PL-PREMIÄREN: MAN UNITED v CHELSEA 4-0

Nej, jag tror inte att den här segern kommer kasta oss vidare mot en sanslös säsong där vi i maj lyfter PL-bucklan. Jag är fullt införstådd med vilket jobb Ole har framför sig. Men mycket bättre start hade vi inte kunnat få och jag var uppriktigt glad efter slutsignalen. Bara att se Danny James spela fotboll och se ut att vara världens lyckligaste människa när han får dra på sig vår tröja får även en gammal cyniker som mig att må bra. Maguire och Wan-Bissaka är kvalitet som vi saknat länge i backlinjen. Jones, Smalling och Rojo inte med i matchtruppen. Och vi körde över laget som ägs av ett praktsvin, han var med i den stora plundringen av Sovjetunionen då sanslösa tillgångar reades bort till ett fåtal välbärgade as under grisen Jeltsins ledning. Ny manager i denna blåa plastklubb från västra London är dessutom Tory-kramaren Frank Lampard och det var inte helt fel att se hur han åldrades fem år för varje mål som rann in bakom Kepa. Ja ni ser, det fanns väldigt mycket att glädja sig åt gällande Uniteds premiär. Här kan ni läsa mer från den briljante herr Danny Taylor:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/08/17/11624082-manchester-united-gjorde-starten-for-frank-lampards-chelsea-till-en-mardrom/

 

Njut gärna av målen en gång till här:

 

 

 

HARRY "SLAB HEAD" MAGUIRE

   

Det här köpet gjorde mig uppriktigt glad. Att vi dessutom har fått se de två inledande matcherna utan att någon av Smalling, Jones eller Rojo figurerat i matchtruppen, det är en lättnad som saknar motstycke.

 

Ni minns säkert pinsamheterna som spelades upp framför våra ögon när United presenterade den chilenska lönetjuven. Jag menar, vem fan var det som kom på att han skulle sitta och banka på ett piano? Och vilka var skithusen som tyckte att idén var värd att bygga vidare på?

 

Tack och lov blev det ingen sådan skit när Harry presenterades. Men tydligen spelade United in en video där hård-Harry klinkar på pianot, men inte med fingrarna, utan med pannan. Men till sist valde klubben att köra en vanlig presentation där Ole och han ler för kamerorna medan mittbacken låtsas skriva på kontraktet. Här kan jag exklusivt visa pianot som användes när Harry skallade fram tonerna till "Glory, glory, Man United":

 

Jag hoppas Ole ger betongskallen vår kaptensbindel, han ser ut att vara det närmaste riktigt kaptensmaterial vi har i dagsläget.

 

 

 

POGBA

Måndagen en 17:e juni i år vaknade vi upp till ett ganska entydigt budskap på de engelska sportsidorna:

 

 

Nu ser det ut som att han bli kvar ett år till. I och för sig kan lagen i Italien och Spanien fortfarande köpa spelare och han vill ju bort. Men jag vet inte om Real eller Juventus är beredda att möta Uniteds prislapp, särskilt efter hans prestationer under sin tid i United. Att någon gång ibland blixtra till med en briljant passning eller ett viktigt mål gör honom inte till en världsklasspelare. Han har förutsättningarna att tillhöra den absoluta toppen inom världsfotbollen, men dessvärre saknas den mentala styrkan. Även när jag anstränger mig kan jag inte komma på särskilt många matcher där han varit vår klippa och förtjänat statusen som superstjärna.

 

Sen är han den spelaren på vårt mittfält som kan öppna vilket försvar som helst och göra saker som ingen annan i vår trupp kan, men det händer på tok och för sällan. Dessutom är han så ojämn att när han är dålig så är han ofta en direkt säkerhetsrisk där ute på planen.

