Mordet på Jamal Khashoggi var ingen tillfällighet. En Vanity Fair-undersökning avslöjar hur Saudiarabien försöker föra bort - och ibland mörda - medborgare de ser som fiender till staten.

 

 

AV: Ayman M. Mohyeldin, Vanity Fair, tisdag 29 juli, 2019:

   

Saudiarabiens Mohammed bin Salman har befäst sin makt - och tystat kritiker - enda sedan han utsågs till kronprins 2017.

AV RYAD KRAMDI/AFP/GETTY IMAGES

 

 

 

 

DÜSSELDORF

Prins Khaled bin Farhan al-Saud satt i ett av de safe house han frekventerar i Düsseldorf och beställde en kopp kaffe till oss alla. Med sitt välansade getskägg och sin krispiga kostym såg han överraskande avslappnad ut för att vara en jagad man. Han beskrev sin konstanta rädsla för att bli bortförd, försiktighetsåtgärderna han vidtar när han går ut och hur det tyska rättsväsendet rutinmässigt kollar till honom för att se till att han är ok.

 

 

Nyligen retade bin Farhan, som sällan går med på intervjuer med västerländska reportrar, upp kungadömets ledare då han ville få till reformer för mänskliga rättigheter - ett ovanligt önskemål bland saudiska prinsar. Dessutom pratade han öppet om sin vilja att etablera en politisk rörelse som till sist kanske kan installera en oppositionsledare, vilket skulle vända upp och ner på kungadömets dynastistyre.

 

 

Då vi satt med vårt kaffe återberättade han en historia som först lät ofarlig. En dag i juni 2018 ringde hans mamma, som bor i Egypten, honom med vad hon trodde var goda nyheter. Den saudiska ambassaden i Kairo hade kontaktat henne, sade hon, och de hade ett förslag: kungadömet ville reparera sina relationer med prinsen och var villiga att erbjuda honom $5,5 miljoner (52,1m kr) som en gest av välvilja. Då bin Farhan hade det svårt ekonomiskt (enligt rapporterna berodde det delvis på en dispyt med den styrande familjen) välkomnade hans mamma den här chansen till försoning. Men oavsett hur lockande anbudet än var påstod han att han aldrig såg det som ett seriöst erbjudande. Och när han kollade upp det hela med saudiska representanter insåg han att affären hade en farlig hake. De sade till honom att han bara kunde få sina pengar genom att personligen komma till en saudisk ambassad eller ett saudiskt konsulat. Det fick omedelbart alarmklockorna att ringa och han avböjde erbjudandet.

 

 

Två veckor senare, den 2 oktober, 2018, såg bin Farhan en uppseendeväckande nyhetsrapport. Jamal Khashoggi - den saudiarabiska journalisten och Washington Post-kolumnisten som hade skrivit kritiska artiklar om sitt hemland och i hemlighet arbetat för att underminera en del av regeringens initiativ på sociala medier - hade gått till det saudiska konsulatet i Istanbul för att hämta papper nödvändiga för hans väntande bröllop. Minuter efter hans ankomst - vilket avslöjades i läckta ljudbandstranskript sammanställda av turkiska myndigheter - torterades och ströps Khashoggi av en saudisk dödspatrull. Man utgår från att hans kropp sedan styckades med en bensåg innan resterna av honom fördes bort. Mordet fördömdes av länder över hela världen men Donald Trump, Jared Kushner och andra i Trump-administrationen står fortfarande det saudiska ledarskapet nära och har fortsatt med "business as usual" med kungadömet. Faktum är att president Trump i juni t o m stod som värd för en frukost för Mohammed bin Salman, landets kronprins och de facto-ledare, och vid en pressträff gick han långa vägar för att berömma honom: "Jag vill gratulera dig. Du har gjort ett verkligt spektakulärt jobb."

 

 

Bland de närvarande på konsulatet den dagen då Khashoggi mördades var Maher Abdulaziz Mutreb, en närstående medhjälpare till Mohammed bin Salman, i vardagligt tal refererad till som M.B.S., som sedan 2015 stadigt har befäst sin makt. Enligt transkripten ringde Mutreb flera samtal under kaoset, möjligtvis till Saud al-Qahtani, kungadömets cyber-säkerhetschef och arbetsledare vid hemliga digitala operationer. Han kan t o m ha ringt självaste M.B.S., som i våras pekades ut i en svidande FN-rapport som hittat "trovärdiga bevis" för att han troligen var delaktig i den "överlagda avrättningen" av Khashoggi - en anklagelse som landets utrikesminister kallade "grundlös". Mutreb - välkänd i diplomatiska kretsar och en av rådgivarna som ackompanjerade M.B.S på hans besök i USA förra året - gav en väldigt kylig avmönstring: "Berätta för de dina: Saken är klar. Den är klar."

