Bilden: Vet ni vem det här är? Om inte så har ni inte missat något, det är ett praktarsle av episka mått, fortsätt läsa om ni inte känner igen honom.

ARSENAL (H)

Jaha, dags att ta sig an Arsenal hemma senare idag då. Matcherna har ju inte samma innebörd som de hade en gång i tiden längre, men för oss gäller det att få till en svit med bra resultat så att vi kan börja klättra uppåt så smått, och det är alltid lika skönt att täppa till käften på den skrynklige, alltid! Vi har ju onekligen ett fint facit mot den ej manglande schäfern och hans primadonnor. Jag stirrar mig inte blind på statistik och tror inte det har så stor inverkan som många "experter" försöker få det till, men självklart kan ett bra facit mot en specifik klubb ge ett viktigt uppsving i den psykologiska kampen. När det gäller Man United v Arsenal i ligaspelet på Old Trafford så får vi gå tillbaka till den 17:e september 2006 (!) för att hitta deras senaste vinst.

Då vann de med 1-0 efter ett sent mål av den alltid lika älskade Emmanuel Adebayor. Det är alltså mer än 10 år sedan de tog tre poäng av oss i Manchester. Säker på att Mourinho vill fortsätta den fina sviten mot sin gamla kompis från Frankrike. Så de senaste 10 ligamatcherna på OT har följande att deklarera: 7 United-vinster, 2 oavgjorda och en Arsenal-vinst. Målskillnaden är 20-9 till vår favör. Samtliga vinster har skett med uddamålet, förutom en:

ROONEY

Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva lyfta fram vår lagkapten i den här bloggen, men han gör det ganska svårt att undvika, milt uttryckt...

Ni vet alla vad det handlar om, annars kan ni läsa på här:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/17/11387504-red-red-wayne-spritfylld-wayne-rooney-nastan-for-full-for-att-kunna-sta-upp-da-han-fotograferades-med-tva-kvinnor-efter-att-ha-kraschat-en-brollopsfest/

Grejen är ju den att ni är väldigt lättlurade om ni tror att det här är första gången eller så, det är det inte. November verkar dock vara en favoritmånad för scousern att lätta på trycket, tidigare i veckan kunde vi läsa följande från Neil Ashton i The Sun:

"Tyvärr är den här senaste alkoholeskapaden ingen engångsföreteelse för Wazza.

I Alicante i november förra året, efter Englands förlust mot Spanien, gick kaptenen ut på ännu en allsmäktig spritsession med några av hans lagkamrater. Det var ingen vanlig kväll.

Roy Hodgson ville inte att han spelare skulle dricka, men det gjorde de ändå. De hade en till match, mot Frankrike fyra dagar senare, men det var det sista de hade i tankarna då de tog sig an alkoholen.

Alla dessa berättelser är undangömda, begravda med resten av skeletten som förföljer landslaget."

Sen har vi gången då han söp till ordentligt till efter klockan 5:30 på morgonen efter en CL-semifinal. Då satt han i samma bar som flera engelska fotbollsskribenter och tankade i sig, och det skrevs inte en rad om det. Så här ser vi exempel på att den engelska tidningsvärlden väljer lite själva när de vill rapportera såna här saker och vem det gäller.

Sen har vi ytterligare två exempel från senare tid då han har varit så tankad att han knappt har kunnat gå eller prata: Vid Uniteds UNICEF-middag förra året, efter boxningsmatchen mellan Frampton och Quigg och på puben Aspley Cottage i Manchester då Lumineers spelade på O2 Apollo.

Det har inte bekräftats än men efter bilderna på Rooney med vinfläckar på läpparna sägs det att officiella vinsponsorn Casillero del Diablo är riktigt nöjda med Rooneys egna initiativ till reklamkampanj vid sidan av planen:

Om han spelade som en fotbollsgud varje vecka för United, då skulle jag ärligt talat inte bry mig särskilt mycket om han spenderade varje minut av sin fritid med att bolma cigg och dricka absint. Men det gör han inte och har inte gjort på många, många år, så det stör mig. Vi pratat alltså om någon som drar in £300,000 (3,68m kr) i veckan och har haft det lite knackigt (ok, var det århundradets underdrift?). Han borde ju känna någon slags yrkesstolthet och kriga som en galning för att bli något sånär vältränad och kanske kunna göra någon slags nytta för laget. Men istället super han sig dyngrak och ber sina unga fans om ursäkt om de såg bilderna. Patetisk räcker inte riktigt till för att beskriva det hela. Han borde be alla som betalar dyra pengar för att se honom "spela fotboll" om ursäkt, hålla upp händerna och avsluta den här farsen.

