Från hans engelska Wikipedia-sida:

 

Paul Gascoigne

 

Paul John Gascoigne (född 27:e maj 1967) är en f.d engelsk landslagsman i fotboll och fotbollsmanager. Han kallas även för Gazza. Han spelade 57 landskamper under sin karriär med England och har beskrivits av the National Football Museum som "den mest naturligt begåvade engelska mittfältaren i sin generation".

Han föddes och växte upp i Gateshead och mittfältaren skrev på ett skolpojkskontrakt med Newcastle United, innan han blev proffs med klubben i högsta ligan (innan Premier League skapades) 1985. Tre år senare såldes han till Tottenham Hotspur för en avgift på £2,2 miljoner (25,9m kr). Han vann FA Cupen med Spurs 1991, innan han såldes till italienska klubben Lazio för £5,5 miljoner (64,7m kr) året efter. I juli 1995 transfererades han till Rangers för £4,3 miljoner (50,6m kr), och hjälpte klubben till två ligatitlar och två pokaler. Han återvände till England i en £3,4 miljonersflytt (40,04m kr) till Middlesbrough i mars 1998. Han gjorde sin debut i Premier League säsongen 1998-99, efter att redan ha spelat i 1998 års Football League Cup final. Han flyttade till Everton i juli 2000 och senare spelade han även för Burnley, Gansu Tianma (Kina) och Boston United.

Han var med i den engelska landslagstruppen som nådde fjärdeplatsen i VM 1990, där han reducerades till tårar efter att ha fått ett gult kort i semifinalen mot Västtyskland, vilket betydde att han skulle vara avstängd i själva finalen om England hade vunnit semin. Han hjälpte även landslaget till semifinal i EM 1996, där han bl. a gjorde ett mål mot Skottland som beskrevs som ett av de bästa i hela turneringen.

Efter att ha lagt av med fotbollen började hans liv att domineras av hans mentala och känslomässiga problem, särskilt hans alkoholism. Hans personliga problem har regelbundet rapporterats i den brittiska pressen, särskilt sedan han lämnade den professionella fotbollen. Han har försökt leva utan alkohol vid flera tillfällen, men hans rehabiliteringsprogram har bara gett en tillfällig lättnad. Hans problem avslutade hans tränarkarriär, och han har inte jobbat inom fotbollen sedan han fick sparken som manager för Kettering Town 2005.

 

Hans tidiga liv

Gascoigne föddes i Dunston-området i Gateshead, England, den 27 maj 1967. Hans pappa, John, var en tegelstensbärare på olika byggen och hans mamma, Carol, jobbade i en fabrik. Han fick namnet Paul John Gascoigne som en hyllning till Paul McCartney och John Lennon i the Beatles.

Han gick i skolan på Breckenbeds Junior High School, sedan the Heathfield Senior High School, båda i Low Fell-området i Gateshead. Han noterades av fotbollsscouter då han spelade för Gateshead Boys, men han lyckades inte imponera under ett provspel hos Ipswich Town. Han provspelade även för Middlesbrough och Southampton, men utan framgång, innan laget som han hejade på, Newcastle United, skrev ett skolpojkskontrakt med honom 1980. Han var vanligtvis överviktig under sin tid där och hamnade frekvent i problem med sin kompis Jimmy "Five Bellies" Gardner, särskilt när duon togs till domstol och bötfälldes efter att ha varit involverade i en trafikolycka som de sedan bara lämnade. Newcastles ordförande Stan Seymour beskrev Gascoigne som "George Best utan hjärna".

   

Paul Gascoigne som skolpojksspelare.

 

Gascoigne tillsammans med kompisen Jimmy "Five Bellies" Gardner.

Samtidigt som Gascoigne var framgångsrik på fotbollsplanen, präglades hans barndom av instabilitet och tragedier. Till att börja med bodde hans familj i ett enda rum på övervåningen i ett council house, de delade toalett med andra och flyttade flera gånger under Gascoignes tidiga liv. När han var tio år gammal bevittnade han Steve Spraggons död, han var yngre bror till en av mittfältarens vänner, han dog i en krock. Runt den här tiden började hans pappa lida av kramper. Gascoigne började utveckla tvångstankar och ryckningar, och han togs in för terapi, tio år gammal, men han slutade snart med det då han pappa uttryckte tveksamheter inför behandlingsmetoderna.

Gascoigne utvecklade ett beroende för spelmaskiner och spenderade frekvent alla sina pengar på dem, han började även snatta för att finansiera sitt beroende. Gascoigne fick uppleva mer tragedi när en vän, som han hade uppmuntrat att komma till Newcastle United från Middlesbrough, dog medan han jobbade för Gascoignes farbror på en byggarbetsplats. Vid 15 års ålder tog han beslutet att börja försörja sin familj - hans föräldrar och två systrar - ekonomiskt, detta då han såg professionell fotboll som ett sätt att tjäna mer pengar än vad familjen var kapabel att göra. Han njöt av fotbollen och skrev senare att "Jag hade inga ryckningar och oroade mig inte för döden när jag spelade fotboll". Han skrev på ett lärlingskontrakt för Newcastle på sin sextonårsdag.

