Memphis Depay - den 24 december 2015

Den här intervjun postades av 90/24 å Memphis vägnar och har översatts från en artikel publicerad idag i den holländska tidningen AD.

2015 var ett år av ytterligheter för Memphis Depay. Han blev mästare i Nederländerna med PSV Eindhoven, fick en drömtransfer till Manchester United. Å andra sidan: ett svårt första halvår på Old Trafford och en växande kritik. Vilken är Hollands största fotbollstalangs egna åsikt? För en gångs skull berättar Memphis sin egen historia. "Misslyckande är inget alternativ."

AV: SJOERD MOSSOU, AD, torsdag 24 december, 2015:

Memphis Depay var bara en fjortonårig spelare för PSV Eindhovens U15-lag när han klev in på klubbens träningsanläggning, De Herdgang, iklädd ljusrosa skor. "Det var skorna Cristiano Ronaldo bar då," säger Memphis med ett flin.

"Jag tyckte de var så j***a coola. Rosa skor! Haha. Det är coolt mannen. Jag var fjorton då... Skor som Ronaldo hade på sig, jag ville också ha dem!"

Man kan redan föreställa sig reaktionerna. Hans ungdomstränare i PSV, Mart van Duren, började asgarva. Folk drev riktigt mycket med Memphis, som de gör i omklädningsrum. Skämt. Subtila sidohintar.

"Rosa skor är tjejaktiga sa Mart", fortsätter Memphis. "Han tyckte det var fullständigt urlöjligt. Men vet du vad? Den dagen gjorde jag fem mål, mot FC Utrecht. Jag skojar inte med dig. Det var stimulerande. Jag blir bara starkare av sådana saker."

Memphis lutar sig bakåt i sin bekväma stol. Det han berättar från sitt förflutna kommer inte oväntat. För saken vi helst vill få reda på idag är: vad gjorde Memphis till den Memphis är idag? Den unga fotbollsspelaren som alltid balanserar mellan att stå mitt i rampljuset, och i skuggan precis bredvid det.

"Jag vill bli en stjärna", säger Memphis halvvägs genom konversationen. Nästan utan eftertanke. Men precis innan det, när han pratar om bördan av att vara en berömd fotbollsspelare, ekar den andra ytterligheten. "Många gånger tänker jag: låt mig bara vara. Låt mig bara bära kläderna jag vill ha på mig. Varför agerar folk så hysteriskt gällande det? Vad är poängen? Lämna mig bara. Jag är bara en 21-årig kille."

Sedan hans flytt till Manchester United har Memphis inte haft mycket tid till att besöka sina vänner och släktingar, detta p.g.a all tid som går åt till träningar och matcher med klubben. Idag är han tillbaka i Nederländerna under en dag. Ute regnar det. Inomhus, i en svit på ett hotell i Rotterdam, berättar Memphis om sina motiv, sin frustration och sina ambitioner efter att ha spenderat ett halvår i en av de största klubbarna i hela världen.

Vart kommer det ifrån, viljan att verkligen bli en stjärna?

"Jag har alltid haft det, från när jag var ett barn. Vara bäst. Stå ut. Sikta så högt man kan. Jag vet inte exakt vad det är, men jag vill bara inte vara genomsnittlig. Det var aldrig riktigt min dröm att bli en fotbollsspelare. Min dröm var att bli den bästa fotbollsspelaren!"

I Manchester United omfamnade du omedelbart det legendariska numret 7. De första veckorna spelade du med speciella snören i dina skor med texten "Score my First English Premier League goal" på. Du satte så mycket press på dig själv. Varför?

"Det är en del av den jag är. Jag behöver det, att sätta nya mål. Mål som kanske andra anser vara för extrema. Arroganta kanske. När jag spelade i PSV:s ungdomslag var det samma sak. Skrev på mitt första ungdomskontrakt, och redan fokuserad på nästa. Köpte mig en lägenhet, och ville redan ha den på andra sidan gatan. Men särskilt på planen: bli den bästa spelaren i hela världen. Det är det ultimata målet - och jag kan hantera det. Tro mig: den pressen kommer aldrig att knäcka mig."

Men gör det inte väldigt ont när det sedan inte går så lätt? Dina första månader med Manchester United var svåra.

"Jag vet. Och det är frustrerande. För att jag vet att jag kan göra mycket bättre ifrån mig. Jag var bara tvungen att komma in i det hela. Vänja mig vid fotbollen i Premier League, vid mitt nya liv i England. Mycket har förändrats på väldigt kort tid. Självklart vill man att allt ska gå smidigt, men ibland är det inte alltid realistiskt."

Arjen Robben var också ung när han flyttade till Chelsea, men hans perspektiv var ett annat. Han var en topptalang, köpt för framtiden. Det är en något annan inställning jämfört med din ankomst.

"Jag vill prestera från ögonblicket då jag anländer, det är något jag kräver av mig själv. Jag antar att det är min gatuattityd; misslyckas inte. Misslyckande är helt enkelt inget alternativ. Kanske beror det på min barndom och bakgrund. Några människor vet vad jag verkligen har gått igenom, och jag vill att det ska förbli så, men jag har hört för många gånger, även i skolan: du kommer aldrig att bli bra. Kanske var det mitt eget fel, jag var inget lätt barn, men ändå... Man säger inte så till ett barn. Man gör det bara inte. Jag tror det gjorde mig mer övertygad. Jag tänker ofta på människorna som sa att mitt liv inte leda någonstans. Ha, titta på mig nu. Inte så illa, eller hur?"

En känsla av hämnd?

"Ja, men inte bara det. P.g.a vad jag har gått igenom tycker jag det är viktigt att njuta av mina prestationer. Bara vara glad för alla trevliga saker jag gör eller upplever. Efter det kör jag igen."

Sedan i år är han den dyraste Eredivisie-spelaren genom alla tider. Aldrig tidigare har en klubb betalat mer pengar för en spelare från den holländska ligan. Runt 41 miljoner Euros (403,1m kr), inklusive alla tilläggsavgifter. Det är mer än vad Manchester United betalade för Ruud van Nistelrooy, som de också köpte från PSV.

"Jag är stolt över det, säger Memphis. "Det är en speciell sak. Väldigt speciell. Och det passar med vad jag vill uppnå."

Men en sådan transferavgift kommer tillbaka som en boomerang när det inte går så bra, som på senare.

"Inte egentligen. Cirkeln av människor runt mig är liten. Jag har mest positiva vibbar runt mig. De skickar inte meddelanden eller ringer mig hela tiden när tidningarna skriver något om mig. De behöver inte göra det, för jag har mycket självkritik. Kees Ploegsma jr., min agent, är också väldigt ärlig mot mig. Jag vet när mina insatser är bra eller dåliga. Vad som betyder något är att fokusera på det positiva. Arbeta hårt. Varje dag försöker jag bli en bättre spelare. När man gör det tänker man inte på din transferavgift, eller att man bär ett legendariskt nummer. Jag tänker bara på det nu, för att du tog upp det."

Hur upplevde du veckorna runt din transfer?

"Oh mannen, det var spänt. Jag pratade med Liverpool, de var väldigt konkreta, men p.g.a en skada i deras lag ville de vänta lite. Efter det kom Paris Saint Germain. De var också väldigt konkreta... Det är ganska svårt, för som fotbollsspelare har man inte kontroll på allting. Några lag väntar med att sätta ihop sina lag tills sommaren kommer, medan vi redan förhandlade i maj. Med SEG, min agentur, satt jag ner och övervägde allt, men sen kom Manchester United. Väldigt snabbt och väldigt direkt. I det ögonblicket vet man omedelbart: det här är rätt. Det här är den absoluta toppen. Som klubb, men även ligan."

Vissa spelare tar först ett mellansteg.

"Ja, vissa gör det. Ett år tidigare var Tottenham Hotspur intresserade. Jag har tänkte på det, men min känsla av heder är det viktigaste. Jag tänkte: om jag blir mästare med PSV och bäste målskytt i den holländska ligan kommer något större att dyka upp. Jag sa till mig själv att sikta högre, du vet?"

Men var inte bytet till Premier League en enorm grej? Tempot, nivån: att spela mot en högerback i Newcastle United går inte att jämföra med försvaren hos Cambur eller Excelsior.

"Skillnaden är enorm. Försvarna är så fysiskt starka, topptränade och är inte rädda för någonting. Det var nytt för mig, särskilt under mina första matcher. Jag var tvungen att vänja mig vid det. Förutom det skulle man kunna säga att min utveckling stagnerade säsongen innan."

Vad menar du? Din sista säsong i Eredivisie var för lätt?

"Ja. Eller låt mig säga så här: det året vann jag matcher trots att jag inte spelade så bra alls. Det var inte nödvändigt att vara i högform i varenda match. När man spelar i Premier League måste man vara det. Man pushas att få ut så mycket som möjligt av sig själv. Bra är helt enkelt inte tillräckligt när man spelar för United."

Att vilja bli en stjärna i Memphis värld är som ett helt paket. Det börjar på planen, men det sträcker sig långt utanför den också. Från och med i år är Memphis ambassadör för Under Armour, det amerikanska märket som på ett imponerande sätt erövrar sportklädesmarknaden. Han kunde ha skrivit på för Nike eller Adidas, men då hade han blivit en av många spelare. Hos Under Armour är Memphis mannen. Deras ansikte.

"Det är också ett medvetet val," säger hans agent Kees Ploegsma jr. "Till många andra spelare skulle jag ha sagt: gör det inte. Men Memphis är en annan berättelse. Han presterar bäst när saker och ting är extrema. Det är allt, eller inget. Den absoluta toppen, inget annat. Det är så han är, och det är så han tänker. Om vi hade gjort det annorlunda skulle han inte tycka om det."

De senaste månaderna har det skrivits mycket om hans klädstil. Om att han anlände till det holländska landslaget iklädd en hatt, eller att han i Manchester hade guldtänder under en utekväll.

"Kolla," säger han, medan han pekar på sina svarta läderbyxor. "Om jag skulle ha på mig dessa med det holländska landslaget, skulle alla ha en åsikt om dem. Eller de skulle säga att min T-shirt är för stor. Eller att dessa sneakers är för mycket, jag vet inte. Medan jag tänker: jag har bara på mig det jag tycker är coolt. Jag älskar mode. Om jag gillar en hatt, då kommer jag bära en hatt. Vad är fel med det?

Inget, men tydligen framkallar det reaktioner. Det är också möjligt att tänka: nästa gång har jag inte på mig någon hatt, vilket sparar mycket kritik.

"Men varför är jag den som ska ändra mig? Vissa människor samlar på frimärken, jag gillar mode. Upptäcka nya saker. Det känns bra för mig att bära det här. Om jag hade på mig kläderna du har skulle jag inte vara mig själv längre."

Men om du har en grill med guldtänder i munnen till en fest borde du inte bli överraskad om det skapar rubriker i tabloiderna dagen efter.

"Det är faktiskt lite roligt: sedan flytten till England har jag gått ut en gång. En gång! Nyligen läste jag att Ryan Giggs adresserade mitt uppträdande som en 'partykille'. Fullständigt nonsens! Helt påhittat! Jag går knappt ens ut och äter middag, för paparazzi-fotograferna står framför restaurangen i samma ögonblick som jag anländer. Det är som att de har satt en GPS-sändare i min bil, och därför alltid vet vart jag är. Jag har min egen kock nu, som lagar hälsosam mat hemma hos mig. Jag tar hand om min kropp väldigt väl. Jag har egen pedikyr som ser till att mina fötter är i optimalt skick. Om jag tittar på mitt liv när jag inte spelar fotboll så tror jag aldrig att det har varit så tråkigt. Sättet jag klär mig på har ingenting att göra med någon vilja att vara en 'partykille'. Jag är bara en fotbollsspelare."

Gillar du det, ditt nya liv i England?

"Det är annorlunda, stillsammare. Men det känns bra så här. Jag har valt att bo utanför stadens centrum, nära träningsanläggningen. Det är mest träning, spela match och vila. Då och då åker jag till stan för att köpa en present, men t.o.m då står paparazzi-fotograferna precis framför mig redan. Jag måste säga att jag var tvungen att vänja mig vid det också. De begränsar din frihet."

På något sätt finns det en motsägelse i ditt uppförande. Du vill stå i rampljuset, få uppmärksamhet som fotbollsspelare och en modeikon, men samtidigt är din relation med pressen inte så bra, samma sak i Nederländerna.

"Jag klarar verkligen av kritik. Om du tycker att jag spelade en dålig match, eller tycker att jag borde bli bättre som fotbollsspelare: helt ok. Men det skrivs så mycket nonsens och lögner om mig. Saker som media vårdslöst tar över, utan att kolla fakta. Om det händer tänker jag: inte mitt problem. När jag ger intervjuer tänker jag ofta: det handlar bara om effekterna det här kommer att ha. Bara genom att skriva den lilla grejen de kan näta med på internet."

Resultatet är att det finns en ensidig bild av dig. Folk ser dig bara i tabloiderna, men hör aldrig hur du upplever saker, eller varför du gör saker på det sättet du gör.

"Nu gör de det, eller hur? Jag vill verkligen berätta för folk hur det är att spela i Manchester United, eller hur jag försöker bli bättre och utvecklas."

Att prata med Memphis känns ibland som en boxningsmatch. Han är inte nödvändigtvis kramgod, som f.d lagkamraten Georginio Wijnaldum. Å andra sidan är det inte alls som att sitta ner med Edgar Davids - en konstant kamp. Så fort han har kommit in i situationen pratar Memphis lugnt och färgstarkt om saker och ting.

När den holländske reportern Bert Maalderink nyligen började om den förbannade hatten reagerade Memphis avslappnat och kvickt. "Sover du iklädd din pyjamas?", kontrade han med ett leende. "Ok. Det är upp till dig. Jag sover utan den."

I PSV tyckte de aldrig att Memphis var en enkel kille, men de beundrade hans driv. Fullständigt fokuserad på att nå toppen. I flera år har han guidats intensivt av ett team han litar på. Hans agent, hans sportpsykolog Joost Leenders, en matexpert och en ekonomisk rådgivare. Han samlade dem runt sig under tidigare år, allt för att öka sina chanser att nå en toppkarriär.

"Och det har inte förändrats mycket nu när jag är i Manchester," säger Memphis. "Jag pratar fortfarande med killar som Leenders regelbundet, om nödvändigt på Skype."

På vilket sätt hanterar klubben sådana saker?

"Min ankomst till klubben var fantastisk, folk här borta är alltid villiga att hjälpa till. Samtidigt är det här en absolut toppklubb. Jag är ingen ungdomsspelare längre som konstant behöver bli hållen i handen. Till sist måste man göra det själv. Prestera.

Du ser lite mer muskulös ut. Tyngre också.

"Luc van Agt (fysiolog i PSV och det holländska landslaget) sa nyligen till mig att sedan VM i Brasilien har jag gått upp elva pounds (= 4,9 kg), men mitt procentuella kroppsfett är lika lågt som någonsin. Det är rena muskler. Och det beror inte på att jag pumpar upp mig själv på gymmet, det gör jag aldrig. Skillanden är inte mitt bröst eller biceps, men det är mina ben och min rumpa. Min kropp reagerar väldigt snabbt om jag anstränger mig, det är vad folket här i United också säger till mig: endast skillnaden i motstånd och nivå gör tydligen mina muskler starkare."

Men det kommer inte på bekostnad av din explosivitet eller?

"Kortdistanslöpare är också väldigt muskulösa, så det kan inte vara problemet. Jag tror det bara handlar om att vänja sig vid den fysiska ansträngningen. Under de första månaderna kände jag mig lite långsammare när jag spelade. Men nu, och jag lägger ner mycket ansträngning på att träna min startsnabbhet, känner jag mig bättre. Det blir bättre och bättre."

