Palace v United 2-3

Fantastiska bilder från Selhurst Park där United-spelarna galet firar ett sent vinstmål med fansen, sånt som gör det värt allt det andra.

Trots att vi spelade som hundskit under nästan 60 minuter så har jag saknat den här sortens vändningar, finns nästan ingenting som slår det. Är inte lika säker på att mina grannar höll med om det i måndags kväll när Matićs bomb passerade mållinjen, men vad fan! Vid sådana här tillfällen kan man dessutom känna av ABU-nationens besvikelse. De sitter där, nerpissade och erigerade och bara väntar på att få ta på sig tangentbordskrigarens uniform och skriva av sig om sin glädje över ett United-misslyckande, och då bara krossas all levnadsglädje framför dem och deras livslust bara rinner ur dem, ahhh, det är helt ovärderligt och deras tystnad säger allt och mer därtill. Bara United som kan locka fram dessa känslor.

På tal om serbens första mål i United-tröjan så är jag inte särskilt förtjust i alla dessa videos som laddas upp på nätet ackompanjerade av "musik", men här får jag lov att lyfta på hatten åt "Drawty", det här är mäktigt och direkt gåshudsframkallande:

https://twitter.com/DrawtyDevil/status/970800384859164672

Ni har säkert läst om att KFC i England haft problem med leveransen av kycklingar till sina restauranger (https://www.sydsvenskan.se/2018-02-21/polisen-sluta-ring-oss-om-kfcs-kycklingbrist) under början av 2018, men efter att ha sett Luke Shaw göra entré i en åtsittande United-tröja vet jag inte om KFC:s problem enbart berodde på leveransproblem. Jag vill ju inte tro att han, för att vara en elitidrottsman, är rejält överviktig. Det måste handla om hur han är byggd, jag menar han tränar fotboll varje dag och har all expertis på hur man håller sig i trim tillgänglig alla dagar i veckan. Dessutom tjänar han miljoner på det. Problemet är att Shaw tidigare har kritiserats för sin livsstil och inställning, han har dessutom erkänt att han betett sig korkat när det gäller den biten. Men sen lovade han bot och bättring och fick en hel del beröm av Mourinho, bara för att sedan få se Ashley Young på nytt peta honom i startelvan i match efter match. Så det är lite svårt att få ihop ekvationerna runt herr Shaw.

På tal om folk i tajta kläder så fortsätter Crystal Palace att ha sina kvinnliga cheerleaders på planen när lagen går in och i halvtid för att dreglande gubbar ska ha något att titta... förlåt, för att skapa stämning på Selhurst Park.

Efter den sköna segern mot Chelsea förra helgen framförde jag lite kritik mot DDG, den gick ut på att jag tyckte att han borde ha räddat Willians avslut. Men nu är det ju som så med spanjoren att han för mig lätt tillhör topp-3 i världen och så många gånger som han har räddat oss under de senaste säsongerna så är han berättigad en tavla här och där. Han har ju dessutom kommit så långt att man liksom förväntar sig världsklassräddningar i match efter match. Och mycket riktigt så bjöd han på ännu en av säsongens bästa räddningar i måndags:

https://twitter.com/utdxtra/status/970776799541112832

Ni minns säkert säsongen 1998-99, ni vet då United spelade hem Trippeln. Redan den här säsongen pratar media och andra dumskallar om att Manchester City är det bästa klubblaget England någonsin fått fram (!). Och många menar att de är det bästa vi har skådat under Premier League-eran. Säger väl en hel del om vilka rövhål dessa "experter" är. Anledningen till att jag i början av det här stycket nämnde Trippel-säsongen är att många andra förståsigpåare håller det United-laget som det allra bästa i PL-historien. Det får man såklart tycka vad man vill om, men de kan i alla fall backa upp det med de tyngsta pokalerna och flera fantastiska prestationer. Vidare konstaterar jag att vårt lag från 98-99 den säsongen förlorade sammanlagt fyra matcher (Arsenal, Sheffield W och Middlesbrough i ligan, Tottenham i Ligacupen). I och med Citys förlust mot Basel (!) i CL i tisdags så har detta "oslagbara" lag nu, i början av mars, förlorat fyra matcher (Sjachtar Donetsk och Basel i CL, Liverpool i ligan och Wigan i FA-cupen) den här säsongen, men ta det lugnt, det är inget som de som hyllar City talar särskilt högt om.

Avslutar med en annan klassisk match på Selhurst Park, från maj 2014. Se gärna klart klippet och bevittna hur den vidrige Stevie Me plötsligt inte alls tycker det där med tv-kameror upp i ansiktet är en ren njutning. Underbara bilder: