Torsdagen den 12:e mars, för 99 dagar sedan, spelade vi vår senaste match: borta mot LASK i första åttondelsfinalen i Europa League. Den spelades inför tomma läktare och vi vann med 5-0. I dag rullar cirkusen vidare.

Och vår senaste ligamatch spelades den 8:e mars, för 103 dagar sedan, och höjdpunkterna från den matchen tåls definitivt att ses igen.

Ok mina damer och herrar, i dag blåser alltså Premier League-säsongen 2019/20 vidare för Man United, efter coronauppehållet på tre månader. Jag har skrivit här tidigare om hur jävla sjukt jag tycker det är med en fortsättning, men det är också ett jävligt sjukt system vi lever i, så jag kan inte påstå att jag är jätteförvånad. Dagens text handlar dessutom till störst del om det, så jag ska inte börja med att tjata ihjäl er redan i inledningen.

Marknadsvärde framför människovärde. 2020: råttans, de smutsigas, fårens och en dödlig tragedis år

I dessa föränderliga tider är det skönt att åtminstone vissa saker är som de alltid har varit: David Luiz fortsätter få speltid och ger syre till ryktena om att han är en professionell fotbollsspelare. Arsenals mittbackar får ju vårt centrallås att se ut som AC Milans i slutet av 80-talet. Vidare noterar jag att Phil Jones är... skadad och kan inte delta i dagens match. Ärlig fråga: ska man skratta eller gråta inför det faktum att han tillhört Man United i nio år?!

Innan det hemska viruset fick spridning i Europa hade jag nästan börjat acceptera att det här var de smutsigas år, du vet jag har hört det sedan tidigt 90-tal, "i år är det vårt år", men sen har det alltid varit några yttre omständigheter som pajat för dem, ofta domare betalda direkt av Fergie för att döma bort dem. Vi vet ju alla hur det är med dem, ingenting är någonsin deras fel, de är alltid offer. Men i år går det liksom inte att förneka att de varit det bästa laget i engelska ligan, leder man tabellen med den marginalen i mars är det inte så mycket att diskutera. I Kina är det dessutom Råttans år och det känns väl också passande. Att sedan fåren innan coronan var på väg upp från the Championship såg jag bara som en naturlig följd av scousernas framfart: lika bra att ta all skit på en gång, som att rycka ett plåster, fast mycket värre.

Sen kom viruset. Folk som säkert bara velat väl har under uppehållet flera gånger frågat om jag börjat klättra på väggarna i abstinens efter United. Jag har, så gott det går, försökt förklara att i dessa tider är fotbollen inte direkt något som toppar min agenda. Och jag är fortfarande av den bestämda åsikten att det vi nu kommer få beskåda är inte fotboll för fansen, det är fotboll för de giriga tv-bolagen. Det kommer kännas som avslagna försäsongsmatcher. Det enda laget i PL som kommer tjäna på det här med spel inför tomma läktare är Manchester City, de är ju så att säga redan vana vid det.

Någonstans trodde jag att slipsarna skulle hitta förnuftet och blåsa av säsongen och starta upp nästa säsong till hösten igen. Det var naivt och korkat av mig, jag vet ju att i vårt tidevarv är det marknadsvärde framför människovärde som gäller. Därmed kommer scouserna, efter 30 års (!) väntan, få lyfta den engelska ligans mästarpokal. Jag minns än i dag hur snacket från dem gick 1993. Då var vi på väg mot vår första ligatitel sedan 1967, en väntan på 26 år. De smutsiga hade då vunnit sin senaste titel tre år tidigare och konstaterade att jo, nu är United mästare, men vi kommer aldrig behöva vänta 26 år på nästa titel, det är vi alldeles för stora och bra för. Och på ett sätt hade de ju rätt, de fick vänta i 30 år på nästa titel, de självömkande pungpåsarna. Men den här säsongens titelvinst kommer inte gå till som de hade velat och den här säsongen kommer i historieböckerna följas av en asterisk och de flesta kommer inte minnas den särskilt länge, tankarna brukar under och efter en dödlig tragedi inte kretsa så mycket runt sporten fotboll. Men tro mig, jag är den förste att erkänna att de har varit bäst i England den här säsongen. Men jag menar också att de är överskattade och det här snacket om att de kommer plöja ner allt motstånd och vinna allt under 10 års tid känns aningen förhastat, vi kan ju bara kolla uttåget ur Champions League om det råder några tveksamheter kring det.

United, Rashford och underbar regelanpassning

Jag är ofta cynisk och har svårt för dagens moderna fotbollsspelare. Men även jag måste erkänna att jag känner glädje över det Marcus Rashford gjort. Om ni inte hängt med så förklarar nestor Niva det bra här:

https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/4qM21R/niva-rashford-ar-englands-mest-alskade-spelare-pa-ett-halvt-sekel

Men nu går det rykten om att tydligen så är inte hela laget stolt över Rashfords insats. Luke Shaw är tydligen besviken och vill också ha gratis lunch under sommaren!

Det här med reglerna som satts upp för att undvika att någon spelare i Premier League blir smittad av coronaviruset känns kanske väldigt rigorösa vid en första anblick. Men det känns också som att slipsarna kan töja ganska friskt på dem så det passar deras agenda. Förra helgen mötte Tottenham Norwich och det visade sig att en Norwich-spelare hade viruset. Men tydligen var allt frid och fröjd, ingen sju eller 14 dagars lång karantän som regeringen föreskriver för Tottenhams spelare (det hade ju inneburit att de inte hade kunnat spela mot oss i dag). Tydligen kom den aktuelle spelaren aldrig i närkontakt med någon av de andra, då undrar man ju bara vad fan han gjorde? Stod han ensam ute vid en hörnflagga och kollade att alla andra höll avstånden hela matchen eller?

Trots allt mitt gnäll så kommer jag ändå sitta där och se matchen i kväll, såklart. Det är ju dessutom midsommarafton, vilket innebär god mat och kopiösa mängder alkohol under dagen, vilket förmodligen är en är helt perfekt uppladdning för att klara av den här cirkusen som väntar.

PL och covid-19

The Premier League har ingen moral. Jag menar, vem hade ens kunnat ana det?! Eller ska vi utvidga det och säga att alla i en maktposition saknar moral. Vad pratet om fotbollens återstart gjorde var bara att bekräfta det vi redan visste, men att försöka gå vidare med "Projekt omstart" när varje person med ett friskt sinne skrek: "Vänta lite nu", kändes som bevis för att fotbollen verkligen har tappat all verklighetsförankring och faktiska ställning i världen och att girigheten helt klart besegrat det sunda förnuftet. Och tro inte för ett ögonblick att de bryr sig om vad vi tycker om dem.

Med tanke på hur fint fansen i Storbritannien har behandlats av spelets makthavare under de senaste 40 åren blev jag faktiskt förvånad att se hur makten faktiskt agerar. Den meningen har aldrig någonsin sagts eller skrivits av någon förut och lades in här in bara för att fylla på antalet ord i den här texten. Men tack och lov så verkar det åtminstone som att United genomgått en transplantation under den här tiden och för en gångs skull gjort de rätta sakerna.

Ja, ni såg rätt, det var verkligen Jamie Carragher - han som tillsammans med LFC har ett personligt intresse i den här sörjan - som dök upp i Sky News - vars egenintresse ligger i att mjölka spelet torrt - på eftermiddagen lördagen den 25:e april. Där diskuterade han fördelarna med att spela matcher så snart som möjligt. Samma dag som ytterligare 813 människor hade dött, så helt klart ett passande tillfälle för spelets girighet att berätta för oss att det är avgörande för spelets integritet att vi låter Liverpool vinna ligan, vilket i huvudena hos vissa galningar trumfar att vi håller oss levande.

Om multiversum faktiskt existerar lever vi numera på planeten Tokstolle. Under den här tiden har snacket i mina kretsar handlat om "är du ok/hoppas jag inte får den här skiten/hoppas jag får ha kvar mitt jobb", ingen har undrat "när kommer de annonsera det nya datumet för hemmamatchen mot Sheffield United?" Och det där snacket om spelets integritet, att fotbollen helt enkelt måste avsluta säsongen för, well, LFC:s skull, föll samman när vi fick höra några av planerna som ska implementeras, från matcher på neutrala arenor, till en ökning av antalet tillåtna spelarbyten under en match. Det här handlade aldrig om idrottens integritet, det handlade om att skönmåla och rentvå återstoden av säsongen.

Och man kan inte hjälpa att man känner att om det hade varit United som toppat ligan med så många poäng ner till tvåan, eller t o m City, då hade vi inte hört de här högljudda ropen. Man får känslan att the PL hellre förlorar den minimala fasaden som gör gällande att de faktiskt bryr sig, om någonting, än att ställas inför 30 års ilska från Merseyside och scousers som skickar dem avföring med posten. Tror ni på fullaste allvar att dessa bräkande scousers skulle bry sig minsta lilla om "spelets integritet" om de låg 7:a? Jag har inte hört några högljudda vrål om att fullfölja de europeiska cupturneringarna efter att Atlético Madrid sparkade ut dem därifrån innan nedstängningen. Carragher sade: "När det gäller fotbollen tror jag även stenhårt på detta: säkerheten för spelarna, fansen, tränarna och den bredare allmänheten toppar agendan i processen för beslutsfattande, men spelets integritet måste komma tvåa." Ja, att spela av dessa nio återstående omgångar kommer självklart väldigt nära på andraplats, tätt bakom alla dessa tragiska dödsfall. Perspektiv. Den här idén om att någon, samtidigt som dödssiffrorna bara växte och växte, brydde sig ett skit om spelets integritet var sannerligen helt bisarr. Oliver Holt, chefsskribent på sporten på Mail on Sunday, misslyckades med att förstå någonting då han twittrade följande: "De som är mest för att helt avbryta säsongen verkar vara Everton och Manchester United-fans. Jag undrar vad förbindelsen skulle kunna vara. Min hjärna jobbar på högvarv." Jag vet att många journalister lever i en annan värld än oss dödliga, men inte ens Oli kunde väl ha missat vad i helvete som pågick över hela landet?

Jag var tvungen att kolla så att det verkligen var 1:a maj och inte 1:a april när vi informerades om att planerna på att skynda på igångsättandet av träningarna skulle innebära inga riktiga träningsfaciliteter, träningspass med munskydd på hela tiden och ett förbud mot att spotta (där försvann giget för Carragher på Sky). Man känner nästan för att säga bara ge pokalen till de där svinen istället för att bara fortsätta med den här farsen - vänta lite nu, nej, gör inte det - och man får känslan av att allt kommer falla samman så fort den första spelaren eller hans familj får viruset vid "omstarten". Exakt vad skulle vara ett för dyrt pris för the PL att betala? Det är inte fansen, för vi kommer inte vara på matcherna under flera månader framöver. Hur behåller matcher på neutrala arenor spelets integritet i någon liga?

Ja, de tror verkligen att om vi får se scouserna fullfölja två matcher till och sedan Burnley vs Watford nästa dag så kommer det höja vår stämning. På samma sätt som Pernilla Wahlgren och Bianca Ingrosso tror att de piggar upp landet genom att dyka upp överallt. Jag skulle hellre kliva på ett kryssningsfartyg och låta någon blåsa in en hel svärm virus i min hytt genom AC:n, än att behöva se Pernilla ytterligare sänka ribban för fördumnings-tv, eller höra Bianca prata ännu mer om sig själv, är det ens möjligt? Allt jag kan säga är att bakom de stängda dörrarna kommer det kännas som en upphaussad välgörenhetsmatch - om det känns riktigt illa att se Anthony Martial halvengagerad i 70% av våra matcher nu, föreställ er då hur ointresserad han kommer vara av detta (jag sneglar redan mot lägenhetens livsnerv, bänken där jag förvarar alkoholen).

Paul Pogba har såklart utövat social distansering mellan sig själv och övriga lagkamrater under en ganska lång tid nu, men the Times menade att matcherna kommer kunna börja spelas igen "så länge spelarna testas regelbundet och följer reglerna för social distansering så mycket som möjligt". Ja, det kommer ju verkligen funka, i spelet fotboll! Tillbaka i den verkliga världen i Brighton sade deras vd Paul Barber följande: "Då flera hundra människor dör varje dag känns det inte helt rätt att prata om att börja spela fotboll igen." Så jävla lätt var det. En PL-doktor ställde en väldigt logisk fråga: "Hur kan vi 'godkänna' riktlinjer som ändå bär på risk för dödsfall?" Och the PL sköt sedan upp den ganska tunga frågan huruvida de ska använda sig av inspelade publikljud för att legitimera den här farsen. Benny Hill-musiken vore mer passande.

Hur skulle Liverpool känna om säsongen avbröts helt och hållet? Well, kanske skulle de fråga fans från Everton, United, Spurs, Southampton, Norwich, West Ham, Sheffield Wednesday, Oxford, Coventry, Arsenal, Wimbledon, Forest, Luton och Derby som alla gick miste om spel i Europa mellan 1985-1990 p g a dessa älskvärda scousers uppträdande.

Jag skulle vilja säga fråga hur Blackpool kände sig, för det är inga som kommer ihåg när de toppade ligan 1939-40 då säsongen avbröts p g a Adolf och hans invandrarkritiska firma, men de hade bara spelat tre matcher. Men det är värt att komma ihåg att de vann the Football League North 41-42 och det togs aldrig med officiellt i historieböckerna. Säsonger har ställts in tidigare, det här är inte unikt och förr eller senare glömmer man bort det, för de flesta förnuftiga människorna inser att vad som till sist skulle kunna leda till 100,000 dödsfall är lite viktigare än att Jordan Henderson får lyfta någon silverpokal. Och att sitta i kalsonger klockan 17:00 en måndag och se Phil Jones orsaka en straff framför endast Henry Winter (grötmyndig engelsk fotbollsjournalist) på St George's Park - det kommer lyfta nationens humör, är du helt jävla säker på det?! Winter som ägnat en livstid åt pompösa, korkade och verklighetsfrånvända tankar klev fram med sin bästa hittills: "De kommer garanterat alla att vilja spela med tanke på vilken känslomässig, oförglömlig månad det kommer bli där man saluterar spelare, NHS-gäster, gamla vänner och andra. Plus att trupperna har djup plus att de flesta borde vara i full styrka." Ja, han föreställde sig själv den första matchdagen efter avbrottet som någon slags fest och glädjekarneval.

Tänk om bara en person hemmahörande på Anfield hade samma förståelse som Edwin van der Sar som accepterade avslutningen på den holländska ligan med stil: "Allt är sagt och gjort. Vi avslutade i toppen av tabellen men blev inte @eredivisie mästare. Som spelare och klubb ville vi bli mästare, men med tanke på omständigheterna är det förståeligt."

Men vänta lite nu alla Röda, the PL är en sådan altruistisk samling. De annonserade även följande: "The Premier League kommer dessutom att ge £125m (1,46 miljarder kr) till the EFL och National League, plus £20m (233,9m kr) till the National Health Service." £20m (233,9m kr), wow.

Det finns inget så galet som sättet på vilket fotbollen drivs, med sin girighet och falska ambition. Lönenotan för förra säsongen i the Championship avslöjades nyligen ha hamnat på totalt £855m (10 miljarder kr), men de totala intäkterna för alla dessa klubbar var bara £796m (9,3 miljarder kr). Slut på medel, slut på jävla hjärnceller.

Men det visar hur klumpigt regeringen i Storbritannien faktiskt hanterat den här situationen när man till sist nästan ställer sig på samma sida som dessa bortklemade fotbollsspelare, som inte kan organisera sina underliga fester utan att den irriterande pressen får nys om det. Ta bara som exempel när Matt Hancock (Storbritanniens hälsominister) menade att fotbollsspelarna borde börja finansiera det NHS som hans regering har pissat på i åratal. Fotbollsspelare är absolut många saker - enormt överbetalda, många är även faktiskt inte så bra som många gör gällande och lika korkade som grisskit - men det deras skatter (mer än £3 miljarder - 35 miljarder kr - om året) ger är en stor tillgång för regeringen att sedan skicka vidare till the NHS, men plötsligt verkade det som att hela den brittiska befolkningen skulle börja donera till insamlingar till NHS, de alla skulle göra clownen Boris jobb åt honom, medan han låg och tuggade på färgkritor och pillade på Carrie Symonds. Vad använder man då skatterna till? Ja, det var helt Phil Jones fel att sjuksköterskorna inte hade någon personlig skyddsutrustning.

Hancock predikade: "Jag tycker att det första PL-fotbollsspelare kan göra är att lämna ett bidrag, ta en lönesänkning och dra sitt strå till stacken." Det var ett skitdåligt försök till avledning, han försökte spela på de upprörda känslorna i landet (där den största delen av ilskan helt rättmätigt riktades mot regeringen). Så det krävdes att Gary Neville klev in för att vi skulle få något slags förnuft i debatten: "Att Matt Hancock pekar ut dem när han inte kan få fram testutrustning till NHS-personalen är j****** fräckt!"

Julian Knight, riksdagsledamot för de Konservativa, sade att fotbollsspelare lever i ett "moraliskt vakuum". Det är alltså samma kille som skrivit en bok med råd om hur man bäst undviker att betala skatt: "För att slippa arvsskatten kan du se att det lönar sig att lämna kära gamla Storbritannien... flytta till ett varmare klimat för att skydda dina tillgångar från det brittiska skattesystemet." Vi lever i hycklarnas tid, det vet vi. Varför pekade inte Hancock ut skattesmitarna eller de som driver hedgefonder? För då kommer han obekvämt nära sig själv och sina kompisar såklart, vilket vi också vet.

När Wayne Rooney är den förnuftigaste i rummet är det dags att lämna det rummet. Men det var han: "Hancock skulle ge nationen det senaste gällande den största krisen vi ställts inför under vår livstid. Varför hade han ens fotbollsspelarnas löner i huvudet? Var han desperat att avleda uppmärksamheten från hans regerings hantering av den här pandemin?" I början av maj var Dominic Raab (Storbritanniens utrikesminister och biträdande premiärminister) tillbaka i babblarstolen och sade att regeringen kände att fotbollens återkomst skulle "lyfta nationens moral". Då förstår jag att han tydligen aldrig varit på en fotbollsmatch i hela sitt liv, han skulle bara ha sett min moral efter hemmamatchen mot Burnley den 22:a januari i år.

Men sympatin för fotbollsspelarna avtog när man såg den aningslöse Andreas Pereira, efter att först ha visat upp sin guldpläterade iphone, nu höja insatserna ytterligare en nivå på dumhetsstegen och framför en av sina lyxbilar posera i sin privata, svindyra ansiktsmask, komplett med hans namn ingraverat och allt. En brist på självmedvetenhet som vi tyvärr känner till alltför väl då vi gång efter annan sett honom förgäves försöka lokalisera en passning till en spelare med Uniteds tröja på sig.

Sedan har vi även farsen med skattesmitande miljardärer som försökt spara sig själva några pund genom att permittera deras personal. Vänta lite nu, får vi inte alltid höra att Liverpool är den engelska fotbollens socialistiska flamma som alltid gör saker och ting på ett annat sätt?! Sedan försökte Spurs följa efter, samtidigt som deras vd fick en löneförhöjning och en bonus på £3m (35m kr) för att ha färdigställt deras nya arena, trots att arbetet faktiskt blev försenat. Bournemouth tänkte inte betala de som låter deras ungdomsspelare bo hos dem, och Gordon Taylor (vd för det engelska spelarfacket) föreläste för alla medan han drar in en årslön på £2m (23,4m kr) - hej, t o m de socialistiska grundtankarna betalar sig ju.

Ställda inför ett PR-bakslag utförde båda klubbarna en U-sväng. Och fotbollsjournalisterna var på sina gasljust bästa nivåer, detta då de alla hyllade scouserna för att de försökte sopa igen sina spår... det var den sortens bisarra rövslickning som scouserna attraherar även när de har gjort bort sig (läs Luis Suárez-fallet). Lineker, som troligen äter sin egen skit för att han är så förälskad i sig själv: "Alla fattar något dåligt beslut ibland. Att erkänna ett misstag och ställa det till rätta är något att applådera." John Cross på Daily Mirror såg detta som en "fantastisk" aktion. Medan Ian Abrahams på Talksport sade: "Ett massivt bra gjort till @LFC." Uniteds motsvarighet till regeringens Laura Kuenssberg (politisk redaktör på BBC News), Simon Stone: "Beröm för att de erkände att de gjorde fel." Och Holt, igen: "Liverpools ägare förtjänar mycket beröm för att de ändrade beslutet... Det är en av sakerna som gör FSG till bra ägare. De lyssnar på fansen." Men samme Holt var mindre förlåtande mot Spurs när de gjorde samma sak: "Spurs U-sväng: bättre sent än aldrig. Oavsett anledningarna så har de åtminstone gjort det rätta nu." Den här gången krävdes det att Neil Custis på the Sun klev in för att påpeka det självklara: "Att tvingas till en U-sväng av skam förtjänar inte beröm".

Det här borde vara en möjlighet för spelet att göra en omstart, inse sina excesser, titta på var de gått fel och inse sin faktiska viktighet, men istället kommer det blint att fortsätta på den här villfarelsevägen för att girigheten har trumfat det sunda förnuftet. Jag borde sakna fotbollen som en galning nu, men allt detta nonsens bevisar bara vilken total idiotifest sporten jag växte upp med och förälskade mig i har blivit.