Direktlänk till inlägg 4 december 2015

BOLEYN TILLHÖR SNART DET FÖRFLUTNA: WEST HAMS UPTON PARK OMVÄLVNING ÄR ETT TIDENS TECKEN

Av Mikael Holmkvist - 4 december 2015 13:42

Fotbollsarenor reflekterar samhällets själ och deras försvinnanden från historiska platser över hela landet slår till rakt i spelets hjärta

   

Upton Park kommer bara stå värd för ytterligare 12 Premier League matcher innan West Ham flyttar till Stratford, efter att ha varit i östra London sedan 1904.



 

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, lördag 28 november, 2015:



Moss Side, under en fuktig, ogästvänlig novembermorgon. På Blue Moon Way befinner sig mammor och pappor på skollöpningen utanför Divine Mercy Primary. Husnamnen är ledtråden: the Allison, the Corrigan, the Goater, the Rosler. Senare kommer den här vägen att målas blå, för gamla tiders skull. Skolan ligger där the Kippax en gång stod och det finns försäljningskontor som gör reklam om ett hem på mittpunkten, där Bell, Summerbee och Lee en gång i tiden förtrollade publiken, "Ballet on Ice" grundades och även om det inte finns med i broschyrerna så gjorde Jamie Pollock här ett av de fantastiskt komiska självmålen.



Det är 12 år sedan Manchester City klippte banden med Maine Road, som under så lång tid var en sådan livsviktig, ibland gripande, del av stadens liv, och på de närliggande gatorna är det samma förändringstema. Den tidens pubar - the Beehive, the Gardeners Arms, the Sherwood, the Clarence och åtminstone åtta andra - har i princip alla försvunnit. The Parkside, där City fans från en viss generation kanske kommer ihåg att det alltid var en insamling i dörren ("för barnen"), är nu ett lägenhetskomplex. Affärer och takeaways har försvunnit, oförmögna att överleva utan inkomsterna från matchdagarna, och runt om i landet hör man oundvikligt samma klagan runt våra andra förlorade arenor.



Ayresome Park, the Baseball Ground, Roker Park, Highbury, the Dell, the Den, Ninian Park, Gay Meadow och Bothferry Park, plus många andra, är bostadsområden eller lägenheter. Filbert Street är studentbostäder för Leicester universitetsstudenter. Eastville, tidigare hem för Bristol Rovers, är nu en Ikea affär. Leeds Road, där Huddersfield Town en gång var kraften i engelsk fotboll, är ett detaljhandelscenter, mittpunkten är markerad av en minnestavla utanför B&Q. Brightons Goldstone Ground har ersatts av en drive-through Burger King och Burnden Park är en Asda där, om du tittar noga, du kan se en bild på Nat Lofthouse och andra svartvita Bolton Wanderers bilder bakom kassorna. En efter en försvinner så många av våra fantastiska arenor och glider in i historien.


 

Bostadsområdet, som innefattar mittcirkeln från Manchester Citys gamla Maine Road arena, är fortfarande bara halvfärdigt 12 år efter det att klubben flyttade.



Sammanlagt har mer än en tredjedel av klubbarna i de fyra toppdivisionerna uppgraderat sig sedan Middlesbrough inledde trenden 1995, fem år efter det att Taylor rapporten publicerades gällande Hillsborough. The Manor Ground i Oxford är nu ett sjukhus. Vetch Field förvandlades till kolonilotter efter det att Swansea City flyttade ut och om det låter konstigt att tänka sig att folk odlar frukt och grönsaker på Ivor Allchurch hem, ta då en funderare på vad som hände med Highfield Road, Coventry Citys arena under dagarna då de spelade i den högsta divisionen i 34 år på raken, och hur den gamla platsen högtidlighålls.



Det området har drabbats hårt, också. Den flagnande målarfärgen med "Cut the Blues" kan precis ses på det gamla barberarhuset i hörnet av Swan Lane. Men den f.d militärklubben är sedan länge borta och i the Binley Oak, en av Coventrys fantastiska Ska-pubar, där The Specials hittade sitt sound och laget tränade i vad som blev det gamla biljardrummet, ligger det nu en skola. Det nya bostadsområdet, helt gult och orange, sticker ut bland de omgivande röda tegelstenshusen och det finns ett element av tragikomedi gällande skulpturen, the "City, som restes för att markera 106 år av klubbens historia. Skulptören var helt klart inget Coventry fan. Han har fått tre av fyra datum fel, ett med 24 år. Klubbens originalnamn, Singers FC, saknar det andra "S:et" och bilden på en symaskin är samma sak som att sätta upp Lady Godiva i en donkey jacket (https://en.wikipedia.org/wiki/Donkey_jacket) och stålhättade kängor. Singers, för att klargöra saker och ting, tog sitt namn från Coventrys cykelfabrik, inte New York symaskinsföretaget.


 

West Ham fans sitter runt en bronsstaty som firar klubbens VM-vinnare från 1966.



För West Hams supportrar är det nu dags att fundera på hur det kommer bli när rivningskulorna anländer. West Bromwich Albion spelar på the Boleyn Ground på söndag men efter det är det konstigt att tänka att det bara återstår 12 ligamatcher där, innan de stänger av ljuset för sista gången och börjar montera ner the John Lyall Gates.



"Framgång, misslyckanden, hjältemod, dumhet, talang, skurkstreck ... Upton Park har sett allt," skriver Brian Williams i Nearly Reach the Sky, hans bok som säger farväl till den gamla platsen. Men sanrt rullar bulldozrarna in. West Ham kommer starta nästa säsong på the Olympic Stadium och Williams, en 50 år gammal Hammerholic, är ett av fansen som, för att vara helt ärlig, egentligen inte vill gå.



"Tveklöst kommer det då och då att vara packat med bubbelblåsande supportrar som kommer sjunga allt de kan medan de drömmer drömmar och planerar projekt. Men jag kan inte tro att en sådan stadion någonsin kan generera passionen och involveringen av folket som har gjort klubben till vad den är på samma sätt som the Boleyn Ground. Ja, när vi pratar egendomar så byter vi upp oss till elegantare lokaler, men jag undrar till vilken kostnad för oss som supportrar? East Ham kommer under tiden ha några fler lägenheter där det en gång fanns ett hjärta. Jag fruktar för dess framtid, precis som jag fruktar för vår framtid."



 På the Boleyn pub, i hörnet av Green Street och Barking Road, förbereder de sig redan på det värsta. De anser att den här puben har den längsta hästskobaren i London (samt vad som möjligtvis är den klibbigaste heltäckningsmattan) och de ber de regelbundna gästerna att betala ettåriga medlemskap för £120 (1,664 kr) för att hindra stället från att spikas igen och finansiera bussar till the Olympic stadium. Planscherna i fönstren liknar SOS-meddelanden: "Keep the Boleyn Pub Alive."



The Black Lion i Plaistow, ett annat West Ham fäste, vill också försöka transportera fans till Stratford men åtminstone en av de andra pubarna i området tänker enligt den allmänt rådande meningen sälja så fort säsongen är slut. Doctor Who affären på Barking Road borde vara ok men det är lätt att förstå varför lokalbefolkningen oroar sig för vad som kommer hända med några av affärerna som sätter sin tilltro till West Ham, och varför många supportrar inte känner sig helt bekväma gällande flytten av ett helt livs minnen från London E13 till ett annat postdistrikt.


 

Lokala affärer kan komma att få lida när West Ham flyttar ifrån the Boleyn Ground.



Dessa fans kommer snart få sin inför-matchen-mat från ett Westfield shoppingcenter där restaurangerna har namn som Pho, Umai, Indo-Go, Shake Shack och Lotus Leaf. Men vad betyder det för Nathan's Pies and Eels (paj och ål), där köerna på matchdagarna slingrar sig nerför Barking Road? Eller Ken's Cafe, där det står en porslinsbulldog i dörröppningen iklädd vinrött och blått och Carole bakom kassan beskrevs en gång av Pete May, författare till flera West Ham böcker, som "den bästa managern vi aldrig hade"?



Klubben må bli uppgraderad men det är svårt att skaka av sig känslan av att många supportrar hellre skulle ta sig an en tallrik med bubble and squeak (en traditionell engelsk varmrätt där rester från gårdagens middag kommer väl till pass! Stekt kål och lök blandas tillsammans med persilja, gräslök och mosad potatis för att sedan stekas tills kakan fått fin färg), eller "sloppy eggs, chips and beans" (väldigt löst stekt ägg, pommes frites och vita bönor) på den opretentiösa lilla snabbmatsrestaurangen där Carole och Ken har öppnat luckorna klockan 7:00 varje dag de senaste 49 åren.

 


Andra kommer argumentera för att fotbollen har gått vidare. West Ham måste, säger de, göra sig av med bilden av sig själv som en familjeklubb med cockneys som lidit länge och ta sina första steg in i den nya världen, där nästa generation supportrar kommer vara rika avkommor till kritstrecksrandiga Canary Wharf exekutiva direktörer, istället för klassiska East Enders. De kan ha en poäng, också. Fotbollen har blivit business där i den högsta änden pengar verkar vara allt. Självklart är det till nytta för West Ham att flytta till deras glänsande nya hem, med framtidsutsikter om en glänsande ny framtid.



Men samtidigt, om du värderar traditioner inom fotbollen, så förstår du dessa supportrars känslor och på samma sätt blir du kanske glad, t.o.m lättad, att Liverpools föreslagna flytt till Stanley Park aldrig blev av och att andra platser, bland dem Stamford Bridge, Craven Cottage och the City Ground, verkar ha kommit undan.



Everton kan förhoppningsvis göra samma sak. Goodison Park må vara hopträngd, gammal och, ja, lite sliten, men ur

ett annat synsätt är det en del av charmen. Det är nästan pressat in bland dessa tajta rader av radhus, men det är en av de till antalet krympande arenorna som fortfarande har en atmosfär inuti och utanför.