När jag ser dig spela noterar jag att du initierar många av dina aktioner från stillastående positioner. Då du spelade i Eredivisie var det inget problem alls, men här är det så mycket svårare.

"Du har rätt. T.o.m i Spanien ser man spelare framgångsrikt göra sina grejor från stillastående. I England är det omöjligt. Sättet vi spelar fotboll på går inte att jämföra. Det är en av aspekterna jag jobbar hårt med. Det handlar om en något annorlunda start på din aktion, välj din position, röra sig utan bollen vid fötterna. Och jag noterar verkligen förbättringar på den punkten. Faktiskt, om man tittar ur alla perspektiv, så ligger jag långt framför vart jag var för tre, fyra månader sedan. Det enda är att nu måste jag visa det på planen. Göra mål och assitera mina lagkamrater."

Hur märker du av förbättringen?

"Jag behöver inte tänka så mycket på sakerna jag gör. Det känns mer naturligt. Målet mot Watford, men även matchen mot Club Brugge, jag vet bara: det kommer att bli många fler. Sanna mina ord. Oroa er inte."

Memphis pratar på ett sätt man förväntar sig från en kille som han. 'Y'know?' är ett ord han använder mycket. Ibland en engelsk fras. Han kallar sin omgivning sitt 'crib'. Hans kärlek till amerikansk rap hörs när han pratar, men å andra sidan kan han plötsligt prata väldigt gulligt och älskvärt om sin mamma. "Jag skulle göra allt för henne", säger han. "Om hon mår bra, mår jag bra."

Tar du åt dig av saker som lagkamrater eller en tränare säger?

"Beror på. Men om jag ser att det är uppriktigt gör jag det absolut. Jag är villig att lyssna på folk som vill hjälpa mig, om det är så du menar. Så länge det inte är falskt. Jag har ett sjätte sinne för folk som inte är uppriktiga och säger något som de inte menar. Det är något jag har lärt mig i barndomen antar jag."

Vilken lagkamrat lyssnar du mycket på?

"Arjen Robben. Jag har mycket respekt för sättet han hanterar sporten på - och han är en absolut lagspelare. Jag har lärt mig mycket av honom. Redan under VM i Brasilien, men även nu. Han kan vara väldigt direkt, sätter ribban högt, precis som jag. Samtidigt känner man hans respekt för hur du är."

Det hjälper onekligen att du beundrar Robben. Folk som känner dig säger: Memphis lyssnar och lär bättre från en toppspelare än en genomsnittlig lagkamrat.

"Well ja, kanske. Men jag tycker Robben är så bra, mannen. Jag gillar det, det inspirerar mig. Det är något jag också vill."

När du spelade för PSV var din frihet inte begränsad. Du var mannen. Hierarkin är ganska annorlunda här i Manchester. Var du tvungen att hitta din plats?

"Ja, jag var tvungen att vänja mig vid det också. Jag menar, jag känner mig stark när jag har kontroll. Att komma till United, det var nytt för mig. Jag var bara en av grabbarna. Men jag har funnit min plats. Killar som David de Gea, Bastian Schweinsteiger och Wayne Rooney är väldigt avslappnade."

Vilket var det svåraste ögonblicket 2015, eller din sämsta match?

"När jag spelade med landslaget mot Tjeckien spelade jag så dåligt. Det svåraste ögonblicket var när jag blev utbytt i halvtid mot PSV på Old Trafford. Det gjorde väldigt ont. Jag ville prestera mot min gamla klubb, och sen blev jag utbytt redan efter en halvlek. Ja, jag blev galen. Arg, också. Samtidigt: sådan ilska blockerar mig inte. Det hjälper mig bara. Jag kommer så småningom att bli bättre, jag vet det."

Vilken är den största känslan när du ser tillbaka på 2015? Glädjen, eller de svåra tiderna?

"När jag tittar på min karriär ser jag det som en stege. Ligatitlen med PSV var ett kliv uppåt. Min transfer till United? Ännu ett steg uppåt. Ibland står man kvar lite längre på samma steg, men så småningom klättrar jag. Watch me."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...