AV: Frankie Boyle, The Overtake (https://theovertake.com/), lördag 4 april, 2020:

2020 började med att Australien stod i brand och en miljard djur dog. Det är nyktert att tänka sig att det kommer bli årets feel-good-story. Minns du vid årets början när Rod Stewart klappade till en säkerhetsvakt och Justin Bieber annonserade att han hade borrelia? Svindlande tider: det kändes helt genuint som att världen var en underbar plats att befinna sig i. För många av er måste det ha varit överraskande att få reda på vad som förväntades av er under en apokalyps. Du undrade alltid huruvida du skulle fly; kliva ner i en försvarsbunker; eller campa i en motorvägsrondell. Visade sig att du får arbeta hemifrån. Du får försöka färdigställa ett kalkylark om liksäckar innan den provisoriska tidsfristen för din egen död.

Misstag har begåtts i hanteringen av krisen. Som att flagga Buckingham Palace-flaggan på halv stång när drottningen inte är hemma, vilket endast är en annons för inbrottstjuvar. I min lokala park har någon försökt muntra upp folk genom att med kritor skriva "You Got This!" på marken. Det är bokstavligt talat det sista du vill höra under en pandemi. Det har även dykt upp en blandning av pinsamma försök att stärka moralen från kända personer. Om kändisar vill få upp humöret på oss borde de acceptera att det som skulle höja dessa stämningar mest är att få se ett par av dem verkligen bli fullständigt galna och tappa alla koncept.

Vi har alla utvecklat våra små strategier för att klara oss. Ett enkelt sätt att fullständigt ta bort den starka längtan efter att besöka din familj är helt enkelt att sätta upp juldekorationerna.

Män i Glasgow har funnit det svårare än de flesta att hålla sig två meter ifrån varandra. Här verkade det som att nyheten om en pandemi fyllde de äldre med energi: gatorna var fulla av folk som normalt sett bara lämnar sina hem för att rösta för fascism. Innan nedstängningen såg det ut som att de gamla människorna i Glasgow, tydligen övertygade om att dränka bostadsmarknaden med billiga stugor, hade bildat en spaningspatrull för att gå ut och hitta coronaviruset. Det var olycksbådande enbart att få syn på en gammal person långt borta: det kändes väldigt mycket som när man ser en antilop i någon naturdokumentär och vet att det inte kommer sluta bra. Jag är säker på att vi alla känner fatalister från den äldre generationen som säger saker som, "Om jag får det, så får jag det. Det är ingen idé att försöka undvika det." En del av dessa människor överlevde blitzbombningarna och var antagligen galna då också. Medan alla låg hukade nere i skyddsrummen och lyssnade på hur Luftwaffe passerade där uppe i himlen, befann sig din morfar troligen uppe på taket och testade julbelysningen.

Vad har vi hittills lärt oss? Well, kanske är det bäst att inte rösta på människor som tänker på er som en "flock". Regeringens respons på krisen påminner mig, mer än någonting annat, om den där delen i Apocalypse Now när Kurtz frågar "Är mina metoder osunda?" och Willard svarar "Jag ser ingen metodik överhuvudtaget, sir". Under de tidiga briefingarna lade sig Boris Johnson till med ett bekymrat ansikte, för att visa att han är en seriös person. Tyvärr är ansiktet han lägger sig till med när han försöker se ut som en seriös person det ansikte en faktisk seriös person lägger sig till med när hen är förvirrad. På många sätt är det så att om hela kabinettet skulle dödas av ett virus precis efter deras valseger, så skulle det i princip vara slutet på Världarnas krig. Den utsedde överlevaren, Dominic Raab, som så fort han blir ombedd att läsa upp ett pressmeddelande ögonblickligen verkar utveckla vartenda symptom på sjukdomen, ser ut som själva mannen som ska leda oss rätt över vulkanens mun.

Premiärministern har skrivit till vartenda hushåll i Storbritannien. När det brevet landar på dörrmattan kommer jag inte vara den enda som kommer plocka upp det med ett par biljardköer, som en deltagare i en japansk spelshow. Jag antar att dessa brev skickas direkt från Whitehall - nollpunkten för vår nations totala misslyckande att följa reglerna för social distansering. Istället för att posta breven är jag förvånad att Johnson inte tagit på sig att personligen hosta sina smutsiga nyheter genom våra brevinkast. Han skickade även ett sms till varenda mobiltelefon i Storbritannien. För en handfull barn i Storbritannien blev det den första kontakten de haft med deras pappa. Jag misstänker att Johnsons bäbis kommer vara utmattad när den kommer ut. Detta efter att ha spenderat månader med att undvika hans kuk precis som en trollkarls medhjälpare duckar för svärd i en låda.

