Folk frågar sig ofta hur många sjuksköterskor man kan få för en fotbollsspelare. Men en Rashford är värd hundra ministrar

Marcus Rashford på Old Trafford i december 2019. Fotograf: Alex Livesey/Getty Images

AV: Marina Hyde, the Guardians åsiktsdel, tisdag 16 juni, 2020:

Marcus Rashford är 22 år gammal och anledningen till att desperata familjer nu kommer fortsätta få gratis skolmatskuponger under ledigheten. Under nedstängningen har den här sanslöst talangfyllda kampanjarbetaren startat ett välgörenhetsarbete som har dragit in miljoner för att ge mat till 400,000 barn, gått med i ett samarbete för att bekämpa hemlöshet och vill nu se till att 1,3 miljoner brittiska barn inte behöver gå hungriga i sommar. Några andra punkter på CV:et - mindre intressen, hobbyer, sådana saker? Just ja, vänta lite: han spelar även forward för Manchester United och England. I dag, i en mäktig uppmaning som har lyckats tvinga regeringen till en u-sväng, skrev Rashford: "Jag påstår inte att jag har en parlamentsledamots utbildning, men jag har social utbildning."

Och vi kommer till Gavin Williamson, den 43-årige utbildningsministern, i sinom tid. Man kan bara slå fast att Gavin har försvunnit från spelplanen i hans karriärs största match på ett sätt så att kustbevakningen har avbrutit letandet och det har nu blivit ett fall för rymdteleskopet Hubble. När det gäller premiärministern... strax innan Marcus Rashford föddes av en ensamstående mamma som sonen avgudar p g a hennes outtröttliga arbete och uppoffringar, skrev Boris Johnson att ensamstående mammor producerade en generation "dåligt uppfostrade, obildade, aggressiva och utomäktenskapliga barn". Vilket, om vi ska vara ärliga, betyder så mycket mer när det kommer från honom.

Nu vill jag bara ge er en påminnelse om var vi var för två och en halv månad sedan. Gavins kabinettskollega Matt Hancock intog podiet vid en av regeringens presskonferenser, han som efter det att Covid-19 i tysthet svept runt på äldreboendena kom ut och ljög om att han satt upp en "stålring" runt de äldre, och han var väldigt sugen på att visa att han hade koll på sina prioriteringar. "Jag tycker att det första som Premier League-fotbollsspelare kan göra är att lämna ett bidrag," proklamerade Matt. "Gå ner i lön och dra ert strå till stacken."

Well, där ser man. Det måste ha känts som en så enkel seger, för politiker som inte vet någonting om fotbollsspelare, eller om fotboll. Eller, i större utsträckning, om att vinna. Bara en påminnelse om var det "världsbesegrande" Storbritannien för närvarande befinner sig: vi har den tredje högsta dödssiffran i hela världen, OECD förutspår att vi kommer ha den värst drabbade ekonomin av alla i-länder och vi är på väg mot ett av de långsammaste och socialt mest smärtsamma uttågen från nedstängning. Om detta är "världsbesegrande" skulle jag inte vilja se oss förlora. Jag behöver inte ens berätta för er att under hela den här skitshowen, under deras ledning, har regeringen endast pekat ut en enda grupp i vårt samhälle som bör ta en lönesänkning: fotbollsspelarna i Premier League.

För att klara av den mer irrelevanta änden av hushållningen först: Premier League-spelarna hade redan tänkt sig en lönesänkning när Matt satte rubrikerna; de annonserade nästan omedelbart en sänkning på 30%; och sedan dess har de bidragit på flera sätt och det mesta utan att ha hamnat i tidningarna. De har hjälpt till socialt och varit med på olika välgörenhetsinitiativ inom deras samhällen och även utanför. Men även om de inte hade gjort någonting av det - genuint otänkbart - så föreställ er att Matt Hancock, hälsoministern mitt i en pandemi, spenderar ens en minut på att ha en åsikt om vad fotbollsspelarna gör. För det var faktiskt det som hände. Jag vet att modefrasen är "lätt att säga i efterhand" - men då jag skrev om det när det hände tänker jag istället använda "lätt att säga när man ser det". Det här är inget fall av återblick och att ångra sig i efterhand - det var hela tiden ett fall av att se det direkt.

