LIGACUPEN, "PIZZAPOJKEN" OCH JESSE LINGARD v IBRAHIMOVIĆ

Jag är fullt medveten om hur rankningen för engelska topplag ser ut i de inhemska tävlingarna: 1) Premier League, 2) FA Cupen och 3) Ligacupen. Men vinsten i söndags gjorde mig glad. När Herrera serverade bollen på silverfat och Ibrahimović till väders och skallade in bollen i nät skrek jag så att grannarna dunkade i väggen med uppmaningar om att hålla truten. Det här är perfekt för unga och nya spelare, att få börja vinna saker. Att känna känslan av att lyfta en pokal, det föder förhoppningsvis en vilja om att göra det igen, igen och igen. Där tror jag helt uppriktigt att båda Ibrahimović och Pogba har en viktig roll, kanske mest svensken. De har båda vunnit en hel del och det de ställer upp i vill de vinna, sånt smittar av sig.

Moyes och Van Gaalen gjorde sitt bästa för att plocka ut den mentaliteten ur spelarna och klubben, men här har Mourinho verkligen inneburit en viktig skillnad. Hoppas det fortsätter så länge till.

Southampton skakade verkligen om oss. När Lingard gjorde 2-0 var jag ganska säker på att det skulle bli en enkel resa fram till pokalen, det blev det inte. Hoppas Mourinho lärt sig nu att Rojo inte ska spela vänsterback. Som mittback är han hyfsad, men på kanten är han livsfarlig, för motståndarna! Oj vilka hål det fanns där och mot ett bättre lag hade det kunnat sluta illa.

Här kan ni läsa the Guardians rapporter från matchen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421870-ibrahimovi-262-tog-manchester-united-till-finalvinst-i-efl-cup-mot-southampton/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421869-jos-mourinho-prisar-zlatan-ibrahimovi-262-s-uppvisning-och-berommer-southampton/

Man förstår verkligen hur långt in i frysboxen "Pizzapojken" befinner sig. Han är alltså frisk och tränar för fullt, men ändå spelar Mourinho Darmian, Young, Blind eller Rojo före honom. Han var i alla fall med på resan ner till London och efter matchen, när laget firade i omklädningsrummet, gjorde han det han gör allra bäst:

Från omklädningsrummet dök det även upp fler bevis (som om det behövdes) på vilken jävla ollonsniffare Jesse Lingard är:

https://www.facebook.com/SPORTbible/videos/2235738899904963

Laget firar en pokalvinst och det första han vill göra är att agera ett kukhuvud på Snapchat. Han är ett tvättäkta, tusenårigt kukhuvud i sådana här situationer! Ibland tänker jag på honom som en pojkspoling, men han är 23 nu och måste börja växa upp. Det finns tillfällen när jag helt allvarligt skulle vilja klappa till honom på hans massiva kran.

Men om man lägger allt detta nonsens åt sidan så är det helt galet att en spelare med hans begränsade talang nu har gjort tre briljanta mål på Wembley. Jag vet att Mourinho ser något i honom, men jag hoppas att han inte är kvar på OT nästa säsong, men han har onekligen några fantastiska mål att blicka tillbaka på när han landar i en klubb som är lite mer på hans nivå, säg Sunderland eller West Ham.

Han kommer aldrig bli världsklass men man funderar ibland på hur mycket bättre han skulle kunna vara om han ansträngde sig fullt ut på träningarna varje dag och fokuserade på fotbollen istället för att runka runt på sociala medier och korkade offentliga framträdanden. Jag oroar mig dessutom för att han har en inte alltför bra inverkan på de yngre spelarna i omklädningsrummet. Om de ser att man kan glida runt, dabba lite, dansa lite och agera som ett kukhuvud, men ändå få spela i Uniteds förstalag, ja då kan det gå riktigt illa för våra lovande ungtuppar. Kan du föreställa dig att han skulle komma undan med den här skiten om Robson, Bruce, Keane eller t.o.m CO92 fanns i truppen? Det visar bara vilket desperat behov vi har av en riktig ledare bland spelarna. För mig personligen var han rökt samma dag som han bjöd på den där skitföreställningen på bussen på väg till West Ham, den pinsamma lilla mellangården. Det finns tyvärr ingen väg tillbaka efter det, för mig.

Då kan man ju jämföra med en man som också gillar att snacka om sig själv, men som faktiskt levererat och under en längre tid gjort något på den stora fotbollsscenen (från the Telegraph efter finalen):

Svensken gjorde två mål i 3-2 segern, bl. a det avgörande målet i den 87:e minuten då han nickade in sitt 26:e mål för säsongen, som är hans debutsäsong i England. Anfallarens ålder ledde i somras till att några ifrågasatte hur effektiv han skulle kunna vara, men 35-åringen sade: "Jag är ett djur. Jag känner mig som ett lejon. Jag vill inte vara ett lejon, jag är ett lejon."

