En klubb grundad av järnvägsarbetare 1878 är nu ett redskap som hjälper till att betala sex syskon £2,5m (33,6m kr) var om året - och Greg Dyke och Richard Scudamore har inte sagt ett ord

Avi Glazer pratar taktik med Louis van Gaal under en Manchester United träning på Stanford universitetet i juli.

AV: David Conn, the Guardians sportblogg, fredag 18 september, 2015:

De £15m (201,8m kr) som Manchester United kommer betala de sex Glazer syskonen varje år i högtidligt annonserade utdelningar utgör början på det maximerande slutet som familjen har planerat enda sedan de köpte den stora fotbollsklubben med alla sina lånade pengar för 10 år sedan. United, klubben som blev legendarisk för den episka återuppbyggnaden efter flygkatastrofen i München, har manipulerats i den moderna eran som en prototyp för ett obevekligt ekonomiskt utnyttjande av ett "fotbollsvarumärke" och dess supportrar.

Under torsdagens konferenssamtal med handelsbanksinvesterare sugna på att tjäna pengar från den berömda klubben, var Ed Woodward, vice ordföranden och Glazer-familjens ständigt lojala fixare, som alltid entusiastiska gällande miljontals fans, Twitter följare och hashtags, medan nyheten om utdelningen på $0,045 (0,39 kr) bara kort nämndes i förbifarten. Precis som Uniteds director för storföretagsfinanser, Hemen Tseayo, noterade så är det den första utdelningen plc-företaget kommer betala sedan Glazer-familjen flyttade Uniteds företagsregistrering från Sir Matt Busby Way till Caymanöarna, och släppte aktierna på New York börsen för tre år sedan.

Den årliga utdelningen på £15m (201,8m kr), tröttsamt förutsägbar men ändå obehaglig för Uniteds många välinformerade supportrar, startar på allvar processen för den amerikanska familjen att börja fylla deras egna bankkonton med rikedomar från United. Det har hela tiden sett ut att vara deras intention när familjen 2005, praktiskt taget okända i Storbritannien och utan någon bakgrund eller några band till United, genomförde deras £790m (10,6 miljarder kr) övertagning, av dessa pengar var £525m (7,06 miljarder kr) lånade, £275m (3,69 miljarder kr) av det från "payments in kind" eller piks - väldigt höga räntefinanser som ska betalas till hedgefonder. Woodward, då anställd på banken JP Morgan, var en arkitekt för Glazer-familjens belånade övertagande, inklusive piks:en med de höga räntorna och sedan jobbet med att lägga över betalningsansvaret på United.

Klubben, inklusive supportrar vars priser på deras säsongbiljetter omedelbart höjdes och de tvingades även att betala för alla cupbiljetter, har hällt ut pengar till bankirer sedan dess, allt för att betala räntor och ett antal hjärtskärande avgifter. T.o.m förra året, med United förbi kniveggsperioden gällande skuldsättningen och då de tjänade nästan £400m (5,38 miljarder kr) trots post-Sir Alex Ferguson säsongen utanför Champions League, så betalade klubben ytterligare £35m (470,8m kr) i finansiella kostnader, mest i form av premiebetalningar till bankirer för ännu en refinansiering. Skulden står fortfarande, helst sanslöst, på £411m (5,52 miljarder kr) brutto.

En tidigare refinansiering 2010 avslöjade att de sex barnen till den nu avlidne Malcolm Glazer - bröderna Avram, Bryan, Edward, Kevin och Joel och eras syster, Darcie Glazer Kassewitz - hade lånat totalt £10m (134,5m kr) från klubben och betalats £10m (134,5m kr) i "förvaltnings- och administrationsavgifter".