Samma sak gäller observationen att det som händer barnen nu - särskilt de sårbara, men många andra också - kommer bli en fruktansvärd fläck på den här regeringen. Skolbarn i det här landet befinner sig i kris. En femtedel har gjort väldigt lite eller inget skolarbete alls i hemmet och fyra av tio har inte haft någon regelbunden kontakt med lärare. När Tory-parlamentsledamöter belägras av väljare som undrar var i hela friden de Nightingale-liknande planerna för skolorna finns, för att inte tala om de faktiska Nightingale-skolorna, då har något gått katastrofalt fel, och för detta borde Gavin Williamson åtminstone ta en lönesänkning på 100%.

Varför har regeringen svikit barnen så otroligt illa, på sätt som kommer skada många av dem för alltid? Trodde de att folk inte skulle se det? Oaktsamheten är så enorm att den kräver flera sammanlänkade teorier. Oavsett hur lite det är värt så har jag en för hela gruppen. Männen - och det är nästan uteslutande män - som i flera månader har stått bakom podierna på Downing street och berättat för oss vilket fantastiskt jobb de gör har en något overklig förståelse av vad som har hänt i hemmasfären sedan nedstängningen, för det här har aldrig varit hur de själva har levt. Min misstanke är att de har fruar som har gjort enormt och oproportionerligt mycket jobb i hemmet och med barnen åt dem, medan de har klättrat på deras flottiga stänger. Detta har isolerat dem från verkligheten som andra lever i, och som en konsekvens av detta kan de inte bilda någonting som liknar en informerad förståelse för hur de just nu lever under nedstängningens umbäranden. Det som slutar med ett svek mot en hel generation barn började helt enkelt som ett misslyckande med att använda sin förmåga att föreställa sig saker.

Det skulle definitivt passa in på söndagen som Dominic Cummings spenderade på Nummer 10 med att inte få sparken. Då minns du kanske att han lyckades övertyga Boris Johnson och Michael Gove om att köra till Durham var en rationell och normal respons på att kanske behöva göra lite barnpassning medan han var sjuk. Å ena sidan hade Johnsons regering försökt behålla Cummings om han hade förklarat att han kört till Durham för att utföra ett antal rituella sexualmord. Å andra sidan hade han kanske hittat två perfekta individer att sälja det här till. Boris Johnson och Michael Gove har en air av att vara killar som genuint tycker att köra hundratals miles (100 miles = 160 km) i en hård nedstängning är rimligt p g a något de skulle anse vara en unik situation. Allvarligt, vad skulle Dom ha gjort? Definitivt inte tagit hand om sitt barn, som andra mänskliga föräldrar som bor på planeten jorden.

Till sist och syvende är det sådana här killar som har svikit skolbarn och sårbara barn. Liven som andra familjer har tvingats leva under nedstängningen har inte känts som deras sfär, inte ens - som i fallet med Williamson - när det är deras bokstavligt talat officiella sfär.

Så vi lämnas med en 22 år gammal fotbollsspelare som får påpeka verkligheten för män vars jobb det antas vara att veta detta. Det som folk verkligen älskar att ta upp gällande fotbollsspelare är hur många sjuksköterskelöner deras kontrakt skulle kunna betala. Konstigt nog verkar det som att det bara är sjuksköterskor och fotbollsspelare som ingår i den här handeln - vilket måste vara enormt tillfredsställande för politiker. Men om man tänker på moraliskt värde och strategisk kompetens, hur många Gavin Williamson skulle du vara tvungen att samla ihop innan du ens närmade dig Marcus Rashfords värde? Hur många Matt Hancock? Hur många Boris Johnson? Kanske är det dags att flytta målstolparna och ställa de frågorna istället. 

• Marina Hyde är en Guardian-kolumnist

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...