Ett icke-besök till Thiepval minnesmärket av Englands spelare har lett till kritik, men att använda de döda som en intrig i en fotbollsberättelse är okänsligt och dumt

En delegation från FA besökte Thiepval minnesmärket i Frankrike, men spelarna råddes att inte åka med på trippen. Fotograf: Alamy

AV: Marina Hyde, the Guardian, onsdag 8 juni, 2016:

Jag njuter väldigt mycket av Englands EM-trupps underhållningsnummer att stolt smyga in ett stort leksakslejon på varje lagfoto, vilket ger dem smaken av 23 tandläkare från Minnesota på en troféjagande safari. De verkar säkra på att återvända triumferande hem med dessa underkuvade bestar, vars huvuden förmodligen kommer hamna på väggarna i något tillhåll på St George's Park som även visar upp de uppstoppade karriärerna för olika managers, och ett paraplyställ uppställt bredvid Steve McClarens fötter.

Oändligt mycket mindre förtjusande är grälet gällande att ingen spelardelegation från England skickades för att besöka Thiepval minnesmärket för de som stupade vid Somme. Varje gång jag läser en version av den här storyn, det vill säga så fort Englands fotbollslandslag befinner sig inom en 200 mile (=321,8 km) radie av ett slagfält eller dödsläger, så får jag genuina tårar i ögonen och dränks av en enda tanke: aldrig igen. Aldrig igen ska något besök av något engelskt landslag till någonstans vagt nära någon bottenlös historisk hemskhet förminskas till en dum känga mot deras föreställda förringning mot de som betalade med den ultimata uppoffringen. Varför åkte inte spelarna? Varför åkte bara några av dem? Varför hade de träningsoveraller på sig? OH HERREGUD FANNS DET BEATS HÖRLURAR PÅ BUSSEN?

Som en viktig del av så många internationella matcher och turneringar - särskilt i det kontinentala Europa - dök denna standardgrej upp på nytt den här veckan. Roy Hodgson hade planerat att under tisdagseftermiddagen leda en grupp spelare för att besöka Thiepval, som reportrar smärtsamt påpekade innehöll "namnen på 37 fotbollsspelare". Och 72,158 andra män. Hur som helst så verkar poängen ha varit att det fanns en definitiv fotbollsvinkel på Somme, vilket verkligen plockar hem hemskheterna i ett av de blodigaste slagen i mänsklighetens historia.

Ack, besöket blev inte av. Det kom fram att handbromsen i det här fallet dragits av Dave Reddin, the Football Association's chef för prestandatjänster, som uppenbarligen ansåg att resan dit och tillbaka på tre timmar från lagets träningsbas i Chantilly skulle bli för jobbig. De vars första reaktion på det var att skrika "För jobbig? Testa att vara med i ett faktiskt krig!" gratuleras till ett misstag så enfaldigt och korkat att t.o.m leksakslejonen är för smarta för att begå det.

Det behöver inte ens sägas, men många har en dunklare åsikt gällande den här FA-generalens aktioner och prioriteringar än de har när det gäller fältmarskalk Haig. Enligt the Times Henry Winter så har han blivit överöst med meddelanden från allmänheten som pekar ut spelarna som en skam för att de inte ärar de som "offrade sina liv för landet som spelarna ska representera", och för att vara "för upptagna med sina iPhones eller PlayStations". Japp, förmodligen spelar de Call of Duty: Somme. (En begränsad utgåva, den skiljer sig från andra versioner av den populära konflikt franchisen i det att det är över på 20 minuter.)

Vi har varit här förut, såklart. Och vi kommer hamna här igen. Jag ska berätta något för er om ett särskilt band av Englands-iakttagare: de krigade inte i två världskrig så att fotbollsspelare skulle kunna vandra omkring i koncentrationsläger iklädda träningsoveraller. De krigade verkligen inte i två världskrig. Men DE hade inte burit en träningsoverall och DE vet bättre än att slösa bort sin fritid på videospel och utan tvekan så skulle DE ha gjort mål på den där givna chansen som kanske hade tagit oss till kvartsfinalerna.

För alla förnuftiga människor borde ironin i den här inställningen vara så krossande uppenbar att det inte ska krävas någon vidareutveckling. Det är bara en annan version av det årliga vallmobråket i Premier League. Den verkligt smaklösa förolämpningen till de som dött i krig eller dödslägrens offer är att använda dem som intrig i Englands fotbollsberättelse. Det reducerar uppoffringen som du känslosamt försöker vörda eller det ofattbara lidandet du känslosamt försöker avsky till mycket små nivåer. Dessa syntetiska gräl handlar inte om respekt. Det är ingenting annat än ett annat sätt att berätta samma småsinta berättelse som vissa personer alltid berättar om fotbollsspelare, som är att de är så självupptagna att de saknar alla perspektiv. Well, det krävs definitivt en sådan person för att känna igen en likasinnad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...