 

Vi skulle förlora en kreativ kraft om han säljs, men när den där kreativa kraften bara kan kopplas på när det passar dabbkungen är det inte så mycket värt, så nej, jag skulle inte gråta mig till sömns om han säger hejdå redan i år. Han och hans kräk till agent har verkligen förmågan att sprida en vedervärdig stank omkring sig, så för mig skulle avskedet kunna se ut såhär:

 

Strax efter det att fransmannen annonserade sin vilja att röra på sig summerade the Suns tungviktare Neil Custis läget ganska klockrent i Talksport:

 

 

"Paul Pogba kommer bli den mest ogillade Manchester United-spelaren genom tiderna. Pogba och hans agent har tagit fram en situation där det helt enkelt inte kan fortsätta. När nästa säsong börjar, om han har en Manchester United-tröja på sig då, kommer han att bli utbuad varje gång han rör bollen - och det av hemmafansen!

 

 

"Jag tycker att de behöver göra sig av med honom nu och att pengarna ska återinvesteras i spelare som faktiskt vill spela för klubben och som har lite hunger i sig. Jag har bevakat klubben i 20 år och jag har sett spelare som Roy Keane ge allt för den klubben, riskerat sin kropp och gjort det i varje match. Jag har sett sådana spelare, och det är därför jag är så irriterad och besviken på Paul Pogba.

 

 

"Han har en ställning i spelet p.g.a sin profil på sociala medier, inte p.g.a sina fotbollsfärdigheter, för han har varit dålig för Manchester United. Han spelade för ett Juventus-lag som dominerade Serie A och som skulle ha dominerat Serie A utan honom, det var lätt för honom att spela i det laget. Sedan köptes han till Manchester United för att vara den stora spelaren och han klarade inte av det. Om de kan få tillbaka pengarna har de gjort en bra affär.

 

 

"Om du förlorar Paul Pogba, vad förlorar du? Du förlorar inte Paul Scholes eller Roy Keane när de var som bäst, du förlorar inte en spelare som kan förändra en match, du förlorar ingen med ett massivt inflytande på laget - du förlorar en väldigt, väldigt medelmåttig spelare. Jag tycker inte det är en stor förlust. Det är inte som när Ruud van Nistelrooy eller David Beckham lämnade.

 

 

"Vad Pogba och hans agent har gjort är en stor skam mot Manchester United. Om det var min klubb skulle jag vara fullständigt bestört på hur han har behandlat dem. Det här är den största fotbollsklubben i hela världen, så att tycka att han är större än den och att ha behandlat den som han gjort, då han faktiskt inte har spelat speciellt bra under de tre säsongerna han har varit tillbaka i klubben, det är en fullständig skam."

 

Med tanke på att majoriteten av de som går på Uniteds hemmamatcher tillhör skaran som anser att man inte kan kritisera någon United-spelare tvivlar jag på att han kommer behöva höra alltför mycket ilska riktad mot sig. Han stannade kvar någon minut efter Chelsea-matchen och applåderade the Stretford End, det räcker för många av Uniteds konsumenter idag. Gör han sedan något mål i de kommande matcherna kanske han t o m kysser klubbmärket och då är allt förlåtet. Men tro mig, han vill inte vara kvar i United.

 

 

 

ROY

Det räcker att skriva hans förnamn, alla United-fans vet omedelbart vem man pratar om. Det är inte svårt att bli deprimerad när man ser Paul Pogba dansa och dabba runt på planen, inte minst efter att ha haft äran att få se Roy Keane på toppen av sin karriär i den Röda tröjan!

 

Det passerar inte en vecka utan att jag påminns om vilken jävla legendar han var för oss.

 

Jag tittar på tunnelvideon från bortamatchen mot Arsenal minst en gång i veckan när jag är på lyset. Det gör mig glad, sedan ledsen, för vi kommer aldrig att få se någon komma i närheten av den mannen i United igen. Inte ens nära. Han är en sådan fotbollsspelare som dyker upp en gång och sedan aldrig mer och han är redan en relik från en annan era.

