Anfallarens flytt från Everton till Manchester United var en bitter affär men en återkomst till Goodison skulle kunna vara vettigt för båda parter nästa år eller året efter

Wayne Rooney bar på nytt Everton tröjan i augusti i hans pojkhjälte Duncan Fergusons testimonial på Goodison Park. (Klicka på bilden för att förstora)

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 11 oktober, 2015:

Över tid, då agget bleknat och råheten ersätts av något mer tilltalande, kan det bli lätt att glömma exakt hur frätande och bittert det var för Wayne Rooney när han skar sig själv fri från Everton, klubben som är präglad i hans själ, och han på den tuffa vägen upptäckte att det inte finns mycket som stör supportrar mer än avstötningen från spelarna de omhuldar.

Ett av Rooneys värsta professionella minnen var tiden strax innan hans transfer till Manchester United när Everton hade en hemmamatch och, så fort deras ingångslåt Z Cars hade dött ut, kunde han höra the Gwladys Street End, där man en gång i tiden hade sett på honom som en av deras egna, sjunga om honom igen, men den här gången var orden "there's only one greedy bastard". Intervjun som hans agent, Paul Stretford, ordnade med the Sun adderade bara till illviljan med tanke på den förgiftade relationen som den tidningen har med Merseyside. Graffiti sprejades på Rooneys väggar och t.o.m efter det att han hade lämnat Merseyside fortsatte otrevligheterna p.g.a en dispyt gällande huset Everton hade köpt åt honom och hans familj, i närheten av träningsanläggningen, som en del av överenskommelsen då han skrev på sitt första proffskontrakt.

Hans föräldrar hade flyttat in och Rooney var tvungen att köpa huset och återbetala Everton allt de hade spenderat på inteckningen. Han hade två år på sig att hitta de pengarna, enligt Rooneys bok, men han påstår att Everton försökte tvinga honom att betala tidigt och hotade med att sparka ut hans föräldrar.

Rooney, den Everton-galne grabben som togs till sin första match i blöja, skrev i grundskolan brev till den fängslade Duncan Ferguson och växte upp med planscher på Anders Limpar på hans rums väggar, var nu en paria och han minns fortfarande kvällen då han satt och tittade på tv medan andra tittare skickade in sms som sa att han aldrig var en "sann Blå", kallade honom "Judas" och ännu värre saker än det. Rooney såg meddelandena komma upp på skärmen och tog då upp sin telefon och skickade själv in ett: "Jag lämnade för att klubben gjorde mig galen - Wayne Rooney." Några minuter senare kom Sky presentatören med en annonsering: "Kan folk där hemma som låtsas vara Wayne Rooney vänligen sluta skicka in sms?"

De har slutit fred, eller processen är åtminstone i full gång, och alla vi som har vuxit upp med att heja på ett lag bör vara medvetna om hur otillfredsställande det var att allt slutade så dystert 2004.

Evertons publik sårades av honom för att, i korta ordalag, de brydde sig om honom. Det är nästan alltid samma sak när en uppskattad spelare vill uppgradera från en stolt, känslomässig klubb, särskilt när det är en lokal kille som har gått igenom klubbens ungdomsorganisation, men nu när en del av politiken och ilskan har försvunnit, kommer det att bli väldigt intressant att se vad som händer härnäst.

David Moyes kände alltid att Rooney skulle komma att gå tillbaka till Everton någon gång under sin karriär. Bill Kenwright, klubbens ordförande, har sagt samma sak och alla som såg BBC:s dokumentär The Man Behind The Goals - en underhållande men tydligt PR-styrd inget-kontroversiellt-överhuvudtaget tillställning - kunde se hur naturlig och bekväm Englands lagkapten var i sin hemstad. Rooney må ha spenderat en hel del tid borta från staden men han värderar fortfarande Merseyside tillräckligt högt för att verkligen se till så att hans barn föddes som Scousers på Liverpool sjukhus, istället för att låta deras pass stämplas med Manchester, och även den mest inbitna Evertonian supportern måste kanske acceptera att spelaren hade giltiga anledningar att vilja gå till en klubb med Uniteds ställning och ambitioner.

