Bilden: Mitt ack så viktiga överlevnadskit för att lugna nerverna inför ännu ett uppträdande av Åke och Håkan och/eller den Skakande svensken...

 

 

 

 

Watford borta, lördag 15/9

Det måste säga en del om standarden på vår fotboll att jag inte har klättrat på väggarna under landslagsuppehållet. Men nu är det alltså dags igen. Jag blev positivt överraskad av vår insats borta mot Burnley senast, så jag förväntar mig att vi återgår till ännu en skitprestation på Vicarage Road ikväll.

 

 

Om vi startar med den Skakande svensken tror jag det kan bli extremt tufft. Deeney kommer köra över honom, kommer troligen att bli en massaker. Kan redan nu se hur västeråsaren lär behöva byta blöjor några gånger under matchen, för det lär bli fyra nyanser av brunt där bak när Deeney smashar honom i småbitar vid den första 50/50-bollen.

 

 

Ja, jag sitter alltså här och oroar mig för Troy fucking Deeney, det summerar ganska bra hur patetiskt lågt vi har sjunkit, när vi går in till en bortamatch mot Watford och oroar oss över vad Troy Deeney ska göra med oss och vårt skämt till backlinje. Bara att hoppas att några spelare med någon form av kvalitet orkar slå igång maskineriet ikväll och åtminstone låtsas att de känner någon form av stolthet över att bära den Röda tröjan. Så, kom igen nu pojkar, överraska mig igen!

 

 

Paul Pogba...

Jag har i otaliga diskussioner försvarat den långa fransmannen och förklarat att han är en av (väldigt) få klasspelare vi kan skryta med i vår trupp. Men nu börjar det brista rejält även för mig. Det var länge sedan jag insåg vilket skithus han är och att Instagram och frisyrerna är viktigare än fotbollen, men man vet ju vilken fotbollsspelare det finns någonstans där inne. Men var ärliga nu, hur många matcher minns du där Pogba har tagit taktpinnen, dominerat och lett oss till seger? Nej, det är inte många. En bra halvlek mot City borta, några hyfsade prestationer i en bortamatch mot Everton, små briljanta saker här och där. Men jag minns inte en enda match där jag känt, oj, vilken jävla general vi har! Inte en enda match.

 

 

Men att agera som ett första klassens ollon, det har han i alla fall inga problem med:

https://twitter.com/PeoplesPerson_/status/1039079160797425669

 

 

 

Jag önskar hela tiden att vi hade haft en 25 år gammal Roy Keane i truppen, problemet då är väl att 3/4 av laget inte hade vågat träna eller känt sig kränkta av irländarens vokabulär. Men man kan ju tänka sig att Keane hade haft ett och annat att anmärka på gällande spelare som Pogba, han hade antagligen slitit av armarna på honom redan på uppvärmningen.

 

 

Har redan hört argumentet att han är världsmästare med Frankrike. Visst, det är han, men jag anser fortfarande att hans roll i det VM-guldet är klart överskattat. Och det finns många spelare som har vunnit VM innan honom, de flesta lyckades dessutom göra det utan att skämma ut sig själva efteråt.

 

 

Här har ni förresten en intressant artikel om cirkusen som omger honom (från 2016):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2018/09/15/11562538-football-leaks-the-paul-pogba-story/

 

 

Dessutom hade mästaren Danny Taylor förra söndagens kolumn i the Observer tillägnad den gänglige fransmannen, som alltid mycket läsvärt:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2018/09/15/11562540-paul-pogba-den-eviga-vandraren-exakt-vad-ar-hans-problem/

 

 

På tal om Pogbas "show" vid hyllningen i Frankrike så kan man ju jämföra och kontrastera med en annan, betydligt viktigare spelare i världsmästarlaget, en spelare som jag är väldigt svag för (trots klubben han spelar för), monsieur N'Golo Kanté:

https://twitter.com/nglkante/status/1039181263645671424

Han återvände till Manchester United som ligans dyraste spelare och nu pratar han om Barcelona, efter att inte ha gjort mycket för att rättfärdiga transferavgiften. Var finns den professionella stoltheten?

