◾ Affären för den historiska fotbollsklubben har varit full av förseningar

 

◾ Strukturen på Jim Ratcliffes erbjudande har mött motstånd från vissa aktieägare

 

 

AV: David Hellier, Giles Turner, Dinesh Nair och Aaron Kirchfeld, Bloomberg, onsdag 28 juni, 2023, 18:03 (svensk tid). Uppdaterad onsdag 28 juni 2023, 18:26 (svensk tid)

 

 

Qatar-gruppen som leds av shejk Jassim Bin Hamad J.J Al Thani är alltmer säker på att de har vunnit budkriget på Manchester United plc (privat aktiebolag) och därmed besegrat ett rivaliserande bud från den brittiske miljardären Jim Ratcliffe då försäljningen av fotbollsklubben nu har gått in i de avgörande sommarmånaderna.

 

 

Transaktionen har varit full av förseningar där bud inte har nått den säljande Glazer-familjens förväntningar, uppdelningar bland ägarna huruvida de ska sälja eller inte och rädsla för rättstvister från minoritetsaktieägare, detta har folk med vetskap om saken berättat.

 

 

De inom den innersta cirkeln i Qatars bud har nu börjat kommunicera deras säkerhet på seger och tror att det bara är en fråga om tid innan en officiell annonsering kommer, detta enligt folket på insidan.

 

 

Men då den officiella försäljningsprocessen är på väg in i sin åttonde månad skulle Glazer-familjen kunna fatta ett sista-minuten-beslut och behålla den engelska Premier League-klubben, acceptera pengar från investerare utifrån för att renovera klubbens förfallna arena och träningsfaciliteter, sa en av personerna. De har bett om att få förbli anonyma eftersom de diskuterar konfidentiell information. 

 

 

Talespersoner för Qatar-gruppen och Manchester United tackade nej till att lämna en kommentar. En representant för Raine Group, den New York-baserade banken som agerar rådgivare åt Manchester Uniteds ägare, svarade inte på en förfrågan om en kommentar. Manchester Uniteds aktiepris steg med hela 8,3% under onsdagen i New York och det har stigit med ungefär 90% sedan Glazer-familjen inledde sin strategiska översyn. 

 

 

Försäljningen av Manchester United har ställt enorma allianser av rikedom och Wall Street emot varandra i en kamp om att få äga en av världens mest välkända idrottstillgångar. Ratcliffe har ställt upp med finansieringar från banker som inkluderar Goldman Sachs Group Inc, medan JPMorgan Chase & Co., Rothschild & Co. och Bank of America Corp. återfinns bland andra banker som agerar rådgivare eller erbjuder kapital i affären.

 

 

Miljardären Paul Singers Elliott Management har också erbjudit sig att hjälpa till med finansieringen av bud på klubben. Det betyder att han tävlar mot investerarrivalerna Carlyle Group Inc., Sixth Street Partners och Ares Management Corp.

 

 

Folket på insidan har berättat att nästan alla budgivarna någon gång har lyfts fram som ledare i tävlingen och Ratcliffe har setts som favoriten under en stor del av tiden. Hans planer inkluderar att behålla Joel och Avram Glazer som minoritetsaktieägare.

 

 

Trots upprepade protester mot Glazer-familjen - som sällan besöker klubben - är Joel och Avram fortfarande entusiastiska supportrar av laget som deras far, den numera avlidne Malcolm Glazer, köpte 2005 i ett belånat köp och sedan belastade med massiva skulder. Joel har varit involverad i diskussioner på senare tid gällande biljettpriserna och kommersiella ärenden, vilket bara har adderat till spekulationerna om att bröderna skulle kunna komma att göra en affär med Radcliffe eller någon annan minoritetsinvesterare.

 

 

En sådan överenskommelse skulle låta Joel och Avram bli kvar som ägare samtidigt som deras fyra syskon skulle kunna sälja sina andelar. Den valmöjligheten övervägdes av Glazer-familjen för nästan 12 månader sedan, när Bloomberg News rapporterade att den US-amerikanska familjen kanske skulle sälja en minoritetsandel i Premier League-laget.

