AV: Stephen Grey och Andrew MacAskill, www.reuters.com, tisdag 7 april, 2020:

LONDON (Reuters) - Det var tidigt på våren när brittiska forskare presenterade den nakna sanningen för deras regering. Det var "högst troligt," sade de, att det nu fanns "långvarig överföring" av COVID-19 i Storbritannien.

FOTO: Storbritanniens chefsläkare och professor Chris Whitty (t.v) och vetenskapliga chefsrådgivaren Patrick Vallance tittar på medan den brittiske premiärministern Boris Johnson gestikulerar medan han pratar under en nyhetskonferens om coronavirussjukdomen (COVID-19) inne på 10 Downing Street, London, Storbritannien den 19 mars, 2020. Leon Neal/Pool via Reuters/File Photo

Om det inte begränsas och om viruset uppträder som i Kina kan upp till fyra femtedelar av alla britter bli infekterade och en av hundra kan dö, skrev forskarna, medlemmar av en officiell kommitté startad för att göra en modell av spridningen av pandemisk influensa, den 2 mars. Deras bedömning sa det inte rakt ut, men det var en förutsägelse med över 500,000 dödsfall i den här nationen, som har nästan 70 miljoner invånare.

Men nästa dag, den 3 mars, var premiärministern Boris Johnson sitt muntra jag. Han skojade om att han fortfarande skakade hand med alla, inklusive på ett sjukhus där de behandlade coronaviruspatienter.

"Vårt land är fortfarande extremt väl förberett," sade Johnson då Italien nådde 79 dödsfall. "Vi har redan ett fantastiskt NHS," den statliga organisationen som ansvarar för den offentliga sjukvården i Storbritannien, "fantastiska testsystem och fantastisk övervakning av sjukdomars spridning."

Bredvid honom på presskonferensen på Downing street stod Chris Whitty, regeringens medicinske chefsrådgivare och själv epidemiolog. Whitty vidarebefordrade modellkommitténs breda slutsatser, inklusive prognosen om möjligheten att 80% skulle få infektionen och de efterföljande dödsfallen. Men han tonade ner dem och sa att antalet människor som skulle infekteras troligtvis var "mycket mindre" och att prata om en totalsiffra var "mest spekulativt."

Den muntra tonen på den briefingen stod i skarp kontrast mot den växande oron hos många av regeringens vetenskapliga rådgivare bakom scenen. De var redan övertygade om att Storbritannien stod på randen till ett katastrofalt utbrott, detta har en Reuters-undersökning fått reda på.

Intervjuer med fler än 20 brittiska forskare, nyckelpersoner och seniora källor i Johnsons Konservativa parti och en studie av protokoll från rådgivande kommittémöten och offentlig vittnesbörd och dokument visar hur dessa vetenskapliga rådgivare tidigt drog slutsatsen att viruset kunde vara förödande.

Men intervjuerna och dokumenten avslöjar också att under mer än två månader signalerade inte forskarna, vars råd vägledde Downing street, tillräckligt tydligt deras värsta fruktan till allmänheten eller regeringen. T o m den 12 mars stod risknivån, satt av regeringens medicinska topprådgivare, kvar på "måttlig", vilket pekade på endast en liten möjlighet till ett bredare utbrott.

"Du vet, det finns en liten kader av människor i mitten, som absolut insåg vad som pågick och vad som troligen skulle hända," sade John Edmunds, professor i infektionssjukdomar och en nyckelrådgivare till regeringen, känd för sitt arbete med att spåra Ebola. Edmunds återfanns bland dem som uppmanade regeringen att höja varningsnivån tidigare.

Redan från början, sade Edmunds, hade jobb från forskare visat att, med endast ett begränsat ingripande, skulle viruset utlösa en "överväldigande epidemi" där Storbritanniens sjukvård inte skulle "komma i närheten av att kunna hantera den. Det stod klart från första början."

Men han sade: "Jag tror att det finns en liten oro när det gäller att inte i onödan ge folk panik."

