AV: Laurie Whitwell och Daniel Taylor, the Athletic, tisdag 26 maj, 2020:

Övriga medarbetare: Matt Slater, Adam Crafton och Oliver Kay:

Sekunderna efter att Wayne Rooney svept Manchester United till en Champions League-ledning mot Debreceni under en ljummen augustikväll 2005 ställdes en fråga i directors boxen som orsakade unik förvirring.

"Frågan löd, 'What happens to the baaall?'" säger en f d United-exekutiv och härmar den amerikanska accentens släpiga tal.

Det förgiftade övertagandet hade slutförts några månader tidigare och Glazer-bröderna - Joel, Avie och Bryan - var på plats vid deras första match på Old Trafford som ägare av Manchester United och ett nytt sätt att tänka var tydligt. Bryan var den som satte ord på inställningen om att allt, särskilt ett Rooney-mål, nu kunde vara moget för marknadsföring.

"Han trodde, precis som i baseball eller amerikansk fotboll att 'De måste ha massor av bollar' och när de slår en home run eller får till en touchdown, blir det en grej," fortsätter den exekutiva. "Det konceptet fanns helt enkelt inte i England. Jag tror det var vd:n David Gill som sade, 'De lägger tillbaka den och vi börjar spela igen'. Storyn är oförmågan att förstå som lös igenom i allas ansikten. Och vi var genuint förvirrade. Ingen skrattade åt dem. Folk förstod inte.

"Det visade två saker: ett, man behöver en grundläggande kulturell undervisning för att driva en fotbollsklubb. Och två, de här grabbarna övervägde varenda möjlighet."

Det var ett sinne för att överväga varenda möjlighet som gav Glazer-familjen klubben till att börja med. Det belånade utköpet, de sanslösa räntenivåerna, de hundratals miljonerna pund i skulder må ha varit motbjudande för många, inklusive flera finansiärer, men Glazer-familjen, ledd av pappa Malcolm, var inställd på en kapitalistkurs som kulminerade för 15 år sedan idag.

Den 26 maj 2005 skrev Manchester Uniteds styrelse till de få återstående aktieägarna att sälja sina innehav. Motståndet var över.

För att sammanfalla med datumet har The Athletic spårat upp händelserna som ledde till ett övertagande som saknar motstycke och grävt i hur livet hos Manchester United varit sedan dess. Upptäckterna inkluderar:

* Glazer-familjen har personligen tagit emot närmare £200 miljoner (2,3 miljarder kr) från klubben sedan de spenderade £270 miljoner (3,1 miljarder kr) i den belånade övertagningen för £790 miljoner (9,2 miljarder kr).

* Deras lukrativa kommersiella strategi var såklart en drastisk förändring för United när de anlände till klubben, detta då exekutiva fick gå o s v, men sedan dess har deras metoder kopierats av andra klubbar.

* United skrev nästan på ett avtal med Etihad Airways som tröjsponsor innan flygbolaget blev sponsorer hos Manchester City.

* Trots att sex Glazer-syskon sitter i styrelsen är det Joel som är the "big boss" och han spenderar åtta timmar om dagen med att arbeta med United från hans kontor i Washington DC, på det kontoret hänger en stor bild på George Best på väggen.

* Joel sanktionerar nyförvärv efter att ha övertygats om deras värde och han är säker på att Ole Gunnar Solskjaer håller på att bygga en trupp för framgångar.

* Glazer-familjen vill äga United under en lång tid, källor säger att de bara var beredda att erbjuda Saudiarabien en 20 procentig andel under diskussionerna som fördes förra året.

* Ägarna ville från början bygga om Old Trafford när de tog över men det sägs att de anser att en full modernisering nu inte är ekonomiskt förnuftig.

* Det finns väldigt få potentiella köpare i världen som skulle kunna ha råd med vad Glazer-familjen skulle kräva.

* Glazer-familjens ägarskap har kostat klubben £1,5 miljarder (17,5 miljarder kr) i räntor, skulder och andra utgifter.

Att förutspå sådana enorma ekonomiska smällar var innehållet i brevet som skickades den 26 maj 2005, när United-ordföranden sir Roy Gardner och de icke exekutiva directorna Ian Much och Jim O'Neill också erbjöd sina avgångar.

Endast 11 dagar tidigare hade en annan avgång varit ämnet för en konversation när sir Alex Ferguson lyfte på luren till ett särskilt United-fan. Andy Walsh var en aktivist i the Independent Manchester United Supporters Association (IMUSA) och på kvällen efter Uniteds vinst borta mot Southampton, på säsongens sista dag, ringde han brittisk fotbolls mest bekransade manager med ett helt sanslöst förslag.

