Uppåtgående Southampton lyckliga som klarade sig undan en föreslagen övertagning 2007 som placerat the Sky Blues på vägen mot år av smärta och fansen fruktar för deras Football League-status under den närmaste framtiden

När Sisu:s representant sade: "Sky Blue Sam är för fet och ingen bra förebild för barn," påpekades det att det är en elefant. Fotograf: Matthew Ashton/Corbis via Getty Images

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, lördag 5 november, 2016:

Det finns stunder i fotbollen när du hör en story som låter så korkad, så fullständigt otänkbar, att om det hände i vilken annan sport som helst så hade du tänkt att det förmodligen var för långsökt för att vara sant.

Tyvärr så är det här fotbollen, det absurdas hemland, och allt passar in i berättelsen när vi får höra att Coventry City, under den permanent förbryllande Sisu-regimen, ett kort tag diskuterade idén - det här är inget skämt - att bli den första klubben i England att introducera valmöjligheten "sms:a-en-avbytare" under matcherna. Supportrarna skulle få ett nummer som de kunde skicka sms till, för dyraste taxan, som sade vem managern borde plocka av och vem som skulle komma in. En annonsering skulle komma vid ett lägligt tillfälle gällande vem som fått mest röster och managern, den stackaren, skulle instrueras att följa publikens önskning.

För att vara helt rättvis så kom inte idén långt, men det ger dig ett exempel på dårskapen i ledningsrummet som är allmänt förekommande inom sporten och det fick mig att undra huruvida Southamptons supportrar, som avnjuter den sortens glädje som dagens Coventry knappt kan föreställa sig, någonsin funderar på hur livet kunde ha blivit helt annorlunda om det inte varit för ett av dessa skjutdörrar-ögonblick som har skickat ut klubbarna åt två helt olika håll.

När berättelsen om Southamptons framgångar berättas brukar man glömma bort att Sisu, hedgefonden som har placerat Coventry på sina knän, en gång i tiden var på väg att köpa klubben på sydkusten och stängt en affär som, 125 miles (= 201,1 km) norrut, hade besparat en annan klubb eländet den har genomlidit under de senaste nio åren.

Hur nära var det att det hände? Väldigt nära. Den 19 oktober 2007 röstade direktörerna för Southampton Leisure Holdings, klubbens moderbolag, med siffrorna 5-2 för att acceptera affären på £40m (476,5m kr) som Sisu hade lagt fram. Allt var fixat tills förslaget avböjdes av de största aktieägarna - Rupert Lowe, Michael Wilde och Leon Crouch - vilket blev gnistan till ett gräl som till sist delade ledningen i två halvor. Annonseringen att Sisu tog över Coventry kom åtta veckor senare och inom tre dagar hade Southamptons vd, Jim Hone, ordföranden, Ken Dulieu, och den kommersiella direktören, Andy Oldknow, avgått, alla tre förklarade det med "en stor skillnad i åsikt mellan dem och vissa stora aktieägare".

Då vi vet vad vi vet idag kan förmodligen vi alla hålla med om vilken klubb som tog det klokaste beslutet och vem som erbjöd det bästa rådet, även om Southampton tvingades genomlida en viss utdragen smärta, inklusive en period under förvaltning och nedflyttning till League One, innan Markus Liebherrs övertagande 2009 inledde återhämtningen som vi nu ser.

Dulieu var så inbäddad hos Sisu att han dök upp hos Coventry och utropade sig själv som mannen som skulle rädda klubben och annonserade att han brukade "se efter säkerhetsoperationer på Nordirland". Orangea Ken, som han blev känd p.g.a sin permanenta bränna, blev ordförande, sedan chef för fotbollsoperationerna och började attrahera misstankar då han beställde en träningsoverall med sina egna initialer på. Han bjöd in sig själv till omklädningsrummet när managern, Andy Thorn, höll sitt snack med laget och han såg en match från avbytarbänken, där han tydligen levde ut några barndomsfantasier, innan stanken som det orsakade ledde till hans avgång. Han lämnade Coventry i the Championships nedflyttningszon och påstod stolt att han hade "vänt på klubben" och såvida ingen kan hävda motsatsen för mig, så har han inte jobbat inom fotbollen sedan dess.