Ta en promenad nerför Goodison Road och du kan känna historien. Andas in lukterna - fish and chips, ölen, ibland blandad med högarna av dynga lämnad av polishästarna. Det låter inte trevligt, eller hur? Men på något sätt så fungerar det. Det finns en själ här, skapad under 100 år, som inte kan hittas, eller återskapas, vid en glimmande skål utanför stan som det bussas ut turister till och där det ligger en Frankie & Benny's precis bredvid.



Men det här är alltmer den vägen som fotbollen styrt in på. Trettiosex av de 92 klubbarna har bytt arena under de senaste 20 åren och snart kommer det vara närmare varannan. White Hart Lane kommer vara helt ombyggd då Tottenham Hotspur startar säsongen 2018-19. Scunthorpe, York, Brentford, Carlisle, Gillingham, Bristol Rovers och Southend är också på gång, eller så har de tittat på helt nya arenor.



Andra kommer följa efter och fler fotbollsmänniskor kommer att förstå, från självupplevda erfarenheter, varför många West Ham supportrar känner sig så ömtåliga. Williams beskriver det ganska skickligt: "Enda sedan det blev bekräftat att vi ska lämna området som har varit klubbens hem sedan 1904 har jag kryssat av varje match på samma sätt som en dödsdömd man skrapar streck på väggen i sin cell för att markera passerandet av hans sista dagar på jorden, i vetskap om att bödelns snara oundvikligen kommer läggas runt hans hals i slutet av det hela. Helt ärligt, det är inte bra sätt att känna så."


 

The Boleyn pub fruktar för sin framtid.



Gary Firmager - titta efter en man på en liten trappstege på Green Street innan någon hemmamatch - känner igen känslan. Han startade Over Land and Sea fanzinet 1989, men den här säsongen blir den sista. Han räknar också ner matcherna. "Jag är en gammal dinosaurie," förklarar han. "Det är här jag hör hemma. Jag önskar alla väl som går vidare men jag följer inte med dem."



I området tar de in nyheten att Mästarstatyn, invigd 2003 av prins Andrew, med Bobby Moore i den klassiska posen, då han håller Jules Rimet pokalen, flankerad av Geoff Hurst, Martin Peters och Ray Wilson, också ska flyttas till Stratford. "Det kommer bara bli en tom yta, antar jag," säger Viv, föreståndare för Newham Bookshop på andra sidan vägen, tankfullt. "Det brukade vara en toalett för många år sedan."



Andra ställen, säger hon, kommer oundvikligen gå samma väg som Cafe Cassettari, där Malcolm Allison och resten av the "Cassettari Crew" brukade diskutera taktik och flytta runt salt- och pepparkaren på borden för att förtydliga sina poänger. Cassettari's stängde för några år sedan. Det är nu ett advokatkontor och ingen bör bli alltför överraskad om den gamla vinröda och blåa fasaden till sist också försvinner.



Samtidigt finns det slaktare, frisörsalonger, klädes- och möbelaffärer och marknadsståndsinnehavare om du går till höger utanför Upton Parks tunnelbanestation, som håller fast vid hoppet om att nyinflyttade människor faktiskt kommer göra det bättre för dem, än de sporadiska invasionerna av fotbollsfans. West Hams arena är öronmärkt för mer än 800 fastigheter men en lokal proteströrelse, the Boleyn Development campaign, har gått emot de initiala förslagen. Kampanjarbetarna, med ett stånd på Queen's Market, vill ha billigare boenden och anlagda trädgårdar för ett av huvudstadens fattigaste områden.



Men det finns åtminstone ett visst momentum. Stoke City lämnade the Victoria Ground för 18 år sedan och det är nu försummelsemonument, en bit övergivet, inhängnat land stämplat som en "anskrämlig syn" av lokalbefolkningsföreningen. En man som förde en kampanj för att göra om det till en park försökte tvinga fram det hela för några år sedan genom att slå upp ett tält och ockupera marken i sex veckor. Förvaltarna sparkade ut honom och det finns planer på att bygga hus där någon gång. Men ingen vet exakt när det kan bli av.



Tillbaka i Manchester är bostadsområdet som kommer heta the Maine Place fortfarande bara halvfärdigt, trots att klubben flyttade därifrån för 12 år sedan. Byggnadarbetare med hjälmar på sig är fortfarande där. Det har varit ett slitande - det har gått så långsamt att den första intagningen av barn på Divine Mercy kommer att ha gått vidare till gymnasiet när den blå färgen till slut tas bort - och under tiden har det varit svårt att hålla reda på antalet affärsrörelser som har gått under. Det här är grejen med dessa förlorade arenor: folk underskattar ibland vad de betydde för det lokala samhället.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mikael Holmkvist - Fredag 3 maj 19:00

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Av Mikael Holmkvist - Fredag 3 maj 00:39

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

Av Mikael Holmkvist - Lördag 27 april 21:07

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

Av Mikael Holmkvist - Torsdag 25 april 18:33


  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

Av Mikael Holmkvist - Torsdag 25 april 17:27


By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards