 26:e mål för säsongen och placerade Mourinho på samma nivå som Sir Alex Ferguson och Brian Clough med sin fjärde triumf i Ligacupen.

• Mourinho säger att Ibrahimović "vann matchen åt oss för att han var outstanding"

 

 

• Ibrahimović om EFL Cup-segern: "Det här är vad jag kom hit för - för att vinna, och det gör jag"

   

Zlatan Ibrahimović firar efter att ha gjort Manchester Uniteds vinstmål i deras 3-2 seger i EFL Cupfinalen mot Southampton. Fotograf: Tom Jenkins för the Guardian.

 

 

 

 

 

AV: David Hytner på Wembley, the Guardian, måndag 27 februari, 2017:

 

 

José Mourinho såg Zlatan Ibrahimović ta vad han erkände var en lite oförtjänt seger i EFL Cupfinalen mot Southampton och han skojade och sade att Manchester Uniteds supportrar borde campa utanför anfallarens hus för att övertyga honom om att skriva på för ännu en säsong i klubben.

 

 

United tog ledningen på Wembley efter mål av Ibrahimović och Jesse Lingard innan Southamptons nyförvärv, Manolo Gabbiadini, slog tillbaka med två mål. Gabbiadini, som kom i slutet av januari från Napoli för €17m (166,2m kr), hade tidigare fått se ett mål i den 11:e minuten felaktigt vinkas av för offside.

 

 

Ibrahimović fördjupade Southamptons känsla av ångest och orättvisa med sitt vinstmål i den 87:e minuten och det tog hans totala målskörd den här säsongen, efter att ha anlänt som free agent från Paris Saint-Germain, till 26 fullträffar i alla turneringar. Det hjälpte Mourinho att bli den första United-managern att säkra en pokal under sin första säsong i klubben och han har nu tangerat Brian Clough och Sir Alex Ferguson med fyra triumfer i Ligacupen.

 

 

Ibrahimović har erbjudits en ettårsförlängning på sitt kontrakt på Old Trafford men han har ännu inte skrivit på det. "Om det behövs kan Uniteds fans gå till hans dörr vid hans hus och stanna där hela natten," sade Mourinho. "Om det behövs kommer de att gå, det är säkert.

 

 

"För att få vad vi behöver för att han ska stanna ett år till. Jag tycker helt ärligt att han vann matchen åt oss för att han var outstanding i en match där våra motståndare var bättre än oss under långa perioder - och i en match där jag tycker att Southampton förtjänade att gå till förlängning. De förtjänade inte att förlora under 90 minuter.

 

 

"Jag var Zlatans manager [i Internazionale] och jag vet vilken potential han har. Men allt beror på honom. Han kom till England 35 år gammal för att han kände sig redo. Endast en dum spelare kommer till England vid den åldern, med den framgångsrika karriären han har haft, om han tror att han inte kan göra det."

 

 

Ibrahimović sade: "Det här är vad jag hit för - att vinna, och det gör jag. Desto mer jag vinner, desto mer nöjd blir jag. Man uppskattar det mer, desto äldre man blir. Vart jag än har gått, har jag vunnit. Jag tror det här är pokal nummer 32 för mig. Det här är vad jag förutspådde. För många kunde jag inte göra det. Jag fortsätter göra det."

 

 

Mourinho menade att lättnad var den mest prominenta känslan hos honom för han var "mer rädd" för den här typen av final mot ett lag som innan avspark var tydliga underdogs. Han sade även att Southamptons större fräschhet var tydlig. Det här var blott deras andra match sedan helgen 4-5 februari; det var Uniteds femte under samma period.

 

 

"Bränslet fanns i deras ben, inte i våra," sade Mourinho. "Om vi går till förlängning, hade vi varit i trubbel."

 

 

Claude Puel var stolt över sina spelare men upprörd över det bortdömda målet som Gabbiadini gjorde. "Jag skulle vilja ha videoteknologin i framtiden för de här situationerna," sade Southampton-managern. "Men ibland får man dåliga beslut. Det är väldigt svårt att förlora den här matchen. Vi hade otur. Det är väldigt grymt."