Skulle han någonsin kunna återvända? Det skulle inte komma som någon överraskning här och det av olika anledningar, men först ska vi ta en sak i taget och en spelare med Rooneys tävlingsinstinkt vill antagligen tro att han är kapabel till bättre tider på Old Trafford, där hans form har blivit en legitim punkt för granskning. Rooney har gjort det mesta för United men han har aldrig vunnit en pokal som kapten. Han pratar fortfarande om att spela i VM 2018 och efter att ha mottagit en personlig guldsko av Sir Bobby Charlton på Wembley i fredags, efter att ha gått om honom som landslagets bäste målskytt, är nästa jakt nu inriktad på att etablera honom på samma position för klubben också.

Rooney ligger trea på Uniteds lista över bästa målskyttar genom alla tider på 235 fullträffar, två bakom Denis Law, och gradvis närmar han sig Charltons totala facit på 249, även om det tar längre tid än vad han kanske hade trott, detta då han endast gjort ett mål på hans senaste tolv Premier League framträdanden. Han gjorde ett hat-trick mot Club Brügge i Champions League kvalet och det ska inte förbises men, utan någon önskan att låta alltför negativ, så var de blygsamma motståndare, de ligger för närvarande sexa i den belgiska ligan, medan Rooney i bortamatcherna i Premier League har ett ganska illavarslande facit med endast ett gjort mål under de senaste 18 månaderna. Hans form har avtagit såpass mycket att the Manchester Evening News i lördags hade en kommentarartikel som uppmuntrade Van Gaal att utelämna honom när United besöker Everton nästa helg.

Han är definitivt inte spelaren han en gång var, vilket vi förmodligen bör förvänta oss med tanke på att han fyller 30 om mindre än två veckor och han har redan pressat in extraordinärt mycket fotboll i sitt liv. Rooney har haft den sortens karriär som kommer ge honom respekt från alla proffs inom sporten och Zlatan Ibrahimovic, ingen spelare som alltför lättvindigt delar ut komplimanger, hade helt rätt då han noterade hur ovanligt det är för en fotbollsspelare att spendera så lång tid på toppen av sporten.

Samtidigt ska vi lita på vad våra ögon säger oss. Rooneys förfall har utmärkt sig tillräckligt mycket för att lämna den distinkta känslan av att han lider av effekterna från att ha spelat så mycket så ung (det motsvarar, vid samma ålder, två hela säsonger mer än Ryan Giggs, och med en betydligt mer nötande spelstil). Det finns ingen poäng i att försöka linda in det: under de värsta ögonblicken påminner han om en boxningsmästare som har gått en match för mycket.

På den högsta nivån finns det få bevis för att han kan störa försvar på det sätt han en gång kunde, och då det är nivån och standarden som Louis van Gaal vill vara på är det helt resonabelt att fundera på hur länge United managern kan tolerera dessa minskade insatser. Tills nu har Van Gaal hela tiden gett Rooney sitt orubbliga stöd, men hans behandling av Robin van Persie bör vara en påminnelse om vad som kan hända när en gammal favorit börjar vissna.

Nästa nivå neråt är dock en annan sak och även om Everton absolut är mer än en klubb för andrahandsval och spelare som inte riktigt platsar högre upp, så har de en vana att gå efter spelare från Old Trafford som antingen anses vara på väg nerför kullen (Louis Saha, Phil Neville), eller som aldrig tog sig uppför densamma (Darron Gibson, Tom Cleverley). Rooneys kollegor har definitivt gett ifrån sig intrycket att han funderar på idén att avsluta sin karriär på Goodison och helt klart underlättar det att råheten har avtagit lite, och han kan åka tillbaka till sin gamla arena nästa helg utan att mötas av samma nivå av smädelser som han råkat ut för i hans tidigare matcher där.

Just nu bör Rooneys första prioritet vara att rättfärdiga Van Gaals ihärdighet med honom. Vi pratar om nästa sommar, som allra tidigast, eller mer troligt året efter innan Everton utforskar idén ordentligt och då kommer det inte vara hur lätt som helst heller, för spelaren tjänar £235,000 (3,17m kr) i veckan, ungefär tre gånger så mycket som Evertons bäst betalde spelare idag.

"Once a Blue, always a Blue," sa hans T-shirt. Om det hela i slutändan kommer handla om pengar kan det bli så att Rooney måste bevisa det igen och under den processen, kanske, även ändra åsikten om honom bland de på the Gwladys Street End.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...