Dem olika sorters människor den här sporten attraherar är sanslös och tyvärr för Coventry så har de fått lida mer än de flesta när det gäller listan på dem som passerat förbi med stora idéer, liten expertis och den allmänna känslan att de tror att skötseln av en fotbollsklubb måste vara något väldigt enkelt.

En annan var Leonard Brody, en kanadensisk entreprenör och guru på sociala medier, som kom till Coventry samtidigt som Dulieu, bildade en del av klubbens "bästa ledning någonsin" och på ett möte annonserade han att han hade en mästarplan för att stoppa klubben från att blöda så mycket pengar.

Detaljerna återberättas i A Club Without a Home, en utmärkt ny bok som berättar berättelsen om Sisu-åren med ord från Simon Gilbert, the Coventry Evening Telegraphs prisbelönta chefsreporter. "Leonard Brody sade att han hade 10 idéer, så jag sade: 'Vilken är din bästa idé?" Berättar Gary Hoffman, den f.d vice ordföranden, för författaren. "Det var då han pratade om "sms:a en avbytare'. Jag sade att även om det skulle tillåtas under Football League-reglerna, hur tror du att det ska förvandla intäkterna för Coventry City?"

En annan idé var att göra en himmelsblå Rolls-Royce tillgänglig att hyra till bröllop. Sedan, vid slutet av mötet, frågade någon om det fanns något mer att diskutera och Hoffman minns att Sisus representant, Onye Igwe, höjde handen. "Onye sade: 'Ja, jag vill ta upp ämnet vår maskot.' Klubben var på väg mot konkurs och han sade: 'Jag tycker Sky Blue Sam är för tjock och det är ingen bra förebild för barn.' Då sade Ray Ranson [den f.d ordföranden]: 'Onye, det är en fucking elefant.'"

Vi vet förmodligen alla vad som har hänt Coventry sedan dess och varför Southampton bör tacka sin lyckliga stjärna att Sisu (som även uttryckte ett intresse för Derby County och tittade på Manchester City innan Thaksin Shinawatras övertagande) hamnade någon annanstans.

Å ena sidan finns det ett Southampton-lag som just har besegrat Internazionale och på nytt visat varför de bör ses som det gyllene exemplet på vad som kan hända i en medelstor klubb som använder sunt förnuft, en sund affärsstruktur, gör skarpa anställningar och förstår vad ett fotbollsslag betyder för lokalsamhället.

Å andra sidan har vi en desperat, sörjande klubb där supportrar tillräckligt gamla för att minnas de sönderfallande ståplatsläktarna på det ruffiga men hemtrevliga Highfield Road förmodligen saknar de mer oskyldiga tiderna och skandalen sitter så djupt att John Sillett, ett av de stora namnen från Coventrys förflutna, har fällt tårar då han pratade offentligt om det.

Coventry har redan fått genomlida förödmjukelsen av en 68 mile (= 109,4km) lång resa, tur och retur, till Sixfields, Northampton Towns arena, för att spela sina "hemmamatcher" och den riktigt plågsamma biten är att oavsett hur mycket supportrarna än protesterar, oavsett hur många fradgasprutande kolumner som skrivs och oavsett vad du eller jag må tycka om det, så fortsätter ändå ägarna med samma iskalla likgiltighet.

Klubben har inget arenaavtal efter nästa säsong, träningsanläggningen kan komma att bli såld för bostadsbyggande och deras akademi riskerar att stängas ner. Coventry ser ut som att de har släpats genom en hedgefond baklänges och det riktigt skrämmande är att det kan komma att bli ännu värre. Klubben står, enligt Gilberts åsikt, inför den "väldigt verkliga möjligheten att åka ur the Football League helt under de kommande åren såvida inget dramatiskt händer som ändrar deras öde till det bättre".

När vi pratade i fredags var det morgonen efter Southampton hade besegrat Inter, på dagen sex år sedan klubben på sydkusten mötte Dagenham & Redbridge i League One. "De flesta supportrarna trodde förmodligen att Coventry City hade dragit vinstlotten framför Southampton genom att attrahera Sisu," sade Gilbert. "I verkligheten undgick Southampton en kula i pannan."