 

 

Bin Farhan blev chockad då han tittade på tv-nyheterna och såg bilder från övervakningskameror som fångat Khashoggis sista timmar i livet. Prinsen insåg nu väldigt tydligt en sak: Genom att ha vägrat åka till det saudiska konsulatet för att ta emot pengarna kan han med liten marginal ha undvikit samma öde som väntade på journalisten.

 

 

MONTREAL

Precis som bin Farhan är Omar Abdulaziz en saudisk dissident. Han är en aktivist som bor i Kanada och var tidigare kollega med Khashoggi. Tillsammans hade de tänkt publicera den svåra situationen för kungadömets politiska fångar och de försökte sabotera saudiernas propagandaansträngningar online genom att skicka ut videos med antiregeringsmaterial, mobilisera följare och utforma system på sociala medier som kunde programmera om meddelanden som regimen postat.

 

 

Abdulaziz träffade mig på ett hotell i Montreal där han, under föregående år, hade bott för att gömma sig. Han återberättade aspekter av en incident som han inte hade diskuterat så detaljerat förut. Han sade att i maj 2018 hade två representanter från den kungliga domstolen dykt upp i Kanada, med ett meddelande från M.B.S Paret, ackompanjerat av Abdulaziz yngre bror Ahmed, som bor i Saudiarabien, arrangerade ett antal möten på kaféer och i offentliga parker i Montreal. De uppmuntrade honom att sluta med sin aktivism, återvända hem och de uppmanade honom att besöka den saudiska ambassaden för att förnya sitt pass. Den underliggande förståelsen var, berättade han för mig, att om han fortsatte med sina politiska aktiviteter skulle hans familj kunna hamna i fara.

 

 

Men under deras diskussioner blev Abdulaziz övertygad om att hans bror stod under tvång av hans saudiska följeslagare. Han spelade in deras konversationer. Han bestämde sig för att avböja deras erbjudande. Men han förstod att hans val kom till ett väldigt högt pris. När hans bror återvände till kungadömet hamnade han, enligt Abdulaziz, i fängelse, där han antagligen sitter än idag. En månad efter hans brors besök - och fyra månader innan mordet på Khashoggi - upptäckte Abdulaziz att hans telefon hade hackats, den innehöll bl. a känsliga planer han hade utvecklat med Khashoggi.

 

 

Saudiska representanter svarade inte på VANITY FAIRS frågor huruvida kungadömet med våld försökte få hem Omar Abdulaziz och flera andra personer nämnda i den här artikeln. Vidare så har varken den saudiska regeringen eller deras ambassad i Washington DC svarat på flera förfrågningar gällande en kommentar om försvinnandet och fängslandet av flera saudiska medborgare som tas upp i den här artikeln.

 

 

AL-TAIF

Yahya Assiri hade inga större förväntningar när telefonen ringde den där morgonen 2008. Det var en högt rankad militärofficer som kallade honom till ett viktigt möte på hans kontor på den militära al-Taif-flygbasen. Sådana telefonsamtal var vanliga för Assiri, en betrodd logistik- och leveransspecialist för det kungliga saudiska flygvapnet.

 

 

Trots att Assiri var stationerad vid al-Taif hade han gjort det till en vana att lämna basen och besöka de närliggande marknaderna och träffa lokala bönder och handlare som, precis som deras förfäder, njöt av det tempererade klimatet i deras by, inbäddad på Sarawat bergens sluttningar. Hans utflykter hade även öppnat ögonen på honom inför landets enorma fattigdom. Och Assiri, bekymrad av de ekonomiska svårigheterna och skillnaderna runt honom, började spendera kvällarna med att logga in på olika chat-rum online. Han postade sina utvecklade tankar om sociala orättvisor, regeringskorruption och livets tuffa verklighet under den saudiska kungafamiljens styre.

 

 

Att besöka chat-rum var då inte förbjudet. Sociala medier befann sig fortfarande i sin tidiga barndom i stora delar av arabvärlden, och medborgare letade reda på sådana forum för att hitta en yta för den allmänna diskursen, en väg som inte var tillgänglig via statskontrollerad tv eller radio. I chat-rummen träffade Assiri andra likasinnade saudier och ibland flyttade de deras vänskap och oliktänkande utanför internet och träffades hemma hos varandra och skapade starka band - långt borta från statens vaksamma öga. Eller det var i alla fall vad de trodde att de gjorde.