 

 

Klubbkarriär

 

Newcastle United

Gascoigne var lagkapten för Newcastle Uniteds ungdomslag som vann the FA Youth Cup säsongen 1984-85, och han gjorde två mål i 4-1 segern mot Watford i finalen på Vicarage Road. Managern Jack Charlton gav Gascoigne sin debut i förstalaget som inhoppare för George Reilly i en 1-0 vinst mot Queens Park Rangers den 13 april 1985 på St James' Park. Vid 18 års ålder skrev Gascoigne på ett tvåårskontrakt värt £120 (1,413 kr) i veckan med Newcastle, klubben hade även en optionsklausul på ytterligare två år.

 

Gascoigne med sin Newcastle-dräkt 1985, 18 år gammal.

Willie McFaul tog över som manager säsongen 1985-86 och tog ut Gascoigne i sin startelva från premiärmatchen för säsongen; han tog platsen som tidigare tillhört Chris Waddle, som hade sålts till Tottenham Hotspur under sommaren. Han gjorde sitt första mål hemma mot Oxford United i en 3-0 seger den 21 september 1985, sedan gjorde han ytterligare åtta mål under säsongen 1985-86. Newcastle slutade på 11:e plats i Förstadivisionen den säsongen och säsongen efter den fanns Gascoigne med på framsidan av the Rothmans Fotbollsårsbok.

 

Gascoigne på framsidan av the Rothmans Fotbollsårsbok för säsongen 1986-87.

Han gjorde fem mål på 24 ligamatcher säsongen 1986-87 då "Skatorna" sjönk till 17:e plats, endast tre poäng ovanför nedflyttningsslutspelet.

I en 0-0 match mot Wimbledon på Plough Lane valde hårdingen Vinnie Jones ut honom för extra uppmärksamhet, och i en incident som blev ett väldigt välpublicerat fotografi tog Jones tag om hans genitalier medan Gascoigne skrek av smärta. Gascoigne skickade senare Jones en röd ros, och de två blev bra vänner.

 

Klassiska bilden på Vinnie Jones och Paul Gascoigne.

Han valdes till the PFA Young Player of the Year och togs ut i the PFA Team of the Year säsongen 1987-88, han blev även ämne för bud från både Manchester United och Tottenham Hotspur. Hans förstaval var Liverpool men då inget bud kom därifrån lovade Gascoigne Alex Ferguson att han skulle skriva på för Manchester United. Ferguson åkte sedan nöjd på semester till Malta, där han fick ta emot nyheten att Gascoigne hade skrivit på för Spurs, för en brittisk rekordsumma på £2,2 miljoner (25,9m kr). I sin självbiografi från 1999 skrev Ferguson att Gascoigne lockades till att skriva på för Tottenham efter det att de köpte ett hus till hans utfattiga familj.

 

Gascoigne med priset som årets unga spelare i England 1987-88.

 

Tottenham Hotspur

Under sin första säsong på White Hart Lane hjälpte Gascoigne Terry Venables Spurs till en sjätteplats i Förstadivisionen, gjorde sju mål på 37 framträdanden. De klättrade till tredjeplatsen 1989-90, men hamnade ändå 16 poäng bakom mästarna Liverpool. Han utsågs till BBC:s Sports Personality of the Year 1990 och när han tog emot priset sade han att "Jag har inte vunnit någonting i det här spelet än. Men VM-turneringen hjälpte till att sätta England på kartan." Han utsågs även till årets spelare i Tottenham Hotspur.

 

 

Gascoigne i Tottenhams tröja.

 

Gascoigne blev uttagen i the PFA Team of the Year säsongen 1990-91 då Tottenham nådde FA Cupfinalen, efter segrar mot Blackpool, Oxford United, Portsmouth, Notts County och rivalen i norra London, Arsenal. Han gjorde det första målet i 3-1 segern mot Arsenal på Wembley med en frispark, ett av sex mål han gjorde i den turneringen. Då han gick in till finalen mot Nottingham Forest hade han redan kommit överens om villkoren för att gå till den italienska klubben Lazio i en affär värd £8,5 miljoner (100,1m kr). Men endast 15 minuter in i matchen satte han in en farlig foul, i knähöjd, på Gary Charles och slet av sina egna korsband i höger knä. Lagkamraten i engelska landslaget Stuart Pearce gjorde mål på den efterföljande frisparken och Gascoigne kollapsade helt efter avsparken, vilket tvingade honom att lämna matchen på en bår. Tottenham gick vidare och vann cupen i förlängningen.

Gascoignes tackling på Gary Charles, Stuart Pearces frisparksmål och ja, det är Roy Keane som skymtar förbi i Nottingham-tröjan.

Han missade hela säsongen 1991-92 då han rehabiliterade sig efter skadan och åkte dessutom på ännu en knäskada sent 1991, då en incident på en nattklubb på Tyneside höll honom borta från spelet ännu längre. Sagan gällande Gasgoignes tänkta transfer till Lazio dominerade tabloidpressen under hela 1991, det överskuggade även de nationella nyckelnyheterna vid den tiden - nämligen lågkonjunkturen och den växande arbetslösheten den medförde - men broadsheettidningarna höll i allmänhet berättelserna om Gascoigne på sina baksidor (sportdelen).

 

"Jag är väldigt glad för Paul men det är som att se din svärmor köra utför en klippa i din nya bil."

- Terry Venables efter det att affären med Lazio var klar.

 

Lazio

Gascoigne gick till sist till Lazio för en avgift på £5,5 miljoner (64,7m kr); han fick £2 miljoner (23,5m kr) i bonus för påskriften och kontraktet var värt £22,000 (259,110 kr) i veckan. Han gjorde sin debut i Serie A den 27 september 1992 i en match mot Genoa som visades på tv både i Storbritannien och Italien. Han kom aldrig riktigt in i livet i Italien och ansattes hårt av ett negativt medieintresse, vilket inte hjälptes av alla de gångerna han slog till reportrar eller då han rapade in i en mikrofon live i tv. Han togs emot väl av klubbens fans, men inte av klubbägaren Sergio Cragnotti, som avskydde honom efter att Gascoigne hälsade på honom med orden "Tua figlia, grande tette" (grovt översatt till "Din dotter, stora tuttar"). Hans form var ojämn under hans första säsong på Stadio Olimpico då han tidigare varit borta ett helt år p.g.a skada, men han gjorde sig själv omtyckt bland Örnarnas fans då han nätade i den 89:e minuten och därmed kvitterade Rom-derbyt mot A.S Roma. Han bröt sitt kindben då han var på landslagsuppdrag i april 1993, och han tvingades därför spela resten av säsongen i en mask. Lazio slutade säsongen på femte plats, vilket ansågs vara en framgång då det betydde kvalificering till en europeisk turnering för första gången på 16 år.

Gascoigne kvitterar mot Roma i Rom-derbyt.

 

Efter många turer fram och tillbaka gick Gascoigne till sist, 1992, till italienska Lazio.

 

Han fick allvarliga problem med den fysiska formen innan säsongen 1993-94 och managern Dino Zoff sade till honom att tappa två stone (12,7 kg) till starten på säsongen, annars skulle han bli av med sin plats i förstalaget. Gascoigne inledde en extrem bantningsdiet och lyckades göra sig av med överviktsfettet. Han behöll sin plats i laget och var kapten för klubben mot US Cremonese när den ordinarie kaptenen Roberto Cravero blev utbytt. Men i april bröt han benet på träning då han försökte tackla Alessandro Nesta. Under sin rehabilitering blev han missnöjd med nya huvudtränaren Zdeněk Zemans hårda inställning till att hålla sig i fysiskt trim, och både klubben och spelaren ansåg att det var bäst att gå skilda vägar efter säsongen 1994-95.

 

Den krävande tjeck-italienska tränaren Zdeněk Zeman (bilden) passade inte så bra för Gascoigne, så 1995 bestämde spelaren och klubben att de skulle gå skilda vägar.

 

Rangers

Gascoigne skrev på för Rangers i juli 1995, för en klubbrekordavgift på £4,3 miljoner (50,6m kr) och med en lön på £15,000 (176,670 kr) i veckan. Han hade en omedelbar inverkan; i den femte ligamatchen för säsongen i the Old Firm matchen på Celtic Park gjorde han ett mål efter att ha sprungit över nästan hela planen. Den 30 december, i en match mot Hibernian, varnades Gascoigne av domaren Dougie Smith efter att han plockat upp Smiths gula kort från marken och på skoj "varnat" domaren. Rangers gick vidare och vann ligan säsongen 1995-96, de säkrade titeln i den näst sista matchen för säsongen mot Aberdeen på Ibrox Stadium; Gascoigne gjorde ett hat-trick i den matchen. Rangers vann dubbeln då de även vann den skotska cupen genom att slå ut Keith, Clyde, Inverness Caledonian Thistle och Celtic, innan de slog Heart of Midlothian med 5-1 i finalen på Hampden Park. Han gjorde 19 mål på 42 framträdanden i alla turneringar, och utsågs till både PFA Scotland Players' Player of the Year och SFWA Footballer of the Year.

 

Gascoigne "varnar" domaren under Rangers match mot Hibernian, vilket resulterade i att Gascoigne själv fick gult kort.

 

Rangers vann på nytt ligatiteln 1996-97, deras nionde i rad. Gascoigne gjorde hat-tricks mot Kilmarnock och Motherwell och avslutade säsongen med 17 mål på 34 matcher. Men managern Walter Smith och assistenten Archie Knox blev alltmer oroliga för Gascoignes behov av alkohol. The "Gers" vann ännu en dubbel då de vann Ligacupen, där de slog ut Clydebank, Ayr United, Hibernian och Dunfermline Athletic på vägen fram till finalen. Rangers besegrade Hearts med 4-3 i finalen på Celtic Park, där Gascoigne gjorde två mål och Ally McCoist de andra två.