Johnson, som själv har blivit sjuk av viruset, agerade långsammare än ledarna för många andra välmående länder när det gäller att ställa om till en nedstängning. Han har kritiserats för att han inte agerat snabbare med att organisera masstestningar och mobilisera leveranser av livräddande utrustning och sjukhussängar. Johnson lades in på sjukhus den 5 april och flyttades till intensivvården nästa dag.

Det är för tidigt att döma den ultimata sundheten i Storbritanniens tidiga respons. Om historien drar slutsatsen att den inte räckte till, då kan kritiken riktad mot premiärministern handla om det, istället för att ignorera råden från hans vetenskapliga rådgivare ifrågasatte han inte deras antaganden.

Intervjuer och uttalanden som hittills publicerats pekar på att de vetenskapliga kommittéerna som gav råd till Johnson inte förrän i mitten av mars tittade på möjligheten till den sortens stränga nedstängning man använde i Kina, där sjukdomen uppstod i december, och som sedan följde i stora delar av Europa och till sist även i Storbritannien. Forskarnas resonemang: man antog att många britter helt enkelt inte skulle acceptera sådana restriktioner.

De brittiska forskarna var även de flesta övertygade - och många är det fortfarande - om att så fort det nya viruset lämnade Kina skulle karantänåtgärder troligen inte fungera. Protokoll från tekniska kommittéer som Reuters gått igenom indikerar att nästan ingen uppmärksamhet ägnades till att förbereda ett program för masstestningar. Andra protokoll och intervjuer visar att Storbritannien noga följde en välplanerad plan för att bekämpa en influensapandemi - inte den här dödligare sjukdomen. Men de involverade forskarna förnekar att influensafokuset till sist och syvende innebar någon större skillnad.

Nu, när länder debatterar hur man ska bekämpa viruset, säger vissa experter här att läxan från den brittiska erfarenheten kan bli att regeringar och forskare över hela världen måste öka transparensen i deras planerande, så att deras tankar och antaganden är öppna för kritik.

John Ashton, en kliniker och f d regional director för Public Health England, regeringsmyndigheten som övervakar sjukvården, sade att regeringens rådgivare hade en för smal syn och följde begränsade antaganden. De var alltför "snäva som forskare från några institutioner," sade han. Deras hantering av COVID-19, sade Ashton, visar på behovet av en bredare inställning. "I framtiden behöver vi en mycket bredare grupp med oberoende rådgivare."

Michael Cates, som efterträdde Stephen Hawking som professor i matematik vid universitetet i Cambridge, leder ett initiativ av the Royal Society, Storbritanniens ledande vetenskapliga organ, där man försöker plocka in modellskapare från andra vetenskapliga områden för att hjälpa till att förstå epidemin.

"Utan att hittills kritisera någon så är det jätteviktigt, när det står så mycket på spel, att kasta maximalt möjligt ljus på metoderna, antagandena och datan som är inbyggd i vår förståelse för hur den här epidemin kommer utvecklas," sade han till Reuters.

I ett uttalande till Reuters sade en talesperson för Departementet för hälsa och social omsorg att regeringen levererar "en vetenskapligt ledd aktionsplan" för att hindra utbrottet. "Precis som allmänheten förväntar sig så testar vi regelbundet våra pandemiplaner och det vi lärde oss från tidigare övningar har hjälpt oss att snabbt svara på COVID-19."

EN LÅG RISK FÖR ALLMÄNHETEN

När nyheten kom från Kina i januari om en ny infektionssjukdom hade Johnson anledningar att tro att hans land var väl förberett. Det hade några av världens bästa forskare och en väl inövad plan för att hantera potentiellt dödliga pandemier. Kanske, säger några forskare med facit i hand, fick planen dem att bli långsamma i omställningen.

I många år tog statsrådsberedningen - en samling tjänstemän som agerar som premiärministerns direkta arm för att driva regeringen - hotet om pandemier på allvar. I en illustration av deras framsynthet rankade de pandemier som det främsta hotet mot landet, före terrorism och finanskrascher.

I centrum för planerandet fanns en liten grupp forskare, bland annat Edmunds. Hans forskningsgrupp vid the London School of Hygiene and Tropical Medicine driver ett av de två datamodellcentren för epidemier som till störst del har styrt regeringens politik. Det andra är beläget vid det närliggande Imperial College. Edmunds minns att tidigt vid utbrottet var datan från Kina oklar, under perioden "där kineserna försökte låtsas som att det inte var överförbart mellan människor."

Edmunds och hans kollega vid Imperial, Neil Ferguson, var en del av en alfabetssoppa av kommittéer som gav råd in till maskineriet i statsrådsberedningen runt premiärministern. Båda var grundare av kommittén för modellering av influensapandemi, känd som SPI-M, som producerade rapporten den 2 mars som varnade om fler än 500,000 döda. Den här kommittén hade träffats tillsammans i nästan 15 år innan det.

Ferguson har inte svarat på en fråga om att bli intervjuad till den här artikeln.

Edmunds och Ferguson var också en del av NERVTAG, the New and Emerging Respiratory Virus Threats Advisory Group. Båda var även medlemmar av the Scientific Advisory Group for Emergencies, känd som SAGE, som agerar som rådgivare till regeringen i kristider. SAGE rapporterar direkt till Johnson och regeringens huvudsakliga nödsituationskommitté, COBRA.

Först, när NERVTAG träffades den 13 januari, studerade de informationen från Kina om att det "inte fanns några bevis för signifikativ människa till människa överföring" gällande det nya viruset, detta enligt mötesprotokollet. Forskarna var överens om att risken för den brittiska befolkningen var "väldigt låg."

Bevisen ändrades snart, men det reflekterades inte i den officiella hotnivån. I slutet av januari började forskare i Kina släppa klinisk data. Fallstudier publicerade i den brittiska medicintidskriften The Lancet visade att 17% av de första 99 coronavirusfallen behövde intensivvård. Elva patienter dog. En annan kinesisk studie, i samma magasin, varnade kraftigt för en global spridning och manade på: "Förberedelseplaner och begränsade ingripanden bör göras redo för snabb användning globalt."

Edmunds minns att "från omkring mitten av januari och framåt var det fullständigt självklart att det här var allvarligt, väldigt allvarligt." Graham Medley, en professor i infektionssjukdomar vid the London School och ordförande i PI-M, höll med. Han sade att kommittén var "tydlig med att det här skulle bli stort från det första mötet." I slutet av januari gick hans kommitté in i "krigstidsläge", sade han när han rapporterade direkt till SAGE.

Dr Jon Read, en universitetslektor i biostatistik vid the University of Lancaster, även han medlem av SPI-M, sade att i slutet av januari var det tydligt att viruset hade "pandemipotential" och att dödssiffrorna för de äldre var brutala. "Från mitt perspektiv inom den här sortens utformningsgemenskap, är alla medvetna om detta, och vi säger att det här kommer förmodligen bli ganska illa," sade han.

Men forskarna artikulerade inte deras fruktan särskilt kraftfullt till regeringen, det avslöjar kommittémötenas protokoll.

Den 21 januari godkände forskarna i NERVTAG höjningen av den brittiska riskvarningen för COVID-19 från "väldigt låg" till "låg". SAGE träffades formellt första gången dagen efter i ett möte gällande coronavirushotet. Samma sak gjorde COBRA, det mötet leddes av Matt Hancock, hälsoministern, som sent i mars själv drabbades av viruset. Efter mötet sade han följande till reportrarna: "Det kliniska rådet är att risken för allmänheten fortfarande är låg."

Som respons på frågor från Reuters avstod regeringens hälsodepartement från att klargöra hur risknivåerna definieras och vilka aktioner, om några, de leder till. I ett uttalande sade en talesperson följande: "Att höja risknivån i Storbritannien är en bältes- och hängslenåtgärd som tillåter regeringen att planera för alla framtida eventualiteter."

Två dagar senare satte Kina staden Wuhan, där utbrottet började, i en fullständig nedstängning. Hubei, den kringliggande provinsen, följde sedan efter. Men redan hade 17 passagerarflyg flugit direkt från Wuhan till Storbritannien sedan starten på 2020, och 614 flygplan från resten av Kina, detta enligt FlightRadar24, en flygspårningstjänst. Det betydde att tusentals kineser, vissa av dem potentiella bärare, hade kommit till Storbritannien. Den 5 april sade vetenskapsrådgivaren Ferguson att han beräknade att endast en tredjedel av alla infekterade människor som nått Storbritannien hade upptäckts.

Då de såg Kina införa sin nedstängning antog de brittiska forskarna att sådana drastiska aktioner aldrig skulle bli acceptabla i en demokrati som Storbritannien. Bland de som gjorde modeller av utbrottet undersöktes, till en början, aldrig sådana stränga motåtgärder.

"Vi hade mildare interventioner förberedda," sade Edmunds, för ingen trodde att det skulle bli politiskt acceptabelt "att stänga ner landet." Han tillade: "Vi gjorde ingen modell av det för det verkade inte stå på agendan. Och Imperial (College) tittade inte heller på det." NERVTAG-kommittén höll med och noterade i sina protokoll att tuffa åtgärder kortsiktigt skulle vara meningslöst, detta då de "bara skulle försena utbrottet i Storbritannien, inte förhindra det."

Den begränsade inställningen speglade Storbritanniens mångåriga strategi för pandemisk influensa. Hälsodepartementet avböjde en begäran från Reuters om en kopia på deras uppdaterade pandemiplan, utan att presentera någon anledning. Men en kopia av 2011 års "UK Influenza Pandemic Preparedness Strategy 2011", som en talesman sade fortfarande var relevant, slog fast att "arbetsantagandet kommer vara att regeringen inte kommer införa några sådana restriktioner. Tonvikten kommer istället ligga på att uppmuntra alla de som har symptom att följa rådet att stanna hemma och undvika att sprida deras sjukdom."

Enligt en senior politiker i Konservativa partiet, som blev officiellt briefad då krisen började rulla fram, kan den närstående involveringen i responsen till coronaviruset från samma vetenskapliga rådgivare och tjänstemän som tog fram influensaplanen ha skapat en "kognitiv partiskhet."

"Vi hade i våra tankar att COVID-19 var en otäck influensa som behövde behandlas som en sådan," sade han. "Följden var att det var en sjukdom som inte kunde stoppas och att den i sista hand inte var så dödlig."

Medan Storbritannien var förberett på att bekämpa influensan hade asiatiska stater som Kina, Hongkong, Singapore och Sydkorea byggt deras pandemiplaner på läxorna de lärde sig när de bekämpade det mer dödliga SARS-utbrottet som startade 2002, sade han. SARS hade en dödlighet på upp till 14%. Som ett resultat, sade han, var dessa länder mer redo att ta till utbredd testning, nedstängning och andra drakoniska åtgärder för att se till att deras medborgare inte spred viruset.

Forskare involverade i Storbritanniens respons håller inte med om att följningen av regeringens influensaplan grumlade deras tänkande eller påverkade utbrottets riktning. Planen hade ett "rimligt värsta scenario" som var lika förödande som de värsta prognoserna för COVID-19, noterar de.

Mark Woolhouse, en professor i epidemiologi för infektionssjukdomar vid the University of Edinburgh, och medlem av SPI-M-kommittén, sade att COVID-19 inte uppträdde annorlunda än en förväntad pandemisk influensa - till exempel visade sig skolstängningar vara betydligt mindre effektiva när det handlar om att sakta ner spridningen av coronaviruset. Men brett talat "har regeringen konsekvent varit mottagliga för förändrad fakta."

I slutet av januari förklarade, enligt åtminstone två personer som pratade med honom, regeringens medicinska chefsrådgivare, Whitty, enskilt för politiker att om viruset kom ut från Kina skulle det med tiden infektera den stora majoriteten av människorna i Storbritannien. Det kunde bara saktas ner, inte stoppas. Den 30 januari höjde regeringen hotnivån till "måttlig" från "låg."

Landets läkare "anser det vara klokt att våra regeringar trappar upp planerandet och förberedelserna om det blir ett mer utbrett utbrott," sade ett uttalande vid den tiden. Whitty svarade inte på frågor från Reuters till den här artikeln.