 

 

DISSIDENTPRINS: Khaled bin Farhan al-Saud, en kunglig person som lämnat Saudiarabien för Tyskland; SKURKOPERATION: Den saudiska 737:an som transporterade prins Sultan bin Turki på en landningsbana i Frankrike; BORTFÖRD AKTIVIST: Feministen Loujain al-Hathloul, sitter numera fängslad.

 

TOPPEN AV ROLF VENNENBERND/PICTURE ALLIANCE/GETTY IMAGES; BOTTEN, AV NINA MANANDHAR.

 

 

Dagen då hans överordnade ringde och kallade honom till sitt kontor satte Assiri plikttroget på sig sina militärkläder och åkte över till basens högkvarter. "Yahya!" sade generalen när Assiri anlände. "Sätt dig."

 

 

Han satte sig på stolen, men inte innan han kastat en snabb blick på generalens skrivbord och sett en hemligstämplad mapp märkt "ABU FARES." Generalen frågade honom tillspetsat, "Vet du bra hur man använder internet?"

 

 

"Inte alls, sir," sköt Assiri tillbaka. "Du använder inte internet?" frågade generalen.

 

 

"Min fru använder det ibland för att titta på recept, men till största delen vet jag inte hur."

 

 

Generalen plockade upp mappen och började bläddra i den. "Jag fick den här mappen från Utredningskontoret och den innehåller många postningar och online-artiklar skrivna av någon med användarnamnet Abu Fares. Han kritiserar kungadömet. De sade till mig att de misstänker att det är du som skriver dessa artiklar." Sedan frågade han rakt ut: "Är du Abu Fares?"

 

 

Assiri förnekade häftigt att han var författaren, men generalen fortsatte att förhöra honom. Efter ett tag backade han, det verkade som att han övertygats om Assiris oskuld. Assiri fick senare reda på att tydligen hade hela al-Taifs toppledning trott på hans förnekelser. När han lämnade kontoret den dagen började en plan ta form i hans huvud. Han ansökte om att få gå ett militärt träningsprogram i London. Han gömde sina privata besparingar. Och han lämnade in sin uppsägning från flygvapnet - något som är väldigt sällsynt med tanke på ställningen och lönen militära officerare belönas med i det saudiska samhället. 12 månader efter det där ödesdigra mötet lämnade Assiri och hans fru deras föräldrar och syskon och begav sig mot England, där han började ett nytt liv. Han må ha varit 3,000 miles (4,828 km) från Riyadh, men han var inte utanför kungadömets kontroll.

 

 

DRAGNÄTET

Prinsen, aktivisten och officeren är de som har haft tur. De är bara tre exempel på det otaliga antalet dissidenter som har dragits in i ett långtgående dragnät som kungadömet Saudiarabien använder för att tvinga, muta och snärja sina kritiker. Ibland skickar saudierna operatörer till andra länder för att tysta eller neutralisera dem som de uppfattar som fiender. Av de som blir tagna och fängslade är det många som "försvinner" - en fras som blev populär i Latinamerika under de dödliga razziorna på 1970- och 80-talet. Vissa hamnar i fängelse; andra hör man aldrig mer från igen. Det första kända saudiska bortförandet skedde 1979 (när en prominent dissident försvann i Beirut), men under M.B.S tid på tronen har den metoden endast eskalerat.

 

 

Måltavlorna brukar bli dem som det saudiska ledarskapet anser jobbar mot statens intressen: dissidenter, studenter, tveksamma personer i kungafamiljen, prominenta affärsmän och M.B.S personliga fiender i nästan ett dussin olika länder, inklusive USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Schweiz, Tyskland, Jordanien, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Marocko och Kina. Självklart är saudiarabiska invånare inte immuna. I april i år avrättades 37 saudier anklagade för upproriska åsikter, bland dessa 37 människor återfanns en man som var minderårig när han deltog i en studentdemonstration. Och för två år sedan förvandlade M.B.S., som en del av en "korruptionsrensning", Ritz-Carlton i Riyadh till ett guldsmyckat gulag där nästan 400 saudiska prinsar, moguler och regeringsrepresentanter dömdes till fängelse. Men det som skulle vara stränga åtgärder visade sig även vara en form av utpressning: många fick nämligen gå efter att regeringen våldsamt krävt att de lämnade över mer än $100 miljarder (948,7 miljarder kr) i tillgångar. Men vart 64 av dessa fångar befinner sig idag är fortfarande oklart.

