JA, JAG SAKNAR IRLÄNDAREN VARJE DAG!

Det ska inte hymlas med att jag saknar Roy Keane väldigt mycket. När man pratar om stenhårda fotbollsspelare idag bleknar de alla vid en jämförelse med irländaren. Han var inte bara en excellent fotbollsspelare och pådrivare, han kunde även väcka sina lagkamrater när han ansåg att standarden sjönk, även på träningarna. Frågan är väl bara om han skulle orka med allt som skulle kräva justeringar i dagens lag, han skulle ju få vara vansinnig varenda dag.

Nu under VM jobbar han som expert för ITV och nyligen pratade de i studion om Irans manager Carlos Queiroz och Keane, som hade portugisen som tränare i United, hade följande att säga om honom:

"Carlos Queiroz? Han var en excellent tränare. Förmodligen ganska defensivt inställd. Jag tyckte hela tiden att jag hade en hyfsad relation med honom, särskilt under hans första period i klubben. Han andra period när han kom tillbaka, vilket var under slutet av min tid, tyckte jag han var väldigt respektlös mot mig så vi hade ett litet gräl. Han ifrågasatte min lojalitet och jag sa åt honom vart han kunde ta vägen. Och det är en av de stora grejorna jag ångrar, jag borde förmodligen ha slitit huvudet av honom... men en excellent tränare och han gör ett excellent jobb med Iran."

Hjälte! Det finns inget annat ord för honom.

IDAG FÖR 44 ÅR SEDAN...

... möttes Östtyskland och Västtyskland i den enda tävlingsmatchen på seniornivå lagen emellan. Året var 1974 och turneringen avgjordes i Västtyskland. Alla som kan sin VM-historia vet också att hemmanationen gick vidare och vann hela turneringen och det var inget dåligt lag de ställde på benen, i truppen återfanns storspelare som Sepp Maier, Berti Vogts, Paul Breitner (kommunist), Franz Beckenbauer, Wolfgang Overath och Gerd Müller.

Till skillnad mot grannen i väst var det många som såg ner på DDR:s landslag, men de var inte alls något uselt blåbärsgäng. Men en stor skillnad låg i hur man bedrev fotboll på toppnivå i öst, spelarna var amatörer och hade inga proffslöner. De sysslade alltså med något annat vid sidan av sitt idrottande. Därför är det inte så konstigt att de gamla östländerna gjorde så oerhört bra ifrån sig i de Olympiska spelen, vilket även gällde DDR:s fotbollslandslag.

Fotbollen i OS är ju som ni vet för amatörer, vilket gör att många ser ner på den turneringen. Men det går knappast att fnysa åt DDR:s facit där: OS-guld 1976 i Montreal (tvåa: Polen, trea: Sovjetunionen) och silver i Moskva 1980 (etta: Tjeckoslovakien, trea: Sovjetunionen).

Tillbaka nu till VM 1974 där grupplottningen alltså parat samman det efter kriget delade Tyskland i samma grupp. Jag antar att det slitna uttrycket om att "man kunde ta på stämningen" passade bra in den 22:a juni 1974 i Hamburg och trots alla fullblodsproffs och internationella storstjärnor i Västtyskland så gick fotbollsproletärerna i öst ut och vann med 1-0. Stor matchhjälte blev målskytten Jürgen Sparwasser. Jag kan bara försöka föreställa mig vilken skön seger det måste ha varit för den utdömda "lillebrorsan" och historierna om firandet i DDR den kvällen (och resten av veckan) är både många och legendariska.

Höjdpunkter:

IDAG FÖR 77 ÅR SEDAN...

... inledde Hitler och nazisterna världens största invasion: Operation Barbarossa. Syftet med den var att utrota kommunismen och Sovjetunionen. Stämningen i Tyskland var på topp, dittills hade det nazistiska odjurets arméer varit oslagbara och höjdarna i Berlin drog upp planer för hur de skulle fira julen 1941 (ganska exakt ett halvår senare) i Moskva och skåla åt kommunismens död. Men nu blev det ju, tack och lov, inte riktigt så...