Kapitel 4: Ett globalt imperium

Det är fotbollskapitalism i sin renaste form: Manchester City betalar orimliga löner och gör vinster, medan the City Football Group kontrollerar dotterbolag på alla kontinenter. Exekutiva har t.o.m använt en arabisk klubb för hemliga betalningar till mannen som nu är tränare för Italiens landslag. Av DER SPIEGEL-personal.

Manchester City-spelaren Kevin de Bruyne.

DER SPIEGEL, torsdag 8 november, 2018:

En lördag i oktober 2018 hade Manchester City match mot Burnley F.C., ett ganska ofarligt lag från en halvliten stad i norra England. Det var en match där förlust inte var något alternativ och matchen kunde knappast ses som en indikator på huruvida Man City var på väg mot ännu en Premier League-titel eller inte. Men i den 58:e minuten kunde man höra lättade applåder på Etihad Stadium, trots att hemmalaget redan ledde med 3:0. Kevin De Bruyne hade klivit in på planen efter en två månader lång skadefrånvaro.

Hans tränare Pep Guardiola kallar den belgiske spelaren "en av de bästa spelarna jag någonsin har sett i mitt liv." Han säger även att De Bruyne kan göra "precis allting." I februari, då Manchester City fortsatte deras rekordslående dominans i the Premier League, skrev the Sun att utan hans mål och assists hade City haft 20 poäng mindre.

De Bruyne är en ledare som tar över matcher. 2015 hjälpte han VfL Wolfsburg att vinna ligacupen i Tyskland. Efter det kunde laget inte längre gömma honom från toppklubbarna i Europa. I flera månader dominerade transferrykten gällande stjärnmittfältaren fotbollsnyheterna. Och precis som dokument från the Football Leaks-gruvan visar så var Manchester City villiga att göra vad som helst för att få honom.

"Excellent start på säsongen, laget är i god form," skrev lagets vd Ferran Soriano i augusti 2015 till Man Citys andra exekutiva direktörer. Klubben hade inlett säsongen med tre vinster och kunde redan skryta med en målskillnad på 8:0.

Men Soriano var fortfarande inte nöjd. "Vi kommer ändå att investera ytterligare 50m (621,3m kr) för att bli bättre," skrev han. Men han noterade att han hade svårt att få igenom en affär med Wolfsburg, ett lag som är invecklat sammanlänkat med VW, som har sitt högkvarter i staden. "De vill fortfarande inte sälja för 50m (621,3m kr)," skrev han. "Vi sätter stor press och hoppas få det klart... mot deras vilja. Wolfsburg (Volkswagen) säger att de inte vill ha pengarna!"

När City bestämmer sig för att de vill ha en spelare oavsett hur högt priset än är, kommer till sist även en biltillverkare med försäljningssiffror på 200 miljarder euro (2,211 miljarder kr) att vika ner sig. Till sist fick Wolfsburg en transferavgift på 55 miljoner (683,5m kr) för De Bruyne. Den belgiska stjärnan har nu spelat i Manchester sedan september 2015.

Framgång till varje pris: Det finns ingen bättre beskrivning för Man Citys exekutiva direktörers strategi. Bayern München, Tysklands rikaste lag, kunde tydligen inte lämna ett bättre bud på De Bruyne, samma sak gällde i fallet med den tyske landslagsmannen Leroy Sané. När spelaren, född i Essen, Tyskland, flyttade till Manchester ett år efter De Bruyne gav laget honom ett löfte: Om Sané tjänade mindre än 24,5 miljoner pund (304,4m kr) under hans första tre år i klubben, skulle City wire-transferera honom mellanskillnaden. Med andra ord garanterades Sané - som då var 20 år gammal - en lön på motsvarande 28 miljoner euros för tre säsonger. Tysklands högstaliga har inte en chans emot det.

Manchester City fick fördelar av det faktum att klubbens exekutiva kunde öka och antedatera sponsorkontrakt med företag från Abu Dhabi när de ville. Och att de systematiskt nonchalerade UEFA:s Financial Fair Play-regler utan något egentligt straff. Bakom klubben står den auktoritära styrande familjen från Förenade Arabemiraten, som använder deras fotbollsinvestering som visitkort för att ge det mer tyngd på den internationella scenen.