När de flyttade registreringen av fotbollsklubben, grundad 1878 av arbetare på Lancashire och Yorkshire järnvägen, till skatteparadiset Caymanöarna cashade de in £75m (1 miljard kr) genom att sälja en andel av deras aktier. I augusti förra året, då United haltade efter att Glazer-familjen och Woodward betett sig klumpigt med Fergusons efterträdare, bestämde Glazer-familjen ändå att tiden var rätt för att tjäna ytterligare $200m (1,73 miljarder kr) genom att sälja ytterligare några aktier. Och sen i december tjänade Edward Glazer ungefär £29m (390,1m kr) genom att sälja en liten del, 3m, av hans aktieinnehav.

Den nya utdelningen, $0,045 (0,39 kr) var tredje månad för samtliga 131m aktier som Glazer-familjen har ackumulerat till sig själva efter alla storföretagsomorganisationer, lovar att ge dem £15m (201,8m kr), £2,5m (33,6m kr) var årligen; och de ser garanterat fram emot en grand finale försäljning. Ett dokument som registrerats hos New York börsen i torsdags ger de tillåtelse att sälja upp till 24m aktier under de tre kommande åren, vilket skulle ge dem $432m (3,75 miljarder kr) med nuvarande priser. United plc har också möjligheten att sälja nya aktier för att dra in samma summa; dokumentet klargör plikttroget att inga av pengarna som Glazer-familjen betalas för sina aktier kan gå till klubben. Så inte en enda penny av miljonerna de har tjänat, eller de £250m (3,36 miljarder kr) som de spenderade initialt som en del av deras belånade köp av klubben har gått in till nytta för United själva.

Det finns folk, mest de som inte är så kunniga om brittisk fotbolls folkrötter och administrativa historia, som beundrar Glazer-familjen för att de är så smarta, för att de sedan 2005 har koloniserat så mycket globalt kapital till the Premier League och dess största "varumärke", och de säger lycka till. Dessa personer behöver påminnas om historien: att till skillnad mot i USA där idrottslag alltid har varit franchises, kommersiella investeringar för "ägare", så hade Storbritannien klubbar, grundade av medlemmarna, som t. ex Newton Heath järnvägsarbetarna, grundade av den grundläggande kärleken till spelet.

När fotbollen blev professionell på det sena 1880-talet och klubbarna bildade aktiebolag för att skydda sina medlemmar från personligt ansvar för kostnaderna införde the Football Association regler för att hindra dessa klubbar från att bli rena kommersiella verktyg. En av de viktiga gränserna var värdet på utdelningarna, exakt framtagna för att aktieägarna, "ägarna", inte använde sina klubbaktier för att tjäna storkovan, som Glazer-familjen gör nu.

Dessa regler överlevde fram till 1990-talet men förbikopplades från 1980-talet av klubbägare, inklusive Uniteds, som bildade holdingbolag som plc:s att introducera på börsen, vilket resulterade i utdelningar och förvandlade deras aktier till mer försäljningsbara tillgångar. FA, i den nu ofta berättade men ändå hjärtekrossande historien, satt och såg på, förvirrade. De övergav klubbetiken och reglerna i den hyperkommersialiserade, tv-rättighetsguldgruvan i den moderna eran, exakt då ett noggrant utformat regelverk hade behövts som mest.

Glazer-familjen, smädade av många United fans inklusive de som grundade utbrytarklubben FC United of Manchester med supporterägande principer, skapade ändå en motorväg för fler amerikanska investerare att köpa stora engelska klubbar på - Arsenal, Liverpool, Aston Villa, Sunderland - investerare som letade efterkapitalvinster, i den ekonomiskt svällande ligan de kallar the EPL.

Som alltid när det gäller Glazer-familjen kom det ingen kritik från fotbollen. FA, numera lett, i ett historietrick, av Greg Dyke, en person som stöttade 1992 års Premier League utbrytning och en gång i tiden var han en director i Manchester United plc, innan Glazers tid. Hans nuvarande organ har hela tiden varit tillmötesgående mot amerikanerna.

