"Vakterna kastar bara ut kropparna på baksidan som om de vore sopor," sa en migrant

   

"Flera fångar är självmordsbenägna eller lider av mentala sjukdomar som ett resultat av att ha levt såhär i fem månader," sa en fånge. CREDIT: Telegraph exklusivt

 

 

 

 

AV: Will Brown, Afrikakorrespondent, Nairobi och Zecharias Zelalem, The Sunday Telegraph, söndag 30 augusti, 2020

 

 

En undersökning av The Sunday Telegraph har fått reda på att Saudiarabien, ett av de rikaste länderna i hela världen, håller hundratals, kanske tusentals, afrikanska migranter inlåsta under avskyvärda förhållanden som påminner om Libyens slavläger som en del av jobbet med att stoppa spridningen av Covid-19.

 

 

Otäcka mobiltelefonbilder skickade till tidningen av migranter inne i interneringsbyggnaderna visar dussintals utmärglade män utslagna av den arabiska hettan som, utan tröjor, ligger i tajt packade rader i små rum med gallerförsedda fönster.

 

 

Ett foto visar vad som verkar vara ett lik insvept i en lila och vit filt. De säger att det är kroppen tillhörande en migrant som dog av värmeslag och att andra knappt får tillräckligt med mat och vatten för att överleva.

 

 

En annan bild, alltför hemsk för att publicera, visar en ung afrikansk man hängd från ett fönstergaller. Tonåringen tog sitt liv efter att ha tappat allt hopp, säger hans vänner, många av dem har suttit internerade sedan i april.

 

 

Flera av migranterna visar upp ärr på deras ryggar och de säger att de blir slagna av vakter som vräker ur sig rasistiska tillmälen till dem. "Det är som helvetet här inne. Vi behandlas som djur och blir slagna varje dag," säger Abebe, en etiopier som har suttit i ett av dessa centran i mer än fyra månader.

 

 

 

Migranter visar upp ärr efter att ha blivit slagna av vakterna. CREDIT: Telegraph exklusivt

 

 

 

"Om jag ser att det inte finns någon utväg, då kommer jag ta mitt liv. Andra har redan gjort det," tillade han via en mellanhand som lyckades kommunicera genom en insmugglad telefon.

 

 

"Mitt enda brott är att jag lämnat mitt land i jakt på ett bättre liv. Men de slår oss med piskor och elsladdar som om vi vore mördare."

 

 

Bilderna och vittnesmålen har lett till upprördhet bland aktivister för mänskliga rättigheter, och det har en särskild resonans i ljuset av de globala Black Lives Matter-protesterna.

 

 

"Foton som kommit fram från interneringscenter i södra Saudiarabien visar att myndigheterna där utsätter migranter från Afrikas horn för smutsiga, överfulla och avhumaniserande villkor utan någon tanke på deras säkerhet eller värdighet," sa Adam Coogle, biträdande direktör på Human Rights Watch i Mellanöstern, efter att ha fått se bilderna av The Sunday Times.

 

 

"De smutsiga interneringsplatserna i södra Saudiarabien faller långt under internationell standard. För ett rikt land som Saudiarabien finn det ingen ursäkt för att hålla migranter under sådana bedrövliga förhållanden," tillade herr Coogle.

 

 

Oljerika Saudiarabien har länge utnyttjat migrerad arbetskraft från Afrika och Asien. I juni 2019 utgjorde ett beräknat antal på 6,6 miljoner utländska arbetare ungefär 20 procent av gulfnationens befolkning, de flesta med låglöneyrken och ofta fysiskt mödosamma jobb.

 

 

Migranterna jobbar i huvudsak på byggen och med hantverkarjobb i hemmen, jobb som saudierna föredrar att inte göra själva. Många är från södra Asien, men en stor grupp kommer från Afrikas horn, som ligger på andra sidan Röda havet.

 

 

Interneringsplatserna identifierade av The Sunday Telegraph inhyser mest etiopiska män och det sägs att det finns andra ställen fulla med kvinnor.

 

 

Under det senaste årtiondet har tiotusentals unga etiopier tagit sig till gulfstaten, ofta med hjälp av saudiska rekryteringsagenter och människosmugglare, i ett försök att komma undan fattigdomen på hemmaplan.

 

 

De har fastnat i lägren delvis som ett resultat av pandemin men också p g a "saudifieringen" av kungadömets arbetsstyrka, en policy införd av Mohammed bin Salman, kronprinsen som tog makten för tre år sedan.

 

 

Dussintals utmärglade män utslagna av den arabiska hettan inne i ett av Saudiarabiens interneringscenter. CREDIT: Telegraph exklusivt

 

 

 

Vittnesmålen insamlade av The Sunday Telegraph direkt från migranterna via krypterade kanaler gällande förhållandena de nu befinner sig i är hemska.

 

 

"Många av fångarna är självmordsbenägna eller lider av mental sjukdom som ett resultat av att ha levt såhär i fem månader," sa en migrant. "Vakterna hånar oss, de säger att 'er regering bryr sig inte, vad ska vi göra med er?'"