 

 

Men strukturen på Ratcliffes affär har provocerat fram motstånd från dagens minoritetsaktieägare i Manchester United, som inte vill bli utköpta, berättar folket på insidan. Ungefär 69% av klubben ägs av Glazer-familjen, resten är utspritt bland flera aktieägare som äger aktier listade i New York. Dessa publika aktier har bara en bråkdel av rösträtten som Glazer-familjens aktier har.

 

 

Folket på insidan har berättat att en av de tre största aktieägarna har skickat ett brev till Manchester Uniteds styrelse och varnat om att de självständiga direktörerna kan riskera att bli stämda om de rekommenderar ett bud som favoriserar en grupp aktieägare över en annan. De största aktieägarna inkluderar Lindsell Train, Ariel Investments LLC och Eminence Capital. Representanter för alla tre avstod från att kommentera det hela.

 

 

Ratcliffe är för tillfället inte benägen att ändra strukturen på sitt upplägg, medan shejk Jassim inte kommer höja sitt bud, vilket enligt rapporter har satt ett marknadsvärde på klubben på mer än $5 miljarder (53,9 miljarder kr). Glazer-familjen hoppades på en värdering på mer än $6 miljarder (64,6 miljarder kr), vilket skulle göra klubben till det dyraste idrottslaget som någonsin sålts, bredvid NFL-klubben Washington Commanders.

 

 

Det är oklart när ett beslut formellt kommer att annonseras. Den religiösa festivalen Eid al-Adha börjar den här veckan och Manchester United förbereder sig för en högprofilerad turné i USA i juli.

 

 

Då försäljningen pågår har Manchester United runt $329 miljoner (£260 miljoner /3,54 miljarder kr) tillgängligt för spelarköp i det numera öppna transferfönstret, detta enligt en person som känner till situationen. Men de säger också att financial fair play-reglerna gör att hela den summan inte kommer spenderas.

 

Efter nästan ett årtionde i fängelse gjorde grundaren av Wagnergruppen en extraordinär resa. Men var ligger taket för hans ambitioner? Några av dem som känt honom beskriver hans väg till makten

 

Jevgenij Prigozjin. Fotograf: Michail Svetlov/Getty Images

 

AV: Shaun Walker och Pjotr Sauer, the Guardians hemsida, lördag 24 juni, 11:16 (svensk tid) 2023  

Under den mest intensiva fasen av Rysslands första, hemliga invasion av östra Ukraina, sommaren 2014, samlades en grupp seniora ryska tjänstemän i försvarsministeriet högkvarter, en imponerande byggnad från Stalintiden på Moskvaflodens strand.

De var där för att träffa Jevgenij Prigozjin, en medelålders man med rakat huvud och grov ton som många i rummet bara kände som personen ansvarig för arméns cateringkontrakt.

Nu hade Prigozjin en annan sorts krav. Han ville ha mark av försvarsministeriet som han skulle kunna använda för träning av “frivilliga” som inte skulle ha några officiella länkar till den ryska armén men som ändå kunde användas för strid i Rysslands krig.

Många i ministeriet ogillade Prigozjins uppträdande, men han klargjorde att detta inte var någon vanlig begäran. “Orden kommer från Papa,” sa han till försvarsrepresentanterna och det smeknamnet på Vladimir Putin använde han för att understryka sin närhet till presidenten.

Den här berättelsen om mötet, som tidigare inte har rapporterats, tillhandahölls av en f d höjdare inom försvarsministeriet med direkt vetskap om diskussionerna.

“Då hade jag inga stora tankar om projektet,” sa den f d anställda på försvarsministeriet.

Faktum är att besluten som fattades den dagen skulle komma att ha en enorm inverkan på Rysslands utrikespolitik och dess militära äventyr under de efterföljande åren. Prigozjins armé av paramilitärer skulle senare bli känd som Wagnergruppen och de skulle komma att operera i Ukraina, Syrien och flera afrikanska länder.

