* Manchester United har slitit sedan Sir Alex Ferguson slutade 2013

* Louis van Gaal tycker det är orättvist att jämföra laget med tidigare United-lag

* Men dagens trupp spelar inte en fotboll som är synonym med klubben

* T.o.m när klubben åkte ut 1974 anföll de fortfarande motståndarna

* Van Gaals mannar mäktade med endast ett skott på mål i förlusten mot Spurs

Manchester United har slitit under tre säsonger och spelar inte längre som de gamla United-lagen.

AV: Martin Samuel, Daily Mail, onsdag 13 april, 2016:

Manchester United spelade inte så dåligt mot Tottenham i söndags. De spelade bara inte som Manchester United. Louis van Gaal reser alltid ragg inför det påståendet. Han tycker det är orättvist mot hans unga, arbete-pågår lag att jämföra de med två årtionden av briljans under Sir Alex Ferguson.

Men ingen dömer Van Gaal mot standarden av de allra största; de dömer honom mot Uniteds lag genom hela historien. Inte bara titelvinnarna, utan de utanför titelstriderna, också.

United gick igenom några desperat magra år på 1970-talet. De åkte för helsicke ut 1974 - men t.o.m laget från den eran skulle inte ha spelat 90 minuter med endast ett skott på mål borta mot Tottenham.

Louis van Gaal befinner sig under press men tycker det är orättvist att hans lag jämförs med tidigare United-lag.

Sir Alex Ferguson (t.v.) firar den sista av hans 13 Premier League titlar med United 2013.

Det är anledningen till att Van Gaals tid nästan helt säkert har nått vägs ände. Det är inte besvikelsen i ligan, den tidiga Champions League besvikelsen, den dåliga återbetalningen på de spenderade pengarna, eller de senaste påståendena om missnöje i omklädningsrummet. Enkelt uttryckt så ser Van Gaals United inte ut som de borde.

Vissa klubbar har en identifierbar stil. Barcelona skulle kunna bära vilken färgkombination som helst och efter fem minuters fotboll skulle du veta att det var Barcelona du tittade på. Det var likadant med Manchester United. De kunde ha dykt upp i orange med rosa polkagrisprickar och efter fem minuter skulle den kamoufleringen vara avslöjad.

Under åren innan de började representera den moderna, elitsuperklubben, med all arrogans som den statusen ger, var United faktiskt ganska populära bland andra supportrar.

En del av det kom från klubbens tragiska, men ändå framgångsrika, historia, från the Babes och Bobby Charlton och Sir Matt, vidare till George Best och Denis Law. Men det var mer än en känsla. Det handlade om vad klubben stod för, och fotbollen de spelade, särskilt på bortaplan. De tryckte på. De kom till din arena, och de anföll.

När jag växte upp var kvällens match på Upton Park alltid min favorit under säsongen: West Ham versus Manchester United. Och nej, vi kom inte bara för att se United, som läktarsången säger, för United var inte särskilt framgångsrika då.

Liverpool var i en annan klass, plus Leeds och Nottingham Forest, och under en period, Ipswich också. Och de spelade alla bra fotboll. Men ändå inte som United. Liverpool var skarpa. Liverpool tog ledningen och stängde nr matchen. De var imponerande, men inte alltid så roliga att titta på. United, kanske för att de inte var lika bra, var annorlunda - de tog risker, de spelade med frigjordhet.

Manchester United är kända för att spela bra fotboll och vann Champions League 1999.

Det verkade alltid bli mål när de var med - 4-2 1977, 2-2 1972 - och de gav dig alltid en chans. Under en särskilt gräslig säsong, 1977-78, vann inte West Ham en enda hemmamatch i ligan förrän den 10 december - då de besegrade Manchester United med 2-1.

Så det var förmodligen också en del av det hela. West Ham gjorde bra ifrån sig mot Manchester United. Det finns en generation fans uppvuxna under Ferguson åren som inte kommer tro på detta men Manchester United gick 16 ligabesök utan någon vinst på Upton Park mellan den 2 september 1967 och 21 januari 1989.

Men ingen tänkte på dem som ett blåbärslag. De hade bra spelare, och de stod för någonting: en modig inställning som nu bara försvinner alltmer.

Det finns en känsla inom klubben att en säsong utan Champions League fotboll för andra gången kommer bli kommersiellt förödande. Ett år utanför turneringen är en blipp, två år av tre skadar varumärket, och det är inte många som tror att Van Gaal kan överleva om United hamnar utanför topp fyra.

Sir Matt Busbys (t.h.) United lag innehöll Denis Law (t.v.), Sir Bobby Charlton (trea fr. v.) och George Best (fyra fr. v.) och de var även stora underhållare och satte trenden för ett United som spelade anfallande fotboll.

Så managerns roll är betydligt mer komplex än att bara underhålla massorna. En populistisk, frisläppt inställning skulle säkerligen inte rädda någon modern Manchester United manager om, vilket hände mellan 1968-69 och 1974-75, han inte slutade högre upp i tabellen än åtta.

Men om United hade spelat med en liknande, äventyrlig stil och särskilt med Van Gaals introducering av lovande ungdomar, då hade spekulationerna gällande hans framtid inte blivit så intensiva. Efter att ha etablerat United som Englands främsta klubb gick Ferguson tre säsonger utan att vinna ligan mellan 2003-04 och 2005-06, och de gick inte längre än till åttondelsfinal i Champions League under den tiden heller.

Men de spelade som Manchester United. Ruud van Nistelrooy gjorde 30 mål 2003-04 och 24 2005-06. De snittade ändå 1,7 Premier League mål per match under den perioden - snittet den här säsongen är 1,2 - och i och med Cristiano Ronaldos ankomst stod det klart att Uniteds anfallsinställning inte var på väg att avta.

De Röda Djävlarna misslyckades med att vinna titeln mellan 2003-04 och 2005-06 men Ruud van Nistelrooy och Cristiano Ronaldo imponerade ändå i offensiven och spelade på United sättet.

I kontrast till detta, om Van Gaal blir kvar, vilka tecken finns det på att United kommer återuppta sina finaste principer? Det är ju inte så att det här laget har inlett segt och sedan vuxit och blivit livligare. Deras senaste framförande bjöd på ett skott på mål under 90 minuter.

Och medan fansen fortfarande sjunger om dessa 20 titelvinster börjar det redan låta som en förtvivlad anspelning på historien - precis som Anfields konstanta referenser till fem Europacuper. United har inte sett ut eller spelat som titelvinnare den här säsongen - men ännu viktigare är att de inte har sett ut eller spelat som United.

Självklart kommer hemmafansen ändå att se fram emot onsdagens kvällsmatch i östra London. Det är en av de sista matcherna som spelas på Upton Park under strålkastarna, definitivt den sista FA Cupmatchen och detta med en semifinalplats i potten.

Men den där specifika känslan av förväntan som en gång i tiden omgav Manchester Uniteds besök håller på att förloras. Ingen kommer för att se Van Gaals United nuförtiden; för Van Gaals United blir alltmer som vilken annan klubb som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...