Mourinho har inte sett den roliga sidan i Chelseas tidiga säsongsflopp och det verkar som att han har bestämt att skämt och stoj på träningsanläggningen är orsaken, inte dåligt försvarsspel

'Spring, sparka, gör mål, men inget skrattande ok pojkar, inga skämt.' José Mourinho överblickar träningen på Chelseas Cobham träningsanläggning. (Klicka på bilden för att förstora)

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, onsdag 16 september, 2015:

Slutet på en era i the Premier League, detta då en av de stora komediscenerna går in i mörker. Enligt rapporter - och vi återkommer till sättet som Hennes majestäts press berättar det på strax - har Chelsea football club "förbjudit skämt" på deras Cobham träningsanläggning. Och inte bara skämt; stojande också. Men kanske kände du instinktivt den här stora störningen av kraften, som om miljoner röster skrek av skratt åt ett ofarlig skämt där någon drog ner någons byxor - men som plötsligt tystades.

Om du ställer dig frågan: "Exakt hur går ett skämt- och stojförbud till?", så är du inte ensam om att göra det - men, och detta är plågsamt, antalet som gör det inkluderar inte journalisterna som fick fram vad vi godtroget refererar till som nyheterna. Det har skett ett akut nedslående misslyckande med att gräva upp en insider eller klubbkälla som kunnat skissa upp strategiverkställandet och bestraffningsåtgärderna för de Chelsea anställda som tas då de hänger sig åt otillåtet skämtande - kontringsskämtande, om du vill.

Vart finns gränserna i denna modiga nya värld? Räknas ett sarkastiskt "bra gjort, kompis" som släpps lös efter en misslyckad frispark under träning som skämt? Skulle en förlegad referens till den enkla unionen med en annan mans Wag kunna kosta dig en veckolön? Vart rankas en masturberande handgest bakom ryggen på Diego Costa i relation till en Oscar Wilde spydighet gällande att hänga ut ur bakdelen på någon?

Oavsett detaljerna i det här milstolpesbslutet för den rika fotbollstraditionen med skämt och stoj informeras vi om att Chelsea nu genom managerbeslut är en skämtfri zon - vilket inte kan utgöra annat än en påminnelse om vad vi har förlorat. För Cobham är inte bara platsen för vad som troligen är det definitiva Premier League ögonblicket (när Ashley Cole sköt på en student som skulle få arbetsplatserfarenhet med luftgevär på nära håll). Stället har även lett vägen framåt i ligan för högflygande skämt. Det var blott förra säsongen som José Mourinho själv spelade ett spratt med sin medieansvariga, som anlände några minuter sen till en presskonferens, varpå Mourinho lämnade rummet när han till sist anlände och portugisen agerade inför hela världen som om han redan hade pratat med journalisterna. Jag vet! Skämtizimo. Jag antar att Eva Carneiro fanns tillgänglig bredvid utifall någon skrattade så mycket att de sprack och behövde lappas ihop. Enligt the Daily Mirrors uppspelta rapport om incidenten "möttes 52-åringens spratt med extatiskt skratt". Well, för att omarbeta Bob Monkhouse lite: de skrattar inte nu.

Bekymret är, naturligtvis, att detta tekniska framsteg kommer att rullas ut över hela landet. Chelsea har legat i framkant inom framstegen i den så kallade idrottsvetenskapen, och det kommer uppstå en oro längre bort än Cobham om att Mourinhos tekniska team har kommit fram till en slutsats som till sist kommer bli vardag hos varenda Premier League klubb.

Nuförtiden handlar allt om marginella vinster, och vi bör arbeta med sannolikheten att en Chelsea operatör har analyserat månader av data från omklädningsrumsmikrofoner och klubbens följe av träningsanläggningsstenografer, och dragit slutsatsen att en simpel referens till någons frus generositet med kakor kan vara värd så mycket som en sjuttondel av en poäng mot en av de närmaste titelrivalerna.

En underhållande ovälkommen överraskning placerad i kollegans specialtillverkade Louis Vuitton tvättpåse kan vara en halvpoängare. När tänket inom detta verkar bli alltmer vetenskapligt kommer skämt och upptåg senare att ses på med samma ögon som under den fruktansvärt gammalmodiga perioden då fotbollsspelare hängav sig åt "tandläkarstolen" bara några timmar innan en match eller då de var tvungna att tvätta sina egna bilar.

Mardrömsmöjligheten för en manager som nyligen fått kännedom om farorna med skämt och upptåg är huruvida det var Mourinho själv som garanterade den här fruktansvärda starten. Kom väl ihåg att under Chelseas försäsongsturné i Kanada bjöd han på ett spratt mitt framför ögonen på media som ackompanjerade laget, ett spratt som krävde att några spelare och andra i personalen satt på stolar och låtsades sitta på ett flygplan, bara för att sedan bli överfallna av andra Chelsea operatörer och dränkta med hinkar med iskallt vatten i. Den incidenten kändes bara något outgrundlig då: men har det nu identifierats som kryptoniten för deras felfungerande säsong?

Det är uppmuntrande att the Daily Mirror har plockat fram en expertröst på sådana här saker, en professor Mark Griffiths från the University of No Media Quote Too Silly. Vänta lite - ni får faktiskt ursäkta mig. Vid närmare inspektion ser jag att han faktiskt är från psykologiavdelningen i Nottingham Trent. Och han levererar den professionella - och professorsmärkta - åsikten: "Chelsea har fått en fruktansvärd inledning, men det finns inga bevis för att man kan skylla på skämt." Tror du? "Mourinho känner pressen och greppar efter halmstrån. Han styr bort från nyckelpunkterna och letar efter ursäkter ... [Skämt] skapar en känsla av tillhörighet och ger grupper ett element av kontroll på arbetsplatsen. Såvida inte personen som driver det är på plats 24/7, då kommer det pågå ändå." Tackar dig, Mark.

Till sist måste det sägas att Mourinho inte är den första att förbjuda skämt - förra året fick vi uppleva ett högprofiligt fall där en Norfolk lärare också förbjöd det i sitt klassrum. Det är oklart exakt vad som hände därefter, men det verkar som att, ganska nyligen efter detta, som att han lämnade skolan med ömsesidigt samtycke. Vi måste lita på att Chelsea managern inte kommer titta på det som något sorts prejudikat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...