 

Jag är bara glad att vi hade honom och jag fick se honom. Man blir lätt sentimental när man jämför dagens bortskämda onanister med tidigare titaner, men det måste vara mer mentalt hälsosamt att bara räkna sig själv lycklig över att ha fått se Keane, Cantona, Robson och Stam när de var våra generaler.

 

Så kom igen Ole, så fort du märker att standarden sjunker, släpp in Keane i vårt omklädningsrum, om så bara för en vecka:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/08/17/11624099-vill-du-bli-en-fotbollsspelare-eller-vill-du-jobba-med-att-samla-in-ps-som-den-dar-killen-roy-keanes-omkladningsrumssnack/

 

 

 

THE ATHLETIC

Jag vet inte om ni har hört talas om det, men det finns en amerikansk sportsida som heter the Athletic (https://theathletic.com/). Där har de en massa skribenter som skriver om sport och läsarna får betala en slant i månaden för att ta del av materialet.

 

Nu ska de bege sig in på nya domäner, de ska nämligen börja rapportera om europeisk fotboll. Så för ovanlighetens skull har ett gäng amerikaner gett sig ut med stora högar med dollarsedlar som ska locka dit eliten i Europa och sabotera för andra.

 

De är t o m öppna och ärliga med sina intentioner, det amerikanska företaget har helt enkelt en dröm om att växa sig stora och krossa den engelska fotbollspressen, såhär sade ett Athletic-as nyligen till the New York Times:

 

 

"Vi kommer vänta ut varje lokal tidning och låta dem fortsätta blöda tills vi är de sista som står upp. Vi kommer suga dem torra på deras bästa talanger vid varje givet tillfälle. Vi kommer göra affärsverksamheten extremt svår för dem."

 

Trevligt? Knappast. Blir jag förvånad? Inte ett dugg.

 

Men samtidigt kan man undra hur smarta de som styr det skeppet egentligen är, den här karamellen dök upp för några veckor sedan i helt briljanta Private Eye nummer 1501 (26/7-8/8, 2019):

 

 

MER om the Athletic, den US-amerikanska sportsidan på internet som har varit ute på en spektakulär anställningsrunda inför deras introduktion i Storbritannien. Sidan leds av f.d Times-sportredaktören Alex Kay-Jelski - och de gör nu samma sak med Fleet Streets sportjournalism som Kerry Packer gjorde för cricketen på 1970-talet. Den senaste EI Addio att sluta sig till dem är Daniel Taylor från the Guardian och Observer, utsedd till årets fotbollsskribent de fyra senaste åren.

 

Rekryteringen av Taylor skedde först efter det att diskussionerna mellan honom och Daily Mail gick i stöpet. The Mail hade kontaktat honom för att ersätta Matt Lawton, som ska flytta till the Times - som försöker fylla hålet skapat av det faktum att Kay-Jelski värvat halva deras sport-team.

 

När diskussionerna med the Mail inte gav någonting fick Taylor höra av en annan fotbollsskribent om de sanslösa summorna the Athletic erbjuder. Han kontaktade dem och resultatet blev ett erbjudande som representerar en 75 procentig höjning av hans nuvarande lön - tillräckligt för att bryta lojaliteten för vilken hårt arbetande Grauniad-journalist som helst.

 

Det betyder att sportavdelningen på the Guardian och Observer nu står inför en kris lika stor som den som råder hos deras rivaler: i tillägg till Taylor har de förlorat Amy Lawrence, Stuart James och Dominic Fifield till the Athletic.

 

* * *

 

De ska alltså samla de bästa skribenterna, men har i mångt och mycket bara rekryterat skit - och dessutom för väldigt mycket pengar. Men den i särklass bäste, herr Daniel Taylor, årets fotbollsjournalist i England de senaste fyra åren, hade de inte ens kontaktat, det gjorde han själv! Har heller inte sett några rapporter om att de hört av sig till the Beast, så man undrar ju om det är USA:s motsvarighet till Morgan och Ola-Conny som tilldelats uppdraget att rekrytera de bästa fotbollsmurvlarna.