Han är alltså en 31 år gammal gift pappa till tre ungar, som är lagkapten för Manchester United och England. Han är också en korkad, oprofessionell, föredetting och scouse. Med tanke på hans CV och att han är kapten borde de yngre killarna se upp till honom som en förebild. Istället ser de honom som en otränad föredetting och försupen galt. Som dessutom inte har några som helst problem med att skamlöst kvittera ut 14,7 miljoner kronor i månaden för i princip ingenting. I mina kretsar talas det om löneslavar, men här pratar vi om en lönetjuv.

Det var faktiskt några år sedan jag började döma ut vår scouser. Vissa har fått upp ögonen för raset först den här säsongen, andra ser fortfarande inget problem med att han spelar för Manchester United. Men sen finns det andra personer också, som upptäcker saker och ting väldigt tidigt och som några år senare kan flina och väsa, vad var det jag sa?

Här har vi ett av genierna på Red Issue Sanc, från den 12:e mars 2011:

"Desto snabbare Rooney drar åt helvete från klubben, desto bättre är det. Han är en fruktansvärd liten Scouse-skit som försökte hålla oss som gisslan för bara några månader sedan, han visade trosorna för City för i helvete, och nu tycker han att han befinner sig i en position där han kan börja peka finger åt andra spelare trots att han spelat som ett avlopp under större delen av det senaste året. Han har ingen kärlek för United och kommer aldrig att ha det heller. Bara se till att vi blir av med den fittan."

Nike var också ganska tidig med att förutspå hur det skulle sluta:

Men Rooney är inte den enda som har egensinniga "tankningsvanor". En gång i tiden var han väldigt bra polare med f.d boxningsvärldsmästaren Ricky Hatton. Hatton kommer från Manchester och är en bitter blå, men de två fann varandra ganska snabbt. Hursomhelst så hymlade inte Hatton med sina vanor:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/18/11387687-jag-kanner-mig-acklad-av-droganvandandet-ricky-hatton-erkanner-skammen-kring-kokainet-och-drickandet/

När vi är inne på ämnet Hatton så kan man ju fundera på varför det verkar som att han inte längre är så bra polare med Rooney? Det kan finnas en story där som är värd att sniffa vidare i. Och som av en ren slump så dök Rooneys f.d polare Ricky Hatton upp i tabloiderna igår och även han passade på att roa sig, men han hade åtminstone tillräckligt med förnuft att lägga av med sin sport först:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/18/11387689-spice-boy-ricky-hatton-klar-ut-sig-till-ginger-spice-geri-halliwell-under-dryckessession-i-benidorm-i-full-union-jack-minidress/

Jag blir lika skrattfärdig varje gång någon "expert" kommer dragandes med att Rooney är nära att slå målrekordet för United, han har tagit det för Ingurland och han närmar sig Peter Shilton i kolumnen för flest landskamper, därför förtjänar han en startplats. Eller han slog en bra passning mot Swansea. Det räcker när det gäller scousern, för många.

Under de åren då han var som allra bäst, då var han riktigt jäkla bra. Då tyckte jag det var ett nöje att se United mycket p.g.a att han spelade och som han gjorde det. Han var aldrig bäst i världen, men han var helt klart med strax där under den absoluta toppen. Problemet är att den här toppen utspelades för länge sedan, säg 2004-2009. Sedan såg vi en hel del bra 2010 och 2011 också, men inte på samma nivå och inte med samma kontinuitet. Sedan dess har det varit en resa utför, en resa som han starkt bidragit till själv p.g.a sitt leverne.

Vi kan ju bara ta en titt på två av hans kollegor, de är dessutom jämnåriga och ett tag pratade vissa om att de här tre spelarna var bäst i världen. Två av de håller jag med om, men inte när det gäller Rooney, dessutom är de andra två fortfarande i "hyfsad form".

Rooney: 31 år, 731 matcher, 317 mål

Ronaldo: 31 år, 821 matcher, 562 mål

Messi: 29 år, 716 matcher, 553 mål

Två av dem smashar fortfarande sönder nya rekord på den högsta nivån; den andra smashar sönder vinflaskor i hotellbarer medan han är på landslagsuppdrag.

Det sägs ju att en bild säger mer än 1,000 ord, här är jag beredd att hålla med, dessa bilder illustrerar skillnaden mellan Ronnie och Rooney ganska bra:

Rooney har ju även skitit ur sig några böcker och det här blir bara roligare för varje gång det luftas:

I ett utdrag i the Mirror från hans bok, My Decade in the Premier League by Wayne Rooney, skriver Englandsforwarden som sommaren 2009: "Tidigt i juli: första dagen tillbaka för försäsongsträningen. Jag är som de flesta killar är, jag lägger på mig några pounds (1 pound = 0,45 kg) under semestern. T.o.m om jag inte tränar under en vecka så lägger jag på mig två eller tre (= 0,9 kg - 1,3 kg), men jag kom tillbaka till Carrington för första dagens arbete var det en chock som väntade på mig. Vågen på klubbens gym berättade för mig att jag hade lagt på mig några pounds mer än vad jag trodde - sju (= 3,1 kg). Sju!