 

 

"En ung pojke, runt sexton år, lyckades hänga sig själv förra månaden. Vakterna kastar bara ut kropparna på baksidan som om det vore sopor," sa en annan.

 

 

När pandemin slog till i mars fruktade den saudiska regeringen i huvudstaden Riyadh att migranterna, som ofta bor under överfulla förhållanden, skulle agera som vektorer för viruset.

 

 

Nästan 3,000 etiopier deporterades av den saudiska säkerhetstjänsten tillbaka till Etiopien under de första tio dagarna av april och ett läckt FN-PM sa att ytterligare 200,000 skulle följa. Ett tillfälligt stopp infördes sedan på deportationerna efter att internationell press utövades mot Riyadh.

 

 

The Sunday Telegraph har fått reda på att många av migranterna som skulle deporteras för fem månader sedan har lämnats att ruttna i de sjukdomsplågade interneringsbyggnaderna. "Vi har lämnats för att dö här," sa en migrant som sa att han har varit inlåst i ett rum lika stort som ett skolklassrum och inte lämnat det sedan i mars.

 

 

"Covid-19? Vem vet?", tillade han. "Det finns många sjukdomar här. Alla är sjuka här; alla har något."

 

 

Bilderna som smugglats ut visar att många av fångarna plågas av vanställande hudinfektioner. De säger att de inte har fått någon medicinsk vård.

 

 

"Vi äter en liten bit bröd på dagen och ris på kvällen. Det finns knappt något vatten, och toaletterna är översvämmade. Det rinner ut till där vi äter. Lukten vänjer vi oss vid. Men det är fler än etthundra personer i ett rum och värmen dödar oss," sa en annan ung etiopisk man.

 

 

Ett kort videoklipp som smugglats ut visar flera rum täckta av smuts från en överfull huktoalett. En etiopisk man kan höras ropa: "Toaletterna är fulla. Vi försökte rensa dem, men vi kan inte. Så vi lever i den här smutsen, vi sover i den också."

 

 

"För [saudierna] eller t o m för Abiy är det som att vi är myror. När vi dör är det som när en myra dör, ingen bryr sig eller uppmärksammar det," tillade mannen då han refererade till Etiopiens nobelprisvinnande premiärminister Abiy Ahmed

 

 

Saudiarabien är djupt skiktat av rasindelningar. Afrikanska migranter har inte många juridiska rättigheter och många klagar på exploatering och sexuellt och rasistiskt hån från arbetsgivare.

 

 

Nya lagar som ytterligare begränsar rättigheterna och jobbmöjligheterna för utländska arbetare introducerades 2013

och stränga åtgärder har fortsatt under den unga kronprinsen Mohammed bin Salmans styre, han tog makten 2017.

 

 

The Sunday Telegraph lyckades geolokalisera två av interneringslägren. Ett ligger i Al Shumaisi, nära den heliga staden Mecka och det andra i Jazan, en hamnstad nära Jemen. Man tror att det finns andra som inhyser tusentals etiopier.

 

 

Migranter på båda ställena sa att det finns ett hundratal personer i varje rum. Satellitbilder visar att det finns flera byggnader på båda platserna, vilket betyder att det kan finnas betydligt fler migranter i varje center som inte går att kontakta.

 

 

Flera av migranterna sa att de hårdhänt samlats ihop och förts från deras hem i olika saudiarabiska städer innan de kommit till lägren. Andra är afrikanska flyktingar från det krigshärjade Jemen.

 

 

Tidigare den här månaden rapporterade Human Rights Watch att huthistyrkor använde Covid-19 som en förevändning att kasta ut tusentals etiopiska migranter till grannlandet Saudiarabien.

 

 

Vittnesmål insamlade av den icke-statliga organisationen sa att huthierna dödade dussintals etiopier och tvingade andra med gevären riktade mot dem över den saudiska gränsen. Saudiska gränsvakter sköt då mot de flyende migranterna och dödade ytterligare ett dussintal.

 

 

"Saudiarabien, ett rikt land, har länge hållit odokumenterade migranter inklusive många från Afrikas horn under förhållanden som är så överfulla, ohygieniska och förskräckliga att migranterna ofta blir traumatiserade eller sjuka," sa herr Coogle.

 

 

"Det är rätt att fråga huruvida saudiska myndigheter målmedvetet tillåter dessa interneringsvillkor att existera för att bestraffa migranter," tillade han.

 

 

The Sunday Telegraph kontaktade den saudiarabiska ambassaden i London för en kommentar men hade vid tiden för pressläggning inte fått något svar.

 

 

En representant för den etiopiska regeringen i Mellanöstern kontaktades också för en kommentar utan någon framgång.

 

 

 

* Migranternas namn har ändrats eller skrivs inte ut för att skydda deras identiteter.