 

 

Genom intervjuer på tre kontinenter med fler än 30 olika individer - aktivister, nationella säkerhetsexperter, släktingar till människor som tvingats bort och regeringsrepresentanter från Amerika, Europa och Mellanöstern - har en tydligare bild framträtt gällande hur långt saudiska myndigheter har gått för att fängsla, återföra och t o m mörda landsmän som vågar protestera mot kungadömets politik, eller på något sätt baktalar bilden av nationen. På dessa sidor hittar ni historierna från åtta nyligen bortförda personer - och från fyra andra som lyckades undgå att bli tillfångatagna - alla del av ett systematiskt program som går långt bortom mordet på Jamal Khashoggi. Den saudiska kampanjen är hänsynslös och obeveklig. Och den har fler likheter med reglerna hos ett brottssyndikat än hos en traditionell, modern allierad till Amerikas förenta stater.

 

 

ETT VÄXANDE NÄT

I många fall började övervakningen av saudiska dissidenter online. Men internet var till en början en livlina för miljontals människor i regionen. Under den arabiska våren 2010-12 hjälpte sociala medier till att störta envåldshärskare i Egypten, Tunisien och Libyen. Monarker i ett antal stater runt Persiska viken började frukta dissidenterna i deras egna länder, där många hade vädrat sitt missnöje eller organiserat deras protester online.

 

 

I kontrast till detta såg den dåvarande härskaren i Saudiarabien - kung Abdullah - ett stort värde i sociala medier då han trodde att nätet faktiskt skulle kunna tjäna till att minska gapet mellan den styrande familjen och dess underkuvade. "I början berodde kungadömets besatthet av att följa sociala medier inte på att de ville övervaka dissidenter eller oppositionella, utan istället ville de identifiera samhälleliga problem tidigt," sade en västerlänning som numera bor i Saudiarabien och ger råd till den styrande eliten och olika departement i frågor om nationell säkerhet. "Det var för att ge kungadömet en chans att identifiera ekonomiska sårbarheter och blinda fläckar så att de kunde rätta till det innan den frustrationen exploderade."

 

 

Under det tidiga 2010-talet hette chefen för Abdullahs kungliga domstol Khaled al-Tuwaijry. Enligt flera olika presskonton jobbade han, i sin tur, med en ung, ambitiös man som tagit sin examen vid juristskolan, den mannens namn var Saud al-Qahtani, som hade uppdraget att samla ihop ett team som skulle övervaka alla former av media, med särskilt fokus på cyber-säkerhet. Precis som Assiri hade al-Qahtani varit en medlem i det saudiska flygvapnet.

 

 

Under åren lärde sig Assiri och andra regeringskritiker att ett av de populära chat-rummen på det uppkommande nätet faktiskt var riggat. Saudiska cyber-operatörer hade tydligen skapat det för att locka dit andra att fritt kommentera, bara för att bli lurade till att avslöja detaljer gällande deras identiteter. Flera aktivister har berättat för mig att ett sådant forum skapades av al-Qahtani, som tidigt hade instruerat monarkin om att behandla internet som ett hemligt, potent övervakningsverktyg. (Al-Qahtani har inte svarat på förfrågningarna om en kommentar.)

 

 

Sedan dess tror man att al-Qahtani har utformat landets bredare cyber-säkerhet. Hans arbete online - enligt övervakare från grupper som kämpar för mänskliga rättigheter och experter på IT-hot - har inkluderat att installera saudiska datadetektiver instruerade att leta efter regeringskritiker både på hemmaplan och utomlands. Precis som Vice's Motherboard först rapporterade arbetade al-Qahtani nära Hacking Team, ett italienskt övervakningsföretag som säljer intrångsresurser och "offensiv säkerhet" över hela världen. Andra har spårat saudiska regeringsband till det israeliska övervakningsföretaget NSO, vars signatur-spyware, Pegasos, har spelat en roll i försöken till gripanden av åtminstone tre dissidenter intervjuade för den här rapporten.

 

 

Den här aggressiva hållningen dök först upp runt den tiden då M.B.S blev en senior rådgivare till den kungliga domstolen, sedan ökade det hela 2017, då han installerades som kronprins. Samtidigt stod hans land inför störtdykande oljepriser, ett kostsamt krig i Jemen, som inleddes av M.B.S., ett växande hot från Iran, de kvardröjande effekterna från den arabiska våren och intern social oro. Som ordförande för landets två mäktigaste styrande organ, Rådet för politik- och säkerhetsfrågor och Rådet för ekonomi- och utvecklingsfrågor, "centraliserade kronprinsen makten uppåt till sig själv," berättade en insider som informerar den saudiska regeringen om säkerhet och politik. Snart nog hade M.B.S direkt kontroll över landets inhemska och utländska underrättelsetjänster, deras väpnade styrkor, nationalgardet och andra relevanta säkerhetsavdelningar. Prinsen var fri att sätta ihop sina egna team i de officiella underrättelsetjänsterna - och i deras mer specifika utlöpare, och det var där al-Qahtani frodades som chef för både Centrumet för studier och medieaffärer och den Saudiska federationen för cyber-säkerhet, programmering och drönarverksamhet.