 

 

 

TAR INTE UT NÅGOT I FÖRSKOTT, MEN JAG GILLAR DET JAG HÖR OCH SER AV MASON GREENWOOD

Tycker det är roligt att en 17-åring får chansen i Uniteds förstalag och att han dessutom ser ut att kunna bli en riktigt bra fotbollsspelare. Han verkar dessutom vara seriös och verkligen vilja spela för oss. Glädjer mig väldigt mycket åt den lilla ungdomsgruppen som Ole lyft fram, förutom Greenwood har vi ju även Chong, Gomes, Tuanzebe och Garner. Jag är helt klart för att man tar lite ojämna resultat men satsar på dem, istället för att köpa namn som passerat sina karriärstoppar och ser United som en sista bra lönecheck.

 

När jag sedan läste den här artikeln om unga Greenwood blev jag inte mindre glad, sug på de här raderna och be en stilla bön för att Pogba och Lingard inte sätter klorna i grabben:

 

 

"Men tro inte för ett ögonblick att Greenwood är någon stöddig uppkomling. När Uniteds trupp gick ut och åt middag under en ledig kväll i Perth under den första delen av försäsongen stannade Greenwood kvar på hotellet, helt enkelt för att han anser att han har mycket kvar att göra innan han på riktigt kan ses som en förstalagsspelare."

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/08/17/11624088-mason-greenwood-ar-den-mest-instinktiva-avslutaren-manchester-united-har-producerat-pa-manga-ar/

 

 

 

LINGARD OCH RASHFORD... ELLER:

 

Ni som läser här regelbundet känner redan till mina känslor inför den här gossen som i december i år fyller 27, men har en 12-årings beteende, precis, herr Jesse Lingard, eller JLingz (fort, ge mig hinken!), som han kallar sig själv. Tidigare har jag varit beredd att komma med alla möjliga sorters ursäkter för han polare och United-lagkamrat, Marcus Rashford, men jag måste erkänna att även det börjar bli svårare och svårare.

 

Kan även konstatera att det är fler United-fans än jag som har börjat tröttna på deras upptåg i kombination med deras brist på prestationer på planen.

 

Tydligen har duon fått vittring på denna kritik och i en mer koordinerad ansträngning än vad de lyckats få fram ute på planen under hela säsongen postade de tidigare "0.012" på deras respektive Instagram-konton, ingenting annat, ingen kontext.

     

 

 

Det fick säkert många att börja fundera på vad de menade. Jag tänkte att det i Rashfords fall handlade om andelen lyckade frisparkar han slår på en säsong och i Lingards fall att det var andelen fungerande hjärnceller i hans huvud.

 

Så var det inte, istället handlade det om det här, ur en artikel av Claudia Romeo i Business Insider från den 29:e juni 2017:

 

 

"Den mest graverande statistiken är att endast 180 av de 1,5 miljoner spelare som spelar organiserad ungdomsfotboll i England någon gång kommer spela en match som Premier League-proffs. Det är detsamma som 0.012%"

 

Det är verkligen en perfekt summering av dem, särskilt av Lingard. I hans huvud är det faktum att han nått professionell status i Premier League slutet på det hårda arbetet, inte början, vilket det borde vara för alla spelare med någonting innanför pannbenet.

 

Föreställ er Keane fira / skryta om det faktum att han blivit ett fotbollsproffs.

 

Självklart uttryckte Red Issue's briljanta Twitter-sida det hela mycket bättre än jag någonsin skulle kunna göra:

 

"The Fresh Princes of Bell End have attempted to hit back at their critics, with 'cryptic' insta posts that supposedly indicate the percentage of active footballers in England who make it as PL professionals:

 

 

Of course, the preening pricks thinking they've made it just by being a pro is a major part of their problem. But nice to see some coordinated teamwork from them - perhaps they should try it on the pitch once in a while."

 

Helt suveränt och "The Fresh Princes of Bell End" får mig fortfarande att skratta högt.

 

Inte blev det bättre när ett United-fan några dagar senare dök upp på Twitter och skrev att han under en promenad träffat Rashford och tagit en bild med honom. Det är helt ok och bra av den unge prinsen att ställa upp på det, men hur fan ser han ut?!

   

 

 

Ett halsband med riktigt feta gangsterlänkar och "Rashy" tryckt på det. Vet inte ens var jag ska börja, men ett tips är att så länge du inte vunnit rubbet och gjort allt på den stora scenen, kan det vara en bra idé att köra ner huvudet och bara jobba hårt. När du har lett United ur den djupa, djupa skit vi nu befinner oss i, öst in mål och dragit in ett antal titlar, då kan du klä dig och uppföra dig hur fan du vill, men inte innan dess. Dags att slå en signal till Arsenal snart, han skulle passa in perfekt där nere!

 

En del av problemet med United är såklart att det här är indikativt för klubben, varumärket framför fotbollen och klubben uppmuntrar den här skiten. I en riktig fotbollsklubb, som inte definierar framgång efter hur hög profiten blir, skulle man inte tolerera det här, men så är inte fallet i United. Det händer förmodligen, men jag kommer inte ihåg senast några City-spelare var ute på sociala medier för att kränga någon urusel after shave, särskilt efter att just ha bjudit på en insats som inte kan kallas något annat än skamlig för alla som kallar sig själva professionella och sedan inte ens orkar applådera samma fans som just hostat upp en förmögenhet för att se dig spela. United är perfekt för putsade fotbollsspelare som vill vara ett "varumärke", tills det ändras kommer United fortsätta vara en affärsverksamhet som råkar spela fotboll.

 

Avslutar med en hälsning från JLingz i öknen:

https://www.instagram.com/p/BvfK9c6Dfhz/

 

 

 

ENGELSKA TIDNINGARS ENASTÅENDE HYCKLERI

De flesta här vet hur de engelska tabloiderna är uppbyggda. Sensationsnyheter, skvaller, kändisar och många mer eller mindre nakna kvinnor på stora bilder. En av dessa "rödtoppar", Daily Mirror, anser sig vara lite finare och menar att de inte sysslar med den smutsiga journalistiken som hör hemma hos The Sun, Daily Star och andra blaskor. Med det menar de att de inte visar bilder på halvnakna kändisar. Har dessutom kändisen i fråga viktproblem och tidningen får tillgång till bilder där hon frossar i hamburgare och gräddiga kaffedrinkar, då avstår de från att göra någon artikel om det, oftast...

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/08/17/11624080-topless-kerry-katona-glufsar-i-sig-en-burgare-pa-stranden-pa-semestern-i-grekland/

 

 

Här följer några fler exempel från helt briljanta Private Eye:

 

Private Eye, nr 1497 (31 maj - 13 juni 2019):

   

 

"DET ÄR helt rätt att ITV har bestämt sig för att lägga ner The Jeremy Kyle Show... ett program som utnyttjade andra människors misär och olycka," stormade ledarsidan i Daily Mirror den 15:e maj. "Att pusha de sårbara till extrema längder eller använda påhittade format för att uppmuntra konfrontation är inte underhållning utan ett grymt utnyttjande."

 

Exklusiva rapporter avslöjade att gästerna "hetsades, bearbetades med alkohol och fick INGEN eftervård" och att personalen "underrättades om att lägga på telefonen när sårbara människor ringde och att de fick en utskällning när de gav ut numret till hjälplinjer." Tidningen letade t o m upp två f.d gäster som sade att de hade funderat på att ta självmord efter deras framträdanden i programmet.