John blev alltmer radikal samtidigt som jag blev mer självständig. Han ville åka till Syrien; jag var orubblig med att jag inte ville ta våra barn till en krigszon

   

Tania Joya: "Jag insåg inte att jag befann mig i ett skadligt äktenskap." Fotograf: Justin Clemons/The Guardian

 

 

 

 

AV: Tania Joya, the Guardian, fredag 4 september, 2020

 

 

Jag föddes i norra London 1983 och växte upp i en bengalisk-bangladeshisk familj, jag ville bara bli engelsk, men jag kände press från min familj att bli en "god muslimsk tjej" och inte integreras med det västerländska samhället. Min familj var dysfunktionell. När man inte litar på sina föräldrar lär man sig att misstro all form av auktoritet.

 

 

När jag var 17 flyttade vi till östra London. Jag skaffade nya kompisar men de var väldigt konservativa, religiösa tjejer och de fick mig att känna skam för att jag var alltför västerländsk. Jag kände mig så deprimerad att jag bara ville bli en ny person. Min kusin, som hade ett stort inflytande på mig, hade radikaliserats på universitetet. Hon lärde mig saker om kalifatet. Jag läste många saudi-islamistiska fatwor online. Jag trodde att jag sökte sanningen.

 

 

2003 var jag på marschen mot kriget i Irak i London, där gav några män mig en pappersremsa med namnet på en muslimsk dejtingsida på. Det var där jag träffade John Georgelas, en US-amerikan som konverterat till islam. Han hade vuxit upp i en medelklassfamilj, var flerspråkig och verkade så smart. Jag såg upp till honom.

 

 

Jag gifte mig med John vid hans första besök i London, för jag visste att det var det enda sättet jag kunde lämna hemmet på. Strax efter det flyttade vi till USA och fick en son. John blev alltmer radikal, samtidigt som jag hade slutat bära niqab och blivit mer självständig. 2006 anklagades han för att ha hackat sig in på en hemsida för en pro-israelisk lobbygrupp och hamnade i fängelse i tre år. Jag var fortfarande ekonomiskt beroende av honom och insåg inte att jag befann mig i ett skadligt äktenskap.

 

 

När John kom ut flyttade vi till Egypten och sen till Istanbul med våra tre barn. Han hade pratat om att åka till Syrien, men jag var orubblig med att jag inte ville ta mina barn till en krigszon. Men vi hade inte råd att stanna i Istanbul och John sa till mig och hans familj hemma i USA att vi skulle flytta till Antakya i Turkiet. Istället reste vi raka vägen till gränsen mot Syrien.

 

 

När vi hoppade på en buss mitt i natten insåg jag inte vad som höll på att hända. Jag var gravid i femte månaden och endast lättad att barnen och jag kunde sitta ner och sova. När solen gick upp var vi vid en syrisk gränsstation och John varnade mig om att inte ställa till med någon scen.

 

 

Så fort jag hittade en telefon ringde jag hans mamma och berättade för henne att John hade ljugit för oss. Jag grät och bad henne kontakta FBI-agenterna som hade haft koll på honom i flera år. FBI berättade senare för mig att jag inte skulle anklagas för att ha gått med i en extremistisk organisation om jag återvände till USA.

 

 

I Syrien hade vi inget rinnande vatten för tanken på hustaket hade skjutits sönder. Jag blev undernärd och samma sak med barnen; jag var rädd att förlora dem. John var arg på mig för att jag hade dragit in agenterna och jag var så arg på honom för att han lurat oss. Vid den här tidpunkten vägrade jag att täcka ansiktet och han tyckte att jag var en skam. Han kände sig under press från hans kompisar att antingen lämna eller kontrollera mig.

 

 

Till sist visade John barmhärtighet och fixade så att vi kunde åka därifrån, men jag var tvungen att vänta i tre veckor p g a vägspärrar och stridigheter. Han betalade en människosmugglare att transportera oss. Vi tvingades springa ett par miles (1 mile =1,609 meter) och klättra genom ett hål med taggtråd, innan vi hoppade på en lastbil som besköts av prickskyttar.

 

 

Smugglaren skulle ta oss till busstationen, men lämnade oss mitt i ingenstans. Jag var jättearg, tills en snäll turkisk man hjälpte oss att hitta rätt väg. Jag var så tacksam över att jag var vid liv. Jag ville att mina barn skulle leva bra, fullbordade liv och ge tillbaka till världen.

 

 

John spelade en väsentlig roll i etableringen av kalifatet och var en ledande propagandist för Islamiska staten när det gällde att locka dit andra västerlänningar. Jag såg honom aldrig igen och fick senare höra att han gift om sig i Syrien.

 

 

Förra året fick jag veta att han dött, troligen under USA:s bombningar 2017.

 

 

Nu bor jag i Texas, bara några gator ifrån hans föräldrar. Jag vet att det är bra för dem och barnen att vara nära varandra. Min nuvarande man är respektfull och omtänksam; jag älskar friheten att vara mig själv.

 

 

Jag har arbetat med gruppen Faith Matters i Storbritannien, de jobbar mot extremism. Utbildning är nyckeln till avradikalisering: man måste presentera fakta och vetenskap. Det var det som förändrade mig: Jag läste många olika saker, utbildade mig själv. Vi måste ha delade värderingar för att kunna leva i fred.

 

 

 

• Berättat för Amy Sedghi