Vid varje Remembrance Day verkar vi nu bli påminda om exakt hur illa dagens grupp återfuktade miljonärer skulle slita i en lerig skyttegrav, som om resten av oss skulle klara oss något bättre

Det är den där tiden på året när vi kommer ihåg att moderna fotbollsspelare inte skulle klara sig i ett krig. Exakt varför de skulle behöva det klargörs aldrig. Fotograf: Nick Potts/PA

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, onsdag 9 november, 2016:

Om sport är krig med andra medel avslöjas fotbollen hela tiden vid frontlinjen. T.o.m när det årliga vallmoblomsgrälet rullar på - årets inkarnation rör Fifa:s förbud mot vallmoblommor på tröjorna i matchen mellan England och Skottland på fredag - delar José Mourinho ut vita fjädrar till två av sina försvarare. Chris Smalling och Luke Shaw har visat tillkortakommanden i flera olika krigiska metaforer: de har inte varit beredda att offra sina kroppar, de har inte spelat "till vilket pris som helst", de är fegisar med ett annat namn. Manchester United-managern lär ha njutit av tajmingen i hans gest. Då han varit med i Premier League länge känner Mourinho mer än väl till det årliga vallmoblomsgrälet, dess konsekvenser och dess möjligheter för exploatering.

Det är en av de ändlöst underförstådda frågorna i den moderna tiden: skulle fotbollsspelare dö modigt för oss? Om det drogs till sin spets, skulle de då offra sina liv för klubb och land som jäkla hjältar? Och mer än det: skulle de tacka oss för möjligheten att få göra det? Skulle de ha kunnat näta på en våt julafton borta mot tyskarna i ingenmansland? Svaret är, alltid, ett rasande NEJ. Nej det skulle de inte, för de må ha alla pengarna och alla bilarna och alla kvinnorna men de har inte de rätta grejorna längre. Moderna fotbollsspelare skulle inte klara sig i ett krig. Exakt varför de skulle behöva det klargörs aldrig. Jag menar, de spelar för Manchester City eller Chelsea år 2016 - varför i hela fridens namn bryr sig någon ett skit om hur de skulle ha tagit en inandning av senapsgas? Jag tror att den traditionella kontringsargumentationen brukar gå ut på att det finns en princip om mod och engagemang här, men det finns det verkligen inte. Om du helt ärligt tror att det finns någon sammanhängande enhet mellan krig och Supersöndag, så har du för alltid strukit dig själv från argumentationen.

Alarmklockorna borde ringa så mycket högre när du sedan beaktar att de som kommer med dessa anklagelser mest högljutt alltid är radiovärdar eller arga tidningskolumnister - möjligtvis jordens sämsta potentiella soldater, och jag pratar rådgivande här. Allvarligt, skulle du vilja ha Richard Littlejohn bredvid dig i en skyttegrav?

Det är bara mer luddig "debatt" om uppoffringar i klema bort tiden. Jag vet inte om allt detta är grundat i någon lustigt felplacerad idé om manlighet från vilken mitt kön barmhärtigt isolerar mig. Kanske är det här den avundsjuka mannens motsvarighet till dessa anonyma kvinnliga Daily Mail-läsare som lämnar kommentarer under strandfoton på Heidi Klum, i vilka de sniffar om att hon ser lite sliten ut och att deras kille inte skulle kolla en extra gång. Fotbollsspelare på högsta nivån må se ut som bronsskulpturer (svin) men deras kritiker är fortfarande bättre än dem där det räknas.

Vad jag verkligen vet är att ingen annan social grupp diskuteras utifrån de här termerna förutom fotbollsspelarna, som för alltid ogynnsamt jämförs med tidigare generationer som kallades in till världskrig. Man hör aldrig folk kommentera att dagens bankirer inte skulle ha klarat sig i två minuter om de kallades in. När det gäller antal så har det en betydligt större relevans. Det finns endast runt 600 spelare i Premier League, vilket inte ens hade räckt till en hel bataljon i första världskriget. Vad sägs om människorna som jobbar på John Lewis? Det finns nästan 100,000 av dem. Skulle de vara bra på att kriga för drottningen och landet? Frågande hjärnor vill veta.

Den enda andra versionen av den här argumenteringen är när en viss sorts person tittar snett på någon del av arbetarklassen som de ogillar och tar upp idén om att återinföra allmän värnplikt. Du kommer notera att den gemensamma nämnaren med fotbollen är arbetarklassbiten: en konstigt romantiserad känsla av att, oavsett om de vill det eller inte, så mår en viss typ av vanligt folk bra av en viss typ av disciplin, vilket tyvärr inte längre går att påtvinga dem. Det behövs knappt sägas, men det här är en åsikt som delas av den ryktbara idioten Alan Partridge, som gillande observerar sin kompis Michaels militärtjänstgöring: "Well, där ser du. De lärde dig ett yrke. Mindre reparationer." "Aye," svarar Michael mörkt. "Det och att döda."

Självklart måste fotbollsspelarna se drillade ut gällande något vallblomsrelaterat problem varje år, för de har spenderat större delen av de senaste 11 månaderna med att bli påminda om deras moraliska misslyckanden i relation till tidigare generationer soldater, och de kan väldigt tydligt se att detta skulle kunna bli ännu en käpp att slå dem med om de inte var det. Det är bara enklare att ge efter. Om de spelar för England kan de mycket väl ha haft en bortamatch nere på den europeiska kontinenten som tog dem inom en 100 mile (= 160,9 km) radie från ett minnesmärke från kriget eller ett f.d koncentrationsläger (vilket vederbörligen hände vid ett inställt Englands-besök till Thiepval, nära Somme, under EM 2016). Om de inte besökte det minnesmärket eller koncentrationslägret, eller bar en träningsoverall vid besöket, eller sågs bara under ett ögonblick le någonstans i närheten av det, så slås allt igång och kastar in dem i oförstående lättnad mot uppoffringen hos dem som slaktades eller gasades där. Kom ihåg en sak barn: det är fotbollsspelarna som är förskräckliga, inte personerna som gör dessa jämförelser.

Krigsbesattheten är kapabel till ännu mer bisarrt olämpliga framträdanden. När Adam Johnson dömdes tidigare i år läste jag en artikel som sade: "Spola tillbaka 100 år, till 1916, och fotbollsspelare i Johnsons ålder dog som flugor i slaget vid Somme." Vad i förståndets heliga namn har det med varandra att göra? Varför i hela friden dras Somme in i ett fall med sexuell barngrooming? Om man ska insistera på dessa jämförelser, då har jag ögonöppnande nyheter: statistiskt sett borde det ha funnits några avvikare även vid Somme. Jag är rädd att anslutningen till krig inte är något moraliskt slipp-ut-ur-fängelse-kort.

Men det fortsätter bara, ett enfaldigt krig mot fotbollsspelare lett av folk som är för bortklemade för att ens behöva tänka igenom sina egna åsikter. Jag skulle inte kunna vara gladare om jag fick vara en vapenvägrare, och jag hoppas verkligen att du är med mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...