Den tekniske directorn är väldigt djupt inblandad i den här berättelsen men han undvek presskonferensen när Englands damlandslags tränare fick sparken

Dan Ashworth (t.v.), FA:s tekniske director, med Mark Sampson, som har fått sparken som tränare för Englands damlandslag, i juli 2017. Fotograf: Mike Egerton/PA

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 24 september, 2017:

Ingen kan säga att vi inte blev varnade. Fotboll på den högsta nivån har alltid drivits på ett annat sätt än en vanlig stor affärsverksamhet och det här är knappast första gången som folket som bekänner sig att sköta sporten har satt igång en spottkampanj av offentligt förlöjligande. "Passa er för de smarta, skarpa männen som kryper in i spelet," skrev William McGregor, grundare av the Football League, i League Football and the Men Who Made it. Och det var 1909.

Det har definitivt känts så när man sett the Football Association ragla genom de olika skeendena av Mark Sampson-debaclet och den betydande prestationen hos Martin Glenns inadekvata regim som adderat flera nya lager till en berättelse som redan innehöll rasismanklagelser, pengar för att få någon att vara tyst och den otvetydiga stanken från en mörkläggning som går hela vägen upp till toppen av organisationen.

De nya elementen som till sist blev för mycket för Sampson har lämnat FA i ett ännu större tillstånd av vanrykte och p.g.a det måste kanske den olycksbenägna vd:n förstå om folket han ödmjukt beskrev som "de vuxna i organisationen" - nämligen han själv, ordföranden, Greg Clarke och den tekniske directorn, Dan Ashworth - jagas av rubriker som frågar varför de fortfarande sitter kvar i maktpositioner.

Särskilt Ashworth verkar ha sina fingeravtryck på allting i den här berättelsen, med tanke på att det här var mannen som anställde Sampson, som kämpade för honom, som frikände honom från Eni Alukos klagomål och som lät det glida undan, med den där sanslösa bristen på nyfikenhet, när FA:s skyddsavdelning bestämde att den nu bortplockade managern för Englands damlandslag behövde gå en utbildningskurs p.g.a hans relation med spelare från Bristol Academy (nu Bristol City Women), klubben där han tidigare var tränare.

Innan vi ens kommer till den delen av fiaskot, känns det nästan osannolikt att Ashworth, med sin nära relation till Sampson, skulle vara en av de två personerna som hade uppsikt över internutredningen gällande Alukos anklagelser. Ashworths utredning hade friat Sampson från alla eventuella felaktigheter och levererat det de kommit fram till till Aluko innan de pratat med åtminstone ett av nyckelvittnena. Och det finns andra detaljer som jag, tills nu, har hållit tillbaka när det handlar om anledningarna, för att uttrycka det milt, varför the Professional Footballers' Association har klagat till FA om att processen som involverar Ashworth "inte är en genuin sökning efter sanningen" och "konstruerad för att stänga ner klagomålet och frikänna Mark Sampson". Andra personer kan bestämma om Ashworth bör stanna eller gå men bilden det skapar är inte rolig, minst sagt, och den lämnar en smutsfläck som kommer bli svår att tvätta bort.

Det känns verkligen typiskt för den här berättelsen när man upptäcker att Ashworth och FA:s director för human resources, Rachel Brace, erkände att de ha frikänt Sampson från hans rasistiska kommentar till Drew Spence vid China Cup 2015, utan att faktiskt ha tittat på videoinspelningen av det relevanta mötet. Det erkännandet beskrivs som "ingenting annat än helt sanslöst" inom the PFA, vars fasta tro är att Aluko har blivit offer för en allsmäktig stitch-up, och det lämnar en brinnande fråga gällande varför Ashworth och Brace var så snabba att frikänna deras kollega utan en mer seriös utredning.

Men det finns mer. Till att börja med kan vi ta Ashworths respons när Aluko e-mejlade honom i juni förra året för att beskriva hennes bekymmer gällande behandlingen av henne och incidenten som involverade Spence. Två månader senare skickade Aluko ett nytt e-mejl och frågade varför han inte hade svarat och Ashworth påstod då att han aldrig hade fått e-mejlet. The PFA:s åsikt är att Ashworths förklaring "saknar trovärdighet och accepteras inte som genuint". Ingen annan i e-mejlkedjan tappade bort det i cyberrymden.