   

Paul Pogba sade följande om Barcelona-ryktena: "Min framtid är för närvarande i Manchester... men vem vet vad som kommer hända under de kommande månaderna?" Fotograf: Robbie Stephenson/JMP/Rex/Shutterstock

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 9 september, 2018:

I huvudentrén på Cavée Verte-akademin, bland pokalerna som Le Havres ungdomslag vunnit, finns det en vägg full av fotografier föreställande några av de stora namnen som har passerat genom dessa dörrar. Det finns totalt ungefär 30 spelare på väggen, alla klädda i det ljus- och marinblåa stället tillhörande Les ciel et marine. Eller nästan alla, åtminstone. Bilden på Paul Pogba på den här legendarväggen är en action-bild från en match för Frankrike. "Han stannade inte tillräckligt länge för att vi skulle få något foto på honom i klubbens tröja," förklarar en klubbanställd, nästan ursäktande, i biografin Pogba, skriven av Luca Caioli och Cyril Collot.

Så är det ofta med Pogba. US Torcys hemsida brukade ha sitt eget galleri och av anledningar som inte fullt ut förklaras utelämnades tydligen Pogba. Det var Pogbas klubb, under en kort tid, utanför Paris, när han började bli noterad som tonåring. Sen, några månader senare, hade han flyttat, uppgraderat till Le Havre. "Vi blev inte nödvändigtvis överraskade," förklarar den f.d presidenten, Jean-Pierre Damont, "men lite besvikna att vi fick reda på det efter detta faktum."

Le Havre blev så arga på Pogbas flytt till Manchester United att de lämnade in ett klagomål till Fifa och 2012, när Pogba spelade ut sitt Old Trafford-kontrakt och skrev på för Juventus, blev det ännu ett svavelosande uttåg. United var övertygade om att Pogba hade kommit överens om flytten med italienarna långt i förväg. "Jag tycker inte att han visade oss någon respekt överhuvudtaget," sade Sir Alex Ferguson. "För att vara ärlig, om de fortsätter på det sättet är jag ganska glad att han är borta, från mig i alla fall."

Vid den här tidpunkten vill du kanske, för att vara rättvis mot Pogba, påpeka att han spenderade fyra säsonger i Turin. Men det kan vara lite vilseledande med tanke på att efter två år, informerades United om att han var öppen för tanken på att återvända till Manchester.

David Moyes, Uniteds dåvarande manager, var också attraherad av honom. Men han hade också några frågor gällande Pogba som än idag känns relevanta. Varför, ville han veta, hade Pogba redan spelat för två av de största klubbarna i världen, endast 21 år gammal, och bestämt sig för att lämna båda? Skulle han hela tiden ha den reslusten i sig? Pogba verkade hela tiden diskutera sin nästa potentiella flytt, eller seriöst sammanlänkas med andra klubbar, och det var oattraktiva drag för Moyes. Prislappen var hög, £65m (821m kr), och Moyes var inte villig att spendera så mycket.

Hans förlust, tänker du kanske, med tanke på de trauman Moyes stötte på i sitt jobb. Men det betyder nödvändigtvis inte att han hade helt fel gällande Pogba när det finns så många bevis, två år efter det att José Mourinho tog tillbaka honom till Old Trafford, för att en spelare som lämnade United gratis, för att sedan återvända för £89m (1,12 miljarder kr), nu gör exakt samma sak igen.

Vad skulle vi t. ex tänka om dessa tunt förklädda kommentarer då han var iväg på landslagsuppdrag med Frankrike, då Pogba frågades om det rapporterade intresset från Barcelona och han knappt kunde ha varit mer påtaglig ens om han gjort reklam för sina tankar med en neonskylt runt nacken. "Min framtid är för närvarande i Manchester," sade han. "Jag har fortfarande ett kontrakt, jag spelar där för tillfället, men vem vet vad som kommer hända under de kommande månaderna."

Pogba hade redan informerat en samling engelska journalister, på den nya Premier League-säsongens första dag, om att om han uttryckte sina sanna känslor skulle han få böter och nu, när han pratade med ett tv-team från Tyskland, nickade han och höll med när de sa att han och Mourinho ibland har ett skakigt förhållande.

 

Mino Raiola, som tjänade £41m (517,8m kr) på Paul Pogbas flytt till Manchester United. Fotograf: Valéy Hache/AFP/Getty Images

På nytt hade Pogba en scen för att döda påståendena om att han vill bort, en chans att klargöra att han är lycklig i Manchester och säga något positivt för en gångs skull. Han valde att gå den andra vägen och man får åtminstone säga att han inte försökte spinna en lögn inför allihop. Men man måste beundra hur magstark han var i nästa runda av intervjuer, mindre än 24 timmar senare, när han noterade följande: "Rykten är rykten - men det är inte jag som pratar." Inte alltid, kanske, men den här gången lät han väldigt mycket som mannen iklädd en rånarluva, på platsen för ett nyligen genomfört bankrån, med fickorna fulla av sedlar, samtidigt som han berättar för polisen åt vilket håll tjuvarna sprang.

Kanske glömde han bekvämt nog bort att det bara är några månader sedan Pep Guardiola lät det bli känt att spelarens agent, Mino Raiola, hade försökt övertyga Manchester City om att lägga ett bud på Pogba i januaris transferfönster. Raiola påstod senare att det inte var sant och Mourinhos dom var att "en av dem är en lögnare". Han hade rätt, och jag är ganska säker på att om Guardiola och Raiola gick med på att testa en polygraf skulle de flesta av oss komma med samma gissning gällande vems nål som skulle rita den vildaste grafen.

Raiolas del i den här berättelsen ska verkligen inte underskattas, detta med tanke på den sanslösa summan han stoppade i egen ficka - £41m (517,8m kr), enligt researchen utförd av Der Spiegel-journalisterna Rafael Buschmann och Michael Wulzinger i boken Football Leaks: The Dirty Secrets of Football - från Pogbas senaste transfer.

 

Det är, trots allt, så agenterna tjänar den största delen av deras pengar: genom att sälja spelare, ta deras procent och dra nytta av det faktum att elitklubbarna ser den här sidan av affärsverksamheten som något nödvändigt ont. Därför passar det säkert Raiola att förhandla fram ännu en transfer med enorma summor involverade och om det blir så, bör vi numera känna till tillräckligt om hans metoder för att inse att han vanligtvis får som han vill.

Fundera bara på berättelsen Zlatan Ibrahimovic, en annan av Raiolas klienter, berättar om när de åkte för att träffa Juventus-directorn Luciano Moggi för några år sedan för att omförhandla hans kontrakt. "Jag ville göra det artigt, behandla honom [Moggi] som den höjdaren han var. Det enda var att jag hade Mino med mig, och Mino är inte direkt den som bugar och bockar. Han är galen. Han promenerade bara in på Moggis kontor och slog sig ner i en stol med fötterna på bordet, utan att bry sig ett dugg om någonting." När Ibrahimovic förklarade att det kanske inte var passande sade Raiola till honom, minus svordomarna, att vara tyst. Moggi kom in i rummet. Man hörde några arga ord och mindre tid än en timme senare hade Raiola fixat det mest lukrativa avtalet i Juves historia. "Jag visste att den här killen kunde förhandla," sade Ibrahimovic. "Han var mästare på det."

Den största besvikelsen i Pogbas fall är att när han återvände till England var det som den dyraste spelaren i ligan och det är svårt att komma på mer än ett fåtal matcher där han har levt upp till sitt rykte. Var finns den professionella stoltheten att visa att han var värd en sådan enorm summa pengar? Borde det inte vara hans prioritet att fixa till det, att demonstrera varför Mourinho en gång hyllade honom som spelets bästa mittfältare, att städa bort de mer håglösa insatserna och, mer än något annat, börja spela på ett sätt som stämmer överens med hans status, som världsmästare och en superstjärna i A-kategorin? Vad, i korta ordalag, är hans problem?

Om svaret är Mourinho kan det dröja en viss tid innan vi får reda på varför. Men det måste vara sorgligt att en spelare med Pogbas gåvor inte verkar ha med sig sitt hjärta i spelet och hans senaste uppträdanden påminner mig om Cristiano Ronaldos sista säsong i Manchester, när han, också, gjorde det oerhört klart att det fanns mer spännande äventyr på annat håll. Skillnaden är att Ronaldo, i motsats till Pogba, hade sett till så att om, innan någonting annat, United hade haft en egen vägg med storheter på, så skulle fotografiet av honom stolt hänga där.

 

 

 

 

 

 

AV: Get French Football News, 9 december, 2016:

 

 

Enligt en rapport från Mediapart som en del av den pågående Football Leaks-serien har Paul Pogba miljontals Euros undangömda i offshore-konton.

 

 

Varumärket Paul Pogba har varit ämne för ett öppet krig mellan två agenter i flera år nu . Initialt sattes Pogbas företag upp i Luxemburg, men nu är det registrerat offshore, på Jersey

 

 

Paul Pogba har haft ett skapligt år där han blev den dyraste fotbollsspelaren genom tiderna i och med hans jätteflytt till Manchester United i augusti i år. Spelarens affärsintressen har blivit ämne för en enorm kamp mellan hans f.d agent Oualid Tanazefti, en fransman som upptäckte Paul Pogba då han var 13 år gammal och en av de största agenterna i hela världsfotbollen, Mino Raiola.

 

 

Det här är ingen ny berättelse, men dokument som Football Leaks kommit över visar exakt hur långt de båda individerna var beredda att gå för att säkra rättigheterna till varumärket Paul Pogba. Tanazefti övertygade 2014 Pogba om att skriva på en lejonlik klausul, något som i princip exkluderade båda parter från att dela med sig några detaljer från avtalet. Då han skrev under den här klausulen lämnade Pogba över värdet för femton år av image-rättigheter till Tanazefti genom ett Luxemburg-företag.

 

 

Mino Raiola försökte sedan köpa tillbaka dessa rättigheter, till sist lyckades han med det och flyttade då Paul Pogba-varumärket till Jersey, ett skatteparadis i Engelska kanalen. Detta inträffade precis efter det att Pogba skrivit på ett nytt sponsoravtal med Adidias, som tros vara värt mellan €25m och €40m (282,2m kr - 451,6m kr).

 

 

Dokument som hittats av Football Leaks indikerar att Mino Raiola lyckades dra in €10m (112,9m kr) från Juventus

under de fyra åren som Paul Pogba spelade där, nästan lika mycket som spelaren själv tjänade. En helt sanslös summa och medieorganisationerna som analyserar den datan har svårt att förstår hur det italienska laget kan rättfärdiga det.

 

 

Om du inkluderar provisionen som Mino Raiola tjänade på Paul Pogba-transfern till Manchester United från Juventus ska det italienska laget ha betalat Mino Raiola €37m (417,7m kr) mellan 2012 och sommaren 2016.

 

 

Paul Pogba avstod från att kommentera det hela när han fick frågan om hela situationen av Mediapart. Båda agenterna kontaktades också men avstod från att kommentera något i detalj, men Mino Raiola hade följande att säga om utredningen:

 

 

"[Den här informationen är] påhittad, felaktig eller åtminstone vanställd."

 

 

Oualid Tanazefi följde i ett liknande spår:

 

 

"[De här påståendena] är fullständigt eller delvis falska, och/eller felaktiga tolkningar och de har ryckts ur sitt sammanhang."

 

 

Berättelsen började som en saga, detta enligt Mediapart.

 

 

Oualid Tanazefti är son till marockanska invandrare och drömde om att bli en fotbollsstjärna. Han försökte realisera sin dröm i Normandie, men en skada satte stopp för den drömmen vid 18 års ålder, vilket hindrade honom från att bli en professionell fotbollsspelare. Istället blev han scout för Le Havre och fick ansvaret att leta efter unga talanger i Île-de-France-området.

 

 

2006 upptäckte Tanazefti en 13-åring vid namn Paul Pogba. Deras bakgrunder har en del gemensamma nämnare, båda är söner till invandrare, båda växte upp i en stor förort till Paris. Tack vare Tanazefti gick Paul Pogba vidare till Le Havres ungdomsakademi.

 

 

Två år senare tas Paul Pogba ut i det franska U16-landslaget. De första problemen dök upp 2009. 16 år gammal skulle Paul Pogba skriva på ett halvprofessionellt kontrakt med Le Havre, som exklusivt hade förhandlat fram de rättigheterna. Men Oualid Tanazefti, som vid den tiden fortfarande var en scout för Le Havre, men också Pogbas rådgivare, övertygade spelaren om att gå till Manchester United.

 

 

Le Havre blev vansinniga. Fullt förståeligt. De attackerade Manchester United för att de gav "väldigt stora summor pengar till föräldrarna" och för att de tog en av deras "bästa ungdomar" ifrån dem. Den incidenten fick Tanazefti att lämna Le Havre och flytta till England med Pogba.

 

 

Tanazefti har sagt följande i tidigare intervjuer: "Jag spenderade tre år med honom i Manchester. Ibland var det svårt för vi hade inte mycket pengar."

 

 

Rapporten menar att under den här perioden blev Tanazefti mer än bara en rådgivare för Pogba, han blev näsan som en äldre bror för spelaren, kanske t.o.m en extrapapppa.

 

 

Sommaren 2011 skrev Pogba på ett proffskontrakt med Manchester United, avtalet sträckte sig endast över ett år. Vid den tiden bestämde sig Tanazefti för att skapa en agentur vid namn Sporteam tillsammans med två kollegor, baserat i Provence. Men den f.d Le Havre-scouten saknade en agentlicens och vid den här tidpunkten hade han endast en spelare i sitt stall, vilket bleknade i jämförelse med makten hos Manchester United och Sir Alex Ferguson.

 

 

Det var därför Tanazefti ringde in Mino Raiola för att få hjälp. Den holländske agenten med italienskt ursprung bor i Monaco och representerar Zlatan Ibrahimovic och Mario Balotelli. Endast ett år senare lämnade Paul Pogba Manchester United för Juventus efter ett antal gräl med Sir Alex Ferguson, som Pogbas mamma tidigare hade anklagat för att få sin son att gråta under säsongen 2011/12.

 

 

I sin biografi har Sir Alex Ferguson försvarat sitt beslut att låta Pogba gå genom att förklara att Mino Raiola ville ha en enorm summa pengar.

 

 

Dokument som Football Leaks har sett verkar bekräfta Alex Fergusons uttalande. Paul Pogbas första Juventus-kontrakt indikerar, enligt rapporten, att fransmannen fick €2,75m (31,05m kr) brutto om året. Från 2014 och framåt hade spelaren uppnått en nettolön på ungefär €4,5m (50,8m kr), detta enligt italienska medierapporter.

 

 

Det är långt ifrån allt. Raiola verkar ha förhandlat fram en hel del åt sig själv också. Enligt Juventus officiella siffror, som Mediapart har sett, betalade Serie A-laget Raiola €10m (112,9m kr) i agentprovision endast för Paul Pogba under en period på fyra år. Nästan lika mycket som spelaren tjänade under samma period. Normalt sett tjänar en agent mellan 10% och 20% av spelarens lön i alla kontrakt.

 

 

Varken Juventus eller Mino Raiola kunde förklara för Mediapart varför agenten fick så mycket från Serie A-mästarna. Men det slutar inte där. Det är intressant att Raiolas namn inte finns med på Paul Pogbas första kontrakt som Football Leaks har sett. Istället hittar man namnet på en brasiliansk jurist, Rafaela Pimenta, på Pogbas första Juve-kontrakt

 

 

Vet du vad som är ännu konstigare än det? Pimenta var även officiellt Juventus, klubbens, agent. Detta trots det faktum att hon jobbade för Raiola och Pogba.

 

 

Kanske var Tanazefti medveten om de galna summorna som Raiola förhandlade om med Juventus. Oavsett hur det förhöll så började Tanazefti - Raiola-alliansen att närma sig ett stillastående.

 

 

När Paul Pogba för första gången togs ut i det franska A-landslaget, 2013, flankerades han av Tanazefti när han gick in på Clairefontaine, detta för att "rådgivaren" (Mino Raiola var och är Pogbas officiella agent) då förmodligen vill få smaka på livet i de fina salongerna. Didier Deschamps kallade snabbt in Pogba på sitt kontor och sade till honom att sådana scener aldrig fick hända igen.