TID FÖR FÖRBEREDELSE

På kvällen den 31 januari satt Boris Johnson framför öppna spisen på 10 Downing Street och berättade följande för nationen i en tv-sänd adressering: "Det här är ögonblicket när gryningen bryter igenom och ridån går upp för en ny akt i vårt storslagna nationella drama."

Han pratade om att till sist leverera Brexit, eller vad han kallade "den här återerövrade suveräniteten." Fram till det ögonblicket hade Jonsons premiärministerskap enbart handlat om att ro den utmaningen i hamn.

Med Brexit avklarat hade Johnson chansen att fokusera på andra saker den följande månaden, bl a det framväxande virushotet. Men att lämna EU hade en konsekvens.

Mellan den 13 februari och 30 mars missade Storbritannien totalt åtta konferenssamtal eller möten gällande coronaviruset mellan EU:s statschefer eller hälsoministrar - möten som Storbritannien fortfarande hade rätt att delta vid. Även om Storbritannien senare närvarade vid möten på lägre nivåer hade de missat en tidsfrist för att delta i ett allmänt inköp av ventilatorer, något de var inbjudna till. Ventilatorer, ytterst viktiga när man behandlar fall med COVID-19, har det uppstått en brist på globalt sett. Johnsons talesman skyllde det på ett administrativt misstag.

En medarbetare på Downing Street berättade för Reuters att från slutet av januari koncentrerade Johnson alltmer sin uppmärksamhet på coronavirushotet, han fick "väldigt frekventa" uppdateringar åtminstone en gång om dagen från mitten av februari, antingen personligen eller via en daglig instrumentbräda med aktuella fall.

I den medicinska och vetenskapliga världen fanns en växande oro gällande hotet från viruset mot Storbritannien. En rapport från Exeter University, publicerad den 12 februari, varnade om att ett utbrott i Storbritannien skulle kunna nå sin topp inom fyra månader och, utan begränsning, infektera 45 miljoner människor.

Det oroade Rahuldeb Sarkar, en konsultläkare inom andningsmedicin och intensivvård i grevskapet Kent, som förutsåg att sängarna på intensivvårdsavdelningarna skulle kunna bli överfulla. Även om sjukdomsöverföringen reducerades till hälften, skrev han i en rapport riktad till läkare och aktuarier i mitten av februari, skulle ett utbrott av coronaviruset i Storbritannien kunna "ha en chans att överväldiga systemet."

Den 13 februari sade Whitty i en intervju med BBC att ett utbrott i Storbritannien fortfarande var ett "om, inte ett när," Richard Horton, en medicinsk doktor och redaktör på the Lancet, sade att regeringen och den allmänna hälsovården slösade bort en möjlighet den månaden att förbereda karantänrestriktionsåtgärder och ett program för masstestningar samt anskaffa resurser som ventilatorer och personlig skyddsutrustning för expanderad intensivvård.

I en senare ledare kallade han den förlorade chansen en "nationell skandal" och han vittnade för parlamentet om en missanpassning mellan "den brådskande varningen som kom från frontlinjen i Kina" och den "något alldagliga utvärderingen" av hotet från de vetenskapliga råden till regeringen.

Efter att ha utvecklat ett test för det nya viruset den 10 januari antog hälsoombuden en centraliserad inställning till dess spridning, initialt tilldelades ett enda offentligt laboratorium i norra London uppgiften att utföra testen. Men enligt senare regeringsuttalanden fanns det ingen bredare plan framtagen för att använda hundratals andra laboratorier över hela landet, både offentliga och privata, som skulle ha kunnat rekryteras.

Enligt e-mejl och fler än ett dussin forskare som intervjuats av Reuters kom regeringen inte med några förfrågningar till labben gällande assistans med personal eller testutrustning förrän i mitten av mars, när många abrupt fick förfrågningar om att lämna över instrument för extraktion av nukleinsyra, som används vid testningar. En exekutiv person vid the Weatherall Institute of Molecular Medicine vid University of Oxford sade att han skulle ha kunnat genomföra upp till 1,000 test om dagen från februari. Men frågan kom aldrig.

