Manchester-managerna hade inga problem att attackera men tack vare det kunde de inte acceptera att det fanns en möjlighet att båda klubbarna hade skuld i det hela

Pep Guardiola och José Mourinho efter slutsignalen i Manchester Citys 2-1 vinst på Old Trafford, innan tunnelincidenten. Fotograf: Martin Rickett/PA

AV: Daniel Taylor, the Guardian, onsdag 13 december, 2017:

"Hejdå", sade José Mourinho. Hans presskonferens hade förkortats, han hade lämnat sin stol och hans röst var inte direkt fylld av värme. Men sen stannade han i dörren och vi fick sen en liten glimt av vad Ederson, Manchester Citys målvakt, mötte i de labyrintiska korridorerna på Old Trafford i söndags kväll.

"Ni gillar inte Bournemouth, va?" ville Mourinho veta från den samlade mediakåren. "Ni respekterar dem inte? Ni tycker inte att de är ett lag kapabla att komma till Old Trafford och göra bra ifrån sig? Ingen respekt för Eddie Howe? Ingen respekt för spelarna?"

Det har visats upp en del aggressioner i det här lilla sidorummet på Manchester Uniteds träningsanläggning - sex rader med stolar, ett bord längst fram och en bristfällig kaffemaskin - genom åren. Det här var här, på hans tid, som Sir Alex Ferguson brukade terrorisera journalister i frånvaron av tv-kameror och, precis som några av veteranerna mindes och pratade om innan Mourinhos ankomst i tisdags, det var här som den f.d managern en gång var tvungen att be om ursäkt för ett av hans mer eldiga utbrott efter att ha noterat en praktikanttjej som stod längst bak och skakade. Jag minns den gången Ferguson var så uppretad att han smashade inspelningsapparaterna på sitt bord mot väggen. Eller de oräkneliga incidenterna med "Hårtorksbehandlingen" där den stackars mottagaren kan vittna om att det är mycket värre än vad du troligtvis tror.

Men nu var det dagens managers tur att få ett utbrott av sårad stolthet. Mourinhos presskonferenser hålls vanligtvis på andra sidan vägen vid en separat del av Carrington. Den här hölls i huvudbyggnaden - Fergies gamla lya - och när han hade avslutat den, efter att bittert ha klagat på att det inte kom tillräckligt med frågor om nästa motståndare på Old Trafford, var det en påminnelse om att de två männen har mer gemensamt än de kanske ens inser. Båda kvalificerar sig som storheter. De är även superba skådisar när tillfället kräver det. Och ja, båda säger exakt vad som helst för att det ska passa deras egna agendor.

Det var definitivt något extra att höra Mourinho inleda sin argumentering - och låta som att han menade varje ord han sa - om att skulden bör läggas exklusivt på spelarna i Manchester City efter jättebråket som följde söndagens derby. Han spelare, sa han, hade uppträtt med betydligt mer anständighet och det var en underbar min av fejkad överraskning i hans ansikte när BBC:s korrespondent var så fräck att nämna att the Football Association kan komma att bestraffa dem. "Bestraffa vem?" ville Mourinho veta. "Varför?"

Då skulle kanske någon ha påpekat att det var vida accepterat att båda spelargrupperna var rejält involverade och att en av Citys tränare, Mikel Arteta, tydligen behövde några stygn i pannan efter att en vattenflaska kastats av någon i en röd tröja. Ingen påpekade det men alla i rummet visste att det var så och då Mourinho är Mourinho drog han slutsatsen att mannen från the Beeb måste ha skickats undercover. "Jag tror att du jobbar för en annan klubb," sade han med en imponerande mängd paranoia, "och inte för pressen."

Tyvärr för Mourinho gick det inte hem. Ingen förväntade sig att han kanske, i efterhand, skulle acceptera att det var dumt och småaktigt av honom att gå till Citys omklädningsrum och kräva att de skulle dra ner musiken. Men det var ändå förvånande att se honom så här defensiv, så fullständigt trotsig och vägra erkänna, ens för en millisekund, att kanske var det så att båda spelargrupperna, inte bara en, hade kunnat agera bättre.

Kanske var det sant att några i Citys omklädningsrum hade dragit upp volymen och att Guardiolas spelare var så förlorade i deras egen eufori att de inte brydde sig minst lilla om hur mycket det gnuggades in i deras motståndare. Men alltihop känns så typiskt för den moderna fotbollen, och sättet på vilket managers förväntas försvara sina spelare till varje pris, att varken han eller Guardiola kunde yttra en enda mening som erkände att, ja, de hade alla skuld i det hela.

Istället blev det en uppvisning i att skylla ifrån sig, på båda sidorna av skiljelinjen, och den enda skillnaden var att Guardiola inte verkade vara intresserad av att förlänga grälet medan Mourinho, då han är just Mourinho, inte kunde motstå lockelsen att dela ut ytterligare några kängor, han kallade det en "variation av uppträdande, av åsikter, av utbildning" - ett omständigt sätt att säga att United, till skillnad mot City, har klass nog att vinna matcher utan att gnugga motståndarnas näsor i det.

Privat kanske Guardiola fann det lite roande med tanke på Mourinhos historia. Men här insisterade City-managern bara på att hans spelare inte var avsiktligt provokativa. Om de gick för långt, sade han, skulle han be om ursäkt. Men han kunde knappast ha framställt det tydligare att han tyckte det var nödvändigt, och även om han levererade sin version av händelserna på ett artigare sätt, så var budskapet i princip detsamma: skyll på dem, inte på oss och inga svåra frågor, tack, om vad som hände.

De två bästa lagen i England och inte ett enda ögonblick där någon av managerna bara kunde säga: ok, vi gjorde alla lite fel här, eller hur?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...