Ashworth var mannen som ville att Aluko, som en "ikonisk Englandsspelare", skulle delta i FA:s kulturgenomgång och lovade att det var en helt konfidentiell process. Det var Ashworth som sade till henne att det var en ren tillfällighet när, två veckor senare, hennes 11 år långa karriär med England, som involverar 102 landskamper, i princip avslutades p.g.a vad Sampson kallade "unLioness uppträdande".

Ashworth var inte på mötet med Aluko när tillfälligheterna slog till igen och uppföljnings-e-mejlen dagen efter - och det här är verkligen en skaplig tillfällighet - inkluderade en notifiering om att hennes arbete som idrottsjurist skulle bli ämne för en separat FA-utredning. Ashworth var en av personerna the PFA refererade till när de klagade på "en bluff som inte var till för att fastställa sanningen utan hade som intention att skydda Mark Sampson". Ashworth är, i korta ordalag, enormt inblandad i hela den här berättelsen.

Han har definitivt en hel del att förklara, för inom en normal affärsverksamhet är det här den sortens anklagelser som skulle kunna leda till en egen utredning. Och Aluko-elementet är numera, såklart, bara en del av berättelsen.

Ashworth är en av de exekutiva som aldrig gjorde det till sin sak att ta reda på mer när Sampson skickades på en utbildningskurs efter skyddsutredning som pågick i nästan ett år. Men Ashworth var ansvarig för beslutet att förnya Sampsons kontrakt åtta månader senare. Han fanns även med i valpanelen 2013 som tydligen ändrade arbetsbeskrivningen för att stämma överens med Sampsons CV (de plockade bort villkoret att kandidaterna måste ha en professionell licens och internationell erfarenhet) och han har varit där, vid i princip varje steg på vägen, fram till presskonferensen som annonserade att hans kollega fått sparken.

Vid det tillfället kunde man inte se Ashworth, som därmed bekvämt undvek frågor gällande vad han visste och vad han hade gjort åt det. Glenn och Clarke må ha gjort bort sig, de också, men de var åtminstone villiga att stå för det.

Den överraskande delen, efter tre dagar, är att detaljerna om vad nu Sampson gjorde i Bristol, vilket involverar vad som har beskrivits som olämpliga relationer med fler än en spelare, inte har hamnat i tidningsställen än.

Men jag misstänker även att jag inte är ensam om att ha svårt att skaka av mig den här känslan av att allt känns ganska bekvämt att bli av med Sampson på det här sättet nu när det är två spelare, istället för endast en, som pratar om rasistiska kommentarer, med ett antal potentiella vittnen identifierade och möjligheten i det långa loppet att de nya bevisen kanske hade störtat honom ändå.

Sampsons rygg pressades mot en kall, oförsonlig vägg t.o.m innan alla de nya elementen i den här skandalen. Han hade hela tiden förnekat att han fällt ebolakommentaren om Alukos nigerianska släktingar eller att han skulle ha frågat Spence, en spelare av mixed-race, hur många gånger hon hade arresterats. Men fallet mot honom växer och baslinjen här är att domen hade gått emot honom hade han, nästan garanterat, fått sparken. För en organisation så fåfäng och uppblåst som FA hade det i princip varit det mest plågsamma sättet de möjligtvis hade kunnat förlora en manager på.

Som det är nu har folket i toppen av näringskedjan hittat ett sätt att luta sig mot något från Sampsons tidigare anställning medan de skakar på huvudena gällande hur hemskt det är och gratulerar sig själva för deras märkliga tro att FA har en högre moralisk standard. Och ja, jag vet att det kan låta cyniskt, men det har varit för mycket spinn och avvikningar och politiska manövreringar för att veta huruvida vi ska tro på det eller inte.