"Man skulle ha kunnat tro att de skulle riva dörrarna för att få fram så många test som möjligt," sade den exekutive, som pratade med oss mot villkoret om fullständig anonymitet. Den 5 april hade Storbritannien genomfört 195,524 test, i kontrast mot åtminstone 918,000 slutförda en vecka tidigare i Tyskland.

Det fanns heller ingen effektiv ansträngning för att utöka tillgången på ventilatorer. Hälsodepartementet sade till Reuters i ett uttalande att regeringen började prata med ventilatortillverkare om att anskaffa extraleveranser i februari. Men det var inte förrän den 16 mars, efter det stod klart att tillgången skulle kunna ta slut, som Johnson kom med en vädjan till industrin om att hjälpa till och bygga upp produktionen.

Charles Bellm, managing director på Intersurgical, en global tillhandahållare av medicinska ventilatorprodukter baserad utanför London, sade att han kontaktats av fler än ett dussin regeringar från hela världen, inklusive Frankrike, Nya Zeeland och Indonesien. Men han hade inte fått någon kontakt från den brittiska regeringen. "Jag finner det något överraskande, jag har pratat med många andra regeringar," sade han.

Då han bemötte sådan kritik sade Hancock, hälsoministern, att regeringen är på väg att leverera runt ytterligare 10,000 ventilatorer under de kommande veckorna. En anledning till att Storbritannien låg bakom vissa länder när det gäller testning, sade han, var frånvaron av en stor diganosindustri vid epidemins utbrott. "Vi hade inte den storleken."

GAME OVER

Det var under skolornas terminslov i februari som frontlinjedoktorn Nicky Longley började inse att de tidiga insatserna för att få bukt på sjukdomen troligen var fördömda.

Under flera veckor hade doktorer och folkhälsoarbetare letat efter människor med influensaliknande symptom som kommit till landet från Kina. Longley, en konsult på infektionssjukdomar vid Londons Hospital for Tropical Diseases, var en del av ett team som bemannade en hjälplinje för offentlig hälsovård för dem med symptom. Planen, sade hon, hade varit att ta varje fall och deras kontakter. Och "till att börja med, såg det ut som det fungerade."

Men sedan kom de dåliga nyheterna. Först, onsdagen den 19:e februari, kom chocknyheten från Iran om två dödsfall. Sedan, fredagen den 21:a, kom ett dödsfall i Italien och flera fall i regionerna Lombardiet och Veneto. Storbritannien hade närstående länkar till båda länderna. Tusentals britter semestrade i Italien den veckan.

"Jag tror inte någon egentligen förutsåg vad som hände i Italien," sade Longley. "Och jag tror att i samma minut som alla såg det, tänkte vi: 'Det här är game over nu.'"

Tills dess sade Longley att alla kände att "det fanns en chans hålla det borta" även om de flesta var skeptiska om det kunde göras långsiktigt. Men efter Iran och Italien stod det klart att inneslutning inte skulle fungera. Kontaktsspårningen fortsatte ett tag till. Men då fallen i London ökade och antalet samtal till hjälplinjen bara växte började prioriteten ändras till klinisk vård av de allvarliga fallen. "Vid en viss tidpunkt måste du fatta ett beslut gällande var du lägger dina ansträngningar som en arbetsstyrka."

Edmunds noterade att Iran och Italien knappt hade rapporterat något fall innan det. "Och sedan, helt plötsligt hade du registrerade dödsfall." Det fanns en tumregel om att vid det tidiga skedet av ett utbrott fanns det för varje dödsfall 1,000 fall i gemenskapen. "Därför stod det ganska klart att det fanns åtminstone tusentals fall i Italien, förmodligen tiotusentals fall i Italien just då."

Mitt i de hemska nyheterna från Italien sammankallades forskarna i NERVTAG via telefon den fredagen, den 21:a februari. Men de bestämde sig för att rekommendera att behålla hotnivån på "måttlig," där den hade suttit sedan den 30:e januari. Protokollet ger ingen detaljerad förklaring till beslutet. Edmunds, som hade tekniska svårigheter och inte kunde höras vid mötet, e-mejlade efteråt för att be om att varningen skulle höjas till "hög", det avslöjar protokollet. Men varningsnivån förblev på den lägre positionen. Det är oklart varför.

"Jag tänkte bara, tycker vi fortfarande att det är milt eller något? Det är det definitivt inte, du vet," sade Edmunds.

En talesman för regeringens vetenskapliga chefsrådgivare, sir Patrick Vallance, svarade inte direkt på Reuters frågor om hotnivån. På frågan huruvida, med facit i hand, forskarnas inställning var den rätta sade talespersonen i ett uttalande att "SAGE och rådgivare ger råd, medan ministrar och regeringen fattar beslut."

FLOCKIMMUNITET

Söndagen den 1:a mars spenderade Ferguson, Edmunds och andra rådgivare dagen med NHS offentliga hälsovårdsexperter för att försöka räkna ut hur många sjukhussängar och andra nyckelresurser skulle behövas då utbrottet exploderade. Vid den här tidpunkten visade italiensk data att en tiondel av alla infekterade patienter behövde intensivvård.

Dagen efter tog den modellerande pandemikommittén SPI-M fram sin "konsensusrapport" som varnade för att coronaviruset nu fritt överfördes i Storbritannien. Den torsdagen, den 5 mars, annonserades det första dödsfallet i Storbritannien. Italien, som nådde 827 dödsfall den 11 mars, beordrade en nationell nedstängning. Spanien och Frankrike förberedde sig på att följa efter.

Johnson höll ut mot stränga åtgärder och sade att han följde råden från regeringens forskare. Den 9 mars hävdade han följande: "Vi gör allt vi kan för att bekämpa det här utbrottet, baserat på de absolut senaste vetenskapliga och medicinska råden."

Faktum är att regeringens Scientific Advisory Group for Emergencies, SAGE, den dagen hade rekommenderat, utan någon oenighet i deras summering, att Storbritannien skulle avvisa en av Kina inspirerad nedstängning. SAGE bestämde att en "implementering av en delmängd av åtgärder vore idealiskt," enligt ett dokument gällande deras slutsatser. Tuffare åtgärder skulle kunna skapa en "stor andra epidemivåg så fort åtgärderna upphävdes," sade SAGE.

Den 12 mars kom ett bombnedslag för den brittiska allmänheten. Chris Whitty, chefsdoktorn, annonserade att Storbritannien hade flyttat hotet för brittiska medborgare från "måttligt" till "högt". Och han sade att landet hade flyttat från att försöka hindra sjukdomen till att försöka sakta ner dess spridning. Nya fall skulle inte spåras alls. "Det är inte längre nödvändigt för oss att identifiera varje fall," sade han. Endast sjukhusfall skulle i framtiden testas för viruset. Vad som hade varit en hemlig politik var nu ute i det öppna: bortom en viss gräns skulle försök att fullständigt tillintetgöra viruset stoppas.

Samma dag satte Johnson sitt skämtsamma jag åt sidan då han höll ett tal på Downing street, flankerad av två Union Jacks samtidigt som han frammanade känslan i Winston Churchills "mörkaste timmen"-adressering. Han varnade: "Jag måste vara ärlig mot er, trots att det är svårt, jag måste vara ärlig mot den brittiska allmänheten - fler familjer, många fler familjer kommer att förlora älskade personer."

För de flesta britterna kom det som en chock. Flera av tidningarna slog dagen efter upp Johnsons ord på deras förstasidor.

Vallance, regeringens vetenskaplige chefsrådgivare, som ledde SAGE, sade i en intervju med BBC den 13 mars att planen helt enkelt var att kontrollera infektionens tempo. Regeringen hade, för tillfället, avvisat vad han kallade "iögonfallande åtgärder" som att stoppa massamlingar som fotbollsmatcher eller att stänga skolor. "Målet är att försöka reducera toppen, göra den bredare, inte kväva den fullständigt." De flesta människorna skulle få viruset milt och detta skulle bygga upp "flockimmunitet" vilket, med tiden, skulle stoppa sjukdomens utveckling.

