En flygplansomlackering för £900k (10,5m kr), en dirtbike och två nya kungliga yachter. En tribaltatuering på premiärministerns ena arm kan inte vara långt borta

Boris Johnson bordar flygplanet RAF Voyager på Heathrows flygplats i september 2019. Fotograf: Stefan Rousseau/PA

AV: Marina Hyde, the Guardians åsiktsdel, fredag 19 juni, 2020:

Man har känt en stark känsla av imperier som faller sönder den här veckan, detta då Led Zeppelin inte längre är de största kukhuvudena någonsin att kräva en flygplansomlackering. Glider in på första plats gör Boris Johnson och hans regering. Premiärministern hade tydligen tid att ta en paus från att av misstag döda brittiska medborgare och beställa ett målarjobb för £900,000 (10,5m kr) på hans VIP Voyager-flygplan.

Den enda besvikelsen är att han inte avslöjade planerna vid en av hans dagliga presskonferenser på Nummer 10. Här ser ni en presentation över hur tiotusentals fler människor än nödvändigt sorgligt nog har dött p g a beslut jag tog eller inte tog. Men om vi ska titta på det positiva, här ser ni en presentation över den nya designen på mitt flygplan! När det gäller omlackeringen får jag upp en bild av något som passar vår status i världen. Kanske jättestora bokstäver som bildar orden " Air Farce One". Budgetalternativet skulle vara att behålla planet grått och bara klottra dit något klassiskt på sidan, som "TVÄTTA MIG" eller "Mitt plan är smutsigare än din mamma". Om inte det skulle passa kunde Johnson kanske vara sugen på något som "Skratta inte damen - din dotter skulle kunna vara här inne".

Inga av dessa förslag skulle vara mindre absurda än rättfärdigandet av det från kabinettsministern Oliver Dowden. Jag noterar att Oliver är en konservativ kulturminister, vilket historiskt sett har varit som att vara Ku Klux Klans jämlikhetsmästare. Han stöttar Johnsons målningsjobb: "Vi är en kreativ industristormakt, och det bör vi lyfta fram. Jag tycker att jobbet med Voyager är en del av det." Till detta påstående är det mest rimliga svaret: va? Men ändå, låt oss försöka klättra in i den logiska simulatorn och ta reda på vad - i namnet av att hans favoritalbum är en gratis cd som kom med the Sunday Times 2007 - det är Oliver försöker säga här. Är det att teatrar befinner sig i en sådan akut kris att 75% av dem kanske aldrig kommer öppnas igen, därför måste vi få in den här kolossen av militär hårdvara på verkstaden? Är det att vi gjorde Fleabag, och därför behöver min boss en penisförlängning? Jag finner filosofin något ogenomtränglig.

Men låt oss inte glömma att Johnson alltid har sett någon mystisk korrelation mellan hans känsla av sexuell potens och nationens framgångar. Han har tidigare oroat sig för att om Trident åkte till havs utan missiler skulle det betyda att "hela landet bokstavligt talat firing blanks*". Han har beskrivit sig själv som mannen "som kan sätta lite bläck i den kollektiva bläckpennan". Och nu skulle han vilja att vi "har en klorerad kyckling i varje hamn". Vänta lite nu, jag tror att jag hittade på den där sista - men du är välkommen att föreställa dig bilden. Vi är alla världens män och ingen har sagt att livet till sjöss är för de fega.

* Om någon fire blanks betyder det att de försöker mycket men lyckas inte prestera något. Blanks är patroner som innehåller explosiva varor men ingen kula, så de orsakar ingen skada när de avfyras. Uttrycket är också slang för en man som inte har några spermier i sin sädesvätska.

På tal om groteska äventyr till havs känns detta som rätt ögonblick att vända sig mot en ministers allmänt publicerade brev till Johnson den här veckan i svallvågorna av hans skamliga beslut att slå ihop biståndsmyndigheten DFID (= Department For International Development) med utrikesdepartementet. Detta brev vill att regeringen ska spendera pengar ämnade för utländskt stöd på två nya yachter som ska ersätta the Royal Yacht Britannia.