Vi kommer snart att återgå till full sysselsättning. Detta eftersom regeringens brist på planering innebär att alla som testas negativt kan spendera 10 timmar långa skift med att blåsa in i munnarna på de infekterade som en mänsklig respirator. Vi ser utställningscenter i London, Manchester, Birmingham och Glasgow förvandlas till tillfälliga sjukhus och bårhus. Det har faktiskt en viss logik: om du någonsin har varit och tittat på något band i ett av dessa center så vet du att det är en av de mest sterila platserna i hela Storbritannien. För många som inte får något telefonsamtal tillbaka från Tesco väntar ett sommarjobb med att lägga lik i säckar, och vid slutet av skiftet får du hosta upp sex quid (74 kr) för en snålt tilltagen pint med avslagen Carlsberg serverad i ett plastglas. Vi borde kunna erbjuda NHS-personalen och patienterna en viss nivå av värdighet i dessa oroliga tider. Det är tillräckligt stressande att bli informerad om att du ska behandlas med en ventilator, vi bör inte addera till den stressen genom att låta informationen komma från en doktor iklädd en Spindelmannendräkt och boxningshandskar

Toby Young undrade om det fanns någon ekonomi i att bevara de äldre och svagas liv, och han visade åtminstone en viss ärlighet genom att politiskt sälla sig till ett dödligt virus. Det finns fortfarande ett frågetecken gällande huruvida något virus skulle vilja bli associerat med Toby Young, och när jag skriver detta har både Ebola och AIDS försökt distansera sig själva från hans kommentarer. När Toby Young dyker upp på min tv kan jag inte vara den enda personen i landet som oavsiktligt hostar mot rutan. Självklart är denna skurkaktige knäskål så hatad av alla i landet att han är den ende mannen som inte sett sin livsstil förändras sedan social distansering introducerades. Nu, när folk korsar gatan när de ser honom, kan han åtminstone låtsas att det görs av en mer optimistisk anledning. Toby Young har alltid förkroppsligat motsägelser, även om det helt enkelt handlar om att han är intresserad av eugenik samtidigt som han ser ut som ett misslyckat foster. I det här fallet måste man fundera på hur han kan vara emot att förstöra ekonomin till fördel för folk som har ett eller två år kvar att leva, samtidigt som han fortfarande stöttar Brexit.

Nu känns som en bra tid att fundera på vad Labour finns till för. Sedan valet verkar det som att de är ett sätt för the Houses of Parlimament att spara pengar genom att inte behöva installera värme: i princip fungerar de som köttelement. Jag säger inte att the Labours ledarval pågick för länge, men den mänskliga civilisationen slutade mitt i det. Keir Starmer verkar ses som "valbar" av Labour-medlemmar, till stor del för att han ser ut som någon som spelade en premiärminister i en gammal Spice Girls-video. Han kommer säkerligen utgöra ett starkt motstånd mot satir: han är svår att skämta om, på samma sätt som det är svårt att skriva skämt om brunt omslagspapper, eller den frusna tundran. Han kommer finna det svårt att ha någon tidig inverkan. Det ändlösa internvalet kommer att råna honom på allt nyhetens behag värde; och när pandemin är över kommer Boris att ha reducerat politikens vokabulär till detsamma som hos en fotbollskommentator på Channel 5 som spenderat en vecka i en semesterstuga med låga dörrar.

Jag hade den där stressdrömmen igår natt: den där jag frivilligt gick med i kampen mot viruset ansikte mot ansikte. Men halvvägs in drar städerskan ut kontakten till krympstrålen så hon kan använda sin Henry Hoover (dammsugare), och jag lämnas till att leva i en luddfylld tändsticksask där jag får bada i en fingerborg och åka till jobbet på en galopperande mus. Kanske är utsikten att möta ditt slut i en epidemi annorlunda när du så omfattande har fuckat upp ditt eget liv: en del av mig tycker att om jag dör nu, då kan jag kalla den här saken oavgjord.

Men hela den här krisen väcker en del intressanta frågor: om vi alla är överens om att vi inte kan ha ett sjukvårdssystem där de svagaste människorna i samhället dör, hur kommer det då sig att vi tolererar det som ekonomiskt system? Vi ser artiklar om folk som har bunkrat handsprit för att sedan sälja det dyrt, men de är människorna som systemet vi lever i stödjer, och det är vad spekulation är. Hur finner vi i en väg ut ur detta inom vårt nuvarande system? Mediciner måste utvecklas i den offentliga sektorn: Big Pharma (läkemedelsindustrin) har inget intresse av att avveckla sig själv genom att skapa ett universellt vaccin och spenderar mer på reklam än forskning.

Faktum är att du måste fundera på om viruset skiljer sig så väldigt mycket från extraktiv kapitalism. Det tvångsrekvirerar tillverkningselementen i dess värdar, får dem att göra saker åt det; dödar ganska många, men inte tillräckligt för att stoppa dess spridning. Det finns inget normalt för oss att gå tillbaka till. Folk som sover på gatorna var inte normalt; barn som lever i fattigdom var inte normalt; inte heller var användandet av våra skattepengar till att bomba människorna i Jemen normalt. Att använda andra människors liv för att hamstra objekt var inte normalt, hela grejen var absurd. Regeringar är för tillfället upptagna med att hälla ut pengar för att stötta upp existerande orättvisor, och få ordning på affärsverksamheter som gjort deras aktieägare rika. Världens värsta människor tror att alla kommer komma ut ur det här om några månader och villigt gå tillbaka till ett sorts bedövande slaveri. Nu är det definitivt dags att börja föreställa sig någonting bättre.

Frankie Boyle 4:e april 2020

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...