 

 

EN SKURKOPERATION?

Bara några dagar efter mordet på Khashoggi rusade kungadömet ut för att hantera den diplomatiska krisen genom att kalla brottet en "skurkoperation." Men det var knappast någon anomali. Det kom snart till allmän kännedom att regimen hade skickat ut trupper över suveräna gränser för att fysiskt återföra saudiska dissidenter. Faktum är att strax efter det hemska avrättningsjobbet i Istanbul presenterades en journalist från Reuters, som briefats i Riyadh av en ej namngiven regeringsrepresentant, med vad reportern beskrev i en artikel som "interna underrättelsedokument som verkade visa initiativet att plocka tillbaka dissidenter, däribland nämndes specifikt Khashoggi. De finns en stående order att se till så att dissidenter återvänder fredligt; vilket ger dem auktoriteten att agera utan att gå tillbaka till ledningen." Dessa försök att kidnappa och återföra påstådda brottslingar var, enligt talespersonen citerad av Reuters, en del av nationens "kampanj för att hindra saudiska dissidenter från att rekryteras av landets fiender." (Två USA-baserade saudier som jag pratade med berättade för mig att federala agenter nyligen hade sökt upp dem, gett dem deras visitkort och varnat dem och tipsat, baserat på de senaste underrättelserna, om att höja deras privata säkerhet. F.B.I berättade för VANITY FAIR att byrån "regelbundet interagerar med medborgare i samhällena som vi jobbar i, detta för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende gällande skyddet av den amerikanska allmänheten.") Representanten Adam Schiff, ordförande för Underrättelsekommittén, har sagt att han planerar att undersöka "vilka hot som finns mot [saudiska] individer som är bosatta i USA, men även titta på hur [den saudiska regeringen] jobbar."

 

 

Liknande hot har dykt upp i Kanada (vilket beskrivs högre upp i texten) och Europa. I april blev Iyad el-Baghdadi, en landsflyktig arabisk aktivist som bor i Oslo, överraskad när norska säkerhetspolisen kom till hans lägenhet. Enligt el-Baghdadi berättade de för honom att de hade mottagit underrättelser, överlämnade från ett västerländskt land, som påstod att han befann sig i fara. El-Baghdadi, som är palestinier, hade varit nära sammankopplad med Khashoggi. Månaderna innan mordet på Khashoggi höll de två männen, tillsammans med en amerikansk kollega, på att utveckla en bevakningsgrupp som skulle spåra falska eller manipulerade meddelanden som spreds till sociala medier och pressen av saudiska myndigheter och deras ombud. El-Baghdadi hade varnats om att M.B.S ledning såg honom som en statsfiende. Faktum är att enligt Baghdadi så hade han bara några veckor innan norska säkerhetspolisen besökte honom hjälpt Amazon att fastslå att deras vd, Jeff Bezos, hade varit ämne för en saudisk hacknings- och utpressningskomplott. Norrmännen tog inga risker, istället körde de iväg el-Baghdadi och hans familj till ett safe house.

 

 

Några av dessa uppdrag att tysta eller skada saudiska kritiker har skett i länder som är nära allierade med Riyadh. En fräck operation involverade prins Sultan bin Turki, som hade levt i Europa i flera år. Han är barnbarn till kung Ibn Saud, kungadömets grundare, och prinsen hade en långvarig fejd med mäktiga medlemmar av monarkin, detta efter att ha anklagat dem för korruption. Enligt en anmälan inlämnad till schweiziska åklagare av en Genève-baserad advokat som jobbade med bin Turkis amerikanska jurist Clyde Bergstresser hade prinsen drogats och i hemlighet flugits ut ur Schweiz till Saudiarabien. Under nästan ett årtionde åkte han in och ut ur husarresten och fick inte lämna landet.