"Mitt samtal till Alex Ferguson handlade om att fråga honom om han kunde fundera på att avgå," berättar Walsh för The Athletic. De två männen hade byggt upp en relation under konversationer under flera månader; ett tecken, säger Walsh, på Fergusons "fokus på detaljer och integritet".

"Han ansåg helt genuint att man skulle lyssna på supportrarna i övertagningen," säger Walsh, och i november 2004 sade Ferguson följande vid ett forum för fansen: "Vi vill inte att klubben ska vara i någon annans händer."

Men sex månader senare hade Glazer-familjen förstärkt sitt grepp och de som jobbade för att stoppa dem ansåg att endast en dramatisk intervention skulle kunna rädda dem. "Det var vårt sista försök," erkänner Walsh. Men det fanns åtminstone en teori.

"Det var ett högt belånat övertagande och flera storföretagsfinansiärer hade redan backat undan p g a vad som föreslogs," säger Walsh. En klubb som varit skuldfri sedan 1931 skulle plötsligt hamna på röda siffror på £580 miljoner (6,7 miljarder kr), med riskabla payment-in-kind-papper (PIK:s) som gjorde att bara räntan för det första året skulle uppgå till £63 miljoner (738,1m kr).

"Vi kände att en förlust av stöd från den seniora ledningen - Ferguson och Gill - skulle ha inneburit ett ödesdigert bakslag."

Walsh återfanns i en grupp av fans som arbetade med Shareholders United och den japanska banken Nomura på ett motbud för klubben och, på ett sätt, var han en idealist. "Om affären kollapsade skulle Ferguson ha burits tillbaka in på arenan på supportrarnas axlar," säger han.

Men han var också en realist. "Ferguson avböjde artigt p g a att han hade ett ansvar inte bara mot sig själv och sin familj, utan även mot alla människor han hade tagit till Old Trafford och som jobbade under honom.

"Vi bad honom att ta en jättestor risk. Det fanns inga juridiska garantier vi kunde ge honom. Bara vårt ord. Vi trodde att klubben sedan skulle kontrolleras av fans och inte av folk som, i våra ögon, dränerade den för personlig vinst. Det var poängen jag framförde till Alex Ferguson under det samtalet. Men jag förstår och respekterar fullt ut hans beslut."

Och då slutade det mest bittra ägarskapskriget i brittisk fotbollshistoria med Glazer-familjen på tronen hos Manchester United. Malcolm fick sällskap i styrelsen av hans sex barn: Joel, Avie, Bryan, Kevin, Darcie och Edward.

Förbittringen låg och småkokade bland signifikativa delar av supportrarna. Några av de bildade deras egen klubb, FC United of Manchester, istället för att sätta sin fot inne på Old Trafford. En rik samling supportrar döpta till de Röda Riddarna inledde ett övertagningsförsök 2010 som fick ett synbart stöd på arenan tack vare den gulgröna kampanjen. The Athletic har fått reda på att publiciteten innebar att konsortiet förlorade ett överraskningselement, något som fick de inblandade att tro att Glazer-familjen därför höjde prislappen.

I år, då januari såg ut att försvinna utan några nyförvärv, fick vi se en eldig återkomst av läktarsångerna riktade mot de i styrelserummet. Vid matcherna mot Norwich City, Burnley och Tranmere Rovers hördes flera protestsånger och en militant kärna attackerade Ed Woodwards hus med fyrverkerier, vilket ledde till en polisutredning.

Dessa scener är anledningen till att några f d directors pratade med The Athletic på villkoret att de får vara anonyma, det är många som minns händelsen i oktober 2004 när Maurice Watkins, Uniteds klubbsekreterare, fick sin bil vandaliserad med röd färg efter det kommit fram att aktier för £2,5 miljoner (29,3m kr) från hans innehav hamnat i Glazers händer. Vid ett tillfälle hängdes en docka föreställande Malcolm från Stretford End.

Liknande starka känslor bevittnades den 29 juni, 2005, dagen då Joel, Avie och Bryan besökte Old Trafford för första gången. The Athletic har pratat med kollegor som minns att bröderna var "omskakade" när flera hundra arga United-fans blockerade deras färdväg ut från arenan, vilket ledde till att man fick kalla in en polisbuss för att säkra deras hemfärd.

Men trots detta känner Glazer-familjen att deras chansning har betalat av sig. Den årliga utdelningen uppgick totalt till runt £84 miljoner (984,7m kr) vid den senaste räkningen, till vilken du kan addera £75 miljoner (879,2m kr) från introduceringen på New York-börsen tillsammans med mjuka lån till några av deras andra företag mellan 2005 och 2012, samt ytterligare aktieförsäljningar. Sammanlagt betyder det att de har dragit in runt £200 miljoner (2,3 miljarder kr).