I november 1997 fick Gascoigne en fem matcher lång avstängning efter att ha blivit utvisad för våldsamt uppförande under Old Firm derbyt efter en incident med Celtic mittfältaren Morten Wieghorst. I januari 1998 orsakade Gascoigne allvarliga kontroverser då han låtsades spela flöjt (symbolik för de flöjtspelande Orangea Ordern-demonstranterna) under en Old Firm match på Celtic Park. Gesten gjorde Celtic fansen vansinniga, de hade hånat honom under en längre tid och Gascoigne fick böter på £20,000 (235,558 kr) av Rangers efter incidenten. Han fick även dödshot från en medlem av Irish Republican Army (IRA) efter incidenten. Säsongen 1997-98 var ingen succé, då Gascoigne bara gjorde tre mål på 28 matcher och Rangers inte vann någon pokal, de förlorade även ligatiteln till Celtic.

 

Gascoigne retar gallfeber på Celtics fans genom att låtsas spela på en flöjt.

 

Middlesbrough

Gascoigne lämnade Skottland och gick till Middlesbrough för £3,45 miljoner (40,6m kr) i mars 1998, där var hans f.d lagkamrat i engelska landslaget Bryan Robson manager. Hans första match var 1998 års Football League Cup final, som de förlorade mot Chelsea på Wembley, i den matchen kom han in som inhoppare. Han spelade sju matcher i Förstadivisionen och hjälpte "Boro" till Premier League som ligatvåa bakom Nottingham Forest i slutet av säsongen 1997-98.

 

1998 gick Gascoigne till Middlesbrough, där hans f.d lagkamrat i det engelska landslaget, Bryan Robson (t.h.) var manager.

 

Innan säsongen 1998-99 startade började Gascoigne lida av blackouter efter att ha gett sig själv skulden för sin väns död, som dog efter att Gascoigne och en grupp kompisar gick ut och drack en kväll. Trots hans pågående personliga problem och hans tid på rehab inledde Gascoigne säsongen i bra form och hjälpte Middlesbrough till en fjärdeplats vid jul. De avslutade säsongen på nionde plats och efter att ha gjort tre mål på 26 matcher i högsta ligan sammanlänkades Gascoigne med en återkallning till Englands landslagstrupp, som nu leddes av f.d lagkamraten Kevin Keegan och han saknade en kreativ närvaro på mittfältet.

Hans karriär gick in i ständig utförsbacke under säsongen 1999-2000 då Gascoigne bröt armen efter att ha armbågat motståndarmittfältaren George Boateng i huvudet under Middlesbroughs 4-0 förlust mot Aston Villa på the Riverside Stadium. Han fick sedan en tre matcher lång avstängning och böter på £5,000 (58,890 kr) av the Football Association.

 

Everton

Gascoigne skrev på ett tvåårskontrakt med Everton, som leddes av f.d Rangers-bossen Walter Smith, efter att ha kommit in på fri transfer i juli 2000. Han startade säsongen 2000-01 bra trots att han inte spelade varje match p.g.a att han inte var tillräckligt vältränad, men en antal störande skador och hans pågående depression tog bort honom från förstalaget till jul.

 

Från Middlesbrough gick flytten 2000 vidare till Goodison Park och Everton.

Efter att ha spenderat tid på en klinik för alkoholrehabilitering i Arizona var Gascoigne i tillräckligt bra skick för att spela för the "Toffees" under säsongen 2001-02, och han gjorde sitt första mål för klubben - och det sista i engelsk fotboll - borta mot Bolton Wanderers den 3 november. Men sedan åkte han på en skada, som höll honom borta från spel i tre månader. Walter Smith lämnade Goodison Park i mars och Gascoigne lämnade klubben strax därefter då hans efterträdare som manager, David Moyes, tog över.

 

Senare karriär

Gascoigne avslutade säsongen 2001-02 med Stan Ternents Burnley, där han gjorde sex framträdanden i Förstadivisionen. Klubben missade precis slutspelskvalet och han lämnade Turf Moor efter endast två månader. 2002 blev han invald i the National Football Museum, där beskrivs han som "den mest naturligt begåvade engelska mittfältaren i sin generation". Mittfältskollegan i Englands landslag Paul Ince sade att Gascoigne var "den bästa spelaren jag någonsin har spelat med... han hade allt. Han var helt otrolig."

Sommaren 2002 åkte Gascoigne på provspel med amerikanska klubben D.C United, men han avböjde ett kontrakt. I februari 2003 skrev han på ett nio månader långt kontrakt med China League One klubben Gansu Tianma i en kombinerad spelar- och tränarroll. Gascoigne nätade i sin första match i Kina och totalt gjorde han två mål på fyra ligamatcher men hans mentala hälsa innebar att han i april var tvungen att återvända till USA för behandling av drickandet och depressionen, och han återvände aldrig trots att klubben beordrade honom att göra det.

I juli 2004 plockades Gascoigne in som spelande tränare för League Two laget Boston United, och när han skrev på pratade han om sina tränaraspirationer och sade: "Jag kan bli en fantastisk tränare och en fantastisk manager." Gascoigne lämnade Boston efter att han gjort fem framträdanden under tre månader, skälen han angav var professionella, inklusive hans tränarkarriär.

 

Landslagskarriären

Gascoigne togs ut i Englands U21-landslag sommaren 1987 och gjorde mål på frispark i sin debut i en 2-0 vinst mot Marocko. Han gick vidare och fick 12 landskamper för U21-laget under Dave Sexton.

 

Gascoigne spelade totalt 57 A-landskamper för England.