 

 

Under tiden försämrades prinsens hälsa och han sökte medicinsk vård i USA. Han lämnade in en förfrågan om att få resa till Förenta staterna som godkändes och efter behandlingen återhämtade han sig så pass bra att han kände sig redo att slå tillbaka mot sina tillfångatagare. 2014 drog han igång en process mot regimen där han ville få till ett åtal mot de saudiska ledarna och ekonomisk ersättning för kidnappningen. Även om det inte hände någonting så hade något liknade aldrig hänt förut: en saudisk medlem av kungafamiljen vill starta en rättegång i en utländsk domstol mot sin egen familj. Bergstreser berättade för mig att han varnade prinsen om att en sådan aktion skulle kunna leda till en ännu allvarligare respons från kungadömet än kidnappningen 2003. "De har tagit dig en gång," sade han till sin klient. "Varför skulle de inte göra det igen?"

 

 

För resten av berättelsen vände jag mig till tre amerikanska medlemmar av prinsens entourage - som jag kommer kalla Kyrie, Adrienne och Blake, för att skydda deras identiteter. I januari 2016 anlände trion, tillsammans med medicinska vårdare och vänner, till flygplatsen Le Bourget, utanför Paris, för att borda prinsens privata charterflyg som var bokat att flyga från Frankrike till Egypten. Men när de kom fram till flygplatsen såg de ett mycket större plan, ett Boeing 737-900ER, på landningsbanan. (De tre amerikanerna minns att gruppen leddes till att tro att flygplanet hade körts dit med godkännande av den saudiska ambassaden i Paris.)

 

 

Ett fotografi av planet, som setts av VANITY FAIR och avslöjat här för första gången, visar orden "Kungadömet Saudiarabien" på skrovet. På stjärtfenan syns landets ikoniska emblem: ett palmträd vaggande över två korslagda svärd. Flygplansnumret, HZ-MF6, identifieras, enligt databasregister online, som flygplanet som ägs av den saudiska regeringen. I tillägg till detta så hade planets ägare dessutom bett om att flygspårningshemsidan FlightAware skulle ta bort den offentliga spårningen av planet.

 

 

När planet bordades noterade säkerhetsteamet att all ombordpersonal var manlig. Även om detta verkade underligt satte sig prinsen och hans entourage ändå på sina platser och gjorde sig redo för avfärd. Planet lyfte klockan 19:30 med destination Kairo. Efter några timmar i luften släcktes plötsligt belysningen och tv-skärmarna inne i kabinen. Planet dirigerades om till Riyadh.

 

 

När planet hade landat minns Kyrie att beväpnade soldater kom ombord och drog fysiskt med sig bin Turki ut ur planet. Då han drogs över landningsbanan skrek han flera gånger ett enda namn: "Al-Qahtani! Al-Qahtani!" Kyrie minns att prinsen var alldeles röd av ilska när hans kropp släpades iväg av soldaterna som tagit honom.

 

 

Kyrie och Blake sade att de återstående passagerarna fick lämna ifrån sig deras telefoner, pass och laptops innan de fördes till Ritz-Carlton i Riyadh. Dagen efter eskorterades entouraget, en och en, till ett konferensrum och beordrades att skriva på ett papper där de lovade att aldrig diskutera vad som hade hänt på flygplanet. De hölls kvar i tre dagar innan de kördes till flygplatsen och flögs ut ur landet.

 

 

De minns även att på the Ritz fanns en slätrakad, obeväpnad individ klädd i en traditionell vit thobe och en ghutra, den rödvita huvudduken som många arabiska män bär. Kyrie och Adrienne berättade för mig att den mannen faktiskt var Saud al-Qahtani: Båda kunde identifiera honom två år senare när de, efter mordet på Khashoggi, kände igen hans ansikte från nyhetsrapporterna. Sedan dess vet varken de tre amerikanerna ombord, eller de saudiska insider-personerna jag har pratat med, vart bin Turki befinner sig.

 

 

Precis som bin Turki blev två andra notabla prinsar, som båda bodde i Europa, kidnappade på ett liknade sätt. Prins Saud Saif al-Nasr twittrade, medan han bodde i Frankrike, ett meddelande som offentligt omfamnade ett brev från 2015 skrivet av aktivister som uppmanade till en statskupp. Han försvann sedan på ett mystiskt sätt. En landsflyktig saudisk vän till honom berättade för mig att han tror att prinsen hade lurats till att delta i ett tveksamt affärsprojekt som egentligen var ett trick skapat för att tvinga honom att komma till kungadömet mot sin vilja. En andra prins, Turki bin Bandar - en högt uppsatt person inom den saudiska polisstyrkan, som hade flytt till Paris - använde sin YouTube-kanal för att kräva politiska förändringar i sitt hemland. Han spelade t o m in och postade en telefonkonversation där man hör en saudisk tjänsteman försöka locka hem honom. Men 2015 stoppades han på en flygplats i Marocko i vad myndigheter i Rabat påstår var en häktningsorder utfärdad av Interpol innan han fysiskt transfererades till Saudiarabien.