Premier Leagues vd, Richard Scudamore, är den välbetalda tjänaren för klubbägarna, där för att berika dem med enorma tv-avtal, och Glazer övertagandet godkändes på hans pass. Ferguson, stöttad på transfermarknaden, som han såg det, och rejält betald, hyllade Glazer-familjen som "fantastiska ägare". David Gill, vd.n som först var emot övertagandet och sedan sa att Glazer-familjen hade omarbetat sina lån och gjort de acceptabla, är nu insatt som FA:s och engelsk fotbolls representant för gott styre i Uefa och, hoppas han, till sist Fifa.

Gary och Phil Neville, Paul Scholes och Nicky Butt, som har en enorm medienärvaro och lever gott på deras "class of '92" referenser som United killar med Manchester som hemstad, har inte noterats under de senaste 10 åren för att tala ut emot den faktiska ägarstrukturen och den finansiella förstörelsen av deras klubb.

Glazer-familjens metoder inkluderar många kritiserade element av den splittrande moderna kapitalismen: skuldtyngda köp av ett välmående företag för att suga ut pengar till banker; användande av ett skatteparadis; höjda kostnader för allmänheten; gigantiska directorlöner - allt med siktet inställt på maximala personliga vinster för ägarna. Men ändå vågar ingen fotbollsauktoritet yttra ett enda ord gällande huruvida något av detta drar vanära över folkets spel.

Shejk Salman bin Ebrahim al-Khalifa säger att han har blivit enträget uppmanad att ställa upp i kampen om att bli Fifa:s president av ett antal Fifa-medlemmar. Alla dessa medlemmar borde skämmas

Shejk Salman bin Ebrahim al-Khalifa, president för Bahrains fotbollsförbund. 'Att en kunglighet från ett sådant land ska vara huvudkandidat i valet är en skam.'

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, onsdag 21 oktober, 2015:

I en frisk värld hade spektaklet med en man från en av planetens mest förtryckande regimer som orerar om att vara med i ett presidentval ansetts vara så uppenbart absurt att det måste ses som satir. Men, vilket knappast behöver någon förklaring, Fifa är ingen frisk värld. Finns det en värld som t.o.m ligger bortom världen Alice i Spegellandet, en plats där Den Röda Drottningen och Humpty Dumpty faktiskt framstår som ganska förnuftiga jämfört med det monstruösa rövhålet från Bahrains kungafamilj som presenterar sig själv som en förändrande kandidat?

Det monstruösa rövhålet i fråga är shejk Salman bin Ebrahim al-Khalifa, vars uppstigning till fotbollens överhet har varit en klassisk rikedom-till-rikedom berättelse. Funderingarna på vad han hade kunnat uppnå om han inte hade blivit tillbakahållen av sina kontakter får vi ta en annan dag. Han kan bara utgå från hur läget ser ut, och shejk Salman deklarerar just nu sig själv under ett ökat tryck om att ställa upp som kandidat i Fifa:s presidentval.

Enligt hans goda jag har han blivit enträget uppmanad att ställa upp "av ett växande antal seniora fotbollsadministratörer, Fifa-medlemmar och personligheter från det offentliga". Och alla bör de skämmas - men vi kommer till det alldeles strax.

Man misstänker ju att shejk Salman kommer finna det svårt att inte böja sig för denna överväldigande press - men det måste sägas att hans familj har en ryggrad. Deras motstånd mot idén om större politisk frihet i deras eget land har varit särskilt övertygande, detta då den Arabiska våren i Bahrain krossades på sätt som får ses som uppfinningsrika, t.o.m jämfört med standarden satt hos några av deras gräsligaste grannar. Massfängslanden, tortyr, förnekande av sjukvård! När det gäller Salman själv så är han personligen misstänkt av flera olika grupper för mänskliga rättigheter för att ha identifierat pro-demokratiatleter - inklusive fotbollsspelare - som sedan fängslades och torterades. Han förnekar detta.

Att en kungamedlem från ett sådant land ska vara drivkraftskandidaten i ledarvalet till världsfotbollens styrande organ är en skam på en skam, och det visar Fifa:s ändlösa kapacitet att hitta gömda källarutrymmen i tunnan de redan ligger och skrapar botten i.