På frågan om han menade att han har ett lejons hunger sade Ibrahimovic: "Lejonet är fött till ett lejon - det betyder att jag är ett lejon. Jag känner mig i bra form. Jag tränar hårt. Folk som känner mig från omklädningsrummet vet att jag tränar väldigt hårt. Jag har ett mål varje säsong som jag går in i. Och för att nå det målet måste jag träna hårt och jag måste lida när jag tränar. Det är så jag uppnår det jag uppnår.

"Jag kommer från den gamla skolan där de jobbar hårt och får vad de får från det hårda jobbet, inte som den nya skolan där det är enkelt att få vad du vill ha."

En klockren summering av Mr Ibrhimović skulle jag vilja säga, och en fin passning till många ungtuppar som tror de är världsspelare när de börjar träna med förstalaget.

SAINT-ÉTIENNE 1977 OCH 2017

Ni hörde säkerligen kommentatorerna prata om att vi har mött St-Étienne tidigare, nämligen 1977 och att returmatchen då inte spelades på Old Trafford, utan i Plymouth, 200 km bort. Varför då? Kan man ju undra. Jo, det här var nämligen under Red Army's glansdagar och det visade sig bli lite kryddstarkt nere i Frankrike, så först blev United utkastade ur turneringen, men sedan lyckades en delegation, ledd av Sir Matt Busby, övertyga Uefa om att vi skulle få vara kvar. På ett villkor blev det så, att matchen spelades 200 km från Old Trafford och att inga biljetter såldes i Manchester, något du kan läsa mer om här:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420578-hur-manchester-united-fick-mota-st-tienne-i-plymouth-pga-kravaller/

Såhär rapporterade engelsk media gällande detta 1977:

Jag har sett många imponeras över fransmännens stöd, både på Old Trafford och nere på deras stadion. Det är inte så konstigt alls, det är en klassisk arbetarklassklubb med humana biljettpriser och som låter de högljudda stå tillsammans och allt det där som en gång i tiden gjorde engelsk fotboll magisk. Innan fansen förvandlades till kunder som det gäller att pressa ur så mycket deg som det bara är möjligt. Kan de sedan sitta hyfsat tysta och klappa med i någon förproducerad, svordomsbefriad skit, ja då är det helt ultimat. D.v.s innan kapitalismen tog över denna sport som grundades av arbetare, spelades av arbetare, för arbetare.

Och även i Saint-Étiennes led finns det korkade hängpungar som av någon anledning försökte reta upp de tillresta Röda med denna scouse/Leeds/City/Bolton-klassiker:

Det var skönt att slå ut dem så komfortabelt. De gav oss absolut en del skrämselhicka och var pigga i offensiven, men när Mchitarjan tidigt styrde in 4-0 där nere kändes det i princip klart. Och även om läktarna fortsatte att stötta hemmalaget, så kändes det som att deras inställning från tidigare dog ganska mycket. Tydligen ska deras högerback, Kévin Malcuit, ha imponerat en hel del på José också, så United kommer förmodligen skicka dit scouter under återstoden av säsongen för att få en bättre bild av honom.

Det känns skönt att Pogba inte har kört sina emojis på reklamsargerna något mer efter skiten vi fick skåda mot scouserna. Men i och med att hans bror Florentin spelar för Saint-Étienne så visste man att det skulle bli fokus på det. När sedan mamma Yeo och den tredje brorsan, Mathias, satt på OT med half-n-half -tröjor (!!) så visste man vart kamerorna skulle zooma in varje gång bollen gick ut över sidlinjen:

Att jag saknar Roy Keane är knappast någon statshemlighet och det var uppfriskande och skönt att höra hans utläggning om Pogba-brödernas cirkus i förra omgången:

Jag skrev tidigare lite kort om Uniteds Röda armé på 70-talet. I många länder i östra Europa är de och andra engelska firmor idag förebilder för huliganerna där. Skillnaden är att många firmor i öst har ändrat lite på hela grejen. Där handlar det inte så mycket om att dricka en massa alkohol och sedan gå ut och slåss. Där tränar de istället stenhårt, sköter om sina kroppar och lägger upp seriösa strategier för hur de ska åsamka motståndaren mest skada. Man ska heller inte sluta slå/sparka när någon ligger ner, utan när han inte rör sig längre. En sådan firma finns i ryska Rostov, som vi lottades emot i nästa runda av Europa League. Här kan stifta er lite mer bekantskap med dem och några av de som följer klubben:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420601-en-liten-titt-pa-rostov-och-nagra-av-dem-som-foljer-klubben/

