Man Utd 4

Marcus Rashford 18 (straff)

Anthony Martial 65

Marcus Rashford 67

Daniel James 81

Chelsea 0

Marcus Rashford firar efter att ha rullat in bollen förbi Kepa då han gjorde sitt andra mål i matchen. Fotograf: Jason Cairnduff/Action Images via Reuters

AV: Daniel Taylor på Old Trafford, the Guardian, måndag 12 augusti, 2019:

När man talar om premiärmatcher lär Manchester United känna sig glada med den här. De vann, deras nyförvärv såg samtliga ut att ha roligt och Ole Gunnar Solskjaer hyllades högljutt av alla fyra sidorna av arenan. Visst, det fanns en oförskämdhet i form av José Mourinho, i hans nya roll i tv-studion, där han påstod att Manchester Citys B-lag skulle ha en bättre chans att vinna Premier League. Men det här var den femte säsongen i rad United har vunnit sin premiärmatch och senast det hände i högsta divisionen var 1910 - samma år som Old Trafford öppnade sina dörrar.

Inte för att någon bör segla iväg alltför mycket riktigt än eller, för den delen, tro att Mourinho kan ha haft fel. Vinstmarginalen på 4-0 berättar inte riktigt hela berättelsen, särskilt när man tar med i beräkningarna den första halvleken där Chelseas spelare ofta var bättre än deras motståndare, träffade målramen två gånger och skapade alla möjliga farligheter.

Men till sist förvandlades det hela till en plågsam erfarenhet för Frank Lampard, som klev ut här i sin första match som manager för Chelsea. Särskilt Marcus Rashford utnyttjade Chelseas tillkortakommanden i försvaret, detta då han inledde målskyttet med en straff i den första halvleken innan han sprintade iväg och satte trean lite mer än en minut efter att Anthony Martial dubblat Uniteds ledning. Förödmjukelserna samlades på hög för Lampard och han fick genomlida den nu bekanta "sacked in the morning" läktarsången efter det att Daniel James bekräftade Uniteds överlägsenhet i den andra halvleken med ett sent debutmål, åtta minuter efter att han lämnat avbytarbänken.

Men den kanske mer träffande sången kom några minuter tidigare när the Stretford End klargjorde vad de tycker om Graeme Souness, den långvariga kritikern av Paul Pogba. Pogba hade just serverat matchens bästa passning, en passning som skar sönder hela Chelsea-försvaret och resulterade i att Rashford sprintade fram centralt och sköt in bollen förbi Kepa Arrizabalaga fram till 3-0. Pogba stod även för den avgörande passningen till James när han nätade med ett skott som tog på en motståndarförsvarare och efter den här uppvisningen kanske t o m Souness tvinga erkänna att den franska världsmästaren kan ge den här klubben mer positiva saker än negativa.

Pogba var den sista spelaren att lämna planen, han stannade kvar och applåderade den sektionen av the Stretford End som inte alltid har visat honom sådan värme. Det kändes strategiskt, som om han ville reparera en del av skadorna han åsamkade då han sade att han ville hitta en ny klubb.

Den andra halvleken var en konstig kapitulation från Chelseas sida för paradoxen i den här matchen är att under långa perioder passade de bollen med en större klarhet. De var absolut det bättre laget under de första 45 minuterna men hamnade ändå i underläge p.g.a Kurt Zoumas dåligt tajmade tackling som fällde Rashford inne i straffområdet. Det var ett lätt beslut för VAR-folket och trots att Kepa kastade sig åt rätt håll var Rashfords straff en spegelbild av den han så minnesvärt satte mot Paris St-Germain förra säsongen - kraftfullt avlossad, på målvaktens högra sida och fortfarande på väg uppåt när den träffade nätet.

Fram tills den händelsen måste Lampard ha känt sig uppmuntrad av den äventyrliga inställningen i hans lag. Tammy Abraham, spjutspetsen i deras nya anfall, hade avfyrat ett skott från 20 yards (18,2 meter) mot David de Geas högra stolpe. Mason Mount, som opererade i nummer 10 rollen (trots att han bar tröja nummer 19), såg ut att vara övertygad om att visa att han kan blomstra på den här nivån, efter att ha spenderat förra säsongen på lån hos Derby County i the Championship. Pedro hade en av sina bättre matcher och Ross Barkley var snabb att stödja Abraham när laget gick framåt.

Men United behövde ledningsmålet för att vakna till liv och t o m då hade Chelsea tillräckligt med chanser för att känna sig plågade då de gick till halvtidspausen i underläge. Särskilt Emerson hade otur när hans stigande vänsterskott passerade De Gea men träffade ribban. Aaron Wan-Bissakas räddande tackling på Barkley ledde till ett mäktigt jubel från hemmapubliken och Harry Maguire, en annan debutant i Uniteds fyrbackslinje, vann många nickdueller under en dag när Solskjaer inte ens inkluderade Chris Smalling, Phil Jones eller Marcos Rojo bland hemmalagets avbytare. Men totalt sett var den inledande timmen inte alls enkel för Uniteds nya försvar och stundtals hade de tur. Chelsea var, kanske, bara alltför naiva för att straffa dem - alltför öppna, alltför slösaktiga i offensiven och alltför tjänstvilliga i markeringsspelet.

Det finns även en fantastisk statistik från Premier League-eran som visar att United aldrig har förlorat någon av de 280 matcher där de har haft ledningen i halvtid på deras hemmaarena (264 vinster och 16 oavgjorda). Det börjar även bli alltmer klart hur Solskjaer tänker ställa upp sina offensiva spelare den här säsongen. Här startade han med Andreas Pereira precis bakom Martial, i den mest framskjutna positionen. Men det fanns tillfällen då Jesse Lingard, som började till höger, bytte position med Pereira medan Martial och Rashford gjorde samma sak till vänster. Martial har tagit Romelu Lukakus tröja nummer nio och han avslutade definitivt som en nummer nio när Pereira skickade in inlägget som ledde till Uniteds andra mål

Pereira rättfärdigade sin startplats. Det gjorde Scott McTominay också. Maguire och Wan-Bissaka kan reflektera över en tillfredsställande start (folk som höll ögonen på Maguire noterade också att anfallet som ledde fram till 4-0 målet började med att han tog bollen av Abraham precis utanför hans egna straffområde). James såg euforisk ut och mot slutet av matchen kändes Old Trafford som en belåten plats. De sjöng t o m Mourinhos namn, vilket framkallade en vinkning från deras f.d manager.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...