 

Så eldigt fördömande var the Mirror's rapportering att man nästan glömde det symbiotiska förhållande tidningens egen hemsida under lång tid hade med The Jeremy Kyle Show, där publicerade de andfådda, dagliga rapporter om programmet för läsare med jobb att gå till som inte kunde se vartenda avsnitt. Rapporterna dök upp under sådana genomtänkta och respektfulla rubriker som "Pappa slog sin dotter och skickade barn till skolan täckta av bajs - men han ÄR INTE ledsen"; "Otrogen vidrig mormors smutsiga sexakt med älskaren medan hon låg i sängen med barn"; "Jeremy Kyle Show-gäst anklagad för att ha fört upp ett knarkfyllt Kinderägg i sin vagina"; och "Avsky när en man säger till sin fästmö att tatuera in pedaler på fötterna efter att SONEN kallat henne 'lokal cykel'".

 

I tillägg till de regelbundna uppdateringarna gav sig the Mirror även ibland in på egna seriösa analyser, som i rapporten från den 12:e februari: "Jeremy Kyle Show: En tillbakablick på de åtta VÄRSTA uppsättningarna tänder NÅGONSIN."

 

 

"KYLE SHOWENS ANDRA SJÄLVMORD" tjöt framsidan på the Sun den 19 maj, gällande nyheten om att en f.d gäst som följde programledarens råd att lämna sin fru 2005 nu skyllde hennes efterföljande överdos på honom.

 

Avslöjandet följde andra "exklusiva nyheter" från the Sun, inklusive det faktum att The Jeremy Kyle Show hade "bestraffats av Ofcom för att de använt en lögndetektor på en 17-årig tjej som verkade bedrövad av resultaten 2013" och att grundaren av lögndetektorföretaget 2008 hade dömts för att ha förvrängt rättvisans gång.

 

Fick något av detta the Sun att avstå från att regelbundet ge självaste Kyle utrymme i tidningen som gästkolumnist sedan åtminstone 2009, och anställa honom för att fronta deras "Sunemployment Roadshows" varje sommar under de senaste åtta åren? Nej; men det verkar som att ägaren News UK har blivit otroligt blygsam gällande deras samarbete med programledaren sedan tragedin.

 

En sida på the Sun's systerradiostations hemsida med rubriken "Jeremy Kyle kommer till TalkRadio" var förra veckan utbytt och innehöll endast meddelandet "Nekat tillträde - Du är inte auktoriserad att tillträda den här sidan", och lördagspasset som Kyle började leda i augusti 2018 har under de två senaste veckorna istället fyllts av James Whale. Han är tydligen ett betydligt säkrare kort, detta då det var hela tre månader sedan han dömdes som skyldig av radio- och tv-sändningarnas vakthund Ofcom för att ha orsakat obehöriga brott i en aggressivt konfrontatorisk intervju med ett kvinnligt offer för sexuella övergrepp.

 

 

* * * * *

 

HÖJDPUNKTER från en enda dag på the Daily Stars hemsida förra veckan inkluderade berättelsen om hur tv-programledaren Caroline Flack hade "delat med sig intima detaljer från hennes sexliv i en frågestund på hennes Instagram".

 

Men det var inte bara det, modellen Ashley Graham hade "stoltserat med sin iögonfallande urringning" och "åkt på pinsamheten att ofrivilligt blotta sig själv", och "Storbritanniens yngsta lotterivinnare någonsin säljer bilder på sina kirurgiskt förbättrade tuttar för £50 (589 kr) bilden" på hemsidan OnlyFans, samtidigt som hon tydligen skryter om att "Jag är de PERVERSAS Robin Hood!"

 

Allt detta är såklart bara rent och roligt klickbete. Men sådana anständiga upptåg är inget för Star Onlines egen personal. Bara några dagar tidigare fick en reporter sparken efter att chefer upptäckt att han hade utökat sitt magra lönepaket genom att sälja videos där han själv masturberar till köpare på nätet.

 

Hans misstag var att han hade använt de nya faciliteterna tillgängliga för Star-skribenterna sedan de flyttade in i nya ägaren Reach's högkvarter i Canary Wharf för några månader sedan: en av hans mest lönsamma insatser filmades i omklädningsrummet tillhörande företagets gym.