Men emiratet ska inte ha all skuld för den djupa klyftan mellan de som har och de som inte har inom fotbollsvärlden. Summan pengar som the Premier League nu genererar från försäljningen av sändningsrättigheter har fullständigt förändrat fotbollens landskap i Europa. Förra året skickade ligan 170 miljoner euros (1,87 miljarder kr) till Man City - en summa som var 75 procent högre än den som FC Bayern fick från den tyska ligan. Enligt Football Leaks-dokument hjälpte dessa generösa utbetalningar till att göra det möjligt för klubben att betala den tyska stjärnan Ilkay Gündogan en lön på nästan 11 miljoner euros (121,6m kr) förra året, detta medan anfallaren Sergio Agüero fick mer än 18 miljoner (199m kr). Spelarlönerna som betalas av Manchester City är bland de högsta i Premier League.

Men trots de höga summorna som spenderas går fotbollsprojektet i Manchester nu med vinst, vilket nödvändigtvis inte är helt självklart, vilket ett internt Man City-dokument från 2012 slår fast. "Fotbollsindustrin är väldigt fragmenterad," säger dokumentet, "och klubbar är de minst vinstrika i värdekedjan." Klubbarna måste köpa rätten till spelare och betala deras löner, noterar dokumentet, och bättre spelare tjänar mer pengar. Fotbollsförbund, mediaföretag och souvenirtillverkare - tillsammans med spelarna och deras rådgivare - har en mycket bättre chans att få höga vinster, slår dokumentet fast.

Men för att säkerställa att Manchester City får sin del av pengakakan har exekutiva designat en struktur som fotbollsvärlden aldrig har sett förut: ett globalt imperium. Det räckte inte längre att äga bara en klubb. Ett globalt nätverk av dotterbolag gör det enklare att dra in vinster - en kunskap som Man City varit medvetna om sedan 2009.

Det året skrev den italienska tränaren Roberto Mancini på två kontrakt samma dag: ett som ny tränare för Premier League-laget Manchester City, och ett som rådgivare för Al-Jazira Sports and Cultural Club i den arabiska Gulfligan. Shejk Mansour står bakom båda klubbarna. Och siffrorna i de två kontrakten var häpnadsväckande: Al Jazira hade åtagit sig att betala Mancini, som idag är det italienska landslagets tränare, en högre grundlön än Manchester City: Premier League-laget betalade honom 1,45 miljoner pund (18m kr), innan bonusar och incitament, samtidigt som han fick en grundlön på 1,75 miljoner (21,7m kr) från Abu Dhabi-klubben. Årligen.

"Vi har några betalningar som måste komma från Al-Jazira," skrev en exekutiv City-direktör i september 2011 till sina kollegor, där förklarade han tydligt vad som skulle ske: "Vi måste skicka pengar till ADUG och ADUG kommer sedan att föra de vidare till Al-Jazira med betalningsinstruktioner." ADUG är the Abu Dhabi United Group, holdingbolaget som äger Manchester City. Direktörerna där är shejk Mansour och Mohamed Rashed Mubarak Salem Al Ketbi. ADUG står i centrum för alla Manchester Citys ansträngningar att kringgå Financial Fair Play-reglerna och de subventionerar i hemlighet sponsoravtal som klubben har med företag i Abu Dhabi.

Så med andra ord kom en del av Roberto Mancinis tränarlön då via Al-Jazira. Det påstådda "konsultkontraktet" med den arabiska klubben var uppenbarligen bara en förevändning. Åtminstone under 2011 tog sig pengar avsedda för Mancini fram från Manchester till Al-Jazira och sedan in i ett diskret offshore-skalbolag på Mauritius vid namn Sparkleglow Holdings.

Varken Al-Jazira eller Mancini svarade på frågor från journalistnätverket the European Investigative Collaborations (EIC). Klubben klargjorde att de inte skulle svara på frågorna. "Försöken att skada Klubbens rykte är organiserat och tydligt," skrev en talesperson.

Utan systematiska regelbrott, dolda betalningar och hemliga pengainjektioner hade Manchester Citys framgångssaga inte varit möjlig.