 

 

Prins Salman bin Abdul Aziz bin Salman haffades på hemmaplan. Han är en högprofilig medlem av kungafamiljen, gift med den avlidne kung Abdullahs dotter och en person som med lätthet rör sig bland amerikanska politiker och europeiska kungligheter och, enligt en insider i palatset som känner honom väl, så är han en kritiker av M.B.S Förra året försvann bin Salman - som bara några dagar innan Trump valdes till president hade träffat donatorer till Demokraterna och Schiff, en Trump nemesis - efter att ha kallats till ett av de kungliga palatsen i Riyadh. Medan prinsen initialt hölls för att ha "stört freden", enligt ett saudiskt uttalande, åtalades han aldrig för något brott och sitter fortfarande i förvar, tillsammans med sin pappa, som jobbat för att hans son skulle släppas.

 

 

Ett av de få halvofficiella uttalandena som någonsin gjorts om kungligheterna kidnappade från Europa kom 2017 från den f.d chefen för Saudiarabiens utländska underrättelsetjänst, prins Turki al-Faisal, som avfärdade de "så kallade prinsarna" som "kriminella." Said al-Faisal: "Vi gillar inte att publicera de här sakerna för vi anser de vara våra inhemska affärer. Självklart fanns det folk som jobbade för att hämta hem dem. [Männen] är här; de försvann inte. De träffar sina familjer."

 

 

Oavsett trovärdigheten i al-Faisals uttalande så är inte rika prinsar de enda måltavlorna för regimens långa arm. De har även siktat in sig på flera andra, inklusive affärsmän, akademiker, konstnärer, islamistiska regimkritiker och, enligt Reportrar utan gränser, 30 journalister som just nu sitter i förvar.

 

 

INGEN ÄR SÄKER

Poeten Nawaf al-Rasheed, är en ättling till en prominent stam som har haft historiska anspråk på den saudiska tronen. Trots att han inte var någon politisk person och sällan gjorde några offentliga framträdanden eller uttalanden var hans härkomst, enligt experter och släktingar, tillräckligt för att M.B.S skulle anse honom vara ett hot - någon i exil som, teoretiskt sett, skulle kunna bli rekryterad för att hjälpa till att stärka en rivaliserande klan med siktet inställt på att avsätta huset Saud. Under en tripp till grannlandet Kuwait förra året stoppades al-Rasheed på flygplatsen då han försökte lämnade landet och fördes fysiskt tillbaka till Saudiarabien. Han hölls isolerad i 12 månader utan att åtalas för något brott. Även om det påstås att han tidigare i år släpptes så säger samma källor att upprepade försök att kontakta honom har misslyckats.

 

 

Även rådgivare till kungligt hovfolk har haffats. Faisal al-Jarba var en medhjälpare och förtrogen till prins Turki bin Abdullah al-Saud, en potentiell M.B.S.-rival 2018 var al-Jarba i sitt familjehem i Amman när jordanska säkerhetsstyrkor äntrade huset med dragna vapen och täckta ansikten och förde bort honom. Enligt familjemedlemmar som har starka band till landets ledning fördes han till den saudiska ambassaden i Amman, därifrån kördes han sedan i mörkret till gränsen och lämnades över till de saudiska myndigheterna.

 

 

Enligt akademiska och diplomatiska källor är det även riskfyllt för saudiska utbytesstudenter i utlandet. Vissa som har höjt rösten gällande kungadömets facit för mänskliga rättigheter har plötsligt fått deras ekonomiska stöd indraget. En doktorand informerades - vilket avslöjades i e-mejls erhållna från den saudiska ambassaden i Washington DC - om att det enda sättet att lösa en överhängande indragning av det ekonomiska stödet var att omedelbart återvända till Saudiarabien för att lämna in en överklagan.

 

 

BY RYAD KRAMDI/AFP/GETTY IMAGES.