Sedan Putins beslut förra året att inleda en fullskalig invasion av Ukraina har Wagner flyttat sina aktiviteter till Rysslands granne igen. Dess antal har vuxit till omkring 50,000 enligt beräkningar av västerländska underrättelser, det inkluderar tiotusentals f d fångar rekryterade från fängelser i Ryssland, ofta personligen av Prigozjin. 

Tidigare den här månaden, då Prigozjins trupper intog den ukrainska staden Soledar, Moskvas första territoriella vinst i kriget sedan sommaren, släppte Prigozjin en video som berömde Wagner som “förmodligen den mest erfarna armén i hela världen idag”.

Prigozjin har skaffat sig ett rykte som den grymmaste befälhavaren bland dem som leder Rysslands bistra invasion. Det verkar som att han tidigare i kriget i tysthet stöttade en video där man ser en avhoppare från Wagner mördas med en slägga. Avhopparen ska ha lämnats tillbaka av ukrainarna i ett fångutbyte. “En hunds död för en hund,” sa Prigozjin i ett uttalande då.

Prigozjin har inte svarat på en förfrågan om en kommentar till den här artikeln. Men efter att i åratal ha opererat i skuggorna njuter han helt klart av rampljuset som en av de mäktigaste - och mest omtalade - medlemmarna av Putins hov. Det har varit en extraordinär resa för någon som en gång i tiden spenderade nästan ett årtionde i fängelse, och som när han släpptes blev varmkorvsförsäljare.

The Guardian har pratat med flera personer som har känt Prigozjin genom åren, många av dem bad om anonymitet för att kunna tala fritt, för att lägga ihop hans livspussel. Från de här konversationerna växer en bild fram av en hänsynslös bedragare som var inställsam mot socialt överordnade och ofta tyrannisk mot underhuggare under hans resa mot toppen.

“Han är driven och har talang och backar inte för någonting för att få vad han vill ha,” sa en affärsman som kände Prigozjin på 1990-talet.

De som känner honom spekulerar här men för Prigozjin har varken pengar eller makt varit den enda motiverande faktorn, men han har ackumulerat en hel del av båda sakerna längs med vägen. Istället, säger de, drivs han av spänningen i jakten, tron på att han bekämpar korrupta eliter å mannen på gatans vägnar, och en vilja att krossa sina rivaler.

“Det verkar som att han njuter av själva processen, inte bara slutresultatet,” sa den f d anställde på försvarsministeriet.

Genom åren har Prigozjin skaffat sig många fiender: tidigare affärspartners som känner sig lurade, armégeneraler han har kritiserat som skrivbordsbundna byråkrater och representanter för toppsäkerheten som fruktar att han har ambitioner att ta politisk makt.

Men så här långt har han behållit ett gott öga från hans allra viktigaste stöttare: mannen han kallar Papa.

* * * * * * *

JEVGENIJ Pregozjin föddes i Leningrad, numera St Petersburg, 1961, nio år efter Putin. Hans far dog när han var ung; hans mamma jobbade på ett sjukhus, har Prigozjin berättat. Den unge Prigozjin skickades till en idrottsakademi, där dagliga aktiviteter ofta involverade timmar av längdskidåkning.

Han lyckades inte som professionell idrottare och när han var klar i skolan hamnade han i en umgängeskrets med många småkriminella. Domstolsdokument från 1981, som the Guardian har sett och som först rapporterades av den ryska undersökningsbyrån Meduza, berättar historien.

En kväll i mars 1980, under det dystra slutet av Leonid Brezjnevs styre över Sovjetunionen, lämnade den då 18-årige Prigozjin och tre vänner ett café i St Petersburg. Det var nära midnatt och strax fick de syn på en kvinna som ensam promenerade på en mörk gata.

En av Prigozjins vänner distraherade kvinnan genom att fråga om hon hade en cigarett. Då hon böjde sig framåt för att öppna hennes handväska dök Prigozjin upp bakom henne och tog tag om hennes nacke och kramade om den så hårt att hon tappade medvetandet. Då slet hans vän av hennes skor medan Prigozjin skickligt plockade av hennes örhängen och lade dem i sin ficka. Kvartetten sprang därifrån och lämnade kvinnan liggande på gatan.