Allt känns väldigt sorgligt och otillfredsställande då det i maj nästa år är 30 år sedan den där soldränkta FA Cupfinalen mot Tottenham Hotspur, Keith Houchens språngnick, Brian Kilclines vilda hår och Sillett som klunkade i sig imaginär champagne, då på den tiden när det kändes som att den turneringen betydde allt.

Det finns Coventry-supportrar från en viss generation som kan minnas när det var deras lag som skapade liknande rubriker som de Southampton nu attraherar och 1970 vann de med 2-1 mot Bayern München i the Inter-Cities Fair Cup, dåtidens motsvarighet till Europa League (men de förlorade det första mötet med 6-1).

Men nu försöker de bara se till så att "play up, Sky Blues" inte kommer höras på den engelska fotbollspyramidens fjärde steg nästa säsong. Det har kommit fram att klubbens fystränare var tvungen att hitta en gräsklippare och klippa gräset då laget anlände till en match på the Ricoh och upptäckte att ingen annan hade orkat göra det. Och den en gång i tiden stolta klubben måste se tillbaka på dagen då kontraktet med Sisu undertecknades och desperat önska att det aldrig hade skett.

United sätter sängar före fotbollen

Tre år har gått sedan Ed Woodward, Manchester Uniteds exekutiva vice ordförande, sade att han skulle försöka ta tillbaka orden "football club" i lagets officiella klubbmärke och han klargjorde att han inte höll med om beslutet, fattat under Peter Kenyon-åren, att ta bort dem.

"Jag gillade inte den förändringen av märket," sade Woodward. "Joel [Glazer] gillade inte den ändringen. Vi ska titta på det och ta oss en funderare på det. Vi är en fotbollsklubb, inget företag."

De två kan gå hand i hand, såklart, men om United var allvarliga gällande att byta tillbaka verkar de i tysthet ha övergett idén och det är lockande att ibland misstänka att deras prioriteringar kan vara något suddiga när de inte ens håller en presskonferens efter att ha gjort Paul Pogba till världens dyraste fotbollsspelare, men ordnade en förra veckan för att göra intensiv reklam för ett sängföretag från Shanghai.

Wayne Rooney, Juan Mata och Luke Shaw såg fullständigt begeistrade ut, som du säkert kan föreställa dig, då de gick igenom sina noggrant repeterade meningar om "den nyskapande teknologin" i madrassen som just hade släpats upp på scenen och jag har det från en bra källa att spelarna, som grupp, har klagat bakom scenen på den ökade tiden de förväntas ägna åt den här sortens kommersiella tillställningar.

De får tillräckligt bra betalt, tycker du förmodligen, för att lida i tysthet men samtidigt har de förmodligen en poäng då de återvände från en kvällsmatch i London sent på natten, och istället för att vila var de tvungna att stämpla in följande morgon för att filma ett go-kart race utanför Old Trafford, i en flotta av miniatyr-Chevrolets.

Andrews armbåge mött av tystnad

Videobilderna på Calvin Andrews armbåge mot en motståndares huvud är det mest brutala våldet jag har sett på en fotbollsplan sedan den där kvällen, 2006, när Ben Thatcher verkade ha överdoserat sitt eget testosteron och levererade underamssmashen som lämnade Pedro Mendes medvetslös vid sidan av Manchester Citys plan.

Andrews attack på Peter Clarke då han spelade för Rochdale mot Oldham Athletic förra helgen gav honom en avstängning på 12 matcher, ett av de längsta straffen som någonsin delats ut av the Football Association. Men det var synd att annonseringen inte ackompanjerades av något uttalande från hans klubb som klargjorde vad de tyckte om hans uppträdande, eller någon form av offentlig ånger från spelaren, och det reflekterar knappast väl på Andrew att han erkände åtalet gällande våldsamt uppförande men ändå hade fräckheten att argumentera för att det inte förtjänade mer än standardavstängningen på tre matcher.

Calvin Andrew:

Ben Thatcher:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...