En gång i tiden var de en lokal fotbollsklubb, nu är Manchester City ett globalt varumärke, ett av flera som ägs av the City Football Group (CFG). Precis som det är möjligt att dricka samma Starbucks-kaffe på identiska försäljningsställen, ur identiska koppar och för identiskt orimliga priser hela vägen från Seattle till Singapore, har dotterbolag till Manchester Citys fotboll dykt upp på alla kontinenter. Manchester City, New York City och Melbourne City, de tre flaggskeppen, spelar i himmelsblåa tröjor och gör reklam för Abu Dhabis flygbolag Etihad. Men i tillägg till dessa lag äger Man City andelar i ligalag i Uruguay, Spanien och Japan och har samarbetsavtal med klubbar i Skandinavien och med en afrikansk ungdomsakademi.

En intern presentation från 2016 beskriver lagets strategi för det lilla laget Torque i den uruguayanska huvudstaden Montevideo: "Uruguay är en attraktiv plats p.g.a koncentrationen av kvalitetsfotbollsspelare och begränsade budgetar hos lokala lag," noterar presentationen. Med andra ord: City Football Group hoppades kunna plocka ut relativt billiga talanger och utveckla de till deras egen fördel. Presentationen noterar att Torque är "bra för MCFC" och att "det är en lokal klubb och det bör sänka anskaffningskostnaderna för spelare." Ytterligare en sak som är positiv, enligt dokumenten, är att City inte behövde betala någon skatt på vinsterna från spelartransfers.

Investeringen i den spanska klubben Girona förklaras också: "Det är avgörande för akademispelares utveckling att spela konkurrenskraftig fotboll." Dokumentet argumenterar för att det är svårt i England då Manchester Citys trupp redan är för stark. "Det betyder att CFG måste utveckla andra vägar för att ge akademispelare chansen att spela." Lösningen: Ett spanskt lag där talangerna kan få speltid.

Fotbollens dotterbolag fungerar som ett ställe där man både kan parkera spelare tills de är redo och testa nya talanger. Det globala affärsnätverket är till för att managerna ska upptäcka lovande spelare först och ta in dem i CFG-systemet tidigt så de kan ha full kontroll över deras karriärer.

Endast ett litet antal aktörer i den globala fotbollsaffärsverksamheten kan hålla jämna steg med den här expansionsstrategin. Shejk Mansour och sponsorerna från Abu Dhabi har investerat över 2 miljarder euros (22,1 miljarder kr) i Manchester City under 10 år. Laget är nu vinstdrivande, men den ekonomiska framgången är rotad i regelbrott. Och förra säsongen var vinsten endast 10 miljoner pund (124,2m kr) - ingen fantastisk avkastning när man tänker på alla miljarder som investerats, särskilt med tanke på att Mansour fortsätter att gräva djupt i sin egen plånbok efter dyra nya spelare.

Ur ett idrottsligt perspektiv har projektet lyckats. Under deras första säsong under CFG:s ledning imponerade det nyligen uppflyttade Girona genom att sluta i mitten av tabellen i den högsta spanska ligan medan Torque i Uruguay omedelbart säkrade uppflyttning. Dotterbolagsklubben i Melbourne vann sin första titel tre år efter CFG:s övertagande.

Shejk Mansour köpte Manchester City 2008 för 100 miljoner pund (1,24 miljarder kr). 2015 investerade den kinesiska mediamogulen Li Ruigang 265 miljoner pund (3,29 miljarder kr) i CFG via ett företag som är registrerat på Caymanöarna, det gav honom en andel på 13 procent. Värdet på Manchester City har ökat åtminstone 10 gånger på sju år.

Manchester City-direktören Khaldoon Al Mubarak har beskrivit involveringen av Hans höghet enligt följande: "Shejk Mansour är en skarpsinnig affärsman som tror att man kan skapa ett värde från fotbollen som ännu inte har slutförts." De har inte bara vänt upp och ner på Manchester City, de har även dränkt fotbollsvärlden i pengar och tvingat den att globaliseras. City Football Group representerar fotbollskapitalism i sin renaste och mest framgångsrika form.

Inom fotbollen är det inte bara den starkaste som överlever, utan även den rikaste.

DER SPIEGELS team för fotbollsläckor:

Rafael Buschmann 

Jürgen Dahlkamp 

Gunter Latsch 

Andreas Meyhoff 

Nicola Naber 

Jörg Schmitt 

Alfred Weinzierl 

Robin Wille 

Christoph Winterbach 

Michael Wulzinger

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...