 

 

Under två säsonger i Juventus började Paul Pogba att explodera. Efter att ha vunnit sin första ligatitel med Juventus, vann Pogba U20-VM med Frankrike 2013. Han utsågs till turneringens bäste spelare och den bästa unga spelaren i Europa. Säsongen efter vinner Pogba ännu en ligatitel (2014) och utses till VM:s bästa unga spelare samma år.

 

 

Men det är inte allt. Med sin ungdom, sina unika frisyrer och avslappnade stil avgudas "Pogboom" av Juventus fans, vars "Pogdance" blev ett populärt inslag på Juventus Stadium. Vid 21 års ålder är han redan en marknadsföringsikon, en av väldigt få spelare kapabla att kräva åttasiffriga summor i kontrakten med skotillverkarna.

 

 

Medan Pogba njuter av framgångarna har Tanazefti ett jobbigt 2014. Hans "agentaffärsverksamhet" verkar vara helt död: hans tvingas likvidera Sporteam, som endast tjänade €22,000 (248,390 kr) på två års arbete. Under tiden kom Pogba närmare och närmare Mino Raiola, som redan hade förhandlingar med alla toppklubbarna i sin hand.

 

 

Det enda kortet som Tanazefti hade kvar att spela ut vid den här tidpunkten var image-rättigheterna. Och det visade sig att han var riktigt girig. Vid VM 2014 var Paul Pogba den enda spelaren i det franska landslaget som inte hade något avtal med något företag för sportkläder, detta, enligt Damien Degree och Raphaël Raymonds bok La Bande á Deschamps, för att hans klan ansåg att han inte fått något acceptabelt erbjudande

 

 

Nike ska vid den tiden ha erbjudit Pogba €900,000 (10,16m kr) om året, men det avvisades. Under turneringen bar Pogba Nike för att han gillade deras skor, utan att få någon ersättning för det. Umbro erbjöd Pogba ett avtal värt €1m (11,2m kr), men i juli 2014 hade ingenting skrivits under.

 

 

Fyra månader senare övertygade Tanazefti Pogba om att sälja honom sina image-rättigheter. För att avsluta affären slog sig Tanazefti ihop med en av sina f.d kollegor på Sporteam, Ylli Kullashi, som då var 34 år gammal. De två agenterna köpte rättigheterna från Pogba (60% till Tanazefti och 40% till Kullashi), för en summa som tros ha legat på mellan €1,8m och €5m (20,8m kr och 56,4m kr) och betalades ut vid fem olika tillfällen. Men den första betalningen skulle inte ske förrän i juni 2015, sju månader efter att avtalet skrivits under. Den andra betalningen kom man, vilket du snart kommer att se, aldrig överens om. För att uttrycka det i korta ordalag: de glada investerarna lade in max £1m (11,2m kr) i början, pengar som de var säkra på att få tillbaka väldigt snabbt.

 

 

I kontraktet som Pogba skrev på stipulerade Tanazefti och Kullashi att Pogba skulle få 70% av alla inkomster från image-rättigheterna och 30% skulle gå till de två agenterna. Men det fanns en hake. Agenterna själva fick sina andelar så fort pengarna kom in, Pogba var tvungen att vänta i 15 år innan han kunde röra sina 70%, enligt dokumenten som Football Leaks sett är det tidigaste han kan ta ut pengarna den 31 oktober 2029.

 

 

Det stipuleras också i kontraktet att förutom pengarna han fick från försäljningen av sina rättigheter hade Pogba bara rätten till en extra intäkt vis-à-vis från image-rättigheterna som inte fick överstiga €33,000 (372,580 kr) om året. Under 15 långa år hade agenterna rätt att investera Pogbas pengar som de själva önskade. Men det var inte bara det, de hade även förhandlat fram att 2029 var Pogba tvungen att betala tillbaka avgiften, €1,8 - €5m (20,8m kr till 56,4m kr), som de köpte rättigheterna för och lönerna för de båda agenterna skulle också täckas fullt ut vid det tillfället, detta för jobbet de gjort med att hitta sponsorer. Grädden på moset? Tanazefti och Kullashi hade rätt att återförsälja Pogbas varumärke utan hans medgivande, med det enda villkoret att de skulle förbli "sammanlänkade" med den nya ägaren.