Brevet skrevs av Penny Mordaunt, hittills en av de mindre överdådigt värdelösa. När Dominic Cummings bröt mot nedstängningen och körde till Barnard Castle för att testa synen och så vidare dränktes Tory-parlamentsledamöter av vansinniga väljare. Mordaunt gick ut offentligt och erbjöd dem hennes "djupaste beklagningar" och sa att det fanns "vissa motsägelser i hans berättelse om händelserna och anledningarna bakom dem". I de omedelbara svallvågorna av detta berättade en "välplacerad observatör" följande för the Times: "Dom är väldigt hämndlysten. Jag tror att en sådan som Penny - hon är fucked. Jag vet hur de opererar och hon har nu stora problem. De kommer ge sig ut efter henne."

Alternativt kommer hon kanske att behöva genomgå något galet lojalitetstest, som att behöva avrätta en tjallare i någon lagerbyggnad inför hennes brottschef - eller skriva ett brev där det står att biståndspengar måste spenderas på en yacht. Ursäkta, två yachter. Det är då, föreställer jag mig, som du sänker pistolen du fick, skakar av en blandning av skräck, rädsla, lättnad (kanske kan man t o m hitta ett minimalt spår av upprymdhet) och sen klappar Cummings dig i ryggen och säger: "Det var det, Pen. Visste hela tiden att du var en av oss."

När det gäller kulturella exporter är vi nu såklart ett land där utrikesministern informerar världen om att Black Lives Matter-demonstranternas grej med att gå ner på knä "verkar ha tagits från the Game of Thrones" [sic]. På hemmaplan är sammanslagningen av DFID/utrikesdepartementet ett utspel i kulturkriget som påminner oss om att den här regeringen snart nog kommer ge sig på BBC. I en aktion av kulturell vandalism kommer de assisteras av olika kvartsidioter på vänsterkanten som vill privatisera ett verktyg som för tillfället ägs av allmänheten, och som tror att en stark, självständig media på vänsterkanten kommer dyka upp i dess ställe. Precis som det har gjort i alla andra länder.

Men då får vi inte glömma att politikerna kan ju besöka dessa på deras kungliga ersättningsyachter. Jag är rädd för att jag ännu inte förstått syftet med den andra yachten som Mordaunt har efterfrågat. Kanske som någon slags mänsklig ark? Det kanske kommer en tid då Johnsons administration har utplånat så många brittiska medborgare att det enda sättet för oss att överleva som världsbesegrande herrefolk är att ge oss ut på världshaven, där ett följe kvinnor kommer göras gravida av en enormt självaktad entusiast. Jag kan inte föreställa mig vem han skulle kunna vara.

Samtidigt måste det vara dags att påpeka att om en tv-kock betedde sig som Johnson vet ni vad folk skulle säga. Låt oss titta på bevisen: killen i fråga har lämnat sin fru för någon mycket yngre. Han har nyligen skaffat sig en dirtbike på vilken han bombar runt markerna vid Chequers (den brittiske premiärministerns officiella rekreationsbostad). Han vill nu inte ha ett utan tre löjligt pråliga och högpresterande fordon. Kom igen nu - måste premiärministern skaffa sig en tribaltatuering innan vi kan använda det riktiga ordet för det som händer? Måste Johnson avslappnat kavla upp sin skjortärm och avslöja en ny Route 66-gaddning innan han säger följande till Keir: "Jag är på väg mot livets öppna väg, kompis"? Måste han bli sedd i en gräslig skinnjacka? Genomföra ett triathlon? Lära sig att surfa? Om det hade varit någon annan i det offentliga livet, då hade the Daily Mails Sarah Vine skrivit 15 kolumner om det, så tillåt mig att "gå dit" å hennes vägnar: premiärministern har en otroligt klichéartad mitt-i-livet-kris, och vi måste alla leva i den.

Om det här hade varit Bake Off's (Hela England bakar) Paul Hollywood, så ok. Jag hade kunnat spotta ur mig ett par kolumner på det; och hur som helst är han bara chef över ett bakningstält, en Kawasaki ninja och en halvspeciell Big Dog Ridgeback (jag har hört att den inte rullar så bra som den ser ut att göra). Men när de är chefer över ett helt land, en kaotisk pandemirespons och några kärnvapenkoder, då känns det som något vi alla borde hålla ett öga på. Ett maktlöst öga, ja: men fortfarande ett öga.

• Marina Hyde är en Guardian-kolumnist

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...