 

 

 

Fallet med Abdul Rahman al-Sadhan är särskilt besvärande. Al-Sadhan är en saudisk medborgare - och son till en amerikan - som 2013 tog sin examen vid universitetet Notre Dame de Namur i Belmont, Kalifornien. Efter att ha fått sin examen återvände han till kungadömet för att vara en del av vad han trodde var en nation i förändring. Han arbetade i fem år för den humanitära rörelsen Röda halvmånen. Men plötsligt, den 12 mars, 2018, dök uniformerade män upp på hans kontor och sade att man ville träffa honom och ställa några frågor. Han lämnade kontoret med myndigheterna och enligt hans USA-baserade mor och syster har de inte hört något mer från honom sedan dess. Hans släktingar tror att hans försvinnande kan ha orsakats av hans online-aktiviteter, inklusive poster på sociala medier som ofta var kritiska mot staten. Men de kan inte bevisa någonting; al-Sadhan har aldrig åtalats för något brott.

 

 

Dagen efter al-Sadhans försvinnande försvann även en annan student, Loujain al-Hathloul. Hon var inskriven på Abu Dhabis Sorbonne-universitets campus och hoppade in i sin bil efter ett kort möte, bara för att aldrig dyka upp vid skolan igen. Al-Hathloul är en prominent aktivist bland Saudiarabiens feminister och har fördömt hur hennes land, trots de senaste reformerna, fortsätter att diskriminera kvinnor. Ironiskt nog var hennes vision för modernisering på många sätt en spegelbild av retoriken som kronprinsen använt, detta då han lovat väst att han är på väg att ta sitt land mot ett program för social liberalisering.

 

 

Al-Hathloul dök senare upp i ett saudiskt fängelse. Enligt vittnesmål lämnade av organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter har hon utsatts för tortyr och sexuella trakasserier. Och under hennes periodiska besök från familjemedlemmar identifierade hon en av männen som var involverade i förhören av henne: Saud al-Qahtani. Den saudiska regeringen förnekar, trots flera vittnesmål som talar om motsatsen, att de har torterat sina fångar. (Ungefär samtidigt som al-Hathloul försvann hände samma sak med hennes man, Fahad al-Butairi - en av arabvärldens mest populära komiker - i Jordanien. Upprepade försök att kontakta honom för att få höra hans version av händelserna har hittills varit misslyckade.)

 

 

En del av al-Hathlouls kvinnliga aktivistkollegor har ställts inför rätta. Saudiska åklagare har åtalat dem för att ha samarbetat med "utländska agenter" - folk som jobbar för mänskliga rättigheter, diplomater, västerländsk press och Yahya Assiri. Deras påstådda brott: de har konspirerat för att underminera stabiliteten och säkerheten i kungadömet. Som bevis säger saudierna att de har använt elektroniska kommunikationsverktyg som togs tack vare cyber-attacker mot dissidenter och aktivister, några av dessa har intervjuats för den här artikeln.

 

 

EFTERDYNINGARNA

De som begått dessa brott kommer kanske aldrig att ställas inför rätta. Även om flera medlemmar av teamet som mördade Jamal Khashoggi enligt rapporter har ställts inför saudiska domare, så har processen ägt rum bakom stängda dörrar. Al-Qahtani har tillrättavisats efter att ha varit inblandad i mordet på Khashoggi, tortyren av kvinnoaktivister och fångar på the Ritz-Carlton, försvinnandet av saudiska kungligheter och planerandet av cyber-tillslag mot dissidenter. Men trots dessa anklagelser, som ännu inte är bevisade - och sanktioner riktade mot honom av USA:s finansdepartement p.g.a hans involvering i Khashoggi-operationen - menar vissa saudiska experter att al-Qahtani fortfarande är en fri man med ett rejält inflytande bakom scenen.

 

 

För egen del känner Assiri, officeren inom det saudiska flygvapnet som senare blev en online-dissident, ingen ånger när det gällde att lämna hemlandet. Efter att ha flyttat till London gjorde Assiri - som hade frekvent kontakt med Khashoggi under hans sista månader i livet - det otänkbara. 2013 avslöjade han sig själv online som Abu Fares. På senare har han blivit en av Saudiarabiens mest respekterade och inflytelserika försvarare av mänskliga rättigheter och han har startat en liten organisation med namnet ALQST. Han har ett nätverk av aktivister och researchers inne i kungadömet som i hemlighet undersöker bevis för tortyr, brott mot de mänskliga rättigheterna och information gällande försvunna medborgare.

 

 

Assiris öde, erkänner han, förseglades den dagen då han konfronterades av sitt överordnade befäl. Om han inte hade ljugit så övertygande hade han kanske tynat bort i ett saudiskt fängelse istället, som hans vän Waleed Abu al-Khair, en aktivist han först träffade i ett chat-rum för 13 år sedan. Idag hänger en bild på Waleed på Assiris kontor och tjänar som en isande påminnelse för farorna associerade med att vara en av Saudiarabiens jagade människor.