Gascoigne blev först uppkallad i Englands A-landslagstrupp av Bobby Robson i en träningsmatch mot Danmark den 14 september 1988, och han kom in som sen inhoppare för Peter Beardsley i 1-0 vinsten. Han gjorde sitt första mål för England i en 5-0 vinst mot Albanien på Wembley den 26 april 1989. Han gjorde sin första start i den efterföljande matchen mot Chile, och han behöll sedan sin förstalagsplats i de flesta matcherna fram till 1990 års VM-turnering. Han spelade även fyra matcher för Englands B-lag. Han säkrade sin plats i VM-truppen i en 4-2 vinst mot Tjeckoslovakien då han gjorde ett mål och var en nyckelkomponent i de övriga tre.

Han spelade alla tre gruppmatcherna i VM 1990 i Italien, och England toppade Grupp F efter att Gascoigne spelat fram Mark Wright till vinstmålet mot Egypten. I den första utslagningsmatchen mot Belgien svarade han för ytterligare en assist efter att ha chippat in en frispark i straffområdet, där David Platt sköt bollen på volley i mål. Gascoigne stod på nytt i händelsernas centrum i kvartsfinalen mot Kamerun då han orsakade en straff, som Kamerun satte. I förlängningen slog han en fin genomskärare som Gary Lineker fixade en straff på. Lineker satte den själv och det visade sig bli vinstmålet.

Den 4 juli 1990 mötte England Västtyskland i en VM-semifinal på Juventus Stadio delle Alpi i Turin. Gascoigne, som redan hade fått ett gult kort under Englands 1-0 seger mot Belgien i andra rundan, varnades för en foul på Thomas Berthold, vilket betydde att han skulle vara avstängd i finalen om England vann den här matchen. Tv-kamerorna visade att han hade tårar i sina ögon efter det gula kortet och det gjorde Gascoigne till en väldigt populär person hos den sympatiska brittiska allmänheten. Matchen kulminerade i en straffläggning, som tyskarna vann efter att Stuart Pearce och Chris Waddle missat sina straffar.

Gascoignes tackling och tårar.

 

"Innan Paul Gascoigne, blev någon någonsin en nationalhjälte och en garanterad miljonär genom att gråta? Fabulöst. Gråt och världen gråter med dig."

- Salman Rushdie, i The Independent 1990.

Robson lämnade jobbet för England efter turneringen, och hans efterträdare Graham Taylor petade Gascoigne till fördel för den 32-åriga Gordon Cowans i en kvalmatch till EM 1992 mot Irland i november och managern pekade på taktiska anledningar till det beslutet. Han återvände till startelvan för en träningsmatch mot Kamerun i februari året efter, innan skadan i FA Cupfinalen tre månader senare fick honom att missa de kommande 21 matcherna för England, inklusive samtliga i EM 1992, där England misslyckades med att gå vidare från gruppen.

Gascoigne återvände till full friskhet i tid för den första kvalmatchen mot Norge i oktober 1992, och innan han spelade i den 1-1 matchen svarade han på ett norskt tv-teams förfrågan om att säga "några ord till Norge" genom att säga "fuck off Norge". Hans meddelande sändes i norsk tv och han tvingades be om ursäkt för det hela. Månaden efter gjorde han två mål i en 4-0 vinst mot Turkiet. Kvalet slutade illa för England då de hamnade trea bakom Norge och Nederländerna och gick därmed miste om en plats i 1994 års VM-turnering.

Ett brutet ben 1994 betydde att Gascoigne inte kunde spela på 15 månader, men då han återvände från skadan hade Terry Venables - hans tidigare manager i Spurs - anställts som Englands manager. Då England var värdland för EM 1996 behövde de inte gå igenom kvalprocessen, så istället spelade de ett antal vänskapsmatcher, och i de flesta återfanns Gascoigne i startelvan. Finalen för dessa matcher spelades i Hong Kong, efter vilken flera Englandsspelare fotograferades under en utekväll där Gascoigne och flera andra fick drinkar hällda in i deras munnar medan de satt i "tandläkarstolen".

 

Gascoigne fotograferad under en väldigt blöt utekväll i Hong Kong, här tillsammans med Stve McManaman och Teddy Sheringham.

   

The Suns framsida efter avslöjandet.

EM-turneringen började med en 1-1 match mot Schweiz, där Gascoigne blev utbytt. Han gjorde ett minnesvärt mål i turneringens andra match, mot Skottland, då han fick bollen av Darren Anderton utanför Skottlands straffområde, lyfte den över Colin Hendry med sin vänsterfot, för att sedan bomba in den med högerfoten förbi Andy Goram. Målet följdes av ett firande i form av "tandläkarstolen", som refererade till incidenten innan EM '96, där Gascoigne kastade sig ner på marken och satte sig som om han satt i en tandläkarstol, medan lagkamrater sprutade Lucozade från flaskor in i hans öppna mun. England besegrade Nederländerna med 4-1 och var vidare till utslagningsfasen. Där spelade de 0-0 mot Spanien innan de vann med 4-2 på straffar, den sista av dessa slogs in av just Gascoigne. England spelade sedan 1-1 mot Tyskland i semifinalen, och Gascoigne missade chansen att vinna matchen i förlängningen då han bara var cm ifrån att träffa ett Alan Shearer inlägg framför det för tillfället obevakade tyska målet. England förlorade i den efterföljande straffläggningen, där Gareth Southgate missade Englands sudden death straff.