Det är ganska sanslöst att ledningen av en sport - som från början byggde på meritokrati -nu har övertagits av en kleptokrati. Men nu när den ballongen har stigit så skulle det ju onekligen vara än mer sanslöst att ersätta den kleptokratin med en president vald från en autokrati. Det måste sägas att shejk Salman inte är den enda kandidaten från en auktoritär stat som ställer upp i Fifa-valet: prins Ali av Jordanien finns också tillgänglig. Men om shejk Salman skulle deklarera sin kandidatur skulle hans etablerade maktposition som president för den Asiatiska fotbollskonfederationen troligen garantera honom ett betydligt större stöd.

Självklart skulle han ju bara överväga att ställa upp om han fått starka privata försäkringar om stöd från Europa, och om han tror på en bra chans till detsamma från Afrika. Om han har fått dessa försäkringar, vilket man tror att han har, så har vilka det än var som gav dem helt enkelt oförsvarliga idéer gällande vilken sorts personer som bör tilldelas makt utanför länderna som deras familjer håller i ett järngrepp. Efter att ha tänkt lite på det hela, som en europé, så skulle jag bokstavligen föredra Michel Platini framför shejk Salman. Det är ett underhållande bistert val, men jag bryr mig faktiskt mer om demokrati och mänskliga rättigheter än påstådda mutbrott.

Ursäkta mig för upprepningen av en poäng, men det borde vara en grundläggande standard att furstliga kandidater från brutala icke-demokratier ska inte ens ansöka om att ställa upp. Och jag vill inte vara kinkig, men kan Fifa åtminstone utesluta emissarier från länder som TORTERAR FOTBOLLSSPELARE? Vart finns Europas självrespekt? Är det här verkligen vart de vill befinna sig, förenade bakom en kunglighet som är en politiskt tillsatt tjänsteman från ett land som konsekvent rankas i närheten av botten av alla demokratiska index? Fast kolla - förra året kom Bahrain före Jemen, Saudiarabien och Syrien, så de har i alla fall rätt att skryta i dessa alltid lika tuffa derbyn i Mellanöstern.

Självklart råder det ingen tvekan om att Fifa:s bekvämlighetszon ligger nära Sydpolen på dessa listor. Av de 23 exekutiva kommittémedlemmarna som för tillfället inte är provisoriskt avstängda kommer sex - mer än en fjärdedel - från auktoritära regimer, inklusive den tillförordnande presidenten, Kameruns Issa Hayatou (de andra kommer från Burundi, Bahrain, Egypten, Ryssland och Demokratiska Republiken Kongo).

Det har blivit alltmer tydligt att allt som Fifa gör tjänas bäst av att det görs långt ifrån de obekväma begränsningarna som demokratin medför. Det var det styrande organets dåvarande generalsekreterare Jérôme Valcke - nu avstängd och föremål för en brottsutredning - som helt öppet deklarerade detta faktum för ett par år sedan, då han förklarade att "mindre demokrati är ibland bättre när man organiserar ett VM".

Trots att han på ett sådant grymt sätt blev bestulen på en hyfsad tidsperiod på sin post så säger misstankarna att Sepp Blatter till sist skulle ha velat förverkliga sin dröm om ett nerslimmat, strömlinjeformat Exco som endast bestod av medlemmar från Nordkorea, Syrien, Tchad, Ryssland, Iran, Kina och den framväxande marknaden som är Islamiska staten - samt en politiskt tillsatt tjänsteman från Europa.

Men så blev det inte, och Fifa:s "förändringsval" kommer drabba oss i februari. Eller kommer det att göra det? Alla med fotbollsslagkraft i Europa, vars länder brukar figurera nära den absoluta toppen i dessa demokratimätningar, bör fundera på värdet i sådana här saker när de ska fatta beslutet som ska inleda jobbet med att omarbeta Fifa. Jag är rädd för att i fallet med shejk Salman är en förändring inte ens lika bra som en arrestering.