Utdelningarna betalas ut två gånger om året och den senaste omgången på £11,3 miljoner (131,3m kr) gick ut till aktieägarna i januari. Som ägare till 78 procent av klubben delade de sex Glazer-syskonen lika på £8,8 miljoner (102,3m kr). Ytterligare en pengautdelning på $0,09 (83 öre) per aktie kommer betalas ut den 3 juni - vilket ger en liknande avkastning - trots inverkan från coronaviruskrisen, men det ger kanske en kontext till varför en ansökning om statlig lönehjälp inte funnits på agendan hos United.

United tittade heller aldrig på att permittera personal. Men de har använt den speciella valmöjligheten från regeringen att skjuta upp VAT-betalningen (momsen) på £10 miljoner (116,3m kr) i ett år och de har hittat £3,6 miljoner (41,8m kr) att köpa aktier för och stötta upp aktiekursen under den här osäkra perioden. Men inga planer finns i nuläget på ytterligare utdelningar.

Det annonserades också i kvartalsresultaten som släpptes i torsdags att Uniteds nettoskuld hade stigit till £429 miljoner (4,98 miljarder kr), mest p g a att kassareserven minskat i och med köpen av Harry Maguire och Bruno Fernandes. Bruttoskulden i USD förblev oförändrad på $650 miljoner (6,12 miljarder kr).

Transferutlägg och spelarlöner har stigit till rekordnivåer under Glazer-familjen tack vare de enorma höjningarna av intäkter från tv och den kommersiella sidan. Men utan någon genuin titelutmaning sedan Ferguson gick i pension 2013 sitter tveksamheterna kvar gällande deras möjligheter att styra klubben till framgång på planen.

Frågor dröjer sig även kvar gällande deras intentioner att eventuellt sälja. Den här säsongen dök Saudiarabien upp som en genuint intresserad part, bara för att senare skifta fokus till Newcastle United istället. Investerare som The Athletic varit i kontakt med anser att gruppen med potentiella köpare bara minskar då det redan höga priset fortsätter att stiga.

"Folk underskattar hur fästa ägarna är vid Manchester United," säger en f d director. "Jag är säker på att det tidigare funnits folk som varit beredda att vifta med sedlarna framför dem men det skulle krävas mycket för att få ut dem. Inte bara för att de vill maximera deras avkastning, utan även för att det betyder något att vara ägare av Manchester United."

Trots en stenhård kamp om ägarskapet av Manchester United säger flera källor att Malcolm Glazer aldrig satte sin fot inne på Old Trafford. Glazer-patriarken dog den 28 maj, 2014 och om sanningen ska fram så vet man inte mycket om mannen som ändrade kursen i Uniteds historia så drastiskt. Den enda smulan av inblick från familjen är fortfarande Joels intervju med MUTV från det där besöket på Old Trafford i juni 2005, i vilken han underströk att kommunikation med fansen var "extremt viktigt". Han sade: "Fansen är klubbens livsnerv. Folk vill veta vad som händer. Vi kommer att kommunicera."

Istället, när United lämnade in sina räkenskaper ett år senare, sade den ackompanjerande noteringen från Tehsin Nayani, Glazers dåvarande PR-höjdare, följande: "Det kommer ingen pressrelease, det kommer inte hållas någon pressbriefing, det kommer inte bli några pressintervjuer."

Nayani gick sedan vidare och skrev en bok med namnet The Glazer Gatekeeper - Six Years' Speaking for Manchester United's Silent Owners, det är den mest utförliga informationen om familjen som publicerats, men den är långt ifrån avslöjande. Nayani berättar att bröderna avsiktligt bar röda slipsar till Debreceni-matchen och han berättar även om när han introducerades för Malcolm innan en match med Glazers NFL-lag, Tampa Bay Buccaneers: "Malcolms tunna rödlätta hår var fint vårdat och han höll min blick med sina genomträngande blåa ögon och erbjöd mig det lenaste och mjukaste handslaget jag någonsin upplevt."

Ansvaret för kommunikationen lämnades över till Woodward som, enligt källorna, "pratar med familjen varenda dag, året runt, och ibland fler gånger än en".

Uniteds exekutive vice ordförande delar en särskilt nära relation med Joel och Woodward har blivit känd för att berätta om tillfället när paret hamnade i en hög tillsammans på läktaren på Luzjnikistadion i Moskva medan de firade finalsegern i Champions League mot Chelsea.

