Bilden: Efter fylleskallens mål i torsdags behöver han nu endast två fullträffar till för att gå om Bobby Charlton som Uniteds bästa målskytt genom tiderna!

FEYENOORD

Nu ska jag vara väldigt tydlig, för det finns alltid nötter som försöker missförstå saker man säger/skriver. Jag tror inte att vi är världens bästa fotbollslag och att vi från och med nu kommer runka hem varenda titel som står framför oss. Långt därifrån. Men det är nu tre och en halv månad sedan José Mourinho ledde oss i sin första tävlingsmatch som Uniteds manager, och de som inte kan se förbättringarna måste vara helblinda. Jag har gång efter annan tjatat om att det är omöjligt att kräva att portugisen ska göra oss till titelkandidater genom att bara knäppa med fingrarna. Han måste få tid på sig och man får aldrig glömma vilken trupp han tog över. Det mumlas om att han ville sälja flera spelare i somras, men att de "ville stanna kvar och kriga om en plats"/tjäna fina pengar. Man kan titta på utläggen vi har haft och häpna, men jag hävdar ändå att det kommer ta några fönster till innan han har den trupp som han verkligen vill ha. Därför tycker jag det är så roligt att se framstegen som redan har gjorts. Visst, tittar man i tabellen så är det lätt att fnissa och sarkastiskt rulla med ögonen. Men vad händer på planen då? Under de tre senaste åren har det östs ut pengar på nya spelare som om det inte fanns någon morgondag, utan att man har kunnat skåda några egentliga förbättringar.

Det var i mångt och mycket det som fick mig att i ångest börja uppträda som Rooney i en hotellbar/på en bröllopsfest, det faktum att trots alla pengar vi spenderade på bra spelare så tog vi snarare steg bakåt än framåt. Men nu anar man sakta en förändring av detta. Hemmamatcherna mot Stoke, Burnley och Arsenal skulle ha gett oss nio poäng, men det blev blott tre. Men spelet i dessa matcher har varit upplyftande och ibland direkt underhållande. Mot Arse var det inget snack, vi skulle ha vunnit, vi körde stundtals över dem och de visade på nytt vilka mentalt svaga primadonnor som utgör deras lag. Men har man en så skakig backlinje som vår, och försvsarschefen Bailly skadad, så räcker det med ett hyfsat inlägg in i boxen för att vi ska vara ömtåliga. 1-0 ledningar är aldrig säkra att gå på, oavsett hur dominant man än är. Det irriterande är att vi inte dödade den matchen tidigare, för det hade vi verkligen kunnat göra. Men det är inte mycket att gråta över.

Istället kastar vi oss fram till i torsdags och insatsen mot Feyenoord. Den var också riktigt glädjande, särskilt då vi äntligen kunde döda en match och bara fortsatte att ösa på, trots att vi tagit ledningen. Det var riktigt roligt att skåda. Sen vet jag också att Feyenoord var skitdåliga, härligt att se det sönderbombade grisansiktet Dirk Kuyt vara så otroligt usel också, i en direkt jämförelse fick han ju självaste Rooney att se briljant ut, och det säger en hel del.

Men man kan som sagt var bara möta det motståndet som stå framför en och vi ska inte glömma att vi ofta har fått stryk mot rena skitlag tidigare. Så jag firar inte som om vi har vunnit CL eller PL, men jag är glad att vi går ut och dominerar fullständigt, för fyra mål och håller nollan. För hade vi förlorat här, ja då hade det varit färdigspelat i Europa för oss den här säsongen. Hur vi kunde förlora borta mot dessa skithus övergår mitt förstånd, men nu nu har vi allt i egna händer, en poäng borta mot avsågade Zorja och vi är klara för slutspelet nästa år.

Sen är det såklart lättare att verkligen uppskatta den positiva utvecklingen i vår fotboll när man smärtsamt blickar tillbaka på det holländska kukhuvudets tid som vår manager. Wow, jag blev kallsvettig bara av att skriva det. Tänk bara på matchen i cupen mot Sheffield United hemma, visst vi vann den men det var fler gånger än en då jag verkligen höll på att somna. Det var så illa att publiken t.o.m jublade när vi fick en hörna. Förlusten mot Norwich hemma, då tulpanknullaren borde ha fått sparken, 0-0 borta mot Palace, 0-2 borta mot Stoke på Annandagen, Midtjylland och Liverpool borta i Europa League och Southampton hemma i ligan. Ja, listan kan göras väldigt lång, det här är bara de matcherna jag kommer på ur minnet utan att konsultera nätet. Och jag minns hur ont det gjorde att se skiten vi serverades och hur mycket man längtade efter något positivt att greppa tag i där ute på planen. Men det fanns inte. Visst, Martial fick ett litet internationellt genombrott och De Gea fortsatte sin vandring mot positionen som nummer ett mellan stolparna i hela världen, men mycket mer var det inte. Så det är klart att saker och ting känns mycket bättre nu. Sen vet jag att vi kommer gå på minor och få käftsmällar under säsongen, men jag anser att Mourinho har gjort det väldigt, väldigt bra med det han har att jobba med så här långt.