Vi undersöker ledtrådarna lämnade till fansen

AV: Guy Birchall, The Sun, tisdag 20 oktober, 2015:

STAR WARS fans kände definitivt av kraften igår kväll då den sista trailern för den kommande filmen släpptes.

Det är möjligt att det är den mest framemotsedda filmtrailern någonsin och igår kväll visades den för första gången, i halvtid under en amerikansk fotbollsmatch.

Men trots all hajp är många fans osäkra på filmens handling.

Så fick vi lära oss något från den senaste trailern? Eller var det bara ett Jedi-trick med hjärnan från regissören JJ Abrams?

1. Vaders arv lever vidare

Ny ondska: Den mörka sidan har en ny mästare i Kylo Ren.

Ren stirrar på Darth Vaders smälta hjälm.

Filmens huvudsakliga elaking Kylo Ren, spelad av Adam Driver, stittar på Darth Vaders smälta mask och lovar att "avsluta vad han startade". Ren val av huvudbonad och djupa andningsröst påminner definitivt om den gamle skurken.

2. Kraften? Vad snackar du om?

Finn (Boyega) och Rey (Ridley) ser förvirrade ut gällande 'kraften'.

Han Solo berättar för dem att 'Det är sant. Alltihop. Den mörka sidan, Jediriddarna, det är på riktigt.'

Filmens två brittiska huvudrollsinnehavare Rey, spelad av Daisy Ridley, 23, och Finn, John Boyega, 23, har tydligen inte en aning om Jediriddarna, den mörka sidan eller kraften då de pratar med Han Solo ombord på Årtusende falken.

3. Kan det vara Luke?!

Kan detta vara Luke Skywalkers hand som klappar R2-D2?

En figur insvept i en mantel med en robotliknande hand kan ses röra vid R2-D2. Vi vet att Luke Skywalker är med i filmen men kan detta vara den första glimten av vår gamla hjälte?

4. Fortfarande tillsammans efter alla dessa år?

Han Solo kramar Leia.

Han och Leia ses krama varandra för första gången i den nya trailern. Är de fortfarande lyckliga tillsammans sedan de besegrade Imperiet för alla dessa år sedan?

5. Chewie är tillBacca!

Chewebacca är med igen

Allas favoritwookie ses igen med Finn och Han - och trion verkar ha vissa problem.

6. Det finns fortfarande massor av Stormtrupper

Stormtrupperna ledda av kapten Phasma, spelad av Game of Thrones Gwendoline Christie.

Ännu fler Stormtrupper som orsakar förstörelse.

Star Wars: The Force Awakens har biopremiär den 16 december.

Senaste trailern visad i USA under en amerikansk fotbollsmatch

AV: Daniel Cutts och Michelle Higgins, The Sun, tisdag 20 oktober, 2015:

STAR Wars fans försattes i hyperdrift i morse efter det att den senaste trailern släpptes för den kommande storfilmen.

Det två och en halv minuter långa klippet visade i USA i halvtid under tv-sändningen av NFL-matchen mellan New York Giants och Philadelphia Eagles.

Strax efter släppet kraschade flera biohemsidor när förköpsbiljetter släpptes till försäljning under måndags morgonen.

Ny trailer ... Daisy Ridley.

Trailersläppet gjorde fansen fullständigt galna på sociala medier.

En sade: "Star Wars ser fantastisk ut. Kan inte vänta."

En annan tillade: "Såg precis #TheForceAwakens trailern, NU ÄR jag uppspelt inför fortsättningen på Star Wars sagan."

Och ett uppspelt fan sade: "Den nya Star Wars trailern är helt otrolig. Kan inte vänta. Hajpen är riktig."

Officiell poster för Episod VII.

Den enorma hajpen inleddes efter att ett nytt teaserklipp och filmens officiella poster lades ut på nätet.