Men nu gjorde landet uppror. Stora institutioner bestämde sig för att stänga. Efter att spelare började bli infekterade sköt de professionella fotbollsligorna upp deras matcher. Då Johnson fortfarande vägrade att stänga skolor och förbjuda massamlingar summerade the Daily Mirrors rubrik på förstasidan en utbredd känsla då tidningen den 13 mars frågade: "Is It Enough?"

Katalysatorn för en politisk omkastning kom den 16 mars i och med publiceringen av en rapport av Neil Fergusons team på Imperial College. Den förutspådde att om viruset inte begränsas kan det döda 510,000 människor. T o m med regeringens "begränsningsinställning" skulle det kunna leda till 250,000 dödsfall och avdelningarna på intensivvården skulle överväldigas med åtminstone åtta gånger fler fall än de kan hantera.

Imperials prognos på mer än en halv miljon dödsfall skiljde sig inte från rapporten från regeringens egen kommitté för pandemimodellering två veckor tidigare. Men den hjälpte till att utlösa en politisk vändning, både i London och i Washington, vilket kulminerade sju dagar senare då Johnson annonserade en fullskalig nedstängning av Storbritannien. Rapporten plågade även den US-amerikanska administrationen till tuffare åtgärder för att sakta ner virusets spridning.

Ferguson befann sig nu själv i isolering efter att ha fått viruset. Då han vittnade via videolänk till en kommitté i parlamentet förklarade han varför han och andra forskare hade skiftat från att förespråka åtgärden delvis social distansering till varningar om att utan en rigorös nedstängning skulle NHS överväldigas. Anledningen, sade han, fanns i datan som kom ut från Italien som visade att ett stort antal patienter behövde intensivvård.

"Det var i princip ändringen, uppskattningar av antalet patienter som skulle kräva inkräktande ventilation, mekanisk ventilation, vilket bara görs på intensivvårdsenheter, nästan fördubblades," sade han.

Edmunds hade en annan förklaring till politikskiftet.

Vad som tillät Storbritannien att ändra kurs, sade Edmunds, var en nedstängning i Italien som "öppnade upp det politiska utrymmet" tillsammans med ny data. Först kom ett dokument från Edmunds eget team vid London School som undersökte periodiska nedstängningar, skickat till modelleringskommittén den 11 mars och validerat av Edinburgh University. Fergusons reviderade Imperial-forskning följde efter.

Woolhouse, Edinburgh-professorn, bekräftade sekvensen.

Edmunds sade att dessa nya studier tillsammans hade demonstrerat att om den brittiska regeringen införde en längre period av tuffare åtgärder, kanske periodiskt avslappnade, så skulle storleken på epidemin väsentligt kunna reduceras.

Men utan något vaccin eller effektiv behandling kommer det bli svårt att undvika att en betydande del av den brittiska befolkningen kommer infekteras, sade Edmunds. "Tills man får fram ett vaccin finns det ingen chans att ta sig ur det här utan garanterat tiotusentals dödsfall," sade han. "Och förmodligen mer än det."

Nu ämne för intensiv offentlig granskning fortsätter modelleringsteamen på universiteten över hela Storbritannien att jobba med olika scenarier gällande hur världen kan undgå virusets klor. Enligt Medley, ordföranden för SPI-M, kommittén för pandemimodellering, är det numera ingen som har några tveksamheter, trots alla de initiala reservationerna, gällande att en nedstängning var väsentlig i Storbritannien.

Medley tillade: "För tillfället vet vi inte vad som kommer hända om sex månader. Allt vi vet är att om vi inte stoppar överföringen nu, kommer sjukvården att kollapsa. Japp, det är det enda vi med säkerhet vet."

Rapporterat av Stephen Grey och Andrew MacAskill; Adderad rapportering av Elizabeth Piper i London, Gabriela Baczynska i Bryssel; redigering av Janet McBride.

Våra Standarer: The Thomson Reuters Trust Principles: https://www.thomsonreuters.com/en/about-us/trust-principles.html

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...