Och som stor beundrare av det Henrich Mchitarjan har gjort tidigare var det oerhört glädjande att se honom i torsdags. Han lyckades inte med allt, men det han visade gav mig stundtals gåshud. Jag älskar att se fina passningar, men det är något speciellt med spelare som blixtsnabbt kan springa mot försvarare och dribbla sig förbi dem. Rycket han gjorde innan han blev fälld var en fröjd och hans direktpassningsspel och spöklöpningar in i boxen gjorde mig hård där nere. Hoppas verkligen att Mourinho bedömer honom som mogen för större uppgifter nu och att han kan fortsätta på den inslagna vägen, då jäklar!

ROONEY

Jaha, det ämnet igen. Det känns som att han tar upp mer plats här på bloggen än han förtjänar, men det är ju inte mycket positivt och han är trots allt vår lagkapten (!) och för er som fortfarande tror att han är en världsklasspelare så kan ni ju bara hoppa över det här stycket.

Flera journalister i Ingurland viskar numera om att Southgate, om han får fortsätta, vilket ser troligt ut, kommer ta av Rooney kaptensbindeln och ge den till någon annan i landslaget. Jag hoppas att det är sant och att Mourinho sedan gör detsamma i United. Här kommer i alla fall en tydlig och sann känga från The Suns chefssportskribent:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/26/11390307-dave-kidd-wayne-rooney-har-bara-sig-sjalv-att-skylla-da-hans-status-i-manchester-united-och-england-fortsatter-att-falla/

Nu närmar vi ju oss julen och det intensiva spelprogrammet i Ingurland. Det är även dags för de engelska fotbollsklubbarna att pressa in de (ö)kända julfesterna. Tydligen är journalisterna i år extra ambitiösa i sina försök att snoka reda på vart och när United ska skåla för Jesus födelse. Vanligtvis hålls det i slutet av november eller början av december, men nu har vi två matcher i veckan fram till den 17:e december, då vi möter West Bromwich borta. Sedan blir det ett uppehåll för United t.o.m Annandagen (26/12), då vi möter Sunderland hemma, så där kan det kanske tryckas in lite mat och dryck under vänskapliga former. Intresset från media har garanterat ingenting med Rooneys eskapader att göra.

Jag ska även vara ärlig och säga att han inte var helt katastrofal mot Feyenoord. Det är fortfarande så att han irriterar mig väldigt mycket bara med sin blotta närvaro på planen, men målet gjorde han bra och passningen till Mata likaså. Sen kan man ju debattera huruvida han borde ha blåsts av för foul på försvararen innan han stånkade sig in boxen. Men det som stör något outhärdligt är att höra alla nötter i media efter en hyfsad prestation av Rooney. Ja då är allt lugnt igen, då har han visat världen vilken otrolig fotbollsspelare han är och hans kritiker är bara bittra och avundsjuka.

Exemplen är många och jag har hittills aldrig hört G Nev, Scholes eller Rio kritisera den fyllesjuka galten, men vid de sällsynta tillfällen då han lyckas komma upp i kanske "strax under godkänt" i betyg, då blåser de stor fanfar. Ett annat exempel är runkaren från samma sorgliga stad som Rooney, Jamie Carragher, då han här sluter sig till dem som försvarar det oförsvarliga:

"Har ni någonsin tänkt under en minut på hur det är att vara Wayne Rooney? Folk säger kanske att han tjänar en massa pengar och att han har ett fantastiskt liv. Självklart är det så men han kan inte gå till en nattklubb. Hela stället skulle stanna upp. Han kan inte gå ut en lördagskväll så hans enda riktiga chans är i hotellbaren."

Självklart är det så, Jamie! Hans enda två val under en ledig kväll var a) att gå till en nattklubb eller b) supa sig dyngrak fram till morgontimmarna i en hotellbar med några fullständiga främlingar. Fram tills idag hade jag sett en hel del olika valmöjligheter som var öppna för honom, dessa inkluderar att: gå ut och äta en god middag, titta på tv, dra en runk, spendera tid med sin familj och köra ett extrapass på gymmet för att förbättra hans kondition. Självklart inser jag nu att inget av dessa alternativ ens var värda att överväga, istället handlar ju allt om på vilken scen han skulle kunna supa sig själv redlös på. Fan vad dum jag är alltså!

Och Carragher är ju verkligen perfekt anpassad för att erbjuda en expertåsikt. Jag menar det var ju aldrig så att han sprutade grädde över en strippa och simulerade sex inför en publik, eller hur?