Joel har även ett fotografi på sin vägg från Manchester-derbyt som 2008 spelades på 50-årsdagen av katastrofen i München, när sponsorerna var bortplockade från matchtröjorna. Hans kontor i Washington DC har en kopia av Uniteds omklädningsrum där alla förstalagsspelarnas tröjor hänger över bänkarna och ledningsrummet domineras av en jättestor bild på George Best i Europacupfinalen 1968.

Trots att Buccaneers vann Super Bowl 2003 var Malcolms tillgivenhet till sport aldrig lika tydlig. En berättelse om den aspekten av hans liv kommer från Allen St John, en journalist som träffade Glazer-familjens ledare gällande ett möjligt bokavtal 2000.

Glazer hade då ägt the Bucs i fem år men St John berättar följande för The Athletic: "Jag minns inte att vi pratade om (amerikansk) fotboll överhuvudtaget. Han sade inte, 'Det här är varför jag älskar laget'. De flesta ägarna av sport-franchises älskar att prata om deras lag."

Men Glazer bjöd på en liten indikation på sin trohet till NFL. "Han gav mig en Buccaneers-nål, väldigt ceremoniellt," säger St John. "Jag är säker på att jag försökte att 'Ooh' och 'Aah' över den. Jag hittade den nyligen och tänkte, 'Det var lite roligt'. Det påminde mig om den lite konstiga eftermiddagen."

Den en och en halv timmen långa tiden St John spenderade i sällskap med Glazer på ett hotellrum i New York var underlig p g a det faktum att det fanns få märkbara spår av att mannen som föreslagit boken var en miljardär. Bryan var också närvarande.

"Det var något min agent fixade," säger St John. "Det var på the Hilton och de båda delade på ett hyfsat litet rum. Det var två enkelsängar. Jag satt i en stol mellan sängarna.

"Malcolm ledde mötet. Han hade idéer gällande berättelser han ville berätta, risker han tagit för att tjäna pengar som barn. Det kom en lång berättelse om klockdelar. Han pratade om sitt tidiga liv, gick tillbaka till depressionen och han verkade väldigt stolt över det, sin arbetsmoral, hur tufft han hade det. Det är vad vi numera tänker på som gammalmodigt. Men han bevisade sin skicklighet, sin sparsamhet, sin påhittighet.

"Jag blev lite överraskad. Jag trodde att boken kulle vara, 'Hey, jag är en miljardär, det är inte du' men vi kom aldrig in på biten om när han gick från fem- och tiocentare till miljarder. Jag utväxlade mest artigheter med Bryan. Han satt där ganska tyst och lyssnade. Jag fick för mig att han hade hört dessa berättelser förut."

Sedan skedde en underlig episod som St John på nytt kände att Bryan var van vid. "En betjänt hade lämnat in ett par av Bryans byxor från kemtvätten. Det fångade Malcolms uppmärksamhet. Han sade, 'Det där är Hugo Boss-byxor, vet du hur mycket de kostar? $200 (1,885 kr). Men jag gillar mina byxor bättre än hans' säger han och pekar på dem. 'Jag köpte de här på JC Penny, $19,95 (188 kr), och jag kommer ihåg hur det var att inte ha råd med $20 (189 kr)'.

"Jag minns att jag kände mig ledsen för Bryan. Min pappa hade kanske skojat om det vid en familjeträff men inte på ett affärsmöte med en främling. Bryan vred lite på sig. Vi är ungefär i samma ålder - då var vi i senare delen av 30-årsåldern."

Det var en sista sak som lämnade St John förvirrad. "Mot slutet av konversationen frågade han mig om jag trodde att vi kunde göra det här utan min agent," säger han. "Jag var förvirrad för faktum är att det var min agent som tog mig till projektet och, ännu viktigare, det var faktiskt han som sedan skulle gå ut och sälja boken. Om vi gjorde det utan honom hade processen spårat ur. Jag fick inte intrycket av att Malcolm hade någon egen agent. Det verkade mest handla om pengarna. Då sade jag något i stil med, 'Jag är inte säker'.

"Jag har samarbetat med andra människor och man måste arbeta hårt. Man behöver en nivå av tillit. Att han var villig att diskutera att plocka bort personen som hade arrangerat det här mötet fick mig inte att känna mig väldigt bra gällande min egen säkerhet under dessa omständigheter."

Det finns ingen självbiografi på bokhandlarnas hyllor, så vi kan bara fundera på vad Glazer kan ha sagt om Manchester United och huruvida han skulle ha inkluderat ett kapitel om dagen då hans söner behövde en poliseskort för att kunna lämna Old Trafford.

Här fortsätter texten:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/06/06/11673126-the-athletic-om-glazer-familjen-del-ii-av-iii/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...