"Sedan kom jag ihåg vad det handlade om - jag drack några öl när jag var borta. Jag är satt. Jag är inte som Ryan Giggs, bara ben och muskelmassa. Men jag lägger på mig vikt ganska lätt. Men det är inget problem. Det är inte så att managern hänger över axeln på mig då siffrorna kommer upp och skämtar om att jag har ätit för många chip butties (vitt bröd med smör och pommes frites på). Dessutom vet jag att jag kan göra mig av med det på en vecka eller två. Alla spelarna får avspända träningsprogram att hålla sig till medan de är borta, men de är frivilliga.

"Klubben vill inte att vi överdriver ätandet och drickandet under sommaruppehållet, så om jag åker utomlands gillar jag att gå till hotellets gym tre gånger i veckan och jobba på löparbandet och köra lite viktträning.

"På det sättet kan jag vara skarp när vi återvänder till träningarna och löpningarna kommer kännas enklare när försäsongsmatcherna börjar. Men att komma tillbaka till försäsongen efter några öl och några veckor utan boll är fysiskt tufft."

Rooney hintar sedan om att han kan få svårt att spela vidare i sin nuvarande roll som Uniteds centralspelare i så många år till. "Som anfallare måste jag jobba hårt hela tiden. Jag måste vara skarp, vilket betyder att min fitness måste vara rätt för att spela bra. Om den inte är det så syns det," säger han. "Det skulle förmodligen vara annorlunda om jag var en ytterback. Jag skulle kunna gömma mig lite, ta färre löpningar in på motståndarnas planhalva och ändå komma undan med det. Men som centerforward för Manchester United, finns det ingenstans att gömma sig. Jag måste jobba så hårt jag kan, annars kommer managern att plocka av mig från planen eller peta mig i nästa match.

"Det finns ingen plats för misslyckande eller att komma tvåa i den här klubben. När det gäller näring vet alla spelarna vad de ska äta och vad de inte ska äta under hela året, men vi tillåter oss själva lite lyx. Under säsongen tycker jag inte det gör någon skada att ta en take-away då och då. Klubben har alltid någon tillgänglig för att prata med mig om kosten om jag behöver dem."

UNITED, KRISTENDOM OCH ISLAM...

Vad fan är det här för en rubrik nu da? Är det kanske ingen som undrar. Nej, jag är inte religiös, men jag hatar så mycket med den moderna fotbollen att det kanske en dag kommer bli ett alternativ (tror att jag ändå väljer puben till slut, men vem fan vet?). Har ni hört talas om Richard Arnold? Om inte så kan ni känna er glada. Det är ett praktarsle i kostym som finns med i ledartoppen hos United.

I vanliga fall ser jag med avsky på honom då han sitter på läktaren och tar upp plats och syre från oss andra. Men nu har han verkligen klättrat på kukhuvudsstegen, vilken är en hyfsad prestation när det gäller honom.

För någon vecka sig hostade han ur sig följande avloppsmaterial på någon löjlig konferens nere i Lissabon:

"Nivån vi engagerar på, för att sätta det i en kontext, liknar religion. John Lennon blev berömt citerad för att ha sagt att The Beatles var "större än Jesus".

"Vi vill inte vara respektlösa på det sättet, men vad man ser ur mätningssynpunkt är att nivån på engagemanget och glöden vi får ligger i nivå med världens stora religioner och det är de enda sakerna som är på samma nivå som Manchester United när det gäller den interaktionen och det engagemanget.

"Vi nådde just en miljard interaktioner på Facebook. Det är otroligt värdefullt för det ger oss möjlighet att se vad fans gillar och det ger oss möjlighet att anpassa vårt beteende då vi går framåt.

"Vi befinner oss på en annan måttstock jämfört med andra klubbar i vår liga. Vi är också störst i världen på det vi gör för alla sporter och alla lag. Sport är en av de mest engagerande sakerna i världen. Inom det är vi de mest engagerande."

Det är sant, gott folk! Jag skämtar inte. Så glöm Europacupen och fler ligatitlar: vi är världsmästare på onlineengagemang, låt oss alla bryta brödet och slå upp ett stort glas vin! Om det finns någon rättvisa så borde någon religiös galning någonstans tolka detta som respektlöshet mot sin religion, och stena eller halshugga kukhuvudet.

Tyvärr fick det inte någon vidare spridning i media, och det tycker jag är synd. Vi som fans ska ha koll på vilka dynamiska dumskallar det är som styr vår klubb och sådana här pisshuvuden ska inte komma undan med sån här skit. Så tack och lov var det i alla fall en journalist som sniffade upp det och skrev en bra artikel om det hela. Det är inte ofta jag berömmer the Sun, men här ska de ha en vänlig klapp på axeln:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/18/11387691-da-manchester-united-jamfor-sig-sjalva-med-stora-religioner-visar-det-allt-som-ar-fel-med-dagens-premier-league/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...