På tal om Rooney så verkar det som att hans läger glömde den gyllene regeln i tabloidvärlden då han i förra veckan motvilligt erbjöd en ursäkt och lite annan skit; de försöker nämligen alltid att hitta en efterrätt att trycka söndagen efter ett avslöjande, vilket ofta får det den avslöjade säger under tiden att framstå som lite idiotiskt. Så allt det där snacket om att han "inte gjorde något fel, uppträdde schysst, bara tog några drinkar" känns lite svagt när man läser förra söndagens upplaga:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/26/11390306-wayne-randy-wayne-rooney-fick-nastan-en-small-av-en-brollopsgast-efter-att-den-fulla-englands-kaptenen-narmade-sig-hans-fru/

Antar att uppträdandet som det rapporteras om i artikeln här ovanför endast kan ha kommit från "bristande respekt" mot The Big Man.

Läs gärna artikeln, om citaten från Jagielka och smygaren från FA är sanna, så är det ju fantastiskt underhållande.

Som ni säkert förstår så vill jag inte att Rooney ska slå några fler rekord för United. Han har varit en fantastisk spelare för oss och det kommer jag alltid att uppskatta, men det är väldigt länge sedan och idag är han mest en pinsam och patetisk lönetjuv som skamlöst lurat till sig en förmögenhet under många år nu. Efter målet mot Feyenoord i torsdags så har han nu bara ett mål upp till Bobbys 249 och lyckas han göra två till, så är rekordet hans. I torsdags gick han dessutom om Ruud van Nistelrooy som vår bästa målskytt i Europa genom tiderna:

1. Wayne Rooney (96 matcher) 39 mål

2. Ruud van Nistelrooy (47 matcher) 38 mål

3. Ryan Giggs (158 matcher) 29 mål

4. Denis Law (33 matcher) 28 mål

Scousern behövde i och för sig fler än dubbelt så många matcher som Ruud för att nå den siffran, men han har ändå rekordet och det stör mig. Gäller väl bara att vänja sig vid tanken på att han förmodligen kommer vara den totalt bästa målskytten för vår klubb snart också, och då oroar jag mig mest för medias reaktioner och huruvida de klarar av att se sunt på att han är Uniteds bästa målskytt genom tiderna, samtidigt som han inte är tillräckligt bra för att vara i närheten av startelvan.

ADAM LALLANA, DET DJÄVLA KUKHUVUDET

På tal om scouers så fortsätter jag nu raskt över till ett rövhål från södra Ingurland som numera får sin lön av scouserna. Precis, Adam Lallana. Jag har aldrig gillat honom, det är något vidrigt över hela honom tycker jag. Han spelar gärna lite tuff med tatueringar och ett spelat hårt utseende, men på planen är han en ärkekuk i varje por av sitt varande. Det är en sån som man önskar att Eric Bailly (eller vem som helst, för den delen) skulle dela ut en sån här tackling på:

Och att fanskapet sen skulle landa "olyckligt" och så vidare.

Efter Ingurlands vinst mot Skottland tidigare den här månaden var det inte bara Rooney som hamnade i blickfånget. Just Lallana och hans haltande, överskattade kompis Jordan Henderson tyckte det här var en bra idé under deras lediga kväll:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/11/26/11390305-stripper-to-skipper-englands-kapten-jordan-henderson-och-lagkamraten-adam-lallana-akte-till-en-strippklubb-i-bournemouth-samma-natt-som-wayne-rooney-fotograferades-full-pa-ett-brollop/

Jag vet, jag är också läskunnig. Lallana drack några klunkar öl och den halte och lytte är helnykterist, inga problem. Men det är mer det här att de får en ledig kväll och sedan är det träning på eftermiddagen dagen efter. Då tar de en taxi från Watford till Bournemouth, det är 110 miles (177 km), för att gå på strippklubb i två timmar! Båda nötterna har fru och barn. Och vad vet jag, det är kanske helt ok för deras tjejer att deras män sitter och flåsar över lättklädda/nakna damer på en strippklubb nere på sydkusten, medan de sitter med barnen hemma i skithålet till stad som kallas Liverpool. Sen kan man ju fundera över deras kvinnosyn också. Jag vet att som man ska man helst tycka att det är fullt ok att gå och titta på tjejer som strippar, där är jag en sådan där riktig "glädjedödare" som inte håller med. Henderson kanske letar framtida jobbmöjligheter till sina döttrar där inne, vad vet jag? Sen är det intressant att läsa om en av tjejernas åsikt om pungpåsen Lallana, "avvisande mot dem, arrogant och snål", det hade jag aldrig väntat mig...

Bara för att föra över idiotin till ett svenskt perspektiv så vore det här som om svenska fotbollslandslaget bodde på hotell i Båstad mellan två matcher och två spelare tog taxi upp till Göteborg (106,8 miles = 172 km) för att gå på Chat Noir i två timmar, för att sedan ta taxi tillbaka igen.

Imorgon (söndag) väntar West Ham hemma i ligan, följt av West Ham hemma i Ligacupen på onsdag. Så på onsdag kväll hoppas jag vi kan reflektera över fortsatt fint spel, tre fräscha poäng och en plats i semifinalen av Ligacupen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...