I en annan match i Europa League-sexondelsfinalerna blev en nattklubb och ett hostel med Ajax-fans attackerat av Legia Warszawa-fans:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421850-ajax-fans-maltavlan-i-warszawa/

Och rörliga bilder här:

Det känns inte som någon tillfällighet. Legias fans har ett rykte om sig att vara bråkmakare och bestraffades tidigare den här säsongen i Champions League då de fick spela hemmamatchen mot Real Madrid inför tomma läktare, detta efter trubbel vid deras match mot Borussia Dortmund. Och att de attackerade Ajax-fans känns på det hela taget, oavsett hur bisarrt det än må låta, ganska naturligt. Ajax är ju en välkänd judisk klubb och Legias fans har ofta gett uttryck för rasism och nazism på läktarna. Skönt därför att Ajax gjorde jobbet på planen och slog ut dessa kötthuvuden.

På tal om fans med tveksamma åsikter och som drivs av ett starkt hat går det ju inte att förbise den klubb i England vars fans kanske hatar Man United allra, allra mest. Det är en tuff tävling, för jävlar anamma tro mig, United är hatade av många på de brittiska öarna. Men p.g.a deras anonymitet och irrelevanta tillvaro under senare år har man nästan glömt bort får-påsättarna hos Leeds United. Men nu är de plötsligt med i toppen av the Championship och utan att utropa mig till någon slags expert på varken den ligan eller den klubben så finns ändå chansen att de får-gillande avskummen från Yorkshire nästa säsong spelar i PL. Det skulle innebära en rejäl temperaturhöjning, inte minst bland fansen (och hos de stackars fåren i PL-städerna). För tillfället så krigar de mot en annan rival, från samma county, nämligen Huddersfield. Och det skickas nog inte överdrivet många julkort mellan de städerna, misstänker jag.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420559-leeds-united-fans-upprorda-da-en-turkisk-flagga-visades-upp-under-matchen-mot-huddersfield-town/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/25/11420560-huddersfield-portar-man-pa-obestamd-tid-gallande-incidenten-med-en-turkiet-flagga-mot-leeds/

LÄSER HENKE STRÖMBLAD BLOGGEN? OCH EN TITT PÅ SNÖFLINGORNA I LEICESTER

Ni som regelbundet läser min skit vet att jag ofta klagar på Viasats "experter" och deras förmåga att aldrig nämna Uniteds ofta helt briljanta bortafans. Därför satte jag svampmackan i halsen när vi för några veckor sedan mötte Leicester på bortaplan och Henrik Strömblad tidigt i matchen sade: "Riktigt röststark United-klack, de har alltid bättre stöd på bortaplan och är mer engagerade där." Det roliga var att jag funderar på om han hörde vad vi sjöng just då (Malcolm Glazer is gonna die, how we kill him I don't know, cut him up from head to toe, all I know is Glazer's gonna die), men det spelar mindre roll, för äntligen tycks han ha förstått hur det ligger till och han vågar dessutom berätta det för tittarna. Där får Henke en lite guldstjärna i kanten.

Ni vet också att jag avskyr mycket med den moderna fotbollen och där spelar Leicester en roll. Vad fan är det för slapptaskar som sitter och klappar med dessa "fans-klappor" gjorda av kartongpapp?

Det hörs ofta när publiken är nöjd med något i Leicester. Nog är det ett av många svarta hål på kartan över England, men nog fan har de lärt sig att applådera med händerna där år 2017?

På tal om Leicester kan man ju onekligen konstatera att deras spelare till stor del är en extraordinär samling mjuka snöflingor och rövhål! Ingen hade väl förväntat sig att de skulle kriga för att på allvar försvara ligatiteln den här säsongen. Men jag hoppas att de skäms över sig själva och vad de har gjort den här säsongen. De personifierar verkligen det mesta jag hatar med en passion gällande den moderna fotbollsspelaren. Tro mig, jag är jätteglad att de till sist hittade någon slags stolthet och besegrade den pisstinkande tysken och hans ändtarmar i måndags, men jävlar i min låda vilka bedragare de är alltså. Jag hyser ingen större kärlek till Claudio Ranieri, men behandlingen av honom, både från spelarna och ledningen, är nästan svår att greppa. Danny Taylor uttrycker det bättre än mig i de här två kolumnerna:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421864-leicester-visar-alla-symptom-pa-cityitis/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/03/01/11421867-claudio-ranieris-leicester-uttag-ar-en-berattelse-om-bedrageri-och-ohovlighet/

SCOUSERNA...