Gascoignes briljanta mål mot Skottland och hans något udda firande.

Under Glenn Hoddle togs Gascoigne regelbundet ut och hjälpte England att vinna Tournoi de France 1997 före Brasilien, Frankrike och Italien. Kvalificeringen till 1998 års VM gick hela vägen till sista gruppspelsmatchen mot Italien på Stadio Olimpico, och Gascoigne bjöd på en disciplinerad och mogen insats som hjälpte England att säkra 0-0 resultatet som var tillräckligt för att ta dem till turneringen. Men brittiska tabloidtidningar visade bilder på Gascoigne då han åt kebab sent på natten med DJ-kompisen Chris Evans endast en vecka innan den slutliga truppen skulle tas ut. Hoddle valde att inte ta med Gascoigne i den truppen och efter att ha fått reda på det slog Gascoigne i ren och skär ilska sönder Hoddles rum innan man kunde lugna ner honom. Gascoigne spelade aldrig mer för sitt land igen, det blev totalt 57 landskamper och 10 gjorda mål i landslagströjan.

 

Gascoigne med DJ-kompisen Chris Evans.

 

 

Gascoigne blev inte glad då Glenn Hoddle valde att inte ta ut honom i VM-truppen till VM 1998.

 

 

"Gazza är inte längre en fet, försupen idiot. Han är, faktiskt, ett fotbollsgeni."

- The Daily Mirrors ledarsida, med rubriken "Mr Paul Gascoigne: En Ursäkt" efter hans solomål mot Skottland i EM 1996.

 

Manager- och tränarkarriären

Efter att redan ha fått lite tränarerfarenhet i Kina skrev Gascoigne på för Boston United den 30 juli 2004. Efter att ha varit i klubben i 11 matcher lämnade han (delvis som ett resultat av att klubben vägrade att låta honom delta i reality tv-programmet I'm a Celebrity... Get Me Out of Here!) den 5 oktober, för att istället börja på en fotbollstränarkurs. Efter att ha lämnat Boston sade han att han var intresserad av att ta över som manager för det skotska laget Greenock Morton, men det blev inget av det.

Under mitten av 2005 spenderade han två månader som spelande tränare för det nyfödda portugisiska laget Algarve United, men han återvände till England efter att det inte blev något av ett föreslaget kontrakt. Han anställdes som manager för Conference North klubben Kettering Town den 27 oktober 2005, och han planerade även att stoppa in tillräckligt med pengar för att äga en tredjedel av klubben för att visa sitt engagemang. Tidigare managern Kevin Wilson anställdes som director of football och Paul Davis som klubbens assisterande manager. Spelbolagen satte odds på att Gascoigne skulle få sparken innan jul, men han insisterade på att han var i klubben "långsiktigt". Försök att få ombord nya sponsorer var framgångsrika, men resultaten på planen gick snart emot Kettering. Hans ämbetstid i klubben varade endast 39 dagar, och han avskedades av klubbens ledning den 5 december. Klubbens ägare, Imraan Ladak, skyllde på Gascoignes alkoholproblem och sade att han drack nästan varje dag han jobbade. Gascoigne påstod senare att ägaren hade lagt sig i hans jobb hela tiden och närde ambitioner att själv bli manager, trots att han inte visste mycket om fotboll. Han hade aldrig något kontrakt med klubben och fick aldrig betalt för sina sex veckor som han jobbade, han fick heller inte chansen att investera pengar i klubben, vilket han först hade planerat.

Gascoigne var nära att bli anställd som manager för Garforth Town i oktober 2010, men efter veckor av diskussioner mellan hans agent och klubben bestämde han sig för att avböja erbjudandet, men han upprepade på nytt sin vilja att återvända till jobbet som fotbollsmanager.

 

Andra projekt

Vid höjdpunkten för "Gazzamania" efter VM 1990 nådde han nummer 2 på Storbritanniens topp 40-lista med "Fog on the Tyne", en samarbetescover med Lindisfarne som gav honom en guldskiva. Han etablerade Paul Gascoigne Promotions och anställde ett antal personer som personal för att hantera alla hundratals förfrågningar från företag som ville använda hans avbild och/eller endossering för att promota sina produkter. Han skrev på ett exklusivt aval med The Sun, som inte hindrade tidningen från att göra sina rivaler sällskap i att sensationslystet skriva om de olika skandalerna han hamnade i. Han promotade två videospel: Gazza's Superstar Soccer och Gazza II.

I augusti 2006 besökte han Botswana för the Football Association under deras vecka då de sträckte ut sig internationellt och där spelade han fotboll med barnen från SOS Barnbyar. Den 25 juli 2009 dök Gascoigne upp i ett Sporting Heroes program i BBC:s tv-quiz The Weakest Link, där han skojade med programledaren Anne Robinson. Nästa dag spelade han i en välgörenhetsmatch mellan England och Tyskland för att hjälpa till att samla in pengar till Sir Bobby Robsons cancerfond. Han var med i den första upplagan av Soccer Aid 2006, då han spelade för ett England som leddes av lagkaptenen Robbie Williams.