 

 

Företaget de startade hade även intentionen att undvika att betala skatt. Det sattes upp i Luxemburg, trots att Tanazefti och Kullashi båda är franska invånare. Tre månader efter signaturen startade de två agenterna en affärsverksamhet vid namn Koyot Group för att se efter Pogbas affärer.

 

 

När Mino Raiola upptäcker detta blir han såklart vansinnig och det blir även Paul Pogba när han inser vad som har hänt. Pogba skär sig brutalt och snabbt fri från Tanazefti och de två agenternas krig startar.

 

 

Våren 2015 försöker Raiola sig på en kontringsattack. Trots att Paul Pogba hade presenterat varumärket "Paul Pogba" för the European Union Intellectual Property Office så hade Tanazefti gjort ett administrativt fel då han inte underrättat organet om att han nu ägde rättigheterna. Så i mars kräver en italiensk jurist i den franska spelarens namn att varumärket "Paul Pogba" transfereras till ett irländskt företag vid namn Blue Brands Limited. Transfern till detta skalbolag kunde inte ha hänt utan Pogbas medgivande.

 

 

Tanazefti försöker bestrida processen, men the European Union Intellectual Property Office vägrar, för den här sortens rättstvist måste äga rum inför en tribunal i enlighet med europeisk lag. Resultatet av det hela? Allt blir stillastående. Tanazefti och Kullashi kan inte längre utnyttja varumärket. Men det kan inte Raiola heller göra. Och de stora klubbarna vill helst inte köpa en spelare som inte kontrollerar sina image-rättigheter, för de vill ofta ha en del av kakan själva. Det är därför Pogba inte lämnade Juventus 2015, när PSG, Barcelona, Real Madrid och Manchester City cirklade runt honom.

 

 

Dokument som Football Leaks har sett pekar på att Tanazeftis respons på den utvecklade situationen var ett försök att återförsälja rättigheterna till Pogba, bakom spelarens rygg. Han träffade Doyen Sports i november 2015 i London. Doyen blev dock nervösa för de ville inte ge Mino Raiola en anledning att inte göra affärer med dem.

 

 

Men det verkade inte avskräcka Tanazefti. I december 2015 verkar det som att han erbjöd kontraktet till en brittisk mellanhand, som vidarebefordrade detta till en kinesisk grupp vid namn Fosun. Den kinesiska gruppen verkade initialt intresserad, för de trodde att erbjudandet kom från Raiola. Men efter kontakt med Jorge Mendes varnas Fosun om att hålla sig borta från Pogbas situation gällande hans image-rättigheter. Det verkar som att Mendes hade en väldigt tajt kontroll på situationen för även Tanazefti kontaktade honom.

 

 

I mars 2016 annonserade Adidas att Paul Pogba skrivit på för dem, en affär som media beräknar vara värd mellan €25m och €40m (282,2m kr och 451,6m kr), vilket även inkluderade lanseringen av en sko med Pogbas namn. Den här affären kunde genomföras för att Raiola till sist lyckades köpa tillbaka spelarens image-rättigheter för €10m (112,9m kr). €4m (45,1m kr) till Ylli Kullashi och €6m (67,7m kr) till Oualid Tanazefti.

 

 

Sedan har dokument som Football Leaks tagit del av indikerat att Raiola flyttat Paul Pogbas image-rättigheter från Irland till ett företag vid namn Aftermath Limited på Jersey, ett skatteparadis i Engelska kanalen. Aftermath startades i februari 2016, en månad innan Adidas-kontraktet. Men först i juli 2016 kommer en italiensk jurist med kravet till the European Union Intellectual Property Office om att transferera varumärket från Blue Brands till Aftermath.

 

 

Varför kom flytten till Jersey? Det är en fråga som varken spelaren eller Mino Raiola ville svara på när de kontaktades av Mediapart.