På tal om en avskydd klubb som hatar United så är ju steget inte alls långt till scouserna, det måste i princip räknas som obetydligt. Vi känner alla till deras inte alltför charmiga hycklande gällande deras tragedier. Har någon någonsin sett eller hört talas om en scouse-driven kampanj för "rättvisa till de 39" Juventus-fansen som skövlades på Heysel? Nej, precis. Och faktum är att många tidningsredaktörer i England än idag drar sig för att skriva negativt om staden och laget Liverpool, eller om deras fans. För de vet vad som väntar efter det. Men ibland dyker det faktiskt upp små pärlor, som denna:

Från Daily Mails Diary den 24:e februari i år:

The Spectators dåvarande redaktör, Boris Johnson, tvingades be om ursäkt till folket i Liverpool 2004 efter att magasinet - då de refererade till katastrofen på fotbollsarenan Hillsborough 1989 - sade att staden var "fäst vid sorg". Nu skriver en annan f.d redaktör, Charles Moore, lite skämtaktigt, att "alla valadresser och andra politiska produkter automatiskt bör innehålla en kort rad på varje sida som säger, 'Vi ber om ursäkt till Liverpool'." Kommer magasinets nuvarande redaktör, Fraser Nelson, bli tvungen att be om ursäkt igen?

Och medan United varit uppe i ringen flera gånger har tysken med det brandbombade staketet i käften och hans kukflöten varit nere i Spanien och förberett sig inför deras gigantiska spelschema. Jag vet inte om Leicester lyfte långa bollar framåt, vilket är förbjudet i Plopps värld, eller om det blåste extremt hårt, men dessa fotbollens konstnärer förlorade hursomhelst med 3-1. Och reaktionerna bland deras fans lät inte vänta på sig:

Från Daily Mirror igår:

Fansen uttryckte sig väldigt klart och tydligt:

- @LFC Klopp out, 27 februari, 2017:

Inga idéer. Fruktansvärda laguttagningar. Endiminsionell. #kloppout

- Matt Smith @MattSmith_76, 27 februari, 2017

#KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut #KloppOut

- Amit Roy @AmitRoy_ynwa, 27 februari, 2017

Mourinho fick sparken och Chelsea började vinna. Claudio Ranieri fick sparken och Leicester vann allt jag säger är #kloppout #LFC

- Deadshot @ash0YNWA, 27 februari, 2017:

Klopp har haft tre fönster på sig att lösa det här och folk säger att han inte borde ifrågasättas. Alla problem var tydliga förra sommaren också.

- f @IndieKopite, 27 februari, 2017:

#KloppOut! Jag är ledsen

- Fanatic kopites @Fanatic_LFC, 27 februari, 2017:

Klopp är en flopp! Värre än Brendan! #KloppOut

- Fariz. @iMirulFariz, 27 februari, 2017:

Förödelse. Endast... Förödelse. #KloppOut

- #KloppOUT @FloppOut, 27 februari, 2017

Det har gått så illa att en t.o.m ville ha tillbaka Brendan Rodgers: 

— ●Paul Morgan● @Morgan60319495, 27 februari, 2017:

#kloppout #brendanback han har gjort helt fel med laguttagningen igen

Och ett särskilt fan sitter verkligen inte på staketet...

Brendan Rodgers är på väg att vinna ligan obesegrad medan Klopp förstör vår klubb. FSG borde aldrig ha sparkat honom #KloppOUT

- #KloppOUT @KloppMustGo, 27 februari, 2017:

@LFC #KLOPPOUT "KLOPPOUT #KLOPPOUT #KLOPPOUT VAD VÄNTAR NI PÅ SPARKA HONOM NU DIREKT

- #KloppOUT @KloppMustGo, 27 februari, 2017

Och nog kan man se en korrelation mellan Liverpools "formdipp" och anställningen av mannen som gett vinnarinställningen ett ansikte (hahahaha), Mr Stevie Me!

20/1: Stevie plockas in som ungdomstränare hos scouserna.

21/1 PL: Liverpool v Swansea 2-3

25/1 LC: Southampton v Liverpool 1-0

28/1 FA: Liverpool v Wolverhampton 1-2

31/1 PL: Liverpool v Chelsea 1-1

4/2 PL: Hull v Liverpool 2-0

11/2 PL: Liverpool v Tottenham 2-0

27/2 PL: Leicester v Liverpool 3-1

Snacka om omedelbar Stevie Me-effekt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...