I augusti 2014 började Gascoigne spela amatörfotboll efter att ha skrivit på för Abbey i Bournemouth Sunday League Division Four. 2015 blev Paul Gascoigne ämne för en dokumentär med namnet Gascoigne.

 

Spelstil

Gascoigne var en kreativ, hårt arbetande och tekniskt begåvad offensiv mittfältare. Han var kapabel att både göra mål och spela fram till dem, tack vare hans passningsskicklighet och kraftfulla tillslag på bollen. Gascoigne var begåvad med snabbhet, fysisk styrka, balans och excellenta dribblingsfärdigheter, vilket tillät honom att skydda bollen, dribbla förbi motståndare och stå emot fysiska närkamper. Trots sin talang fick han kritik för sitt oberäkneliga uppträdande och sin aggressivitet på planen. Hans turbulenta och ofta ohälsosamma livsstil vid sidan av planen, samt hans benägenhet att dra på sig skador, lär ha påverkat hans karriär.

 

Privatliv

Gascoigne gifte sig med sin långlivade flickvän Sheryl i Ware, Hertfordshire, i juli 1996, efter att de hade varit tillsammans i ungefär sex år. Han erkände senare att han varit våldsam mot Sheryl under deras äktenskap. De skildes tidigt 1999. 2009 publicerade Sheryl en bok där hon berättade allt med titeln Stronger: My Life Surviving Gazza. Gascoigne fick en son, Regan, med Sheryl och adopterade även Sheryls två barn från hennes tidigare äktenskap, Mason och Bianca. Bianca är en glamourmodell och tv-personlighet som varit med i reality tv-serien Love Island.

 

Gascoigne med sin ex-fru Sheryl.

 

 

Gascoignes styvdotter, Bianca, har skapat sig en egen "kändiskarriär" inom modellvärlden.

 

Under 1990-talet hade Gascoigne, Danny Baker och Chris Evans en väldokumenterad vänskap, och Gascoigne dök frekvent upp i deras radio- och tv-program i Talksport och TFI Friday.

 

Gascoigne med kompisarna Chris Evans och Danny Baker.

I november 2008 fick Gascoigne en konkursansökan gällande en skatteskuld på £200,000 (2,35m kr). Den 25 maj 2011 undvek han att bli deklarerad bankrutt av the High Court i London, trots att han fortfarande var skyldig £32,000 (376,890 kr). I september 2016 erkände Gascoigne att han använt ett "hotfullt och kränkande ord eller beteende" efter att ha dragit ett rasistiskt skämt i november 2015, och han fick böter på £1,000 (11,778 kr) plus £1,000 (11,778 kr) i kostnader.

Gascoigne har tre självbiografier: Gazza: My Story (med Hunter Davies), publicerad 2004, Being Gazza: Tackling My Demons (med Hunter Davies och John McKeown), publicerad 2006 och Glorious: My World, Football and Me, publicerad 2011. I de två första böckerna refererar han till behandling mot bulimi, tvångssyndrom, bipolär sjukdom och alkoholism. Böckerna beskriver även hans beroendepersonlighet, vilket har lett honom till att utveckla beroenden av varierande svårighetsgrad av alkohol, kokain, kedjerökning, gambling, energidrycker rika på koffein, träning och skräpmat.

 

Mental sjukdom och alkoholism

Gascoigne äntrade första gången terapisessioner i oktober 1998 då han togs in på Priority Hospital efter en dryckessession där han drack 32 shots whisky som lämnade honom på den "absoluta botten"; den dåvarande managern Bryan Robson skrev in honom på kliniken medan Gascoigne var medvetslös. Han släpptes, på egen begäran, två veckor in på behandlingen, trots att de helst vill att patienten stannar i minst 28 dagar. Hans efterföljande besök till the Priory blev mer sällsynta och till sist återvände han till att dricka alkohol. 2001 kontaktade Gascoignes dåvarande ordförande Bill Kenwright Gascoignes terapeut på the Priory, John McKeown, som organiserade mer behandling för att hjälpa Gascoigne att kontrollera sitt drickande. Som en del av behandlingen skickades han till USA där han var tvungen att bo på en klinik i Cottonwood, Arizona. Han diagnostiserades med bipolär sjukdom. Han kom tillbaka till kliniken 2003 efter att ha genomlidit några lågvattenmärken då han jobbade i Kina och 2004 efter att ha lagt av med fotbollen.

 

I februari 2008 tvångsomhändertogs han under the Mental Health Act efter en incident på the Malmaison Hotel i Newcastle upon Tyne. Han togs in i ett skyddshäkte för att förhindra att han skulle skada sig själv. Han togs in på nytt i juni och i september hamnade han på sjukhus efter att ha tagit en överdos av både alkohol och droger i ett förmodat självmordsförsök.

