John blev alltmer radikal samtidigt som jag blev mer självständig. Han ville åka till Syrien; jag var orubblig med att jag inte ville ta våra barn till en krigszon

Tania Joya: "Jag insåg inte att jag befann mig i ett skadligt äktenskap." Fotograf: Justin Clemons/The Guardian

AV: Tania Joya, the Guardian, fredag 4 september, 2020

Jag föddes i norra London 1983 och växte upp i en bengalisk-bangladeshisk familj, jag ville bara bli engelsk, men jag kände press från min familj att bli en "god muslimsk tjej" och inte integreras med det västerländska samhället. Min familj var dysfunktionell. När man inte litar på sina föräldrar lär man sig att misstro all form av auktoritet.

När jag var 17 flyttade vi till östra London. Jag skaffade nya kompisar men de var väldigt konservativa, religiösa tjejer och de fick mig att känna skam för att jag var alltför västerländsk. Jag kände mig så deprimerad att jag bara ville bli en ny person. Min kusin, som hade ett stort inflytande på mig, hade radikaliserats på universitetet. Hon lärde mig saker om kalifatet. Jag läste många saudi-islamistiska fatwor online. Jag trodde att jag sökte sanningen.

2003 var jag på marschen mot kriget i Irak i London, där gav några män mig en pappersremsa med namnet på en muslimsk dejtingsida på. Det var där jag träffade John Georgelas, en US-amerikan som konverterat till islam. Han hade vuxit upp i en medelklassfamilj, var flerspråkig och verkade så smart. Jag såg upp till honom.

Jag gifte mig med John vid hans första besök i London, för jag visste att det var det enda sättet jag kunde lämna hemmet på. Strax efter det flyttade vi till USA och fick en son. John blev alltmer radikal, samtidigt som jag hade slutat bära niqab och blivit mer självständig. 2006 anklagades han för att ha hackat sig in på en hemsida för en pro-israelisk lobbygrupp och hamnade i fängelse i tre år. Jag var fortfarande ekonomiskt beroende av honom och insåg inte att jag befann mig i ett skadligt äktenskap.

När John kom ut flyttade vi till Egypten och sen till Istanbul med våra tre barn. Han hade pratat om att åka till Syrien, men jag var orubblig med att jag inte ville ta mina barn till en krigszon. Men vi hade inte råd att stanna i Istanbul och John sa till mig och hans familj hemma i USA att vi skulle flytta till Antakya i Turkiet. Istället reste vi raka vägen till gränsen mot Syrien.

När vi hoppade på en buss mitt i natten insåg jag inte vad som höll på att hända. Jag var gravid i femte månaden och endast lättad att barnen och jag kunde sitta ner och sova. När solen gick upp var vi vid en syrisk gränsstation och John varnade mig om att inte ställa till med någon scen.

Så fort jag hittade en telefon ringde jag hans mamma och berättade för henne att John hade ljugit för oss. Jag grät och bad henne kontakta FBI-agenterna som hade haft koll på honom i flera år. FBI berättade senare för mig att jag inte skulle anklagas för att ha gått med i en extremistisk organisation om jag återvände till USA.

I Syrien hade vi inget rinnande vatten för tanken på hustaket hade skjutits sönder. Jag blev undernärd och samma sak med barnen; jag var rädd att förlora dem. John var arg på mig för att jag hade dragit in agenterna och jag var så arg på honom för att han lurat oss. Vid den här tidpunkten vägrade jag att täcka ansiktet och han tyckte att jag var en skam. Han kände sig under press från hans kompisar att antingen lämna eller kontrollera mig.

Till sist visade John barmhärtighet och fixade så att vi kunde åka därifrån, men jag var tvungen att vänta i tre veckor p g a vägspärrar och stridigheter. Han betalade en människosmugglare att transportera oss. Vi tvingades springa ett par miles (1 mile =1,609 meter) och klättra genom ett hål med taggtråd, innan vi hoppade på en lastbil som besköts av prickskyttar.

Smugglaren skulle ta oss till busstationen, men lämnade oss mitt i ingenstans. Jag var jättearg, tills en snäll turkisk man hjälpte oss att hitta rätt väg. Jag var så tacksam över att jag var vid liv. Jag ville att mina barn skulle leva bra, fullbordade liv och ge tillbaka till världen.

John spelade en väsentlig roll i etableringen av kalifatet och var en ledande propagandist för Islamiska staten när det gällde att locka dit andra västerlänningar. Jag såg honom aldrig igen och fick senare höra att han gift om sig i Syrien.

Förra året fick jag veta att han dött, troligen under USA:s bombningar 2017.

Nu bor jag i Texas, bara några gator ifrån hans föräldrar. Jag vet att det är bra för dem och barnen att vara nära varandra. Min nuvarande man är respektfull och omtänksam; jag älskar friheten att vara mig själv.

Jag har arbetat med gruppen Faith Matters i Storbritannien, de jobbar mot extremism. Utbildning är nyckeln till avradikalisering: man måste presentera fakta och vetenskap. Det var det som förändrade mig: Jag läste många olika saker, utbildade mig själv. Vi måste ha delade värderingar för att kunna leva i fred.

• Berättat för Amy Sedghi