T.o.m nu har FA svårt att få ordning på sin berättelse, om man utgår från Glenns erkännande att advokaten Katharine Newton hade valts ut för att övervaka den andra utredningen för att organisationen ville ha en svart kvinna och den fräsande ilskan från FA:s egna jurister, Farrer & Co, när jag vågade påpeka att de hade skrivit till mig den 25 augusti för att säga att det var en hemsk osanning. Julian Pike, som representerar FA, är "ganska outstanding... smart, eftertänksam, charmerande", enligt Chambers UK. Tyvärr måste jag ha hört av mig till honom på en för honom dålig dag när jag försökte dubbelkolla. "Jag föreslår att du omprövar din inställning", var en av de artigare meningarna. "Du måste ta hänsyn till fakta och inte bara enkelt försöka ge en plattform till dåligt informerade och skadligt motiverade teorier." Hans ton ändrades något när han fick reda på att källan till den här informationen var FA:s vd. Och där, i ett nötskal, har ni er insikt i FA-bubblan och en suddig, förvirrande värld där intentionen verkar vara att knuffa alla dörrar som det står "dra" på.

När det gäller Newton handlar den mest relevanta frågan om hennes förmåga att göra rätt nu när hon har återöppnat sin utredning och till sist verkat inse - halleluja - att det kan vara värt att prata med Spence och de potentiella vittnena. Men det finns en anledning till att så många journalister fortsätter göra misstaget att referera till henne som en QC (Queen's Counsel - en titel för särskilt erfarna och kvalificerade jurister i Storbritannien) när hon faktiskt är en junior barrister (en advokat som ännu inte nått QC-nivån). En kollega som hade begått det misstaget förklarade det ganska elegant: "För att det tamejfan skulle ha varit en QC."

Vad som stör mig mer är slutsatsen från Glenn att det var Spences fel att de olika utredningarna inte, förrän i fredags, hade bett henne att bekräfta vad Aluko hade berättat för FA om the China Cup. "Om någon har fått något sagt till dem, så förväntar man sig att de kommer med ett klagomål," erbjöd Glenn. "Det specifika i det klagomålet kan sedan hanteras. Om du arbetade hela ditt liv på hörsägen, skulle du aldrig kunna ha ordning i ett klassrum än mindre i the Football Association."

I en idealisk värld, ja. Men det är ändå ganska demoraliserande att inse att FA påstår sig stötta visselblåsare, d.v.s tills någon faktiskt tar på sig att rapportera påstådd rasism - då beskriver mannen i toppen av organisationen det som hörsägen och de relevanta kontrollerna ignoreras.

Spence var 22 när hon togs ut till the China Cup. Det var hennes första läger med England och starten på, hoppades hon, en lång landslagskarriär. Under de omständigheterna valde hon att inte lämna in något klagomål, för som hon såg det hade det förmodligen blivit hennes sist involvering i landslaget och hon var rädd för konsekvenserna (väldigt klokt, tänker du kanske, med tanke på vad som har hänt med Aluko). Är det verkligen så svårt att förstå? Glenn har bjudit in till hån tidigare då han erkände att han "inte är någon fotbollsexpert", men i det här fallet behöver han inte vara det. Det handlar mer om att förstå människor.

Glenn säger nu att han kommer erbjuda en personlig ursäkt till Aluko och Spence om den senaste utredningen - den tredje gången fallet har öppnats - kommer fram till att det faktiskt var Sampson som inte sade sanningen, istället för att hålla sig till den uppenbara tron att två Englandsspelare måste ha trollat fram berättelserna ur tomma intet.

Det var inte den sortens löfte en man i hans position vanligtvis skulle komma med om det fanns i hans tankar att avgå och även om det fortfarande återstår en lång väg för den här berättelsen att vandra, så bör ingen bli alltför förvånad om han och hans kollegor försöker överleva hela resan. Men kan man lita på dem igen? På många sätt är alltihop en del av en varaktig berättelse. Men man blir fortfarande ganska modfälld, igen, när man inser att the Football Association är långt ifrån att vara den organisation vi vill att den ska vara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...

Amerikanska tjänstemän har bekräftat att Israel har utfört en militär operation mot Iran, medan statlig media rapporterar att luftvärnet är aktiverat nära staden Isfahan   AV: Jonathan Yerushalmy, The Guardian live, fredag 19 april, 2024, 06:04 (...