Domstolen fick reda på att det var ett av många rån som Prigozjin och hans vänner utförde i St Petersburg under en period på flera månader. Han dömdes till 13 års fängelse och spenderade resten av årtiondet bakom galler, vilket betydde att han missade Brezjnevs död och Michail Gorbatjovs perestrojka. Han släpptes 1990, då Sovjetunionen befann sig i sina dödsplågor. Han återvände till St Petersburg.

Staden stod inför en monumental förvandling med enorma rikedomar som väntade på dem som var tillräckligt sluga eller våldsamma för att ta dem. Prigozjin startade blygsamt genom att sälja varmkorv. Han blandade senapen i köket i hans familjs lägenhet.

“Vi tjänade $1,000 i månaden, vilket i rubelsedlar var ett berg; min mamma kunde knappt räkna allt,” berättade han 2011 för St Petersburg-nyhetsportalen Gorod 812, en av hans enda intervjuer någonsin.

Men Prigozjin hade siktet högre inställt än på snabbmat och han visste hur han skulle skaffa kontakterna han behövde. “Han letade alltid efter folk högre upp att bli kompis med. Och han var bra på det,” sa affärsmannen som kände honom på 1990-talet.

Det dröjde inte alltför länge innan Prigozjin ägde en andel i en stormarknadskedja och 1995 bestämde han att det var dags att öppna en restaurang med hans affärspartners. Han hittade Tony Gear, en brittisk hotelladministratör som tidigare hade jobbat på the Savoy i London och som numera jobbade på ett av St Petersburgs få lyxhotell.

Prigozjin plockade in Gear för att han först skulle sköta en vinbutik och sedan hans nya restaurang, det Gamla tullhuset, på Vasiljevskijön i St Petersburg.

Till en början hade det Gamla tullhuset strippor anställda som ett sätt att öka på antalet besökare, men snart spred sig ryktet om att maten var excellent och stripporna avskedades. Gear fokuserade på att marknadsföra matstället som det mest raffinerade stället att äta på i en stad som just höll på att upptäcka elegant mat. Popstjärnor och affärsmän gillade att äta där, precis som St Petersburgs borgmästare, Anatolij Sobtjak, som ibland kom dit med sin ställföreträdare, Vladimir Putin.

Gear, som fortfarande bor i St Petersburg, tackade nej till en intervju. Han har tidigare uttryckt beundran för Prigozjin men beskrev honom som en “väldigt strikt” boss, som t o m brukade använda en speciell ljusprojektor för att leta efter damm under borden varje morgon, för att kontrollera så att städarna hade arbetat ordentligt.

De som kände honom säger att på 1990-talet nämnde Progozjin inte i konversationer att han hade spenderat ett årtionde i fängelse. Han kopplade på charmen för att stifta bekantskap med sina nya högtflygande kunder.

“Han kan anpassa sig för att behaga vem som helst om han behöver något från dem. Det är definitivt en av hans talanger,” sa affärsmannen som kände honom då.

I en av de mer ovanligare vänskaperna i det postsovjetiska Ryssland snickrade Prigozjin ihop en kamratskap med den berömda cellisten Mstislav Rostropovitj, som hade emigrerat från Sovjetunionen på 1970-talet.

När Rostropovitj var värd för drottningen av Spanien i sitt hem i St Petersburg 2001 var det Prigozjin som tillhandahöll cateringen. Rostropovitj bjöd t o m in Prigozjin och hans fru till en galakonsert på the Barbican som en del av Londons firande av hans 75-årsdag 2002, detta enligt dokument med inbjudningslistan till tillställningen från Londons symfoniorkester. 

Vid den tiden hade Putin blivit Rysslands president. Under de första åren under hans styre gillade Putin ofta att träffa utländska dignitärer i sin hemstad och ibland tog han dem till det Gamla tullhuset eller till New Island, en båt som Prigozjin hade gjort om till en flytande restaurang.

När man går igenom fotografier från Putins officiella möten från den perioden är det som att spela en omgång Var är Jevgenij?, för man ser frekvent Prigozjin i bakgrunden, utan några leenden och diskret. Man kan se honom stå och lura bakom bordet där Putin äter med George Bush; på en annan bild ser man honom hovra bakom prins Charles vid en mottagning 2003 på Eremitaget (ett av världens främsta konstmuseer) i St Petersburg.

“Putin såg att jag inte var för fin för att bära in tallrikarna själv,” har Prigozjin sagt. Det var början på en relation med den ryske presidenten som bara växte och utvecklades på oväntade sätt.

* * * * * * *

DET dröjde inte alltför länge innan Prigozjin började vinna kontrakt för att tillhandahålla maten vid större regeringstillställningar genom Concord, ett holdingföretag som han hade startat på 1990-talet. Nästa steg var gigantiska leveransavtal med regeringen. 2012 fixade han kontrakt för mer än 10,5 miljarder rubel (2,7 miljarder kr) där han skulle leverera maten till Moskvas skolor, detta rapporterade rysk media, som fått uppgifterna från det ryska finansregistret.

Nya möjligheter visade sig när Ryssland annekterade Krim i mars 2014 och intervenerade militärt i östra Ukraina strax därefter. Putin förnekade att reguljära trupper hade varit involverade i något av fallen, trots ett berg av bevis om motsatsen.

Kreml började fundera på hur de skulle göra förnekelsen något mer rimlig. Trots att privata militärföretag var förbjudna i Ryssland så dök flera grupper upp som verkade koordinera deras aktioner med försvarsministeriet men som kunde operera på armlängds avstånd. Prigozjins Wagner blev den överlägset mest prominenta av de alla.

“Jag tror att Prigozjin presenterade det för Putin och han gick med på det, det är så det fungerar,” sa den f d anställde vid försvarsministeriet. Han avfärdade samtidigt spekulationerna om att Wagner från början var ett projekt av Rysslands militära underrättelsetjänst GRU. “Det kan ha funnits några GRU-personer som var rådgivare, men till sist och syvende var det här Prigozjins projekt.”

Ministeriet gav Prigozjin mark i Molkino i södra Ryssland, sa källan, där företag länkade till Prigozjin konstruerade en bas för krigare under täckmanteln att det var ett barnläger. Reuters rapporterade om Prigozjins påstådda länkar till platsen i Molkino 2019.

Det verkar som att det hela väckte Prigozjins aptit. “Han var som en spårhund, letade alltid efter pengar,” sa den f d anställde vid försvaret.

I en konversation via e-mejl som the Guardian har fått se mellan Prigozjins Concord-grupp och försvarsministeriet från våren 2014 diskuterar en senior Concord-jurist alternativet att tillhandahålla Rysslands enorma nätverk av militärstäder med mat och andra förnödenheter.

Det projektet blev till slut aldrig av, men 2015 hade hans företag håvat in stora kontrakt värda mer än 92 miljarder rubel (13,5 miljarder kr) för att leverera mat till armén, detta enligt en undersökning av Forbes Ryssland.

Prigozjins snabba resa uppåt började irritera vissa personer inom försvarsministeriet, spänningar som bara växte under de kommande åren då hans operationer expanderade ytterligare.  Ett nyckelögonblick för Prigozjin kom sent 2015 när Putin bestämde sig för att intervenera militärt i Syrien för att stötta Bashar al-Assad-regimen. Prigozjin drog in kontrakt för mat och förnödenheter, dessutom skickade han in sina Wagnertrupper där.

I Syrien etablerade Wagner sig först som en formidabel stridskraft där gruppen spelade en prominent, om än inte erkänd, roll i Moskvas intervention. Wagnerkrigare opererade med straffrihet i Syrien och anklagades för flera krigsbrott. Vid en incident fångades män länkade till Wagner på film när de halshögg och styckade en syrisk man. Gruppen förlorade även många män, vilket tystades ner för officiellt skulle de inte vara där.

I tillägg till verkliga soldater har Prigozjin anklagats för att driva en armé av tangentbordskrigare, först inriktade på att stärka Kremls agendor i inhemska diskussionsforum och senare omdirigerade för att sälja in ryska narrativ utomlands.

Ett åtal som var ett resultat av Robert Muellers utredning gällande rysk inblandning i valet i USA 2016 påstod att Prigozjin och företag länkade till honom stod bakom ett nätverk av Facebook- och Twitter-profiler som stöttade Trump, tydligen en del av massor av ryska ansträngningar för att stärka Trumps kandidatur.

Fejkprofilerna delade innehåll som stöttade Trump och betalade även ut pengar till intet ont anande riktiga amerikaner för att köpa utrustning till presidentkandidatens möten.

Prigozjin var då fortfarande en djupt hemlighetsfull karaktär, men åtalet pekade på att han redan njöt av sin spirande ryktbarhet.

Ett par dagar innan Prigozjin fyllde 55 i maj 2016 berättade åtalet att en av de fejkade American Facebook-karaktärerna betalade en riktig amerikansk man att stå utanför Vita huset och hålla upp en skylt med texten “Grattis på 55-årsdagen, kära boss” på.

Åtalet från USA drogs senare tillbaka, men när han fick frågor om anklagelser gällande valinblandning i november förra året verkade Prigozjin erkänna det, med en karaktäristiskt kuslig metafor.

“Gentlemän, vi lade oss i, vi lägger oss i och kommer lägga oss i. Noggrant, precist, kirurgiskt och på vårt egna sätt, för vi vet hur man gör. Under våra exakta operationer kommer vi plocka bort både njurarna och levern på samma gång.” 

* * * * * * *

I och med Prigozjins hela tiden expanderande portfölj följde ökad granskning. Antikorruptionsaktivisten och oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj släppte en utredning gällande Prigozjins affärsstrukturer och anklagade honom för att håva in kontrakt med försvarsministeriet för att finansiera ett lyxliv.

Ljubov Sobol, Navalnyj-medarbetaren bakom utredningen, sa: “Hans barn postade bilder på Instagram hela tiden; de skröt om deras privatflyg och genom det kunde vi hitta holdingbolaget, vilket hjälpte oss att få reda på all hans rikedom.”

Sobol och andra flög en drönare över palatsliknande bostäder som ska ha tillhört Prigozjin och hans dotter, utrustade med helikopterplatta och en basketplan.

Strax efter det kollapsade Sobols make efter att en man hade väntat utanför parets hem och stuckit honom i benet med en spruta. Sobol säger att en stadig kampanj med juridiska påtryckningar och hot följde, inklusive huliganer som demonstrativt följde efter henne varje gång hon lämnade huset.

“De här människorna flåsade mig i princip i nacken, varje dag… Det är en bandits logik. Du är inne i mina affärer, då ger jag mig in i dina,” sa Sobol.

Ryska journalister som undersökte Prigozjins aktiviteter stötte också på hot eller försök att skrämmas som de kopplade till deras jobb. Efter att Novaja Gazeta gjort en undersökning 2018 levererades en fårhannes avskurna huvud till tidningens redaktion. Journalisten som skrev undersökningen fick motta en begravningskrans till sin hemadress.

Mest chockerande är incidenten då tre ryska journalister som 2018 reste till Centralafrikanska republiken för att undersöka Wagners aktiviteter där dödades i ett bakhåll som verkade vara välplanerat och koordinerat, det involverade även en rysk säkerhetsinstruktör med länkar till Wagner. Prigozjin har vid upprepade tillfällen förnekat all eventuell involvering i dödsfallen.

Vid den här tidpunkten hade Prigozjins aktiviteter spritt sig till åtminstone 10 länder i Afrika, där han erbjöd tjänster inom säkerhets- och vapenträning och han säkrade gruvrättigheter och andra affärsmöjligheter.

Prigozjin drev detta världsomspännande nätverk från ett kontor på Vasiljevskijön i St Petersburg, inte långt ifrån det Gamla tullhuset där han och Tony Gear startade karriären inom restaurangbranschen två årtionden tidigare.

“Han styrde genom fruktan,” minns Marat Gabidullin, en Wagner-befälhavare som spenderade tre månader i högkvarteret där han gav Prigozjin dagliga uppdateringar om den militära situationen i Syrien under slutet av 2017. Gabidullin, som för tillfället befinner sig i Frankrike, sa att Prigozjin kunde visa omtanke mot sina militära befälhavare, särskilt om de var skadade, men han visade ofta förakt mot kontorsarbetarna.

“Kontorsatmosfären var extremt strikt, Prigozjin gick ofta över gränsen med sina arbetare. Han var väldigt oförskämd mot sin personal. Han svor åt människor och skämde ut dem offentligt,” sa han.

Trots att han inte hade någon officiell position var Prigozjin en frekvent deltagare på många möten på hög nivå som rörde försvarskontrakt. Han satt t o m med på ett bilateralt möte mellan Putin och Madagaskars president, Hery Rajaonarimampianina, i Kreml i april 2018, ett möte som inte publicerades men som rapporterades av the New York Times. Strax efter det mötet dök politiska konsulter länkade till Prigozjin upp på Madagaskar, detta enligt the Times.

Endast två månader efter det mötet hånskrattade Putin åt påståendena att Prigozjin var involverad i skuggpolitiska manövreringar utomlands å Kremls vägnar. “Han driver en affärsverksamhet inom restaurangvärlden, det är hans jobb; han är en krögare i St Petersburg,” sa Putin om Prigozjin under en intervju med österrikisk tv. 

Då han pressades gällande bevis om Prigozjins kontrakt med försvarsministeriet och anklagelser om valinblandning gav Putin ett avslöjande svar, han jämförde Prigozjin med George Soros, finansiären och filantropen som är ämne för ett antal konspirationsteorier, och som ryska tjänstemän har anklagat för att ekonomiskt ha stöttat revolutioner på order av USA:s regering.

“Det finns en sådan personlighet i USA: Herr Soros, som lägger sig i alla affärer runtom i världen… Utrikesdepartementet kommer säga att det inte har någonting med dem att göra, bara att det är herr Soros privata affär. Hos oss är det herr Prigozjins privata affär,” sa Putin.

I princip erkände Putin att Prigozjin för honom var vad han felaktigt trodde att Soros var för USA:s regering: ett verktyg att befatta sig med utomlands med bibehållen rimlig förnekelseförmåga.

Putins ödesdigra beslut att inleda ett fullskaligt anfall mot Ukraina i februari förra året har tagit bort kravet på rimlig förnekelseförmåga.

Efter åratal av att ha förnekat alla länkar till Wagner annonserade Prigozjin triumfatoriskt i september att han hade grundat gruppen 2014. Han förklarade varför han hade stämt flera medieföretag för att de tidigare hade sammanlänkat honom med Wagner. Medgivandet kom efter att en video dök upp på nätet, tydligen läckt av Prigozjins team, som visade honom inne i ett fängelse där han berättade om möjligheten att få kriga i Ukraina för den samlade skaran fångar.

Prigozjin berättade för fångarna att de förmodligen kommer dö vid fronten. Men om de överlevde i sex månader skulle de släppas fria med en fullständig benådning och generös betalning.

“I slutändan är han en av oss,” minns en fånge vid ett av fängelserna som Prigozjin besökte i en intervju. “Han har också suttit i fängelse. Jag tror att många människor anmälde sig för att de litade på Prigozjin. De litar inte på myndigheterna, men de trodde på Prigozjin och att han skulle få de släppta.” 

Mykhailo Podolyak, en rådgivare till Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj, påstod nyligen att Wagner hade rekryterat fler än 38,000 fångar under de senaste månaderna och han sa att 30,000 har dödats, sårats, blivit tillfångatagna eller saknas. Han anklagade Wagner för att delta i ett ryskt “folkmord” i Ukraina.

Många av de nya rekryterna har kastats in i hetluften som kanonmat vid frontlinjen, då Prigozjin verkligen försöker bevisa att hans krigare är mer kapabla att få fram vinster än den reguljära ryska armén.

“Wagner har gått från att vara ett brödraband till en grupp stridstjänare,” sa Gabidullin, den f d befälhavaren. 

Prigozjin har hyllat Wagners “ultrastrikta disciplin”, vilket en annan f d befälhavare påstår har inkluderat avrättningar av de som inte lyder order. Andrej Medvedev, en Wagnerbefälhavare som sa att han krigade nära Bakhmut mellan juli och oktober, berättade att han känner till åtminstone 10 sådana avrättningar och att han bevittnat några av dem personligen.

“Befälhavarna tog dem till ett skjutfält och de sköts inför alla. Ibland blev en kille skjuten, ibland sköts de i par,” berättade han för the Guardian i en intervju strax innan han flydde från Ryssland till Norge förra veckan.

För de dömda värnpliktiga som överlever sexmånadersperioden vid fronten väntar frihet och ekonomiska belöningar. Prigozjin har bett Rysslands ledande universitet att finansiera stipendium till dem och en rysk tjänsteman föreslog nyligen att vissa f d fångar borde få bli riksdagsledamöter.

Det är något symboliskt i att Prigozjin, som spenderade sin tid som ung vuxen i fängelse, nu krattar vägen för frisläppning och rehabilitering åt tusentals fångar, inklusive de som dömts för de allvarligaste brotten.

Enligt Ivan Krastev, en politisk forskare, är det en del av ett försök att "omdefiniera den ryska nationen” mitt i den nya krigstidsatmosfären. “Fångar är välkomnade i nationen, medan alla som tillhör den kosmopolitiska antikrigseliten, inklusive några av Putins oligarker, inte är det,” sa Krastev.

Under de senaste veckorna har Prigozjin frekvent släppt uttalanden som attackerar antagna förrädare inom eliten som semestrar utomlands och drömmer om att Ryssland ska förlora kriget. Det finns många i Putins administration som vill “falla på deras knän framför Onkel Sam,” påstod Prigozjin förra veckan.

Prigozjin har i princip blivit “ledaren för putinismens antielit,” sa Krastev, han förblir alltså lojal mot tsaren samtidigt som han attackerar alla dem runt honom. 

Många av de som har känt Prigozjin säger att i åratal har han sett sig själv som en försvarare av den lilla mannen som står upp mot eliten, en motsägelsefull karakterisering med tanke på rikedomarna han har förvärvat till sig själv och hans familj längs med vägen, men han använder ofta den bilden när han talar om sig själv.

“Han presenterar sig själv som försvararen av massorna, de lägre klasserna. Det är hans nisch,” sa Gabidullin.

Prigozjins fräcka kritik har lett till att vissa har börjat fundera på var taket för hans ambitioner kan tänkas ligga.

“Folk från FSB (en rysk myndighet med ansvar för Rysslands inre säkerhetstjänst) är vansinniga på honom och ser honom som ett hot mot den konstitutionella ordningen,” sa en källa inom den ryska politiska eliten. “Han har den här stora militära gruppen som inte kontrolleras av staten, och efter kriget kommer de vilja ha sina belöningar, inklusive politiska belöningar.”

Andra funderar på om Prigozjin har gått för långt. Hans upprepade utskällningar mot försvarsministeriet för deras försök att “stjäla” hans seger i Soledar har ibland låtit mer som svaghet än styrka. Trots allt så säger folk på insidan att Wagner förlitar sig på logistik- och underrättelsestöd från försvarsministeriet för att kunna fortsätta kriga, och Prigozjin litar på Putins fortsatta gillande för att överhuvudtaget kunna operera.

Affärsmannen som kände Prigozjin på 1990-talet är, efter att idag ha tittat på sin gamla medarbetare, säker på en sak: Prigozjin har ingen avstängningsknapp.

“Han förstår att många i systemet hatar honom… så han vet att om han stannar av kan det innebära slutet för honom. Han har inget val. Han kan inte backa.”