Gascoigne greps för ordningsstörande utanför en takeaway i februari 2010. Månaden efter åtalades han för rattfylleri och för att ha kört utan körkort eller försäkring. Den 9 juli 2010 dök Gascoigne upp vid den spända situationen mellan polisen och Raoul Moat. Bara dagar efter att Moat hade släppts ur fängelset sköt han sin f.d flickvän och hennes nya pojkvän, samt skottskadade en polisman. Efter sex dagars flykt i ett skogsområde i Rothbury blev läget låst när polis försökte få mördaren att ge upp och överlämna sig. Med sex linor kokain framför sig följde fotbollslegendaren Paul Gascoigne utvecklingen på tv. "Jag förstod inte mycket själv men efter en lina var jag och Raoul Moat bekanta. Efter några till var vi vänner. Efter några glas whiskey, några till linor – jag tror jag drog åtta och sedan hade vi gått i skolan ihop. Han var i Rothbury där jag brukar fiska så jag känner till området väl", berättade Gascoigne för The Mirror.

 

Efter några whiskey och linor blev Gascoigne involverad i dramat runt Raoul Moat.

Sedan ringde engelsmannen en taxi. "Någon lina till och sedan har jag lite fiskeredskap och kyckling. Han kommer behöva något att dricka. Jag hade tagit totalt 14 linor nu och han var som en bror för mig. Så jag har mina fiskespön, min Barbour-jacka, fyra burkar lager och min kyckling. Kycklingen var viktig för han måste ju ha varit utsvulten." Väl på plats nekades dock fotbollslegendaren, av förståeliga skäl, kontakt med mördaren och skickas istället hem igen av polisen. Där däckade Gascoigne och vaknade morgonen efter utan några minnesbilder av händelsen.

"Du vet hur det första du gör när du får panik på morgonen är att kolla mobilen? Jag hade 250 missade samtal. Jag tänkte bara 'vad har jag gjort?'. Jag har min kyckling bredvid mig, fiskespön, en Barbour och jag tänker bara 'fan, jag måste ha gjort något'. Så jag sätter på Sky News på tv:n – 'Paul Gascoigne var där i går'." Efter sex timmars förhandlingar hade Raoul Moat samma natt tagit sitt liv med ett skott i huvudet. I augusti 2011 stämde Gascoigne The Sun och påstod att deras bevakning av honom under Raoul Moat-incidenten störde hans behandling av alkoholismen.

I oktober 2010 greps Gascoigne för rattfylleri. Han erkände senare att han var mer än fyra gånger över gränsen i Newcastle upon Tynes Magistrates Court. En dag efter att han varnades om att han kunde hamna i fängelse för rattfylla, greps Gascoigne för kokaininnehav. Han skulle ha inställt sig i rättegångssalen den 11 november för att dömas för rattfylleribrottet, men istället åkte han in på rehab på Englands sydkust. Han fick åtta veckors villkorlig dom den 9 december 2010.

I februari 2013 berättade hans agent, Terry Baker, för BBC Radio 5 Live att Gascoigne hade fått ännu ett återfall: "Han kommer inte att tacka mig för att jag säger det men han behöver omedelbar hjälp... Hans liv är alltid i fara p.g.a att han är en alkoholist. Kanske finns det ingen som kan rädda honom - jag vet inte. Jag vet verkligen inte." Gascoigne placerades under intensivvård på ett sjukhus i USA medan han behandlades för alkoholism i Arizona i ett rehabiliteringsprogram som var möjligt tack vare ekonomiskt stöd av f.d cricketspelaren Ronnie Irani och Chris Evans. Han greps efter att ha angripit en säkerhetsvakt och varit väldigt full på Stevenages tågstation den 4 juli 2013; han fick böta £1,000 (11,621 kr) efter att ha erkänt brotten och han beordrades att betala £100 (1,162 kr) i kompensation till vakten.

I januari 2014 gick Gascoigne in i rehab för sitt alkoholberoende för sjunde gången på en klinik som kostar £6,000 (69,725 kr) i månaden i Southampton. I augusti hamnade han på nytt på sjukhus i relation till sina problem efter en incident utanför hans hem. Den 23 oktober 2014 larmades polisen till hans hem i Poole efter att han druckit hårt under en längre tid; han tvångsomhändertogs under the Mental Health Act dagen efter och togs in på sjukhus för en tre dagar lång detox.

 

 

 

Meriter

 

Newcastle

FA Youth Cup: 1985

 

Tottenham Hotspur

FA Cupen: 1991

 

Rangers

Skotska Premier Division: 1995-96, 1996-97

Skotska cupen: 1996

Skotska ligacupen: 1996

 

 

Middlesbrough

Football League Cup tvåa: 1998

 

Landslaget med England

Rous Cup: 1989

Tournoi de France: 1997

Fyra i VM: 1990

Semifinalist i EM: 1996

 

 

Individuella utmärkelser

PFA:s Årets unga spelare: 1987-88

PFA:s Årets lag: 1987-88, 1990-91

BBC:s Årets idrottspersonlighet: 1990

FIFA:s VM-All-star lag: 1990

Säsongens mål: 1990-91

PFA:s Årets spelare i Skottland: 1995-96

SFWA:s Årets spelare: 1995-96

UEFA:s Turneringens lag: 1996

Invald i Englands Football Hall of Fame 2002

Invald i Rangers Hall of Fame: 2006